CiNsO

Ja... det kan man ju fråga sig.
Inne på 3e dagen med fruktansvärda illamående som avskräcker mig nästan helt från att äta.
Men jag kräks inte
och jag är inte lös i magen.
Men lika matt som vid magsjuka.

Idag fick maken stanna hemma och ta hand om Phipi så jag kan kurera mig.
Har levt på rån och vatten....

Då står staken i fönstret, kulorna hänger i granen, skinkan är på bordet och pungen är tom.

Hela dagen har försvunnit.
Jag har gått omkring som i en dimma och mått så illa så jag inte kan äta ens en gång. Dricker nu mitt första glas vätska och får se om jag får behålla det.
Phipi är förkyld och har feber.
Tillsammans har vi sovit nästan hela dagen, med undantag för en stund i morse och en liten stund vid 12 tiden.
Suger.... julpyntet står i säckar framme, och tar jag inte hand om det snart städar maken undan det så det inte går att finna....

Nog för att jag avskyr magsjuka, men hellre att det bryter ut än att jag går omkring och inte vågar göra ngt för att kroppen arbetar fram uppstötningar. Och bara må skit!

Nej, något sådant blev det inte i helgen.
Däremot har jag syndat rejält, och dragit familjen med mig i fördärvet.
Bakis på sockerkick har jag sedan misslyckats totalt med allt som heter julpynt att göra (ta in säckarna och häna upp två hemmagjorda girlanger som trillar ner, räknas inte).
Så efter all skit vi ätit, så är jag typ nu tillbaka på ruta ett... och inte har jag julpyntat heller.

Nej... jag hade ju fullt upp med att köra i diket!

Pyntet får komma på plats lite vart efter som i veckan ist.

-15° visade termometern när vi kom hem.
Nu är det kallt ute.
Så där kallt, så det knastrar när man går.
Och husfasaden ser ut att vara gjord av bling bling, så som den gnistrar i skenet från lamporna!
Myyysigt!

På agendan idag var ett besök på Danderyd och GN, och så besök hos Nonna.
Vi gick upp, gjorde oss iordning och åkte.
Eller ... ja, vi började åka... för ist för att åka hela vägen upp, så plumsar jag ner bilen i diket. Vad nu det skulle vara bra för.
Det såg faktiskt ut som om vägen gick där... men det gjorde den inte. För där var bara diket.
Där stod vi som två fån... med bilen full av barn som tjatat hela morgonen på att vi ska komma iväg.
- Vad gör vi nu då?

Köra upp bilen gick inte.
Att dra loss den bakåt gick inte heller.
Tiden gick och vi lirkade, skottade och drog.
Sen fick maken nog och röjde rakt genom vallen på andra sidan för att komma förbi biljäveln som blockerade hela skiten, och drog upp den framåt ist.
3,5 tim senare var vi alltså nu på väg.
Och det "övriga" som vi hade på agendan sket sig totalt.

Jag har nu fått nog av den där jäkla "citybilen" som inte har ett endaste dugg att göra här ute.
Antingen kör den fast, Slirar på stället, blir påkörd eller så är det ngt annat skit med den.
På landet har vi iaf ingen som helst användning för den, förutom när vädret är på topp!
Nu får maken ta och ställa den inne i Stockholm ist och skaffa en RIKTIG bil, som klarar av lite ruff och gruff!!
%%&%&€"#€&%%&/€!!!!!!
Slår vad om att den lilla skruttibangbang vi har på tomten, skulle fungera bättre än den där skitbilen!

Självfallet har det med den som kör att göra också (förutom när JAG kör den..... ). Men faktum kvarstår att en framhjulsdriven bil är totalt oanvändbar här ute!

Ge mig en traktor för fan!!

Jag vaknade upp denna morgon efter en långdragen sovmorgon, och ser hur snöflingorna nu dalar ner från himlen. Underbart vackert.
Det är 4e dagen nu som det snöar, och jag tröttnar nog aldrig på att se det.
I går hade barnen kompisar här hela dagen, båda två. Alla fyra pulsade de runt och lekte i snön.

När jag sitter här med mitt morgonkaffe... eller ja, idag blev det förmiddagskaffe.... så går jag igenom bloggarna jag följer, vana troget.
Och när jag kommer till en viss text så börjar tårarna rinna hejdlöst.
Jag känner sådan glädje över att denna vackra person, kommit till sådan insikt och sådan sorg över att jag själv försökt kurera mig med att ta i ännu mer.
Att jag slösat denna tid som gått, på familjens och min bekostnad.

No more.

Citerat ur bloggen:
"Jag önskar att tiden gick att vrida tillbaka. Att jag inte hade varit den där mamman, som irriterad och stressad skrikit på mina barn var och varannan morgon. Mina ljuvliga tjejer. Jag önskar att jag hade varit en glad hustru fler dagar än jag var var arg, irriterad och stressad.
Jag önskar det för deras skull - och för min egen. För den som mått allra sämst, är nog jag. Som sårat utan kontroll. Det var aldrig min mening. Jag försökte bara ha kontroll på allt annat. Det som egentligen inte spelar någon roll."



Hur har jag kunnat tro att allt annat runt om är så mycket viktigare än mina nära och kära?

Flingorna dalar fortfarande ner, och ännu har jag tid kvar att ta tillvara på mitt liv.
Ännu finns det tid att njuta av nuet.
Carpe Diem!

Sa Philippa glatt när hon log mot sin far i tidig morgonkvist.

Fast ändå inte.
Emilia hade match idag kl 11 så det blev att stressa upp alla hetshormonsrubbningar till max (behövdes dock ingen ansträngning till det) och sätta sig för att hejja fram superbrudarna i spelet.
Jäklar vad de är duktiga!!

Phipi´s alldeles egna present var att se till att mor hennes INTE har ngt att klaga på när det gäller sömnlöshet! Om jag tyckte jag fick sova lite de övriga nätterna, så fick varken jag eller maken en gnutta sömn i natt!
Hon däremot, verkar ha kirrat de mesta i sömnen, för hon är inte det minsta knäckt.
Somnade vanan trogen i hög skrikandes publik, och sussade gott medans jag hoppade och studsade på ribb bänken.
Can u ask for more?

Utanför fönstret är marken vit och snön fortsätter falla.
Maken är ute och leker med ATV´n och börjar faktiskt få en ganska så bra snits på det hela måste jag säga ;-)



Jag funderar lite på om jag ska plocka fram julpyntet och se hur vi skall dekorera här.
E, M och C kommer över för lördags käk och lite softvin. Så E kan kanske komma med lite tips och ideer.
S, R och S skulle ha kommit även de.. men R är krasslig fortf så vi tar det en annan dag. Bättre att vara fitt for fight sas ;-)

Det är ingen plats för den som är musrädd.
Jag har slutat räkna de möss jag fångar i pumphuset nu.
De samlas bara i en hög i påsen jag inte längre orkar ta bort förrän den är full.
Minst 2 -3 möss per dag... Stackars små... de är så söta.

Genom snön ser det ut som om ormar krälat från uthusen, men det är mössen som hoppat sig fram...
Liten mus letar hus...

Är det inte typiskt så säg.
All form av uppvaktning avsade jag mig, då jag endast önskade en lugn och soft kväll med familjen. Mina dagar är normalt extremt trötta, men idag har det inte varit ngn lek!
Ögonen har knappts hållts uppe och tårarna bara rann och rann.
I början var barnen ganska skärrade av att mamma deras bara grät, men när de insåg att jag faktiskt förde normala - om än mycket sega och trötta - konversationer, trots att tårarna rann längs mina kinder... så slappnade de av lite.

Helt sjukt hur kroppen fungerar när man är så trött.
De äldre kidsen roade sin syster och assisterade sin mor, när hjärncellen hennes vägrade att samarbeta (åldersprotest tror jag) tills deras far kom hem och hjärncellen kunde stängas av helt.
Middagsingredienser inhandlades och maken gjorde supergod mat.
Phipi satt i mitt knä och klämde läpp, och de andra barnen dukade bordet.
Efter god mat, underbara familjsamtal och ett (ok, två) glas rött så dunsade vi alla ner i en hög i soffan och bara myste.

Ute fortsatte snön dala ner och kvällen blev, trots trötthet, alldeles alldeles precis så som jag önskade.

♥ Kärlek ♥

Tur jag har!
Lof fixar skjuts från Uppsala eftersom tåget därifrån var HELT inställt, och kommer hem.
Som min käre riddare styr han upp dagen och räddar allt :-)

Love love love!!

Hade ju varit skönt att ha ork till att göra ngt också.
Jag är så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Kl är 17.22 och maken är sen hem trots att han åkte hem tidigare.
Underbara SJ kunde verkligen lita på att ni skulle förstöra allt.
Ironiskt nog att man ska kunna ta sig fram med tåg... men om du verkligen behöver komma i tid så skall man INTE åka med SJ.
Ett företag som är uppbyggt i Sverige, med tåg som inte klarar kyla.
Underbart.

Så var planerat på agendan?
Maken hade visst styrt upp en överraskning, eftersom jag inte kunnat gå på restaurang på snart ett år. Men Phipi sov inte bra i natt, och det innebär att inte heller jag sover...
Istället för att sova ikapp, så åker jag och fikar hos en kompis.
... och det är typ det jag orkade med idag. Så mycket annat visste jag ju inte om....
Jag avbokar det jag tror är besök, för jag orkar inte göra iordning varken mig själv eller huset.
Någon god mat finns det heller inte hemma, för jag har inte orkat fixa det.

Så när det finns möjlighet att äntligen göra något... så är jag så trött, att jag bara grinar.

Är det ok om jag fyller 35 en annan dag?
Får jag ställa in?

Ja, det KAN komma som en chock för vissa.... kanske t o m de allra flesta, men jag hoppas iaf att ironin i mitt påstående (samt den desperata önskan) om att jag fyller 25 år, har uppfattats av de runt mig.
Annars kommer det här som en chock.
Ett erkännande ;-)

Jag ser min bild. Vad har hänt genom åren?
Well.... Det har uppkommit en hel del rynkor, men det visste jag ju att det skulle komma. Både mormor och mor (jag kan skriva det här, för hon läser inte) visar tecken hur jag kommer att se ut i mina äldre dar.
Min mor ligger dock lite före mig, då hon är lite bättre på det där med att ta hand om sin hy än jag... mormor är nog mer min framtid.
Mina förhoppningar om att ha samma mörka hår som min mormor vid äldre dagar, grusades väldigt fort också. De vita håren kikar fram både här och var.

