CiNsO

Om jag vore en högt uppsatt person i USA så skulle jag lägga ner mer energi på att begränsa invånarna än att skicka bomber över havet.
Sån´t här skulle få mig att skämmas.
Munkavle på dem och spärra in dem på ett litet avgränsat område där de kan leva i tron om ... ja, vad det nu är de tror på - spelar ju ingen roll, för de kommer ju inte direkt märka någon skillnad....

Man kan ju verkligen undra, om hjärnceller är en grej som totalt fallit bort från vissa Amerikaner.... Att se hur idiotiska de är, visar ju bara att "Norge Historier" är ute och att man numera borde tillägna dessa till Amerikanerna.

- "Hur vet du att de där Amerikanerna saknar hjärna?"
- "Prata med dem...."

Åh vad jag saknar de mina just nu.
Huset är helt tomt.
Tyst.
Jag vill höra deras snusningar när de sover, och se deras snuttiga små ansikten i morgonbitti när jag vaknar.

Skickade ett sms till min son, att han inte skulle glömma att ta sin medicin...
Fick till svar:
- " Nejdå gumman, redan tagit"

♥

I går, när det var lika härligt varmt som det är i dag, så åkte vi till Östa tillsammans med T och J för att tillbringa dagen på en sandstrand. Stranden ligger precis vid Östa Camping och är en suverän plats att tillbringa dagen på.
Trots det soliga vädret, så finns det gott om plats på stranden, vilket passar oss perfekt!
Barnen smordes in noga innan vi åkte, och om jag hade varit lika duktig på att smörja in mig själv så hade mina knäveck inte varit så ömma idag.....
Det var så härligt att jag ångrade bittert, att jag inte tagit med mig badkläder själv.



På vägen hem stannade vi till vid Ingbokällor, som i mina ögon är en helt underbart förtrollande plats. Man riktigt känner hur historiken och magin omfamnar en när man kliver in på området.
Platsen ligger i ett natur reservat och skogen runt om har fått sköta sig själv.
Naturen är ett underverk!




När vi kom hem slocknade mini direkt, men vaknade sedan vid 23 tiden med 40gr feber. Trots alvedon ville inte febern sjunka mer än till 38,3 under natten så det blev till att badda med fuktiga handdukar - som mini inte gillade och motsatte sig detta högljutt - och vaka. Vid 05 tiden somnade jag av utmattning.
Mini sov mestadels utav tiden, men jag tycker det är så oroande att veta om hennes feber utan att veta varför... så jag kunde inte slappna av förrän hon var tillräckligt sval i kroppen.

På morgonen vaknade hon pigg, som vanligt... men fortfarande med feber. Den planerade resan till Nonna och Nonno - där barnen skall vara i två dagar - fick därför vänta tills vi visste om febern skulle ge med sig eller om vi skulle åka till sjukhuset för koll.
Efter ett par timmar med alvedon (stolpiller) och isglass så sjönk den äntligen så vi kände att det var tryggt, och de begav sig. Maken till arbetet och kidsen till Väsby.

Nu är det studier som gäller för mig. Engelskan skall vara inlämnad på fredag, och Matte - som jag inte börjat med ännu - nästa fredag. Ingen rast ingen ro, men det är bara att bita ihop och gilla läget!

Min gissning är att maken, som ligger snarkandes här med igenkorkad näsa pga förkylning och pollenschmuck, inte kommer vara den som ser till att kidsen hamnar i sina sängar efter att ha somnat framför tv i deras allrum...
... så jag fixar väl det då, nu när jag ändå är speedad efter House of parlament ;-)

Jag jublar över mängden studier jag han beta av idag när kidsen var i Väsby. Nu känns inte tre dagar av intensivt pluggande som en pärs längre, även om de jag har kvar tar tid även det.
Det är svårt att tänka sig en härligare tillvaro, en solig varm sommardag, än att tillbringa den med att skriva en uppsats på Engelska om Förenade kungariket Storbritannien och Nordirlands parlament.

Kan ni?

Ah... hur vanskligt kan det vara.
Shoot... om ni undrar över ngt så kan ni ju alltid fråga.

Se frågestunden till hööööger!

I dagens samhälle är våld vitt utbrett och man läser dagligen om det i tidningar.
Varför?
Fanns inte våld förut?
Jo det gjorde det, men inte alls i denna utstreckning... och sällan i så låga åldrar som det gör idag.

Lärare till elever i ålder 8-11 år tilldelade vid ett tillfälle barn i 8 års åldern ett uppdrag om att skriva en berättelse. När de fick in dem, från de stolta författarna, var resultatet chockande.
Borta var fantasierna om magiska resor i främmande dimensioner, talande djur och goda feer. Istället hade de ersatts av Svärdfäktande ninjor med kaststjärnor och halshuggande Nalle Puh´er.

Hur kommer det sig?

Är det föräldrarna som låter sina barn sitta framför film och tvspel, utan att uppfostra barnen i vad som är rätt och fel, som bär ansvaret?
Är det att våldet bland äldre ökat, som barn ser i de faktaprogram som numera finns att välja bland kanalernas utbud samt i de dagliga nyhetsprogrammen som nu även sänds dagtid när barn kan se dem?

I mina ögon så spelar det inte så stor roll.
I grund och botten är det föräldrarna som bär ansvaret över den utveckling och syn på andra människor som deras barn får.
Föräldrar ska skydda, fostra och uppfostra sina barn. Och även om det gör det i större utsträckning än i dagens samhälle... så kommer det alltid finnas de individer som växer upp och blir annorlunda.... speglade av den miljö de lever i och saker som de ser och upplever.
Varje liten del, även film, tvspel, nyheter, faktaprogram och verkliga livet......

Att min generation inte blev ännu mer galen än den är, är förvånande... för har ni tänkt på hur mycket våld det är i ex Tom & Jerry...... Vad går egentligen de filmerna ut på?
Någon som vet en handling utom att de slåss hela tiden?

Nu är mitt kaffe slut, och jag avundas inte alls de som kan åka till stranden.
Själv har jag överlåtit mina barn till svärmor hela dagen och skall tillägna dessa timmar till Engelska, råplugg. I morgon är de hemma igen, och jag skall då hinna träffa några bekanta samtidigt som jag misstänker att det blir en sväng till stranden.
Min tanke är att kanske hinna iväg till Östa, om någon hade lust att haka på.
Sedan onsdag och torsdag är de borta igen, över natten denna gång (yikes) och sedan räknar jag med att vara klar med engelskan (för denna gång) och skall istället kasta mig in i Matten.....

Men idag... är det bara Engelska som gäller.
Inomhus, eftersom solens reflexer på pappret i boken, bländar mig.... :(

Inför projektet kände jag samma motvilja som om jag haft framför mig uppgiften att klippa en häck runt vår tomt.
5300 kvm.
Fast något sa mig, att hur jag än jämför det, så kommer smärtan i vissa lägen vara betydligt starkarare än den av ryggsmärta efter klippningen.
Känslan av omöjlighet kom över mig och jag insåg att vissa saker måste hållas i trim hela tiden för att det inte skall bli för vildvuxet.
Jag menar, det är ju många år sedan växtligheten startade och den har genom åren, liksom alla andra växter, spridit sig åt alla håll och kanter.
Likt jordgubbsrevorna i trädgårdslandet tar den sig även enorm plats på ställen där det från början absolut inte var tänkt att den skulle befinna sig.

Men nu stod jag där, och nu skulle det ansas för att kunna röra sig i mindre klädesplagg än piratbyxor, om än bara på våra egna marker. Om jag skulle ha någon form av chans att bli lite mörkare i toningen än den blåvita sladdriga nyansen jag har på mina lår, så var det verkligen dags nu.

Och skam den som ger sig.
Inget är omöjligt, även om det efteråt tar tid att inse VARFÖR man låtit en liknande sak bero.
Epilator ger smärta. Rycka hår från hud innebär att huden skall sträckas. Att sträcka MIN hud innebär att jag hade behövt fler händer.
Nu skall jag bara vänta in klådan.
Den olidliga klådan som kommer dyka upp inom ett par dagar, som även den kommer påminna mig om varför jag låtit detta bero.

Vaxning är något jag heller inte tänker prova. Överlåter det till den yngre generationen (ja, det är dags för mig att erkänna att jag faktiskt, trots mitt vackra utseende, inte längre tillhör dem utan får sålla mig till medelålders - rysningar.) med risk för att stora köttsliga sår skulle uppträda på delar av kroppen.
Denna hårväxtlighet, har djupa, väl rotade rötter. Den hade inte gett upp utan en kamp!
Hård kamp!

Jag hoppas eran dag, i detta underbara väder, blir härlig.
Och att ni, nästa gång ni ser en välansad medelålders dam i badkläder, böjer edra hufvuden och ger denna dam en eloge för sitt enorma mod som hon genomgår för att inte ha en hel kroppsdräkt av äckliga pubishår som ni tvingas beskåda.

.... så skulle jag även anställa folk som gick och pratade om det som står i skolböckerna, så jag istället för att sittar ner timme ut och timme in för att läsa själv... kunde lära mig genom att prata om det och få saker upplästa och förklarade för mig, på mitt sätt.
De skulle tala om för mig hur mycket jag behövde göra varje dag, beräknat på inlärningsförmågan i min skalle.

En extra bonus vore om de även gjorde proverna åt mig, så jag slapp göra dem... och slapp känna pressen.

Då skulle de kunna stå bredvid mig när jag viker tvätten, rensar ogräs i landet, Underhåller Phipi och alla andra saker som hindrar mig från att studera.

Livet skulle vara så mycket enklare då, samt att jag skulle kunna umgås med min familj och mina vänner mer.

För är det inte så, att man skall ha det så enkelt som möjligt i livet... aldrig behöva kämpa för något någonsin och aldrig behöva ta eget ansvar över det som behöver göras.
Tvingas offra det mesta för att komma till det man vill.
Man kan ju inte äta kakan och ha den kvar.... det har jag, som är ett kakmonster lärt mig för länge sedan...... För jag äter upp den på en gång....

Det finns de som tycker att städning är människokränkande. Alltså, inte när man städar åt sig själv... utan när man har det som yrke. De försöker få det att låta som om det är likvärdigt prostitution.
Min gissning är att det enda som dessa två yrken har gemensamt, är åldern som yrket har funnits.
Det är inte människokränkande, och det är inte i likhet med prostitution.
Tvärtom!
En person som verkligen KAN städa och väljer att ha det som yrke borde beundras mer!
Det är en konst att tvätta fönster, och verkligen få dem rena.

Nu vet jag inte hur ni är, men jag är enormt kass på att stryka. Finns de som verkligen ställer sig en hel kväll och stryker... men jag kan inte komma ihåg när jag senast gjorde det.
Visst har jag strykt prylar då och då, men oftast hängs blusen in skrynklig och används inte i..... lika ofta som den hade gjort om den vorit struken.

Vad skulle det då vara för fel i att anlita någon som gör det som jag inte kan?
Ska jag ha hit rörmokaren för att jag har stopp i avloppet, så ringer jag ju någon som kan sådant.
Har jag fått pluppar i rumpan åker jag ju till läkaren för att få rövhålet undersökt.
Och skulle jag ha mens eller konstiga illaluktande flytningar så tar jag ju mig till en gynekolog för att få det undersökt.
På vilket sätt.... är stryka mina stjortor och tvätta mina fönster MER människokränkande än så?

Nej ni.
Skulle jag starta ett företag så skulle det ju vara ett sådant där de erbjuder tjänster som gemene man inte kan. Om det är några sådana som kommer tillbaka i dagens stressade samhälle, så är det ju de hushållsnära tjänsterna.
Folk kan inte längre, och de har inte tid.
Rena pengagruvan ju!
Först går ju, som i allt annat i SE, in och subv priset..... för att alla ska ha råd med det.
De hjälper till att skapa en efterfrågan och ett behov.
Som allt annat kommer det ju bli ett ramaskri när RUT slutar att ges, men skriket börjar bli vant att höra i detta BIDRAGS SVERIGE!
Ungefär lika vanligt som att kliva i närheten av en moské vid böntid i Turkiet.
Man VET att det kommer, och det låter för jävligt.... men bara att hålla ut, för det tystnar efter en stund.

