CiNsO

. . .
.
.
.
I think that pretty much covers it all!

Försökte irriterat vifta bort den påse med vatten som något lagt på min mage... när jag till mitt stora förtret inser att DET ÄR min mage....

Och en enormt lysande rubrik.
Phipi vaknade igår när vi kommit hem och låg sedan och jollrade/tjöt och sparkade till kl 01.00 ca.... Sen avtog det och hon varvade ner... .somnade strax därefter.
Trots det vaknade hon tidigt i morse.

Maken, som somnat på soffan när han kom hem pga huvudvärk och förkylning, höll sig vaken även han och vi kunde disk en aning. Och vi känner för ev Thailand i vår.
Har vi tur hakar svägerskan på!



En slappar semester, för att koppla av och bara umgås med kidsen.
Så nu är det akut tillfix av kroppen om jag över huvudtaget skall kunna bada med annat än en burkabadräckt.



Hur som helst. Laddad när man har ett mål :-)
Ska kika lite på resor under dagen.

Dessutom funtade vi på att åka till England med kidsen när julskyltningen börjat. Kanske se ngt Engelskt julspel och hälsa på Gudföräldrarna.
Fyller ju 35 och det har var.... eh... jag menar... 25.... och det har varit tradition att åka då.
Mmmmm.... parkerna i höst... mmmmmme liiiike!
Barnen kommer älska det.
Allra helst den där GIGANTISKA leksaksaffären, vad den nu hette....

*Drömmer*

Syrran... well... hon håller fortfarande på.

När kidsen anlände med taxi från skolan så vände vi i dörren och begav oss till Hallstahammar för att hälsa på mor och far.
Trots att vi själva bor i den mörkaste skogen, så känns det ändå helt underbart att komma hem till dem och känna sig hemma.
Phipi var soft hela bilresan men när vi kom dit så märktes det att hon INTE är så van att vara någon annanstans än hemma. Hon visade sin absolut sämsta sida under hela vistelsen.
Hur hon kan pressa sin röst i den hemskaste decibel och få sin vilja fram.
Om jag som hennes mamma enbart gick förbi henne UTAN att ta henne, så tjöt tutan högt.

Tror jag ska leta reda på den där kartongen igen.
Den med filten i :-)

Har ni någongång varit med om att stå som ett levande frågetecken när någon börjar tala om saker, vända och vrida det till de konstigaste resonemang, för att sedan inse att du står och försvarar dig själv mot saker du aldrig sagt eller gjort. Saker som hör till en "verklighet" enbart existerande i någon annans skalle.
Jag har det.
Jag gör det just nu.
Det är extremt frustrerande.

Denna egendomliga åkomma hade jag totalt förträngt i min inbillade "finns inte här" tanke.
Självklart finns det här.
Skillnaden är bara att här skickar de inte ut lappar om det utan var och en får se efter sitt egna hem och hår. Dessutom finns här inget apotek där man snabbt och smidigt kan åka för att inhandla avlusningsmedel.
Detta blev jag varse om när en mamma berättade om hur hon kämpat för att få skolan skicka ut lappar om det förra året.
Att epedemierna kommer från de större skolorna där eleverna har gympa och andra ämnen.

Så för att vara beredd, så glider jag in på apotekets hemsida för att inhandla och bunkra upp på lusmedel, liksom allt annat enkelt i medicinväg för hemma behandling som vi har i skåpet.
Till min glädje finner jag att vetenskapen gått framåt även när det gäller huvudlöss!!!


Elektrisk luskam!


Schampo mot gnettjävlarna!!

Trots att de i den elektroniska luskammens beskrivning hävdar att den tar död på alla löss, så tänker jag iaf inhandla vanligt hederligt lusmedel också.

Sen jävlar kan de attackera bäst de vill!
(hoppas dock att jag inte behöver använda dessa produkter)

 

 

Jag drog på mig skorna, hämtade vagnen och fixade iordning Phipi.
Skulle sparka ut mig själv på en rask promenad.
Drog ut vagnen och vände blicken över åkern för att få se lagom inbjudande mörka moln på himlen.
Var de på väg hitåt?
Är det ngt jag inte vill, så är det att vara ute på skogsvägarna utan skydd om himlen börjar morra.



Men nu när jag sitter här med tutten i mun på Phipi (yes, jag förlorade fighten om bröstet även denna gång) så inser jag att jag nog gjorde fel val där.
Det regnar fortfarande inte och jag kämpar  för att hålla mig vaken :-)
Hade hunnt med en promis vid det här laget.
Ska jag?

Maken är inne på matchen med Oliwer och Emilia stannade i väsby.

Egentligen skall jag inte sitta här och skriva alls.
Maken är hemma endast ett par timmar och det gäller att passa på när han har Phipi.
Ett försök jag gör idag, är att inte amma alls under dagen.
Natten går inte, då hon ställer till med sådan jävla liv att alla vaknar då. Taskigt när det är skola och jobb.
Mest bara för att se hur hon reagerar om vi skulle lämna bort henne över dagen.
Funkar bra när det är maken som tar henne, men när jag har henne försöker hon riva i mina kläder för att komma åt brösten.

Skit samma. Kul att testa iaf och se hur det går.

När kaffet är urdrucket så bär det av ut.
Jag skall spana hur jag ska plantera mina kära buskar som jag fick igår.
Jag vet ju vart bärdelen skall vara så det blir att jag börjar med den.
Sedan har jag ju veden oxå, skulle mer än gärna betala någon äldre tonåring som vill tjäna lite pengar... Mina egna kids är för små att hantera klyven utan uppsikt.
Men men... det är ett slit göra, men det måste göras.

Åh.. åh... hon somnade pladask i makens famn....

Normalt sett så sitter Phipi oftast och leker för sig själv. I någons knä.
Det gör hon även nu, men i pappas knä.
Pappa spelar spel, och Phipi tycker att hennes napp gärna kan hjälpa till att styra handkontrollens alla härliga knappar. Och skulle det vara så att man tappar nappen, så kan man alltid spreta med fingrarna över hela kontrollen.

Pappa däremot, suckar lite, och spelar sedan vidare.
Vad gör man inte för sin dotter.

Varmt trodde jag det skulle vara när det i morse var dags att rulla mot IP och dagens matcher. Men ack vad jag bedrog mig. I was fucking freeeeeeezing!
Grabbarna vann första matchen, värre med andra. Men det var en seger iaf. Sist de mötte Morgongåva åkte de på dyngsmörj... denna gång var de mer motstånd.

Sen var det raka vägen hem och strax därefter kom vårt besök. Familjen Stonewall glädje oss med sitt sällskap och jag (ok... vi) fick en present.
Eller tre, nej... fyra.
Tre björnbärsbuskar och en säck jord!



TACK!
Nu blir det till att fixa så kanske vi får lite bär i höst :-)
Weeeeeiiiiiii!!!!!

Snart kommer lofi hem :-)

Jag har kommit på det.
Länge sedan visserligen, men ju äldre barnen blev... desto mer glömde jag bort det då min egna lust kunde väckas utan att slå in dörren eller slå in ett fönster.
Nu är jag där igen.
Glömmer bort den sexuella biten.

Inte för att jag inte har några egna behov... de ligger bara väääldigt långt borta.
Och det är kanske inte så konstigt.
Hela dagarna roar jag en liten mini.
Mina bröst, är för länge sedan mer snarlika juvret på en kossa - fast med endast en spene på varje juver. Och de används väldigt flitigt av Phipi.
För mig är det en aning svårt att med tröttheten hängandes över mig som ett svart täcke, 5 min efter att Phipi kopplat loss sin maskin (munnen) från juvret (vårtan) tänka att:
- Nu jävlar skulle det sitta bra med en orgasm!

Nu får ni tro vad ni vill, men följer man statistiken på hur ofta par med tre barn, små barn och över 10 år i bagaget, myser tillsammans.... så lallar vi runt i sänghalmen betydligt fler gånger än så.

Men.... det tar bara lite längre tid för mig just nu ;-)

Jag har insett, när jag iaktagit min käre make - som är av det manliga könet. Att de verkar vara inställda på en tredagars regel.
Även när jag hört mig för... och berättat om min teori, så är det många som känner igen sig.

Dag 0.
D day. Kroppsliga safter utbyts, och älskogen sprider sin arom.

Dag 1
Om vardagen fortgår som vanligt, så är det här en mycket bra dag att ta upp planering då båda har huvudet på skaft och är skärpta.

Dag 2
Ruset har avtagit, och det manliga könet börjar lite smått indikera på att tömning bör ske inom kort. Kärlet är fullt.

Dag 3
Tillbaka till ruta 0. Eventuella planer på tidig säng gång är bara att glömma. Om man av någon anledning tvingats till en dusch på kvällen och har viss avsaknad av kläder, så bör man även kunna springa fort.... eller släppa till och låta njutningen väckas till liv och börja planera om vad som ska disk dag 1.

Tur att maken finns där och påminner mig... annars skulle jag nog växa igen.
- No pics allowed.

Det finns de som tycker att andra lägger sig i hur de lever sitt liv, när folk bara försöker komma med tips och råd.
Att beklaga sig över att man har det dåligt ställt, och samtidigt månad ut och månad in bränna pengar på andra saker lockar fram det.
Självfallet klingar det galet om man knappt har råd att klä barnen, de får gå omkring i urväxta trasiga kläder... men samtidigt så har man en jävla massa djur, festar med polare ofta eller röker.
De som har djur resonerar att de faktiskt är familjemedlemmar... de kan inte göra sig av med dem.
... och så skaffar man sig fler djur.
Djur kostar tid och pengar. Det är ingen nyhet.
Vad är viktigast?
Familjen eller djuren?

Samma sak med andr laster.
Påstå att man inte har råd med saker till barnen... men ändå lägga ut en massa pengar på sina egna behov, begär och viljor.

Det är det ingen som har något med att göra. Inte heller skall folk lägga sig i.
OM INTE det är så att man beklagar sig över att pengarna inte räcker till.
Att man inte har råd med saker till barnen.

DET är det som sticker i ögonen på folk.

