CiNsO

Det är ngt skumt med länkningen från facebook! Texten kommer inte med... och det stör mig.

Jag lägger även märke till min kroppsförändring på fler sätt... att det inte är så fast... längre....
När jag släpper en fis, prutt, fjärt eller vad ni önskar kalla det (fina flickor fiser inte, men jag har heller aldrig påstått att jag är en fin flicka) så är det inte de här fasta, sammansvetsade fisarna.
Utan snarare så de fladdrar ut.... mellan skinkorna... lite i taget....
Nästan så jag får springa och kolla om det bara var luft.
Äckligt.
Men jag kan heller inte låta bli.
Biverkning av graviditeten = mycket illaluktande fisar... sladdrande sådana.
Biverkning från en av mina mediciner = Gaser
Biverkning av många nybakade lussebullar = gaser...

Jag överlever... går ju inte ut... men de som lider, är de stackars människorna som umgås med mig ;-)

Har jag nämt att en parasit växer inom mig. Den utnyttjar min kropp och gör att den anpassar sig till dens bästa, inte mitt.
Jag känner hur den rör sig, jag känner hur den växer....
Jag känner hur den suger musten ur mig, och hur den får hela mitt liv att anpassas efter dens vilja.
En ynka liten parasit, som lever just av det jag har att ge den.

När den sedan kläcks, kommer den visserligen komma ut genom en maximalt uttänjd vagina (ett finare ord för fitta har jag lärt mig, även om fitta mer beskriver vad det verkligen är) istället för att, som i vissa Amerikanska filmer spräcka ut sig via magen direkt.... även den situationen har vi finare varianter på i verkligheten; Kejsarsnitt!

Hur som helst. Jag har en parasit i magen.
En gullig sådan.

Jag håller just nu på att lära mig hur hon fungerar... vad hon tycker om och inte tycker om. I dag ex så noterade jag att hon aktiverar sig väldigt mycekt när jag talar i telefonen med maken när han slutar jobbet.
Hon sprattlar och sparkas tills vi talat klart... då lugnar hon ner sig.
Även om hon är lugn, så brukar det komma en spark då och då.
Men idag... hehe... När Nonna satte på en cd och började sjunga för SiggeStardust. Då blev hon toglugn. Rörde inte en fena.
Om det var för att hon gillade det, eller om det var av ren chock inför ljudet (missförstå mig rätt, Nonna kan sjunga.. hon sjunger mycket fint... men även mycket högt.) vet jag faktiskt inte.
....

När jag skriver just nu så tittar familjen på Ullared i bakgrunden.
På Morgan.
Jag funderar lite stilla vad det är han lider av.... även om hästbåsen inte är helt tomma, så är de ju inte heller många hela hästar som befinner sig där.
Vad är det han lider av? Eller ja... han verkar ju inte lida allt för mycket iofs... men det måste ju vara ngn form av... brist på ngt....

....

Man ska tacka den som uppfann fusket.
Utan det skulle jag inte få något som helst julpyssel i år.

Trots mina bravader i natt, eller ska jag säga Philippas, så drog jag iväg den stora blobben (kroppen) mot affären tillsammans med Emilia och Sigge.
Köra bil kommer inte på fråga, eftersom ett fyllo skulle vara säkrare vid ratten än jag just nu. Så det var gåendes vi tog oss dit.
En promenad som normalt sett tar ca 3-5 min .... dvs INTE långt.
Men.... notera ordet normalt.... Det klingar inte i takt med mitt tillstånd. Det skär sig som en dåligt kokad sås... gräddsås....
Denna promis tog minst dubbelt så lång tid.
Men det var underbart skönt att känna den svala (iskalla) luften mot huden (frös som fan) och känna den friska luften i lungorna (säkert fulla med baciller från alla sjuka jävlar som varit ute innan mig).
Nice!

Vi handlade det vi skulle ha... och jag var väldigt glad över att Emilia var med mig... hade inte klarat det utan henne. Vi köpte förberedande pepparkakshus och färdiga pepparkakor med hål i.... även färdig kristyr, då jag misstänker att Nonnas kokböcker går sönder om man skulle försöka sig på att öppna dem... De har nog börjat växa igen som de träd de en gång i tiden var.
Till min stora lycka så fann vi även saffransbullar i "tillsätt bara vatten" form!!!!!!!
Underbart!!!!
Till det måste vi sen införskaffa mandelmassa, men det missade jag.
Emilia har ju redan nu stenkoll på hur man använder kreditkort så det är inga problem att skicka henne till affären när den tiden kommer....

Sååå trots att mina underbara bakverk inte kommer bli av denna jul, så kommer iaf pysselbiten lösa sig. Smakar lussebullarna skit, så är det ju bara att åka och köpa nybakade på hemköp istället.... bakningen är iaf gjord :-)

Jag gillar fusk!!

Ah... just det... pannkakor blev det också....
Stekta i svärmors stekpannor.... de där som inte går att förstöra, men som svärmor inte riktigt uppfattade att man trots allt bör sköta om på ett visst sätt.
(efter ett stunds disk så gav jag upp, man KAN inte lära ALLA gamla hundar att sitta)
Till det kan det även ha en viss negativ klang i att Gammelnonna skrubbat denna dyra panna (med beläggning) med stålull... 
Hur som helst... det blev pannkakor... ätbara till och med.
Ena handen på magen, viss vila emellan så gick det...
Men nu ligger jag här, med sammandragningar igen... såvida Philippa inte dyker ut, så var det fan värt lite socialt umgänge :-)

 

KAN DU VARA SJÄLV!!

Natten var en riktig pärs, och jag förstår verkligen inte varför. Har ju inte gjort ngt!
Kraftiga, konternuerliga sammandragningar störde mig hela natten och jag fick ta två hela bricanyl för att få stopp på dem... det resulterade i att jag skakade som en gnu när jag vaknade igen vid åtta tiden (då sovit i ca 1,5 tim) och somnade om.

Idag hade jag som planer, eftersom jag faktiskt legat ner EXTREMT mycket i fyra dagar nu, att bygga pepparkakshus med kidsen samt göra pannkakor till middag.
Nu... verkar det som om jag än en gång kommer svika kidsen..... :-( Får se hur det blir.

Ont i halsen har jag oxå, hur kommer det sig? Hur har jag fått det?
Inte direkt så att jag träffar folk!!!!!!

...

På toaletten har svärmor en helkropps spegel. Den sitter på dörren och går inte att komma ifrån.
Jag har noterat min kroppsliga förändring och tycker inte om det.
Nog för att det kommer på köpet med godis sug och icke rörelser, men ändå... hrm....
Hur ska jag förklara... hrm...
Om man ser trosreklamen..... nog för att de är extremt smala, men en mycket bra jämförelse..... så ser man att damerna där har ca 1 dm mellanrum vid låren.
Upptill alltså... bra ventillation.... vid fättan....
Jag har inget mellanrum.
Mina lår är som två stora blobbor som sitter på långa skelett ben.... kan verkligen se den här gula bubbliga fettet (som man ser när dr fetma opererar - ytterligare ett program jag brukar se) ta upp all plats där det brukade kunna finnas ett tecken på svagt arbetande muskler....

Jag har m a o inga som helst antydningar till luftutrymme däremellan. Det är tajt som fan.
Nästintill så tajt att fettet skaver på motsatta sidan vid varje steg.
Ventillationen är lika med noll... Yummi ;-)
Tur att benen är böjbara utåt oxå... så jag själv kan skapa lite ventillation.... :-)

Annars... Philippa mår super :-)

Hrm... om min käre make inte hade lust att assistera mig vid rakningen, betyder det då att jag inte heller kan räkna med hans hjälp om jag blir så fet att jag inte ens kan torka mig själv?
Fast egentligen behöver jag inte oroa mig... för att torkas efter nr 2, betyder oftast att man även ska kunna prestera nr 2.
...
Jobbigt med alla funderingar som kommer när man ligger här... har jag tur kanske jag får lite lavemang på förlossningen... om jag hinner...

Bara 118 dagar kvar!!

Vart eftersom storleken på brösten anpassar sig efter resterande av den svällande fettbobban (kroppen) så inser jag att det kommer ligga hård träning för att fixa till kroppen efteråt.... och många tusenlappar för att få tuttarna att inte fastna i trosorna efter amningen......

bommer....

Dagen har faktiskt börjat ok, och jag tänkte slå slag i saken gällande bakningen med dotra.
Men till min stora förtret, så har maken arkiverat min noga utsorterade bak kartong hos Shurgard!!! Hur tänkte han då?
Det är inte direkt så att svärmor, som visserligen bjöd på nybakade (nyinköpta) lussebullar i morse, har elvisp, bakformar och dyl hemma.
Fan... jag vet inte ens om hennes ugn går att baka i.
Alla ugnar går att baka i tänker ni säkert då, men nu är det så att svärmors ugn är speciell... konstig rent ut sagt.... och dessutom så har all markering "tvättats bort"... så man får chansa sig fram.

Får helt enkelt börja med något enkelt... kanske till nästa helg, så maken hinner hämta min bak kartong....
Sen när vi flyttar.... så ska jag ha en assistent!
Det blir en elektrolux iaf.... eller... fan, jag vet inte... vill ju ha den för att kunna köra bakning, köttfärs, korv mmm.... men kommer jag att använda det, eller ska jag ta en kitchenaid som kan stå framme???
Har iofs lite tid kvar på mig att bestämma mig....

Ytterligare en dag att räkna bort från nedräkningen!

Min bitterhet över att inte ens kunna prestera lite bakning denna helg, tog nästan över hela min dag... Min vardag är så fruktansvärt trist!
Finns ju ingen mening med ngt alls och det slutar alltid med att jag somnar av brist på tålamod. Nog för att familjen är hemma, men ingen av dem vill ju direkt spärra in sig med mig i mitt lilla skyffe... och jag har inte kunnat umgås med dem i huset.
Kanske blir dagen bättre i morgon.

Har jag nämnt att det är fruktansvärt trist att enbart få ligga ner hela tiden?
Det är det.
Varenda gång jag försöker ta mig för ngt, så straffas jag av värkar och oron över att bli tvungen att tillbringa tid på förlossningen i dagsläget.
När oron lagt sig... blir jag rastlös igen.

Alltid förr brukade jag klaga på att jag inte hade tid att fixa allt inför julen... Nu har jag tid.. men inte möjlighet... men det hindrar inte alla tankar och viljan att pynta och dona.
Såg på "Leilas jul" och fick ett sådant enormt sug efter att baka.
Jag vet att vi skulle kunna fixa iordning ngn kaka, jag och milis, eftersom jag säkerligen skulle kunna få assistans från henne utan problem....
Det enda jag behöver klara av, är att hålla mig sittandes så fixar hon resten :-)

Idag var det maken som lagade maten.
Underbart god parma/permesan kyckling med stekt potatis och sallad. Mumsigt som fan!!

Jag längtar som fan efter helgerna... bara för att upptäcka att den enda skillnaden är att familjen är hemma... resten; Att ligga i sängen och inte få göra ngt.... är samma sak dag ut och dag in....
så JÄVLA trist.

Ja... jag vet att det bara är en stund, och att det är ngt vackert som kommer ut från detta... men det är just över julen... jag vill jag vill jag vill........ FAN!!

Med tanke på den förvånade blick jag fick från maken när jag bad om assistans för rakning, så insåg jag att detta var ett jobb jag skulle få göra själv.
Innan hette det: Självklart! Men när det väl kom till kritan så blev det visst lite otäckt....

Så det var bara att krypa upp till badrummet på övervångingen och ta itu med ansningen både här och där. När man som icke gravid underhåller det hela tiden så tänker man inte riktigt på hur mycket det faktiskt kan bli.
Det verkar växa ungefär i samma takt och utbredd som jordgubbplantor.
Dvs när man väl planterat dem, så är det extremt svårt att få dem att hålla sig dit man vill att de ska vara... de sprids gärna till alla lediga ytor som ligger i närheten och växer som ogräs.
Men... vissa saker måste bara göras.
Började nästan kännas som om jag hade stickade underbyxor på mig och då är det verkligen illa.....

Kroppen som jag numera tar mig runt i är heller inte den smidigaste av kroppar, och det krävs en del akrobatiska rörelser för att överhuvudtaget se den matta som skulle ansas....
Fick helt enkelt gå på känn....
Hur resultatet blev, har jag faktiskt inte en aning om... benen blev ok... men de var heller inte gömda under en bebismage som vägrar att samarbeta.
Känslan av stickade underbyxor är iaf borta, och det säger mig att jag iaf nådde mitt mål...
Några bikinitrasor lär knappast finnas i denna storlek, så så detaljerat behöver det inte ansas.

Tänk att det finns de som faktiskt går till en salong för att fixa detta.... skulle jag aldrig göra.... jag klarar ju inte ens av en vanlig massage.
En gång såg jag ett av de här modellprogrammen som går på tv... och de skulle göra en brasiliansk vaxning. Fy i helvete säger jag bara.
Smärtan tror jag inte skulle vara ngt problem, men ställningen! Hur vill man utsätta sig för ngt sådant?
Kanske är många som gör det, men jag är nog bara feg.

Nu ligger jag iaf här... färdig duschad, färdig ansad och svettas som en gnu av ansträningen. Känns nästan som om jag skulle varit ensam om att hugga ner en hektar regnskog med enbart en machete....
Puh... men jag gjorde det :-)
Och nu är det ingen risk för att Philippa ska fastna i lianer om hon föds för tidigt ;-)

Bara 119 dagar kvar!

Bebisen väger nu strax över ett halvt kilo och är nästan 30 cm lång från hjässa till häl.
Hörseln är välutvecklad och den kan höra din röst (som under vatten), dina hjärtslag och de mullrande, gurglande och kurrande ljud din mage och tarm gör.
Höga ljud som bebisen ofta hör inne i livmodern, t ex hundskall eller dammsugaren, kommer förmodligen inte att låta otäcka efter födseln.