JAG BUGAR MIG FÖR EDER!
(Städarna alltså, inte klagomänniskorna)
... och önskar innerligt att jag själv kunde anställa en hushållerska!
En med knep från förr, utan kemikalier och med tips om HUR man gör, när man gör.
HENNE skulle jag se upp till!!

En sådan här.....

Inte en sådan här... även om maken nog skulle jobba mer hemma då.....

Jag blev, efter setat med min rapport i X antal timmar, medveten om problemet med teknik och hur beroende jag är av den.
När jag var klar med rapporten, så putsade jag till den lite och skulle sedan skicka iväg den. Men innan jag skickar i väg den, måste jag spara den så filen har mitt namn.

Tjooooop!

Trodde jag ja, då fick datorn för sig att den skulle krångla, hoppa ur och färdas tillbaka i tiden. Eftersom den färdades tillbaka i tiden, så försvann även hela min rapport!
Totalt väck!
TROTS sparningar!

Jag gissar att det är ok i detta läge, att erkänna att jag TOTALT kraschade ihop. Tårarna sprutade och jag blev en aningen hysterisk.
Under allt detta skulle maken försöka få ur mig VAD det var som hänt och hur jag hade gjort.... men det gick sådär... Jag tycker jag talade ganska tydligt, men ... ja, det gjorde jag inte.

Min duktiga underbara make lyckas iaf finna lösningar på mina problem, som alltid och efter en 30 min så hade han fixat tillbaka nästan hela min rapport!
Vad det var som hände, och vad som gick fel, har jag faktiskt ingen aning om.... Den fanns där, sen låste Word sig och så i nästa sekund var allt borta.

Nu är det iaf inskickat! 19:42

Nu har jag en vecka på mig att fixa Engelskan och efter det är det Matten....
Ingen rast ingen ro!
Men jag lovar er mina vänner... jag bjussar på enorm middag när jag är klar... som om det skulle vara en tröst till mitt bortfall i vänskapskretsen... :-(

1a juli skall jag iaf ha lite skojs med tjejerna :-)

Gosgrisarna!
Jag skulle kunna säga att även den sista bilden är en bild av en nöjd morots ätare, men misstänker att den svarta färgen i hennes ansikte lär avslöja mig om att hon har något mörkare instoppat i munnen.

Av någon anledning tycker inte Phipi att man ska sova i natt.
Dessvärre så innebär ju det att jag inte heller får sova.

Hon började med att knorra med gaser i magen, som i sin tur - efter att ha fått komma upp - resluterade i en härligt doftande bajsblöja.
När hon var klar med det, så upptäckte hon att BEBIS var här. Missade visst att berätta för henne att hennes älskade BEBIS kommit hem igen... tillbaka menar jag så klart.... Inte vår hund (ska upprepa det ett par gånger bara....)
Hur som, så skrek Phipi iaf i högan sky och flög upp från den halvdåsiga tillståndet hon var i när hon var i sin fars famn.
- "BEEEEEEBIIIIIIIII!!!!!!"

Bebis däremot verkade bli lite förvirrad över Phipis skrik, och verkade heller inte ta det som det possitiva som det faktiskt var.
Glädje!
Bebis såg det snarare som LIVSFARLIGT, och drog sig undan lite.
Men när hon inte reagerade som hon brukade, samt att Phipi var halvt om halvt sovandes, så blev det full kalabalik med hysteriska skrikgråt... för Bebis hade gått en meter bort.

Nu verkar hon dock ha somnat... med sin far i vår dubbelsäng. Hon blir nog kvar där, och jag misstänker att det INTE är en bra grej när vi försöker få henne att sova i sitt egna rum....
MMMmmmmmm...... ssssoooooovaaaaa!!!
Ego som jag är, så känner jag ju att det är ngt som jag önskar ganska mycket.
Skönt med lugn midsommar, man är ju inte 20 längre.... inte 30 heller för den delen... längre än så går vi inte.

Ja, då var det midsommarafton igen.
Skumpt firande att dansa med barnen runt en fallosymbol men trevlig som 17 var det iaf. Kan inte minnas när jag sist var på en gammal traditionellt vis (vill man läsa om det riktiga midsommarfirandet och dess historia kan man göra det här)
Damen som höll i allsången gjorde det hellre än bra och gav oss mer än ett leende på läpparna.
Tyvärr var det över när det var som trevligast som vanligt :-(

Drog hem för att käka middag men orkar inte mer nu efter sillbordet. Svägerskan med fam gjorde oss sällskap på Gillberga och fick en liftare med sig hem till väsby (Oliwer) så det var bara "sillätare" kvar...
Till min stora förvåning så åt t o m Phipi ett par bitar, hon som annars vägrar äta det mesta.

Abstinensen efter hästarna är så stor nu, så i morgon åker vi upp för att säga hej till dem. Blir en liten utflykt för hela familjen (utom min lilla snutt som drog till Väsby).

Trevlig midsommar!!

Artikel

Men VEM vill investera i ett bolag som inte lyckas sälja sin produkt?
En produkt som ingen vill köpa?

Även om staten skulle gå in med pengar, så vad skulle det tjäna till? Fortsätter företaget så som det tidigare gjort, i störtlopp utför, så köper det ju bara lite tid och inget mer.
Eller är det tänkt att staten skall ta över det och driva det som ett sysselsättningsföretag med ständiga förluster och bilar som bara blir stående.

Det är fruktansvärt tragiskt att leverantörer och företag som är beroende av stora företag, som SAAB en gång var.... men det ändrar ju inte det faktum att de inte säljer det de gör!
De har ju redan försökt en gång, och det är dags att lägga ner SAAB nu och gå vidare.
Eller... vill de sälja till ryssen så gör det, men tro inte att det kommer ändras....

SAAB dog för länge sedan.

För att variera inläggen lite tänkte jag försöka tänka på lite annat.
Skriva lite annat.
Så här kommer ett recept på en sallad som, tillskillnad från andra sallader, bara blir bättre med tiden och faktiskt t o m kan stå i kylen så länge som upp till 3 veckor (uäk, inte för att jag skulle äta den efter den tiden... men ändå)

Sallad:
1 kg vitkål
1 kg morötter
1 grön paprika
1 röd paprika
1 purjolök

Lag:
1 dl matolja
1 dl äppelcidervinäger
3/4 socker
1/2 tsk salt
1/2 tsk salladskrydda

Blanda lagen och koka upp den.
Riv vitkol och morötter under tiden.
Skär paprika och purjolök
Blanda alla grönsakerna i en stor skål. Häll över den nu något avsvalnade lagen.
Klart!
(det blir godare efter någon dag när alltihopa gosat till sig ordentligt)


Undrar om jag kommer få dammsuga och tvätta golven i fred för mini....

Nej, nu får det vara bra.
Jag har inte tid, om jag vill komma någon vart och bli någonting, att sitta och läsa aftonbladet då det ger mig så mycket ilska av alla snyltar historier. Aftonbladet måste bara ha stavat fel, för snyftar... nä, snyltar måste det vara.

Låt de rösta på Sossarna så får vi se vad som händer med SE. Att åren fram tills de blågröna tog över skulle visat dem ngt, är ju lite förvånande faktiskt... samtidigt så inser man ju även då hur många det egentligen är som lever på att andra ska betala för dem.
Göra rätt för sig, existerar visst inte.

FAN nu är jag där igen!!
Nä.... när det inte längre finns några pengar att ta från (typ Grekland) så kanske ni inser... och när ni väl gör det, finns det ingen kvar att arbeta upp ert bidrags samhälle.
Till och med de flesta parasiterna är smartare än så.... för de tar inte livet av sina värddjur. För de har liksom hajjat, att om de gör det, så dör de själva också.
De tar bara det de verkligen behöver, och lämnar resten.......

Regnet har öst ner sedan jag klev upp, strax efter nio. Det gör det inte direkt lättare att vakna upp från koman som blivit till följd av studierna i natt.
Endast två dagar kvar till provet och skogs exkursionen lär jag tvingas göra i ösregn trots att jag skjutit på den i hopp om att vädret skulle bli bättre.
Solen har faktiskt tittat fram under stunder, men då har jag inte haft möjlighet att gå ut ensam.

Jag måste säga att jag tycker det är hutlöst, att inte staten kan betala för en barnflicka så jag kan göra de saker som jag SJÄLV sett till att jag måste göra. Varför skulle jag stå för mina egna konsekvenser?
Ingen annan gör ju det, men det kanske är skillnad på när konsekvenserna blir så att man tar sig upp.... än när man gör saker som blir sitt eget fall.
Ungefär som en lott... därför infördes "tröstpriser".

Men det är ju så det är!
Det är SÅ det blivit!!
De som kämpar och jobbar, får betalt i form av lön.
De som inte gör det får "tröstpris" som betalas av arbetarnas lön!
Vänder man på det så går det att jämföra med att två individer får samma summa pengar varje månad. Den ena får det genom att jobba, och den andra får det genom att bara vara.
Båda summorna kommer från samma ställe.
Hur länge har individ 1 lust att försörja individ 2 som inte gör ngt?
Ingen säger Nej till tillfällig hjälp, men när det blir för evigt, så är det något som är fel.

Låt säga, och svara ärligt nu!
Om DU jobbar dubbla jobb för att få det att gå runt. Du och din partner använder hela dygnet som en möjlighet att införskaffa pengar. Du offrar en massa saker för att komma dit du önskar.
Du kämpar dagligen, och kanske ger jobben inte så mycket betalt.
MEN det ger dig kontakter med leverantörer och kunder!

Efter ett par år har det gett dig flera jobberbjudanden. Du har visat ambition och haft tur.
När du sedan kommit upp till en lön som ger dig möjlighet att föra vidare detta till ett skäligt liv för dina barn. När du själv avstår från en massa grejor (saker som sysslor) till dig själv, för att barnen skall kunna göra saker (sysslor).
Tycker DU då att det är rimligt, trots att över hälften av det du tjänar går till sådana som Ann och andra sk sjuka, att DU skall avstå ännu mer från det du jobbat dig till för att ANDRA ska få det istället???
Det tycker inte jag!

Det sägs att människan skall vara det mest avancerade ryggradsdjuret, tillsammans med primaterna. Men jag måste säga att jag tror primaterna ligger steget före oss. De väljer iaf, i största möjliga mån, ut den mest lämpade partnern för fortplantning.

En person som fått en kraftig hjärnskada tvingas jobba sig tillbaka, varje dag genom träning för att överhuvudtaget bli bättre. Att bli som förr än inte ett alternativ.
Hur kommer det då sig, att en person med kraftig hjärnskada säkerligen skulle ha kommit längre än ex Ann som varit utbränd?
Well... kanske för att det som gör henne utmattad fortfarande är i hennes liv.

Artikel

När jag stod i kön på Coop så sneglade jag ner på tidningställena och höll på att sätta i halsen.
HÅNET!
Stod det med stora bokstäver i aftonbladets rubrik, ang tidigare nämnda artikel.
Hånet mot Ann.... bla bla bla

Är det ett HÅN mot henne att hon inte får pengar? Att hon ska ta tag i sitt liv och jobba den tid hon kan (1541 st jobb finns på statist.se)?
Att hon skall se till att försörja de barn hon satt till världen, varav den yngsta under sjukskrivningen som beskriver att hon inte kan jobba? Varav den äldsta är 18 år?
Yeah... well.... jag tänkte fortsätta försörja mina barn, och därför jobbar vi.
Eller... faktiskt. Jag jobbar inte, jag studerar för att kunna skaffa mig utbildning. Men maken jobbar och betalar banne mig mer i skatt än vad genomsnittliga föräldrar TILLSAMMANS!

För barnen får hon mer i barnbidrag än mig med tre barn.
Jag får 3700:-/mån för mina tre.... Vet inte vad studiebidraget ligger på då de äldre är tonåringar, utom 18 åringen om den inte studerar. Studerar inte den som är 18 så är det ju jobb som gäller.....