Tänkte returnera.
Eller kanske skicka på semester lite, för jag misstänker att de kommer skicka tillbaka henne.
Paketet är färdigpackat och klart.
En filt i för att hålla värmen.

Bara tills jag sovit lite.... ;-)

Aha... äntligen en rubrik jag inte använt tidigare.
I mitt begränsade ordförråd brukar inte variationen annars vara mer än en månads mellanrum... max.

Brödet sinade i skåpen, så igår blev det bakning i samma veva som maten lagades. Jag ville ha lite variation även där, så jag ville inte ha det vanliga vita brödet utan testade en variant på frallor.
DE BLEV SUPERGODA.
Det krav jag har är att de fortfarande skall vara luftiga dagarna efteråt. Inte bli sådär kompakt som vanligt vetebröd kan bli.
Mängden är perfekt för att baka var 3e dag ca.

Så här får ni receptet!

12 st

1 msk margarin
4 dl lättmjölk
50 g jäst
1 ägg
2 msk ljus eller vit sirap
1/2 tsk salt
9-10 dl vetemjöl

Pensling:
resten av ägget
1 tsk vatten
blå vallmofrön

Värm margarin och mjölk i en bunke i mikron till 37 grader (eller i en gryta på spisen)
Smula ner jästen och rör tills den har löst sig.
Vispa upp ägget lätt och häll i ungefär hälften.
Rör i resterande ingredienser och arbeta degen smidig.
Låt jäsa övertäckt ca 20 min.
Ta upp och knåda degen.
Forma 12 st bullar.
Lägg dom på 2 bakpappersklädda plåtar.
Låt jäsa övertäckta ca 30 min.
Blanda det som var kvar av ägget med vattnet. Pensla bullarna och strö på vallmofröna.
Grädda i 225 grader i 8-10 min.

Har pinat mig genom ansningen av benen.
Även stått ut med smärtan under armarna.
HELL NO att jag tänker köra ngn bikinilinje innan jag glömt bort hur det kändes!!!

Lofi kom hem med en super idé.
Och det tänkte jag att jag skulle berätta om medans Phipi massakerar min tutte.

Vi ska gå.
Promenera varje kväll!
Hela familjen, som sällskap så jag kommer iväg som jag vill.
Ingen mår direkt dåligt av det.

Så vi började idag.
Promenerade i rask takt i en timme.
Överallt doftade det fuktig skog.
Njuter.
Tills jag känner hur det börjar sticka och klia i skinkorna... och ner mot benen.
WTF.... Har jag klivit i ett pissmyrsbo eller??

- "Nejdå... du blir varm" informerar maken mig.
Värmeslingorna i skinkorna har varit avstängda så länge att jag glömt bort hur det känns.....

Maken poserar med sina nyinköpta jeans.
Med tank på hur han viftar på rumpan framför mig så gissar jag på att en viss person satsar på "mys" fler dagar i veckan än en.

Rrrrrraaaaahhhhwwwww!!!!!!!!!!

Tydligen så är jag emellanåt lite för tydlig.
Maken tycker jag är pinsam och att jag inte utelämnar något.
Jag utelämnar massor!!
Har inte skrivit det minsta om våra leksaker, inte i detalj beskrivit något om själva akten och inte heller så mycket förutom VAD vi tänker (ok... lägger kanske orden i hans mun ibland...ok... ofta) eller verkligen GÖR.

Så vad är det som är pinsamt?
Att folk kan läsa att vi gör samma saker som de flesta andra?

Psst... lofi.... Vet du... JAG BAJSAR OCKSÅ!



Yes love, I will reconsider the same day you stop looking at Football!

LoVe Ya!

Och jag har inte ens börjat.

Min tanke var att tillverka en TO DO LIST, och det i sig var inte så svårt.
Meningen med det hela var ju liksom att jag skulle kunna pyssla mer organiserat, och veta vad jag ska göra när Phipi väl släpper taget om mig och sitter nöjt.
Men... TO DO LIST blev så lång... så jag måste korta ner den lite för att inte få den här hopplösa känslan.

Visst skulle jag kunna strunta i att städa, men sorry... jag är inte som de som klarar av att ha skitigt omkring sig... så jag måste dammsuga.
Torka golven är ngt jag verkligen VILL göra, men inte fått gjort ORDENTLIGT på ett bra tag nu. Inte många ser... men jag vet och det räcker för att det ska krypa i nacken på mig.

Phipis rum, som blivit mer som en avskälpnings zon, behöver rensas igen. Jag har gjort det förr.... och sedan glömt vad jag skulle med varje påse, så det är bara att göra om allt.
Who the fuck knows vad som ligger där liksom.

Sist men inte minst (jag hoppade över ett x antal rader på min to do list) så måste faktiskt tvätthögen gås igenom.
Många "försvunna" saker ligger där, och jag vill verkligen inte säga högt att jag tror på strumpmonstret!!



... och min första lediga tid gick åt till att vika tvätt och sitta här ... Nu går sirenen igen.

Jag har CYKLAT idag!
Sug på den ni!
Det är evigheter sedan jag cyklade och jag kände det i hela min kropp.
Kärran är nämligen monterad och vi gav oss ut på en provtur.

Det var ganska trögt att röra fettobenen runt, runt, runt och sadeln kändes som om den skönk in i fettet ända upp till ryggen.
Men skönt var det att susa fram på vägarna!
Weeieiiiii

Jag lärde mig även att INTE cykla på gupp... för då blir inte Phipi så glad. Hela kärran skuppar upp ;-)

Jag ska höja upp sadeln och kanske t o m byta ut den mot sadel för fettisrumpor!

-"Kanske mysa lite med din man?" säger min make som svar på mitt kämpande mot tröttheten.
Blicken jag får väcker ett minne av en minneskänsla, samtidigt som jag blinkar mig igenom John Blunds grus attack i ögonen.
Jag ser framför mig hur jag kryper in i min älskades famn, njuter av värmen och tryggheten... Och somnar tryggt utan ljudet av barnskrik som annars håller mig vaken.
Sen går det upp för mig...
- "Mysa?.... Menar du knulla då eller?"
Jag tittar på min make... tittar på tv'n, som visar bilder av det spel han spelar, och försöker desperat finna den bit som kallas för förspel ... Mellan amningen, plockandet och eviga tröttheten.
Tror jag missade den....
Kryper sedan till kojs med dåligt samvete och funderar kort på att aldrig underskatta en krams magiska krafter...

Sen vaknar Phipi till och kräver mammas uppmärksamhet.... Och borta är all form av upbyggande "sug" efter sex.

Jag har en affärs idé
Inte att genomföra just nu, men kanske sen framöver.
För att jag gillar det så mycket själv....

Déville gnuggar hela huvudet mot Emilia som i förtjusning kommenterar:
- "Titta mamma, vad han kliar sig mot mig."
Jättesött tänkte vi båda, tills hon skall resa på sig och upptäcker att det han egentligen gjorde, var att torka av ögongugg som boxrar brukar samla på sig på mornarna....
Uäk.
Bara att byta tröja....

Déville... han lade sig sött bredvid Phipi på hennes lilla filt.

Min lilla ängel, minstingen, sladdisen... gaphalsen.
Kärt barn har många namn.
Träningen idag gick sådär.
Jag försökte på alla sätt och vis få tid själv.
Och precis som om Phipi insåg att jag tänkte lägga min energi på ngt som inte skulle betyda att HON får 100% uppmärksamhet på längre tid än 30 min, demonstrerade hon barskt emot.

TVÅ övningar på Wii active "more workouts" fick jag tillåtelse till.
Inkl uppvärmningen.
Sen lät den i högan sky, så pass att t o m hunden verkade tycka att nu får det väl ändå vara nog.
Trött var hon, så jag försökte lägga henne i sin säng då istället.
But nooooooo
I sådana här lägen, är det väldigt opraktiskt att vara halvt om halvt (borde bli helt då va) allergisk mot barnskrik. Tro mig Phipi HAR UPPTÄCKT DET!

Det slutade iaf med att jag slängde fram det enorma bröstet, som Phipi hade greppat tag i redan innan jag låg på sängen.
Nöjd var hon... hon vann.
Detta var vid 10 tiden.
Vid 14 tiden vaknar jag med ett ryck!
HELVETE!
Jag somnade när jag ammade.
Och Phipi... nej hon har inte brytt sig om att vakna HON HADE JU BRÖSTET!

Dessutom, så öste regnet ner när jag vaknade så någon mer träning blev det inte av alls idag.
Fuck.

Vi åkte iaf iväg och inhandlade cykelkärran idag... så den skall bara monteras ihop, så skall jag och kidsen cykla ut på upptäcksfärder i området!
Ska bli jättekul!
Packar vagnen med fika och drar iväg när de kommer hem från skolan.
Men den ska monteras först, och det kommer inte ske i morgon fm då jag skall åka och hämta hem Tottis!
Nymf nr 2 är nämligen lev klar och nu skall äntligen Ozzie få sällskap :-)

Nu är jag... trots min sovstund på 4 timmar under dagen, typ hela dagen... helt slut och tänker ta mitt vinglas, lägga mig i sängen bredvid Phipi...
... som faktiskt somnade utan bröstet nu i kväll. Hon låg bredvid mig på sängen och lallade tills hon somnade :-)

Om sossarna får makten.
Allt kommer komma tillbaka med skatter som enbart gynnar de som inte har ambition nog.
Vem som helst får ta åt sig, men jag syftar framför allt på de som gillar att leva på bidrags systemet. De röda gör det bara möjligt för miljonerna att sippra ut i händerna på de snyltare som vill leva på andra.

Under Sossarnas styre, så är det ok att välja akassa framför jobb.
Det är ok att leva på socialbidrag utan ambition att försöka ta sig fram själv.
Det är ok att invandringen sker i överflöd utan möjligheter att ta hand om de som kommer hit.
Fastighets skatten kommer komma tillbaka och många av de som skaffat hus, kommer inte längre kunna ha de kvar.

Bidrag är till för att hjälpa, inte att leva på för att man inte vill göra annat.