Många studier pekar på att bebisar i magen ofta gillar klassisk musik – av någon anledning särskilt Vivaldi. Pröva att spela Quattro Staggione och se om bebisen reagerar. Lugnar den ner sig när musiken är långsam och blir livligare när den är snabbare? Vem vet, du kanske bär på en blivande dirigent!

Din bebis hörsel fortsätter att utvecklas och lungorna håller på att förbereda sig inför livet utanför. Den sväljer fostervatten, men kommer förmodligen inte att bajsa förrän den är född.

Om bebisen föddes nu så skulle den ha en liten chans att klara sig (ca 16%), förutsatt att den får rätt vård. I detta stadium spelar varje dag i livmodern roll. Om bebisen föds nästa vecka, vid 24 veckor, skulle överlevnadschansen öka till 44%.

Du kanske börjar känna dig klumpig och ovig nu när din tyngdpunkt förflyttat sig. Tandköttet blöder eventuellt när du borstar tänderna och du kanske har fått knoppnavel? Sådant kommer att gå tillbaks till hur det var förut efter förlossningen.

Kunde ju inte låta bli.... beställde lite bodysar och byxor till Philippa.
Mattias hämtade paketet idag, och det kändes helt overkligt att se de små kläderna.
Eftersom mina tidgare kids båda varit under 50 cm långa, så chansade jag och beställde stlk 50 till henne.
Inte i byxor dock, där fick det bli 56.

Äntligen första helgen utan att maken sliter i gamla huset!!
Nu är det umgås med familjen som gäller, så det gör inget att han snarkar högt i soffan bakom mig!
Love him!!

Egentligen borde jag ha satt igång med mina listor inför julen. Men det blev inte så idag... kanske att jag tar dem i natt istället.
Jag är grymt trött, även fast jag sovit halva dagen (inkl större delen av natten) .... kanske håller jag på att bli förkyld eller ngt.

Nu är det iaf fredag igen, och en hel arb vecka har gått utan att jag kommit iväg för att ta de prover jag skulle ta för min klåda. Måste ta tag i det nästa vecka.
Det kruxiga med det är, att det måste tas på fastande mage... och jag är så grymt hungrig på mornarna... i vissa fall måste jag t o m ta en frukt eller ngt för att klara morgonkvisten tills det är dags för frukost.

Dagen har även varit full av värkar... och jag är nu uppe i 1,5 bricanyl på två timmar. Vill inte ta mer nu, utan försöka vila tills de avtar.... om de avtar.

Jag har en ny passion oxå... en bra mycket bättre än chokladkaka... nämligen clementiner :-) Me like!

120 dagar kvar till BF!!!

Och Philippa kicks ass!!

Igår roade jag mig med att kasta bolan på magen, och när jag slutade med det fick Philippa tuppguck och satte igång med en rad med sparkar så hela magen guppade.
När hon slutade, så fortsatte jag med bolan osv.... kul... i brist på annat.
Emilia kom även in en stund och läste en bok för henne. "Isbjörnarnas spännande resa".

Vid ett toalettsbesökstillfälle, då jag lyckats ta mig in till huset för att gå på toaletten... så var det upptaget på nv. Krypandes upp för trappstegen tog jag mig upp till övervåningen och toaletten där.... där finns även en våg.
Ohhhohhh!
88,6 kg HOLY SHIT!!
Jag har sedan Juli ökat 17 kg i vikt.
... gott med choklad....
Kanske borde finna ngn möjlighet att motionera liggandes, eller iaf ett alternativ till att äta som sysselsättning.

Min kära syster med make, kom igår förbi med härlig mcd till lunch som överaskning. Mumsigt gott!
Svägerskan kom senare förbi på kvällen med två bitar morotskaka som jag sparat tills idag :-) Yummi!
Men efter det får det nog vara bra med godsaker.
Knapra morötter istället.... nyttigare.

Tro det eller ej... men igår sov jag faktiskt mellan 22-02, vaken 02-04 och somnade sedan om igen... för att vakna vid 08 tiden i morse... Så nu kommer den här fredagen seeeega sig fram om jag inte somnar :-(
Skönt med äntligen en helg där jag t o m kan umgås med familjen!
På lördag skall vi hyra film och köpa gott och mysa med kidsen, då får jag sällskap här inne!
Härligt!!

Värkarna håller på än idag, så även idag blir det en soft dag tillbringad till 100% i sängen... morr!!! Inte ens en liten promenad.....

Bara 120 dagar kvar!!

Dagar som idag önskar jag att jag hade kateter... och inte behövde gå på toaletten.
Värktabletterna hjälper föga och mer får jag inte ta :-(
Gilla läget och skylla sig själv helt enkelt.
Ok så länge hon stannar kvar.

Upptäckte här om dagen att presentkortet på upplevelser som Maken fått, och som går ut nu i december, även gäller 4d ultraljud som vi ska på.
En lite dyrare variant, men om vi ändå får mer... men betalar samma summa, så kan vi likaväl ta det.
Dessutom får 7 pers, förutom mamman, medfölja.
Så kidsen får helt enkelt ta ledigt den dagen :-)
Då finns det fyra platser kvar ;-)

Idag har jag klätt upp mig lite ;-)
Annat är byssorna jag brukar ha på mig, har jag faktiskt de byxor jag fick i morse på mig. Lite skönare, och inte lika alldagligt.

I går blev det en tuff dag. En tuff dag efter ytterligare en tuff dag... och tillbaka till sängen idag.
Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det går framåt iaf....
I förrgår var jag med och assisterade Mattias och höll honom sällskap när han fixade det sista i huset. Fanns ingenstans att sitta, så det var ju att stå hela tiden. Inget ansträngande i sig, men för mig är det det...
Igår var det att åka ner för att skriva det sista kontraktet på huset, samt visa köparna lite med värmepannan och dyl.
Inte jobbigt i sig det heller... men för mig är det extremt ansträngande att sitta upp så länge och sedan gå runt i huset.
Runt 21 tiden åkte jag med Maken för att handla mat... han gjorde som vanligt allt jobb... men jag gick med. Det funkade faktiskt ganska bra då jag kunde använda mig av vagnen som en rullator.
Det tar på krafterna och sätter sina spår idag.
Men samtidigt underbart uppskattade små utflykter efter nästan en månad i sängen.
Får inte ta ut mig dock....
Idag.. är det sängen som gäller.
Födelsedag eller inte.
Höfterna värker som fan, och jag har tagit värktabletter för att klara av det... annars kan jag varken sitta, stå eller gå.... Värkar kommer så fort jag ställer mig upprätt, så det är liggande läge som gäller iaf.
Men det känns ändå hoppfullt.
Med välplanerad resa så bör jag nog klara av en bilfärd till stugan eller hem till syster om ett par veckor. Och miljöombytet ser jag verkligen fram emot!!

Födelsedag ja!
Sjungandes kom kidsen in i morse med den efterlängtade princesstårtan och kaffe på sängen. Maken var oxå med självklart!
Massor av pussar och kramar av allihopa! Underbart!!!!
Presenter fick jag oxå!
Två jättefina mammablusar och byxorna jag har på mig nu. Även två böcker, så jag har mer att läsa när twilight serien är slut... är ju inne på sista boken :-)
Härligt!
Gulliga sötnosar.

Majoriteten av kvinnorna har mens.
Det är ett nödvändigt ont som, tro det eller ej, många feminister kallar "vackert".
Precis som ordet vagina skulle vara vackert, när det även kan kallas för köttfärsrondell ;-)

Hur som helst.... Mens var det nu jag skulle skriva om.

Liksom alla andra så är detta nödvändiga ont ngt som även drabbat mig.
Jag gick i 7an när mensen slog klorna i mig. Då började även det här med skyddet.
Det fanns tamponger, dagbindor, nattbindor och tros skydd.
Det nyaste jag har minne av är tampax... tampong med införingshylsa.
Hygieniskt och bra ... man är ju ändå inne och gräver bland känsliga slemhinnor som är mycket mottagliga för infektioner.

Sen fick jag barn... Emilia.
Efter Emilia käkade jag Ppiller igen, men en sort där man så bekvämt kunde skjuta på mensen... och det gjorde jag ju hela tiden. Inga större planer på att skaffa fler barn just då.
Efter det körde jag spiral... men den åkte ut fortare än kvickt då min kropp inte uppskattar främmande material i kroppen... Livmodersinflammation blev det.
Två veckor utan skydd.... och då blev Oliwer till.
Makens produktiva jävla Italienska spermier är det svårt att skydda sig mot ;-) Blir nästan gravid av att bara titta upphetsat på honom...

Efter Oliwer så upptäckte jag den underbart fungerande och smidiga psprutan.
Ingen mens alls.
Notera nu att från 1999 så var mina blodiga dagar extremt begränsade.

Rykten gick sedan att psprutan kunde vara delaktig till mina ledproblem, så jag slutade med den.
Vid den här tidpunkten har jag inte haft mens på flera år..... Men slutet på psprutan innebar även början på konternuerlig menstruation.
Men mensen så tillhör ju även inhandlingen av dessa skydd.

Och holy shit vilken grej.
När jag senast handlat mens skydd, så fanns det endast ovan nämnda alternativ... .men nu fann jag mig ståendes framför hela hyllor av alternativ.
Mängder av tros skydd, anpassade efter alla möjliga sorters trosor och rumpor. Massor av tampongvarianter och bindvarianter.....
Och jag stod helt handfallen till vad i helvete jag skulle köpa!!!!!!!
Vad hade hänt med marknaden under min tid "borta"??

Nu är jag gravid igen, och slipper som tur är fundera på vad man ska använda för ngt....
Det gamla trogna Ob fleur var det enda som ringde en klocka och kändes välkänt i mina ögon.....

Varför ska det alltid finnas så mycket olika val? Har folk aldrig hört talas om att det faktiskt finns de som lider av beslutsångest!!!

Jag lovar om och om igen att det inte ska dröja med morgonens uppdataringar... ändå så blir det så...

I natt sov jag ganska så bra. Öm i höfterna och mycket sammandragningar så vid 4 tiden så tvingades jag upp för att ta en tablett.
Dessutom så knäade min make mig i magen helt plötsligt mitt i natten... hrmf.

På morgonen var det dags att åka iväg för att skriva alla sista papper inför husets överlämnande.
I med medicin och sedan iväg.
Fattar inte varför jag inte ska orka en liten sväng ut ens en gång.... hade sönder en penna, och höll på att spilla ut kaffet pga skakningarna..
Men med signaturen väl på plats så är nu inte huset längre vårt.
Känns så jävla underbart!!

De som köpt huset är dessutom supertrevliga och Oliwer är alldeles lyrisk över att få en kompis på samma gata att sparka boll med :-)
Synd att det sker först när vi flyttar... men samtidigt tur att vi bor kvar hos svärmor ett halvår nästan iaf :-)

Väl tillbaka så var det bara att lägga sig ner igen.
Det känns som om jag sprungit ett maratonlopp. Helt slut!
Nu är det vila resten av dagen som gäller.

Fan!

Nu har jag gjort det som alla fasade för... jag har vänt på dygnet!
I två dagar har jag nu vaknat upp efter kl 13.
Helt galet... så vill jag inte ha det. Hela dagen försvinner ju!
Inte för att jag kan göra mycket, men det är ändå av yttersta vikt att jag håller dagsrytmen!

Mina händer är sönderkliade!
Måste verkligen klippa naglarna.
Hur kommer det sig att man kan ligga och klösa sig själv i sömnen, utan att känna det?

Hade ju lite till att pladdra om....

Igår kände Emilia Philippa för första gången.
Philippa körde även ett race i natt med att sparka pappa i ryggen... antar att hon försökte få lite lugn och ro från snarkningarna.. men det hjälper föga när man är ett spinkigt litet foster.
Hon får nog växa till sig lite innan det tar.

Nu i veckan kommer barnvagnen att inhandlas. Det är fortfarande rea på den, och jag vill verkligen ha den!!

"När katten är borta, dansar råttorna på bordet"
.. heter det ju... men i det här fallet, så är det mössen (som inte finns) som rusar fram och tillbaka över taket när morgonkaoset lagt sig.
Den enda som är kvar för att höra dem, är den strandade saffransberoende blåvalen.

OM min käre make hade köpt två saffransbullar igår, så hade jag haft en kvar tills nu... kanske... jag är iaf väldigt sugen på en sådan nu.

Är så trött så jag knappt kan blinka pga svedan i ögonen. Lite sömn fick jag i natt... men sen kunde jag inte låta bli att kliva upp med familjen och äta frukost... 
Hunger och toalettbesök är det som driver min dag ;-)

Fast riktigt så illa är det inte faktiskt.
Maken fungerar väldigt bra som ett "bäckenstöd" när han ligger bredvid mig. När han går upp... så börjar det värka. Kuddar ger inte riktigt samma stimulans.
Då tar det ett tag innan jag kan slumra till igen... och då blir jag kissnödig. Sen blir jag hungrig.

Jag hittade en sax igår.... och Tyson låg framför mig.
Så jag började klippa..... och klippa.... och klippa.
Han låg på sidan, på rygg och försökte även vid tillfälle smita undan.
Jag gjorde som man inte ska. Tog en tofs, höll i.. och klippte.
Det vanskliga med när man gör så, är att det är lätt att klippa i huden eftersom huden åker med upp när man håller i tofsen.. varesig man vill eller inte.
Och mycket riktigt... efter ett tag ser jag att jag klippt min lilla snutt i låret.
FAN!
Men inte ett ljud han sa.
Nu ser han ut som hej kom och hjälp mig, men tovorna är borta så de inte irriterar honom... sen väntar en rakning inom kort för att putsa till lite.
Skulle mer än gärna lägga in en bild... men han drog från mig så fort han fick chansen och har nu gått in i huset, gömt sig under ngt täcke....

Nu... ska jag försöka ta igen lite sömn.... i med medicinen, och blunda.... drömma om saffransbullar med mandelmassa....

Nu är det saffran som gäller.
Mums för saffransbullar, lussekatter och allt annat man kan kalla det!!

