CiNsO

Hon sover!
Finally!
Trots att jag inte dricker läsk, så verkar hennes magknip bli värre.
Blev bättre ett tag, men nu värre.
Bommer.
Ett litet skrikbarn.
Men hon har ju sina stunder oxå :-)



Nu ska vi se vad jag hinner med innan hon vaknar igen....

Att bo inneboende hos någon... och denna någon även har en familjemedlem med samma namn som min makes mellan namn, så är det lätt att posten går fel.
När man dessutom flyttar därifrån, så skickar de eftersändning på FEL post.
Visserligen bara reklam post, men ändå.

Nu är det ju även så att vi saknar vissa saker, som bevisligen kom rmit fel.

Bauhaus skickar dessutom ut sina bonuscheckar på ett reklamliknande sätt... så när vi nu får beskedet, så kollar maken det av en slump... och ser att det ska innehålla bonuscheckar.
Vad fan är det för jävla sätt???
På vår står det dessutom: Tidigare utb bonus 650:-
WTF!!
Vi har inte fått någon bonuscheck!!!
Så mycket som vi handlar där och med tanke på vilka summor dessa ligger på, så kan man väl för fan inte skicka ut värdehandlingar som ser ut som reklam!!!!????

Mitt i högen av räkningar ligger dessutom två räkningar från ett försäkringsbolag som heter förenade liv.
Varken min make eller jag har ingått avtal med dem.... och vi har garderat upp oss på bra försäkringar privat (de här är via unionen) så detta är endast extra kostnader för oss....
Om det är en försäkring via facket, så borde det för fan vara gratis!
Hur som helst, ingen av oss har beställt dessa... men vi har ändå betalat räkningarna när de kommer.
Men nu reagerade vi på dem och funderar på vad fan de håller på med!

Suck!
Man blir inte klok på alla grejor som finns!

I morse blev det stressigt för sonen skulle ha med sig fika till skolan. Det ska han varje torsdag, men vi har inte fika hemma av standard... och i detta fall hade vi missat det.
I förra skolan hade man smörgås eller dyl med sig när det var sådant här... men här är det ok med socker... en ny upplevelse för oss.
Jag var tvungen att fråga om det verkligen stämde, och det gjorde det.
Varje torsdag går de ut i skogen för att fika!
Hur mysigt är inte det på en skala???
Ungarna förklarade för mig att förut, så brukade de tycka det var trist att gå till skolan.... att de försökte hitta på saker till varför de inte skulle gå... ont i huvudet, ont i magen m.m...
Men i den här skolan, där ser de fram emot att gå till skolan.... dels för att dagarna inte är så långa, men även för att lektionerna är roligare.
Lärarna i den här skolan är grymt bra, pedagogiska!
Härligt att se kidsen peppade inför läxor och dyl!!!

Nu ropar Pippa!!!




... min tanke är att baka bröd idag.. får se om jag hinner.... kanske bullar när kidsen kommer hem :-)
Helgerna har vi ju inte varit hemma, och där vi befunnit oss så...ja, där finns ingen ugn... :-(

Tja... vad ska jag säga.
Långt ifrån trådsmal fortfarande. Mer lik ett yllegarn... hela nystanet...
Sockersuget finns kvar även om det inte är lika ofta längre.

I helgen kommer Wii enheten och active hem igen, och skall installeras pronto!
Dessutom skall jag få låna en korsett av mor & far, så jag iaf kan gå lite längre promenader! Ryggen är snart helt paj, och det förvånar mig faktiskt inte.
Överviktig, och ständigt bärandes på Pippa!

Något jag finner extremt obehagligt är när rygg möter rygg... i form av valkar.
Babben Larsson stolterade en gång i tiden med:
"Hängbröst är när man kan ta en penna, lägga den under brösten och pennan ligger kvar. Men vad heter det om man kan ha ett helt pennskrin där då?"
Samma känsla har jag numera även på ryggen och det är fruktansvärt.
Jag blir inte av med det, och det är en sååååå hemsk obehaglig känsla. Går verkligen inte att bestkriva!
Jag känner hur min rygg veckas!!
Min tatuering är inte gjord för en veckad rygg!!!
Näää... jag ser verkligen fram emot att få bort denna extra kropp som jag vaknat upp med ;-)
Possitivt: JAG KAN IAF RÖRA MIG NU!

M a o.... Jag har nog inte gått ner så mycket ännu.
Philippa tvingar mig till relativt lugn, så några raska promenader på kvällarna när maken kommit hem blir det inte heller.
Bara lugna barnvagnspromisar... men det är iaf bättre än inget alls.

Maken har inte fått sin utbetalning av föräldradagar. Eftersom det på hemsidan är väldigt difust om vad som är på g... så ringer han till dem för dubbelkoll att han fyllt i dem rätt.
Jag varnar honom (utbetalningsdagar och försäkringskassan... hallå) för att det kan vara en del kö.....
... tystnad följer....
Sen brister han ut i skratt... hysteriskt skratt.
Jag ser mig förvånat omkring och undrar vad det är som är så roligt.
Kollar Philpppa... hon stirrar apatiskt på sina leksaker... dvs inge rolig.
Hundarna.... ligger och vilar på altan... dvs inge roliga.
Så jag måste ju fråga... vad fan är det som är så roligt!
Dela med dig!
- " 465 stycken före mig i kön. 465 st!!!!!! ha ha ha ha" får jag till svar.
Då inser jag att han kommit fram till försäkringskassans telefonsvarare :-)
22 min fick han vänta... och sedan fick han svaret att han fyllt i det rätt.
Ärendet bearbetades bara... 30 dagar handläggningstid.
Hade det inte underlättat om det på hemsidan deras då stod:
"under bearbetning" eller något?

Jag har insett att jag inte kan vänta på att börja träna... Jag måste träna upp ryggen snabbt som fan!
Den är så klen att den knappt kan bära upp min kropp, och dagar som igår.... när Philippa har grymt ont i magen och skriker konstant i 6 timmar så jag sätter på fel platta på spisen, samtidigt som jag försöker hjälpa de stackars barnen att göra sina läxor och laga mat.
(varför göra det enkelt för sig)
Jag fick vagga henne i famnen.... massera magen.... byta med Emilia så jag kunde röra om i maten och fixa med Oliwers läxor.
Stackars de tålmodiga äldre kidsen som gjorde läxorna till ljudet av barnskrik.
Min rygg var så trasig efter ett tag att jag knappt kunde stå... så jag måste träna upp den!
Snarast.
Wii enheten får helt enkelt kopplas på! Promenader räcker inte.

Eftersom maken jobbar hemmifrån idag, så kan vi inte väsnas som vi brukar ... annars går numera musiken på för full volym här i stugan på dagarna.
(Nu gick han visserligen och bajsade så jag passar på att spela lite Bad religion, Philippa gillar dem)

Citymail ringde oxå... Tjejen som delar ut posten når inte upp till vår brevlåda.
Låter löjligt kanske, men brevlåde ställningen som den sitter på är uppdragen ur backen och står lutad mot ett träd. Så den är ca 2 meter upp... en kort tjej, når inte upp till brevlådan då.
Så hon ringer idag... när vi bott här i tre veckor och säger att hon inte vet vart vår brevlåda bor (vi bor på landet så brevlådorna står inte vid huset...) och att hon har en massa post till oss.
Vi får helt enkelt hoppas på att det inte är några räkningar med 10 dagar bet...  men det förklarar ju varför vi saknat en del post..... en del räkningar.


Nu ska jag ta Pippa!!
Soooooommmm för allas information, smiliar järnet numera :-)

Stugan i somras.....


... och sen har det hänt lite sen sist sas... saknar det gröna sköna!!!
Men det kommer ju tillbaka... sen... bättre än förr!!!
Filmat idag, på samma ställe.

5 veckor gammal idag!

Denna vecka kanske ditt barn upptäcker sina händer och fötter.
Det kanske låter konstigt, men det är först nu bebisen börjar förstå att fötterna hör till kroppen.
Du kan hjälpa till och göra det lite roligare med handleds- eller sockskallror.
Dessa kan du ibland köpa, eller göra själv genom att sy fast (ordentligt — inga smådelar som kan lossna!) till exempel små bjällror täckta med tyg på mjuka muddar för handlederna, eller på sockar för fötterna.
Vid den här tiden brukar bebisar också börja berika sitt 'språk' bortom gråtandet med fler ljud — gurglingar, jollrande, osv.

Wtf!!!!!
Så klart!!!
Har precis skaffat dinglisar... då ska hon ha handskallror!!!

Fuck!!!
...fontänspya!!

Är man lyckligt lottad så är man!
Vädret är helt gudomligt i dag igen, och jag har redan fått massor gjort :-)
Firar det med att poppa gamla minnen :-)
Lyssnar just nu på:




Tvättar för fullt, njuter av vädret... tittar och lyssnar på fåglarna ... helt underbart!!

På vägen ut hit, så har grodorna vaknat till liv. Det syns tydligt vart de nattat över vintern, och att de nu söker sig ner till sjön för ännu en sommar.
Vägen är nämligen full av grodor, där alla går åt samma håll... från samma ställe.
Ser jätteroligt ut och jag får köra lite slalom för att inte mosa dem.
Vissa har dock gått under iaf... :-(

På samma ställe i skogen, håller även en fågel till... eller det är flera, men jag har inte sett den förr.... Den är knallröd över hela kroppen och svarta vingar... eller mörka... Mycket små är de oxå!

Ååååhhhhh.... nu kommer den här sorgliga låten:


Nu ska vi se om jag lyckas filma lite med allt härligt fågelkvitter som vi har :-)

Efter en full dag med att försöka fånga termiter i altanplankorna, så insåg han nog att det var ngt annat... och somnade.
Lite här och var finner man dock de ställen där de misstänkta termiterna har visat sig.

Det finns en fin hög med ... njae... inte pinnar... utan snarare... ja vad man nu ska kalla pinnar som är ca 1,5 m långa... men det är inte tillräckligt.
Som bebisar, så måste man smaka på allt som finns.... ;-)









Det är ju inte så heller att tuggben klarar livhanken så länge med dessa förmågor. 3-4 sekunder är ungefär en genomsnittlig livslängd för dem i detta hus.
När en tuggat klart, är det nästa som tar över ;-)
Men jag fann idag en sida på nätet www.foderbilen.se .. där jag fann många tuggben, till mycket bra pris :-) Så nu bör jag snart kunna rädda alla plankor som altan är byggd av ;-)

Jag kommer gå segrande ur det här... skam den som ger sig ;-)
JAG laddar upp med tuggben!!