Brösten är, efter ammandet av tre barn och vikt pendlingar genom åren, inte heller kvar i "profilbild". Nu finns de ju faktiskt hjälpmedel så de ser ut att sitta där de ska, men annars gör de gärna som allt annat som blir äldre.
Vilar.
Och vilar, det gör man nere på backen.
Men vad gör det?
Jag kan gå utan BH för det om jag vill, och jag kan lösa det hängande på ett sätt som små flickor med tonårstuttar INTE kan.
Vänder dem bara bak på ryggen och fäster ihop dem med en klänypa! Känns inget, och de är inte längre i vägen.

Vuxenpoäng har jag slutat räkna och min önskning OM NÅGOT säger väl att det nu passerat många år sedan jag var 15 bast.
En symaskin. 
Och istället för ett stå hej, så önskar jag lugn och ro... utan stress och måsten.

Jag är 35 år ung, och skall nu tillbringa de resterande åren jag har kvar på denna jord, med att umgås med min familj, åldras tillsammans med min kära make och se mina barn växa upp.
Vi har det bra, och vi har varandra.



♥   ♥   ♥   ♥
Jag är lyckligt lottad.

Jag har inte skrivit ngt i dag alls!!
Och inte blir det ngt nu heller eftersom jag inte har ngt spec att skriva... mycket nu.

Fördelen med denna period av kvinnligt könshormonsrubbning, är att jag faktiskt kan gå och lägga mig utan att gå miste om en möjlighet som jag annars hade kunnat njuta av.
Då njuter jag av sömnen ist.

.. det är ungefär det ENDA som är positivt med xxx-torkan....

Nu har snön tilltagit och jag har precis ätit lite sallad och tonfisk.
Jag är grymt dålig på att få i mig mat på dagarna... men börjar bli lite bättre på det.
Phipi fick sin mat hon med, men vägrade äta i vanlig ordning. Får iaf i henne litegrann med bitar av "vanlig" mat.
Alldeles strax... när som helst, så bär det av mot UpplandsVäsby och familjen Pettersson/Lövgren.
Ska bara vänta in kidsen först.

Blev ingen ÖF idag, men jag hoppas komma iväg i morgon.
Tog en kaffe hemma hos E ist och lattjade lite med Biffen, Greta och Melker.

GN har åkt in på sjukhuset igen. Av någon anledning verkar hon inte klara av att vara hemma. Ingen har sagt ngt till henne om Dopet, eftersom hon kommer bli så ledsen över att hon inte kunde vara med. Tragiskt och sjukt jobbigt att se en så nära person försvinna... Vill bara att allt ska bli som förr.
Hon är så liten, och så späd...

Idag var det dags för blåst och snö igen. Vinden viner över åkrarna och förvandlar vår lilla väg till ett tjockt snötäcke. Trots att den övriga backen är klar från snö.
Barnen har tagit det mindre smarta beslutet att lämna sina utekläder i skolan, så de pulsade iväg upp till vägen utan tillräckligt med kläder på sig(enl mammas åsikt).
Jag lider med dem, men jag hoppas att de tar lärdom av det och hädanefter ser till att få hem sina kläder.
Påminde mig om barnen från frosmofjället....(Herregud, filmen är från 1945... när är då inte boken skriven?)
Taxin kommer inte ner, om den inte kommer över vägen.

Jag skjutsade maken i morse, men frågan är om jag kommer ut när det är dags att bege sig.
Tvivlar på det.

Paniken efter att åka och hämta blommorna börjar växa i mig. Snart har det gått ytterligare en vecka utan att jag kommit iväg. Hela tiden är det något.
OM blåsten inte ser till att jag blir insnöad, måste jag ta itu med det idag.
Jag måste lämna hemmet oftare, trivs lite för bra här i ensamheten ;-)

Sista inlägget för i kväll i väntan på att dogsen skall springa klart...
Och jag ska tillägnar det till att försöka komma ihåg exakt hur en annan bloggares liknelser staplades upp.... Hur samma sak kan tolkas på olika sätt....

1. En gammal tant skäller ut ett barn - Gamla tanten är dum
2. En gammal tant skäller ut ett barn som slog en hund - Tanten gör en god gärning
3. En gammal tant skäller ut ett barn som slog en en hund som bitit barnet - tanten är dum igen och vart 17 är hundägaren med sitt ansvar?

Summa sumarium, så skall man ta det försiktigt innan man dömer. Oftast så finns det mer som ligger bakom än man själv ser.....

Åååååhhhh vilka priser!!
VÅGAR NI öppna de paket som kommer från mig??

Kanske kommer de härifrån.....

Det suger att ha gemensam ekonomi när det skall handlas julklappar till maken. Han kan ju se vart jag handlat, och med hans begränsade lista, så lär han veta direkt vad jag handlat om jag inte passar mig.....

- Kan du lämna lite pengar kvar på mitt konto så jag kan börja handla Julklappar?
- Sure thing, hur mycket ska du ha?
- 10000 räcker.....
- ... eh... Nej...

Sucks man.... Nu skulle jag haft mina kredit kort.....

I Barnens skola har vi beslutat att sälja tandborstar ist för kakor och sötsaker för att kunna få ihop pengar till skolkassan.



En tandborste används två till tre gånger om dagen och vid varje tillfälle blir man påmind om vem som har gett denna tjusiga tandborste. :-)

På baksidan av tandborsten finns en inbyggd magnet som gör att tandborsten fastnar mot väggen. freshabtandborsten finns i fem snygga färger och levereras alltid i en tilltalande förpackning med fem borstar i varje (se bild ovan).

Tandborsten har ett litet och vinklat borsthuvud gör det enkelt att komma åt de ställen som är svåra att nå. Avrundade borststrån, speciellt anpassad för känsliga tänder, förebygger irritationer i tandköttet. Den är utvecklad för varsam och grundlig rengöring av känsliga tänder.

PRIS: 100kr/förp


SKRIV EN KOMMENTAR! Så kommer jag och levererar tandborstarna!!
Tack på förhand!!

Jag ska försöka ta en dag i taget nu för att inte stressa upp mig. Vila när jag är trött och inte boka upp saker så långt i förväg att jag inte hinner med.
Gårdagen tillbringade jag med att göra a b s o l u t ingenting alls.
Eller ja, jag gjorde inget planerat... utan strosade mest runt utan att tänka och vilade hjärnan. Grubblar jag för mycket så försvinner jag i mina tankar.
Jag ska inte glömma att försöka se saker och ting positivt.
Det finns så mycket att glädjas åt och jag tänker inte dras ner!

Jag mår bra
Jag mår bra
Jag mår bra
Jag mår bra
Jag mår bra

... och nu tänker jag inte tala om det någe mer!

Yep, så får det bli.

... Blundar...

... Andas...

... Njuter...

Well... det är inte så mycket annat att göra än att börja peta bort projekt och saker som jag dragit på mig. Jag vill engagera mig i det mesta, men jag tänker bara sätta in mig i det som har med oss att göra.
Familjen.
That´s it.
Jag kommer inte lägga det åt sidan helt, men jag backar från att vara en drivande person. Ska göra mitt bästa för att sitta stilla och hålla mig till att lägga min röst på det jag brinner för ist.
Fungerar inte det, så måste jag dra mig ur helt.

Den 25 är det utv samtal för Oliwer, och vi fick hem det underlag som vi skall förbereda. Sådant får nog föräldrar till elever från varenda skola hem, men jag är inte så van vid den här... DET här upplägget.
Dessutom kom det här "skriftliga omdömet" (som inte innehöll vad ett skriftligt omdöme skall innehålla) som en stor chock för oss. Vi verkar ha både ett och annat att diskutera med skolan, och det förvånar mig enormt att i n g e n har sagt ngt tidigare, så vi hade kunnat agera på det direkt ist.
Jag.... blir.... arg!

Juli 2005 smällde jag in i väggen så hårt att jag inte längre ansåg att mitt liv hade någon mening.
Mitt minne försvann, och fobier av alla dess slag drabbade mig.
Jag har skrivit om det i bloggen förut, men begick ett stort misstag när jag trodde jag återhämtat mig.
Man blir aldrig fullt återhämtad.
En bra jämförelse är alkoholism.
En "botad" alkoholist, kan inte dricka alkohol.
Har man en gång blivit utbränd, så klarar man inte längre av stress.
Att ha många bollar i luften, ses ofta i jobbsamanhang som något positivt. Men för ens om varit utbränd, är det ödestigert att ens försöka sig på det.
Man måste hela tiden vara på sin vakt och undvika situationer som lockar fram stressen samt VILJAN att belasta sig själv med mer än ett projekt åt gången.
Iaf oförberett.

Det tog mig 8 månader sist att komma tillbaka till arbetslivet.
8 mån av mitt liv.
I krashen förlorade jag så många minnen, och så mycket av mig själv att jag får ångest bara jag tänker på det. Minnen jag aldrig får tillbaka.
Minnen som bara lämnat ett stort tomrum efter sig.
Det är blankt.
Som en urblåst hårddisk.

På sista tiden har jag, i tron om att jag gjort saker organiserat och välplanerat, tagit på mig alldeles för många projekt. Njutit av att kunna ha många bollar i luften igen, samtidigt som det sakta gått upp för mig att jag tappar dem en efter en utan att kunna plocka upp dem igen.
Men den här gången är jag inte ensam.
Den här gången var det någon som såg vad jag höll på med, och som fick mig att fundera på vad jag sysslar med.
Tack!

Nu återstår det bara att sakta ta mitt förnuft till fånga och sjunka tillbaka ner i det hörn jag skjutit fram ifrån... och inse, att platsen där framme i frontlinjen.... den är inte till för mig.
Och det kommer den aldrig bli.
För min plats är här.
Precis här där jag är.
Och det första jag måste göra, är att erkänna mig själv.... I´m heading down the same road again.

Jag kan rekomendera en mycket läsvärd blogg, när det gäller att genomgå en förändring av sig själv.
Att komma till insikt.
- JulieAnna

En av Phipi´s älskade leksaker, hör numera till de som är det läskigaste som finns i hela huset.



Det var INTE länge som Shrek och Pingvin fick sitta med henne på golvet...
Dessutom... så får nu även James solla sig till den skaran, om hon sitter på golvet när han sätter igång.

INSAMLING!

Under 8 mån tid har jag haft känslan av ett måste, som bara måste avklaras.
En bebis som växer extremt fort och valen mellan namncermoni eller dop. Bakning, organisera och planera.
En "normal" människa, tar det mycket kraft på och mig har det sugit musten ur.
Men SHIT vilket lyckat dop!!
De flesta av våra nära och kära, med undantag för de som inte kunde närvara.
61 personer av 94 var det som kunde dela denna dag med oss och Phipi.
Glada miner, gott fika, vackra dekorationer och underbara toner från Franko och Adele (svärmor).
Jag får rysningar ända upp på kinderna när jag hör dem sjunga!
Att se min make i ögonen när tonerna med de Italienska orden studsar på väggarna i kyrkan, var kärlek på hög nivå. Och bredvid oss hade vi alla våra hjärtan, barnen.