Bad maken köpa hem lite så jag kunde gråta när jag stoppade i mig dem, eftersom jag inte kan gå på ngt julbord eller dyl...
Självklart kommer han hem med det jag önskar.
Men bara en!!!!!
En enda lussebulle....
Men den försvinner snabbt ner i magen på mig. Lite får kidsen smaka, men jag känner mig som en saffranberoende.
Mums så gott det var!
Ingen vanlig, utan med socker och mandelmassa i... så mumsig!!

- Men varför köpte du bara en lof.... säger jag lite purket när den är slut.
- EN svarade han. Jo det var en... men det var ju en hel längd!!! Har du tryckt i dig hela???

Åh... tänkte jag och släpper diskutionen...
Kalla det längd om du vill... jag kallar det bulle! och det var bara en!!

Får en lista från maken på dagar som det är julfest, julbord, födelsedagsfirande, bira med polare m.m nu i december och klumpen i halsen blir tjock och stor.
Klart jag ska unna honom att slappna av nu, när han drar hela lasset och jag ligger till sängs.
Men jag känner samtidigt mig som ensam och fastbunden.
Det är inte bara att han inte kommer hem, utan att han lämnar över "ta hand om" grejen till sina föräldrar....
FAN vad jag hatar det här!!!

Den ursprungliga tanken med att bo här, var att vi på helgerna skulle hitta på saker att göra.
Åka och hälsa på folk, åka till stugan och roa oss med kidsen.
Men inget av detta kan jag göra....
Dag ut och dag in är jag bunden till rummet och bunden till sängen.

Restaurangbesöket som vi skulle på innan december (presentkort) kan jag inte gå på.

Inte så konstigt kanske när man, liksom jag, sover bort halva dagarna....
Nu mår jag iaf bättre i skallen, när jag praktiskt taget slutat med bricanylen... tar den bara vid behov, och oftast först på e.m.

Gårdagen var nästan hemsk... hade inget alls att göra. Repriser på tv och mitt nya databehov fungerade inte.
I brist på annat väckte jag och satte på Maken.
Jag vet, borde inte... men det funkade och vissa behov går inte att undkomma.
Blev lite sammandragningar, men förövrigt var det lugnt. Inte så konstigt kanske då han knappt vågade röra mig.... MMmmmmm.... bara 124 dagar kvar.
Jisses... förutom hålet som är känsligt så är ju allt skyddat i 50 11 tusen lager fett!!! AZ u  can zeeeee!!!!

Man får väl hoppas att det går som tidigare förlossningar... snabbt smärtfritt och anpassat.
Hört om folk som ligger i flera timmar och tillslut får klippas upp... yikes.
Då dröjer det ju ännu längre innan man får njuta av sin partners kroppsliga kunskaper...
Nej, Philippa ska ut snabbt!!
... när det är dags!

Sorry, inte meningen direkt att skriva om detta, men kände en sådan enorm tillfredställelse (duh!! konstigt) när jag insåg att jag inte behöver vänta så länge. Upphetsning har en viss bedövande effekt ;-)

Vid den här tidpunkten sitter nog de flesta och äter lunch... själv ska jag försöka masa min ömma kropp upp för att äta frukost ;-) och ta min medicin.

Känner mig faktiskt ganska trött.... och hoppas på att kunna sova i natt.
För säkerhets skull ska jag ta en värktablett innan jag somnar in... så kanske jag får sova mer än de få minuterna jag fick sova förra natten.

Annars, för att se det lite possitivt.. som svägerskan sa..... bebis brukar följa samma rutiner som de har i magen... när det gäller att sova och att vara vaken.
Jag måste säga, att det hoppas jag verkligen inte.
men om så är fallet, så borde jag ju efter ytterligare 125 dagar vara mer van vid korta sovstunder än jag varit tidigare ;-)

Nehepp... nu måste jag byta ställning och kan därför heller inte skriva mer ;-)

Jag ska bo på landet, så jag vill ha höns!

Jag har ju en del tid över, även om den just idag är väldigt seg och trög...
Men jag har funderat mycket på vad jag ska göra när och om jag får tid över efter vår flytt. Jag är fullt medveten om att jag med en bebis och nya rutiner kommer ha fullt upp iaf... men i vissa lägen måste man faktiskt oxå finna egen tid.
Jag älskar ju allt skapande, fota... teckna och dyl... det kommer när det kommer, inget jag kan tvinga fram.

Men däremot tänkte jag faktiskt försöka ta upp ridningen igen.
Detta för att jag och dotra tillsammans ska ha ngt att roa oss med.

Hästar och fotboll är de sakerna som hägrar mycket där ute, och det vore nice att färska till grunderna igen så man kan ta en ridtur då och då.

Jag tänker även utbilda mig lite via kurser.
Ekonomi samt bakning (tårtor och cupcakes) dekoration. Bara för att det är kul ;-)

Det är lite svårt för mig att skriva, då jag inte kan sitta upp tillräckligt länge och jag kan inte ligga på någon sida heller. Ligga på rygg innebär att anslutningen försvinner... suck!
Så jag får korta av det här.... för mer skriverier senare.

Anna Anka!
När hennes make väl kolar så måste de ju med tanke på hennes uttalanden i tv, kunna åtala henne för överlagt mord. Varför skulle hon annars köra igång med avsugning på morgonen om hennes make begär det?
För att han ska få en hjärtattack och dö såklart!!!
Det är ju solklart!

Sen brukar jag inte vara så förtjust i Hollywood människor och alla deras skönhetsingrepp... men Anna Anka skulle verkligen behöva både botox och silicon lite var stans på sin kropp!
Det finns snyggt tränade kroppar... och så finns det vandrande skellet.

Jag som inte trodde nätterna kunde bli värre än de redan är när det gäller sömnbrist.
Men det kunde de.
Då fort jag slumrat till... så har jag vaknat av extrem smärta i höfterna. När jag ligger på vänstra sidan, och när jag ligger på högra.
Kan ligga på rygg... känns ok, men då kör sammandragningarna igång istället.
Hur ska jag lösa det här nu då?

Någon tripp till Stugan blev det inte för mig.
Inte heller kunde jag vara med när mor och far packar och städar i huset....
Vet att jag inte kan göra ngt.... men jag hade velat vara med.
Velat se stugan igen....

Nu väger bebisen nästan ett halvt kilo, cirka 430 gram, är drygt 27 centimeter lång från hjässa till häl och har samma proportioner som en nyfödd bebis, om än lite spinkigare eftersom bebishullet inte utvecklats ännu.
Innan detta sker, ser huden lite skrynklig ut, men bebisen lägger på sig lite varje dag nu.
Läppar och ögon är formade, men iris (regnbågshinnan) saknar fortfarande pigment.
Bukspottkörteln utvecklas stadigt.

Redan nu finns tandanlag i käkarna och det dröjer inte så länge innan bebisen är född och så småningom får sina första tänder.

Hittills har du förmodligen ökat i vikt med mellan 5,5 och 7 kg, men från och med nu kommer du att öka snabbare i vikt – räkna med strax under ett kvarts kilo per vecka. Det är vanligt och helt normalt att få sug efter specifik mat.

Sista gången innan jag blundade för att tvinga mig själv till att sova, var vid 4 tiden i natt... så det blev inte många timmars sömn innan jag måste vakna och tala med min man.
Typsikt att man ska få mundiarré när man egentligen behöver sova!
Men det är ju lika lätta att hålla igen som vilken diarré som helst....

Ska försöka sova ngn timme igen nu... maken hade bråttom ut, förstår inte varför.. hrm...

02:19
Det säger sig självt att natten blir relativt sömnlös.
Värmen i rummet är helt olidlig och jag vet inte om det är jag, eller om det verkligen är så varmt.
OM det vore så varmt, så borde hundarna dricka en jävla massa vatten och absolut inte vilja ligga i sängen.
Men det gör de.... tyvärr, säger jag, för det blir inte direkt svalare med dem på sig....

Det som däremot gör det helt underbart är att Philippa har sin piggaste och alertaste period just nu. Hon sparkar, snurrar runt och sträcker sig så hela magen guppar.
Eller ja... fettet på magen guppar... men iaf... Det är fullt synbart när hon rör sig.

Hennes rörelser fyller hela mitt sinne med enorm lycka ... Inget av mitt tillstånd spelar någon roll, eller går att dra ner på den underbara känsla som hennes rörelser ger mig.
Jag önskar bara att min käre make, eller kidsen... någongång var vakna med mig så även de fick ta del av hennes nattliga bravader.
Eller.... om jag får... så hoppas jag att dessa bravader skall flyttas från 1-2 tiden på natten till 19-20 tiden på kvällen istället.

Anyway...  Det är alldeles, alldeles underbart!!

Alt 1

Alt 2

Alt 3

Alt 4

Alt 5

Alt 6

Alt 7

Alt 8

Jag har legat här och funderat... sökt den tapet jag vill ha i vårt rum... försökt finna inspiration...
Nu först, när jag kikar på alla dessa fototapeter så börjar det flöda.
Detta är 8 alternativ, men tanke på olika sorters matchande inredningar, som jag fallit för just nu.

När jag har legat här på sängen och vilat ett tag, så har jag en tendens att glömma min unga kropps svagheter.
Känner mig som om jag var 20 igen och skulle kunna springa ett varv runt spåret utan problem.

När jag sedan reser mig upp för en sådan simpel syssla som toalettbesök så är det som om åttio år slår mig i nacken med samma kraft som ett basebollträ... och att springa spåret skulle mer vara ett självmordsuppdrag.
Misstänker starkt att jag inte ens skulle kunna ta mig till spåret.... kanske snarare skulle ligga utslagen redan utanför staketet....

Är det då så himla konstigt att man väljer att ligga kvar i sängen? Där känns det ju bäst....
Hur kan man då säga att min kropp skulle må bättre att att röra på sig?

Ibland får jag känslan av att fisar som luktar illa, luktar ännu värre om de släpps fria i ett litet utrymme där lufter står stilla....

Min dotter älskar att vara hos sin kusin Sigge.
Hon anser också att fredagar skall man äta god mat.
Jag har varit sängliggandes i typ 1 månad.

Emilia: - Vad blir det för mat??
Jag: -Vet inte....
Emilia: - Kan vi inte äta Tacos?.... snäääääälla mamma!

Jag blir lite konfunderad och undrar hur hon tänker nu.... jag har inte lagat mat på över en månad..... Men bevisligen anser min dotra iaf att jag är den som bestämmer VILKEN mat det blir..

RESPEKT!

Jag har hört att morötter är nyttigt.
Det är fiber rikt och innehåller en massa grejor som är bra för kroppen.
Man kan förtära det på många olika sätt....
Kokta, stekta, i grytor och i juice!

Eftersom jag inte bara vill ligga här och vräka i mig onyttigheter, så kanske jag skulle knapra lite morötter. Om jag har tur kanske jag byter den här blå/vita nyansen mot gult istället.

Men bara knapra morötter är jobbigt... gör ont i käften.
Så jag vill ha ngt annat.
Påminner mig själv återigen om att morötter är nyttigt.....
SÅ JAG VILL HA MÄNGDER, MÄNGDER AV FÄRSK MOROTSKAKA!!!!

"Njut av hembakat!"
Står det i aftonbladet, med en massar recept och bilder på godsaker som kladdkaka och dyl.
Min motfråga, som jag mer än gärna spottar ut är: "Jaha... skulle jag gärna göra, men vem fan ska baka skiten åt mig??"
En annan får nöja sig med "nyköpt-veckofärskt".

Njutningen av att stå en hel dag i köket och baka, för att sedan äta alla dessa godsaker.... verkar (iaf under de kvarvarande 127 dagarna) vara ett minne blott.

Lika avlägset som njutningen av en orgasm.

Yep... ni såg rätt.... och det kanske är just det som får mig så fruktasvärt irriterad.
Jag kan inte ha sex!
Penetration retar och påskyndar... stör det som skall lämnas ostört s a s.
"sära" låser fast mig i en mycket obehaglig ställning och gör att det känns som om benen slits av sakta, sakta.
För att inte tala om vad en orgasm utsätter mig för när det gäller sammandragningarna.

När de här 127 dagarna passerat, kommer jag vara fet som en gris (eftersom den enda njutning jag har just nu är att äta - utan att röra på mig) och sexuellt frustrerad.
En sexuellt frustrerad blåval!!!!

Philippa gör verkligen bäst i att komma ut frisk och kry!!!

Svettas som en jävla gnu!!!
(svettas de?)

Dags för dagens första uppdatering.
Det jag skriver på natten räknas inte riktigt.

Till min stora förtret, så vaknade jag inte av att kidsen kom in för att säga hejdå. De hade nog bråttom då det är fredag. Fortare dit, fortare hem :-)

Jag har legat mestadels hela dagen, dels för att jag är så trött... ingen sömn i natt heller... och dels för att det var så in åt helvete varmt här inne!!
Har försökt dämpa värmen, men det hjälper inte riktigt då tv´n står på hela tiden och avger en hyfsad mängd hetta i detta lilla utrymme.

Mor och far kommer hit i morgon, och hjälper Maken med att städa ur det sista ur huset. Åka till tippen och dyl.

Jag har haft en massa sammandragningar idag, men jag har ändå undvikit bricanylen. Vill inte ta den om jag inte verkligen måste, och sammandragningarna har minskat när jag vilar....

Goood vad jag längtar efter denna bebis!!!

Well.... besöket på Mvc idag informerade mig om att dosen bricanyl som jag tar är väldigt stor!
Att min reaktion på den är inte normal, och att jag borde minska ner.... bara ta vid behov.

Och jag gjorde som jag blev tillsagd.
När morgonens tablett började avta, så började jag få tillbaka min pigghet och upprymdhet.
Helt underbart!
Skakningarna är borta och jag mår inte längre illa!
Fucking love it!

I ren lycka tar jag även ut mig själv lite för mycket, men jag njöt av fulla muggar.
Tog kaffe och kvällstv inne i huset med familjen, gosade med sonen och tog t o m lill lurvet på en kort och sakta men dock så efterlängtad promenad.
Efter det var det tyvärr dags för en tablett igen då sammandragningarna kom tätare och tätare... men endast en halv + vila.
Kunde inte låta bli.... att vara klar i skallen och inte skaka som ett asplöv var helt underbart!
Ska nog få till det här ska ni se :-)

Bättre sent än aldrig, är det inte så man brukar säga.... ;-) Här kommer iaf äntligen lite uppdateringar för dagen.