Sen kan ni ju bara tänka er den patetiska synen av Mona Sahlin bredvid de världsliga höjdarna. Jisses... man kommer ju få skämmas järnet över att vara svensk!
Tar sossarna valet, är det dags att börja se sig om efter boende utomlands..... Trots att vi just köpt vårt drömhus här i SE....

Ok.... jag söker spelet... eller träningsgrejen....
... som att söka efter en nål i en höstack.. tur att Wii är vita i kanten iaf ;-)
Rensa ur lite kanske??

En sak i taget.
Nya nattduksborden, som inhandlades på IKEA, syndernas näste sist vi var där.



Litet och enkelt.
Milis gillade dem också, så det skall iförskaffas en till.

Att som bebis kontrollera alla rörelser är inte lätt.
Det blir lite som det blir, men med mycket koncentration.
Två nappar ligger på bordet, och hon försöker ta en av dem... men handen hamnar på den andra så det blir den som åker till munnen :-)

Nu får det vara nog, tänkte jag i går kväll när jag gick och lade mig.
Efter att ha ansat kullarna som tillkommer med viktökningen under armarna (jag vet... jag är lika fascinerad jag) så vill jag verkligen komma igång med träning nu, och tillbaka till mitt riktiga jag.
All kroppsligt arbete fick ju maken under sommaren och jag fick bara bära bebis :-(
Så nu tar jag bebis på armen och sätter igång!!

Tänkte jag skulle ta längre promenader med Phipi i vagnen.
Går jag åt vänster... så är det bara skog. Vad gör jag om det kommer en älg?



Går jag till höger .... så finns det visserligen ett par hus, men även de där tre schäfrarna som brukar rymma och jag har inte den blekaste aning om de är vänligt inställda eller inte... eller hur de reagerar på en vagn mitt ute i skogen.
Så vart promenerar jag när jag är ensam?
Får se vad jag väljer.

Tillsvidare är det även Wiii som gäller.
Får se om det blir till att köra till en gapande bebis eller om hon tycker det är intressant att se hur jag gör?
Kommer jag ihåg hur man gör?
Springa i den här kroppen är iaf fullkomligt omöjligt.
Jag kommer bli knockad av de här stora hängiga mjölkpåsarna jag fick på köpet med Phipi.
Och skulle jag klara mig undan det, så kommer de att knäcka ryggen på mig.

Nope... time to go!

Ja...
Efter att ha introducerats i världen av epilator, så har jag ju som sagt var införskaffat en... men jag har inte förrän nu, haft möjlighet att prova den.
Och jag skulle kunna jämföra den känslan av utryckta små små strån, men känslan av att tatuera sig.
På vissa ställen gör det inte alls ont, men på andra ställen så känns det som om huden bokstavligen slits loss från muskeln (i mitt fall ligger visserligen ett lager fett som skydd mellan, men det hjälper föga).

Benen gick bra.



I början var det många strån, men vart eftersom de försvann, så gjorde det inte så ont längre.
Men när jag skulle köra under armarna så var det en helt annan nivå av .... själv pina.

Med erfarenheten efter hundtrimning, så vet jag ju att slapp hud som rycks, gör mycket ondare än spänd hud.
På min kropp, är de ställen där huden är spänd.... väldigt få.
Däremot har jag ganska många delar där huden inte är spänd.
En sak som kom tillsammans med fettet, var även under armarna.
Det buktar ut istället för in... och det är som en liten... samlingsplats av fettceller.... tror området fungerar ungefär som en rondell för kroppens fett.
Hur som helst, så skulle jag köra epilatorn även där.

OCH FY I HELVETE vad ont det gjorde.
När jag sedan ser stråna, så är det som om hårsäckarna verkligen SLITITS upp och kvar lämnat en liten krater av hål i huden in i fettet.
Det enda fasta hårda som fanns där... var bevisligen hårsäcken som satt spänt runt stråt och helt sonika hängde med hela vägen när det rycktes ut.

Nu talar jag heller inte om något enstaka strå, utan hela hålan.
JAG har aldrig tidigare använt varken vax (visst, testat och konstaterat att det inte är för mig) eller epilator så ni kunniga kan ju tänka er hur täta och kraftiga strån jag hade där under....
Men... nu börjar min sakta väg till mindre rakhyvelanvändning.
Kanske blir hårstråna tunnare och färre i samma veva som mina armhålor blir hålor igen ;-)
Who the fuck knows!

Inte många knop blir gjorda idag...
Utan så fort som Phipi känner sig redo för att sova lite till, så är det jag som knoppar in med henne.
Lider som fan med Emilia som inte kunde somna igår.... Hon kan ju inte lägga sig och sova utan måste vara i skolan.

Oliwer fick lära sig VARFÖR man skall ta in sina grejor på natten, eftersom det faktiskt kan regna nattetid... och regnar det inte, så är det dagg ute.... = skor blir blöta.
Så.... vill man inte gå till skolan med foppa tofflor, så blir det till att ta på de blöta skorna.

Den ekande tystnaden känns så enormt skön efter helgens ståhej.
Lördagen firade vi Oliwer, släkt och vänner. Och på söndagen hade makens kusin - i försök att smita från stort ståhej - växt upp och upptäckt att han helt plötsligt levt i 25 år och valt att fira den hos oss... så då kom släkten igen :-)
De tog hand om allt, så jag behövde inte fixa ngt alls på söndagen, men man blir ändå lite matt i skallen när det inte har varit en lugn stund sedan i....... onsdags ;-)

Nu hoppas jag kunna sova en stund, så jag kan ta Phipi med ut på en lång rask promis i eftermiddag. Kidsen är nämligen inte hemma förrän mellan 15.30 - 16-00
Så idag börjar min hård träning, vare sig jag vill eller inte!!
Fett säck väck - Som Elin skulle sagt det ;-)

BTW... nu när vi gett sonen en ny cykel, så skall jag även införskaffa mig en cykelvags så vi kan ta och bege oss ut på cykelturer.



En vanlig stol skulle nog funka det med, men då det är så fruktansvärt mycket kryp här ute i bushen så känns det skönare för mig om jag kan sätta henne safe instängd i ngt :-)
Hans gamla cykel skall till Svägerskan och hennes söner, så får hon även ta min gamla cykel (jag kommer använda makens istället... mer anpassad till vägarna här ute än min).


AAAAHHHHH.... MAGKNIP SÅ IN I HELVETE!
Men jag får skylla mig själv som dricker två stora glas mjölk på morgonen.... aaaahhhhh

Galet....
Trots att man borde ha sysselsatt sig och familjen tillräckligt så det räcker och blir över, så är det inte så att man får sova för det. Stortjejen kan inte sova, besöket vill inte sova... och minstingen vill sova, men kämpar emot.
Borde kunna klona sig, eftersom det helt klart inte räcker till att vara endast en person.

Så varför sova över huvudtaget?
Kl är 1 på natten och vem fan behöver sömn?
Maken... han snarkar gott han.... precis som han lovade att han inte skulle göra inför besöket...
No worries

Sorry, återigen, för att jag inte skrev så mycket igår.
Bilder säger ibland mer än ord ;-)
Nej, men anledningen till detta var helt enkelt att vi hade kalas för min älskade lilla son som fyllde 9 år igår.

Vid 11 tiden plockade maken upp de inbjudna vid Q8 i Runby och begav sig sedan ut mot bushen. När de kom fram var de faktiskt mäktigt imponerade över hur pass långt ut vi egentligen bodde :-)
En av grabbarna konstaterade att nog kunde han tänka sig huset, men inte skogen.... haha.

Dagen flöt på med huset fullt av härligt ljud av lekande barn, som varvade dagen med fotboll, studsmatta, tvspel och fika.
Makens familj kom förbi, gamla grannen och våra nya grannar. Min mor & far var här och grattade i torsdags, och min käre bror i fredags.

Stor kille som han blev, så fick han Mobiltelefon, Cykel, lego, kläder och t o m ett rosa hopprep :-)

Vädret höll i sig även om det var lite mulet, men vi kunde sitta ute hela dagen.

Nu.... ska vi smita in och gratta Sandro, som fyller år i dag och valde att fira den här hos oss.....

Min nya svaghet är färgade flaskor att ha vatten i ....

Ok... för er skull.
Det är så jobbigt att slita sig och kliva av scenen när publiken står och ropar efter en.
Kär som jag är i uppmärksamhet (klingar illa med min sociala inkompetens, jag vet) så måste jag ju passa på. Vissa dagar blir det inget uppdaterat annat än på kvällen...
och den som då redan väntat på ngt gott hela dagen, har väntat alldeles för länge.

När jag sökte efter bild på tarmar till mitt tidigare inlägg, så snubblade jag på en sprättat tarm från en tamhöna. Den innehöll spolmask, som är en vanlig (gulp) åkomma hos tamhöns.
Det finns inte heller ngt direkt botemedel mot detta så om man har/får smittan så har man en jävla massa sanering att göra och kanske ett par höns som behöver kolavippen på tippen.

Det får mig dock att fundera en gång ytterligare på om vi verkligen ska ha höns.
Hur vanligt är det egentligen?
Har lite tid att fundera på ... då jag inte kan bygga ngt hönshus i år.

Vilket även påminner mig om min ide jag kom på igår när jag var på IKEA, syndernas hus, och strosade bland sorteringsgrejorna.
Jag ska bygga en sorteringsbänk där sorteringen idag sker i kassar och lådor!
Micket bra ide!

Maken fick klippa gräset på framsidan igår kväll.... sent.
Jag kan inte köra mackapären och träden hade nästan fått stammar, så han fick vackert hoppa upp och växla igång fyrhjulingen med klipptillbehör.
Måste lära mig hantera den där....

Emilia och Oliwer har fått lådor som de skall ta med till skolan eftersom de inte har några skåp här. Ett nödvändigt måste då Oliwer allra helst är expert på att avverka tusentals vantar och mössor under vinterns läsår.

Så... igår på IKEA, Syndernas näste, blev det även två svarta lådor i papp.
Och Phipi kände sig genast hemma.
Vem behöver mer än en kartong när man har en bebis?