Allt var planerat så långt innan, och allt var så vackert och underbart att det nästan kändes som ett andra bröllop :-)
Men det var det inte.
Det var Phipi´s dop.
♥ PHILIPPA ELWYNN LYNA ♥




TACK ALLA FÖR ATT NI KOM OCH DELADE DENNA DAG MED OSS!!!
Och ett stort ♥hjärta♥ fyllt med kärlek tiil Gudföräldrarna A&C!

Finns egentligen inga ursäkter som godtages, jag vet.
Det finns heller inget jag kan säga som gör att man får igen det man förlorat. Tid är värdefullt för andra människor, jag vet det... och jag ber tusen gånger om ursäkt för att jag bestulit er på grym läsning till morgonkaffet en härlig söndadsmorgon, på lunchrasten och även söndagsmiddagen.
Dessutom, till råga på allt, så stal jag er läsning även denna morgon.
Förlåt.


.
.
.

Jag har under alla år alltid sagt att jag ska titta på filmen, men aldrig gjort det.
Så nu när den går på tv, så blev det lite av en självklarhet att jag måste se den.
Kanske... för vi kanske stänger av och kör lite DanceCenter ist... om ett tag ;-)
Nu är det Heartbreak Hotel som gäller.



Hur kommer det sig att jag inte sett den tidigare?
Och när jag ser det resultatet, så undrar jag ju hur lång tid kommer ta för mig att köra igång på allvar med Active.... Näääää... ska inte tänka på det så ;-)

Nu färdigsvamlat....
Dop i morgon...

I dag vaknar jag av att maken ligger och nojsar med Phipi, vid 8.30!!!!
Inte så att han har varit uppe med henne utan hon vaknar först vid den tiden.
Helt underbart att hon har accepterat att somna om så jag slipper tiderna vid 4-5 tiden på mornarna (mitt i natten).
Hoppas det håller i sig.

Till min stora förtret så har nu kroppen återhämtat sig från bebis och gjort sig redo för att kunna producera fler ungar. Detta kommer självfallet inte ske, och jag skall göra allt i min makt för att försöka bli av med detta hemska skit som man som kvinna måste stå ut med månadsvis.
Dessutom.... första perioden efter förlossningen... kan pågå i evighet och kan även vara över i morgon. Men jag får redan nu ångest över den ev sextorkan som hägrar framöver... tänk om jag växer igen :(


Blir att införskaffa pluggar av alla de slag nu då... eftersom mina öronproppar är slut oxå.

Nu är det röja och städa som gäller, då vi får gäster i dag av de blivande gudföräldrarna som kommer ända hit från UK för Phipi´s skull.
Grymt kluven inför detta, för nu när de äntligen kommer och inte skall iväg (brukar bli en del ärenden här och där när de kommer över, vi har tyvärr inte ensamrätt på dem)....
Jag vill ju nämligen köra racet med vin, singstar och Dance center.... och samtidigt vara vid bygdegården 8.30 i morgon (yikes... det är ju samma tid som jag vaknade idag!!).
Det blir till att bita ihop och mixa ihop alltihopa bara :-)
Extra angelägen blir jag dessutom då det inte verkar bli ngn Englandsresa för oss pga den där jävla skitvolvon!!!

Nu är det ju även så... att om det är någon som önskar dyka upp i kyrkan trots att de inte fått inbjudningar till dopet så är det SJÄLVKLART att det är ok!
Vi kommer efteråt ha det i bygdegården, men även där finns det mer stolar och bord även om dukningen är efter antalet :-)
The more, the merrier ... är det inte så :-)

Nu har jag setat på toa så länge att jag inte längre kan gömma mig här och få det att verka logiskt (inte som att jag smiter undan städningen - att städa med min make är som att städa med sin mamma INNAN man flyttade hemmifrån).



Nästa helg fyller jag år.
25 år

Jag önskar mig (till maken):
1. Symaskinen jag visade
2. Piercingar
3. Restaurangbesök m familjen
4. ;)

Idag har vi flera barn.
Hela 6 stycken... men det hörs inte ett enda ljud.
Kanske är det det som är lösningen... .jag måste skaffa fler barn ;-)

Länge sedan jag varit så här dålig på att blogga.
Inte ens på BB skedde det.

Men nu har det varit så att jag haft så mycket att tänka på, att jag inte riktigt haft tid att få ner det i bloggen. Blir så ibland.
Dessutom, när man är så trött som jag är, så är det inte så nice att sitta framför dataskärmen... :-(

När dopet är över slipper jag tänka på det.

Tills dess bjuder jag på en sak som en tjej skrivit om sin make på FB. Helt underbart!!

"Jag hade lärt min man att göra sin del av hushållsarbetet och nu stod han i tvättrummet och ville tvätta sin t-shirt. Han hade varit därute i cirka två sekunder då han ropade: "Vilket program ska jag använda?"
"Det beror på" svarade jag, "vad står det på t-shirten?"
"Manchester United" svarade han."

Ni 08.00 klockare, som anlänt till jobbet och öppnar upp sidan för att läsa det jag skrivit för 3 timmar sedan.
Tji fick ni :-)
Nej, jag ska inte vara elak mot er, för jag skriver ju faktiskt i bloggen för att den skall läsas. Visserligen skriver jag ju av mig, men ... jag vet ju om att den läses av en del ;-)
Hur som haver... Idag blev det inga inlägg i tidiga ottan, för Phipi vaknade inte idag heller.
Eller ... hon vaknade, men hon somnade om :-)
Så när maken, till min stora förtret, väckte mig 06.55 så sov Phipi fortfarande djupt.
Därav bloggbortfallet.

Blogg

14 år och dricker.
Tycker NI att det är ok?

Active 2 är ingen lek.
För en otränad själv, och kropp, som jag är/har så är det en brutal träning.
Nu sitter ni kanske och är lite självgoda och tycker:"Äh... jag är så vältränad, så det där är inget för mig"
Men se ack vad ni bedrar er.

Jag körde Medium, och jag trodde att min hals skulle slitas ur kroppen.
Kippade efter andan och var helt övertygad om att jag skulle dö.
Sen trodde jag att det var någon som slog mig i ryggen, men insåg till min stora förskräckelse att det var förnekelsen som gjorde sig påmind i form av v a l k a r som dunsade ner mot rumpan när jag hoppade.
FY fan vad det gjorde ont :(
Nästa pass kör jag på easy... så kan jag öka upp när kroppen inte tar mer skada än att det är bra för den.

Man kan även köra online serru!
Då har man som sin egna lilla träningsgrupp och kör tillsammans fast ändå var för sig. Live liksom.
Man kan även köra som ett par, två samtidigt.... och jag skulle nog gärna göra det med en vän, om det inte var så att mina träningskläder är typ tyg som jag funnit.
TÄNKER inte köpa nya träningskläder utan ska i de gamla.
(där har vi förnekelsen igen)

Men... hur som haver!
Jag kan starkt rekomendera detta.
Och om ni undrar, så är min gamertag CiNsO75 (kexbox 360).

Det blir ju inte alltid som man tänkt sig, och C behöver inte vara orolig för att den frisyr han har skulle vara en tjejfrisyr... eller att vi ens skulle dyka upp på dopet med samma frisyr.
Varför?
Jo... för jag fick för mig att kapa det igår.
Själv.
Dum som jag är.
Har nu dock lovat maken att inte ta rakapparaten och göra en Sinéad O´Connor av det hela.

Fast om jag i samma veva fick hennes utseende skulle jag inte tveka en sekund!

Men, jag har lovat.




Sista bilden försökte jag vinkla uppefrån lite mer, men ville samtidigt inte föra för mycket eftersom jag i skrivandes stund sitter på toa och skiter.
Någon måtta får det vara.

Nu ska jag torka mig och sedan slira om till träningskläder för att köra mitt första pass på Active. Jag hoppas verkligen att det här BLIR mitt första pass och att inte Phipi mopsar upp sig så jag inte får köra klart.
20 min... that´s all I ask for!
Jag har hört, att detta Active (nya alltså) är BRUTALT bra träningsprogram, så kan jag köra den två gånger om dagen samt promisar, så borde jag hinna fitta till det här sladdriga skiten på kroppen.
Wup wup (som bror skulle sagt... kanske inte passar på en gammal tant men ändå)

För det är precis vad det är!
Phipi sov till 06.53 idag!!!
Hur... jävla... skönt.. som helst!

Men jag var grymt trött i natt när jag gick upp och iordningställde välling... för jag hällde i kaffepulver ist för vällingpulver, men det upptäckte jag som tur är, innan jag gav henne det.

Sent i går kväll körde maken Emilia hem till Svägerskan, för nu på morgonen skall hon följa med sin kära kusin SiggeStardust till hans dagis.
Där ska Emilia nämligen praktisera i två dagar.

I våra ögon, kan det tyckas lite tidigt att praktisera redan vid 11 års ålder, och det riskerar ju att försvinna utav hennes skoltimmar.
Meeen.....Eleverna hade lämnat önskemål om det, och så fick de det.....
Påminner mig lite om dispyten jag hade med "reservdagmamman" då de hade setat inomhus och tittat på film en hel dag. NÄR DET VAR FINT OCH SOLIGT VÄDER UTE!
Självfallet reagerade jag och påtalade opassligheten i det. Och till svar fick jag:
- " Men det är ju dina egna barn som vill titta"
Som om hon som vuxen dagmamma inte har det ansvaret att leda mina barn till det som är rätt, eftersom hon tagit på sig avsvaret att ta hand om dem.
Likaväl anser jag att det är lärarnas ansvar att tala om för eleverna ANLEDNINGEN till VARFÖR de inte skall praktisera vid 11 års ålder, utan istället gå i skolan och lära sig saker!

Skolan är mysig fin och rar på alla sätt.
Men jag börjar ångra lite att jag satte dem där.
Kommer detta innebära att deras utbildning och möjlighet att lära sig saker riskeras?

Emilia fick iaf åka på praktik.
Till Sigges dagis. Där vet jag att hon har det bra och hon får vara med sin älskade Stardust i två dagar....

Rrodde hon skämtade först.
04.00!!!
Men nu, en timme senare utan att hon somnat om, sitter ja här apatisk i soffan.....
Fruktansvärt trött.