Att natten nästintill varit sömnlös behöver jag nog inte ens tala om... känns som tjat, verkar mer som om jag ska skriva när jag får sova en helt natt ostörd....mer nyhet liksom.
På morgonkvisten väcks jag av en underbar kram från sonen som kommit in för att säga hejdå. Känns inte som om jag träffar dem så ofta nuförtiden, eftersom jag ligger i ett helt annat rum/del av huset.
Likt en blobb...
Alla andra går upp tidigt, och jag sover igen tid från sömnlös natt.
När kidsen kommer in för att säga "hejdå" så kommer även hundarna in.
Överlyckliga som om vi inte träffats på bra länge, och de är de enda faktiskt som verkar njuta av min andedräkt på morgonen.....
Déville, som fortfarande lever med den inbillningen om att han är en liten knähund, viftar runt med sin svans och sveper ner vattenglaset jag har vid sängen.... rakt på mig.
Godmorgon!

Mvc kontroll och vaccin var det idag oxå.
Som tur är kom maken med, förra gången var en pärs och det var inte fullt så enkelt idag heller. Tar evigheter innan jag återhämtat mig.
Bricanyl biverkningarna gjorde att en läkare kallades in, och det visar sig att jag tar för mycket emot vad min kropp klarar av.... så nu skall jag bara ta den vid behov och försöka i största mån få ner värkarna med att vila.
Jag skulle faktiskt bli väldigt glad om jag slapp skakningarna.... slippa ligga apatisk i sängen för att inte må illa.
Blodsockret hade sjunkit, pulsen fortfarande hög... blodtrycket oxå.
Berättade om min klåda.... och skall för säkerhets skull ta prover för att se om det är ngt eller inte.
Why not liksom!!

Maken har varit hemma och passat upp på mig idag... eftersom vi visste att Mvc besöket skulle ta mycket av min energi. Jag hoppas så innerligt att jag iaf ska bli så pass mycket bättre att jag kan sitta inne i huset med de andra på fika eller en stunds tvtittande.... kanske t o m korta promisar med Tyson (han kan iaf gå i min takt).

Sååååå that´s it! Min dag... mycket mer lär heller inte hända heller....

Jo ... jag måste bara berätta.... i natt kunde jag ju inte sova... så jag.......
!!!!!! CENSUR !!!!!!
..... HAHAHAHAHA... och det var grymt skoj att se reaktionen!
Något att liva upp min tillvaro lite ;-)

Philippa har börjat med nya rörelser, och det är inte längre bara sparkar och snurrningar... nu känns det som om hon tar en arm eller ett ben och drar över livmodern.
Jag kan även, när hon sparkar som mest, se hur fettet på magen svallar till ;-)
Tur att det finns lite ljuspunkter i tillvaron.

.... gud vad gott det vore med chokladbollar... eller havrebollar som man kan köpa på macken.... mmmmmm.....

Uppdatering kommer snarast, efter vila.
Helt slut efter MVC besöket.....

Det är jättemysigt när maken kommer hem.
Även om det innebär att det enda jag hör från honom är snarkningar.

Den mänskliga kroppen är gjord för att arbeta. Sedan flera hundra år sedan så har människan knappast mått dåligt av kroppsligt arbete, men vart eftersom omgivningen blir mer och mer automatiserad... så verkar det som om människan blir mer och mer ... obrukbar.
Att kroppen faktiskt är mer van att röra på sig än vad den gjort de senaste veckorna, noterar jag pga att musklerna försvinner och blir till en degig massa som påminner mer om jäst, oknådad deg.
Kan ha mycket att göra med mitt sockersug som varit oxå.
Mycket godsaker, nada motion.
Ingen bra kombination.

129 dagar. Det är nästan en tredjedel av ett helt år.
Jag vill verkligen inte ligga till sängs så länge utan att ha ngt produktivt att sysselsätta mig med.
Visst, jag kan lattja runt med spelen på facebook, och jag har min roll på WOW... men jag vill inte spela bort hela tiden utan vill göra ngt som kompenserar det jag itne kan göra.

Hoppas morgondagen blir bättre, proverna visar bra resultat så jag inte behöver deppa ihop av hopplöshet (trots mina lyckopiller).

Det har ju trots allt redan passerat ca 137 dagar sedan produktionen ;-)

När tårarna väl börjar rinna är det svårt att stoppa dem.
Jag vet att det finns människor som har det bra mycket värre än jag, och bara den tanken borde genast få mig på bättre humör.
Och jag lyckas oftast hålla skenet uppe.
Glädjas åt det lilla.
Bara ett litet tag till.
Men dagar som nu, är det svårt.
Jag har inget att göra... inget att se fram emot inom en snar period och skulle jag rabbla upp vad jag tänker på, skulle det bara bli en massa negativa saker.

När jag ligger här på sängen, och mår "bra" trots omständigheterna.... så blir jag istället deppig.
Det är enklare att se "varför" jag ligger där jag ligger, när jag känner av problemen.
Men jag vill ju inte riskera att ngt händer Philippa, för att jag itne kunnat ligga still.

Jag antar att sova i 129 dagar är "out of the question".

jag vet... jag är en lite lipgris just nu... men det kan itne hjälpas.
Jag vill göra andra saker än att ligga här!!
Då blir mina tankar egoistiska.

Som alla andra dagar så ligger jag här på sängen och längtar ut.
Mattias åker ut till stugan på lördag, dit jag längtar så jag håller på att krevera, för att flytta de sista grejorna från huset ... Önskar verkligen jag kunde åka...

Fm glider på väldigt snabbt... jag sover bort dem. Ingen som helst anledning att gå upp... ingen är hemma och jag är trött på att glo på tv, läsa eller knappa framför datan.
Tur att jag har dessa grejor dock. Att bara lyssna på mössen i taket(de som enligt svärmor inte existerar) hade varit sådär.

Lite lustigt egentligen, när man läser om symtom som MVC påpekat. Ingen har informerat mig om vad det innebär, men jag vet att de ska dubbelkolla... kan vara en tillfällighet oxå.
Högtblodtryck kan vara tecken på Preeklampsin - havandeskapsförgiftning... och helt plötsligt slår det mig att jag kanske borde berättat om klådan som bara blir värre och värre.
Så jag antar att det bara är att vänta och se vad proverna på torsdag säger.....
Får hoppas att det bara är reaktionen på Bricanylen och urinvägsinfektion..... Hellre det än det andra!
Framtiden... minst 129 dagar till.... ser iaf inte så ljusa ut när det gäller att få lämna sängen. Maken får nog allt fixa den där förstärkaren och så får jag låna lite tvserier kanske....
Känns som jag kommer vara här ett tag. Morr.

OM något händer just denna vecka, så är det gynakuten som gäller... fr o m nästa vecka är det förlossningen!!

Jag undrar om man får ha fler än bara pappan med på förlossningen... måste kolla det. Verkar så skoj att ha hela familjen med som de har på "förlossningsakuten".

Kisspaus och sedan lite bokläsning är det dags för. Kidsen är hos kompisar, så någon ljuspunkt på dagen blir det inte förrän maken kommer hem...
Måste finna ngt som peppar upp mig, för nu börjar det bli lite föööör dystert faktiskt!!

Skum idag...Ont överallt....  håller kanske på att bli sjuk.... Varför inte, liksom....
Sova lite....

Bricanylen gör mig ganska så snurrig, och efter gårdagens lilla utflykt så var jag trött på den obalanserade tillvaron.
Ni vet hur det känns när man varit på kryssning och det blåst mycket... då känns det som om marken "vågar" up och ner när man går.
Liknande känsla är detta.... skakar i hela kroppen ju mer jag anstränger mig, desto mer skakar jag. Att gå en promis till toaletten är en ansträningning, så då kan ni tänka er hur min kropp reagerade nu dagen efter besöket på MVC.
På torsdag, när jag ska på återbesök och även ta vaccin, så jobbar maken hemmifrån.
Jag klarar inte av att köra bil, och behöver hjälp om det tar lång tid.

Idag har jag bara velat lega stilla, så jag har lattjat lite på mina "ville" sidor då och då... men mestadels bara legat på sängen utan att röra en fena.
Allt för att slippa skakningarna. Ligger jag helt stilla, så känns de inte....
Hoppas morgondagen blir lite piggare så jag iaf kan ha mungiporna uppåt.

Laktritsremmar... sådana där som man kan köpa i hallon, kola och framför allt laktrits när man är på tivoli, skansen eller grönan sommartid. Jag är grymt sugen på dem just nu.
Likaså lakritspengar... inte sådana som legat ett tag och blivit hårda, utan de som är lite mjukare...
För att inte tala om riktiga lakritsgrottor.... de som finns i gott & blandat påsarna.

Eller gå till ett Cafe och beställa en riktigt god kaffe med nybakade lussebullar. Ljumma och som inte har fått den där hårda ytan på sig som man ofta får när man köper dem på Ica eller Hemköp.
Allra allra helst, vill jag ha mina egna nybakade lussebullar med mandelmassa i.... VEM ska baka dem nu i jul?? Det är ju bara jag som gör dem!
M a o så kommer jag inte få äta sådana denna jul.

Men något som jag fortfarande kan frossa i, och som jag absolut tänker frossa i, är den traditionella hårdbröd mackan med julskinka och rödbets sallad. Slurp!!

Vanligtvis är det ganska soft att ligga här... men när jag börjar tänka på mat och godsaker, då finns det ingen hejd.

Rummet där jag numera håller till är inte stort.
Men det är mysigt, varmt (om man har värme på) och tyst. Me like.
Det är grymt skönt att ha sitt egna krypin när man ändå känner sig som en börda som det är... Vill ju inte att de boendes här skall få mer än de önskar... räcker med att de fick två hundar på köpet som de får ta hand om på dagarna.

Det stora fönstret har vi täckt för... och det är grymt mysigt att ligga här inne på kvällarna när alla gått och lagt sig. Maken spelar spel och jag pysslar med mina nya sidor som jag gillar.
Farmville, Fishville och Cafe world via Facebook.
Riktigt tråkiga egentligen, men grymt bra tidsfördriv i brist på annat.
Som när man hade de där tamagucci (stavas?) förut. Man pillar lite... loggar ut... skickar lite gåvor... pysslar lite... Samtidigt som jag kan titta på tv.

Lite trångt är det här inne oxå, men vi ska lösa det framöver. Nu är det huset som skall rensas i första hand. Småplock kvar och jag vill itne pressa maken till att hans ska flytta runt grejor här inne oxå, eftersom han fixar flytten praktiskt taget själv nu. Samtidigt som han jobbar heltid, tar kidsen och allt annat man ska vara två om.
Ändå har han tid och ork att vara så gulligt ödmjuk och passa upp på mig oxå.
Mi Lof!

Som sagt... värmen i detta rum är cosy... men jag har vridit ner den ganska mycket, för jag svettas som en klimateriekärring emellanåt... just nu... tycker jag att det är kallt.
Det enda jag önskar är att det fanns en toalett här inne oxå.... som det är nu får jag klä på mig, om jag inte redan är påklädd (poängen är att det inte är så lätt att klä mig) och gå ca 2 meter utomhus och in i stora huset.
Funkar, men det hade varit skönt med toa här inne :-)

Tyson följde gladeligen med mig in hit nu. Dogsen sover med oss på natten, men verkar föredra att tillbringa dagarna inne i huset.
Just nu ligger han och tittar på dörren som om den skulle öppna sig när som helst. Enda anledningen till att han kom med mig var för att jag hade mat med mig in...
Mina snuttisar... :-(

Kan man ha pungsvett som kvinna?
Det vete fan!
Kanske kommer från det faktum att vecken blivit fler, svettningarna mer och kroppshyddan inte riktigt är i god kondition.
Men det kan ju knappast kallas pungsvett på kvinnor.... det finns ju ingen pung!
Vad heter det då?
Läppsvett?
Övre lårsvett?

Går man till läkaren som gravid och säger: Hej, jag lider av läppsvett.
Förstår de vad man menar då, på samma sätt de hade förstått pungsvett.
Nä... jag får ligga här och fundera, duscha ofta och gilla läget!
Lufta ofta ;-)

Men sen undrar jag också hur det kommer sig att man är mer kissnödig när man är vaken, än när man sover. Varför är det lättare att hålla sig när man sover, medans man måste springa på toa stup i kvarten i vaket tillstånd?

Det är så mycket jag har att fundera på, så jag väntar med att skriva tills jag har lite andra funderingar....

Försöker verkligen se allt så possitivt som möjligt. Men det är tufft.
Idag blev en lite deppig dag, då jag mått så bra i två dagar och verkligen trodde att problemen var på väg att vända. Eller nja... jag är ju inte dum... klart jag innerst inne visste att så inte är fallet, men om jag beskriver det med ordet "hoppas" istället.

Maken är just nu ute med hundarna, och jag ligger här och önskar jag hade kunnat följa med ut på promis.
Trist!

Jag är nog lite avundsjuk.
På MVC - mödravårdcentralen - idag så var jag i vanlig ordning inte ensam.
Men jag kände mig som en stor orörlig blob när jag satt där... helt utmattad och nästan hyperventillerade. Alltid när det är så, så kommer andra gravida.
Normalt gravida.
Den blivande mamman, som i detta fall blev offer för min avundsjuka när jag satt där, var pigg... fräsch... och en stor mage rakt i vädret.
Hon gick i rask, obesvärad takt.
Morr..... hoppas hon får en riktigt lång förlossning....

Men sen inser jag, samtidigt som jag torkar bort den rinnande svetten från ansiktet, att det bara är jag som är avundsjuk... jag skulle oxå vilja ha en sådan där graviditet.
Jag kan försöka vända på det och säga... Ha... hennes graviditet må vara smärtfri, men den glider på fortare än hon kan säga "when" och då kan hon inte njuta lika mycket av alla rörelser på samma sätt som jag kan.