Gaaahhhh....
Nej, hånet är mot de som arbetar.
De som betalar den skatt som hon vill att vi ska försörja henne med.

Hörde här om dagen dessutom en kommentar som får mig att inse... att nu är det inte längre inne att vara homosexuell, eller bi ....
Numera är den nya flugan att kalla SINA EGNA barn för FATTIGBARN!!

Nej för i helvete!
Pengarna skall gå TILL DE BEHÖVANDE!!!!(ännu inte sett ngn artikel om någon som verkligen inte KAN jobba)
Och till sjukvård SOM ALLA FÅR TA DEL AV!
Vad händer annars?
Well... Facit går att finna i Grekland!
= Pengar till alla, utan att jobba.

Artikel

Jag ansåg att jag själv var sjukskriven under en lång tid när jag "gick in i väggen".
8 månader.
Sedan dess lever jag med ständig påminnelse om att det som var, aldrig kommer komma igen. Men jag lever inte med tron om att jag är "sjuk" bara för det.
Utan det är precis som en skada. Jag pressade mig själv så hårt under flera år, att min kropp tog skada av det.
Allt för en klapp på axeln, för lönen var banne mig inget att skryta med.

Dagligen lever jag med sviter som utbrändheten gav mig.
Eller... jag menar Den press jag lade på mig själv så jag blev utbränd.
Dagligen lär jag mig leva med min kropp och jag får dagligen kämpa och påminna mig själv om hur jag måste bete mig för att inte hamna där igen.
Jag klarar inte av NÅGON form av stress alls.
Känner jag att jag har energi och bokar upp mig på en massa sysslor, så faller det direkt.
Oavsett om det är "roliga" saker eller "måsten"... anledningen till det är oväsentlig, då den visar sig på samma sätt.
Värk i kroppen, så jag bitvis inte kan skriva på datorn ens.
Utmattning.
Enorm trötthet.
Irritation.
Minnesbortfall.
Så varje gång jag gjort saker, eller varit engagerad i något... så måste det efterföljas av vila.
Annars kraschar jag igen.

8 månader var jag hemma. I början helt oförmögen att ens ta hand om mina egna barn.
Jag glömde helt enkelt bort de saker som de behövde, för att min skalle inte klarade av att tänka på mer än en sak i taget. I början bestod det av att bara vara.
Men med tiden så behövde jag ändå göra saker, behövde komma tillbaka till livet. För ju mer jag satt och "inte gjorde något alls" desto mer "trög" blev jag.
Bitvis gick det för fort, och då var jag tvungen att backa tillbaka och börja om.

Först var det hemmet. Laga mat och hålla ordning på barnens "saker" (inte det materiella utan tider som skulle passas, mat tider, handla mat i affär och skola med läxor).
Jag kom på att djuren gav mig rutiner, som jag måste följa. Och mina marsvin växte i antal blev till uppfödning.
Började smått kunna ta in kunskap igen, och umgås bland folk.

När det gick upp för mig själv att jag aldrig någonsin kunde gå tillbaka till samma sorts arbete som jag hade innan, så tog jag ett lån för att utbilda mig till att kunna jobba med djur.
Kämpade mig igenom den och startade eget företag.
Periodvis fortfarande kämpandes med stressens negativa sidor.
För att få det ekonomiska att kunna gå ihop, drygade jag ut ekonomin genom att jobba natt med att dela ut tidningar 6 kvällar i veckan.

Det jag inte klarade av var när något kom i vägen för mina rutiner. Mina milstolpar var extremt viktiga för att jag inte skulle rasa ihop.

Jag är inte som jag var förr. Min personlighet har ändrats. Jag klarar inte av stress alls, vare sig den är privat eller arbetsrelaterad. Stora delar av min uppväxt är totalt borta ur mitt minne.
Men det är så jag är nu.
Det är JAG!
Det är den person jag formats till genom mitt egna agerande.
Men jag är långt ifrån SJUK!

Om jag hade kastat mig in i att göra allt på en gång, så hade det inte funkat.
Om jag inte insett att jag inte klarar av de saker jag en gång kunnat, hade det inte funkat.
Om jag hade gått hemma år ut och år in, så hade jag aldrig kommit så långt som jag har idag!
Jag hade min period när jag var "sjuk" och var därför sjukskriven. Men när jag vaknat upp lite igen så var det som att födas på nytt och börja om igen.
Då var jag inte längre sjuk.
Då hade jag varit arbetslös om jag valt att inte gå den väg jag gjorde.

Till skillnad från många andra som sitter och ger personer med år av sjukskrivning pga utbrändhet sitt medhåll, så ger jag personen i fråga medlidande.
Medlidande för att jag misstänker starkt att denna person tror att allt skall bli som förr.
Och tills det blir det, så är hon "sjuk" och ska ha rätt till att vara sjukskriven.

Med fem år som sjuksriven i bakfickan, har hon mer att kämpa emot än bara "utbrändheten".
För jag tvivlar starkt att hon dagligen sitter och stirrar in i väggen utan att ta sig för ngt.
Att hon inte skapat sig nya rutiner och ett liv som numera är baserat på att vara hemma.
Därför klarar hon inte längre av att lägga till den tid som ett arbete innebär, och hennes ork finns inte där.

Mentalt driver hennes ambition till att klandra sig själv istället för att acceptera den nya person hon numera är.
Men hon är inte sjuk.
Inte heller arbetslös, för hon har ett jobb.
Säkerligen är det inte hennes arbete i sig som gör att hon sitter i den sits som hon är idag, och inte heller var det jobbet som i sig utsatte henne för den stress som gjorde henne utbränd.
Det är kombinationen mellan jobb, hem och familj.
Pressen som hon, och andra runt om henne, lägger på henne.
Men familjen blir man aldrig sjukskriven från.
Den kommer alltid finnas i hennes liv, och den är där för att hon själv valt att gå den vägen.

Varför sätter hon sig inte ner och går igenom sina dagliga sysslor och rutiner.
Vad är det hon gör och inte gör?
Vad klarar hon av?
Varför säger hon inte upp sig om hon inte kan, och inte kunnat, gå tillbaka till jobbet hon tidigare haft?

Hennes yngsta barn är 4 år, och hon var sannorlikt gravid innan sjukskrivningen eller blev det strax därefter.
Om fallet är det senare. Så varför skaffar man sig ett barn till om livet redan är så stressigt att man inte klarar av det?
I tron att det skulle bli mindre stressigt och att man skulle få mer tid över?
Om det var som i det första fallet, så vet ju alla som varit gravida, att hormoner och nerver kan byta plats och återfinnas på ställen man inte trodde var möjligt.

Jag känner medlidande med henne. Tycker synd om henne för att hon inte funnit sin väg tillbaka på rätt sätt.
Jag känner medlidande med hennes barn, då jag vet hur en stressad mamma är.
Men samtidigt så funderar jag på varför Jag och andra personer i SE som betalar skatt, skall betala för hennes val och prioriteringar.
Nej, hon är inte berättigad sjukpenning. För hon är inte längre sjuk. Fem år som sjukskriven (sjukskriven innan förlossning och efter mammaledighet?) har snarare gjort att hon har svårare att ta sig tillbaka NU än tidigare.
Liksom en person som får armen amputerad, så kommer dagarna bli jobbiga om denne lever i tron om att armen en vacker dag kommer finnas där igen.
Nej, hon är inte berättigad akassa. För hon är inte arbetslös. Hon är anställd. Man får inte akassa om du har en anställning.
Nej, hon är inte berättigad lön. För hon jobbar inte.

Så... vart i ligger det "förvånande" i att hon tvingas leva på sina besparingar?
Eller är det rätt att DU skall betala för hennes val?
Nu får väl ändå aftonbladet sluta skriva om dessa människor, och skriva om de som verkligen behöver hjälp!!
För jag vägrar att tro, att detta är det enda som finns! Jag hoppas verkligen att DETTA inte är det enda som finns.
Vart är människans egna ansvar? Varför är det alltid så att andra skall vara ansvariga?
AV 700 PERSONER MÅSTE DET VÄL ÄNDÅ FINNAS DE SOM VERKLIGEN BEHÖVER HJÄLP!!
ELLER?

Såg en artikel om tjejen i fråga, och trots att jag inte tycker det står något intressant så blir jag nyfiken på "hur hon ser ut nu", och kikar in på hennes blogg (aj satan i gatan, där gynnade jag hennes popularitet... FAN).
När jag ser en bild på henne, så blev jag bara tvungen att söka reda på en annan bild som kom upp i min skalle och fann att någon annan redan gjort samma jämförelse.

Tycker dock att de nyare bilderna på henne är mer lika i jämförelse.

Jag har minskat i ...öh... utfyllnad!
Vågen visar inte så mycket, och måtten runt om är samma lika.... fast bara lite längre ner, även brösten... (jag menar självfallet påsarna).

Men jag märker det när jag sitter med datan och inte längre har en hårdare klump att luta mac´en på... oavsett vart jag ställer den på magen så sjunger den ner och får "dubbelkänningar" på musen!

Alltså... ytan där man rör fingrarna... den som man har istället för en mus....
Äh....

Till alla Er som sitter och tycker att staten självfallet skall betala för det leverne Ni vill ha men inte själva tänker jobba för:

#€#Q€#"&%%€/#%&(/€%&%!"€%/(/)(/=)/(&%€"#!#!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kom för i helvete inte till en skattebetalande person, eller gå ut i tidningar och kör snyfthistorier, och påstå att FRAMGÅNGSRIKA inte gör något för Er!!

DE betalar iaf skatt!!
Vad FAN gjorde Ni när de framgångsrika slet röven ur sig för att jobba sig upp??
Vissa betalar för i helvete MER i skatt än vad de själva får!
Mer än vad genomsnittsarbetaren betalar i skatt på ett HALVÅR!!!!

Hur fan tror ni pengarna kommer till Soc?
Ni som får ut Cigaretter på Soc rekvisitionen, hur känns det att röka upp andra människors tid och svett??

Vadan detta?
Jo, Nu i dagarna får arbetarna sina lönebesked!!

Artikel

Som förälder är man villig att gå genom helvetet tur och retur för sina barn. För att sedan upprepa det så länge som det behövs.
Och jag skulle nog göra exakt samma sak som föräldrarna i artikeln, dvs skuldsätta mig upp över öronen för att kunna finna ett botemedel om mitt barn var sjukt.

Men i det här fallet. Med den här sjukdomen...
Gör man det för sig själv eller för barnet?

Och... jag kunde ju ha tänkt på att ta in dynorna och hängmattan INNAN det började regna.... Men men.... Nu är de ju redan blöta....

Om det är något som jag fortfarande inte gillar, trots att vi flyttat ut på landet och får HELA naturen runt husknuten (om inte t o m i huset) så är det åskan.
Eller.... åskan i sig är ganska mysig, om den håller sig på någesånär avstånd... men ligger den precis över huset, eller i skogarna runt omkring, så känns det inte riktigt lika cozy längre.

Nyss sken solen starkt och härligt, mullrade gjorde det på avstånd... lagom härligt och somrigt när jag var ute i växthuset för att kolla in plantorna.
Men nu... när de mörka molnen lagt sig ovanför och jag inser att jag faktiskt är helt ensam hemma med en sovandes mini... så önskar jag att fotbollsträningen var slut så alla andra kom hem ;-)

Kaxighet är bara en mask!
Mot naturens makter står man maktlös.

 

 

Med regn som öste ner, och rädslan (för VAD vet jag faktiskt inte) inför dagens ridning så försökte jag intala mig själv att det inte var så bra att rida när det regnade.
Kanske blir det inställt :-)
Lite förvånad över mig själv så insåg jag iaf att min halvhjärtade försök till att avoka inte var en bra ide, utan jag snarare tvärtom.
Super dålig ide.
Självfallet måste jag ju upp i sadeln asap!