Här sitter jag och bara sprudlar ur mig inlägg medans bullarna jäser och Phipi sover.
Men.... så fastnade jag vid en rörelse....
En svallande och mycket fascinerande rörelse.
Jag kom av mig helt.

Det var gäddhänget på min arm.
Ställningen har nu gett mig skrivkramp.

Ja, så brukar man säga.
Ingen rök utan eld....

Utanför mitt fönster så skiner solen och snön låter strålarna studsa relfekterande så det sur ut som bling bling över hela gräsmattan.
Mycket trevligt.
Till detta sitter det så bra med de värmande flammorna från en eld i kaminen.

MEN DÄR SKET DET SIG!
För just i dag, vill inte elden assistera mig.
Ingen rök utan eld var det va?
Prft... Jo, det ska jag tala om för Er. DET ÄR DET VISST!
Iaf här!
Det ryker så in i helvete... men inte fan ser jag skymten av de där trevliga flammorna som jag längtade efter.......
Host host host!

Visserligen har jag redan varit vaken i ca 6 timmar, men ändå. På den tiden har jag hunnit tvätta, vika tvätt, köra maken till Statione, bakat bullar och dammsugit.
Nu har jag bara Städa ur Phipis rum, vika ännu mer tvätt, baka sockerkaka och kolakakor utav bara helvete.
Varför så många kolakakor?
Jo, för det är många som kommer på dopet, även om så många som 27 st har missat OSA som var igår. Och de är så f r u k t a n s v ä r t goda att jag måste ha massor massor massor!!!
De kommer gå åt!

En för att smaka.
En till för att bekräfta den goda smaken.
Ytterligare en för att de var så fruktansvärt goda.
Sen en till för att de var just så goda.
Avslutar med minst en eller två bara för att.
Och efter ett tag, ta en till så man kommer ihåg smaken.
Det är minst 7 st / person
Det är 420 kakor!!!
Jag har.... 40 just nu
Ok... jag tänker inte baka 420 kakor, men ett par plåtar till måste jag iaf göra.

Du behöver

• 100 gram smör eller margarin
• 1 dl råsocker (eller vanligt strösocker)
• 2 msk sirap
• 2,5 dl vetemjöl
• 2 tsk vaniljsocker
• 1 tsk bakpulver

Gör så här:

30-40 stycken.

 

Rör socker och rumsvarmt smör luftigt.

Blanda samman de övriga torrvarorna och rör ner i smöret, tillsammans med sirapen.

Rör och knåda till en jämn deg.

Dela i tre delar och rulla ut till drygt fingertjocka längder, lika långa som bakplåten.

Lägg längderna på en smord plåt eller bakplåtspapper.

Platta eller kavla ut längderna på bredden så de blir 3-4 cm breda.

Grädda i 175 grader i 12 minuter, mitt i ugnen.

Skär längderna i två centimeter breda kakor så fort de kommit ur ugnen. Skär i sneda bitar så blir kakorna både längre och finare.

Låt kakorna svalna helt och förvara torrt och luftigt så förblir de knapriga.

Grymt snygg tröja, och mer finns det på deras sida DUNKEN

Min dotter är snart 8 månader gammal.
Under största delen av tiden har vi använt Liberoblöjor.
Men för att vara säkra på att de blöjorna verkligen var de som vi ville ha, och tyckte bäst om, så måste vi ju testa Pampers också.
Och mycket riktigt.
Pampers gjorde mig inte det minsta besviken.
De höll måttet precis lika dåligt som jag trodde. Varje natt, sedan vi började med dem, har Phipi kissat igenom TROTS att vi bytt blöja på henne vid 12 tiden.
Nu kissar hon av någon anledning väldigt mycket på nätterna, men Libero håller måttet.
Libero klarar av Phipi.

Libero har även en kundklubb där man skall samla kaninmärken och sedan skicka in i ett samlar kyvert.
Jag har sökt
Jag har letat
och inte FAN finner jag en kaninjävel på paketen!!
Kollar med mammaflickorna och de säger att det inte finns längre.

Hur kommer det sig då att Libero skickar ut samlarkyvert där det står att man skall samla kaninmärken??
Borde inte Libero själva ha uppdaterat sin information när kunderna skulle må bra av att veta?
Idag kom jag ihåg att jag skulle kolla på hemsidan när jag satte mig vid datan.
Och.. tada!
Där står det att man skall skriva en kod som står på insidan av paketet. Man kan dessutom samla registreringar på Liberos andra produkter.
Jag köpte alltid Liberos servetter förut... inte längre... för de är så dyra, finns billigare.
Men inte heller har jag sparat kodjäveln för att kunna fylla i den!

Nej... jag har letat kaniner jag!
Fast idag har jag, för första gången på 8 mån, registrerat det jag handlat *stolt*

Snåla jävlar är de också, för när Emilia var liten så kunde man samla poäng för att få Fisher Price leksaker. Nu är det en töntig socka och andra töntiga saker utan värde som man ska samla poäng för....

Tanken!
Den som jag tappade bort när jag vimsade runt i tidigare inlägg.....

Det är bra att vara efterklok.
Nu så här i efterhand känns det sådär att jag var vaken till 01.30 innan jag somnade som en stock. Detta pga att Phipi vaknade ca 02.00, 04.00 och var därefter halft om halft vaken hela tiden fram tills jag äntligen gick upp.
Vid det laget hade hon varit vaken nästan hela tiden sedan 04.00 och var MÅTTLIGT road av att jag inte tagit upp henne.

Jag hade försökt allt.
Vagga, ge välling, klappa magen.... allt... UTOM att gå upp.

Efterklokheten säger mig att det, med kunskapen om hennes tider i bakhuvudet och numera facit i hand, inte var så smart idé att stanna uppe så sent.
Men vad gör man inte för lite....

Det är bra att vara efterklok.
Eller heter det att det är lätt att vara efterklok?
Vad innebär det egentligen?
Nej, kan väl knappast betyda att "det är BRA att vara efterklok", för om det var det så skulle det ju räcka med att tänka efter... efter och inte före.
Men om alla tänkte efter innan de gjorde saker, så skulle mycket kunna förhindras och man skulle inte ens behöva ett förvirrande ord som efterklok.

Vad var det jag tänkte nu igen?

Per 4 år studerar fascinerat sina testiklar, där han sitter i badkaret.
Till slut lyfter han blicken mot sin mor och frågar:
- Mamma, är det här min hjärna?
- Inte än älskling, inte än......





.

Emellanåt får man hem lite reklam från Guldfynd, och det har vi fått ett par år nu. Precis som många andra skickar även de hem reklam.
Dock måste jag säga att det har minskat, typ försvunnit, sedan vi flyttade ut till skogen.
Men det finns en ring som Guldfynd har, som jag önskat mig från min make.
Den är av guld, och har diamanter i form av tre hjärtan.
Jag önskar mig den av honom, för att han är mitt hjärta.
Var och en av de tre hjärtana, symboliserar det vår kärlek skapat: Våra barn.

Ring

För ett tag sedan påpekade jag för honom... att jag fick minsann ingen ring efter att Phipi hade fötts. Trots att jag verkligen, verkligen önskade mig en.
Han svarade då, mycket klokt och bra räddning från hans sida:
- "Jag har faktiskt visst koll på det, och tänkte att du skulle få den i present när vi firar vår femåriga bröllopsdag."

Är han inte gullig och rar min make?
.... Dock var jag tvungen att påpeka för honom, att vår femåriga bröllopsdag faktiskt var den 12 februari 2010. Vilket var flera månader sedan.

Snart har även denna helg lidigt mot sitt slut. Och nästa helg är det fullt upp med dop, kalas och ... något mer som jag inte kommer ihåg just nu.

Idag var vi med Biffen och hälsade på hos E&C som han skall bo hos.
Det gick jättebra och alla parterna kände att det klaffade som det skulle.
J&S skulle kika på ett hus... men det var inget att ha...
Jag noterade när vi kom till E&C, att C har den frisyr som jag sökt efter... men inte funnit.
Och tacka fan för det, för jag har ju sökt tjejfrisyrer!!
Nu visar det sig att det är en killfrisyr!!
Yep, bara att tänka om.
Kanske ska jag permanenta toppen, och dra en kopia på Kurt Olsson i sina yngre dagar (mellanyngre kanske jag ska säga). Nej, men ärligt talat så är jag nu lite handfallen.
Får fundera vidare.
Jag kommer nog finna ngt tillslut och kunna avstå från min lilla tofs upptill för att inte håret skall hänga ner.
Grymt nice att träffa E igen, och få snacka lite. Meeeen, som vanligt: så många ord att växla och så lite tid.
Dygnets timmar är för få, någon annan som har noterat det?

Ytterligare bakning hade jag tänkt att göra, men jag flyttade på fåglarna ist. Det tog lite tid, eftersom buren inte är så liten.. Men nu är det gjort.
Nu har de sin egna stuga.



Visserligen är inte den inte ombyggd ännu, men det kommer jag börja smått med när vi flyttat runt lite möbler som står där. Så länge får de bo i sin bur.
Det... innebär... att jag nu kan fixa iordning Phipi´s rum!!!
yeaaahhhhyyyyy!!!

Phipi sitter i mitt knä så här på morgonkvisten och vi leker med FabelKanin.
Det snuttas, gosas och pillas.
Då tar jag och sticker in handen i den, och låtsas att den lever. Tar hennes napp och låtsas att FabelKanin snuttar på den.
... Men det skulle jag inte gjort.
Jisses vad arg hon blev.
Slet, ryckte och morrade!

Känns tryckt att hon känner att hon vill skada Kaninen när den tar hennes napp.....

Jag glömde ju totalt bort att berätta om vad F's make fick vara med om idag.
Det var faktiskt ganska skoj, och jag önskar innerligt att jag fått vara därute och sett det med egna ögon.

Han står och lastar varor till restaurangen när en bil helt plötsligt vinglar till och kör hastigt in till kanten. En dam flyger ur, hoppandes och viftandes med armarna samtidigt som hon låter lite smått hysterisk.
Det var en mus.
Musen hade kommit farandes ned för hennes högra axel när hon körde bilen, och damen i fråga var självfallet LIVRÄDD för denna hemska varelse som kunde attackerat henne vilken sekund som helst.
Hon vågade knappt sätta sig i bilen efteråt... för det fanns inte att finna någon mus.

Damen fick helt sonika samla sitt mod, och sätta sig i sin bil igen... utan att ha fått ut musen som antingen kunde ha skrämt ihjäl henne, eller orsakat en ordentlig olycka!