Enl önskemål lägger jag nu in bilder på den stora kokong där Philippa befinner sig.
Suddiga, tagna av Emilia med mobil.... Bättre kommer sen om jag hinner be maken fota innan han somnar... asg.

Då jag mått så bra nu i två dagar, så jag försökte mig på den korta resan ner till centrum och MVC koll.
Men det skulle jag inte gjort.
Vet ni hur det känns att köra berusad? När det känns som om man inte riktigt har stenkoll.... ?

Efter bilkörningen, promenaden till Mvc från parkeringen och undersökningen var jag helt slut. Skakade som ett asplöv och med mindre bra resultat från proverna.
Förhöjda vita blodkroppar i urinen, högt blodtryck och högpuls. På det får jag även tillägga högt blodsocker!!
Så det blir en tripp ner till MVC igen på torsdag, för nya prover och vaccin.
Som tur är fick jag en bokad tid 11:45 så jag slipper sitta där i väntrummet och lida.

FAN!!
Varenda gång jag tror det blir bättre så blir det istället sämre.
Nu ligger jag här igen, hungrig och fullt med sammandragningar. Bänkad, med insikt om att jag inte får vara uppe.
Meeeen.... Philippas hjärtljud låg på 155 och var mycket bra och tydliga.
Så länge hon mår bra, så är det värt det.
En dag i taget, en månad i taget.

Fattas dock bara att jag skulle få grav diabetes oxå... men varför inte? Jag verkar grymt mottaglig för allt just nu och det skulle ju förklara mitt extrema socker behov..... hrm... .not fun!

Talade även med min kontakt på FK då vi hade en tid inbokad den 18e som jag dessvärre inte kan ta mig till. Vi kommer hålla kontakten under tiden, och samma sak där.. ta en dag i taget. Vi håller telefonkontakt.
Tur att det finns människor som förstår.

Tur att jag bor hos svärmor nu! Blä... mår så skit just nu att jag funderar på VARFÖR det ska vara så jävla svårt att ta det soft.... kräkfärdig!

Bara 131 dagar kvar!!

Det är 132 dagar kvar till beräknad förlossning enl "hur man räknar".
Utöver det får man sedan tänka plus eller minus ca två veckor.
Nu är det dessutom kväll, och jag är övertygad (återstår att se om jag har rätt eller fel sen) att hon kommer ut senast i början på mars....
Mina kids är tidiga.
Och hon jobbar bevisligen redan på det.

Om man skulle hård dra det.... så skulle det då innebära att det är ca 3168 timmar kvar till beräknad förlossning... till detta får man ju då även vara öppen för ca 336 timmar plus eller minus.
... vilket i sin tur innebär ca 190080 minuter och ca 11 404800 sekunder kvar till beräknad förlossning....

Räknar man utifrån sekunderna, så måste jag ju faktiskt säga att siffrorna ändrar sig i rasande fart... man verkligen ser hur tiden går framåt och varje sekund är en sekund mindre att vara gravid.
Huga.. nu känner jag inte att det är så lång tid kvar... snarare som om jag verkligen måste passa på att njuta då det är den sista graviditeten som jag någonsin kommer uppleva.

Allt är ju relativt.

Anledningen till att just den här graviditeten är så detaljrik, i jämförelse med de andra två jag haft, är för att jag inte har så mycket annat att tänka på.
Jag analyserar praktiskt taget sönder allt, och tycker synd om mig själv fast jag inte borde göra det.
Vem skulle inte vilja ligga till sängs hela dagarna? Allra helst den här årstiden?
Fast det är ju så, att man alltid trånar efter det man inte kan få....

När man är gravid beter sig kroppen väldigt lustigt. I mitt fall, vid båda tjejerna, så är sockersuget enormt (vilket det inte annars är) och min kropp visar tydliga tecken på sockeröverdos på alla möjliga sätt.
Jag sväller, och tyngdkraften trycker mig närmare och närmare jordens mitt... och det är det som syns på vågen. Egentligen "ökar" jag inte i vikt, utan det är jag vs tyngdkraften som inte riktigt klaffar....

Sen är det det här med omplacering av organ i magen. Jag menar... redan innan fostret och livmodern började växa så var det precis lagom med plats för tarmar och organ.
Nu när det kommer in andra saker där, så måste ju det som alltid legat där, flytta på sig och ge plats för det nya.
Alla som varit med om liknande situationer VET att de som tvingas flytta på sig, aldrig gör det utan att bråka och inte heller med en god min.
Mina tarmar gillar inte att flytta på sig.
Om jag tidigare, pga stress (ok, och fobier för offentliga toaletter... vilket inte är så passande när man jobbar på resande fot) hade problem med "nr två" så är det INGEN LEK med hur det är nu!!!
Microlax is a good friend of mine :-)

Däremot kan luft som samlas under dagen, finna små vrår att slinka ut igenom... och det gör de med besked.
Magen sväller på kvällarna upp som en ballong, och senkvällar och nätter vill man INTE gå in i samma rum som mig.
Om normala fisodörer förknippas med avlopp... så är mina odörer mer likvärdig med ett fullproppat avlopps system som varit instängt sedan Mayaindianernas tid.
M a o... ingen lek!

Jag trodde, hoppades, att detta skulle ge med sig med tiden... och jag har en hyfsat stark misstanke om att mitt sockerintag inte har gjort ngt för att förbättra aromen... snarare tvärtom.

Jag vet.... för jag ligger nu ensam i mitt lilla rum.... och jag gör det ofta...
Börjar starkt misstänka att det inte har med att göra att alla är "upptagna" med annat... då de grimaserar och för konstiga kvidande ljud när de snabbt kommer in hit.

Sista timmarna på helgen tickar på i samma takt som de gjort varenda timme tidigare. Ändå känns det som om tiden går fortare i vissa perioder, och saktare i andra.
Fast så har det nog alltid varit.
Gick vid 13 tiden över och plockade lite matvaror för att ta över dem hit till "nya tillfälliga hemmet" och det var typ det jag klarade av att göra idag.
Efter ngn timme fick jag sluta, men jag fick iaf ngt mer gjort än att enbart ligga i sängen hela dagen.
Brickanylen gör underverk mot min annars så trista tillvaro.
Inte mycket jag kan göra, men jag känner mig mer som människa för det lilla jag klarar av :-)

Ett steg i taget!

132 dagar kvar!!!!

Ja i natt blev det inte direkt mycket sömn.
Kunde verkligen inte sova.
När solen steg upp, så blev det även ljust ute. En lyktstolpe använder sitt ljus för att rikta det rakt in i "rummet".
I dag måste jag få upp ngn form av gardiner här.... något som samtidigt inte förstör deras vanliga inredning.
Natten bestod även av många sammandragningar, men inte alls så mycket som jag trodde det skulle bli. Efter att ha dubblat bricanyldosen, så är det faktiskt skönt att det gör lite skillnad oxå.

Skallen är lite, degig, och jag ska försöka sova en liten stund till.

Jag: "Haha... ni har fått in råttor eller möss, som springer i taket"
Svärmor: "Nej, det har vi inte"

Jag: "Joooo, jag hörde en nyss som rusade fram och tillbaka"
Svärmor: "Ha ha, Nej det finns inga råttor här inne"

Jag: "Nej, inte i rummet... uppe i taket. Råttor och dyl brukar komma in när det är kallt, det är inte ovanligt!"
Svärmor: "Jo det vet jag, men vi har inga."

Jag: "Men jag hörde det ju själv, jag skojar inte.... "
Svärmor: "Nej, det finns inga sådana här. Däremot brukar träet i taket röra sig när det blåser och knaka lite. Det var nog det du hörde"

Jag: "Men alltså, Nej! Det där var inget trä som knakade. Det var rått/mus steg som sprang fram och tillbaka. Jag har hört det flera gånger förut, vet hur det låter"
Svärmor: "Ha ha... ja det tror jag säkert... men här finns det inga råttor."

Sen gick hon skrattandes ut ur rummet som om jag var "lite knäpp".
Min gissning är att det inte riktigt gick fram hela vägen det jag ville säga.... hrm....

Någonstans utanför droppar det vatten.
Dropparna landar på ett ställe som mycket smidigt sprider ljudet in i "rummet".
Dripp ... dripp.... dripp... dripp...... dripp...

Är inte det typiskt när maken för en gångs skull sover utan att snarka!

Min käre make har somnat på soffan i rummet, med kläderna på.
Jag har gjort några försök till att väcka honom, men utan framgång... så jag tänkte Äh... wtf, låt honom sova då!

Nu har jag dessutom väldigt roligt åt honom. Han har, trots sitt sovandes tillstånd, väldigt mycket att tala om.
När en person.... iaf min make.... talar i sömnen så börjar det med häftiga andningar, så man vet när det är dag. Tyvärr, så är det inte alltid så tydligt det han talar.
I vissa lägen har jag hört konstiga ord, men noterat att det är tonerna till de berömna AIK ramsorna han brukar köra.
Vad som framkallat hans sömntalande idag har jag ingen aning om... men han lät nästan lite orolig... typ rädd.
Kanske blir han jagad av vargar...?

Nu börjar han igen.... hahahahaha!!!

Min svärmor har trevliga grannar. Mycket trevliga.
Mannen är däremot lite skum, men trevlig när han har det humöret på... annars är han.... bara skum.
Sommartid, eftersom min Svärmor är Italienare, så är det ofta mycket folk på middagar. Mycket folk som pratar och sitter ute hörs... men inte sent på nätterna, det är inga 20 åringar vi talar om.
Middagarna brukar vara vid samma tid som normala kvällsmiddagar, och avslutas på samma sätt.

Maken.... den skumma... brukar komma och ställa sig, utan att säga ett ord, vid tomtgränsen och stirra när vi sitter där och äter. Notera: Sommartid, alla äter ute var och varannan kväll.
När han ställer sig där, och vi är på middag... så har jag alltid hundarna med mig.
Minstingen är av raskorsning chihuahua och nakenhund, dvs mycket liten och mycket skällig.
När snubben ställer sig där, skall Tyson alltid skälla varnande och det blir inte direkt bättre av att han fortsätter provocera (han säger fortfarande inte ett ord, bara står där och stirrar ca 2 meter från oss).
Många gånger har det faktiskt även hänt att han efter ett tag gått iväg, och sedan kommer tillbaka för att stirra igen.
I början trodde vi att han ville säga ngt, men insåg efter ett tag att han inte ens tänkte hälsa... bara stå där tyst som ett fån och stirra.
När vi sedan gått där ifrån, eller dagen efter när svärfar är ute på tomten... då kommer det.
-"Hundarna ska inte skälla så mycket, det stör."

Till saken hör... att förutom stirrandet, och hans klagande till de som han VET inte äger hundarna gör att man blir smått irriterad och lättretlig när det har med honom att göra.
Nu... när maken och jag flyttat hit... så är det rum som vi bor i (en utbyggnad från garaget) vägg i vägg med den grannens hus.
Och nu i kväll... första kvällen på plats.... så hörs det hög musik innefrån grannen.
Det skall bli min sanna glädje, om detta fortlöper, att informera honom om att hög musik under flera timmar är mycket mer störande än skall i fem minuter.
Mwoahahahahaha!!!!!!
Kanske t o m blir ett fall för nedanstående duo.... haha

Japp, då har man blivit flyttad!
Finns massor av småplock kvar i huset, men vi har nu officiellt flyttat över till Svärmor. Vår bostat fram till April-Maj om inte mitt tillstånd ändras.
Jag och maken bor i ett rum "utanför" huset och barnen bor på övervåningen med Nonna & Nonno.
Datorn fungerar även om linan är ngt sämre och söligare än vi hade.... och nu är det bara min kära tv som ska  komma igång.... Maken håller på och kämpar som fan men antenner och dyl.
Jag dör om jag inte får ha mina faktakanaler i min sjukstuga!!!

Ni får nu, tillsammans med mig, hålla tummarna på att jag klarar mig utan större sammandragningar och värkar. Jag har nämligen varit uppe en stund idag.
Jag satt igång två maskiner tvätt, och plockade i diskmaskinen. Sedan tog jag lite kassar med mig när jag gick över till Svärmor.
Nu väntar jag och ser hur det blir... OM det inte blir ngt allvarligt så tänker jag försöka mig på en kort promis med Tyson i morgon.
Blir det illa.... så måste jag låta bli :-(
Men ... ni får tillsammans med mig, hålla tummarna!!!

-"Öka mängden fostervatten, genom att dricka mer vatten!"

Ok... so be it!

Problemet är bara att då ökar även mängden vätska som vill ut.... och om allt som kommer in, rinner lika snabbt ut igen.... hur ska jag då kunna öka mängden fostervatten???

Aja... tillvidare... jag dricker, och kissar... dricker, och kissar....

So be it!

Nu väger fostret cirka 360 gram och är ungefär 27 centimeter långt från hjässa till häl.
Ögonbryn och ögonlock är fullt utvecklade och fingertopparna täcks av naglar.

”Små grytor har stora öron”:
Nu kan bebisen höra vad du säger eller sjunger.
Vissa studier pekar på att att nyfödda barn suger kraftigare om de lyssnar på en saga de hört ofta i livmodern.
Om du vill göra din egen ”vetenskapliga” undersökning, kan du välja en bok du tycker om och läsa den högt.
Det är klokt att välja något du inte kommer att tröttna på i brådrasket, eftersom det kan råka på att bli en storfavorit som du får läsa många, många kvällar framöver...

Du mår förhoppningsvis ganska bra nu.
Generellt är detta den behagligaste fasen av graviditeten.
Du har ännu inte blivit så stor att det är jobbigt och de vanligaste biverkningarna av att vänta barn, som illamående, tryck på blåsan och trötthet har förmodligen lagt sig.
Njut medan det varar.
Den tredje trimestern ligger framför dig och kan föra med sig lättare besvär som kommer av att bära en större bebis i magen.