Och så blev det, som tur är.
Nu sitter jag återigen här med enormt lyckorus och kan absolut inte förstå vad jag hade att vara orolig över.
Det är ju helt underbart att rida!
Nu gick det lite snabbare periodvis också.
Helt fucking lovely!!!

Nu blir det tyvärr ingen mer ridning på ett tag då jag har prov som jag måste koncentrera mig på, samt att A kommer vara borta ett par dagar.
Å N G E S T!
Jag vill ju ut igen!
NU!



Aja.... får nöja mig med att rida Italienaren så länge.
I´m sure He won´t mind....

Det var tänkt att gårdagen skulle bestå av skogsgrej för Biologin, men först skulle jag rida.
Fredagsridningen blev inställd pga regn och sen hemkomst för A.

Glad i hågen kilade jag iväg och det var O och S som skulle ut.
Unghästarna.
Lite nervös var jag...har ju inte riktigt kunnat komma över min rädsla ännu.
Början gick bra.
Eller... ja, O gick lite som han ville med ögonblickliga reaktioner på minsta lilla rörelse som jag gjorde. Med det kan man ju tycka att han borde lyda det jag ville, men eftersom jag faktiskt inte har någon KOLL på vad det är jag vill utan kämpar mest för att hålla mig kvar, så går han lite... hit och dit och tänkte väl:
-" Vad FAN är det jag fått på ryggen"
Den killen, i kombination med min rädsla, var ingen bra kombination så A och jag böt häst.
Hennes lunkade på i lugn och harmonisk takt.....
... Men ack vad jag bedrog mig.

GENAST när jag klivit upp, så börjar hon studsa och bånga sig.
Jag skriver bånga, för hon är fortfarande inte tillräckligt kraftig för att kunna bocka och stegra sig... men detta var fullt tillräckligt för mig som tycker att det är lite smått läskigt när de skrittar snabbt ;-)
Chicken... jag vet ;-)
Tant Carina klev givetvis av, med darrande ben, och valde att promenera i stället.
Önskan om att susa fram över åkrarna får stanna i skallen ett tag till. Och jag kommer fortsättningsvis hålla mig till äldre och mer tålmodigare E när jag rider.
Snuttgurkan!

Nu är det bara två mån sedan dessa små sötnosar började ridas efter inridningen... så deras pigghet är absolut inte något förvånande. Inte heller deras ovilja att ha en "nybörjare" på ryggen.
Men... med detta i bakhuvudet, så gick det faktiskt väldigt bra.
FAN, jag som hästrädd har ridit två hästar (även om den sista endast reds några sekunder) som nyligen blivit inridna!!!

På em skulle vi över till E, M och K på en snabb kaffe.
Och den blev så "snabb" att vi blev kvar där hela kvällen och vi fick s u p e r goda mojitos som fick mig att glömma allt vad biologi heter. Kändes som helt rätt igår.
Mindre rätt idag, med tanke på att jag är trött (pga sen kväll, inte för dricka. Klarar inte av att dricka längre...) och har två dagars biologi att ta igen.
Men ack så trevligt vi hade!!
Ibland måste man faktiskt skita i sina måsten, hur många de än är!

I kväll, efter en heldag med Biologi, är det dags för att ta tag i rädsletyglarna igen!
Kl 20 är det dags för ridning.

Även om jag läser mer, så går det inte in mer idag.
Det är som att trampa runt i klister.
Kommer inte framåt, och det som redan ligger i skallen... ja, det ligger där det ligger liksom.
Stilla, panikslaget fastklistrat på skallväggen funderandes på vilket jävla tomrum som de hamnat i....

Jag tycker jag får in mycket, går igenom saker och det har faktiskt fastnat bra. Sen kollar jag på uppdraget, och då undrar jag ist om min lärare verkligen har läst samma sidor jag har... för de som efterfrågas, är en variation av det som jag har läst... men som om det skulle saknas viktig information i boken som jag har till skillnad från boken som min lärare bildat frågorna på.
... eller så är det bara jag som inte förstår det akademiska språket.

Jag undrar om jag kan skicka uppdraget till honom och be honom lägga in lite slang och svordomar i meningarna så jag förstår vad det är han är ute efter.
Skulle han mot förmodan lägga till LEDANDE frågor, så har jag heller inget emot det alls.

Chris Medina skulle precis gifta sig med sin fästmö Juliana Ramos när hon råkade ut för en bilolycka 2009.
Hon överlevde trots svåra hjärnskador och nu sjunger han låten What are words till henne.
Chris Medina ställde upp i American Idol och rörde juryn med Jennifer Lopez och Steven Tyler till tårar med sin historia. Ännu mer tårar rann när fästmön kom in i sin rullstol.
Nu ligger Medina etta på den svenska iTunes-listan.

Kan du hålla tårarna borta?




Själv sitter jag här med tårarna rinnande ner från mina kinder, trots att jag borde studera.
Vad är livet, om man inte har äkta kärlek med?

Ahhhh.... något säger mig att dotra medvetet valde ett ämne som jag skulle kunna skriva om.
Flora och Fauna.
Exakt VAD jag ska skriva vet jag inte riktigt, men det brukar i regel inte vara något problem.
Hela min tillvaro består ju av detta ämne.

Pga att jag inte velat stressa upp min prokaryotiska hjärncell så har jag inte tidigare öppnat upp de lab som skall göras inför uppdraget som skall in. Beräknad tid, enl studievägledningen, är ca en halv dag.... så det kommer nog ta mig en hel dag.
Noga beskrivning i Sv talar om för mig att jag kan fråga mina vänner vart det finns skog med gott om skog (?) och sedan bege mig ut för att välja en ruta på 1x1m.
Där skall jag sedan, med hjälp av en flora, fastställa de växter som växer i olika skikt inom denna ruta.

Jag har även möjlighet att välja ett annat lab.
Där skall jag mäta graderna och fotosyntesen.
Båda dessa lab, tänker jag göra ifall jag hinner.... då jag är nyfiken på resultatet av dem båda. Gör jag bara det första, så får jag ju inte se hur fotosyntesen ter sig med blotta ögat, utan bara fortsätta läsa om det i boken utan att kunna göra mig en bild av vad det är som pågår.
Det är dock en viss del av prylar som skall införskaffas inför båda labben och då måste jag in till Uppsala, vilket jag absolut inte har tid med.

Inte för att jag har några som helst prestations krav på mig själv, men jag tänkte jag idag skulle dela med mig lite av det som jag klarar av att göra utan att tänka så mycket.
Sen när jag testade att göra det utan att tänka, så kom denna ide fram. Som en blåalger.....

Jag bad barnen om varsit ämne, så skulle jag skriva något om det i bloggen.
Det här är sonens ämne.
.
.
.
.
.
Och jag måste säga att jag misslyckas totalt.
Ämnet är nämligen sport.

Fick ett mail med tips från iVillage, och jag måste säga att jag höjde ögonbrynen en aning. Porrstjärnor ger sina tips....

"Sex isn´t just about intercourse. Foreplay is extreamly big part of seduction. You´ll see on porn that there are a lot of teasers." Eh..... ok. Ska tänka på det... lovar.

"Eaze your way into the act by grazing his belly with your nipples" Absolut! Räknas det som samma sak om man släpar hela hängpatten på hans mage? Annars måste jag ju hålla i dem för avståndet mellan mig ståendes på alla fyra och min kära make, är ... ja, kortare än mitt hängande bröst (påminner till utseendet som en strumpa med en tennisboll i).... för att inte tala om magen som hänger ner ungefär lika långt. Kommer det överhuvud taget vara möjligt för min kära make att KÄNNA mina nipplar?


"... lightly kissing his inner thighs, or better yet, his penis while his underwear´s still on. Make him want you to the point of torture..." Men.... jag ställer mig väldigt frågande till hur detta ska fungera. När vi väl kommer till, så vete 17 om JAG har något att tjäna på detta.... Det är ju 4 sek TOTALT alltså!

"... use every room in the house, from the kitchen to the garage..." Eh.... ungefär här inser jag att man inte bör ha barn hemma när detta sker... inte heller skall man ha en dotter som läser bloggen ;-)

Får inte riktigt in mig i bilderna som följer texten... men jag gissar att det är ungefär som i filmen "Shallow Hal", i just sexscenen.
Nä... porrstjärnorna får ha sin grej för sig själv.
Jag kör mitt egna race. Vill maken vara med så får han gärna vara det ;-)

Inte mycket av intelligenta ord i rubriken, men skallen är endast full av irritation och trötthet. Fast jag egentligen borde koncentrera mig på midsommar och studierna, så vänder tröttheten min koncentration istället till Aquagruppen och deras extrema bortfall av svar samt att det nu är inne på 3e dagen av vägarbetet som inte var utlyst.

Idag hade, om jag haft tiden, det varit en superbra dag att införskaffa material och påbörja bygget av hönshus och hönsgård. Men då måste jag iofs bege mig land och rike runt... och det har jag inte lust med.

Jag sitter nog stilla på min röv och hoppas på att jag kanske kan få sova en eller två minuter under dagen, så jag har ork till att plugga när kidsen lagt sig.
... för maken är inte hemma i kväll heller.....

Att ha ett samhälle, där folk har svårt att få hjälp under en KORTARE TID då de har det svårt (Staten skall inte under några omständigheter försörja folk i flera år via soc.bidrag) är absolut inte idealiskt, men samtidigt något som måste ske så man kommer åt de som fuskar.
Så länge folk tycker det är ok att man köper cigg på rekvisition från Socialen och så länge som det finns folk som hävdar att de behöver hjälp, fast de egentligen bara behöver ekonomisk rådgivning för att de prioriterar bort livsnödvändiga saker och lägger ist pengarna på annat (finns att få hos Stockholms stadsmission och Uppsala stadsmission. Inte kollat upp fler, men jag misstänker att kyrkan ordnar hjälp på flera ställen.)
Att barn då kommer i kläm är skamlöst!
Men det är inte barnfattigdom.

I mina ögon finns det INGET som ursäktar rökning, alkohol eller materialistiska saker när barnen går med tom mage och trasiga/för små kläder.
Inget.
Och trots att Aftonbladet skriver att det är förutfattade meningar, så kommer dessa förutfattade meningar från någonstans.
Från vad man själv sett.
De som verkligen, verkligen behöver hjälp hamnar i skymundan från dessa.

Men inte en enda person, inte en enda artikel skrivs om dessa personer. Utan istället skrivs det om att det behövs mer pengar, kollerna skall tas bort. Det måste bli enklare att få pengar från staten.
Och det har blivit fult att vilja behålla sina egna pengar. Det lilla extra man lyckats jobba ihop nu när fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och dyl tagits bort.

Det ÄR klass skillnader på folk!!
Man kan inte jämna ut det genom att vissa får pengar, och vissa får jobba ihop allt själva.
Se är just nu ett land som belönar de som jobbar och sliter, genom att de får mer pengar kvar.
AV SINA EGNA IHOPTJÄNADE PENGAR.
Och som far illa mot de som inte gör det. Vad som däremot skett... är att vissa kommer i kläm, men ilskan riktas åt fel håll.
Pengarna finns, de försvinner bara ner i fuskarnas fickor istället för att komma till de behövande.

Om du går in i en affär.
Går du då ut igen med varorna utan att betala, för att du anser att det är butiksinnehavarens skyldighet att se till att dina barn får mat på bordet?
Eller sätter du dit de som du vet snattar och gör att butiskinnehavaren inte kan betala sina räkningar, så han istället kan ställa upp som bamhärtig samarit och skänka varor till välgörenhet?
Eller... betalar du själv?

Inget förändras över en natt, men om Sossarna återigen får makten kommer de köra ner SE i ett så djupt bidragsträsk att SE kommer gå under.
Jag hoppas verkligen att så inte sker. För vem skall då betala notan?
Sveriges bidragsfolk?

Vad väger tyngst?
Att kunna få hjälp med lite pengar, eller ingen hjälp alls?