Solen skiner, fåglarna kvittrar och hundarna ligger på altan och softar efter morgonens lek.
Underbart och härligt är livet!!

I går var det dags för Bounce showen med Emilia.
Efter en aningens panik, då jag inte fick ut ngn bröstmjölk - hon hade ätit som en tok, så åkte vi iaf iväg... bra mycket senare än vi hade tänkt oss så det blev ingen mat innan :-(
Showen var super!
Helt jävla underbar och det var grymt svårt att sitta still i stolen. Men jag gjorde det för det är väldigt brant i globen.... läskigt. Dessutom är jag väldigt stor!
I all hast, när vi åkte, så glömde jag de kläder jag packat ner dagen i ära... så jag åkte iförd ett par förstora mammabyxor och en gräslig tröja. Kände mig som en riktig kärring.
Amningsbh på det oxå, så brösten hängde nere på magen :-(

Maken gjorde ett tappert försök i att fixa nya kläder till mig, raringen... men det är en enorm smäll att se sig själv i spegeln och se all denna överflödiga kropp välla ut här och där.
Det är inte jag.
Och inte kunna påverka det i snabbare takt.. :-(
Det går bra när jag har Philippa med mig, för då är jag ju "mamma"... men nu när jag skulle gå ut utan henne... Det blev för mycket och jag började gråta...
Blir en tuff sommar.... :-(... men det underbara i det hela, är att jag bara peppas ännu mer till träning och kan knappt vänta tills jag kan börja röra mig mer...
Tillsvidare får jag nöja mig med situps och promenader.
Hur som helst...
Maken klarade det galant!
Han är en riktig bebiskille :-) Love him!!!!!!!!



Tuggbenen som vi haft är nu helt slut.
Finns inte en enda bit kvar... och Max har gett sig på altangolvet igen.
Rensade tänderna på honom igår, så jag vet vem det är som är "bovenVovven". Kanske skulle ge honom min stickning istället... men att lära en hund att sticka kanske inte är det optimala.
Vi kör hårt på lek och sökruta istället :-)

Det var verkligen jättesvårt att komma upp i morse, men det gick.
Oliwer, som hade glömt ta med sig sin läxa till Väsby, gjorde den nu på morgonen. Alltihop!
Den som vet hur Oliwer är, vet att det oftast inte sker utan dispyt... suckar och stönanden... men inte idag.
Utan problem och faktiskt t o m med en grym iver, tog han fram allt material och satte igång på eget bevåg. Härligt!
När de kommer hem idag, så bär det av till Syster som fyllde år igår.

Eftersom Philippa sover så bra, och har käkat sig mätt... så måste jag passa på att gå ut och fixa lite.
Någonstans bland all packning så har jag en påse med rötter...
5 st blommande ormbunkar!
Det är tydligen ngt som är relativt nyligen framtaget, och är egentligen inte en riktig ormbunke... men den ser ut som det, fast den har blommor.
Poängen med den här, är att man planterar den i eller i närheten av sin vanliga rabatt.... och så slipper man rådjuren!
Eftersom det är en rot, så bör den ju grävas upp till hösten... .Men jag tänkte jag skulle plantera dem i krukor och ställa ut dem tills jag fått ordning på tomten.
Enda rabatten som jag vet med säkerhet är den vid sidan om huset.... och det blir en doftlund och sten, så doften sprider sig över resten av tomten.
Måste även så de frön som jag köpte :-)
Kliar i fingrarna.....
Ska ha massor av pioner och liljor! Det är så vackert att dekorera med :-)
Rosor vill jag ha oxå... rosa rosor!



Nej.... nu måste jag ut och pyssla!!

STORT GRATTIS TILL MIN ALLRA KÄRASTE SYSTER!!

 

HURRA HURRA HURRA!!

Helgen tillbringar vi i Väsby.
Fick lite ärenden gjorda (dinglisar till Pippa), samt träffa lite vänner.

Åkte förbi M för att se om de var hemma, men det var bara deras nakna hus som var där... Tagit av sig vinterkostymen tror jag.
Ska bli kul att se hur det kommer se ut sen ;-)

Fikade hos P & T. Grymt nice att träffas igen.
Synd att det blev så kort tid, får ta igen det senare ;-)

Idag väntar vi in tiden då Bounce börjar... och igår var det handbollsträning samt fotboll för Matte och Oliwer, så vi åkte allihopa så vi slapp åka fram och tillbaka.

Sitter just nu hos svärmor och svärfar och uppdaterar på deras dator sedan dackefejden.
Glömt hur det känns att skriva med vanligt tangentbord.. knapparna är så höga så jag får kramp i fingrarna ha ha.

<3 <3 <3
IDAG FYLLER ÄVEN VÄRLDENS BÄSTA SYSTER ÅR!!
HURRA HURRA HURRA!!!
<3 <3 <3

När Emilia föddes funderade jag på hur man skulle reagera, OM man skulle reagera, om dotra kom hem och berättade att hon gillar tjejer och inte killar....
Ingen av oss kom fram till antingen eller... är det så, så är det så... inge mer med det.
- " Hon får vara precis som hon vill... " säger min make, för att sedan snabbt komplettera med
- " Bara hon inte blir Djurgårdare!"

Det finns ju de som har det mycket värre... de finns ju de é så många färre... TACK OCH LOV E JAG GNAGARE!!

Philippa sover så bra just nu så jag funderar på att baka en kaka tills i kväll.
Dock har hon sovit en bra stund nu... och innan dess roade kidsen henne så jag kunde gå ut och fixa med tvätten :-)
Känns som semester!
Längtar tills hon börjar le mer... så hon blir mer intressant för kidsen.

Hur som helst.. nu har kidsen gått ut och sparkar boll, så jag gissar att hon kommer vakna så fort jag sätter igång...
GreenDay spelas i högtalarna, så hon kanske sover en stund till ...

I kväll blir det en chokladkaka:

• 100 g smör eller margarin
• 2 dl strösocker
• 2 ägg
• 2 tsk bakpulver
• 4 dl vetemjöl
• 1 ½ dl mjölk

... blir till bas... och sedan lite chokladbitar rivna i där... Kakan är fylligare än en vanlig sockerkaka och höjer sig upp på ett bra och smidigt sätt.
Utan någon form av fyllning kan den dock bli lite torr....

Har funnit den lilla kvarnen jag vill ha oxå... i en affär här i byhålan!
99:- kostar den och jag VILL HA!!
Enkel, smidig och liten.
Perfekt till ex nötter och choklad som man ska ha i bakverk!!

Skrapade ihop och fixade lite hängande leksaker på babysittern... och det var spännande när Philippa väl vaknade.
Minen fick mig att fundera på hennes tankar i just det skedet.
- "Vart 17 kom dessa från?"


På BVC konstaterades det att Philippa numera väger 4620g och är ganska tidig för sin ålder :-)

Och min stora tjej håller på att fixa och dona i köket...

Jag är vaken nu.
Natten ledde till ännu en dag.
Spännande.

Tanke till M som sliter medans P sitter fast i Italien....

Bikini till sommaren?
Njae... jag tror jag hoppar det.
Allra helst de där "one size" bikinisarna som finns...
Annars skulle ju den här vara i min smak:


Problemet är bara att det är alldeles för lite tyg på dem... Om jag tog på mig denna, så skulle jag verkligen inte hitta den igen sedan.
Remmarna skulle absolut försvinna in i ett ingenmansland, och döskallarna skulle inte synas alls.
Mao... jag är fortfarande stor.
Tar mig en bit Äppelkaka och funderar på saken.



De här är ju oxå grymt snygga... men återigen... vad spelar det för roll om de ändå inte syns...
och det enda som syns är dessa former som håller in, och resterande väller utanför.
Bröst delen lär dessutom endast täcka bröstvårtorna.
Äppelkakan var god, men jag önskar att jag inte tagit den.
Tar min ångest börjar istället fundera åt ett annat håll:
Den här kanske finns i vuxenstorlek!


... frågan är om jag över huvud taget kommer ta på mig shorts i sommar ens...

Vaknar upp på morgonen och upptäcker till min stora fasa att marken är täckt av ett tjockt lager snö.
Dessutom så fortsätter denna snö att vräka ner!
Hos oss (och syrran)...
Det är blöt snö... och mycket tung snö.
Skönt... hundarna blir visserligen mycket blöta... men leran kommer inte åt dem ;-)

Vaknade vid 06.30 först i dag med känslan av att ha försovit mig... hemsk tanke, så tidigt på morgonen. Allra helst när tröttgroggy jag faktiskt trodde att kl var 07.30.
Ropar på kidsen, som inte svarar.. och får istället svar av maken som sitter på toa och skiter. Han hade inte åkt... bara bäddat, och gått på toa ;-)
Sakta börjar jag inse att jag är för tidigt ute och somnar om.... trött som fan!
Vaknar sedan istället 07.20 och inser att jag faktiskt HAR försovit mig!!
Men... kidsen var på superhumör, och fixade allt själva utan att jag behövde mecka med dem.
Klara i tid var de, och vi hoppas att snökaoset gör att Oliwer slipper fika i skogen... då vi glömde packa ficka och kunde inte åka tillbaka...
För precis när vi skulle åka... för att komma fram i tid... så sätter Philippa igång och skiter.

Skiter i massor.
En sådan där tömning som var värre än vanligt då hon inte skitit ordentligt på två dagar.

Efter skoldroppet fick jag åka och handla.
Blöjorna var nästan slut, och mat behövde fyllas på!
Passade på att ringa lite samtal när jag var utanför skuggan i skogen och Philippa sov.
(så ni vet att det inte är för att jag skiter i er, utan för att jag har en kass telefon och dålig mottagning på mobilen i stugan som jag inte ringer).
Hade tur, för Philippa sov hela tiden på Willys, och jag fick med mig allt på ett relativt smidigt sätt. Ska nog funka det hrä med ska ni se....
När jag sedan kommer hem så upptäcker jag min felkalkylering!
Jag får inte med mig påsarna in...
Kan inte bära dem och Philippa samtidigt, och Philippa vaknar så jag kan inte lämna henne ensam för att plocka in från bilen (måste gå med kassarna i snön ca 150 m åt vardera håll). Fuck!
Så de får ligga kvar och så hoppas jag på snöns kylande effekt och assistans från kidsen när det är dags för dem att komma hem.