Allt det här med flytten har inte riktigt gått som vi tänkt oss.
Att jag inte skulle kunna bära tunga saker visste jag ju redan om, men att jag inte ens ska kunna assistera i lättare saker så som att packa ner i lådor, fixa flyttkartonger och förpackningsmaterial.... blev lite tufft.
När alla sysslor hamnar på en och samma person rinner tiden iväg mycket snabbare.


En av sakerna jag ser fram emot mest, är ny tapet att stirra på och nya sängkläder.
Den säng jag ligger nu, kommer nämligen att åka rakt till tippen!
Jag införskaffade den när jag flyttade hemmifrån.... för X antal år sedan och den genom tidens gång stått ut med allt från kissiga barn till löpande hundar. Fläckar som aldrig går bort.
Uäk!

En två sitsig skinnsoffa åker på tippen även den. Svart.
Inget fel på den, men vi har inte plats för den och har heller inte funnit någon som velat överta den... gammal är den också.

Måste nog stoppa i öronpropparna... blir trött bara av att höra dem mecka på nedervåningen....

ENDAST 133 DAGAR KVAR!!

När jag ligger på rygg.... så ökar sammandragningarn!
Ska jag inte ens kunna ligga på rygg?? Ska enda alternativet vara att ligga på sidan nu, vilket då pressar ihop höfterna.
WTF

(Sluta lipa när Eddie sjunger, jävla snorungar. Idoldyrkan går lite över gränserna när småtjejer sitter som värsta beatlesfan och brölar)

Inte för att jag personligen uppskattar alla dessa modebloggar, skrivna av 18åriga fjortisar, men det är ju trots allt vad de flesta bloggläsare verkar följa.
Det finns ju de som skriver om annat också, typ fotografering och dyl... skapande.... men majoriteten av topplistan på blogg.se leds av modebloggare.
Eftersom alla skriver om mode, eller "dagens outfit" så måste det ju då betyda att mode världen är enormt stor och väldigt varierande.
Jag kan iaf dip shit om den.... när jag faller för ett plagg så är det utgånget eller extremt svårt att hitta..... hrm.

Det absolut värsta jag sett är den där blonda tjejen som gjorde videoblogg, filmade sig själv i spegeln och hade inget vettigt att säga.
Hon piffade till sitt sönderblonderade hår, putade med tuttar, bröst och det enda hon kunde säga var:
- " Idag har jag.... mmmm....a aaaaa.... smack smack... inte gjort ngt speciellt. Mmmmmm.... aaaaaaa..... "
Fast det var ändå ganska roande.
I mina unga år så gjorde man filmroller som var som denna tjej... i form av de ultimata dumma blondinerna.
Men nu regerar de i bloggvärlden.
I don´t get it... men det finns ju en plats på jorden för alla.

Sen finns det de som skriver om deras dagliga upplevelser och privata tankar.... personliga bloggar.
Dit skulle jag vilja höra....
Men just nu känns det inte som jag har så mycket att bidra med.
Jag upplever INGET utanför husets fyra väggar.... Enda friska luften jag får är från det öppna fönstret....
Därför är mina blogginlägg antingen fulla av självömkan, eller fulla med en massa dravel.
Om jag skulle skriva direkt från mina tankar skulle det bli ännu värre.

Sen finns det även matbloggar. Mums!
Men dem håller jag mig borta från just nu.... vill bara laga mat då, och tycker inte att maten som serveras är god nog ;-)
Appropå mat..... Mitt tidigare inlägg... om Mammas mat....
Det fick jag bokstavligen äta upp.
Trots att jag försökte dölja det, så noterade alla mitt misstycke ang köttet. Blä!
Undrar om det berodde på att jag lämnade lite, och gav resten till hundarna …
Till efterätt fick jag dock den efterlängtade kladdkakan. Inte med glass dock, utan vaniljsås... men det gick ner det med.

Jag är, som alla andra, uppväxt med ens mors mat.
Min Mor lagar hederlig husmanskost. Inga spec hårda kryddor, och skumma saker som man säkerligen måste leta i en kokbok från 60-talet för att finna recept på.
Men det är gott.... för det mesta... framför allt är det ovanligt emot vad VI brukar äta i min familj.
Ex... jag gör inte kalops. Skulle jag göra det, så gör jag isf en hottad variant.
Inte heller skulle jag palla en kalvstek... eller annorlunda fiskrätter.....
För jag vet helt enkelt inte hur man gör.
Och det är saker som, om man inte kan tillaga det, inte alltid är så gott.... men det är gott att äta när någon som kan tillaga det, har lagat maten.

Min make är dock väldigt skeptisk och har lite svårt just nu när min Mor bor här och lagar maten. Ni vet... om pastan kokar lite för länge eller om det är kryddat med andra kryddor än vi brukar använda.
Han är ganska reserverad mot matrester, allra helst om det är min mors matrester.
Orden kommer inte ur hans skalle, utan han äter och håller god min iaf. Väluppfostrad som han är.
Men jag vet vad det är för tankar som går i hans skalle.
Och det blev väldigt tydliga när han nu ringer på hemvägen och undrar om han ska köpa mat åt sig på vägen hem, eller om det kommer serveras mat som man kan äta sig mätt på....
Ha ha ha ha!

För övrigt... tar lite tid att skriva detta inlägg.... för jag kommer av mig hela tiden.
På MTV är det nu "my super sweet 16" Fast det är om en tjej som fyller 21....
Snorungen ÖSER ur pengar.... köper smycken och öser ovett över alla.....
Jag blir helt chockad!!!!
Är det vad som kallas rich Bitch?

hahaahaaaah!!

Jag började skriva ett inlägg.... ett inlägg med en baktanke och en poäng (så mycket minns jag iaf) till skillnad från det övriga tanklösa svamlet som jag fördriver min tid med.
Sen ringde telefonen.
Och jag pratade... och pratade.... och pratade.
Sen kom H för att lämna minstingen, och kom upp (utan en gudomlig chokladkladdkaka) för att prata lite.
Vi pratade.... och pratade... och pratade....

Sedan ringde telefonen igen..... och jag pratade och pratade.

Nu... när det gått ett tag efter att jag började med inlägget.... så har jag liksom glömt vad det var jag skulle skriva om.
Jag tappade hela innehållet, och även poängen.
Så istället blev det ytterligare ett inlägg med meningslöst dravel.

Det är inte många program på tv som jag valt att följa, eftersom jag inte vill fastna i ngt tv koma.
Därför har jag valt att hålla mig till fakta kanalerna.
Men det finns ett program.... på fyran... som jag håller stenkoll på tiden, och som jag inte vill missa.
Förlossningskliniken.
Varför vet jag inte, för jag tycker att det är så fruktansvärt GROSE att se hur de ligger där och skriker och pressar ut dessa kladdiga små knyten.
De är jättesöta bebisar... när de torkats av från allt blod och det där äckliga vita.

Själv ligger man ju, som föderska, upptagen med andra tankar just i själva ögonblicket.... men karlarna, som står som åskådare.... de måste ju leva med den synen resten av sitt liv.
Jag lider verkligen med dem.


wooohoooo.... det snöar.... och jag lyckas se flingorna dala ner :-)

Nog för att hon inte vet bättre, och hon ju precis utvecklat det kunnandet...
Men om jag tycker att det är tufft med rastlösheten som kommer till följd av att vara beordrad i ryggläge... men det finns ju de som har det värre.
Philippa ligger ju i sin lilla påse och har bara vatten och de partiklarna som är i vattnet att lattja med.
Navelsträngen är ju inte direkt en nyhet, den har ju funnits där länge, men konsten att andas vatten är ganska färskt.

Så om man jämför de sysselsättningarna med de som jag har tillgång till, så är jag nog inte den som har tråkigast och mest enformigt.
Jag har det ganska bra ju!

Bara 134 dagar kvar!

Andra inlägget och klockan har inte ens slagit nio!

Doften av nybryggt kaffe, uppdukad frukost (en av fördelarna när Mor är på besök) och kvittret från glada kids lockade ner mig att förtära lite käk innan medicin intaget.
Av reaktionerna att döma, så var det nog ett tag sedan.
Allt stannade upp och de som satt vid matbordet tittade förvånat på mig. Oliwer gick nervöst efter mig i köket som för att se att allt var ok....
-"Allt finns redan här mamma, kom och sätt dig"
Raring.

Déville har intagit sin plats.... dvs makens plats.... i sängen och breder ut sig. Tyson lämnade min sida i samma ögonblick som Ina klev innanför dörren.
Jag är hans allt.... med undantag för Ina ;-)

Igår gjorde Mor min ett försök med att ta Déville på promenad. Det var dömt att misslyckas. Han behöver en lite vanare hand och mer aktivering... annars drar han som 17.
Misstänker att hans iver över att nosa på varenda liten fläck, påminner starkt om min reaktion när jag väl kan gå ut och gå igen.
Fara fram och tillbaka och inte riktigt veta vart jag ska börja.

Jag har kunnat sova i natt!!
Sist jag kollade på klockan så var den ca 02:00 och då stängde jag av all elektronik i ett försök till att kunna somna.... Jag hade även tagit mig en bricanyl för att slippa vakna av sammandragningar.
Och det fungerade!!!!
Vaknade nu vid 07:00 på morgonen och känner mig utvilad. Grymt nice!

Nu ligger jag här uppe och lyssnar på när kidsen gör sig redo för skolan.
Oliwer, säkert till min systerdotters stora förtret, tar sig några toner av Edelweiss. Som ni kanske förstår, är de toner alldeles för höga att vakna till på morgonen.

Doften och ljudet av kaffebryggaren har nått upp till övervåningen, och det doftar ljuvligt!
Tänk att kanske kunna få en kopp innan kl 11:00 idag :-)
Det vore ngt!

Bara 134 dagar kvar.

Kommer på mig själv att jag ännu inte kollat upp recept på ambrosiakaka.
Inte heller har jag fått Mor min att göra mig en härlig kladdkaka med vaniljglass.
Bakning av egen maskin är uteslutet.

Eftersom det då inte heller fanns några gottis saker hemma, så smsbeordrade jag min käre make att inhandla både glass och en påse smågodis.
De som känner mig, vet att jag kan äta ngn godis och sedan är det bra... .men det måste jag erkänna, gäller inte längre. Hela påsen åkte ner i ett nafs!!
Slurp.

Nu är det även dags för mig att inse mina begränsningar och förbereda mig på att det kanske inte blir bättre. Lära mig att gilla läget och inse att jag inte kommer kunna åka runt "senare" heller.
Borde jag ringa FK och informera om situationen? Kommer de förstå?
Helst skulle jag vilja tala med dem face to face, men vet faktiskt inte hur jag ska ta mig dit.
Kan ju inte köra bil, och jag vill heller inte riskera Philippa bara för att de vill ha en intervjuv.
Får se hur jag gör... det är ju ett par dagar kvar....

In i det sista intalade jag mig att INTE börja med Cafe på FB.... Men det sket sig.
Jag gick in.... och fastnade.
Varför?
Jo, för att jag är så innerligt trött på allt annat som erbjuds.
Repriser på tv, spel där man måste tänka och vara alert för att kunna styra (bricanylen pajar det lite för mig).
Det här var simpelt.
Jag lagar mat. Tjänar pengar och serverar.... that´s it.
Vill jag göra mer, så finns det möjligheter... vill jag inte, så loggar jag bara ur.

I morgon blir kära Kattis hela 35 år!
Fatta.... 20 år sedan hon var 15 år!
Shit vad tiden går fort... alldeles för fort!!

Har bestämt mig iaf... när jag ska till MVC nästa gång, så tänker jag ta sprutan.

Om det nu fanns en möjlighet till att kunna sova sig igenom hela graviditeten så skulle jag göra det.
Tiden går så mycket fortare när man sover.

Eftersom jag har så mycket sammandragningar på nätterna, sådant tryck när jag är uppe och skakningarna pga bricanylen inte slutar... så ringde jag nu till MVC för att fråga.
Mina förhoppningar om höstpromenader grusades när jag fick höra:
- Måste öka upp dosen, skakningarna slutar inte så det är bara att gilla läget. De stoppar värkarna och ser till att hon stannar längre i magen.
- Jag får inte, under några omständigheter, göra annat än gå på toaletten och upp å äta. Övrig tid skall jag ligga ner. Iaf så länge trycket är kvar. Spelar ingen roll om värkarna slutat eller inte.

Så... det blir bara att vackert ligga kvar till sängs ett tag till..... rör på mig gör jag ju, för jag skakar som ett asplöv pga bricanylen.
Galet!

Se det possitivt.
Philippa är kvar i magen och växer friskt. Hon sparkar och utvecklas.
Samt att det är "bara" 135 dagar kvar till BF :-)

Sorry för det bittra inlägget av självömkan i natt... var lite.. hrm ... ensam och sentimental.
Glömde ägna mina tankar åt kossor, höns och allt annat som komma skall.
Feta mysiga babylår, barnspyor och barnbajs.

Så för att sortera tankarna lite...
(fan att man aldrig får sova... inte ens sova i kapp nu ju)
... så skulle jag kunna skicka Mor att köpa kakor.

Fast ändå... kanske inte.
Mina lår (som för övrigt inte burit många muskler tidigare) har tappat ALLT vad muskler heter. Det är som två blobbar som sprinder ut sig, alt hänger som gäddhäng om jag håller upp dem.
Att strö på det extra med mer kakor, kanske är lite att "push it".
O M G!
Men, what to do dåe? Det är som det är.

Nej... nu måste jag försöka palla mig ner och få ngt att äta. Tappar, vart efter som, hoppet att mor skall komma med frukost på säng och min medicin färdigportionerad.
Bommer....
Sen måste jag ju oxå försöka kika ut genom fönstret och se hur det går med grannens stenläggning... ruggigt läckert att se det växa fram.

Det är nästan så jag tappat räkningen på hur många nätter som gått utan sömn nu.... och även denna natt, trots extremt trötthet... verkar bli utan sömn.
Två dagar har jag tillbringat på nedervåningen, och jag inser att det inte går. Trots att jag till mestadels ligger i soffan. Jaga har tagit bricanyl, men sammandragningarna kommer iaf.