Hade iaf varit kul att se denna hoppande dam, som när man var yngre... och köpte hoppande bönor - som sedan visade sig innehålla en larv och inte alls var ngt så magiskt som en hoppande böna.
Avskyr logiska förklaringar när man hellre vill tro en magisk!

Fö... VERKLIGEN sista gången jag käkar skitmat. Min mage mår tusen gånger bättre utan det! När jag nu detoxat det, så är det tio gånger värre och magen svällde denna gång upp som en ballong och gaserna stinker FAAN!
VAAD är det som gör att det blir så?

Något som inte är speciellt smart drag för en som, tills alldeles nyligen, var tokrädd för mörker... Kombinerat med det då även vara bosatt långt ut i skogen, praktiskt taget utan grannar... är valet att titta på en film om demoner när maken inte är hemma.

Nu sitter jag här, och funderar på exakt VILKEN hjärnhalva jag tänkte med när jag tog beslutet att hyra filmen.
Det slog mig även nu varför jag tidigare låtit mina hundar sova i sängen.....
Gulp!

Så är det.
Ensam i natten.
Fast jag har iofs stort sällskap av djuren och barnen.

I dag åt vi "ute" för första gången sedan vi flyttade hit. Eftersom maken är på GamersEve i Stockholm, så tog jag kidsen med mig till F och deras lilla pizzeria.
Pojkarna deras, som jag hade tänkt att ta med mig hem men inte kunde pga att M skulle bort, var jättebesvikna över att de inte kunde komma :( Men jag vågade inte ens plocka de äldre med mig eftersom jag inte tror att jag kan åka en vända till på vägen utan att ploga bort den töade snön först.... och den som plogar, ja han är borta.
Men vi lattjade lite med minstingen, och snackade med de äldre (3 och 6 år gamla) så jag tror det var ok.... besvikna, men ok.

Phipi roar sig med att jaga Déville.
Han är störtförtjust i hennes pussar, och hon i hans, men mindre förtjust i gåstolen som hon kutar runt i....
En till sats bullar blev till idag, och jag hoppas innerligt att OM maken kommer hem i natt... att han ger FAN i att äta upp dem! (hoppas även att han lägger sig i Emilias rum, så jag inte väcks av snarkningarn... Fast ... chansen att lyckas smyga in här obemärkt är EXTREMT minimal!!
Fick klart hönshuset för fåglarna idag oxå, så nu finns det värme där inne oxå. Måste komma ihåg att sätta en list runt dörren så det inte drar.

Nej, nu vet jag att det har blivit enormt trist inlägg... men min skalle är full.

Såg en blogg med roliga namn.
Fun

Förr var vi insnöade.
Det var mysigt.
Men nu har varmgraderna kommit även hit.
Med värmen (1°) så smälter snön.
Det kallas tö.
Numera ser vi oss som intöade....

Emellanåt får Phipi äta själv.
Fast mest kladdar hon. Just här undrar jag bara om hon sett mest på hundarna eller oss när vi äter....

Roligt är det när man får låna syrrans tekniska saker.

Jag tror faktiskt att jag kan konstatera, att Phipi´s nya vana inte faller mig i smaken.
04.30 vaknade hon i dag, och fram till 05.00 går det att få henne ligga kvar i sängen utan att skrika allt för högt.
Oliwer var likadan, samma tid. Runt 05.00 varje dag.
Skillnaden med Phipi är att hon inte sover hela natten ostörd sömn. Dessutom snarkar hon nu när hon varit förkyld :-(
Tur att hon är ett sådant fruktansvärt charmtroll, annars skulle jag inte stå ut.

Idag skall vi testa att bege oss ut.
Vi skall ner till F på restaurangen och ta en kopp kaffe.
Hon är fortfarande lite rosslig, men vi får se hur det går. Misstänker att det som är nu, kommer sitta kvar hela vintern. Hon får helt enkelt acceptera att inte suga på andras leksaker utan hålla sig till sina egna.

Pga tidsbrist måste jag nu omplacera mina kära små Dammråttor.
Kan hämtas GRATIS och du får själv fånga in dem.
De är stillsamma, lugna och orsakar inte så mycket bråk.
Ligger mest i hörnen.
Är förtjusta i golvvärme.
De är alla Grå, men i olika nyanser.
De är könsmogna och översexuella. Har en tendens att föröka sig i rasande fart.

Kommentera om det är av intresse!

Ibland sker förändring precis innan det är försent.
Som om man väcks av en undermedveten klocka som drar en upp till verkligheten.

Jag kan med ord inte beskriva den glädje jag känner för den klocka som ringde denna gång.
Bara blunda och önska all styrka!
Det kommer ordna sig nu, på ett eller annat sätt.



Ni vet vilka ;-)

Sitter här och försöker lägga upp dagen med inhandling till bakning inför dopet.
Om jag åkt efter det att jag klivit upp, men innan barnen kommit hem... så hade jag inte hunnit hem innan det blir mörkt.
Kanske vill de även följa med, tänkte jag.
Väntar jag tills de slutar, så hinner vi lagom handla innan innebandyn.

Tar beslutet att inte lämna dem ensamma i mörka skogen.

Då ringer de nu när skolan slutat... De vill gå på sportfritids!
SKITBRA!!
Men då ska de hämtas vid 16.30 och alla mina planer med shopping krusas och jag sitter här, med tanken på våra tomma skåp, och förbannar mig själv att jag inte åkte innan de kom hem.
FAN skulle jag sova för??

Förklaring: Varför planera så?
Jo... handling i Uppsala tar ca 2,5 - 3 timmar. Nästan en timme i bara resväg. Sen ska kidsen äta innan träning och maten skall isf packas in.
Nej... I morgon drar jag direkt när de åkt till skolan....
Blir att plocka i hönshuset ist.... och shoppa inför bakning i HEBY när Milis är på Innebandy.

Nu får hon bli frisk.
Saknar ÖF, saknar fika stunder... saknar sällskap.
Går omkring i svarta kläder, vilket jag oftast gör iofs... men nu är de så fint prydda med snorfläckar lite här och var. Tvätthögen växer.
Min lilla söta snutta sover just nu iaf....
Hoppas hon är frisk snart, så hon kan andas obehindrat.

Hur reagerar folk i allmänhet på snor?
Betraktas hon som "sjuk" fortfarande då hon är pigg, ingen feber... men däremot snorig.
Smittar det fortfarande?
Jo... i alla högsta grad.
Bebisar byter alltid drägg med varandra.....

- Åh vad ditt hår luktar gott idag, alldeles nytvättat.
Kvinnan blev rasande och gick raka vägen in till chefen och talade om att hon hade blivit sextrakasserad på jobbet.
- Vad är det som har hänt, frågade chefen
- Johan sa att mitt hår luktade nytvättat.
- Men, vad är det för farligt med det, frågade chefen.
- Vad som är farligt med det fräser kvinnan. Johan är ju för fan dvärg!

****

Frun ligger på alla fyra och rensar i rabatten när maken utbrister.
- Men herre jösses , nu får du väl ändå ta och börja motionera, din bakdel är ju stor som en hel skördetröska!
Senare på kvällen när man och hustru kryper till sängs är mannen lite kelsugen men märker att frugan är lite sur, så han säger:
- Men vad är det med dig?
- Du tror väl inte jag tänker starta hela tröskverket bara för ett ynka litet halmstrå?

****

En 80-årig man är på sin årliga hälsokontroll och läkaren undrar hur han
mår. Mannen säger att han aldrig mått bättre och berättar att hans 18-åriga fru är gravid med hans barn.
Läkaren tänker en stund och säger sen:
- Låt mig berätta en historia;

Jag känner en kille som är hängiven jägare. Han missar aldrig en jakt, men en dag råkade han ta med sig ett paraply istället för geväret. Så står han där i skogen och mot honom kommer en jättelik björn. Han höjer paraplyet mot björnen, kramar handtaget och vet du vad som händer?
- Neej, svarar mannen.
- Björnen föll ner och dog.
Den gamle utbrister: Nej, det är omöjligt! Någon annan måste ju ha skjutit björnen.
- Det är ungefär dit jag vill komma, svarar läkaren.

****

En man hade tatuerat sin älskade frugas namn Hilda på sin snopp, men i slakt tillstånd syntes endast Ha.

När han så en dag besökte en offentlig herrtoalett kom det en färgad man och ställde sig bredvid honom..

Eftersom han hade hört vissa rykten om färgade mäns utrustning blev han nyfiken och kikade försiktigt.

Väldigt förvånad fick han se bokstäverna Ha även på hans organ.
- Heter din fru också Hilda? Frågade mannen.
- Neej, på min står det: Hello and welcome to the wonderful land of sunny Jamaica!

 

Sitter här med min kopp kaffe, och iakttar Phipi som börjar visa tecken på rastlöshet.
Jagar hundarna.
Sliter i mina fikusar.
Slänger ur alla spel ur hyllorna och piper hela tiden "Mamamamamamamama".
Både hon och jag är så enormt trötta på att bara vara hemma....

...och innan jag fick skriva dessa rader klart, så har vi talat med syrran, matat Phipi och lagt henne för att sova middag. Vagnen inomhus är super!
Hade dock hoppats på att få på henne kläderna, duscha och gå en promis så hon somnade ist... men hon har sovit så dåligt hittills (kan det vara min närhet som gör det?) så hon får sova nu.
Kan gå en promis i kväll sen när Milis är på bandy.

Tack för ett gott skratt kära M.

Telefonen ringde hos Petterssons.
- Marie Pettersson i telefon!
- Hej, jag ringer från vårdscentralen. Din man Martin Pettersson var hos oss i går för att ta blodprover, eller hur?
- Ja, hur så?
- Vi har råkat ut för en liten beklaglig arbetsolycka, vi hade också en annan Martin Petterson här igår som tog blodprover och av någon anledning var bådas personnummer oläsliga på provrören. Säkert något printerproblem.
- Kan ni inte ta nya tester då?
- Tyvärr, med anledning av de nya sparkraven inom den offentliga hälsovården får man ta omfattande blodbilder bara en gång per person och kvartal.
- Jaså.....
- Så nu har jag dåliga nyheter att meddela.. Antingen har er man HIV eller Alzheimers.
- Det kan inte vara sant. Vad ska jag göra nu?
-Vi rekommenderar att ni tar er man till stadens centrum och lämnar honom där. Hittar han hem själv, så ha inte sex med honom.