(Jag syftar framför allt på socialbidrag när jag skriver, och de "sjuka" som kan omskola sig så de kan jobba)

Att bara läsa rakt av sida upp och sida ner, kan tyckas inte vara något problem. Men av någon anledning är jag så fruktansvärt trött, att jag somnat varenda gång jag läser det kapitel jag nu skall plugga i biologiboken.
Det är inte för att det är trist, tvärtom.
Mycket intressant och massor av ord att lära sig.
Extrem fascination över hur i helvete någon har kommit på alla dessa ord.
Inte konstigt att man kallar saker och ting för betydligt enklare saker.

Men när jag somnar, så lyckas jag liksom inte avsluta kapitlet någongång, så det är en aningen problematiskt för mig att studera när jag håller på så här ;-)

Är lite gasig i magen och min stilla fundering går till om jag ska kila in till makens sida av sängen och ge honom en överraskning tills han kommer hem.
Om man fiser på en kudde, och sedan vänder den uppochner... så stannar doften kvar länge och kikar igenom lagom när någon lägger sig ner och "puffar" upp kudden....

Inte många som kan det!
Nu ska jag inte vara otacksam, men med den här hjälpen så blir det inte många kvm som blir sugna....

10 år och har skrivit text och musik själv!

Träningen går så där med måste jag säga.
Har fortfarande inte kommit igång med löpningen, men promenaderna kör jag... fast inte lika ofta som jag hade önskat... och inte heller lika långt.
Musklerna skiner med sin frånvaro och hör nog inte mig skrika efter dem.
Något säger mig att jag kanske måste kämpa mig iväg för att hämta dem.....

Såg en läcker bild på en vältränad blogg, och tänkte.... nog för att det är en ung dam i sina bästa år, så finns det faktiskt inget hinder för mig att få en kropp som jag mår bra med.
Övertygad om att värk och dyl kommer förvinna när jag blir mer tränad.
Hon poserar med en bild i sina uppspända muskler.

När jag poserar en liknande bild så syns bara stubbarna av mina ängla vingar och mina överarmar påminner mer om mittendelen på ett hängbuks svin än en muskullös överarm.
Eller... som att jag lyckas spänna upp en muskel som genast vissnar....
Plupp!
... antar att jag har en bit kvar.
Tar en kaka och tänker på saken.

Nej, får får inte får.
Får får lamm.

Grannen har tagit hem två tackor.
Det fick jag veta när jag såg på avstånd att stockarna han nyligen lagt upp på sin mark rörde sig.
Det var tackorna, och inte några stockar.
Han hade även fått erbjudandet om att ta lammen, men avböjt detta då han var lite osäker till om betet skulle räcka.
Kanske skulle jag ta hand om lammen.
Göra en liten hage här utanför och låta dem beta av gräset så jag slipper klippa det.

Sen informerar även min kära granne att han skall slakta dem till hösten.
Vilket var en information jag, så här i efter hand, känner att jag hade kunnat vara utan.

Lamm är söta.
Men det här var får.
Får får får?
Nej, får får inte får.
Får får lamm!



Skulle inte kunna ta hand om lamm en sommar med vetskapen om att de skall slaktas till hösten.... Så det blir inga får, eller lamm, på vår matta.

Försöker verkligen att in i det sista knipa ihop stressnerven och absolut inte känna något alls.
Inte stressa.
Inte sparka bakut.
Bara vara för att känna lugnet.
Den här gånger har det gått g a n s k a så bra.

Mina dagar består av att vara chaufför inför sportfritids och fotbollsskolan, till dotter och son.
Måndag och Tisdag har maken varit borta, och kommer inte hem förrän i natt.
Jag borde ha pluggat.

10.00 sonen skall lämnas
13.30 dotter skall lämnas
15.00 sonen skall hämtas
16.00 dotter skall hämtas

Till detta så lägger vi fotbollsträningar, matcher och att lunch och middag skall lagas och Mini underhållas.

Förvånad ställer jag mig då inte till att vägverket har beslutat sig för att äntligen laga den "stora" grusvägen hos oss.
Varför inte?
Maken är bortrest, jag har prov som är på g och kidsen höll ju sig friska (brukar alltid komma magsjuka vid sådana här stunder annars... )
Men de gör detta och missar liksom den väsentliga saken som att informera de boende längs med vägen att den skall stängas av ett par dagar.
Helt.
De missar HELT att vägen HELT stängs av.

Här har vi alltså 5 min väg VS 30 - 40 min väg...
....så det är en ganska så stor grej om man, liksom jag i morse, kommer åkandes 09.55 och upptäcker en stor grävskopa som blockerar vägen med en tjurig förare i som vägrar ge mig informationen om HUR länge han tänker befinna sig där.... blockerandes min väg.

Samtidigt lyckas jag med bravaden att ha ett helt dagis hoppandes på mina stressnerver utan att slita skellettet ur denna trevliga, men ack så motarbetande karl som gör sitt jobb... lika sur som en PMS kärring under högsäsong (han alltså, inte jag).

Som tur är, nu på kvällen när PMSgubben åkt hem för dagen... så kommer man förbi med bilen. Återstår att se om det var för att de var klara på den sidan, eller om de ännu inte hunnit med den sidan.
Spännande nästan jämt.

Jag lovade min käre make att jag skulle vara nyduschad och vaken när han kom hem.
Men jag lovade även mig själv att jag skulle prioritera studierna framför allt, när kidsen lagt sig.
Frågan är nu: Vilket löfte skall jag prioritera först av prioriteringarna?

Min kära svägerska dela på FB med sig av en bild på den klassiska användningen av mammor.
Visserligen är det hundar det gäller här, men jag tror poängen går fram och de flesta mammor förstår vad jag menar.


(Foto: Joi Wik)

VARFÖR skulle man sitta på stickigt gräs när man kan sitta på på en mjuk mamma?

Trots att jag läst samma text flertalet gånger så känns det varje gång som om jag läser ngt nytt. Jag har hört talas om talesättet när man talar till någon att "det går in genom ena örat, och ut genom det andra" men jag vet inte riktigt vad man bör kalla det när man läser, men inget fastnar.
Inte det minsta ordet.
Kanske är det då bäst att bara knoppa in och inte läsa alls, men då HAR jag ju verkligen inte läst ngt ju.
Så det hjälper ju inte direkt.

"En död tall kan föda insekter och smådjur i upp till 150 år"
Då kan man snacka om lång hållbarhet på käk. Kanske skulle livsmedelsindustrin ta lärdom av det ;-)

.

Efter samtal och otaliga mail så har jag äntligen fått ett bevis på att det faktiskt sitter någon på det där företaget.
Fick nämligen svar på mitt mail som jag skickade idag:
"Nu är jag fruktansvärt förbannad!!
Jag vill att ni betalar tillbaka våra pengar ögonblickligen, så vi kan anlita ett annat bolag!"

No more mr nice guy med förståelse över att saker kan komma bort och dyl, eftersom de inte behagar kontakta mig trots att jag försöker få kontakt på alla sätt och vis.
Men efter 3e mailet till VDn (finns inte ngt nr till honom) så får jag iaf bevis på att de lever.
Men inte för att svaret gjorde mig mindre förbannad:


Mvh"

... så.... efter 50 tusen mail och samtal under 5 månaders tid, så får jag svar att jag ska ta det lugnt....
DET ÄR SERVICE!!

Tiden är dock ute. Jag vill inte ha ngt jävla svar på proverna längre, jag vill ha pengarna tillbaka.
Hur fan ska jag veta om de slarvat bort skiten och förfalskar provsvaren?

Det är vad det är.
ARTIKEL
Är det du själv som betalar för artiklarna?


Barnfattigdom!
Vad har hänt med "föräldrarna bär ansvaret över sina egna barn"?
Eller är det barnen som är försörjningspliktiga nu?

Och dessa listor sen... "Tjänar mest i din kommun"
Det skiter väl jag fullständigt i.
Publicera istället listor på de som "kostar kommunen pengar" och deras ekonomiska bakgrund (1000 spänn på att ni INTE finner några BARN på dessa listor).
OCH framför allt så kan man ju dessutom ta en notis om HUR LÄNGE de kostat kommunen pengar.
Men nä... det kan man inte göra... för det är ju att hänga ut folk.

Hur många av nysvenskarna får Svenskundervisning i form av RIKTIG svenska så de så snabbt som möjligt kan söka sig ut till arbetslivet?
Slår nästan vad här med att i den gruppen finns de många personer som med glädje skulle ta möjligheten att få likvärdigt liv som de hade innan de tvingades fly.
Varför inte ta hand om dem som redan är här, innan vi tar in fler.
Är inte kvaliten viktigare än kvatiteten?

Well... man får väl se hur det går i nästa val.
En sak som är säker är iaf, att om Sossarna vinner nästa val... då säljer vi huset och flyttar utomlands!
Vi lär heller inte vara de enda som gör det, och när alla är borta... vilka ska då betala alla bidrag?
Politikerna?
Om alla politiker (särskilt de som får betalt, men inte är aktiva) avstår från en tusenlapp / månad och ist ger det i form av presentkort på mataffär till de som inte har råd att sätta mat på bordet... så skulle ju det vara ett steg i rätt riktning.
Vi kan ju börja med Socialdemokraterna!
FÖREGÅ MED GOTT EXEMPEL JUNHÅÅÅÅÅL(T).
CASH UP!

(BTW, en vän som arbetar i en affär berättade idag om den förvirrade erfarenheten av att tvingas sälja cigaretter till en person med en rekvisition från Soc.... DET är bidrag det! - Livsnödvändigt)

Vid tiotiden i morse var det dags att lämna sonen på sportfritids.
Sen hem och hämta dottern för att åka iväg till gåvan, mellanlanda på affären för att handla lite saker och sedan iväg till T och J.
Fika och sedan skjutsa Dottern till fotbollsskolan, för att sedan till affären en vända igen då jag glömde barnmaten och sen åka tillbaka till T och J en liten stund.
Efter ngn timme var det dags att hämta sonen, som fick med sig en vän hem, i Vittinge för att sedan återvända till gåvan i väntan på att dotterns grejs skulle vara slut. Tiden räckte inte till för att åka hem emellan.
När dottern slutat var det bara att åka hem och börja med middagen som faktiskt blev så enkelt som falukorv och pasta.
Nu sitter jag ner 5 min och vilar min ack så härliga träningsvärk som jag har i hela kroppen.
Det är fan den skönaste värken som finns!

Om en liten stund är det dags att köra hem sonens vän, då jag sa att jag kunde göra det eftersom dottern faktiskt skulle på träning vid 19 tiden.
Sen skulle det varit träning för dottern, men SOM TUR ÄR så är träningen inställd eftersom det är fotboll hela dagarna nu.

När vi kommer tillbaka hem igen, tänker jag INTE ut och köra igen!

När kidsen lagt sig, så är det studier som gäller... förhoppningsvis somnar jag inte... fast jag behöver sova, eftersom det finns en risk att det blir tidig morgon i morgon eftersom Phipi inte sovit ordentligt under dagen......

När maken kommer hem tänker jag lyxa till det och åka för att inhandla jordgubbsplantor. Ampel och vanliga. Mina har nämligen inte tagit sig ännu och jag vill ha MASSOR av jordgubbar till midsommar.
Oddsen att de jag sått skall växa upp och bli ngt innan dess är minimal.....
Extremt minimal.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Härligt!
Underbart!!



Älskar dig bror!
(Men vad ÄR  det för färg du har på strumporna?)

Sitter fortfarande med lyckoberusningen (och ömheten i kroppen - träningsvärk) efter ridningen igår.
Helt underbart.
Maken lämnade oss redan vid 04 i morse, för att ta planet till UK på möte. Nu sitter jag och klagar, men det är ju bevisligen skillnad på jobb och jobb. Arbetsgivare mot arbetsgivare.
På mitt jobb... när man skulle ner på möte eller dyl i den nedre delen av SE alt i Danmark, så skulle resan ABSOLUT ske på fritiden.
Inte arbetstid, trots att det var obligatorisk närvaro...

...
Hur gick det med Matteprovet och Engelskan?

.. Jo, jag fick VG... på båda!
Men är inte helt nöjd.
Detta pga att jag även fick en fil med vad jag gjort för fel och inser att det BARA är enkla jävla slarvfel från att få MVG.