I morgon måste jag ringa MVC och kolla, för jag är så orolig över det tryck och onda i magen som blir när jag är "uppe". Det räcker med att jag sitter upp, så kommer det ... och ju längre jag är uppe, desto ondare gör det.
När sammandragningarna sen kommer gör det verkligen skitont.
Men det är inte som värkar, utan det är hela tiden.
Är allt som det ska?
Vågar jag vara uppe iaf?
Kommer det förvinna om jag är uppe, eller kan det orsaka värre värkar?

Det är hemskt att beklaga sig hela tiden, och det är fruktansvärt att inte veta. Är jag nojjig, eller vidtar jag de försiktighetsåtgärder som jag ska?

... och så denna sömnlöshet....
Skulle bara vilja vända mig om och somna.... och sova tills v 25 passerat..... helst tills det är dags för förlossning... så jag vet att Philippa är ok....

04:17 och jag har haft 3 st sammandragningar...

Eftersom man räknar att dagen börjar redan efter tolvslaget, så är detta det första inlägget för dagen :-)

Jag har dessutom kommit på vilken liten dutt det var som gjorde att jag inte fick mina radbrytningar där jag ville ha dem.... och det hade inte med databytet att göra kan jag säga.
Suck vad irriterande... haha... och lite småkomiskt oxå eftersom jag funderat och funderat vad det varit som gjort det... haha... näst intill pinsamt faktiskt.

Men.. nu vet jag, och då behöver jag heller inte längre skriva centrerat :-)

Min käre make sitter fortfarande på nedervåningen och spelar spel... jag hoppas han inte håller mor min vaken allt för länge och jag hoppas även att han inte väcker henne med sina snarkningar... om han somnar (vilket han brukar ha en tendens till att göra).

Nu på kvällskvisten kände jag mig faktiskt trött... ögonen svider och jag var trött.... ändå är jag vaken nu!
Varför?
Jo, jag fastnade vid designen...
Sökte och sökte på nätet efter ett tema jag gillar.... men icke... så det blev till att ändra lite smådetaljer, som ni säkert inte ens lägger märke till, och låta det gamla temat vara kvar.
Jag har inte ork att fixa en personlig banner, även om jag önskar att jag hade en... banner alltså.

I dag är det även den 12 november, och den sista dagen för Uppsala kommun att svara till Heby kommun ang fornminnes registreringen.... jag ska avvakta i morgon och sedan ringa Heby på torsdag.
När jag ringde Uppsala, så hade handläggaren semester, så man får väl hoppas att de inte orkar bry sig ;-)

Ligger kvar i sängen efter att återingen sovit i kapp ett par timmar efter en sömnlös natt.
Problemet är, att jag har fullt med sammandragningar just nu.... och skulle behöva ta mig ner till nedervåningen för att komma åt ngt ätbart samt min medicin.
Blev ingen frukost innan maken åkte till jobbet..... :-(
Mor kommer nog inte förrän i kväll....
.
Idag är även första dagen, på sista veckan i huset.
Det är långt ifrån färdigt, vi har till 25e nov på oss.... men vi räknar med att till helgen få bärhjälp så de stora sakerna åker till lagret, och det övriga till tippen.
Redan nu är hela carporten full med saker som skall slängas.... (aldrig mer förvara saker man vill ha kvar uppe på en vind... blä, vad det luktar).
Dvs då flyttar vi även in till svärmor till helgen.
.
Det enda som verkar kunna strula till det för oss nu, är att Uppsala kommun blev inblandat i vårt ärende.... Uppsala är ingen lätt kommun att ha å göra med när det gäller handläggningstid.
Angränsande till vår mark, har det tidigare hittats delar från forntiden. Eller delar.... EN del.
Därför är marken registrerad som fornminne.
Heby kommun skickar därför en remiss till Uppsala om att vi ansökt om bygglov.
Allt har gått smidigt hittills... men nu har det stannat av.
FUCK!!

Mmmmmm.... tänk er en riktigt god grönsaksgratäng!

Mums!!

I kväll var jag trött... mycket trött.
Inte så konstigt kanske med tanke på att jag inte sovit en blund föregående natt..... Och inte heller sov så länge på FM.....
Det som däremot är konstigt... är att jag nu sovit typ två timmar... och vaknar upp och kan inte somna igen.
.
Maken och dottern har slitit som djur i dag, och kört vändor till Shurgard.
Till och med sonen har dragit sitt strå till stacken även om det inte var utan invändningar ;-)
.
I morgon kommer mamma och stannar ett par dagar. Skönt som fan, för då behöver Maken inte stressa hem för att fixa iordning maten till familjen och inte heller behöver han stanna och handla på vägen hem.
Visserligen skall vi bara bo här ca en vecka till... Men det underlättar så enormt om man har alla ingredienser hemma och slipper äta middag kl 19 varje vardagskväll.
Dessutom kan han då käka och sedan köra en vända med flyttsaker istället :-)
.
Nu skall jag knäppa på tvn, eftersom jag är klarvaken igen, och se vad nattens tv utbud har att erbjuda.... suck!
Misstänker att en stor del av mina problem att sova, är att jag inte "jobbar" med kroppen alls..... ligger ju bara hela tiden, även om jag ligger i soffan nu oxå.
Anstränger ju inte kroppen, så det finns inget som gör mig "slut".

.
Nu är det visserligen inte scannade bilder, och de är något suddiga... men jag orkade inte vänta längre. Ni får hålla tillgodo med dessa tills jag kan vara uppe och fixa mer ordentligt....

07:50 kollade jag sist på klockan... då hade jag legat vaken HELA natten!!!!
Först pga värkar och sedan pga en kick från bricanylen, inkl fruktansvärt illamående.
Min gissning är att illamåendet var en blandning av trötthet och att jag tagit med utan mat i magen....
Men det gick. Tog igen ett par timmar nu på morgonen, och är nu vaken för att inte sova för länge.
Ligger kvar en stund i sängen och ser tills tabl nr 1 börjat verka.
Sedan tänker jag inte ta en ny tablett förrän jag känner sammandragningar igen....
Tar lite tid att få till det här så det fungerar.....

Okey... kanske var lite väl snabb på att hurra då, men kan jag hjälpa det?
Vart eftersom bricanylen avtog, så ökade sammandragningarna markant... dvs min kropp hade det bara vilande i kroppen och gav igen när den kunde.
Har nu stoppat i mig en till tablett och väntar på att den skall börja verka så jag kan somna.
Toabesöken är redan uppe i antalet 5 för denna natt.... och det är nästan så jag är kissnödig så fort jag kommer tillbaka till sängen....
Dessvärre gör ju inte bricanyl direkt så man kommer till ro... inte i början iaf.... så det lär nog bli en lång natt....
Och inte heller lär det bli någon promis i morgon....
Men jag tror iaf på att det kommer bli bättre... men jag måste ge det mer tid, och ta ett steg i taget.
Fram t o m v 25 är det iaf så att det är mest akut.... inte för att jag vill att hon kommer ut före v 35 men då har hon iaf en chans att överleva....
Min älskade lilla bebis... kör med morsan innan hon ens lämnat magen ;-)

Jag vet att man inte ska prisa kocken före efterätten och det kanske verkar löjligt när jag skriver det... det har ju bara gått en dag, men även om tiden är kort... så märker jag skillnad.
I dag var jag på nedervåningen i hela 5 timmar på raken. Det är det längsta på länge.
Under tiden så hade jag visserligen lite biverkningar av bricanylen, och lite sammandragningar... men skakningarna var inte alls lika hemska som igår, och sammandragningarna var mycket milda.
Jag gjorde inte så mycket, men jag var med de andra. Satt i soffan, låg i soffan och gick t o m runt lite i huset.
Känns helt underbart!
Om ett par dagar, eller kanske t o m redan i morgon, vågar jag mig nog ut en snabbis för lite frisk luft!
Inte för att ta mig till läkare eller andra "måsten" utan bara för att njuta av höstvädret!
.
Det trista med bricanylen, är dock att jag märker skillnad på Philippas rörelser... som om även hon blir påverkad av dem. Måste kolla med läkare om det sen...
Hon håller inte alls på lika mycket som hon brukar och meckar inte runt som hon brukar... kanske ger även det med sig och kanske är det bara en tillfällighet... men om det håller i sig så, så måste jag ju kolla upp det.
Hennes rörelser är det som gjort att jag stått ut, och jag ser gärna att de fortsätter....
.
Nattetid, som ni kanske märker, så är jag fortfarande vaken..... men när jag kommit ur den onda cirkeln med att sova hela förmiddagen, så kanske jag kan somna tidigare oxå.
Sen vet väl alla, som har en snarkande make, att det inte är världens lättaste att somna när det låter som ett sågverk rakt i örat på en....
Jisses alltså, och då har jag ändå öronproppar....
.
I morgon skall min första prioritet vara att dela med mig av de underbara bilderna från UltraLjudet....

Just nu sitter jag i soffan på nedervåningen och lider inte allt för mycket av skakningar eller värkar/sammandragningar.
Ni anar inte hur underbart det känns att kunna sitta här och vara med.
Hoppas det blir ännu bättre så jag kan vara uppe och gå snart oxå.

Ligger i sovrummet och njuter av luften utifrån.
Maken har öppnat fönstret så jag känner höstens svala luft och njuter av dofterna utifrån (annat än mitt inpyrdfisiga rum).
Hela dagen har maken och barnen hållt på med packning och städning inför flytt, och jag har faktiskt klarat att bara ligga still.... även om det är svårt... så mycket enklare om man är två.
Bricanylen gör mig shaky även idag, läbbigt.... men om jag itne tar den så vet jag inte om den hjälper... och det tar ett tag innan skakningarna går över... ett par dagar sa läkaren.
Men det är läbbigt när jag går på toaletten och benen skakar så de nästan viker sig.... galet... men snart så.

Nu är bebisen ungefär 16,5 cm lång från hjässa till rumpa och lägger stadigt på sig i vikt.
Det vaxliknande fettlager som kallas fosterfett, eller vernix caseosa, börjar täcka huden för att skydda den mot den långa tiden i fostervattnet.
Det underlättar också förlossningen.
Bebisen sväljer mer denna vecka, vilket är bra träning för matsmältningssystemet.
Det fostervatten som tas in av din bebis spjälkas till vatten (som absorberas) och restprodukter som hamnar i tjocktarmen, där det så småningom bildar barnbeck.

Om du inte redan går i föräldragrupp, kanske du är intresserad av att göra det. Både nya och flerbarnsföräldrar kan dra nytta av strukturerade klasser. En bra motionsgrupp för gravida kan förbereda dig inför förlossningsarbetet. Det är bra att planera det så att du är klar med dina lektioner vid 37 veckor, då du åtminstone teoretiskt sett anses fullgången och redo för förlossning när som helst.

Se till att du får tillräckligt mycket järn. Bebisen behöver det för att tillverka röda blodkroppar, bland annat. Det är i stort sett omöjligt att få i sig för mycket järn bara från mat. Exempel på järnrik mat är magert rött kött, kyckling, fisk, linser och bönor, spenat och berikade frukostprodukter. Läs vår guide till bra kost för att få grepp om vad du behöver mest.

Efter att ha legat stilla precis HELA dagen, med endast undantag för kissningar (nej ingen mat) så tog jag mig ner till middagen och gick sedan upp och vilade igen.
Hela kroppen skakade av bricanylen och är faktiskt ganska obehagligt..... Tror inte heller att Philippa uppskattar den heller för hon håller sig brutalt mycket lugnare när jag tagit den.
Ändå har jag endast tagit halv dos av den max dos jag får ta.... vågar inte ta mer... det är grymt obehagligt.
.
Sen gick jag iaf ner en stund igen i ett försök att hålla familjen sällskap framför idol en fredagskväll.... men fick ge upp, det gick inte... :-(
.
I morgon blir det riktigt jävla tufft..... jag ska ligga utan att göra ngt... och Maken + kidsen skall flyttpacka och röja. Den blir tuff!
Sen på em/kvällen kommer min systerdotter och vi skall tillsammans titta på "Drag me to hell".
Vi har nämligen tycket av skräckfilmer tillsammans.

Jag skulle kunna göra väldigt mycket för att kunna gå en promenad i höstvädret just nu... eller åka ut till stugan och njuta av omgivningen!
Åka hem till syrran och umgås en dag....
Nä... istället ligger jag här... i sängen.... nojjig som fan efter igår och softar igen.
Alla kanaler visar repriser... efter tre veckor framför tvn så har jag sett alla.....
Animalplanet kan inte heller ens variera mellan olika repriser utan kör samma om och om igen.... so fucking boring.
Trött på allt vad skärmar är och kommer på mig själv med att försöka sova så mycket som möjligt för att få tiden att gå.
.
Sammandragningarna har lugnat ner sig från igår, men bricanylen har än så länge inte visat så mycket effekt... eller så är det det den har... att det är just därför jag inte har så många sammandragningar.
För att roa mig själv ligger jag och känner efter rörelser från Philippa, tur att jag har det iaf :-) I dag gjorde hon en volt i magen...dvs ingen spark utan tvinnade runt så det kändes... hjahah
Längtar verkligen till slutet av Mars när jag får träffa henne.
.
Ett av programmen jag följer är förlossningskliniken.
Fy fan vad grose.... men ändå väldigt intressant. Alla de små bebisarna (när de är tvättade) får det att knyta sig i magen av längtan och jag VET att det är värt all sängtid ... bara hon kommer ut frisk och kry så sent in i grav som möjligt!
.
Shit vad nice det skulle vara att bara kunna ta en fika med någon... eller kunna umgås med familjen en fredagskväll istället för att endast höra deras röster och skratt på avstånd.
Jag lär ju uppskatta vardagen på ett helt annat sätt när det här är över....
.