Dessa extremt givande rubriker kommer jag faktiskt på alldeles själv.
Bättre skulle det även vara om ni kunde få ljudeffekter till dem.

Dagen i ära har jag tillägnat det stön jag känner för att ge, när jag tänker på magknip.
Sådant där magknip som kommer av gaser i magen, som vandrat vilse i tarmarnas virrvarr med år av slamprodukter - som jag förresten skulle leta efter sådant där kinesiskt slamrensar te för att bli av med.

Knipet smyger sig på med en svag känsla av ont för att sedan utvecklas till en sådan oerhörd smärta, att det faktiskt t o m svartnar för ögonen... tills det sipprar ut en liten liten fis.
Hur luft kan göra så fruktansvärt ont har jag inte en blekaste aning om faktiskt... men jag misstänker starkt att det har med broccolisoppan att göra.
Mycket grönsaker, som egentligen skall vara bra för kroppen, kan också ge gaser. Och det beror på slamprodukterna som sitter längs tarmväggarna och ... tar plats.
Blir man av med dem, så vips så har man en tarmkanal som gör precis som den ska, när den ska.
Som att jämföra med ett gammalt igengrott avloppsrör.

Jo... det blev det ju igen...
Efter läkarbesöket.

Men det är inte som ni tror... nu var det VERKLIGEN nödvändigheter och så är det ju till Babbos födelsedag på söndag oxå...
Så jag stressade runt som fan.
Men.... glömde iaf hämta ut Babbos present!
Själva anledningen till att jag åkte.
Varför?
Jo... jag gick in på IKEA
Shopping är en synd... och IKEA kallas sjukdomen ;-)

En liten dyna skulle jag ha... men kom därifrån med nattduksbord, lampor och lite smått och gott.... Höll mig visserligen bara till en kasse.. men ändå!
Någon mat blev det ite handlat, så det blir till att både handla och baka på accord i morgon.... gäsp!

Nog för att kidsen nu är lite äldre än tidigare och Engelskan inte alltid lyckas hålla saker hemligt för dem, så funkar den iaf när de är upptagna med annat.
Då snappar de bara upp vissa ord, och kan ibland fråga:
- "Vad pratar ni om?"

I flera år har jag bemödat mig med att svara
- "Vuxensaker, annars skulle jag prata Svenska"
Det ändrar dock inte deras nyfikenhet och disk brukar oftast följas av huruvida jag som vuxen har ett ansvar att informera nyfikna barn eller inte. Jag tycker självklart inte, medans de är av en helt annan mening.

Nu hajjar de ju ändå lite.... och då har jag ändrat mitt svar (om jag ändå kommit på det tidigare) till:
- "Vi pratar snusk... myspys och sådant"
Även detta följs ju av en disk ... självklart... men inte av besservisser sorten utan snarare hur äcklig mamma är... och så byter vi samtalsämne ;-)

Klockrent!

Ja jag måste erkänna ... jag är en looser!

FÖR JAG GÅR NER I VIKT :-) !!!

Ta da da... Ta da da....

Skönt, för det börjar liksom bli lite akut! Vintern kommer snart och jag TÄNKER INTE köpa en massa nya kläder för att endast använda dem ett par veckor!
Tänker inte!

!

När vi satt och intog middagen, i form av hemgjorda kycklingbiffar och pasta, så började Tyson skälla hysteriskt. Emilia kikade ut och konstaterade att det var en katt.
Lite lustigt tycker jag... nog för att det finns en massa katter runt om, men de brukar hålla sig på lagom avstånd och kan någongång i bland på framsidan... men inte på baksidan.
Aldrig på baksidan.
Hundarna fortsätter dessutom att bete sig konstigt så jag går runt för att kolla vid groventrén... och mycket riktigt.
Det var ingen katt.... för där, vid min lilla syrénbuske... mitt emot kaninen... ca 3m från mig... står räven och markerar revir.
Inge konstigt att hundarna blev som galna.
Jag har tyckt att det luktat räv runt tomten, och nu vet jag varför.
Fin var den, så det är ingen som lider av skabb... men nu blir det till att hålla noga koll på loppdelen när det gäller dogsen oxå så de inte åker på rävloppor... blääää!!

Men det är ju sååååå tråkigt med matlistan.....
När Phipi är vaken vill jag ju nojsa med henne....
10.08 Piiiiip - trist utan kidsen

Välkommen till Vittinge!

Befolkning 2008:
- 425 personer i tätort
- 478 personer i landsbygd

I en påse fann jag ny inköpta duken.
... från förra sommaren.
Införskaffad innan allvaret med husbygget kom i gång.
Men för mig var den ny.... oöppnad i förpackning.
Perfekt och lagom stor till bordet.
Till den en matchande löpare.

Men när den ligger där, och skyddar bordet från repor, så ser det inte riktigt bra ut iaf.
... inser efter ett tag att det är för att duken inte är slät.
Den måste strykas.
Men jag gillar inte strykningar..... Går emot mina "strykfritt" principer.

Återstår att se hur länge det dröjer innan jag inte längre kan stå emot.... innan strykjärnet dammas av och får göra det den uppfanns för att göra!
Inte titta..... inte titta...... Inte titta!

Jo, lite chockad är jag nog.
Fast ändå inte.
Det är inget nytt.
Inga nya ord.... samma gamla ord och meningar.
Ögon och öron är stängda som i en kapsel, och omöjligt att ta sig igenom.
Vad sägs om ett tryck på uppdatera knappen kanske?
För det behövs verkligen en enorm REALITYCHECK här.

Vi har ju kört det här racet förr......
- När vi handlade mat till våra barn.
- När jag skrev om helt andra personer här i bloggen.
- Nu när jag påminde om: Inget körkort = ingen bil.

Mellan den tiden så är det ständiga felaktiga pikar och gliringar för var och varannan mening som kommer ut.
ALLTID denna jämförelse.
Spottar och vräker ur sig ..... tills man får motargument...
Då bryter man.
Raderar och försöker stänga ute all logik för att övertyga sig själv om sanningen i den paranoida fantasin.

Fullständigt oföerstående.
Inte för att jag inte försöker, utan för att jag är den som sitter inne med det som missas.
Den andra sidan av "storyn".

Jag vill ha en pryl.
En tecknisk pryl
Trött på att använda gamla endags rakhyvlar som lämnar de där härliga röda prickarna som kliar utav bara helvete när de börjar läka ihop sedan.
Får ju heller inte glömma känslan när behåringen börjar växa ut.
Jag snackar om behåringen ala bangladesh tant stuk.... behåringen som sprider sina klasar längs med varje ledig yta, förutom där huden spruckigt av all viktpendling - för där växer inget alls.
Jag behöver rediga grejor.

Jag behöver en HP 6530 - bikinigrej och epilator.
Vad jag inte riktigt förstår dock, är VARFÖR är grejen till bikinilinjen så pass smal??
MIN bikinilinje är inte så... jag skulle behöva en bredare.... inte smalare.



Jag är även så grymt less på att snitta mig själv i knöl senan ovanför foten när jag rakar smalbenen. Varje jävla gång drar jag hyveln rakt över så det börjar blöda. Samma sak nedanför knäna.
Att jag aldrig lär mig.

Så jag vill ha en ny teknisk pryl!

Nu är sommarlovet slut och i morgon börjar allvaret för kidsen.
Svårt att smälta att hela sommaren har försvunnit i ett nafs.... men vad grejor vi har hunnit med.
Bara Ullaredsresan kvar ;-)


När man läser vad som står på deras hemsida, så ser det ju ut som om det kommer ske någon dag, mån-tors... för jag vill mer än gärna strosa runt i lugn och ro utan att stå i en massa köer ;-)

Ja då har skolan börjat och 08.00 hämtas barnen med taxi.
ca...... vet inte riktigt, men det märker vi :-)

Med i föräldrarådet är jag också!
Se där :-)
Äntligen kommer jag kunna engagera mig mer i barnens skolgång.
Har alltid velat men inte haft ork nog att vara mer delaktig tidigare.
Nu kan jag vara med samt att det är en mindre skola så man - förhoppningsvis - kan påverka mer.

Me like alot.

I am.... there for I exist.

Snart är det dags för grillning på skolan.
Och i morgon skall de åka taxi..... eller?
Vilken tid?

Gillar när jag finner det jag letat efter :-)


Äntligen har jag funnit ett överkast till vår säng!
Till det, matchande kuddar såklart!

Stort sorry mina kära läsare att jag inte uppdaterat i dag.
Jag har tagit varje tillfälle i akt, att plocka och fixa här hemma så det inte är så mycket som måste göras inför helgens kalas.
En hel hög med tvätt skulle vikas, och så hade jag planer på att baka.
Inte för att glömma den matlista jag även måste knåpa igenom inför matplaneringen :-)
Och tada... innan jag visste ordet av så har klockan redan passerat lunch.

Näringen vi införtärde bestod av broccoli/skink soppa. Mumsigt som fan, såklart!

Just nu ligger jag och ammar till ljudet av bråkande ungar.
Syskonkärlek... Är inte livet underbart så säg.

Sitter stilla och ser hur giftet sprider sig.
Men jag orkar inte kämpa emot det... igen.

Hela dagen planerad i Väsby idag, men fick ställa in det mesta :-(
Det som jag saknar absolut mest, är chokladkakan med stort D som frökenH hade bakat dagen till ära. Hoppas på reincheck på lördag ;-)

Milis gjorde sig nämligen illa på badet i Märsta... på värsta tänkbara stället. Assistans behövs för att klara de mest självklara sakerna ngn dag framöver.
Min stackars lilla tös.....

Njuter av en kopp kaffe som darling Milis gjort iordning åt mig.
Någon övrig frukost blir det inte då maken gjorde iordning det sista brödet igår till halva vitlöksbröd. Med halva menar jag att det hade varit väldigt gott med vitlök, men det blev bara bröd....
Hur som helst, eftersom youghurten är slut, bananerna likaså och även brödet... så blir det avresa till väsby tidigare än jag bestämde mig för igår.
Frukosten har nämligen bestått av ... bullar.
Men... man tager vad man haver tills handling sker.
Hade dock inte den blekaste aning om att allt var slut.