Extremt tragiskt, och fruktansvärt onödigt.
Men så blir det när jag inte har tillräckligt med tid.
Bara fortsätta att kämpa och plugga!

I morgon åker maken till London och jag är helt alena med kidsen. Det är Sportfritids och fotbollsskola hela dagarna, och jag känner att det är en väldigt bra start på sommarlovet, även om det betyder väldigt lite tid för mig att vara JAG.

Dagens matcher:
MSK 0 - 2
VIK 6 - 1

Idag skedde det.
Jag red för första gången på evigheter!

Först var jag riktigt nervös, studsade så fort hästen rörde sig.... och det gjorde den ju.... men när vi väl setat upp och skrittat iväg in i skogen, njöt jag i fulla muggar!
HELVETES VAD UNDERBART!
Nästan så jag glömt bort hur det kändes :-)

Underbara goa Islänningar!!!!
... och mer av den varan kommer det bli :-)
Både motion och egen tid, kan inte bli bättre!

Vad är det som håller på att hända i vårt avlånga land?

Överallt ser man hur det ses ner på, och klagar på folk som jobbar, tjänar pengar och kanske t o m har en liten slant över till annat... .efter att ha jobbat upp sig så de kan ha det.

Nu är nästa sågning, städning i hemmet.
Det är tydligen bara lågavlönade invandrarkvinnor som städar hemma hos folk också. Att det egentligen oftast är ett FÖRETAG man anlitar, som i sin tur skickar dit en ANSTÄLLD, har visst ingen inverkan.
För har man städhjälp hemma, så har man dålig människosyn!

Jag tror minsann SE håller på att vända till att det ska vara FULT och FEL att jobba sig uppåt i karriären och tjäna pengar.
Fast så är det egentligen inte. Det är bara "fult" att ha det så, göra det och sedan lägga de pengar man äntligen jobbat sig till, på sig själv. Istället för att låta någon annan få den vinsten och ha de saker som egentligen är själva anledningen till att man jobbade i första taget.

Det har vänts från att vara "skämmigt" att inte ha råd, till "förskräckligt fult" att ha det!

Fattar inte folk, att om ingen betalar skatten i det här avlånga landet, inte jobbar och inte anlitar företagen för det de jobbar med.... ja, vad fan händer då i SE?
Vartifrån skall alla bidragen (som de försöker öka) komma ifrån?
Ökas bidragen igen, så kommer "de som har råd" söka sig bort från landet, och pengarna i SE kommer att sina.... sug på den ni, alla arbetsföra sjukskrivna och medvetet kinkiga på att söka nytt jobb!
Medans ni suger ur pengar ur SE så finns det de som är sjuka och skadade och inte kan ta hand om sig själva. Pensionärer som äter kattmat och människor utan hem.

Kommer aldrig komma på frågan att jag tar på mig ett badplagg och beger mig till stranden.
Helvete heller.
Hade skaplig bränna efter Thailand (där jag hade badplagg... ett par gånger iaf), och nu har jag fått ytterligare bränna efter utedagarna med mini.
Då har jag haft shorts och Tshirt på mig.
Brännan efter Thailand (mage och lår), är inget i jämförelse med den jag har nu (på smalbenen, armarna och ansiktet).

Därför skulle det se onekligen lustigt ut om jag tog på mig badplagg.

Eller ja... det vet jag ju iofs inte ännu.
Nu är iaf matteprovet inskickat.
Avskyr verkligen att inte känna mig 100 på att det jag gör är rätt.
Jag vill ha den där känslan av "shit vad lätt, det här kan jag ju... ah, jag fattar (som Tarzan och Jane hade sagt)"

Men nu finns det iaf en chans att jag ska kunna rädda alla de plantor jag, under flera månader, fostrat upp... men som numera har det väldigt trångt i sina bon och önskar större boende.
När rötterna inte längre får plats i krukan, så vissnar växten.
Och frukten (grönsakerna).
Så den underbart härliga gurkan som var på väg... har nu blivit gulaktig och ser inte alls aptitlig ut.
... inte direkt så att maken tar tag i att plantera om allt ute i växthuset....

Eftersom vi inte hade råd med växthus (bemödade mig faktiskt inte ens att fråga Soc om det) så byggde vi ett själva av träspill som legat kvar på tomten efter husbygget och byggplast ist för glas.
Inte så vackert, men fullt funktionsdugligt tills jag lyckats samla på mig mer skrot (Blocket is the shit - FAN vad folk vill bli av med grejor) att bygga det som det ska vara sen.
Man tager vad man haver!

Om ni kikar på prislappen i affären på vad gurkor kostar, så kanske ni förstår att jag verkligen gråter blod av att de inte verkar klara sig!
Övrigt som skall planteras om är 50 11 tusen tomatplantor av olika sorter.... vilka kommer jag inte ihåg då jag flyttat runt dem och missat lapparna.
- Aubergine
- Squash (redan utplanterad)
- Paprika
- Chilli
- Potatis (redan utplanterad)
- Smultron
- Ampel Jordgubbar
- Runda morötter
- Lila morötter (om de behagar komma någongång)

Har även bytt till mig lite dekorationspumpor m.m

Sitter och väntar på att Sossarna ska ta över makten så jag kan säga upp mig och istället få mer pengar på bidrag år ut och år in. Det här är ju fan jobbigt... att behöva slita för det man vill ha!
Sjukt!!

I dag är första dagen på sommarlovet.
Jag pluggar stenhårt inför provet i morgon, så mina stackars barn har inte ens en chaufför att kunna ta sig till badet för att bada, så de måste vara hemma och roa sig själva i sin egna pool (när den väl blivit fylld eftersom man tydligen skall plugga igen hålet i botten så inte vattnet rinner ut. Trodde någon annan skulle komma och göra det åt mig... förstod verkligen inte att jag måste fixa det själv).

Inte heller är det några grannbarn hemma, för de har fått den idiotiska ideen att växa upp och flytta hemmifrån och skapa egna familjer. Mina barn har ju flera år kvar, de kan inte bara ploppa upp och vara vuxna.
Stackars dem.
Eftersom sommarlovet kom som en chock för oss, så har vi heller inte bunkrat upp med mat i kyl/frys så det ska räcka så lunch får de vara utan. Att sommarlovet skulle komma och vara i X antal veckor har vi ju bara vetat om i ett par år, så hur kunde vi planera in det?
Fanns ju inte en sportslig chans till att lägga undan pengar, jag var ju tvungen att införskaffa mig VIN så det räcker till alla sommarkvällar.

Soc får man ingen hjälp ifrån heller, för de anser att jag ska planera in dessa saker så det inte kommer förberett. Och att anlita en poolkille för att ta hand om den uppblåsbara poolen räknar de tydligen inte heller som livsnödvändighet!
Hutlöst!!

Om staten inte hade tänkt att ta hand om mina barn ekonomiskt kunde de väl sagt det redan från början.
Fan ta den här borgerliga regeringen och deras politik! Tacka vet jag sossetiden, de hade förstått mina behov!
Hur i Helvete skall mina barn komma till badet om jag inte får en chaufför som kör dem?
Galet!
Hutlöst!
Absurt!

Ref till mitt tidigare inlägg så har jag fått väldigt mycket gensvar på det.
Kul :-)
Det är heller inte alls svårt att se de olika ståndpunkterna i disk.

Det som däremot faller mig strange i mina ögon, kanske är det bara jag.... men hur kommer det sig att JAG skriver ett inlägg om min åsikt, och får sedan mothugg som kritiserar MITT leverne för att vi har råd med vissa saker som andra inte har.
Är det så illa att man skall SKÄMMAS för att man jobbat hårt?
Allmänt.
Utan att kritisera någon annan personligen utom de som skriver i "Fattigbloggen" (journalisterna) om att begreppet FATTIG missbrukas i allra högsta grad.

Här har vi ett land, där man förr knappt kunde tjäna några pengar för att man betalade skatt på tammefan nästan allt.
Den som jobbat i hop en förmögenhet, eller ärvt, skulle betala för de som inte ville jobba.
Att man hjälper till de som verkligen, verkligen är förhindrade är en helt annan sak.
Och ni får säga vad ni vill, för majoriteten av de som var/är hemma KAN jobba på ett eller annat sätt. MEN det blir brutalt mycket svårare att hitta ett jobb som är anpassat efter vad man klarar av. För det är man dock inte "sjukskriven" utan "arbetslös" eftersom du faktiskt är arbetsför.
Sen kan man fortfarande göra valet att inte jobba, men då får man ju även ta konsekvenserna för det.

Se många hunduppfödare (absolut inte alla)ex. Det är många av dem som på ett eller annat sätt är sjukskrivna. Många har börjat med det de gör idag, just av den anledningen att Djur "helar" och man mår själv bra av det.
Men det är inte lätt med hunduppfödning.
För att ställa ut och följa upp dessa valpar, för att få bra meriter på avelsdjuren, så åker de land och rike runt på allehanda utställningar och valparna när de kommer behöver ofta dygnet runt vakt i början.
Är man då inte arbetsför?

Att slå ett slag under bältet är det visserligen då det är ett beroende, men ändå en sak som visar prioriteringar och att saker kostar pengar.
Rökning.
Jag hoppas innerligt att de som beklagar sig att de inte kan låta barnen spela fotboll inte röker eller går på krogen. Ett par fotbollsskor kostar 199:- på stadium, visserligen inte de bästa men bra skor, och benskydd kan man få för 50-100:- Medlemsavgifterna varierar mellan 500-1000:- när barnen är små, när de är större kan de göra trädgårdsarbete som att klippa gräsmattor och dyl för att få ihop extra pengar. De kan även dela ut reklam m.m
Så låt säga att det kostar minst 1300:-/år att låta sitt barn spela fotboll, och då få nya skor varje år eftersom fötterna växer. Benskydden kan man ha längre.
Cigaretter kostar idag ca 50:-/ paket. En rökare (ca 40% av rökarna mellan 36-50 år) röker i genomsnitt ca 10 cigaretter om dagen (vissa mer, vissa mindre - källa: previa). Det blir ett nytt ciggpaket varannan dag. 15 ciggpaket i månaden x 50 kr. Det är ca 750:-/månad som de sitter och säger att de ej har råd med fotboll till barnen. Röker BÅDA föräldrarna så är det 1500:- i månaden.
Det är pengar man eldar upp varje månad, ist 1300:-/år i fotboll.
Alla röker inte! Alla dricker inte.
Men det skulle vara väldigt intressant att veta, innan jag känner med människorna, OM de är rökare eller inte.

Jag kritiserar på inget sätt att man röker, utan att man påstår att pengar inte finns OM det nu är så att man röker... För det är ett val man gör själv.
Jag går mycket sällan på krogen. Tycker det är för dyrt.
Skulle jag gå, så kostar det i inträde... dricka (även om jag dricker hemma innan så är det inte gratis - allt kostar) och så har vi taxi ut till "the middle of nowhere" på ca 700:-
Så om jag ska på krogen, går det minst 1000:-/ gång. MINST!
Därför, och för att jag tycker bättre om det, så föredrar jag att ta ett par glas vin hemma och njuta ist.

Alla gör precis som de vill, och lägger sina pengar på precis det de vill. Alla röker inte, och alla går inte på krogen eller dricker över huvud taget.
Det finns vissa barriärer som man vill komma under, innan man kvalificeras till att behöva hjälp. Och därför får man även stå ut med att man kollas.

Skuldsanerare ex. Du kan aldrig få hjälp ekonomisk rådgivning, utan att de går igenom just hur DU gör av med dina pengar. Man kontrolleras, för att kanske kunna finna de "hål" som man själv inte ser och inte tänker på.