Svärfar hämtade ut bricanylen i morse så nu har jag tagit min första dos... ingen lek vad shaky man blir av den.
Efter sammandragningarna igår tar jag det extremt lugnt... vågar inte ens testa mig fram förrän jag kommit upp i rätt dos bricanyl.
Sen hoppas jag iaf kunna gå korta promenader och röra på mig lite... känns som om fettet bara växer när jag ligger stilla i sängen.
.
Som ni ser... så är assistansen med att få bilder inscannade och fixade så jag kan lägga in dem och dela med mig av dem, ganska kass... Min käre make gör många saker bra, men det här är en av de sakerna han inte gör så bra.
Hoppas verkligen jag mår ok i dag, då jag önskar skicka iväg honom med grabbarna och spela lite... vet att han inte åker om jag har lika som igår....
.
Nej... nu e jag så shaky att jag lägger ifrån mig datan och kanske skriver igen sen senare.....

Ja... utan bricanyl och alldeles för mycket.... Det var resultatet av dagens utflykt.
Visst var den viktig... men sen skulle jag åkt hem direkt. Om det nu hade hjälpt. Det lilla extra vi gjorde i färgaffären var nog inte det som fick kroppen att reagera... Det var med största sannorlikhet hela utflykten.
.
Jag har inte kunnat vara uppe ngt alls. De två gånger jag gjort annat än gått på toaletten har jag legat med sammandragningar som enbart varit 3-6 min mellanrum för att sedan avta efter 30-40 min. Då menar jag inte att jag varit uppe och sprungit, utan gick ner och hjälpte min son snabbt.... som satt på toaletten... och sedan gå in i min sons rum för att dämpa volymen på hans tv....
Det är ing stora utfärder. Men ändå har det satt igång livmodern.
FAN FAN FAN!
Och vi som inte fick tag i någon bricanyl idag.... borde kanske åkt in till stan och hämtat det....
Scared the shit out of me... så nu är det extrem vila som gäller igen.
.
Jag inser även, med tårar i ögonen, att jag inte kommer kunna träffa min syster på väldigt länge... för jag kan inte ta mig till henne....klarar inte utflykten och hon har inget körkort.
Jag har inte ens sett hennes nya hus!!!!
Jag vet att det finns de som har det brutalt mycket värre... men just nu känns det väldigt orättvist och jag är livrädd att jag ska göra ngt som riskerar mitt ofödda barns liv.....
Vad i helvete skulle jag upp ur sängen att göra?????

Finns mycket nice som jag vill ha..... :-)
.

Kl 13 hade vi möte i Uppsala med byggkillarna.
och eftersom jag sover ikapp på fm, så gick jag upp precis innan vi skulle åka. Redan på väg dit, så kände jag att det kanske hade varit bra att skjuta på mötet.... men samtidigt, att skjuta på det hade även inneburit att vi hade skjutit på alla förberedelser inför huset...
Så det var bara i med värktabletter och köra.... försiktigt.
Efter 45 min var det iaf klart... puh...
.
När vi ändå var i Uppsala passade vi på att kika snabbt på tapeter.... Eller ja, vi bestämde inga men kom iaf fram till den slutsats att i den butiken kan vi ta allt från golv till kakel i badrummen och tapeter... så vi behöver inte åka runt och leta. Visst skulle vi kunna få tag i billigare på andra ställen, men billigt får itne gå före hälsa....
När jag blivit lite bättre ska vi åka dit och välja tapeter så det är klart.
I samma byggnad fanns även en affär som verkar ha bra många saker som jag vill ha i form av lampor och dekoration sedan.... Cilli!
Får som sagt kolla även där när jag har möjligheter... men det såg ut som om det fanns lite allt möjligt och i just det stuk som jag vill dekorera huset med!
.
Nu är vi hemma igen, och jag har fruktansvärt ont. Hela min kropp känns som om jag sprungit maraton....
Inte heller fick vi ut bricanylen idag, då Apoteket hade fel i sina system så de kom inte åt en enda electroniskt inlämnat recept.
Vad är oddsen på det?
Matte skulle ha åkt bort i kväll, för att fira avsked av sin gamla chef... men då jag itne har bricanyl och har varit uppe en stund i dag... så stannar han hemma.
I fall att... man vet ju inte.
.
Nu har jag inga andra serier att kolla på heller.... Såg sista avsnittet av TrueBlood i går kväll... iaf för säsong två. Slutar iaf extremt skumt tycker jag...
Jävla bommer att Bill ska fria till Sookie, Sookie går på toaletten för hon inte vet vad hon ska svara... bestämmer sig för ja och rusar ut... då har Eric (misstänker att det är han eftersom han skulle få Bill undanröjd) sett till att Bill blivit kidnappad... och så slutar det!
Jävla skit!
Maryann är iaf undanröjd och ur vägen utan att någon kom till skada... lite ... hrm overkligt och löjligt....
Men fortfarande en fruktansvärt bra serie.
.
Som sagt... nu ligger jag här igen.... i min säng.... och vilar!

Choklad, Glass med kolasås, princess tårta, white lady tårta, McFlurry med daim, morötter, ett härligt hårt och kallt äpple, CocaCola, kaffe, baguette med mozarellaost parmaskinka och pesto, smörgåstårta, räksmörgås, grillad kyckling med potatismos, ugnsgratinerad falukorv och potatis, saltgurka, lakritstunnlar, citronlakrits som man kan köpa på båten, sibylla pommes med grillkrydda och räksallad, tunnbrödsrulle, kött med potatis sås och äppelmos, rödbets sallad och julskinka, knäck, chokladpraliner från en paradisask och mycket mycket mer!

Värken försvann inte, och har fortfarande inte gjort så. Efter samtal med Gynakuten så kom vi fram till att det nog iaf var bäst att åka in och kolla så allt var som det skulle.
De tog prover igen, och undersökte mig.
Livmodertappen är mjuk och svagt böjd bakåt, och som tur är fortfarande stängd.
Puh....
Efter två timmar fick jag åka hem igen.... en aningen lättad även om det onda finns kvar.
När jag vant mig vid bricanylen bör värkarna avta och jag ska inte längre behöva ligga till sängs.
Nästa vecka kommer mor mig att finnas här som assist när det gäller barnen, vilket känns enormt skönt då pressen på Mattias ökat både jobbmässigt och hemma mässigt.
.
Till nästa helg räknar vi med att vara ute ur huset, och då har Matte 10 dagar på sig att städa ur det... med hjälp av mor min förståss :-) Svärmor likaså....
Känns tryggt när de kan avlasta maken då jag själv inte får göra det.
.
Dessvärre, pga mitt tillstånd och närheten till sjukhus, så kommer vi inte flytta ut till stugan innan huset är färdigt. Det raserar lite av våra planer och innebär att jag kommer få bo hos svärmor i flera månader..... !
Tur att hon är som hon är iaf....
Det absolut viktigaste just nu är att allt går bra under den fortsatta tid som grav är kritisk.
En dag i taget och första delmålet är v24

Hela min lilla begränsade tillvaro stannar av när Philippa rör sig!
Jag vet att jag tjatar om det, men det är verkligen helt underbart. Det är väl det enda possitiva med hela det här arrangemanget med obrukbar kropp.... Att jag blir betydligt mer medveten om vad hon pysslar med där inne :-)
.
Just nu ligger jag dock i valet och kvalet om jag ska ringa någon.... MVC eller gynakuten.
Vet att jag borde, men vet faktiskt inte om jag vågar.
Är rädd för att bli inlagd, fast det egentligen kanske inte behövs.
Det är inte värkarna eller sammandragningar... utan jag har fortfarande väldigt ont sedan läkaren undersökte mig igår....
.
FAN... och kaffet är kallt ;-)

Toppen av livmodern når nu naveln och kommer att fortsätta växa med ungefär en centimeter i veckan. Bebisen är cirka 15 centimeter lång och väger strax under 250 gram.

Nu har bebisen börjat svälja fostervatten och njurarna producerar urin. Hår växer på huvudet.

Nu utvecklas sinnena fort. Nervcellerna för de olika sinnena – smak, lukt, hörsel, syn och beröring – utvecklas nu i sina respektive områden i hjärnan. Produktionen av nervceller saktar av när existerande nervceller blir större och etablerar mer komplicerade förbindelser. Du som väntar en flicka kan tycka det är intressant att veta, att hon nu har ungefär sex mijoner ägg i sina äggstockar, vars antal kommer att ha sjunkit till cirka en miljon vid födseln.

Nu har du säkert känt din bebis röra på sig. Ibland kan det hända så mycket därinne att det är svårt att sova. Din bebis kommer att vara mycket aktiv de kommande tio veckorna, tills det börjar bli för trångt i livmodern. Snart väntar tillökning vilket för med sig stora förändringar, så ta en titt på Sex och relationer.

Ligger just nu i mörkret igen och lyssnar på när min käre makes snarkningar skrämmer bort varenda får jag försöker räkna.
Om det inte varit för Philippas sparkar, så skulle jag nästan kunna tro att det t o m är tystare här hemma nattetid när alla är hemma, än på dagarna när jag är ensam.
Jag gick upp en stund idag... på kvällen, och satte mig nere hos min make .... han är ju hemma, men ändå känner jag mig extremt ensam. Skulle inte gjort det dock, för det tryckte på som fan och gav mig fler sammandragningar.... skulle väntat tills det lagt sig lite efter undersökningen.
Om det onda inte slutat tills i morgon kväll, så måste jag ringa någon "kunnig" och fråga om det verkligen ska göra så ont efter en undersökning... isf vill jag inte ha fler...
Visst kan han komma upp och lägga sig hos mig ist för att ligga i soffan och glo på tv... men han somnar ju på två röda sek, so what´s the point?
Ute blåser det kallt, men jag svettas som en gnu. Och ändå VET jag att det inte är varmt i vårt hus.
.
Mmmmm vore nice att få sova flera timmar på raken .... mmmmm....
Bara att försöka iaf....
Godnatt mina vänner.... eller ska jag kanske säga godmorgon?
(fan vad trist med inlägg på inlägg utan några bilder... måste få maken att scanna in ul bilderna iaf)
.
.
.

Då var 4d ultraljud bokat och det blir först i december... den 15e december kl 10:00

Beräknat förlossningsdatum: 2010-03-27

Barnet blev till omkring: 2009-07-04

Du är i vecka: 20

Du är i månad: 5

Antal graviditetsveckor och dagar: 19 veckor 3 dagar

Antal dagar kvar till förlossningen: 144

Idag var det dags för kontroll av livmodertappen. Det såg bra ut. Hade dragit sig tillbaka lite så jag fick bricanyl mot sammandragningarna.
När sammandragningarna minskat, så kan jag börja röra mig lite grann och behöver inte längre ligga hela tiden. Dock får jag fortfarande inte anstränga mig.
.
Fick brev hem från försäkringskassan igår oxå.... och jag måste nog ringa och fråga den damen om hon vet om att jag är gravid.
När jag fyllde i de där blanketterna var ju grunden till sjukskrivning depression och värk. Deppen har jag fått tabletter mot så den har blivit bra mycket bättre, men värken har ju däremot blivit värre.... brutalt mycket värre....
Aja... har möte med dem den 18 nov, så även om de önskar placera ut mig till jobb så kan jag inte.
Riskerar inte missfall!

Jag ligger här, dag 4 av helt och totalt sängliggandes.
Men det gör inget.
Inte idag.
I skrivandets stund har Philippa ett av sina gymnastikpass och rör sig som bara den. Att lägga händerna på magen och känna rörelserna både invändigt och utvändigt är helt gudomligt.
Jag njuter varenda sekund och känner mig som världens lyckligaste!

Eftersom jag ligger här uppe i sängen hela dagarna, så kommer bilder vid senare tillfälle... när jag får hjälp av maken att scanna in dem!

Japp idag var det dags för ultraljud :-)
Att se bebis leva runt i magen samtidigt som jag känner det, se hjärtat slå och munnen öppnas och stängas är en helt underbar  känsla!
Varje dag hon stannar kvar i magen, är värt varenda litet lidande.... för jag vet att det går över sen :-)
Hon.... ja, hon..... för det är en flicka!
Precis som jag känt på mig.
Philippa Elwynn Forsberg
.
När vi sedan kom hem så orsakade jag visst lite panik.
Mobilen hade jag lyckats stänga av, och öronpropparna i för att för försöka ta igen mig lite efter sömnlösa nätter..... och det gjorde jag.... sov som en stock och vaknade först när svärmor kom in för att se att allt var ok.
Min käre make hade blivit lite orolig då han ringt flera gånger men jag inte svarade.... lovade att det inte ska hända igen.
Själv känns det faktiskt ganska bra.
Jag sov, och jag sov djupt i flera timmar.... det är det längsta jag sovit i sträck på länge utan att vakna.
Hoppas bara det inte hindrar mig från att somna ikväll.
.
Today is a really really goooooooooood day!!!
EN FLICKA!

Sov när maken kom hem från GBG.... men han var lika tyst som en smygande elefant.
Tidigare på kvällen hade han dessutom mage att fråga om det var ok att han åkte med de andra grabbarna till Berns för att fira laget.
WTF - Det bestämmer väl för fan inte jag!
Tycker man att det är passande att göra det när man har en gravid fru hemma, sängliggandes, så är det väl bara att åka!
Ge mig dåligt samvete för att jag lackar ur... morr....
.
Hur som helst.
Det tillstånd jag har heter Cervixinsufficiens - försvagad livmoderhals och jag försöker verkligen finna information om det på nätet, men det är dåligt med det.
För en del är det riktigt illa, och mindre illa för andra.
Jag skulle mest vilja veta hur pass alvarligt det är.... jag menar... läkaren sa att jag ska ligga ner hela tiden annars lägger hon in mig, men jag får så jävla ont i höfterna av att ligga ner.
Just nu är jag vaken, mitt i natten, pga värk.
Har tagit tablett och väntar på att den ska verka så jag kan somna.
UL i morgon och jag hoppas verkligen det går att se vilket kön det är :-)
Hade sådan värk idag att jag nästan åkte in igen.... fan.... vill inte att något händer! Men vem vill det...
.
Maken?
Han fick sova i dotterns rum, dottern sover med mig....
Jag störs av snarkningarna ända hit, ändå har jag öronproppar....
.