Idag skall även matlistan köra igång, så långt bak i min tidsplanering så hade jag tänkt att vi skulle åka och handla mat innan vardagen börjar.... typ i helgen....
Men så blev det icke.
Får åka ... i morgon då.
Blir till att ta med datorn till Väsby så jag kan sitta och skriva inköpslistan till matlistan 2 veckor framöver :-)
Nu blir det svångremmen som dras åt och nyttigheterna fram :-)



Nu ska vi se om det stämmer att man kan "äta sig pigg" :-)
(klart det gör, men om JAG kan göra det)

Min tanke var, som så många gånger förr, att jag skulle ta mig ut till skogen för att skåda vad den har att erbjuda i form av svamp och bär i morgon.
Men jag fick andra planer när maken sa att jag skulle åka till Väsby.
Jaha.
Det skulle fixas lite så vi skulle mötas upp där.
Blöööööö....
Men ljust blev det när jag fick ett sms från min kära M som ville komma ut hit och hälsa på ... i morgon.
Jag är ju inte hemma :-( Men jag vet att hon är, och då kan jag åka dit!!
WeeeiiiiiWeeeeiiiii!!

Det är så trist när semestern (för maken) är slut... då är bara helgerna kvar att boka upp saker på, och planeringen tickar på så snabbt fram då.
Födelsedagsfirande, middagar och vips så är man redan inne i september!!
På tisdag är det grillkväll med skolan som "skolstart" och på onsdag drar det igång igen.

Jag undar hur det ska funka nu när de ska få åka taxi på mornarna :-) Vi bor ju alldeles för långt ut för att de ska få haka på rutten för skolbussen ;-)

Nu med lite mer möbler :-)

Förmidagen bjöd på shopping tillsammans med tjejerna och vi kom allihopa hem med varsin kasse av inhandlade prylar.
Emi och Phipi med kläder, och jag med lite smycken.
Jag är fortfarande för fet för mitt guld, så jag drygar ut det med billigt snyggt ist så länge.
Funkar utmärkt!

Phipi valde även en ny pyjamas alldeles själv. Ok... hon valde den med galge, men det hör inte till.... ;-)



Nu hoppas jag att hon kan sova en stund så jag kan assistera min käre make i byggandet av paviljongen!

Kidsen förhörde MrD om statusuppdateringar och kom in på ämnet flickvänner.
Eftersom de själva kommit in i åldern av nyfikenhet så frågar de även hur gammal han var när han hade sin första flickvän.
MrD berättar hur gammal han var då och funderar ett tag på vad det var hon hette.....
Oliwer snappar upp funderingen som ett tvekande och säger lite finurligt:
- "MrD..... var hon på riktigt?"

Det blev ju ingen leverans av möblerna igår utan de kom idag istället.
Suger med tanke på att allt skulle ställas upp innan montering, men samtidigt underbart att saker och ting inte behöver "skruvas" ihop eller monteras!



... men då talar vi ju inte om själva paviljongen... för den skulle monteras.
Bastant pryl men monteringen kändes lite som ett stort vuxenpussel.

Middagsgästerna anlände strax efter fyra, precis innan kl fem och alla våra husdjur ville genast hälsa glatt och förgylla deras tillvaro.
Även alla getingar.
Karin som varit överkänslig mot getingar i nästan hela sitt liv... var därav lite nojjig och skuttade omkring i huset med flugsmällan i högsta hugg.
Upptäckte att getingar är lite som djur i allmänhet... dras till de som verkligen, verkligen inte vill ha med dem att göra.
Även alla getingar.

Värmen gjorde att vi inte hade någon större lust att börja med grillning och matberedelser för tidigt så vi gick lösa på paviljongen i stället.
Killarna började, men gav sedan upp och vi flickor fortsatte.
Taket är nu nästan klart, men vi fick lägga det åt sidan när det var dags för maten att tillredas.

Trots att bror skönräknat lite på tiden det tar att köra från GBG, så hann han i bra tid innan maten serverades och fick faktiskt sitta ner och ta det soft för en gångs skull.
Vovvisarna blev superglada över att träffa honom!

I morgon har Oliwer fotbollsträning... eller sammandrabbning... eller ngt... typ match fast ändå inte... vet inte... hrm... hur som helst, det är samling 8.45 och sedan bär det av.
Jag och tjejerna stannar hemma.... bakar eller kanske åker en sväng till Gränby så Emilia får kika lite på kläder.
Det hänger en aning på vädret, har ingen lust att göra många knop om det skall vara lika varmt i morgon som det varit idag....
Paviljongen vore nice att få upp, så vi kan sitta ute och täcka oss med myggnäten :-)

Phipi har idag kräkts två gånger, och nu senast i kväll så spydde hon ner vår säng. Det är inte så mycket annat än mjölk hon käkar, så jag vet inte riktigt om hon mår dåligt eller så. Visar inget annat än kräkningarna.
Idag har värmen gjort att hon inte ammat så mycket. Druckit mest vatten.. .kanske kan vara det...

och det känns i tuttarna så pass att jag fan tror jag ska väcka henne för att få tömma lite ur dem...

Nu blev det ett sådant där långt och jobbigt inlägg ... sorry!!

Sagda ord går inte att ta tillbaka.
Skrivna ord går inte att radera.

Jag har varit rökfri i över 1,5 år :-)
På den tiden har jag låtit bli att elda upp över 7000 kr.
Tänk på allt annat roligt som vi har kunnat göra för pengarna istället!

" Det finns idag mycket forskning på rökning och alla dess hälsorisker. Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, är konsumtion av tobak den absolut största orsaken till cancer, hjärt- och kärlsjukdomar i västvärlden. Rökningen anses kunna orsaka över 40 olika sjukdomar och i varje rökpuff från en brinnande cigarett finns omkring 4 700 olika ämnen och kemiska föreningar. Ungefär fem procent av utsläppet är synlig rök.

Några av de ämnen som finns i cigaretten är:

• Ammoniak: Mycket irriterande på slemhinnor
• Arsenik: Nervskador och är cancerframkallande.
• Formaldehyd: Cancerframkallande.
• Nitrosaminer: Cancerframkallande
• Nikotin:Starkt beroendeframkallande, mycket giftigt i stora doser
• Glykol: Skadligt för nervsystemet och njurarna.
• Kolmonoxid: En osynlig och luktfri gas. Vid höga koncentrationer blockeras de röda blodkropparna så att syret inte kan transporteras runt i kroppen.
• Tjära: Fastnar i lungorna. Röker man ett paket cigaretter om dagen i ett år får man i sig mer än 1dl tjära.
• Vätecyanid: Ett färglöst, mandelluktande gift som använts för att avrätta människor i gaskammare.

Risker med rökning

Vi vet att rökning är den enskilt största orsaken till sjukdom och för tidig död. Hälften av dem som röker kommer att dö en allt för tidig död. Det finns också ett samband mellan rökning och alkoholmissbruk."

 

Nu gäller det bara att få maken att sluta semester röka!!!

Hörde från min make att även Max blev biten i slagsmålet som var.
Inget som syntes, men när hotspotten undersöktes av veterinären så rakades halsen och då syntes det.
Stackars lilla Maxis :-(
Skickar i tankarna över en massa massa kramar till honom och hoppas han har det bra hos mormor & morfar (klart han har, men vi saknar honom).

Nu har den kommit.
Nu är den här!
Även Emilia har en ny design på sin blogg ;-)
Även den från bloggakuten

Phipi gillar inte att somna själv.
Phipi har en väldigt stark vilja och vill INTE det som mamma ville ikväll dvs att Phipi skulle somna utan tutte.
Phipi skrek i högan sky, sparkade och klöste allt hon kom åt och tårarna sprutade.
Svetten rann.



Phipi vann den här fighten... för det var så varmt...  och svårare blir det för mamma nästa gång, och mamma ser INTE fram emot det.

Jag lyssnade med ett leende när grannen talade om för min son att han sedan skulle hjälpa sin mor att snoppa av krusbären.
Utan att se, så visste jag genast vilken min, min son hade i ansiktet... och mycket riktigt.
Ett stort flin, och ögon som skrattade glatt åt orden som nyligen uttalats av den äldre kvinnan.

Jag håller på att svettas ihjäl!
Phipi sover så jag skulle kunna få massor gjort, men icke.
Sitter på röva, svettas och kippar efter luft.
... och tänker på min käre make som tog en varm stickad tröja på sig i morse...
HAN kommer lukta mumma på tåget hem ;-)

Nu har jag beställt en ny design som kommer installeras inom kort.
Önskar verkligen att jag kunde fixa med sådant själv.... men jag har verkligen inte ro eller kunskap till det. När Phipi har blivit lite äldre skall jag ta mig tid.
Hjärncellerna jobbar inte direkt i en hastighet på 100% utan håller sig närmare 1-2% och då tar det lite tid att få in informationen i skallen.

Så jag vänder mig istället till de som kan. I det här fallet Bloggakuten!
Valde en där, men har inga direkta bilder på mig eller så som jag kan tänka mig att använda där... så det får bli det jag tog. Datan och ... en vy.
Designen är iaf jäkligt snygg.
... och det får ni se inom kort :-)

Förmiddagen tillbringade vi på stranden. VARMT!!
Getingar till förbannelse, och de jävlarna kommer dessutom innanför nätet på vagnen!!!!! Går inte att lämna Phipi utan tillsyn det minsta. Inte ens när hon sover.

Slående hetta i huset oxå... en AC kanske inte vore helt fel. Värmen var vi noga med att planera inför bygget... men missade lite svalket. Kanske går det att lösa på ngt sätt... who the fuck knows.

07 vaknade Phipi i dag och började snacka. Hon kan ligga och jollra i timmar på morgonen, så jag brukar kunna lura till mig lite extra sömn.... :-)

/> . .