Personligen, min inkomst är inget att skryta med. Men jag klarar mig bra tillsammans med min make som förra året betalade MER i skatt än vad vissa tjänar per år.
Jag har klivit ner från min karriärs stege när vi flyttade ut till landet, för att kunna vara med barnen. För att göra det kunde vi inte bo kvar i storstan, utan flytta ut hit där man kan få en fucking HERRGÅRD för 3 miljoner (så gissa vad en villa kostar).
Min make har jobbat sig upp från 0:-/mån i inkomst och vi har hankat oss fram med nattjobb, dubbeljobb och SKITJOBB för att komma till den här punkten när vi kan slå ner på tempot lite.
Glada över att vi kan ge våra barn extra saker (som de får jobba för).
Men då ska vi skämmas för det?

Jag säger inte att det vi gjorde är rätt för alla, men för oss var det rätt.
Men vi måste iaf dagligen kämpa för det och planera inför framtiden. Om jag ska ha pension sedan, och inte jobbar... så måste vi spara vid sidan om.

Ett av mina syskon sliter röven av sig och står då och då mellan jobb under de år som gått. Men även de flyttade ut från stan (stockholm) och bor numera i en superfin villa på 200kvm med pool!!
Men även de tänker dagligen på hur de ska prioritera för att planera inför framtiden. Tar de jobb som dyker upp och pusslar med tiderna.
Där har de möjligheter som de aldrig hade kunnat ha om de bott kvar i Stockholm och livskvaliten har ökat markant!

Mitt andra syskon har inga barn (idag) och jobbar 24/7 för att kunna bo inne i stan och leva det liv de vill. Prioriteringar behövs inte på annat än sig själv i dagsläget och då funkar det utmärkt.
Men, även de har i åtanke... att när barnen kommer, så måste man prioritera om för att det ska gå ihop.

Alla tre kommer vi från samma familj, men samma förutsättningar och har var och en jobbat hårt för att komma dit vi är idag. Alla på sitt sätt, som varit anpassat efter möjligheterna och individerna själva.
Livet som vi gått igenom är olika för alla tre, saker som inträffat är olika för alla tre - liksom för övriga i SE. Men ingen av oss hade kommit dit vi är idag utan hårt slit.

SE är ett land, numera (thank god), och kommer så fortsätta om vi får ha turen att ha kvar den här regeringen, där man belönar den individ som jobbar och bidrar till landets ekonomi.
Förut (sossarnas tid) fick de som jobbade belönas med att betala åt de som inte jobbade.
Förr: 1+1=-1
Nu: 1+1=2

Att krydda på extra:
På radion idag hörde jag om 4 pers som nu åkt fast för bedrägeri. De har tankat bidrag från försäkringskassan (statliga pengar) under 6 års tid och fått ut ca 10 milj kronor.
Lägg aggressionerna på dessa personer istället för att kritisera de som försöker göra så att liknande brott och förskingring av pengar ej ska vara möjlig utan istället ska gå till de som behöver pengarna!!!!!!


NU ska jag plugga, så jag kan bli smartare och ombilda mig till ett yrke som jag kan jobba med när barnen blivit äldre!

Eftersom JAG inte får... för att jag ska plugga, men ändå vill ha NU... så slänger jag härmed ut ett GRATIS jobb!
Ni kan få tävla om vem som får göra det!
Den som skriver ihop en sådan där bra grej om varför just DEN ska få göra jobbet, vinner.

Pris:
Bygga klart hönshuset och hönsgården på ett bra sätt!

Bonus:
Ni får även betala virket ur egen ficka!

Det är absolut ingen brådska, bara det sker på en gång

Med Eng B provet nu rättat får jag helt enkelt nöja mig med ett VG. Nu vill inte jag vara den som är den, men VG är inte MVG så det är inte helt ok i mina ögon. Bra början med tanke på vilken form utav Eng det var (som jag underskattade) men samtidigt fruktansvärt frustrerande när jag ser kommentarerna på mina "fel".
Slarvfel!
När jag skriver på datan så skriver jag utan att titta. Emellanåt och sent på kvällen har dock fingrarna en tendens att hoppa runt och lägga dimmridåer. Självfallet läser jag ju igenom det jag skrivit för att söka efter skrivfel, men eftersom det är dimridåer så ser jag dem inte....
Men men.... jag har en del prov kvar och nu är det bara att satsa på nästa... som ska vara inne i morgon!!!

Kidsens avslutning gick av stapeln igår, så de kommer nog hem inom ngn timme efter den gemensamma frukosten som de har nu vid 07.30.
Phipi är bortvisad till svärmor över dagen så mina studier inte skall bli alltför lidande.

På söndag skall jag återuppta ridningen igen. Ska bli grymt kul!
Menar självfallet att jag ska rida på en häst.
Maken i all ära, visst tillfredställer han mig, men den tillfredställelse det ger att rida (på häst) är inte samma sak. Dessutom har jag då kläder på mig... eller ja, det måste jag ju ha annars med.
Läste på en väns FB status, en underbar kommentar som jag inte kan göra annat än att hålla med om:
"Jag är en ängel! Mina vingar har börjat växa ut precis under BH kanten på ryggen!"
Och ja... jag har vingar jag med.
Misstänker dock någon form av deformation då jag även fått påsar på framsidan och två konstiga däckliknande ringar ist för 6pack....
Meeeen!! Med ridningen kommer jag igång och tränar (rask motionspromis eller cykel dig, samt ridningen i sig) så jag ser fram emot det som 17!!

ARTIKEL

Jag lider med de fattiga barnen, det gör jag.
Men jag undrar vilka de egentligen är, för de som beskrivs i artiklarna har likvärdig barndom som jag själv hade... och vi var fanemig inte fattiga!

Vi var ute och lekte dagarna i ända.
Läsk fick vi en burk (33cl) på fredagen tillsammans med "mysmiddagen" som bestod av korv (hotdog)och pommes.
Hemmagjort.
Jag hade ingen stereo, utan den köpte jag för mina egna pengar när jag jobbat extra en jul.
På tv fanns inget att titta på, förutom 1an, 2an och i senare ålder även 4an.
Mina föräldrar skaffade den första VHS spelaren NÄR JAG FLYTTADE HEMMIFRÅN!

Visserligen gick jag på ridskola, men det var inte med nya dyra ridkläder och privatlektioner. Utan det var på den "vanliga" ridskolan, men ridkläder som vi fick tag på begagnat.

Efter skolan, började jag jobba. För .. hrm, vad var det nu... 25 eller 26 kr i timmen på Clock och B&W för att ha pengar till det som jag ville göra själv. Lärde mig tidigt att om jag vill ha något, så får jag jobba för det. Ingen annan betalar för mig.

Skall diskutionen verkligen handla om beklagan över att Sveriges barn inte får av sina föräldrar det som andra barn får. De barn som har föräldrar som jobbar och sliter?
Att inte ha mat på bordet är en sak, men det finns många saker på vägen som folk glömmer bort.
Gröna Lund kostar skjortan!! och det är FÅ människor som har råd att slösa pengar på det, ändå är det många som går dit. How come?
Jag var på Furuvik för inte så länge sedan och de tar hutlösa 195:- i inträde för vuxen, och 165:- i inträde för barn. För en familj med två vuxna och tre barn så blir det 885:- i bara INTRÄDE!
Till det skall man sedan ha åkband som kostar 195:- per band, vilket då blir ytterligare 585:- om man bara köper till barnen.
Då är vi uppe i 1470 sek!!!
Väl där så kan man faktiskt ha matsäck med sig, men om man skulle vilja ha glass så kostar det ca 25 spänn till... Mat mellan 50-100kr per person.
Så räkna med minst 2000spänn för en trebarnsfamilj.

Men är det verkligen så att ANDRA ska betala för detta? Eller är det så att man då får räkna med att om man inte har råd, så kan man heller inte göra dessa saker.
Det gör ont i hjärtat när jag läser om barnens önskan och att de knappt har mat på bordet.
Men det sticker i ögonen på mig när jag läser att föräldrarna och jounalisterna även beklagar sig över att familjerna inte kan åka utomlands på sommaren, gå på gröna lund, spela fotboll eller andra sporter.
VI åker inte utomlands varje år.
Jag åkte ALDRIG utomlands innan jag flyttade hemmifrån. Bilade varje sommar över med familjen till släktingar i Finland och har de bästa av mina minnen därifrån.

DET är materiella saker, och materiella saker behöver man inte för att kunna leva.
MAT behöver man....

Det finns många som inte kan jobba pga sjukdom. Men inte över hälften av sveriges befolkning!
När jag startade eget företag, så jobbade jag natt med att dela ut tidningar för att få in pengar. Jag jobbade mao nästan dygnet runt, trots att jag hade barn.
Men det var en övergångsperiod, så det var bara att bita ihop. Det är lättare att få ett nytt jobb, om man redan har ett jobb.
Många ursäkter har jag hört varför man inte kan ta jobb:
- Passar inte barntiderna
- Vill inte att barnen ska vara för länge på fritids eller dagis (vem fan vill det)
- För långt att åka (flytta då)
- Inte det jobbet man vill ha (Inte riktigt läge att som arbetslös välja och vraka va?)
- Har inte rätt utbildning (börja utbilda dig då, plugga natt jobba dag)

Utbrändhet har jag också en del att skriva om.
Stressen i dagens samhälle orsakar detta.
För alla är ersättningsbara.
Men tar man hand om sig själv och sin kropp?

Man måste inte gå på gym för att träna, och man måste inte gå meditationskurser för att slappna av.
Jag har själv varit utbränd, sjukskriven i 8 mån och knappt kapabel att ta hand om mina egna barn. Att gå hemma och vara sjukskriven gjorde inte saken bättre.
Detta var 2005, och livet har varit en tuff tillvaro sedan dess.
Depressioner, minnesförluster (som ännu inte kommit tillbaka), och absolut inte stresstålig... detta bara att nämna det psykiska. Det fysiska med smärta i kroppen hör till även den.
Men det hjälpte inte att gå hemma och vara sjukskriven år ut och år in.
Jag behövde komma tillbaka till livet och för att göra det så var jag tvungen att börja om.
HELT från början!
HELT
JAG var tvungen att göra det. Ingen gjorde det åt mig!

Livet handlar om prioriteringar, och det finns miljarder av saker som är GRATIS!
Inte mat. Att ha mat på bordet ingår inte i min tanke när jag kritiserar.
Mat på bordet är ett måste.

Men... förr... om man inte odlade sin potatis själv, så fick man heller inte någon potatis. Man kunde inte få grannen att göra jobbet, och sedan äta lika gott som de.

Kanske är jag egoistisk när jag tänker på att jag inte vill ha det i den situationen, och anser att jag själv bär ansvar för mitt och min familjs liv.
Bidrag skall gå till de nödvändiga, till DET nödvändigaste.
Inte fotboll, inte gröna lund och absolut inte till utlandsresor... för om staten börjar betala sådant, då skall fanemig de betala för alla.
Invandringen till SE kommer öka för då vill alla bo i Sverige!
LANDET SOM BETALAR ALLT TILL SINA INVÅNARE!
INGEN BEHÖVER JOBBA
Underbart ju ;-)
Betalar inte skatt för att andras barn ska kunna göra saker som mina egna inte kan göra pga att det kostar för mycket!!!!!!!!!!!

Och ni som inte känner mig, utan bara läser texten:
- Jag HAR varit utan jobb
- Jag HAR varit sjukskriven
- Jag HAR levt på existensminimum
- VI har jobbat oss till den tillvaro vi har idag

En sökning på arb förmedlingens hemsida: 5009 st jobb (utan krav på erfarenhet = 3738st)
Vill man inte jobba som ex torgförsäljare, eller med att dela tidningar nattetid så man kan vara hemma och slippa betala barnomsorgen (många bäckar små, spara pengar) så ska man fan inte heller klaga på att socialen inte betalar ut tillräckligt med pengar för att kidsen skall kunna spela fotboll.
Det är ju föräldrarna som då väljer att inte söka sådana jobb... inte staten.