Holy shit.. nu vräker det ner rejält!! Snö alltså!!


Inne huset hade dogsen haft trist pga utelämnande av morgon lek.
Mina dogs har tagit efter mina tidigare vanor... trist = sova tajm.... men Max har ett annat tempo.
Trist = hitta på någon själv
Och i det här fallet var det pinnen till rullgardinen (som jag klippt av och skulle nita fast på rullgardinen igen... sen... någongång) som han insett legat på samma plats ett tag och helt sonika kom till slutsatsen att den inte skulle användas....

Nja... inte utav mig iaf. Jag får se det possitivt... jag hade säkert inte flyttat på den iaf...
För när jag kom hem, så låg den i små små små bitar över hela stugan.
Déville och Tyson såg så skyldiga ut så jag antar att även de tagit sig ett par tuggor... kanske t o m lattjat runt med lite dragkamp.
Max däremot, var glad över att se mig och tyckte jag kunde lattja lite med de pinnar han fixat fram.
Suck!
Men lika bra det... bättre en pinne än andra saker... så nu vet jag att jag inet ska lämna saker framme.
Deras leksaker vågar jag dock itne ha framme heller, då Max och Déville oftast vill ha samma och har olika åsikter om vem som har mest rätt till den ;-)
När de lattjat klart... så somnar de så sött ... och tar upp nästan hela stugan.. asg!


Philippa har kommit till den åldern att hon söker uppmärksamhet och gillar att studera saker och ting... och människor... Sina syskon är hon väldigt intresserad av... undrar vad det är det där med barn... hur kan barn veta att barn är barn menar jag...

Hallå! Syrran!! Ho ho! Här e jag... här nere!!!

Ok... med tanke på att jag nu känner mig vääääldigt trött... nästan som om jag var full... om jag nu minns det rätt hur det kändes att vara berusad.

Shit vad jag är sugen på vin....

Försöker surfa lite, och få något gjort iaf... Philippa har nyligen äntligen somnat och jag har dammsugit, tvättat golv, diskat, gjort mellis till Oliwer och fixat med dogsen. Lekstund hann vi inte med idag, så det får bli när kidsen kommit hem och det är lite lättare att röra sig med Pippa.
Vädret är sådär, men det hindrar inte det roliga med att leka!

Max vita päls har fått tillbaka sin lyster (leran har torkat och pulveriserats på vårt golv, för att sedan dammsugas upp) och han hade redan den 28e fått tid hos hundfrisören om han inte varit så nyklippt. Bommer!
Det får bli till nästa kurs... om de ska köra ras dvs.
Déville är inte så mycket att klippa liksom ;-)
Tyson behöver verkligen klippas, men ju längre hår han har... desto fler gånger kan de använda honom då han är super till både övning på pudelrakning och frisyrklippning för nybörjaren.

Nej... nu... sova några minuter medans Pippa sover, och innan kidsen skall hämtas.... Zzzzz

Wow... vad ska jag göra för att finna lite mer energi?
Morgontimmarna, när Philippa bara vill äta frukost till och från tills hon somnar... är verkligen inte en bra start för mig på dagen.
Att sitta och amma, som i sig är extremt tröttsamt - vet att jag alltid somnade när jag ammade Emilia, och samtidigt glo på tv, läsa eller surfa är som om John Blund hade bosatt sig i mina ögon.
Fruktansvärt sömngivande!
I morse vaknade dessutom Philippa vid 4 tiden och hade magknip. FAST jag inte ens druckit kolsyra!! Så det är ngt annat oxå :-(

När det sedan var dags att gå upp med kidsen för att få iväg dem till skolan, så är även de trötta och irriterade.. så det går väldigt sakta och segt.
Inte kunde jag assistera heller då det var att välja mellan det, eller hysteriska skrik från en hungrig Philippa.
Det finns INGET som stressar upp mig mer än hennes skrik!
Varför är man funtad så?

Dessutom läser Déville av min irritation direkt och börjar smöra för mig genom att trampa runt mina ben. Max som märker att Déville är orolig, nojjar till sig han med... och Tyson försöker tillrättavisa dem båda två.
Det är kyligt ute, så jag ville inte sätta ut dem på framsidan för att få extra yta heller....
Men... det gick till slut.
Kidsen kom iväg till skolan, dogsen ligger och sover på golvet och Philippa... njae... hon skriker fortfarande....

Well... I´m still FAT!
Very... wobbely (mitt ord) all over....

Första gången som jag testar att vara ensam med alla barn och hundar.
Fy 17 säger jag bara.
Avskyr när mitt tålamod inte räcker, och jag inte kan hålla mig lugn.
Allting blir så fel...
Tycker inte det borde vara så jobbigt att hålla sams, att inte tjafsa... men sedan blir jag påmind om hur jag själv hade det när jag växte upp.
Tjafs dagarna i ända... fanns inget alls som jag och syrran höll sams om... Stackars min mor!
Första gnuttan av tecken på bristande "attention" fick jag idag också... en mening som av någon anledning förklarade varför bebisar får mer uppmärksamhet än äldre barn.
Som i ett försök att intala sig själv att det ska vara så.
Så hemskt. Vill inte att de ska känna så.
Nej.... skärpning Cina! Fram med konsekventbeteendet och börja träna in nya rutiner som fungerar för allihopa.

Maken blir sen från jobb i kväll... och jag vill, pga avståndet, inte att han kör bil denna sträcka vid den här tiden... så då får han sova i väsby ist. Allt för att undvika olyckor.

När jag släppte ut hundarna för en kvällskissning, så såg jag ögon reflekteras från hagen. Lyste med ficklampa, och de försvann... läskigt... inte för att det är ngt farligt, men dogsen kan ju kuta iväg.... efter vad det nu var... och om de gör det, så kan jag pga barnen inte springa efter. Tur att vi har extra stängsel så de inte kommer in i hage där iaf.
Läbbigt är det även pga Tyson.... En räv kan ta honom lätt...

Nu:
Nannataim så jag förhoppningsvis klarar av allt i god tid i morgon bitti.

Philippa är underbart söt.
Precis som alla mina barn. Man kan titta på dem hur länge som helst, och mest underbara är de när de sover ;-)
Så oskuldsfulla och avslappnade i hela ansiktet.
Så vackra!
Sen finns det stunder som ger en annan inblick i deras utseende.. som plockar fram andra sidor.

Mongo
Miffo
Fyllo (nej, hon har inte rökt på heller)
Arg
Philippa alias Gollum


Som ni ser, så är inte dessa bilder tagna med hennes fördel....
Men sen finns det ju supersöta bilder oxå:
Sötis

När vi bodde i Väsby, så hade jag enorma problem med att få ut Oliwer att leka.
Allt han ville göra var att vara inne... glo på tv, spela spel eller sparka boll inomhus.
Han hade inget att göra.
Här däremot... sparkar de boll hela dagarna, hoppas studsmatta från det att de kommer hem tills dess att det är läggdags eller börjar regna... nej, jag rättar mig där... de studsar även om det regnar... men inte om de blir alldeles våta.
Om mina höfter tillåter tänker nog även jag studsa lite.... men har inte så stor lust med det när snickarna står och jobbar här... det är ju ändå över 90 kg lösa delar som åker upp och ner med väldigt kraft.

I dag testade jag sökruta på Max.
Déville är en klippa på det, men Max ville inte riktigt.
Det var roligare med pinnar.
Eller ska jag säga stockar... vet inte riktigt inom vilken kategori den hamnar i....

... men inte kallar jag det pinne iaf.

När de sedan fick tuggben på altan, så rök de ihop ett par gånger.
Max ansåg att han skulle ha allihopa, medans Déville försökte norpa iaf en....
Tyson, han klampade bara emellan och tog det han ville ha... för ingen av de stora dogsen vågade agera mot honom (?).

Oliwer utanför skolan.
När hundar inte har ngt att göra, så skaffar de sig. Inget tuggben = tugga på altan.
Ett gäng med vitsippor fann vi på promenaden också.

Stolta grabbarna grus som tog guld :-)

Det var lite bilduppdateringar i brist på text. Om jag kommer undan, så tänkte jag uppdatera med husbilder så snart som möjligt. Får se om det blir i kväll.

Ze jö!

I dag är det en månad sedan jag squizade ut lilla Philippa från icke detaljangivande platser på min kropp.
Helt ofattbart att denna lilla varelse var den som låg och levde rövare i magen på mig.
Viktökningen är det inget fel på, grädde i tuttarna gör att hon växer mer än väl och har nu redan passerat 4,5 kg.
Ska återigen till BVC på fredag så då får vi se hur mycket hon växt sedan förra veckan.

"De flesta barn kan följa ett rörligt objekt längre än några sekunder vid det här laget.
Om du rör en färgglad skallra framför din bebis ögon kanske du till och med får glada gurglanden till svar! Nu har ditt barn mer kontroll över sitt huvud och kan eventuellt lyfta huvudet om det ligger på magen. Korta stunder på mage på golvet kan hjälpa till att stärka nack- och ryggmusklerna, men håll dig i närheten eftersom bebisen ännu lätt blir trött."

Jag är grymt trött idag och funderar faktiskt på att bara chilla och ta det soft. Kanske baka en kaka om jag får lite tid över.

V 18 kommer vårt kök och även braskaminen.
Snickarna är nästan klara med det de kan göra och kommer därför vara "lediga" nästa vecka. När köket kommer skall det monteras, kakelsättningen lär vara klart då så då kommer kommoder och dyl med oxå.
Sen är huset typ klart.
Bara besiktningen kvar :-)

Båda kidsen slutar vid 14 tiden idag, så vi ska sedan åka och kolla om det finns ngt ställe i Morgongåva som säljer "kulglass" samt köpa en present till Amelia som var den första att bjuda Emilia på kalas.

Max har överlåtit sin madrass till Déville... och istället claimat vår hallmatta. Min gissning är att det är pga att det är så varmt i stugan, men just hallen med klinkers och lite drag från dörren, är sval och skön för denne hårliga vovsing.

NU är det dags för skolskjuts!