Någon enstaka gång har jag sett bålgetingen flyta här på tomten, men jag har aldrig riktigt insett att även bålgetingen bygger bon.
Bon som är lika stora som människohuvuden och de lever i kolonier även de. Helst bygger de bo i ngt ihåligt träd, men kan även bygga under takplattor eller inomhus.



Kul... för vi dödade två stycken på altan nu i kväll! Jag undrar vart de andra befinner sig.
Den ena såg jag för att den hade dödat en trollslända.
Trollsländan skakade i dödsryckningar medans bålgetingen stack in sin gadd om och om igen samtidigt som det såg ut som om den åt på den.
På vår altan!!
Läbbigt!!

Nu är jag helt slut och maken stannar uppe med kidsen ett tag (tills de somnat, de är inte uppe) så jag kan gå och knoppa....

OMG vad underbart!
Det är varmt ute!
Tog en promis med lilltösen så hon kunde somna, och blev kvar ute i det underbara vädret.
Borde städa, för det ser ut som hej kom och hjälp mig här hemma... men jag väntar med det till maken kommer hem så han kan ta hand om Phipi.
Visserligen har jag en stor tös som mer än gärna tar hand om henne, men då stannar hon även inne... när hon stannar inne, så stannar även sonen inne.

Nu blir det rullgardinsuppsättning :-)

Hajjar verkligen inte, och vill man tro anklagaren så är det för att jag är korkad.
Yep.... utseendet är jag även skyldig till trots att det inte är mycket att hurra för.
Så en dum blondin som inte har ngt annat än "good looks" blir jag anklagad för.

Hur sjuk anklagelse det är, vet ni som gjort er besväret att lära känna mig för den jag är.
Inte stämpla mig och försöka vända mig till ytterligare en lydig puppet i skåpet.
HAR inte ens good looks, aldrig haft!
Bitch? Yep, kan vara... men påstår heller aldrig att jag är en bra vän eller kärleksfull som många andra "bitchar". Låtsas inte vara ngt jag inte är.

Det går att umgås med mig när jag är fet och pank. Då ligger jag i lågt underläge och det är då jag kan styras... Lägga tyngden på det som gör mig svag dolt i den ömma hjälpen som en tröstande famn.

Varför skriva om det?
Det ger mig styrka. Jag skriver om det mesta.
Jag är inte korkad, och för mig räcker det att jag och de som bryr sig om mig vet det.
Inget behov att bevisa det för de som anklagar mig med lögner.
Sårar?
Självklart gör det det. Ett medvetet knivhugg sticker alltid hål

Men kanske skulle jag behöva lite översättning i mailet jag skrev om tidigare.
Jag har nämligen fått ett mycket ... irrelevant svar på det och jag försöker se den röda tråden.
Funderar på om jag skall publicera det här.....
Nääää! Även om det skulle kunna ge mig hjälp i tolkningsfrågan...

Hela veckan har flytit på snabbt som fan.
Och redan i morgon är det fredag. Maken har avklarat sin första arb vecka efter semestern, och våra efterlängtade utemöbler kommer.
Det ÄR inte så stor grej... utemöbler.... men har man sparat ihop pengar för att köpa ALLT nytt så är det en enorm milstolpe när de äntligen kommer :-)
Jag gjorde några tappra försök till att laga parasollet, men det sket sig. Annars hade vi kunnat setat ute redan idag...

Jag har sökt och sökt vilken lampa jag vill ha i paviljongen.
Lampa är inte det roligaste att köpa så det föll sedan på att ta en likadan som dotra har i sitt rum....
Men till min förvåning, så vill hon inte längre ha sin lampa, utan hon vill ha den vi skulle haft i hallen... så jag behöver inte köpa en ny, utan tar helt enkelt hennes.
Den kommer bli super!


Liten och söt! Perfekt!

Dagen ser ut att bli mulen, men ändå inte kall så det blir till att vara inomhus och sätta upp lite lampor, speglar m.m.... sånt som vi "lämnat" ett tag för att det inte gått att komma dit.
En lampa är lätt att sätta upp, men är det snetak och tak i nock så är det inte längre så enkelt att komma upp dit.
Sen skaffade vi en stege ;-)
och tiden tickade på utan lampor och det har fungerat för det är ju inte så mörkt ute... men det börjar bli ;-)
Sen har jag ju en jävla massa tvätt oxå.... blöööö

Bror lämnade Timon och Pumba idag. De ska vara hos oss.
Vanliga fall brukar det bli kissfighter mellan dogsen när de kommer.... en kissar på ett ställe, så kommer alla andra och gör det oxå.
Ute är det ok.... värre när det sker inne... och nu i vårt nya hus vill jag inte att det skall ske.
Men bror hade inte någon annan som kunde ta änglarna, så självklart tar vi dem.
Först skulle de få vara inne i stugan, vet ju inte heller hur Déville reagerar nu efter fighten.
Men vi ska försöka ta in dem och så de får sova hos barnen.... i begränsat utrymme.

På "tjafs sidan" går det heller inte framåt.
Alla som varit med om det, vet vad jag talar om. Det är INTE lätt att kommunicera.
Jag VET att jag inte är lätt att tas med, men tycker iaf att jag kommit en lång väg genom att ERKÄNNA DET. Lite som självinsikt.
Det sjuka är dock att det utvecklats till något som är helt tagit ur fantasin, och det är det svårt att försvara sig emot. Ungefär som tidigare inlägg om att bli kallad för rasist. Nej... exakt så.
Eftersom vi trots allt är väldigt lika, så får jag bita mig hårt i tungan och tejpa fingrarna för att inte svara med samma gliringar och spydigheter via facebook på traditionellt 14is vis.
Allt detta har satt väldiga funderingar i min skalle, och eftersom jag blivit ombedd att hålla mig borta så är det så jag gör. Att få det ur tankarna är tuffare....
Med historiken över hur det alltid blir och hur tjafset alltid startar, så inser jag att avstånd är nog det enda som gäller här... även om det är kött och blod.
Jag kan inte fightas med demoner i någon annans skalle.
Skrev ett mail och försökte förklara... but noooo.... You can not enter a closed and locked door....

Funderingar gick även till hur fan min käre make står ut med mig om jag är en sådan jävla looser och bitch... och det enda jag kom fram till är att vi har sex ofta och jag kliar honom på ryggen. De delarna kanske är så ok, att han står ut med det andra.
Svaret han gav mig, var att när han ser mig tänker han bara på sex..... så resten bubblar bara in i skallen ... hrm.... Jag tror han skall få bli mer detaljerad på den punkten...
Dessutom är han, och har alltid varit, en väldigt bra "chef" och hanterar alltid situationer lugnt och sansat (kanske skulle dela med honom till andra som behöver väckas till verkligheten).

Vi är alla de vi är, genom de val vi valt.
Såg ett program på tv igår kväll, om en kille i England... Vic någonting... som klassas som Englands farligaste och kriminellaste man.
Han växte upp i slumområde och skulle kunnat skylla sin kriminella bana på sin uppväxt och bakgrund. OM det inte varit att hans bror utvecklats till mångmiljonär med rent mjöl i påsen, trots samma bakgrund.
Man är som man valt.

Tillbringade kvällen med att genomskåda Sex and the city 2 tillsammans med kidsen, och trots den dåliga kritiken så tyckte iaf jag att den var helt ok.
Inte som i bra, men ändå så de två timmarna flöt på väldigt fort!
Jag är inte ett fan av SATC i tvserien, och har heller inte ansträngt mig för att ta mig tid till att titta på filmerna... .men när jag nu gjort det (tack vare Oliwer som tjatat om dem länge - ? -) så kan jag iaf säga att de är bättre än serien.
Gillar lite Carrie´s "tänkande berättande".....
... och vem vet... kanske skulle jag gilla serien om jag såg den från början och kollade alla avsnitt....
Who the fuck knows!




Oliwer hade match start idag, och självklart vann de med 2-1.
Jag hoppas att resten av säsongen går lika bra :-)

Jag plockar sten.
Varje gång jag böjer mig för att plocka upp en, så ser jag nästa ligga framför mig.
När jag sedan reser på mig för att se framåt, så ser jag alla stenar som ligger och det känns som om jag kommer få plocka sten i oändlighet.
Jag har då valet att fortstätta plocka för alltid, eller ta lite i taget.
På alt nr ett så blir det extremt tråkigt i längden och inte alls säkert att det går fortare att få bort allt. På alt nr två så blir jag kanske inte klar så snabbt, men kan få andra saker att göra emellan så det inte blir så trist.

Samma sak är det med veden.
Antingen lite i taget.... eller allt på en gång.

Nu vill jag även tillägga, att jag inte har tid... så mina val har hittills varit:
Göra lite, eller inget alls.

Jag med facit i hand valt fel.... Veden är itne klar. Stenarna ligger kvar.
För jag har valt att inte fortsätta.

Dags att tänka om.

Inser att det aldrig någonsin kommer bli annorlunda.
Bråken kommer alltid tillbaka.
Hur gå vidare härifrån?
Orkar verkligen inte gå igenom hela tjafset med medling mellan olika parter.
Inte heller stelheten och tystnaden som blir. Pest eller kolera, vad väljer man?

Tidigare val har ju bara lett tillbaka till samma sak.
Kanske är nolltolerans det enda som går.
If that is the case, så hoppas jag verkligen att ditt liv blir bättre utan mig i närheten.
Är det av egen egoism som jag önskar fortsätta kämpa. Kan det verkligen vara så att folk mår dåligt i min närhet, och vartifrån kommer det då?
Vart i ligger grunden att mina ord blir till gift, när samma ord från någon annan kan tolkas som stöd och vänlighet? Grunden måste ju ligga längre tillbaka än så.

Återigen måste jag se över mig själv.
Det känns som om jag lagts i en burk, och varje gång jag försöker kravla mig ur... så stängs jag in igen.
Säg inget.
Tyck inget.
Ha ingen åsikt.
Råd från mig är aldrig välmenade.
Min hjälp vill man inte ha om det inte är fysiska pengar eller saker.
Så länge jag inte är någon, så är jag välkommen.