Sitter och kollar på filmen "Patrioter", fast jag egentligen borde sova.
I den säger Benjamin Martin, att han älskade sin fru så mycket, att han ibland inte kunde andras när hon var i närheten.
Jag tänker då genast....
FAN min snubbe älskar ju mig med då!
Han måste vara lika djup och romantisk som B.M :-)
För han kan inte andas när jag är i närheten.....
.... Om jag sitter på honom :-)

Marken är fluffigt vit.
Brasan brinner för fullt.. eller... njae, inte riktigt. Det blev för varmt ;-)
Sitter här i godan ro, trots att jag kanske borde sova lite ...
Phipi sover och maken (som inte kom till jobbet hihi) står i telefon hörnet och har ett underbart conf call vilket gör att jag måste vara tyst... fnys.

Han stör lite mina rutiner, som jag inte hunnit skapa riktigt ännu... men hade kanske gjort det idag, genom att finnas här. Får jag inte pilla på honom, så vad ska jag göra?
Prata med honom? *ler*
Missförstå mig rätt... jag älskar när han är hemma... men när han ändå måste jobba så är han inte till någon större nytta än när han är på jobbet.

Barnen kom i väg till skolan, även om de kom försent.
Taxin körde nämligen fast, efter att ha gjort det enormt dumma beslutet att köra ner på vår väg. Maken och kidsen var nämligen på väg att pulsa upp till vägen för att möta taxin där.
Men... Min super make assisterade självklart den kvinnliga chauffören med att skotta loss och lirka loss bilen.

Tanken var att vi skulle ha hunnit ploga, men batteriet till 4 hjulingen var urladdat.
Så... hur som helst, mina små hjärtan kom iväg... men själv kan jag inte åka någonstans alls. Kommer inte ut med bilarna.

Jag, skulle gärna som min kära vän E, bege mig ut och köra "kvinnor kan"... men så kom jag på en TON med ursäkter till varför jag inte kunde det.

Så... nu är maken klar, så nu kan jag kliva in i köket och köra en ny sats.
Och då menar jag inte med makens hjälp ;-)

.. ett par timmar sömn.. vem behöver mer?
Tack Phihi snuttis, för att de ser till att mamma inte slösar bort livet med att sova.
Om du inte väckt mig, så hade jag inte fått se all denna fluffiga snö, och titigt inse att  vi är grymt insnöade.
Varken make eller barn kommer att komma ngn vart på ett par timmar.....

Min son frågar mig, liksom pojken i reklamen, vad KamaSutra är för något.
Vad han inte förväntat sig var att jag skulle svara.
Det slutar med att han avbryter mig med:
- "Mamma, snälla... jag kan inte lyssna mer nu!"

Först sitter jag och väntar och längtar efter snön... och i nästa ögonblick är vi insnöade helt!
Vägen går inte längre att köra, och två av dörrarna är insnöade... återstår att se i morgon bitti hur ytterdörren är ;-)

Hela dagen har gått åt att lattja med Phipi och få henne på bra humör utan att vara alltför klängig... mjölksyran i armen heter duga.
Sen var det träning för Oliwer kl 17...
Eftersom det var snö tog det nästan 20 min dit och 20 min hem.
Så när vi lämnat honom, var det bara att åka hem ... Ge Phipi mat och sedan iväg för att lämna Milis, och hämta Ollan.... Sen hem... göra klart maten, äta och iväg igen.

Sista vändan plöjde nosen på bilen igenom snödrivor på vägen...

Om det inte töar bort... så kommer INTE maken komma till jobbet... och barnen kommer inte komma till skolan...

Nu gör jag en sats bullar till dopet, men jag skulle hellre sova.... :(

Än så länge har vi ingen annan här ute än Mr Frost, och tur är kanske det. För idag hämtar maken hem den nya bilen!
Weeeeiiiiii!


Den är visserligen inte svart, men har dragkrok och går på diesel... så nu slipper vi de dyra kostnaderna när jag rullar runt i min nuvarande shoppingbil (utan att shoppa).

Men som sagt.
Än så länge ingen snö alls.
Inte heller storm, tack och lov.
Maken har inte monterat på plogen ännu, och alla vinterkläderna är inte intagna ännu heller. Kanske kan vara en ide att göra det så man slipper leta efter dem när det är dags att bege sig ut för att ploga vid 5 tiden....

Nu... ska jag ta mig en kopp kaffe, njuta lite av den sovmorgon jag fick... och sedan väcka de andra kidsen för skolan :-)

Jäklar vilken tur att jag inte har tagit inbjudningskort som jag måste skriva för hand.
Utan patroner till skrivaren, och med en hand som absolut inte är gjord för att skriva med penna, har jag knappt kunnat skriva adresserna på kyverten!

Påminner igen om INSAMLINGEN och kommer göra det i varje inlägg framöver.

Med Phipis förkylning så har allt vad "sluta amma" heter, gått käpprätt åt fanders!
Mina desperata försök till att få en ynka liten sömnstund, har lett till att jag inte alls orkar tjafsa ang bröstet... och ju mer jag gav efter, desto mer krävde hon... så nu sitter jag här, och är en ammandes mamma igen.
Misstänker dock att de håller på att sina en aning, då hon inte alls blir nöjd när hon får det. Hon drar, biter, klöser och sparkar mig när hon ligger ner i sängen.
Hela dagen har hon varit extra pipig, och bara velat vara på min arm, så jag har typ inte gjort ngt alls utom att bära på henne... och det känns i armarna.
Men ändå... finns det något sötare och gosigare än en liten sjukling som söker mammas uppmärksamhet i trånande famntag (för att sedan byta ut dem mot arga hysteriska skrik, sparkar och klösningar)?
Nej!

Eftersom natten till i dag blev nästan sömnlös, och dagen inte heller bjöd på så mycket sömn... så tänker jag gå och knoppa in nu.
Ingen träning blev det i dag heller... FAN vilken dålig självdiciplin jag har!

Emilias Önskelista

Mobil: Xperia X10 mini pro.

Pet shop: Vad som helst.

Skor: Stl 39.

Smink/Parfym: Vad som helst.

Film: Kick ass.

Pengar

Smycken: Vad som helst/ OBS! inte örhängen.

Saker till skolan: Vad som helst.

Böcker: Vad som helst.

Insamling



Vi har startat en insamling.
Pengarna går till att hjälpa ett barn i Sydafrika att få en familj.

Tanken bakom, är framför allt våra egna barn, och sorgen över att många andra barn inte ens får leva med sina föräldrar. De som får leva med sina föräldrar kanske inte ens får möjlighet att vara barn, utan måste jobba från det att de är 5-6 år för att överhuvudtaget få i sig mat.

Självfallet finns det även barn i Sverige som behöver hjälp, men vi valde Sydafrika pga att de ej har det system i Sydafrika, som vi har i Sverige, för att hjälpa barn i nöd.

Det fanns många ändamål att välja mellan, men vi valde denna då vi även kommer vädja om bidrag till denna insamling istället för dop presenter till Philippa på hennes dop.
Dessa barn behöver tryggheten men än Philippa behöver ett fotoalbum, familjeträd eller annat som egentligen bara står....
När ni skänker ert bidrag önskar vi även att ni blundar och skänker en tanke till alla världens barn som lever i otrygghet.

(Av familjen kommer vi dock önska presentkort på GULDFYND för att kunna införskaffa en skyddsängel i guld som hon kan ha i minne av sin dopdag.)

Just när jag deppar ihop för att vi måste skriva inbjudningskorten själv, så får jag ett samtal från Cargo Center på Arlanda.
De undrar om jag inte fått en avisering från Vänge macken ang en försändelse till Mattias från Vistaprint!!
Wwwweeeeiiiiii!!!
Där ligger de!!
Inbjudningskorten och tack korten!!

Ett fång med de värsta svordomarna till SHmacken i Vänge för det är FAN inte första gången vi inte blir aviserade om paket och nu har de legat där i snart en vecka!!!
Vilken jävla tur att vi inte köpte nya kort i helgen, utan jag skulle åkt idag!!

Ungerfär så känner jag mig ;-)
Nu har förkylningen brytit ut helt på Phipi med feber och hela kittet. Ingen sömn i natt och så ville hon upp vid 05.20
Min stackars lilla snutta vill bara ha mamma nu...

Hon har kommit på en ny grej... som känns så där.
Hon sitter nämligen och slickar på läppen, när snoret rinner. Så det gäller att vara snabb med att torka nosen ;-)

Är det inte typiskt så säg....
Här sitter man och väntar på att få mysa lite med maken, och kidsen kan självfallet inte varva ner och sova!!
Vad är oddsen för det?
Ganska stor skulle jag vilja säga.... det var på exakt samma sätt igår.
Till slut gick jag och lade mig, och när de stora väl hade somnat in... så vaknade Phipi och väckte sin syster som då lade sig i sin fars säng (maken sov på soffan).

Man kan m a o fullständigt konstatera att det inte finns något bättre preventivmedel än barn.
VARFÖR byggde vi enplans hus nu igen????
Funderar allvarligt på att spänna upp en lina i allrummet deras, med en liten bjällra så man hör dem när de tassar över. Men till min vanliga tur, lär hundarna gå på den och jag flyger säkert upp och har sönder både det ena och det andra....
... vi får helt enkelt se vartåt detta leder.....

Söndag och jag har inte hunnit med mer än EN uppdatering!
Helgen är dessvärre över igen, men vi har fått mycket gjort (även om vi hade kunnat få mer gjort). Fåglarna är fortfarande kvar i huset, men vi tvingades prioritera annat.
Käre bror kom på besök och innan dess var vi ute och röjde på tomten.
Egentligen borde man inte planera vad man ska göra på helgen, för då får man ju mer gjort. Tanken var ju att vi skulle vara borta idag, men stannade hemma pga P´s förkylning..... och då känns det helt plötsligt som om man har gjort massor, eftersom vi inte hade förväntat oss att få ngt gjort idag alls ;-)

Härligt underbart det är när det är kallt och man ser frosten ligger kvar.
Vi stötte på en vattenpöl med is på som inte skall vara där den var... så vi hackade sönder isen på den SOM VAR 2CM TJOCK!

Veckan som kommer nu har vi fullt upp, med bakning och dyl inför dopet. Jag måste ta tillvara på den tiden vi har, trots att det är två veckor kvar.

Philippas förkylning lossnade "äntligen" idag och trillade ner i näsan. SKÖNT, för då kan jag iaf hjälpa henne att andas lättare när hon skall äta och nu på kvällen så drack hon 2 dl välling i ett svep, för första gången någonsin. Misstänker att hon var ganska så hungrig....
Febern lyckas vi hålla borta med alvedon och jag hoppas natten blir lugn.