När maken kom hem i dag tog jag min chans och lämnade över Philippa till honom, och drog själv till skogs med dogsen. Efter det fick de torka på altan en stund medans jag gick in i tvättstugan och vek tvätten.
När jag kom in... så funderade jag lite på hur min make mår.
Jag tror att all stress har tagit ut sin rätt på honom...
På högsta volym, medans han dammsuger, så spelas "Girls just wanna have fun" med C.L

Hello!
Manligt?
Nä... riktigt så illa var det faktiskt inte.
Av någon anledning har Philippa fattat sovtycke för den låten och sover väldigt nice när den spelas.
Men det måste vara orginalet.
Även dammsugaren fungerar med lugnande effekt.. som jag nämnt tidigare...

Efter ett par svängar runt om på "gräsmattan" eller.... jag kanske ska säga lermattan... ute hela dagen och sedan en skogspromenad med spring på lerig åker....
... så är Déville grå... och vita Max inte längre vit.
Den enda som har kvar sin egna färg... eller där nyanserna inte syns... är Tyson.


Orkade inte fota huset idag... gör det imorgon.

En snabbis får det bli så jag inte lämnar er utan läsning så här på morgontimmen.

Av någon anledning smakar kaffet som vi kokar, skit rent ut sagt. Vet inte om det är vattnet, men jag ska försöka rengöra maskinen lite.

Handbollen i helgen gick över förväntan och killarna kom hem med en guldmedalj!! Kul som fan eftersom de har haft det lite trögt med stora förluster.
Nu ... när det äntligen gällde... så var det så liten marginal i de matcher de förlorade.
Ren otur helt enkelt då de var i många fall betydligt mycket bättre än sina motståndare.

I dag börjar de lägga in kakel och klinkers i huset. Visst inte så populärt att vi tagit stora plattor till badrummen, men ingen hade gett oss detaljerade instruktioner om hur och vad de ville ha.

Dogsen ligger ute på altan och chillar i solen (varför skall hundar alltid ha samma ben att tugga på?) och nu ska jag ta itu med disken då Philippa äntligen somnat om (MTV på för damen). Mina ögon håller på att gå i kors av trötthet, men jag vill inte bli sittandes för det.
Disken först, sen tvätten och sedan dags för en promis igen :-)

Fotar huset lite i kväll sen

Kan det verkligen stämma??
Jag har gått ner i vikt... men jag verkar ha ökat i omfång!
Eller... omfördelat.
Tog på mig ett par jeans... mammajeans... och min dotter tittar på mig och säger:
- "Oj mamma... och de där byxorna hade du när du var gravid... fnitter fnitter"

Snart har det gått en månad och det var tiden som jag tänkte ge mig själv att komma igång med amningen.
Philippa ökar som hon ska, men än väl.
Så snart är det hårdhandskarna med LCHF och motion.
Lite nervös inför höften dock, men börjar jag försiktigt så borde det inte vara ngt problem.

Lite tidigare än vad som var planerat, fick vi idag rara Max som extra familjemedlem under en tid framöver. Husse och matte flyttar nämligen till UK och det tidigare än karenstiden passerat. Så Max får bo hos oss ett tag tills det är klart.
Pga askmolnet, så blir det (tack och lov) ingen flygresa utan bilen hela vägen.
Här sitter jag och tycker det är nervöst att flytta hit till Järlåsa, men de flyttar ju allt ända till UK....

Déville körde sitt vanliga jobbiga stissiga sätt under en period, och Max var gärna med på noterna... men det krävde inte så lång tid innan de rart låg bredvid varandra och sussade nice.
När det sedan var dags för kidsen att sova, blev det mycket igen... och Max förstod inte riktigt vad det var som lät. Eller vartifrån det lät.
Han lade sig ner.
Reste sig upp, gick fram till trappen för att lyssna... lade sig igen.
... reste sig upp, gick fram till trappen för att lyssna... lade sig igen.
Déville lade inte så mycket notis om honom till en början, men sedan var det precis som om han sade:
- Men snälla.... Nu får du ge dig!!
För då tog Max tag i sin lilla madrass, lade den på golvet och lade sig ner.

Något annat som också var skrämmande, var toalettrullen.
Inte rullen i sig, utan när någon tar papper från den.... den som sitter i väggen.
Maken var nämligen på toaletten nyligen, och Max låg utanför på mattan.
När rullen började rulla, så flög Max upp och i farten fick han även upp en förvirrad Déville som även han reste sig upp. Max intog en säker position bakom Déville, samtidigt som Déville yrvaket försökte förstå vad det var som skrämde denna gigantiska varelse....

Nu ligger barnen uppe och sover. Philippa har kört sitt race med magknip och har nu äntligen somnat.
Emilia var den första av oss som testade hur långt varmvattnet räcker. Oliwer skulle även han ha testat i kväll, men det blev lite sent efter wipeout, så han får ta det i morgonbitti ist.
När Max lämnades så fick vi även en snabbvisit av Gudföräldrarna till Philippa, och möjlighet att lämna över det smycke som AK tillverkat.
Eftersom det nu är överlämnat, så kan jag äntligen lägga in en bild på det.



Superfint är det! AK är grymt duktig!
Jag ska beställa ett till mig själv sedan, med alla kidsens namn på det.

Nej... nu är det dags att Nanna.
Dagen börjar redan 06.00 i morgon och det är dags för v nr 2 på vårt nya liv här ute på landet :-)

Inte mycket man har hunnit med idag heller.
Gårdagen var jag helt bunden till lilla Philippa, som inte ens ville vara hos sin far.
Hysteriska gråt, och bara sova på mamma.
Magknip.
Visst tycker jag det är supersött, men ganska så tufft när jag väntat hela veckan på att maken skall vara hemma så jag får liiite avlastning.
Det brukar annars vara det bästa bytet - han ligger med henne på bröstet och spelar spel alt tittar på tv och jag får hålla på med mitt pyssel eller vila en liten stund.
Men inte igår.

Vi hade även Handbollscup igår.. .hela dagen gick åt till det.
Tre matcher 9.00 9.50 och sedan 12.30
Efter det var vi tvugna att handla lite på vägen hem, inte direkt så att vi har en affär i närheten här, så vi var hemma runt 16 tiden.
Maken fick åka själv med sonen idag, då Philippa inte alls gillade att vara där. Hon gillade att det var livat när hon sov... men inte när hon skulle äta. För mycket ljud att följa efter....
Inte heller uppskattade jag att ett helt lag med tjejer runt 9 års åldern stod och tittade på medans hon åt.
Första matchen idag var 8.30... i Kungsängen.
Andra matchen... som inte var inplanerad från början... är 12.30
Jag höll på att gå i taket när jag hörde det.
VISST vill jag att Oliwer ska spela... men för FAN!!! Vänta 3.5 tim på nästa match i en hall som fullständigt suger i form av att underhålla kidsen eller bara typ gå på toa!!
Dessutom så har vi tusen grejor som vi ska fixa innan helgen är slut... vi har ju inte flyttat klart ännu.
Men maken stannar kvar.

Utmattad och med insikt på att jag inte kommer få assistans med något från maken denna helg, börjar tårarna att rinna... och de slutar inte.
Enkelt för maken att säga att det löser sig... när han åker iväg till jobbet igen i morgon... och jag står fortfarande utan mina saker.
Kanske inte mycket att gråta över... men jag är helt slut.
Kan inte hjälpa det....

Nej... nu måste jag sluta sitta här och lipa och försöka se saker och ting lite possitivt.
Jag befinner mig iaf på mitt drömställe... och skulle det skita sig helt, så får jag väl se till att ställa makens tekniska prylar (för de är tammefan överallt) utomhus medans jag sorterar. Regnar det så regnar det.... jag hinner inte ställa in allt igen... ;-)
Kl är bara 11, hela dagen är kvar.... hela dagen.
Dessutom skiner solen och Emilia sitter ute med Philippa i vagnen...
Vad ska jag göra under tiden?
Sova?
Diska?
Blogga (det blev det)?

Nej nu måste jag diska och försöka få mer saker gjort.
En sak har jag insett iaf... till min stora förtret...
Att ge barnen ett löfte, innebär att jag till största sannorlikhet bryter det.... Att inte kunna lova ngt, eller göra ngt med dem... är oxå hemskt...
Men jag kommer nog på det snart... snart så!

.... nope.. det blev amning istället.....

Det är inte en stor stuga... men den är vår.
Det är inte stor yta vi har... men det är vårt.
Inte en enda person kommer och styr på vår yta.
Ingen annan har någon talan.
Men det betyder inte att de inte trappar in och försöker!!!
Nejdå!
I väsby var det skrik I som kom stup i ett (inte för att det var mitt hus, men jag slapp inte henne för det), och här är det andra individer.

En misstänkt gnagarmodell har tagit sig friheten att sortera ut gammal isolering under hönshuset och lagt det i en hög precis vid kanten. Inte ens städa undan efter sig kan den....
En fladdermus tog sig friheten att kalasa på de insekter som sökt sig till vår lampa... precis vid fönstret.
Nu äter inte vi insekter, men lite nervös blir man ju när de kommer som jetplan mot fönstret för att väjja i sista sekund. Coolt som fan att se... och kunna sitta inne och se det gång på gång.

I dag på dagen var det en talgoxe som fick för sig att testa vingarna likt en kolibri, precis utanför vårt fönster.... jag undrar vad denna ville....

STORT GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN CECILIA!!!

Vad hände med min gräsmatta?
Det enda jag ser, när jag står och dricker mitt kaffe på altan samtidigt som jag lyssnar på fåglarna, är en massa lera och bråte....


Eller vad ser ni?
Om man tittar riktigt noga ser man faktiskt lite gräs... men ... inte mycket och det behövs heller inte så mycket för att även den lilla tovan skall bli till lera ;-)

I dag gick det superbra att lämna kidsen.
Maken åkte redan innan de gick upp, så vi var helt alena. Hindrade dock inte maken från att missa tåget, då andra idioter hade ställt sig på de parkeringar han tänkte ställa sig på... stackars mitt hjärta.
Kidsen höll iaf sams, och då vi inte tjafsade så kunde vi istället tillbringa morgonen med att äta frukost i lugn och ro.
Philippa käkade sin frukost innan kidsen kom ner, så hon låg soft och nöjd och sov.
Inte som igår... när jag inte kunde göra ngt alls.
Ser förhoppningsfullt ut idag faktiskt... kanske får lite gjort.