Min mor sa en gång till mig:
- "Det är inte fel på hela världen, då måste felet ligga hos dig själv!"
Var jag den enda som fick höra det?
Ligger felet alltid hos mig?
Är felet enbart det faktum att jag är?
Vore jag bättre, och mer önskad... om jag bara var ett skal, eller får jag ha en egen personlighet?

Jag är glad iaf, att träden gillar och accepterar mig som jag är.

Don´t be... just be.... 



Får inte deppa ihop.
Får inte gråta.
Måste glömma och gå vidare, inte visa mig svag.
Mina barn behöver mig och jag kan inte sitta här och deppa resten av sommarlovet.

Jag är den jag är, och vill någon ändra mig, så är det inte mig de vill ha.
Jag måste bara inse det.
I´m not the one asked for....

Tyckte jag var väldigt smart som lade all glass i frysboxen placerad i uthuset.
På så sätt blir tjatet om glass mindre, och färre glassar äts.
Micke braaaa!
Tills idag... när jag känner för att vräka i mig en massa glass... för jag vill, liksom kidsen, inte heller springa ut till uthuset för att hämta en sketen glasspinne.

... så det fungerar....



Jag berättade väl att jag äntligen fångat glassbilen!!
Tog hela sommaren, men jag lyckades tränga upp den i ett hörn.
Inte lätt för en glassoman som mig, att leva på ett ställe utan glassbil!!
(som om min vikt behövde den fångsten)

När våra gamla grannar var här så fick vi en jättesöt inflyttningspresent.



En oljelykta som blir perfekt att ha på vårt nya altanbord när det kommer :-)

Trots en hel flaska med majsvälling vann hon återigen fighten om tutten.
Har jag tur vaknar hon inte vid 00.30 för hon KAN inte vara hungrig då efter allt det här....
Men... å andra sidan så förlorade jag fighten om bröstet idag.

Nu är de förbokade veterinärs besöken avklarade och läkningen har skett fin fint.
En tur och retur till Väsby, fika hos svägerskan som även ställde upp som barnvakt så kidsen slapp haka till veterinären. Fick dock skälla lite på de äldre kidsen som körde pipfasoner när de istället skulle assisterat och framförallt skött sig som den ålder de är i.
Phipi visade sig nämligen på sin värsta sida så jag hoppas verkligen att svägerskan ej blivit avskräckt från mina hulliganer.

Hur som helst.
Såren har läkt bra och vet trodde dessutom att pälsen skulle växa ut igen.
Eftersom hans päls är som den är, så kommer det förhoppnongsvis täcka över de ärr som döljer sig därunder.

Informerade syrran om vad som disk i helgen, och blev raderad som "vän" på FB pga det.
Borde lära mig att vissa inte vill veta och själv bli smidigare på att ljuga och måla upp mig själv som mindervärdig.
Jag blir alltid the bad guy i allt som sker och den här gången hängde jag inte riktigt med i vändningarna... försöker fortf lägga korten rätt med hur jag än gör får jag inte den utgången. För många blanka kort.

I kväll blir det tacos efter kidsens önskemål och så fort Phipi släppt tutten skall jag laga mat.
När det gäller Phipi så har jag - allergisk mot skrik som jag är - dansat efter hennes pipa lite för mycket och sitter nu med världens charmtroll .... så länge jag har henne i famnen ;-)
Med böcker om "hur man ska göra" i högsta hugg skall jag med assistans av öronproppar kämpa för insomnande utan tutte.
I will reclaim my titts!

Man ska passa sig noga för vad man  säger/berättar för vissa.
Om man kritiserar en person med utlänsk bakgrund för ngt absolut itne har med ursprunget att göra är det extremt lätt att bli kallad för RASIST.
"Du säger så bara för att jag kommer från XXX"
och vänder det till något helt annat än vad det är ....

Sen helt plötsligt är det du själv som skall förklara saker du inte sagt.

På tomten står min gamla golf.
Den har stått där så länge att gräset nästan växt in i den...
Den är avställd och tanken är att min systerdotter skall få den.
Dessvärre ser det mörkt ut med hennes "körkortstagande" och om det inte sker några förändringar inom kort så blir det ingen bil.



Så antingen får vi sälja den, och få igen lite pengar av det jag bränt, eller så får jag väl göra om den till en blomkruka.
Fast helst vill jag ju ha bort den från tomten.
Spara den till kidsen är en tanke även det, men det är väldigt långt tills Emilia blir 16 och får övningsköra. Sen vet jag ju inte heller om hon får för sig att börja med giftpinnar.... då blir hon utan även hon.

Hur som helst - sneglar ut och tittar på den lilla pärlan - det är en grymt bra bil för att vara så gammal.....

Aaaahhhhh!!!!
Ännu en ny dag!
Jag sträcker på mig och njuter av min kopp kaffe jag gjort iordning.
I love this place.

I går natt surfade jag runt på sidan som A-K tipsade mig om, och fick en STOR DOS av extra projekt som jag måste göra oxå.
Jag tror min lista räcker typ i 50 år nu....
Att lägga till sker då även träden vid bäcken som måste bort så muren kan läggas... och diket som måste klippas och rensas för bra flöde.
Meeeen... det sker till nästa sommar :-)

Idag bär det av till Väsby, för återbesök hos veterinären. Jag har en krypande känsla av "slöseri" när jag ser hur bra såren läkt och vetskapen om hur mycket veterinären tar för att itne göra ngt alls.
Inga stygn skall bort, såren är helt läkta och skorpor endast på två st.
Men kanske får de bort skorporna helt den här gången .... och så läker det i veckan sen.
Örat hänger en aning, men när vi fått rent det helt från allt skit så borde det vara bättre.

A-K tipsade mig även om Fullerö handel, som jag ska kika in på. Om jag har tur så är det en variant av Nisses, fast jag inte behöver åka hela vägen till Västerås.

Ozzie kör den traditionella busvisslingen numera. Allt för att få uppmärksamhet. Ascool är hon, men hon behöver verkligen en vän då vi inte kan ha henne ute 24/7

Jag har egentligen inget att skriva om, men jag känner iaf att jag vill skriva lite... I vanlig ordning brukar det ju bubbla på ganska så bra även om jag från börjag inte har ngt att skriva om... inget planerat iaf.

Vi fick besök från våra tidigare grannar på Båtsmansvägen ikväll. Det var verkligen jättetrevligt och jag hoppas det blir snart igen, och att de stannar över natten då :-)
Ironiskt faktiskt att vi bott grannar i så många år, men inte träffats över en middag förrän vi flyttat. Om inte det är ett bevis på hur stressad man varit till vardags så vet jag inte vad som bevisar det mer.
Grymt trevligt var det iaf och lasagnen som jag gjort vart faktiskt helt ok trots att jag gjorde den på laktosfri mjölk.

Till köttfärsen blandade jag i taco kryddor för en annorlunda smak (för att vara lasagne).
Såsen gjorde jag av bechemelsås spicad med en matgrädde samt en creme fraiche chili och paprika.
Grymt bra blandning.

A-K tipsade mig även om en sida som jag nu sitter och försöker skaffa medlemskap på.
STYLEROOM

Nu är visserligen inte klockan så himla mycket... men maken har somnat, och jag håller på att somna... snark!

Godnatt :-)

Jag tycker faktiskt lite synd om grodan..... tror inte riktigt att den är helt ok med det här....

Ja..... nu är det vecka 32 och första dagen för min kärlek efter semestern. Tomt utan honom, och nu kommer allt stanna upp igen.
Tror det är första semestern då han verkligen slitit som ett djur... han kan inte sitta stilla :-) Jobbar på tomten hela tiden. Underbart.
Jag däremot, som verkligen längtat till allt det här med kroppsligt arbete... har blivit sittandes med baby.
WTF!
Jorå... maken har dessutom klivit ner ett par kilon tack vare allt slit.... och det kan jag garantera att jag hade velat haft den vinsten ;-)

Oliwer har blivit träningsgalen efter brors besök här i helgen.
Nu sitter han och högljutt poängterar hur ONT han har i sina ben (träningsvärk) och staplar upp sin planering om springning.
Själv ska jag haka på även jag... inte springa dock.
Det kan vara skadligt för mina knän.
Det är ingen lätt hydda som skall kuta runt, och dessutom kan jag ju bli knockad av hängpattarna om jag skulle springa. Bäst att ta det soft och promenera i rask takt ist tills hyddan minskan ner till närmare 70... då kanske jag kan springa.

Tack för en trevlig helg :-)
Tjingeling

Nu har vi möbler på altan, och då märks det hur gigantisk den e..... holy smoke. blir mycket krukor här!

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Makens sista semesterdag idag så jag hade hoppats på att kunna åka tillsammans in till IKEA och införskaffa de där småsakerna som vi samlat på hög.
IKEA är ju inte direkt den affären man snabbt springer in i för att ex skaffa en dyna till barnstol.
Men det blev inte så... så vi bakade istället.
Förråden måste fyllas på inför "ensamheten" igen.
Who knows om jag får hjälp eller om Phipi låter mig baka annars.

Matbröd, bullar, kakor och en paj blev det :-)
Tar IKEA en annan dag och får bita i det sura äpplet och ta av "mina" pengar.... :-(

I morgon får vi besök av våra tidigare grannar :-) Weeeeiiiiii!

- "Varför snusar du?" Frågar Nelly MrM när de står i köket och tillagar kvällsmaten.
- "För att det är gott..."
- "Nej det är det inte" säger Nelly bestämt.
- "Hur vet du det? Har du provat på?"
- "Nej, men mamma och pappa säger det!!"
- "Jasså... har mamma snusat?"
- "Neej... men pappa har, och han säger att det smakar illa!"
- "Ja, jag ska inte argumentera emot dig Nelly. Självfallet smakar inte snus gott egentligen..."

När den segern är i hamn pressar dock Nelly gränserna och fortsätter:
- "Hammarby är bäst också!!....... för det säger min pappa med!"

.