Kvällen har jag tillbringat med att planera upp hur Julafton skall vara.
Förtidigt kan tyckas för vissa, men det är många som kommer hit och jag vill att allt skall vara klart utan att det är 10 st som försöker planera samma sak.
Nu får de komma när de vill och alla kan slappna av utan att springa runt och fixa en massa. Bara umgås och njuta av Julen.
Ett mysigt restaurangbesök vill jag även försöka få ihop nu i december.... eller kanske redan den 26e november :-)

Ja.... efter att ha legat en bra stund med en liten rosslig tjej som sliter och drar i mig, sparkar och klöser, så inser jag att jag måste kliva upp.
Jag har absolut ingen lust.
Trots att jag ligger vaken en bra stund, så tittar jag inte på kl förrän vid 05.00 och några minuter senare är det helt omöjligt att ligga kvar i sängen.

Charmtroll som hon är, så möter hon mig med ett stort leende precis när jag blinkat John Blund ur ögonen. Och även om jag kliver upp utan att säga ngt, så svansar min käre make efter mig och frågar om han ska ta henne.
Arla morgonstund i all välmening, men inte heller han kan låta bli att nojsa med våra barn när de är så här morgonmysiga... även om de äldre har klivit steget från morgonmysiga till lätt irriterade ;-) Lite hormoner där tror jag.

Nu har iaf kl passerat 07.00 och Phipi har äntligen somnat om.
Jag fick plocka iordning i köket, tvätta, hänga tvätt och vika lite också... så jag är ganska så nöjd ;-)
Kaffet som jag tog mig, hade tyvärr ingen lust att bli ngt annat än blask (nespresso) och det är väl bara min vanliga tur ;-)

Att dessutom få sitta här och se hur det blir ljusare och ljusare ute samtidigt som MrFrost har skog och mark i ett hårt grepp, är helt underbart. Helst vill jag bara ta kameran och sticka ut på en fototur...
Men det är först nu när Phipi somnat igen som det är ljust nog för mig att våga mig ut ;-)

Våra planer för dagen blev ändrade pga Phipis förkylning och jag vet inte riktigt vad jag ska göra istället. Kanske passa på att få in fåglarna i hönshuset nu när maken finns hemma för de tunga lyften :-) Eller helt enkelt bara fortsätta i stugan och rensa ur grejor....
Men först... sova igen lite sömn som missades på morgonkvisten :-)

Kan inte vänta tills detta släpps nästa vecka :-)

... och den här som kommer snart!

Det är så extremt vackert här ute nu när MrFrost biter tag i marken.

Déville och Bebis

Vid 15 tiden kom äntligen min familj hem :-)
Huset var så extremt tyst utan dem... (samtidigt väldigt nice, men saknaden är så stor när de inte är här) men nu är de äntligen hemma.
Barnen är lyriska över upplevelsen på Spelmässan och Emilia säger att hon har en ny bästa vän i MrTomasz (?).
Misstänker att min dag med dem på badet inte slår pappas dag på GAMEX...

Phipi fick vara hos svärmor själv ett par timmar, och det var nog välbehövligt. Skönt att de får lära känna varandra på ett avslappnat sätt :-)
Trots att Phii inte var på topp, så hade det gått jättebra.

Natten hade gått super. Trodde iof inget annat, maken har koll på det där.
Phipi vaknar visserligen flera gånger, men det har nog med hennes förkylning att göra....
Hennes rosslande som varit de senaste dagarna, sitter kvar och har blivit lite värre. Det sitter inte i näsan, och förhoppningsvis inte i lungorna...
Köpte nässpray till henne men det verkar inte komma åt för att få loss det.
Ingen direkt feber heller, men lite varm.
Som vanligt så har jag ingen aning om vart termometern är... jag har lagt den någonstans.

Det är första förkylningen för henne, förutom lite nästäppa i våras... och jag måste erkänna att jag känner mig lite handfallen.
Att lyssna på rosslet, gör att man vill hosta... men hon gör inte det.
Så i morgon får det bli en lugn dag så hon får softa lite.... Känner mig lite handfallen när jag inte kan hjälpa henne... :(
Skulle åkt till kära M&C i morgon... men vi skjuter på det till nästa helg ist.

Fy i helvete!
Vem fan sänkte taket?

Eftersom jag drack vin igår, så är det ganska svårt att avgöra om huvudvärken är den "vanliga" eller om det har med vinet att göra.
Kanske är det den "vanliga" som fortfarande har vin i sig.... Skulle förklara den konstiga vimmelkantiga känslan jag har i kroppen.

Svägerskan tyckte jag skulle hålla mig till kvinnosaker idag.... men det får räcka med gårdagen, jag vill ju inte ha vibrations skador när veckan börjar.
Någon måtta får det vara.
Kanske en rask upp piggande promenad i det härliga höstvädret.

Eller bara fable för hela slanten :-)
Vågar jag? Börjar jag kan jag inte sluta.... och jag är u fortfarande vimmelkantig så det lär inte gå så bra med den tänkande biten.

Nej... nu är det färdigskrivet.
Fingrarna lägger sig inte där de ska på tangenterna, så det blir halvt om halvt pekfingervalsen.... och det står jag inte ut med... tar för lång tid.

Efter en mycket trevlig kväll så har nu alla åkt hem och min saknad efter familjen är enorm.
Hundarna få inte kissa mer förrän det blir ljust ute igen.
Hell no!
Om ni visste hur mörkt det är här ute, så skulle ni känna samma sak ;-)
Trots makens tips om att byta propp på utsidan, så har jag inte fått igång utebelysningen... och utan utebelysning så blir det hyfsat mörkt här ute.

Trött som fan är jag, men jag känner iaf att jag måste skriva lite grann.
I morgon blir det fable för hela slanten... :-) Eftersom kvällen inte blev så farlig så satsar jag på tidig morgon....
Men vi får ju se hur natten blir, har ju en tendens att inte kunna sova när lofi inte är här hos mig....

... men här kan ni se slutet.

Så som om jag inte hade annat för mig så skall jag alltså nu även införskaffa, skriva och skicka alla inbjudningskort i morgon.
Vistaprint kunde inte leverera de förtryckta som vi väntat på i över en vecka nu, utan betalar tillbaka pengarna.
Bra iofs... men vi ligger nu, tack vare dem, utan kort och efter en vecka.
OM vi hade beslutat att skriva dem själva redan från början, hade de redan varit hos sina mottagare nu.

!!!!!

Här bet man 250:- extra för snabb frakt.... och så kommer inte inbjudningskorten snabbare iaf......
Jag är grymt pisst off just nu!!

Yep... tro det eller ej men jag har varit på ett badhus.
Ensam... med kidsen.
Jag har även duschat i de offentliga duscharna tillsammans med massa nakna damer som böjer sig ner och tvättar sig. Det är knappt så jag ens klarar av att skriva om det....
Duscharna var trånga...

De som känner mig, VET exakt vad som just nu pågår i min skalle. Kidsen VET att om det är någonstans man inte skall mucka med morsan, så är det i ett badhus.
Alla hjärnceller flyr nämligen fältet och jag fylls av fruktansvärd avsky.
Jag har ENORM fobi för badhus!
OCH offentliga duschrum.

Hur som helst, så var vi iaf på ett badhus idag.
Jag och barnen.
Eftersom Phipi var med, och jag var enda vuxen... så var det bara att svira om till b i k i n i och knata in.
Jag har dessutom setat i en BARNPOOL (aka pissoar) och lattjat med Phipi....
Det var så ovant att ha bikini på sig att jag vart orolig över att det inte var ngt som skyddade mellan benen.....

Men det gick bra... vi överlevde och lär nog åka dit igen.
Why? - Träningsmöjligheter

Jag har surfat runt lite grann och funderat på det där med titel.
Vart skulle jag placera min blogg?
Skulle det vara möjligt att överhuvudtaget sätta en titel på den?
Eller saknar jag något... typ innehåll.... ?

Jag skulle kunna skriva om mode!
- Om jag hade den blekaste aning om vad det innebär. Om jag hade orken att kopiera och mecka med bilder över klädesplagg som jag tycker är snygga och som varenda tonåring bär.
Näää... inte riktigt min grej. Mode och jag har inte direkt någonsin gått hand i hand.


Jag skulle kanske kunna börja skriva en sådan där "mammablogg"
- Men jag kan faktiskt itne så mycket om det heller. Om jag hade den minsta pondus kanske jag iaf skulle få mina kids att klä på sig på mornarna och inte kuta omkring halvnakna...


Kanske jag skulle kunna ha en hundblogg.
- Bah...vad trist.
Jag älskar visserligen hundar... men en blogg om bara dem?
Nääää.... Inte heller där kan jag ju så mycket att jag skulle kunna skriva om det.
Dessutom, så är det en sak som är extremt relativ... hundförandet menar jag.
En enorm skillnad bara mellan Väsby och här.


Det finns massor av saker som jag skulle kunna ha som tema i min blogg.... men jag får nog hålla mig till det jag är bra på ist.
Flams trams och ingenting!

Solens strålar sveper snabbt över marken denna morgon och alla tecken på väta försvinner snabbare än kvickt. Helt underbart! och genast fick jag massor att göra.
Det är en aningen lättare när solen skiner och marken är torr.... än när det öser ner regn.
Jag har redan fullt på bordet med loppisprylar, så jag måste börja prismärka och lägga i lådor så det är klappart och klart när det väl är dags sen.
Sen får man ju hoppas att de där förbannade näten torkar någongång :-)

Bonprix.se - Billiga klänningar!!

Tacka fan för det när det inte är ngt tyg på dem!!
När jag var ung... vilket inte var så väldigt länge sedan även om vissa kanske kan få för sig att det är det, så kallades "dagens" klänningar för tunikor.
Det var menat att man skulle ha byxor eller dyl under.
Men inte i dag.

Hur i helskotta skall man kunna ha dessa klänningar när man är så gammal som jag?
Det är grymt länge sedan skinkorna satt där de skulle... nu hänger de snarare på halv stång!
Dessutom så är det ju inte bara att ansa busken med epilator eller dyl.. utan skiten måste ju för fan klippas på längden också!!

.... känner för att bege mig ut och springa...

Weeeeiiiiii!!!
FABLE III

Numera är mina tankar låsta på möjligheterna att sätta mig framför en skärm och helt gå in i FABLE III. När och hur detta kommer ske, har jag ingen aning om.... men jag drömmer och ser fram emot det.
Lofi kom hem med det till mig idag, coh jag är h e l t salig... vill inget annat än att spela det...
Men jag har ingen önskan att bli störd av barn... jag har ingen önskan att äta, dricka eller göra n å g o t annat än att spela när jag väl börjar ....
... så därför börjar jag inte just nu....
Men jag vet att jag har det, och jag kommer så småningom sätta mig ner med det.