Kidsen slutar 12.20 på fredagar, så det är en väldigt kort dag.
Sen kommer de hem, så jag hoppas solen torkar upp lite så vi kan vara ute... det kan vi ju iofs även om det bara är uppehåll.

Såg bild på valpis igår!
Supersöta.
De är nu två veckor gamla, och vid åtta veckors ålder är de lev klara.
Någon som funderar på att skaffa hund? Bulldog-Staffe, stabila föräldrar!

Déville körde sin lilla vända i skogen nu på morgonen... förvirrad över alla pinnar och stockar som ligger överallt, vet inte vilken han ska välja.. rusar istället runt och försöker ta allihopa... tills boxerfnattet tar över och pinnarna glöms bort och bara vinden i ansiktet verkar spela någon roll.
Nu är det dock så mycket bråte överallt, så jag är väldigt nojjig när han får sina fnatt.... så han inte skadar sig.
Han sökte desperat efter ngt att lämna till mig så jag kunde kasta... fram och tillbaka ...
Tills han stannade upp, och nästan faktiskt hoppade bakåt av rädsla.
Gick snabbt över till nyfikenhet dock.... och jag bara vred mig av skratt.
För precis där han var... så sitter en ekorre i granen ovanför.... och kastar ner en kotte som den ätit på.
Déville ser inte detta, men kottens studsande på grenarna lämnar ljud efter sig som slutar med ett duns i marken.
Tänk er själva.. springer runt och letar efter ngt all leka med, och så kommer de farandes från ingenstans!!!!
Ha ha ha...

I dag kommer käre bror och stannar över natten. Bära lite tunga prylar, så vi kan ta oss in till duschen och kolla den, och sedan handbollscup med Ollan i morgon.
Härligt att ha honom här igen :-)
Ser fram emot fisketurerna i sommar sedan :-)!!

När man var liten så var det så mycket enklare.
Visst kunde man vara hopplöst förälskad i någon, och visst gjorde det ont när det tog slut... men sen var det över.
Nu när man är äldre, så har man ju tillsammans skapat sig ett liv... och folk runt om är liksom "med i förhållandet" även om man i grunden bara är två.
Allt i vardagen har man skapat tillsammans.

Trots detta, så inträffar det gång på gång att man upptäcker efter ett tag att man kanske inte är menade "för alltid". Man försöker få det att fungera, för att man vill.
Inte som förr.... skicka en polare att "göra slut".
Men till slut går det inte, och det har kommit till en punkt där man kanske skadar varandra känslomässigt, om man stannar kvar.

Att sitta bredvid, och inte kunna påverka, är svårt det med.
Att önska ett annorlunda slut, men inte få det.
Att komma till insikt, att det aldrig mer kommer bli som förr... och aldrig någonsin kan vi jobba på att träffas oftare.
Det är liksom inte bara paret som "avslutar" utan även familjerna runt om dras in i en verklighet som man inte vill ha.

Nu ska jag inte göra det till något egoistiskt, men det är tungt.
Vet inte hur man ska bete sig... ringa? Inte ringa?
Kommer mina ord vara tröstande eller kommer de göra saken jobbigare? Önskar jag hade svaret på det.

I det här fallet vet jag att det är fruktansvärt jobbigt för båda parter... Och jag lider så med er.
Önskar er all styrka med orden:
Det finns inget ont som inte har något gott med sig!

Jahapp
Flickebarnet sover, men inte får jag något gjort för det.
För att hon ska sova, måste jag nämligen vagga henne hela tiden. Som tur är går det att göra med foten, men då blir jag iaf sittandes i soffan.
Mjölksyran gör sig påmind i benet och jag får åtminstånde trösta mig själv med att det blir lite motion iaf... väldigt lite.

Då och då tar jag mod till mig och fixar med tvätten... som hänger över hela stugan. Men jag skulle egntligen vilja springa ut till stugorna och söka efter de prylar som jag skrivit upp på listan.
Förhoppningsvis så får jag lite extra tid när barnen kommer hem, eller så får jag det när maken kommer hem.

Stort grattis till min käre son Oliwer, som har namnsdag idag!

Ser att solen går ner senare och senare varje dag... för ett par dagar sedan gick den ner 20.10 och idag 20.14. Härligt. Om typ två veckor kanske jag har ända till 21 tiden på mig att fixa saker ... om inte elektrikern fixat med vår utebelysning... men jag orkar inte mecka med det nu... måste iaf skaffa ny.
Vill ha en sådan där som slår igång när man rör sig :-)

I morse när jag släppte ut hundarna för en snabbkissning, så slogs jag av den öronbedövande tystnaden.
Helt underbart.
Inte ett enda ljud, förutom fågelkvitter.
Enda gångerna det var sådan underbar ton ute i Väsby, var när jag vid 4 tiden på morgonen gick ut.... då alla andra sov.
Inga flygplan
Inga bilar
Bara tystnad.
Älskar det.
Lite varmare får det dock bli innan jag tar min morgonkaffe där.

Maken drog ut på tiden lite idag, då han hade möte nearby, så Pip... Pepsi (kidsen har sagt åt mig att jag numera inte får kalla henne för Pippa, och vi röstade då fram smeknamnet Pepsi istället) fick stanna hemma med honom.
Misstänker att han efteråt ångrade sig en aning... då hans tanke inte var att stå och vagga henne i famnen utan att jobba lite under tiden.
Kunde iofs sagt åt honom att hon inte skulle låta honom göra det, men misstänkte att hon vänligt men bestämt skulle informera honom om det iaf....

Oliwer skulle nu på morgonen iväg på teater med klassen och i eftermiddag är det mellis ute i skogen. Skapade en aningen kalabalik på morgonen då vi (jag) glömde ta med hans gummistövlar.
På fyra dagar verkar alla lärare ändå ha vant sig med min förvirrade uppsyn, då de bara skrattar och frågar vänligt:
- "Hur gick det på morgonen idag då?"
Men jag bjuder på det.
I morgon ska Pepsi med i bilen så det är tur att bilarna kan stå här nere nu.
Emilia kommer bra överens med sina nya vänner Ester och Fredrika. Skönt att se, då hon inte verkar lika anonym i den här skolan... och inga sms kommer till mig med orden: - " jag är ensam"
De saknar visserligen sina gamla klasskamrater, men det har verkligen gått över förväntan att skola in dem i den nya skolan.

Det är inte mycket man får göra för Pepsi, men städa får jag iaf... då hon verkar anse att dammsugaren är lugnande. Hela första stunden av inlägget som jag skriver nu, lät jag dammsugaren stå på ... då låg hon på golvet lugnt och spanade in lite leksaker.
Hundarna är ute i sin inhängnad som min käre far så snällt fixade åt mig :-)
De vill vara ute, men jag vill inte ha dem i leran eller springandes lösa och bajsa och kissa överallt.

Nu är det dags för BVC besök,och inskrivning i Morgongåva BVC journaler. Sen får vi se vad resten av dagen har att erbjuda.
Emilia ville baka när hon kom hem, så jag gissar att det blir att dyka in i förrådet igen....
Känner mig som ett barn på julafton, fast det är våra egna prylar som jag rotar i... de mesta av dem har jag ju varken sett eller använt på över sex månader :-)

Tjingeling från trollskogen!

Framför vår dusch står våra vitvaror.
Duschar och tvättar oss i badhuset tänkte jag.. no problems! Behöver ändå roa kidsen med något, så bad funkar bra.
Men.... badet har renoverings stängt i 6 mån.
Bommer.
Fortfarande vitvaror framför duschen dock.
Men de kan vi förhoppningsvis flytta snart.... men då verkar det ändå som om rören spruckit eller ngt... så vi har inget tryck i vattnet där...
Bommer....
Grannen erbjuder sig att vi får duscha i stallet... i en spilta.
Nej tack! Vill inte ta platsen från hästarna. ... Vem vet, jag kanske blir kvar där då....

Why not liksom :-)

... men lika glad för det är jag men gladast är nog....

Bebisar brukar tycka om att lyssna på människoröster och särskilt ljusa sådana.
Förmodligen pratar du instinktivt 'babyspråk' med ditt barn; melodiskt och kanske lite ljusare än din vanliga röst.
Om du tittar efter, upptäcker du att barnet vrider huvudet i din riktning när du pratar till det.
Mjuk musik och speldosor är också trevligt att lyssna på, men höga ljud kan både skrämma och orsaka att bebisen 'stänger av' ljud helt och hållet.



Fick ett samtal från kontaktpersonen på skolan idag...
Oliwer har visst inte rätt till fritids då jag är mamma ledig.
Just fan!!! så är det ju!!!
Nemas problemas egentligen för jag är ju hemma :-) MEN det är inte direkt runt knuten som kidsen bor längre, så det är egentligen taxi till skolan som gäller.... och då är det inte några problem med att han stannar en timme extra 3 dagar i veckan...
MEN jag ville inte sätta dem på taxi förrän till nästa termin... tänkte jag... utan hämtar dem själv. Och då får han inte vara där.
Lösning:
Jag tillbringar 1.5 tim i skolan tre dagar i veckan :-)
Tillsvidare iaf.
Jag vill ju vara med barnen, så det är bara att boka in den tiden och hoppas på att Philippa accepterar det utan att trilskas för mycket.

Emilia och Oliwers outfits han jag tyvärr inte fota idag, men har lagt upp vad Philippa skall ha på sig när vi åker till moster för att tvätta både oss och kläder :-)

Förr i tiden, jag vet inte om det sker nu... vetenskapen har ju gått framåt lite...., men förr i tiden så fanns det killar som jobbade med att sätta upp telestolpar.
Uniformskillar.
Min far var en av dessa hårt kroppsarbetande killar under ett tag, och när företaget fortfarande hette Televerket och cruisade runt i sina oranga lastbilar som alla kände igen, så jobbade han med detta.
Vid ett tillfälle så fann han och hans partner en kille som stod vid bilen och rotade bland deras arbetsverktyg.
Min far, en ståtlig stor karl, går fram och ifrågasätter fan f-n han håller på med... Varpå snubben svarar:
- "Det ska du fullständigt skita i! Det här är statens verktyg och jag har full rätt att disponera dem hur jag vill. Jag betalar skatt!"

Hur som helst... snubben gick sedan därifrån, utan verktyg, för att min far sa åt honom.

Kortfattat:
Jag vill ta mig till Finland iår... men det är dyrt. Men eftersom jag betalar skatt, så borde jag ju kunna ta regeringsplanet dit!