Vad är det för jävla sosseskit att skriva dag ut och dag in om dessa stackars barnen vars föräldrar inte har råd? Att de behöver mer bidrag (fan, t o m kungen vill ju ha mer pengar för vad barnen ska göra).
Skriv istället om, och starta debatt, om dessa hutlösa priser som Gröna Lund tar. Sjukt att märkesvaror inte är gratis m.m

Gosh! Det gör mig så jäkla förbannad!
För det finns folk som VERKLIGEN behöver hjälp, men de kommer aldrig få någon då det skriver om sånt här ist!
Cancersjuka som tvingas jobba, trasiga människor som verkligen inte kan jobba.

Du som är student borde ju ta dig ut och dricka ett par glas vin =)

 

Sv: Ack ja! Dessvärre inföll den här studieperioden även i en period av åldrande. Den kombinationen är inte den bästa och påminner nog snarare om överjästa bär. Om jag så mycket som tänker tanken på att ta mig till Uppsala för att njuta av den gudomliga drycken, så blir jag bakis.

Det hindrar mig dock inte från att ta mig ett par glas då och då, men jag får hålla mig på replängds avstånd till mitt egna hus ;-)

Så dags att komma nu liksom.

Alla mina SMSinlägg behagade visst att lägga upp sig idag.
Kul att rensa dem!

Cykeltur i värmen!

Nog för att jag ville ha värme, men när man ska kuta runt med en liten 14 månaders eller jobba på tomten utan skugga så känns det som om det hade varit helt ok med några grader lägre temperatur.
Fotbollsträning i kväll kl 17 för O, men innan dess ville de iväg snabbt till Tena och bada.
Sjukt trött men som den gudomliga mor jag är, så åker vi självfallet dit. Att jag inte kan sova i vilket fall som helst pga mini har ju inte alls med saken att göra.
Blåser storm gör det nästan också, och jag vågar inte tänka på hur hutlöst varmt det skulle vara om det INTE gjorde det.

Drog iväg en stund och pluggade hos syster, men det blev inte så mycket gjort för det gick ju knappt att andas av värmen. Mini hade tur som fick ett dopp i poolen med CuzIna och jag skulle gärna lägga in en bild om det inte vore för att Bloggen inte tar mina BloggSMS längre av någon anledning.

Ja, det blir det ju eftersom det var måndag i går, fast det var röd dag så 1a vardagen denna vecka är ju idag, så det är måndag fast tisdag.
Gjorde ett enormt misstag, att kliva upp utan att klä på mig.
Jag är långt ifrån 20 och utan BH så innebär det att lapparna hänger och dinglar. När jag nu sätter mig ner så ligger de på ett väldigt obekvämt sätt och värmen påminner mig ytterligare om att 20 gränsen är passerad eftersom jag svettas på magen...

I natt blev jag klar med Engelskauppdraget. Bror med tjej var här och när de åkt så var det bara att sätta sig med Shakespeare tills det var klart. Hade redan missat mitt egna "mål" om att ha det klart innan helgens slut. Visserligen var det röd dag i går med, så jag kan ju smita undan med att påstå att så är fallet... men nu var det antalet dagar jag räknade som jag skulle ha på mig att plugga.

Eftersom dagen inte direkt bjuder på en lugn studiestund, så ska jag nu underhålla lilla mini och förbannar mig själv innerligt för att jag inte införskaffade en liten barnpool som mini kunde plaska i på dagarna....

Jag har faktiskt bloggat.
SMSbloggat!
Men det funkar ju inte, blir galen.



När jag SMSbloggade så hade jag tagit en mycket fin bild på min skadade tumme. Den tumme som jag använde som underlägg när jag dängde ner hammaren.
Nu i efterhand, trots att det är en vädligt fin färg, så tycker jag nog att det var lite onödigt att slå på tummen när jag hade både spik och bräda att slå på.

Taket till växthuset är nu nästan klart. Jag har skapat någon form av reglar av restmaterial vi hade kvar.
Maken, gobiten, förstörde sin rygg totalt när han grävde i trädgårdlandet.
Men nu är det gjort iaf, och potatisen samt squashen är planterad.
Morötterna skulle också i, men jag glömde vattenslangen på så det var lite... eh... vattnigt när jag skulle plantera så jag sår dem i morgon ist.

Kvällen tillbringade jag med att se filmatiseringen av Shakespears "As you like it". Den pjäsgrej som jag tillbringat tid med att läsa... gaaahhhh! 2,5 tim med Shakespeardialoger... på engelska.... inte klar ännu.
Paniken över tid som försvinner från studierna har ett stadigt grepp runt min hals.
(tur att den är så tjock att jag iaf har strupen fri.... )
För NU tänker jag gå och lägga mig.

Det blir alltid som man tänkt sig... eller... aha, inte det ;-)

Ok, då har vi nästa uppgift.
Skriv ett tal om kärlek, där målgruppen är en klass med 13åringar.

Öhhh.... ok

Läs sedan upp det i en ljudfil och ladda ner i uppdraget.

Öhhh... ok

Det svåra här, var att lista ut hur jag fixade med ljudfil.




Men TADA! Det gick!
Thank God, att man har en dotter i den åldern så det bara var att skriva om hur jag skulle förklarat det för hennes klass.
Tror jag.... E har en tendens att sänka huvudet i händerna och sucka när jag "sätter igång"

Först hade jag tänkt att publicera talet här, och frågat Er kära läsare, om Ni ansåg att det var anpassat till den åldersgruppen. Sen kom jag på, att själva grejen med att publicera talet innan jag ens skickat in det... kanske är "sådär" eftersom jag studerar på distans. Det blev ju så bra (!?!) att tänk om någon kopierar det och lämnar in det i sitt namn innan mig, och sedan får jag IG pga plagiat.... nääää.....

Nästa grej som jag nu pysslar med, är att skriva om något av Shakespeare´s verk.
Problemet är (eller var) att jag inte hade något verk av honom. Varken skrivet eller på film (yep, kunde sparat tid här och kollat film också).
Men återigen böjer jag mig bugandes inför den person som uppfann Iphone då det faktiskt finns en Shakespeare App med alla hans verk!!!
GRATIS!
Weeeeeiiiii jublar Carina och sätter igång med att läsa:
"Ay, better than him I am before knows me.
I know you are my eldest brother, and in the gentle condition of blood you should so know me. The courtesy of nations allows you my better, in that you are the first born, but the same tradition takes not away my blood, were there twenty brother betwixt us. I have as much of my father in me as you, albeit I confess your coming before me is nearer to his reverence."
And I´m hooked.
Nu ska jag läsa tills ögonen blöder.....

Yep.
Romanen jag valde, blev Anne Frank "The diary of a young girl"
Kan ju inte bli bättre. Förena nytta med nöje liksom.
Såg framför mig att plöja igenom Jane Austen's verk .... gaaahhhhh! (= not fun at all)


(Photobooth är barnsligt roligt... hihi)

Hela dagen skulle gå åt till att plugga intensivt medans den lilla huliganen var placerad hos svärmor.
Grunden lägger jag med att sova dåligt och vakna två timmar senare än planerat, med en huvudvärk utan dess like. Tabletter och några koppar kaffe i lugn och ro skulle råda bot på det tyckte jag.
Men icke.

- Dotra behövde saker i skolan, som hon glömt.

- Maken behövde hjälp med en sak som innebar att jag återigen jublade hysteriskt inför tanken att vi inte har införskaffnings möjligheter av det inom den närmaste "närhets" radien.

- Viktiga samtal som skulle ringas, då jag inte kan tala i tele när mini är hemma.

- Blogg inlägg som bara måste skrivas för att de tar upp för mycket plats i skallen och tränger undan all koncentration på Matematik.

- Dotras fotbollsträning.

- Den nya soffan skulle komma och schnubben som har hand om det, ringer 50 11 tusen gånger för att rådfråga om bästa vägen mellan Norrtälje och Järlåsa (hur nu fan jag skulle veta det, som ALDRIG kört den vägen) då de som kör ut skiten inte talar ett ord svenska(!). Bästa kommentaren: "De har kommit till Uppsala nu, och precis passerat en mack. Är det långt kvar då?" EH... vilken jävla mack??


Vid 12 tiden lyckas jag iaf sätta mig ner och få lite matte räknat.
Sen plingar mobilen till och informerar mig om att mina efterlängtade Eng böcker till kursen som började för 1,5v sedan (prov som ska vara inne den 11juni), har kommit!
Bara måste hämta dem.

Av någon anledning kastade sig bullpåsen och kakburken ner i min korg när jag gick in för att hämta paketet och handla frimärken.

När de icke svensktalande leverans snubbarna tagit den nya soffan och åkt (se tidigare ilskt inlägg), så hade leveransen totalt redan förstört 2 tim av min plugg dag i form av telesamtal och ut för att möta dem för att de inte hittade.....

Summa sumarium: Jag fick mer Matte räknat nu i kväll, än jag fick på hela dagen.
Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Mini hade iaf haft en superdag hos sin farmor :-) Glatt litet trollskroll var det som kom hem och NU ÄR DET LÅNGHELG!!!
Ja, inte för mig då... men för alla andra ;-) Och min stackars älskade make måste åka in till jobbet (inte för att kidsen misstycker då de får tillbringa dagen i Väsby, som de längtat efter) för att jobba på fredag.... :'(

Kanske inte ser så ut, men så är fallet.
Fast... de tog med sig allt skräp, för de behövde det till att slå in soffan med.
Den nya alltså, eftersom DET VAR FEL SOFFA!!!!

Jag... har ... inga... fler ... kommentarer....

Mer kaffe.
Mer vatten.
Mer Matte (och då talar jag inte om maken min...)

... bara EN sak till....
Nya införskaffandet är LILA MORÖTTER.
Nu har vi runda morötter, och lila morötter. Finns fler färger att skojsa till barnmaten med och ersätta chips och dyl med dip.
Ska väl själva fan till om inte kidsen äter detta!

Yep, nu börjar hjärncellen få träningsvärk igen.
Gosh vilken huvudvärk.
Galet.
Men, i med tabletter och fortsätta köra.
Fast.... jag skulle bra mycket hellre sitta på altan och sola.

Har ni problem med getingar?
Vi med.
Men det finns ett litet knep. Just nu så hjälper inga sötsaker eller dyl... för det är drottningarna ni ser.
Garanterat.
90% av de getingar som surrar runt just nu är drottningar som håller på att bygga upp sina bon. Några har kanske fått några tjänare som hjälper till, men de stora är drottningarna.

Vi har massor, så jag kan bara gissa vilka kolonier vi kommer få om vi inte håller koll på dem.
Under takpannorna sitter de... men några har även försökt ta sig in under panelen och upp på vinden (det ska maken kolla ikväll... om de tagit sig in menar jag).

Hur som helst, så kan man faktiskt införskaffa ett supermedel:
(spegelvänd, jag vet... men jag orkade inte med kameran)
"Neudorff Geting effekt spray"
Finns på ex Bauhaus och dyl.

Eller så kan man, om man är snäll, få lite medel från anticimex när de kommer ut.
(Yep, spegelvänd... but who gives a shit?)
Den finns även i en variant av skum, som är brutal!!!
Det som är så super med denna (skummet), är att när du väl är väck med getingarna så vill de heller inte bygga nytt där du dödat dem.

Bästa är om Ni ser till att spraya dem på kvällen, för just nu har inte drottningen "satt" sig ännu utan tillbringar dagarna med att flyga runt och samla material till boet (inte idealiskt att ha två gigantiska vedhögar med praktiskt material för dem liggandes på tomten precis framför huset), och kommer in i boet lagom till skymingen.
Håll koll på vart hon flyger in, eller vart hon kommer ut och spraya sedan ingången full till kvällen.
Sprayar ni när hon är ute, så överlever hon och bygger bara på en annan plats.

Tada!
Misslyckas ni iaf, så kan ni avvakta till midsommar... och sedan ringa Anticimex, så kommer de ut. I de flesta fall har man skadedjursförsäkring via hemförsäkringen (Folksam har garanterat, dem har vi) och då behöver du inte betala en krona.
I stockholmsområdet gäller det att ringa direkt vid midsommar, för köerna är långa. Bor man här där vi bor, så kommer de relativt snabbt och är supergulliga :-)

Lycka te!


(Obs, notera hur tidigt hon lägger äggen i boet)