** Längtar **

Svarta cdskivs ställ grejor, som man även kan skaffa små korgar till. Dessa skänker vi bort, men man får hämta dem själv... snarast.



2 Sängbord i smide med glas skiva.
100:- /st



Tv bänk i björk.
300:-



Electrlux espressomaskin 2500:-

Svart 3 sits skinnsoffa.
I samma stuk som fåtöljen på bilden (hunden ingår ej).



2000:-

Var på Mammamysfika hos Åsa på fm och de äldre kidsen lyckades ringa 4 gånger på två timmar (!). Att lämna dem ensamma var ingen hit ;-)
Men jag fick ett litet samtal, om att de ordnat en överaskning till mig. Så när jag kom hem hade de gjort en supergod vindruve och banan smoothie.



Mumsigt!
Mina små hjärtan!

Ja, här gör iaf vinden sitt jobb.
Blåser som 17 gör det, och jag kan ändå inte tycka att det är jobbigt eller trist väder.
Regn och blåst.
Precis som hör hösten till och det är alldeles underbart.

Först kom det ett par och skulle titta på huset. De funderar på att bygga ett likadant så de ville se det live och ställa lite frågor.
Vilket var helt fine :-) Trevligt att vår säljare tänkte på oss.

Efter det blev det till att kasta sig i bilen och skjutsa kidsen till sina polare. Och när jag kom hem så ville inte Phipi sova, trots att hon var så enormt trött.
Vid 11 tiden skulle prästerna komma, och hon somnade till slut strax innan. Normalt somnar hon runt 09.00 - 09.30.
När de väl gick så lade jag mig en snabbis med Phipi, och somnade självklart ;-)
Vaknade av att telefonen ringde, och det var Milis som ville hem. Lagom när vi kom hem så hann vi snacka lite och sedan var det dags att bege sig ut igen för att plocka hem Oliwer.

Eftersom det var träning i dag för båda två, och klockan helt rusat iväg, så var det bara att slänga i dem lite käk och sedan bege sig till träningen.
En sväng till Heby för att tanka och sedan hem igen.
Som tur är gjorde maken käk när han kom hem, och sedan var det dags att plocka hem kidsen från innebandyn.

Nu sitter jag här och försöker komma på vart fan dagen har tagit vägen .... I morgon är det onsdag och jag hade som mål att ha hönshuset rensat innan helgen.
Wish me luck :-)

I dag var det dags för det prästliga besöket inför dopet.
En mycket trevlig nassediggande präst dök förbi tillsammans med en prästlärling och gick igenom hela dopet med mig. Och jag sitter nu här, lika lyckligt ovetandes som jag var innan.....

Jag har tänkt, att det kanske inte är så illa det här med lite Gud och Jesus snack. Det hör ju till kyrkan liksom, och om man ser det lite annorlunda, så är det ju även ganska fint.
Men ändå kan jag inte hjälpa att få rysningar varenda gång som det sägs "Gud ser oss", "Jesus öppnar sin famn" osv.... Allra helst när det sägs i var och varannan mening.

Jag förstår att kristna tror på Gud och Jesus... men det måste ju finnas annat i skallen på dem också.... eller? Gud, Jesus och helig ande används lika ofta som jag svär.... ;-)
Kanske är det likadant det där... kommer utan att man tänker på det.

Hur som helst.
Vi gick igenom allt och det gick jättebra. Lite läskigt var det med allt snack, men det hör ju till.
Bara le och bita ihop :)

Präst snack - Check!

Istället för att plocka undan nu på morgonen hade jag hellre velat ta kameran och gått ut.
Frosten låg vit på backen och det var så där härligt kallt ute.
Wonderbar!
Nu sitter jag här med min kopp kaffe och väntar in de som skall titta på vårt hus.
Yep!
Flyttdags igen... NEEEEJDÅ!

Sen senare kommer prällen och vi ska disk lite om duopet :-)

"Var nöjd med livet som vi alla lever här.... bland träd och bär"

Jag tror minsann att jag börjar vänja mig en aning vid mörkret. Nyligen var jag ute med dogsen och slogs av den underbart stjärnklara himlen.
Inget jag tidigare tänkt på ... men vägbelysning förstör verkligen det magiska skenet.
Strålarna verkligen gnistrar mot frosten i gräset och kylan naggar lite i kinderna.
Underbart härligt!
Love it!

Bortom åkern skäller och ylar Jussi så det ekar och skrämde skiten ur Bebis som genast kom kutande och ställde sig bakom mig. Skrattade så jag kiknade. Tror att jag ska döpa om henne till FegisBebis.

Alltid när kidsen gått och lagt sig, och tystnaden sprider sitt eko genom huset... så får jag sådan enorm längtan efter en rask promenad i ensamheten... men ... trots att jag inte är lika skraj av att vara på tomten efter mörkrets inbrott, så har jag ingen större lust att bege mig ut på skogsvägarna för promenad.
Galet att kommunen anser att kidsen skall gå den långa vägen (ca 40 min i "barn"takt) i BECKSVART mörker fr o m nästa år....

Maken somnade en stund, och jag lät honom sova lite medans jag plockade undan i köket. Nu har han vaknat och putsar klart efter mig. Inte för att jag tycker det behövdes... men han tycker det, så han får väl hålla på :-)
Lofi... inte många karlar man kan roa med en disktrasa.... haha

De har krymt.
Fortfarande inte nere i den storlek som de var innan... men alltid en början.
Däremot så har de blivit en aningen... jellyaktiga.... Om jag böjer mig ner, så sipprar de liksom ur hållaren, vilket inte är så optimalt när man, liksom jag, har en hållare för att de skall hållas på plats.
Men de är som möss liksom.
Där huvudet kommer igenom så kommer resten in/ut utan problem :-)

"Liten mus letar hus.. inte där... inte där... MEN DÄR! *Flopp*"

I vårt kök har vi hyllor som skall fyllas med vinflaskor.
Vi började fylla, men av någon anledning.. så var det bara tomflaskor som var där när jag nu håller på att kolla upp inför fredagen.
Så jag tänkte nu bara säga, att om någon känner för att ta och plocka ner en och annan vinflaska och skicka den till mig så vore jag jättetacksam.
För jag kommer inte på något sätt kunna få med mig nästan 60 st flaskor hem.
... för det är det som behövs för att fylla hyllorna.

Tack på förhand ;-)

Kl är 17.00 och det är mörkt ute redan.
MÅSTE införskaffa starkare ute belysning... ;-)

Är jobbigt verkligen jobbigt?
Är irriterande verkligen irriterande?
Eller vad är det egentligen?
Ska jag göra som du tycker, eller ska du göra som jag tycker?

Att leva ihop med en person är jättejobbigt. Jag och Mattias har levt ihop i .. ja, många år och har gått igenom många prövningar.
Svåra prövningar.
Jag kan fortfarande bli mycket arg på honom, och besviken... men vi har lärt oss att ta oss igenom det som irriterar, och reda ut det som är jobbigt.
Inte utan urladdningar och absolut inte smärtfritt.
Men vi gör det. Varje fight vi tar oss igenom tillsammans, bygger upp en starkare gemensam relation. En där vi båda är delaktiga.

Städning är ngt som vi kan bråka om. Men inte som många tror.
Jag gillar rent och undanplockat... men min gräns är inte lika låg som min makes.
Vi kompromissar genom att helt sonika låta den som vill ha det på ett speciellt sätt, se till att den får det på det sättet. Vill den ha assistans, eller kanske att den andra gör en sak på ett visst sätt... så säger vi det till varandra.
Ibland, som till barn, krävs det en väldans massa "säga till" innan det sker av en reflex... för det är ju "den andre" som vill ha det så....
Maken fortsätter envist och troget få mig att torka kliniskt rent runt diskbänken ex... medans jag fortsätter att kämpa och tycka att jag faktiskt redan gör det.

Man kan inte vara lika på alla sätt och vis. Man måste bara lära sig älska sina olikheter.
Kärlek handlar inte om att man skall förändra den andre så man kan läsa varandras tankar om hur saker och ting ska vara. Utan det handlar om att man ska förändra sig själv, så man klarar av en annans vilja och gärningar i sitt liv.
För om vi inte var olika, så skulle vi inte kunna leva ihop.

- "Love u man!"
- "Fuck u Marcus!"

.

Igår tog jag mitt mod till fånga. Har funderat på det länge nu, men liksom inte vågat.
Att bryta ett långt förhållande, där samarbetet fungerat så bra, svider hårt.
Man har många fina minnen tillsammans och utan detta förhållande hade jag inte varit den jag är idag.
.
.
Jag var den som fick berätta det för Emilia idag, och hennes reaktion var väntad.
- "Hur kan du göra så? Vad tänker du med?"
Men jag har bestämt mig.
Trots att det inte var jag som tog upp det, så tog jag iaf och gjorde det direkt när maken tog upp det. Ska man göra det, så skall man göra det direkt. Utan att tänka efter.
På så sätt blir det minst smärtsamt.

Visst kommer det bli tufft. Att tvingas tänka på vad och hur mycket jag har på banken, eller i plånboken.
Men jag klarar mig bra. Alla andra kan ju.
Och egentligen är det ju bara smidigheten som försvunnit.

Enkelt var det också, och det känns fortfarande bra idag.
Tog bara saxen och klippte, så nu innehåller inte min plånbok ETT ENDASTE kreditkort!!
Stolt är jag!

Nu är det dags för frukost. Barnen skall utfodras och sedan skall vi ut och sortera saker igen.
Kommer lägga ut en del bilder på saker som skall säljas, om det är ngn läsare som är intresserad.

Ciao

Nä.
Inget äntligen med det alls.
Maken är ju inte hemma och jag har precis börjat vänja mig vid hans smicker och gulligheter :(
Först trodde jag att det hade att göra med att han var sugen. Men insåg efteråt att allt fortsatte, till min stora förtjusning :-)

Men nu är han inte hemma och vardagen är tillbaka. Trist.
Fast lite solsken har jag ju.
Barnen har lov, så jag är inte ensam.
Och vi har en bebis till... nämligen Bebis!
Lyckades övertala svägerskan att vi skulle få behålla henne en vecka. Helst vill jag ha henne på heltid, men tre hundar när jag knappt har tid för mina egna... är att ta i för mycket.
Men nu har Déville sällskap.
Vad jag däremot inte var beredd på var att han skulle vakta Tysons mat så som han gör.
Tyson äter nämligen inte så mycket, och lämnar alltid kvar i skålen. Déville VET att han inte får ta det, men det vet inte Bebis. Så för att inte Bebis ska få det (Typ, får inte jag ska ingen) så ligger han i dörröppningen och vaktar.
Annars funkar det jättebra!