Äntligen lite ljus i tunneln.
Väg killen som ska fixa vår väg har varit här idag och hållt på.
Den biten som schenkersnubben slirade upp, är numera den bästa biten på hela vägen :-)

Jag hoppas att snabbt kunna skriva ett litet inlägg, och sedan hoppa isäng... men först måste jag ut och finna en laddare till Milis mobil, för maken lär inte göra det såvida han inte klarar av att fixa det i sömnen.
Snarkningarna ekar genom stugan... Vaknar han inte snart kommer han dock ha väldigt ont i kroppen, då bäddfåtöljen som han somnat på är lika hård som sängarna i Thailand... fast den anpassar sig inte för kroppen som de gör undern natten.

Nope... misstänkte det.. jag skulle inte hinna mycket alls.
Bara tanken på bloggen är ngt som verkar väcka Pippa.


Ovan är lite bilder på våra grannars bygge. Vet dock inte om de fortfarande är kvar, då jag inte sett någon av dem... bara resterna av deras.... boende.
Vattensorkarna har gångar och hålor över heeela åkern vid oss.
Jag är jättefascinerad av dem... killen som Oliwer tog hem från skolan idag... som bor här ute även han, var mer road över hur jag betedde mig mot dem än hålen i sig... gissar att han sett dem förr ;-)
Aja... man lär sig...
Som hans far sa: "Äh... nollåttor kommer ni vara i typ tio år.... " och han talade med egen erfarenhet.


Lite bilder innefrån huset.
Fönstrena från vardagsrummet, och vårt rum. I två dagar nu har killarna lagt golv i vårt rum, Pippas rum och även börjat med Oliwers rum :-)
Det går framåt :-)

Nej... nu måste jag ut i kylan och söka efter laddaren. Sen bädda så jag får sova ett par timmar... Amma måste jag göra snart oxå, då tuttarna är hårdare än knäna snart :-)
Håller tummarna för att jag ska klara mig själv bra fr o m i morgon.
Har haft assistans från min mor, och tillsammans har vi fixat och turats om att roa Philippa. När jag har P så vill hon bara äta, så det har varit bra när mor tagit henne... vanan att sova på annat ställe än i min famn har mormor vant in.
Det som gör mig lack dock.. är att mormor tror att hon fick första leendet!!
Vore just typiskt... hon fick det av sonen oxå... och vi har haft en liten tävling de här dagarna...

Tvättmaskinen?
Ahh... nejdå, den är inte paj. Så det var ju tur det.
Dessvärre så verkar det som om kanske rören med vatten till hela det utrymmet (dusch, tvättmaskin och badkar) har fryst sönder någonstans...
Varför skall det flyta på?

Nej... allvarligt.
Nu måste jag verkligen ut i kylan. Jag är fan lite trött!

På sista tiden har det blivit mycket text... men inte lika mycket bilder... så medans Pippa sover här, så skall jag försöka lägga in lite... text går snabbare att skriva så den kommer sen.

Skolan gick bra igår. Eftersom jag itne har en överblick så vet jag inte om jag hade skrivit det.
Idag var det dock nervöst igen.
Philippa har inte några leksaker kom vi på igår... en skallra, eller en dingeldong grej som skall finnas någonstans... ett baby glo grej som också ligger någonstans.... men inget här hemma.
Bara som det är just nu, så tar iofs P´s saker (rockatott, babysitter och skötväska) upp en tiondel av den boyta vi har idag.  Men ett babygym som hon kunde ligga och stirra på vore något....
Och precis när mor sökt igenom hönshusets packning efter leksaker eller dyl som kan fungera som leksaker, så ringer min kära M och berättar att hon precis funnit S´s babyleksaker, om vi ville ha dem.
Tankeläsning???

Pga den underbart snörika vintern vi haft, så har kanten på taket till tvättstugan lossnat.... och sista delen lossnade helt när Emilia i morse skulle hämta sig en handuk. Kanten, inkl stuprännan, rasade rakt ner på Emilia... och det kändes som om både jag och maken kastade oss dit i slowmotion samtidigt som vi försökte göra henne uppmärksam om vad som var på väg ner på hennes huvud.
Vi hann inte fram... men ljudet av våra skrik gjorde det, så hon hann dra undan huvudet iaf... men handen fick smällen.
Tar ett tag innan man lär sig vart man kan göra vad, och få in en snits på att ALLTID ha ögon och öron öppna för att förebygga olyckor.
Emilias nya lekplats, är bäcken.... som på vissa ställen är som en mindre å just nu.... Det är ok... hon kan bli blöt, men i sommar finns där både ödlor och grodor att fånga så det är soft.
P däremot... måste vi se till att hon inte uppmärksammar sin syster och beger sig dit på egen hand när hennes lemmar tillåter det.

Entreprenören var här och spanade på vägen igår.
Ställde sig frågan: "vad fan skulle han ner med lasbilen här och göra?"
Dvs samma fråga som vi själva ställt oss... men å andra sidan... det är vägen ner till oss, och han hade inte fått informationen från den instans som beställt körningen.
Men nu har jag ringt runt igen, och påpekat att om det är lev som skall hit, så får de inte köra ner alls. Ingen bil får köra ner innan vägen fixats till (vilket sker i dag, eller i morgon... eller på torsdag).
Den som trots skylt och information kör ner... kommer köra fast ;-)


Flytthjälpen hade visst inte sovit så bra, eller så var det den friska luften som blev en chock för honom då han somnade bland alla säckar ;-)


Det Schenker lämnade efter sig, förutom den lilla brädan som skulle vara till hyllplan. Exakt hur djupa fårorna är, framgår tyvärr inte riktigt av bilden....


Barnens skola.... Vittinge närskola :-)

Lite senare idag.. .förhoppningsvis... skall jag in i huset och fota då de börjat lägga golvet, så då kommer lite uppdaterade bilder på huset oxå...

A-K har tillverkat en underbart vacker sak, som jag dessvärre ej kan publicera på bild ännu... då C som skall ha den sedan, läser här.
Men hennes verk är iaf super, och jag kommer bli en trogen kund framöver.
Bild kommer senare.

Sorry...
Tidigare medd blev hastigt avbrutet pga en lastbil som körde ner på vår leriga väg.. eller ja, den lilla bit av vägen som inte ännu var totalförstörd.
Och körde självklart fast.
Och förstörde dessutom vägen!! Med två stora kratrar!

Nu ska jag försöka ta mig förbi den vägen för att hämta kidsen som är sin första dag i skolan... är redan 20 min sen, men jag måste vänta tills lastbilen är borta.....

morr... morr.... morr....

Vid 8 tiden i morse begav vi oss till skolan för första dagen.
Emilia somnade efter en stund igår, faktiskt innan jag kom upp till henne, och vaknade redan tidigt i morse av nervositet och lade sig och gosade med Philippa medans hon käkade frukost.
Utan den minsta fördröjning klädde de sig sedan och var klara långt före mig.

Tiderna som vi jobbat fram fungerade perfekt, iaf första dagen... ska inte ta ut all seger i förväg. I tre dagar har jag

I morgon är det dags för första dagen i skolan för kidsen.
Vem som är mest nervös, jag eller dem, vet jag inte... men jag ska alldeles strax upp och natta Emilia (ligga bredvid henne tills hon somnar) för att hon är så nervös att hon inte kan sova.
Jag förstår henne... som fan! JAG är nervös, och jag ska inte ens börja en ny klass.
Oliwer däremot, har somnat för länge sedan. Han är mest exalterad över hela händelserna.

Hela dagen har de varit ute och lekt.
Hoppat studsmatta, lattjat i bäcken och spelat fotboll i leran.
Helt annorlunda emot hur det brukade vara i väsby.
Me like.

Vägen hit ner är näst intill helt förstörd.
När jag varit och handlat mat idag, så skrapade bilens underede i backen pga att fårorna är så djupa. Bara för maken och mig att hoppa på fyrhjulingen och åka upp med ett par spånskivor som låg kvar utanför ett av förråden, lägga det på backen där det är som värst och hoppas på att det resterande inte blir allt för porös lera innan resten av vägen återhämtat sig.
Försökte även få brevlådorna på plats, men det gick inte då stolparna varit nere ca 1 m i backen tidigare... samma backe som numera är tjäle i..... då just den platsen är i skuggan.
Men eftersom det är vardag i morgon, och posten kommer.... vi hade visst inte lantbrevbärare här.... så måste vi ha en brevlåda på plats.
Så vi fick ställa det så gott det gick.. vilket blev att lådan hamnade i samma höjd som mitt huvud...
Tror inte att vi får ngn post levererad, men nu finns det iaf en låda.
I morgon blir det den nya STORA brevlådan som monteras och fixas.

Mor och far har eldat hela dagen, så ena rishögen är nu borta och de fortsätter i morgon. Gassande solsken har inte varit helt fel faktiskt.
Maken har mött upp Tomas som assisterat oss i att få hit allt kakel och klinkers så de kan börja med golven och bror har lattjat med kidsen och bidragit med sina muskler i bärandet även han.
Syster och Nelly kom förbi även de, och syster assisterade mig i att storhandla. Mina hjärnceller och min stressnivå skall ju klara det själv sedan... yikes!!
Själv har jag plockat kläder, handlat mat och ammat.....

Philippa ligger och sover, så jag ska smita upp till Emilia och försöka lugna henne en aning... så hon iaf får lite sömn innan morgondagen.

I morgon börjar verkligheten.

Bommer....
Innan vi flyttade hade jag tänkt att jag skulle väga mig... men det glömde jag ju.
Så rent officiellt har jag endast gått ner 12 kilo sedan förlossningen.
Har totalt 30 kilo kvar att gå ner... :-)
Någon direkt möjlighet att köra en icke amningsanpassad diet har jag ju inte heller, men äta rätt har ju ingen direkt måstt dåligt av så jag får köra på den biten.
Kombinerat med motion och kroppsarbete i massor kan det inte bli annat än lyckat resultat.
Ryggen måste jag träna upp oxå.... klen som fan är jag och får ont direkt. Vill inte ha tillbaka den rygg jag hade förr då jag får muskelinflammation så fort jag anstränger den (snacka om klen liksom).

Däremot har jag noterat att min tatuering inte är gjort för fettveck på ryggen...
Den ser inte rikigt lika bra ut när delar av den försvinner in i... en annan dimension. Typ halva tatueringen försvinner ju för fan i dagsläget.