- "Jag har växt upp och blivit en stark kille" berättar Oliwer för MrD.
- "Jaha... vad bra!" Svarar MrD.
- "Ja.... och det är inte din förtjänst" fortsätter Oliwer innan han strosar vidare med sitt.
Kvar står MrD och funderar på vad 17 han missat...

Att vara barn är inte lätt.
Gränsen mellan barn och vuxen är inte lätt att gå igenom det heller.
Det man dock måste lära sig är att bete sig så som man vill bli behandlad.
Inte lätt.

Det finns delar av mitt liv, saker jag sett och saker som jag upplevt, som inte hör till det bättre.
Följderna av det hade jag dock aldrig kunnat leva utan.

Jag minns när vi en midsommar för länge sedan hade vänner över.
Även min syster och hennes dåvarande kille var där.
Det var en midsommar innan mina egna barn fötts, så den enda bebis jag hade i mitt liv var min älskade systerdotter.
Som vanligt när J (min systers kille och pappan till min älskade systerdotter) hade druckit, så börjar han mucka och bråka med folk som var bjudna.
Efter en stund blir det för mycket, och de får åka hem.

Tyvärr slutar J inte bråket endast pga detta. Utan han fortsätter resan hem, och även hemma.
Min syster är besviken på att tillställningarna än en gång slutat på detta sätt och även verkligen HELT LESS på det efter alla år.

Mitt i natten väcks vi av att telefonen ringer.
Det är min syster som gråter hysteriskt och berättar snabbt vad som hänt.
Självfallet slänger sig Mattias i bilen, trots att han då hade druckit, och åker hela vägen hem till dem för att plocka upp henne och min systerdotter.
De bodde sedan hos oss i en vecka, för rädda för att åka hem själva.

(bild från en tidningsart)

När de kom hem efter midsommarfirandet, så hade bråket fortsatt, och gått så långt som till handgemäng.
J slog och tog stryptag på min syster och avbröts mitt i handlingen då han med händerna runt hennes hals dunkade huvudet i väggen, av att min systerdotter kommer in i deras rum och ser allt.....
Hon skriker när hon ser vad hennes pappa gör mot hennes mamma och detta är det som jag nu i efterhand kan säga räddar min syster ur hans grepp.
Kanske t o m räddade hennes liv.

Separation är ett faktum, och J hoppar vidare till nästa famn och bildar "en ny familj" som han vänligt ser till att informera sin då 4 åriga dotter via telefon med orden:
- " Jag kan inte träffa dig så ofta nu, för jag har en ny familj."
Trots vad min systerdotter hade sett, så var hennes pappa hennes allt. Så dessa ord förstörde henne.
Tyvärr var det inte enda gången som hennes far såg till att utesluta henne ur sitt liv.
Utan liknande saker hände om och om igen under hela hennes uppväxt.
Min syster har dock inte hindrat henne från att träffa sin far, utan tyckt att hon måste få ha någon form av kontakt med sin far, om det så innebär att det bara är någongång i bland.
J hade nämligen fler barn.... En dotter som han sket i totalt.

Det är tragiskt när sådant sker... men vad som är mer tragiskt är att sådana pappor finns överallt.
Varför?

00.30
Phipi tajm!!

Köpte en mobil i dag... stod och valde väldigt länge.
Dyra saker det där.
Men jag vill ju att hon ska ha ngt att somna till.

Nu efteråt ångar jag att jag iaf inte köpte den där med ljus....

Den jag köpte var nämligen inte hög nog.
Vad gör jag då.... ? Lämnar tillbaka den?
Kan ju inte vara meningen att ungen ska ha den i facet!!

Don´t get it.

Ok... ni behöver inte stanna upp och bli alldeles stumma.
Jag har full koll på att jag är NOLL insatt i mode bitar och jag har därför heller inte tillägnat min blogg till att skriva om just sådana grejor.
Men i dag känner jag att jag måste kommentera det hela med fasa.
På radion sa de nämligen att det numera kommer vara inne med Puckelmode.
Att färgerna som annars hör till kameler är det som skall gälla nu.
En aningen mörkare ton av Beige.

Det funkar för mig. Helt ok faktiskt.
Man skulle passa sig noga för att inte blanda dessa färger med den annars så moderna ROSA färgen.
Ok.. no probs.
I´m not a pink girl.
Sen kläcker de den fasansfulla nyheten!

DET ÄR UTE MED NITAR OCH LÄDER!
W   T   F   !!!
Så kan det ju inte vara!!!
Jag har ju varit alldeles för fet nu när det varit det bästa modet någonsin, och jag hade dessutom kunnat få vara lite "inne" med det jag gillar för en gångs skull....
::.... men icke....
Jag är fortfarande fet, och modet är ute.

Det som återstår för mig just nu är att antingen så köper jag upp en massa prylar för en jävla massa pengar som jag sedan inte kan använda på minst ett år.
Eller... så ger jag vika för den puckelrosa varianten.

Jag har ju bestämt mig för att jag ska ner till storlek 36 och småjublade lite när jag i kväll blev grymt illamående och fick enorma magknip.... försvann helt från medvetandets plan en stund.
Finnally skulle jag kunna "puke my guts out" och gå ner lite i vikt av naturliga skäl som påskyndar den annars stillastående viktminskningen.
Muskler väger mer i all ära... men jag vill att vågen skall peka neråt! Inte uppåt redan nu!
Hur som helst.
Jag vill ner till storlek 36 av många anledningar.
Det är en kaxig grej av mig att påstå, då jag annars hör till 40-42 rövarna. Men jag är så less på att inte finna kläder på rea och det är ALLTID bara storlek 36 som finns kvar när jag kommer dit.
Ok... min nuvarande storlek, som jag inte tänker nämna förrän jag lämnat den bakom mig (och då menar jag inte bara att röven sitter på baksidan utan jag menar verkligen BAKOM MIG) finns även den på REA men jag vill inte köpa den.
Vägrar!
FAN... .jag skulle ju kunna använda skiten och sy tält av!!

Time to go to sleep!

Samtidigt som vi tittade på Alice i Underlandet så pillade jag bort skorpor från Dévilles skalle. Såren läker jättefint nu och det ser inte lika äckligt ut.
Ärren kommer alltid vara kvar och man ser nu lite mer exakt vart han blev skadad.
- Vänster framben har varit "tuggben", men blev som tur är inte mer än skrubbsår. Dvs huden gick hål på, men har inte dragits loss från muskeln.
- Även den högra sidan om halsen har fått bitmärken, men inte heller där så pass att dräneringen behövdes i dem.
- Vänster öra hade ett par bitmärken och revor. Dvs där bettet gått genom örat och "rivit" ut. Men det har läkt ihop fint och blir inte ngt hack... bara ett ärr.
- Mellan ögonen har han oxå fått ett sår, men det har läkt utan behandling.
- Vänster tinning är hårdast drabbad. Där har han ett sår som är som en krater och dräneringen har setat där. Såren blev både slitna från muskeln samt revor där huden rivits upp, men nu läkt bra.
- Bakom vänster öra är krater nr 2. Kratrarna är även de sår som blev kraftigast infektion i.

Hemsk upplevelse, men läkningen har gått över förväntan och jag är glad över att jag har en sådan duktig hund som låter mig behandla honom utan bedövning.
När jag "pillar skorpor" så måste jag få bort alla skorpor runt såren så de kan läka bra och så jämt och fint som möjligt. Det är extremt grose och jag kan itne alltid titta direkt på såren.
Bläk!

Hur som helst. Det läker fin fint och han är fortfarande vår lilla svarta ängel :-)

Av vilken anledning väljer man kanalen som visar "Jackass" när "Criminal Minds" även går?

Sitter länge som ett stort frågetecken och försöker inse vad det är som är bättre med denna kanal.....

Idag brast det för mig.
Det har varit alldeles för mycket på sista tiden, och alla omställningar gör det svårt att få till rutiner tillsammans med kidsen.
Jag har sådan ångest över att jag inte kunnat vara med dem under tiden som jag var gravid, och sådan ångest över att jag - trots att jag inte längre är gravid - inte har lika mycket tid för dem som jag önskar att jag hade.
Stressen tog på mig, och det brast.
Tyvärr framför kidsen.

Nu måste jag skärpa till mig rejält och styra upp fasta rutiner.
Jag är bara mamma en gång, och barnen är mitt allt. Jag vill inte vakna upp, vara 60 bast och inse att barnen växt upp med enbart minnen av en hysterisk stressande mamma.
Vi flyttade från stan för att slippa stressen...

Love my kids!

Ozzie för numera ett väldans liv om hon inte får vara med ute. Sittandes på axeln eller på huvudet skall hon vara delaktig i allt som sker.
Dévilles stela reaktion gör dock att man iaf är på sin vakt.

I jakten på underbara blåbär begav vi oss, hela familjen och SiggeStardust, ut på en promis jäms med skogsvägarna. Med två vagnar är det liksom lite svårt att gå in till mina privata gömmor bakom huset, så vi tänkte testa med de som även allmänheten har tillgång till.
Dock kom vi inte längre än till grannen, som hade sparat en stor gurka från deras egna odling till oss :-)
De har VÄLDIGT gröna fingrar och vi fick, istället för blåbärsplockning, gå loss på Iniz alla bärbuskar.
Med oss hem fick vi röda vinbär, vita vinbär, hallon och gröna krusbär.
Inte nämner vi den mängd med hallon som gick rakt ner i magen heller ;-)

Det blev ju lite allt möjligt... för att stå vid samma buske och plocka en massa är så trist... och vad passar då bättre än att baka en "lite allt möjligt paj" att servera till Sigges mamma när det var dags att bli hämtad.
Som en extra bonus kom även Mormor, Morfar och tant Gerda på fikat :-)



Trevligt!

Kvar hänger de oplockade blåbären och väntar på besök :-)

JAG har laddat ner en Svamp App till Iphonen... den har en gps funktionsliknande grej där jag kan kartlägga mina svamp/bärställen här i skogarna .
Den är även super för att jag kan, om jag går vilse, bli uppsökt av sateliterna och får se en bild vars jag befinner mig.
Super... då slipper jag ju sätta upp en massa snitslar :-)

Me hjärta Iphone!