Hur som... istället för uppdateringar om graviditeten, som numera är avklarad, får det bli uppdateringar om flytten, huset och vikten :-)
Självklart om familjen och barnens anpassande till landet .... Men om det skall ni kunna läsa i deras egna bloggar oxå.

Åh... btw... som ni ser, så lyckades vi få en fullt fungerande lina här ute oxå.
Och när jag gick i mörkret på tomten, så hörde jag ankor... hrm... i hästhagen.. skumt.... :-)

Japp, då var vi på plats.
Finally.
Tre bilar fullproppade med prylar så fick vi med det mesta... utom mina kära blommor förstås.
Hundarna är dessutom kvar, men kommer hit i morgon.
Då är det bara att köra stenhårt med träning för att få bort varenda litet ofog de dragit på sig de senaste månaderna. Meeeen det är smällar jag kan ta....
FÖR VI HAR FINALLY KOMMIT HIT!
Missförstå mig rätt... jag är tacksam över att vi hade ngn stans att bo.... men jag är så grymt glad över att ha flyttat nu. Har inte ens "satt bo" under graviditeten så jag njuter fulla drag av att fixa och dona här hemma nu ....
Hemma... hem... hemma... sounds niiice!!

Sörjan var sig lik, men har ändå lyckats torka upp litegrann längs med kanterna på tomterna. Att få ner en lastbil full med kakel och klinkers hit är bara att fetglömma.
Det får vi packa om uppe vid vägen och sedan köra med fyrhjulingen och släpet.
Grabbarna målare hade målat väggarna i huset, och på tisdag börjar de att lägga golvet.
4311 är nyansen som vi har... fluggers färg.
Tydligen riktigt nice... jag vet inte... för jag har inte varit in och kollat ännu.
Får bli i morgon :-)

Jag hade ju fullt sjå med att försöka organisera alla prylar på 30 kvm, lika snabbt som grabbarna grus (bror, pappa och make) öste in dem i huset.
Det var kassar, och påsar tammefan överallt!
Men nu.... så sitter vi alla framför tvn och slappar.
Kidsens krypin är fixat på loftet och jag tror faktiskt att de somnat.

Emilia och Oliwer åkte hit med morbror, poppade järnet och lekte bil leken hela vägen hit. Sparkade sedan boll, hoppade studsmatta och lekte i bäcken.
Av någon anledning verkar inte kidsen bli lika utmattade som min käre bror.....
Eftersom bror även plockade in en massa emellan lekarna, så är min gissning att han somnar lika snabbt som kidsen.... som jag tror sussar sött nu.

Vissa saker, som jag inte kan skriva om, gör mig dock väldigt ledsen trots glädjen över flytt och dyl.
Saker jag inte kan påverka, men som jag ändå önskar vore annorlunda.
Jag är så ledsen ....

Väldigt snabb uppdatering....
Igår fick vi avboka våra planer på att köra ut saker till stugan, då snickaren ringde och önskade kakel /klinker till på tisdag.
Ooops.
Stressa iväg mellan amningarna, beställa kakel/klinkers...
Hade tur dock och snubblade på utförsäljning av badrumsmöbler som vi vill ha... 8000 kr billigare än vad vi hade fått betala om vi köpt det för en vecka sedan när vi inte kunde bestämma oss ;-)

Tanken var att tapeter skulle fixas samtidigt, men det tyckte inte Philippa.
Säga vad man vill, men hon utrycker verkligen sitt missnöje när det inte funkar för henne längre.
Så... istället (fuck fuck fuck) för att komma ut med flytt idag (som vi satt som sista flytt dag) så måste vi packa det sista ( alla tv apparater, kortdosor, ps3, 360, macarna och spel) samt köpa tapeter!

Alltså... en natt till :-( och jag som redan kämpat med att finna kraft nog att klara mig tills i dag.
Har hyfsat massa att träna tillbaka hundarna med .... något som gör mig riktigt förbannad.
Hade det varit jag som skitit i andras instruktioner, så hade jag fått skit för det.... morr....
- "Déville har börjat äta väldigt mycket på sista tiden!"
- "Eh.... Klart han gör. Han äter det som man ger honom. Han går framför benen på er och tigger för att han vet att han får.... "
- "Déville.... din mamma bara inbillar sig....."
.... morr.....




en natt till...

Nu har vi kört klart nästan allt som skall köras ut till stugan. Mer får vi inte plats med där ute.... Resten tar vi när vi får mer tillgång till huset, så det går att få mer saker in i förråden.

Dagen har varit en riktig otursdag.
Först tar det huuuur lång tid som helst innan vi över huvud taget kommer iväg. Kidsen, de äldre, är faktiskt inte inblandade i förseningarna, utan det tar helt enkelt lång tid att få ner allt.
Trodde inte att vi hade sååå mycket saker liggandes här. Men men... det hade vi visst.
Mycket småplock som måste plockas ner i "ordning" så vi vet vart vi ska hitta det igen.

När vi sedan väl kommer ut till stugan, så är sumpmarkerna brutala och den bit där avloppet är grävt... har mojsat till sig helt och är en riktig ler/sand välling där den lilla volvon så vackert sjunker ner och landar (kilar sig fast) en bit ner i.
Vi försöker putta upp den.... går inte.
Vi försöker dra upp den med vajer och fyrhjuling.... går inte.
När vi håller på för fullt så kommer en granne förbi... en granne av äldre modell, mycket äldre.... för att lämna över ett brev som vi fått (weeeeiiiii vårt första brev).
Det var en inbjudan till kalas, Spindelmannen, av våra kära vänner i Haninge.
Den äldre herren noterar även att vi sitter fast med bilen, och även att vi inte kommer komma loss om vi inte blir uppdragna med traktor.
Eftersom vi har en kontakt... vår plogkille, så bränner maken iväg med fyrhjulingen till plogsnubben för att kolla om han är hemma.
Vi lovar samtidigt... att om vi inte får tag i honom, så kommer vi till den äldre herren så tar han sin traktor och försöker.
Dock så vet vi inte riktigt vad som sedan händer i kommunikationen..... för efter en liten stund så kommer den äldre herren åkandes med sin traktor ner till oss.

Maken ser ju självklart detta därifrån han är, så han slänger sig på hjulingen och kör tillbaka hem.
Under tiden, så har den äldre herren lyckats backa in sin traktor i vår bil.... !!!!!
Han hjälper oss dock att dra loss bilen sedan, och är helt förstörd över hela händelsen.
Han ville ju bara hjälpa till.....
Resultatet blev, att vår bil kom loss ur leran... Men även blev bakluckan intryckt och dragkroken upptryckt av rycket från kedjan när traktorn drog loss den.
HELVETE!!!
Inte vad vi behövde när vi är i behov av lastutrymmet.... bakluckan går nämligen inte att öppna, och släpet står i Väsby... och skulle tagits ut i morgon.
Antingen blir vi nu av med den bilen... eller så har vi inte en bil att packa i, och inte en bil att dra släpet med!!

I morgon blir det att stanna i väsby och ringa en massa samtal... vägen måste stabiliseras, och marken framför huset måste också fixas till på ngt sätt för snart kommer en lastbil -  som i nuläget inte kommer ner till huset alls - med vårt kök.
Just nu kan man inte ens ta sig längre fram till stugan, än enbart över bron.....

När vi sedan åker tillbaka till Väsby, så blockerar en timmerbil vår väg. Den har precis börjat lasta sina två stora släp med stockar... och tänker INTE flytta på sig för vår skull.
Så det blir en omväg på ca 30 min innan vi kommer ut från skogen!!!!


(kunde ha varit värre)

Jag inser att vårt boende har bidragit till lite ... problem.
Philippa vill verkligen inte sova utan att vara i famnen på någon.
Och så har vi ju även då hennes problem mage nattetid... så jag sitter nästan med bebis i famnen dag som natt och är egentligen inte det minsta förvånad över att jag inte får ngt gjort alls.
Nu däremot... sover hon sött i pappas famn :-)

Emilia, sötnosen, sover sött i vår säng här inne efter att hon fått en mindre gråt attack pga Philippas hysteri skrik. Såå söööta Milis fick panik för att hon inte kunde hjälpa sin lilla syster ...

I morgon blir det ytterligare ett flyttlass till vår stuga, och så fort jag kan (och får lov av Pippa) städa ur den ;-)

JAG MÅSTE komma på ett sätt att stabilisera de kratrar som kommit upp i min gräsmatta.

Åh!!!!
En serie ni ABSOLUT INTE FÅR MISSA är Modern Family som börjar på 4an snart.
Den är heeelt underbar!!!

Roliga händelser har jag av någon anledning svårt att komma ihåg när jag väl sätter mig ner för att skriva ett par rader. Men just nu... när maken och alla barnen ligger och sover.. så känner jag hur en av hjärncellerna krälar sakta fram för att göra sitt jobb.
Väldigt sakta, men den tar sig framåt iaf.... framsteg.

Det den försöker förmedla är en incident där maken byter blöja på Philippa, och hon passar på att kissa då hon äntligen luftar rumpan.
För att vi ska få henne torr, och även ytan under henne, så tar jag upp henne... håller henne i benen och ryggen så rumpan hennes hänger fritt.
Exakt vad hon tänker när hon är i min famn på det sättet vet jag inte... men det sätter iaf igång henne mage som låter luften passera tillsammans med en lagom dos av det där lösa bajset.
Eftersom rumpan faktiskt är fri, så blir resultatet ganska så likt en något trubbig airbrush, som sprutar gult bajs över hela farmors vardagsrumsbord.
Mycket nöjd, somnar Philippa sedan om i min famn.

Mina förväntningar över denna flicka är höga.. jag menar.. kan hon prestera dessa händelser efter bara ett par dagar, så vem vet vilka skriverier jag kan få ihop inom ett par månader.
Philippa i kombination med mina redan etablerade huliganer, kan ju bara inte bli annat än intressant läsning ;-)

Natten tills idag hade Philippa magknip, så sömnen för mig var minimal.
Stackars lilla tjejen lider av vad jag äter... vad det nu är jag ätit.
Jag har fått tips om att jag inte bör dricka läsk... eller kolsyra över huvud taget.
Problemet för mig är att jag är beroende av kolsyra... vatten eller läsk spelar ingen roll... bara det är kolsyrat!
Varför, eller hur bubblornas effekt lyckas ta sig till bröstmjölken förstår jag bara inte... men jag antar att det är tio gånger bättre än sodastreamad oboy som Björn Gustavsson sjunger om.
Kolsyrad bröstmjölk, direkt från brösten!
Vad sägs om det Philippa??


Emilia och Oliwer skall i morgon förbereda sig på att packa ihop sina saker och söka reda på allt de har liggandes i huset här... för nu i morgon börjar flyttlasset ut till Järlåsa :-)
Nu är det bara dagar kvar tills jag har alla mina älsklingar under samma tak... mitt tak!!!!
FINALLY!!!

När jag var ung... (.Whooooohhhhwwwww... Jag menar ju självklart när barnen var små ;-)...) så fanns det ngt som hette minifomdroppar, och som underlättade när små spädbarn hade mycket gaser i magen.
Philippa har gaser i magen.
Massor.
Detta har jag just i natt blivit mycket varse om.
Jag har dessutom en svag svag känsla, längst bak i skallen där de oanvändbara hjärncellerna brukade befinna sig, att det kan bero på ngt som jag har ätit.... och det vore ju grymt nice att kunna ta reda på vad det är, så jag kan undvika det framöver.

Som ni ser nedan så har Bullen fått sina valpar!!
På bilden är endast 5 st, men det blev totalt 8 när hon var färdig.
Så nu har svägerskan det fullt upp ett tag framöver ;-)

Under tiden som jag skrivit alla dessa rader (?) så har jag gluttat på Cosby.
Kommer ni ihåg den serien?


På bilden ovan har de ju hängt med ett tag, men avsnittet jag såg nyss var en aningen tidigare... hahaha... Helt underbart!!!
Efter Cosby så är det dags för Panter Tanter.
Super nostalgi ;-)
Mormodern i serien påminner så väl om GammelNonna :-)



Nej, nu ska jag surfa vidare lite.
Maken skall på fotboll idag, så det blir inte ngt "flyttande" idag heller.
Känslan som jag hade långt innan förlossningen (att det kommer dra ut på tiden mer än jag önskar) klingar påminnande i skallen.
Förrgår.. .inget. Igår... inget. Idag... inget!
Hopplöst känns det också, då jag ständigt fastnar med tutten i käften på Philippa och kan inte göra saker själv.
Vill inte ge henne flaska ännu heller.... snart... men inte ännu.

Paniken kommer krypande bakom mig.
Hur ska jag få det gjort?

Det gäller att vara snabb när jag väl får möjlighet att skriva här ;-)

I går var vi som sagt hemma hos Philippas gudföräldrar och åt påskmiddag. Aldrig någonsin har jag ätit så god senaps sill, räkröra och lax.
Det fullkomligt smälte i munnen.
Dukat var det med påskägg till allihopa, även de vuxna :-)
Det var även riktigt nice att se hur bra tjejerna hittade varandra igen. Nu för tiden träffas de ju inte så ofta, men vi hoppas det blir ändring på det och att barnen även kan komma med när vi får finbesök ;-)

Eftersom alla dessa dagar efter förlossningen varit med fullt ös dag ut och dag in, så har vi beslutat att ta en slappar dag FULL slappardag idag för att sedan köra på igen.
Vi flyttar ju liksom nu i veckan :-)

När jag läser igenom vad jag skrivit så kan jag inte hjälpa att känna hur fruktansvärt trist allt jag skriver verkar. Bara snabba korta uppdateringar utan det minsta humor eller galenskaper.
Men jag antar att det är så det blir när jag desperat försöker komma ihåg allt jag vill skriva, utan att ha en enda hjärncell till min assistans.
Då blir det trist.

När det gäller min kropp, så har jag redan gått ner 12 kilo och ju mer jag kan röra på mig, desto mer blir det. Siffrorna ligger fortfarande hutlöst högt, men går sakteliga ner. Det är ju trots allt "bara" 12 dagar sedan hon föddes ;-) genomsnitt blir ju det 1 kilo om dagen.
Ännu är inte heller all vätska riktigt borta, så det finns mer att ta av.
Men jag lider fruktansvärt av att se min egna spegelbild.
Det är hemskt!!

Nu.. återigen... är min paus slut, och Philippa ropar efter grädden i brösten igen.
Ingen rast ingen ro.... men om ngn vecka måste jag iaf kämpa med flaskan, eftersom jag den 25e april skall till stan med Emilia och se Bounce. Tar hon inte flaska då... så vet jag inte hur vi ska lösa det.
Jo... det blir ju Mattias som får gå... men det hjälper ju inte mig eftersom det är JAG som vill gå!!!

Nope... plikten kallar!!

Äntligen kom vi iväg till mor och far så de fick träffa den lilla.
Resan dit blev dock lång eftersom vi åkte förbi Uppsala för att plocka resterande av det golv vi köpte igår. Lasta av det och sedan bege oss till Hallstahammar.
Trots lång resa, så gick det iaf ganska snabbt.
Väl där gick även tiden väldigt snabbt, vips så var klockan 20.00 och vi som hade tänkt åka hem långt innan dess för att undvika amning i bilen.
Men har man trevligt så har man, det är ju bara så.
Underbart god påskmiddag, men ägghalvor, lax och fårfiol. Mums!!!

Att vara där ute och känna våren i huden, får mig att längta ännu mer till vår flytt... som nu endast är ett par dagar ifrån oss.
Tyvärr har ju tjälen i backen, där det varit plogat, gjort att vägen svällt och blivit väldigt lik sumpmarker nu när bilarna kör där fram och tillbaka. Så vi hoppas helt enkelt på sol och grym värme.
Inte att förglömma heller... fästingarna kommer i brutala mängder iår pga att det inte varit tjäle i backen under snön. TBE spruta skall fixas asap!!

I dag blir det lunch hos gudföräldrarna till Philippa :-)

Nu måste jag passa på att skriva lite då kidsen sitter här inne coh jag har levande assistans av Milis då hon kan ta Philippa.
Ammad och klar är hon så hon ligger just nu bara och jollrar med Milis.
Meeen ... jag ska inte tro att jag får lång tid ledig bara för det... nejdå.... snart är det dags igen.

De längsta amningstiderna hon har, är på kvällen (börjar vid 19 tiden) och morgonen.
Det kommer då i omgångar.
Morgonen så käkar hon ett bra tag. Sedan byter vi blöja, och så ligger hon och tittar och softar lite. Sen är det dags för mer käk.
Den tiden har alltså kommit nu...

Tänkte bara skriva att vi igår var och fixade golv. 41 000:- Yikes!!! Och det var bara laminatgolvet!!!
Fick inte med oss allt i en vända, utan måste tillbaka en vända idag innan vi åker ut till mormor och morfar som inte träffat det minsta underverket ännu (pga tidigare förkylningar).
Ute vid huset har tjälen släppt ur marken och gräsmattan liknar numera sumpmarker ist.
För att alla maskiner och dyl skall kunna ta sig dit, så innebär detta ännu mera vägarbeteskostnader för oss :-(

Nu så är min tid är ute....

Hur länge kommer efterbörden egentligen?
Jag kommer fan inte ihåg!
Har alltid varit en person som varit långt ifrån ett fan av mens, och gillar då självklart inte efterbörd.
Är extremt känslig för dofter och järndoften som kommer från blod gör nästan att jag vill spy! Jag tycker den förföljer mig.
Enligt min make är så inte fallet, men det ändrar inget även om det sitter i min skalle... JAG lider av det!
Så nu måste jag undersöka hur länge jag ska ha det så här egentligen!

Sen är det det här med träning.
Höfterna är rejält skadade efter den här graviditeten och förlossningen, så långa steg kan jag inte längre ta. Gå i trappa eller uppförsbacke, eller bara i en snabbare hastighet... är även det problematiskt.
Det går, men gör ont.
Vilket i sin tur blir problem för mig som anser att man på snabbaste sätt tar sig från A till B är att öka takten!
Morr!!

Samma sak gäller det med träning!
Jag vill träna!!! NU!!!
Men måste vänta tills kroppen läkt!
Vilket inte går fort nog... jisses.. .jag har ju för fan 40 kilo att bli av med... tror fan det att jag vill lägga på ett kol. Om inte för min skull, så för min käre makes skull.

Och även svärmors födelsedag.
En vända till centrum och bvc för att få Philippas viktökning bekräftad innan flytt.
Mycket riktigt, hon har ökat rejält!
Bm berättade att de "önskar" att barnen gått över sin födelsevikt när de är två veckor, och Pippa ligger 200g ÖVER redan efter nio dagar.
I mina bröst produceras fan ingen jävla lättmjölk inte! Här är det standardmjölk med hög fetthalt ;-)
Shit u not!!
Med tanke på hur ofta hon vill ammas numera, så är det heller inte förvånande.

Emilia messade mig idag på rasten.
Ledsen, ensam.
Inte heller gör det saken lättare att det är hennes sista dag i skolan idag.
Det har inte riktigt gått upp för henne tidigare att vi verkligen ska lämna det här bakom oss och flytta. Hon har bara sett possitivt fram emot det.
Men igår först gick det upp för henne och tårarna började rinna.
Mitt lilla lilla hjärta!
Trots att det måste kännas hemskt jobbigt för henne, så tror jag att hon kommer klara flytten bra. Dessutom är jag överlycklig över att vi inte bara lämnar dem "åt sitt öde" i den nya skolan, utan jag kommer hela tiden finnas i närheten både för henne och för Oliwer.

Jag åkte upp till skolan för att göra henne sällskap på lunchrasten, så det skulle kännas bättre för henne. Enklare att tala om flytten med sina kamrater.
En kille i hennes klass berättade gladeligen att en släkting till honom oxå fått barn nyligen... och så tittar han på mig lite tvekande.... "men hennes mage har försvunnit och har bara lite sprickor".
Hrmf.... jo... ja.... ok....

Maken åkte upp för att möta kidsen vid skolan och hjälpa dem med att få med sig allt som skall med efter tiden där. Teckningar, böcker och dyl...
Och nu kommer de hem när som helst.
Sen bär det iväg med kidsen till huset, hämta släpet och sedan till Bauhaus för att hämta golv. Förhoppningsvis får vi med oss allt i en vända... annars måste vi åka flera vändor, men golvet måste ut idag.

GLAD PÅSK!!