CiNsO

Jag inser att det är dåligt med uppdateringar här nu, men jag får helt enkelt hänvisa till tiden som jag skriver detta... de ljusa kvällarna och värmen som varit.
Jag har helt enkelt inte tid att skriva ner det som snurrar i mina tankar.
Sorry för det, jag ska bättra mig sen....

Max mun har visat sig SE värre ut än det var.
I morse när det inte längre var den minsta anstymmelse till blod kvar i jacket så syntes det att det bara var ytligt. Eftersom det var i gomen, så blödde det mycket men det har nu slutat helt.
Som tur är var det EXTREMT varmt i dag, så jag kunde tvätta av honom ute med trädgårds slangen.... med allt blod han hade dregglat ut på sina tassar, så såg han nästan ut som om han hade slaktat ngt.
Hur jag nu ska hindra honom från att få tag i pinnar vet jag inte, men jag vågar helt enkelt inte ha dem lösa ute samtidigt.
Är extremt rädd över vad som kan hända.
Om det nu var en pinne de lekte med när det hände... så är ett jack i gomen inte det hemskaste. Anledningen till att man ALDRIG skall kasta pinnar till hundar, är för att de helt enkelt kan få den riva upp hela strupen när de springer med den.
På samma sätt, som man säger att barn aldrig ska springa med klubba i munnen...
Nu är det ju dock så, att vi bor väldigt nära skog... och Max finner pinnar överallt. Gräver upp dem ur jorden, tar dem från vår ved, sliter loss dem från träden... överallt.
Munkorg skulle jag inte kunna sätta på honom heller, för jag tvivlar starkt på att han förstår att det är för hans egna bästa.
Stackars lilla snuttis Max.
Jag kommer på något... tillsvidare, släpper jag honom inte ur sikte. Han är inne när jag är inne.

Philippa har haft feber i dag hela dagen.
När vi var hemma hos min syster idag, så skrattade hon dock både högt och ljudligt trots febern. Det är en biverkning från sprutorna hon tog igår, så det går över... men det var tufft i värmen som varit idag.

Efter en lång tid utan incidenter med hundarna, så inträffar ytterigare en.
En som gör att sitter som på nålar och bevakning.

För ca en timme sedan, så hör jag hur hundarna busar.... så jag går ut med inställningen att jag skall dämpa dem.
Inte läge för dem att rusa runt i värmen och med barn runt hela tomten.
När jag kommer ut ser jag hur Max blöder ur munnen och när jag tar tag i honom för att se efter vad det är.. så blir jag alldeles blodig i handen.

Oroligt öppnar jag munnen för att se bättre och upptäcker en reva i gommen på honom, som blöder ganska mycket..
Han har inte sagt ett ljud, så jag vet inte när det skett och jag har ingen aning om hur!!
Enl maken hade han en pinne i munnen när maken kom hem.... så det är det enda jag kan dra slutsats om är att hundarna kört lek med pinne på ngt sätt till min stora bestörtning.

Nu sitter jag här som på nålar, och väntar för att se om det slutar blöda helt, samt funderar på HUR jag ska få alla pinnar att fara väck! Eller om vi måste åka in till veterinären i Uppsala....

Max??? Han verkar mest irriterad på att vara under bevakning och roar sig genom att jaga flugor.

Som om resten av dagen flytit på odentligt.....
Det har den faktiskt.
Nästan.
Jag skulle hämta kaninburen, men den gick inte in i bilen. Får åka tillbaka i morgon, med släpet ist.
Tog med mig systerdotter hem. Ett barn mer eller mindre kan inte spela ngn roll...
Nu har jag 6 st här och tamme fan om det inte är lugnare nu än med bara två!!
Mitt i matlagningen ringer telefonen och det är barnmorskan som informerar mig om att jag missat tiden på BVC... 3 mån kollen!
Fan, jag har ju väntat på den!
Kastar in mig i bilen med Pippa och åker iväg för att jag ska hinna idaf iaf.
Kommer dit och det är dags för sprutor!!!!!!!!!!!!!!!!!

För att hålla henne lugn så ammar jag henne samtidigt.... Men det hjälpte inte.
Hon vänder sin blick mot mig och jag ser verkligen hur ont det gör och hon verkar tro att det är jag som gör det mot henne....
Det var hemsk och jag sitter nu med henne i knät, hon har ont i benen (spruta i båda låren) och har fått alvedon mot det.

Max har slutat blöda nu.
Blir nog en tripp till veterinären i morgon iaf.... för att se om allt e ok.
Jag e nojjig!

Engentligen, som så många gånger förr... så borde jag göra något helt annat än att sitta och skriva här.... t ex kanske sortera lite av den veden som far har klyvt åt oss.

... och det fick jag göra oxå :-)

Ja då var midsommar över även för denna gång.
Lugnt blev det då listan "to do" hela tiden växer, medans "done - check" listan bara blir.... stående, men dagen var trots allt full.
Stugan städades ur, mat förberedes.
Mor och far skulle titta förbi efter dekoration av kyrka, så de gissade att de skulle komma vid 21 tiden.
Så jag förberedde maten under flera timmar (helt underbart att ha ett riktigt kök).
- Baguetter med saltflingor
- Hemgjord vanlij glass
- Mini pajer med västerbottenost, dekorerade med lax och räkor.
- Fruktsallad innehållande melon, jordgubbar och vindruvor.
Självfallet åt vi nypotatis och sill i massor oxå.

Mor & Far ringde till vår stora förtjusning redan vid 18.30 och medd att de var i närheten, så de kom bra mycket tidigare än vi hade räknat med.

Dessvärre råkade jag i min iver glömma bort att göra en varmrätt... men å andra sidan gjorde det inte så mycket för alla var mätta iaf.

Eftersom det sällan är saker som har öppet i dag, så har vi pysslat med att montera ihop gräsklippar delen till 4 hjulingen (pappa och Matte), Klyvt en jävla massa ved (pappa och Oliwer), städat (moi) och monterat ihop Poolen (moi, make och Emilia).
Mor min... hon har setat stilla och roat Philippa.... faktiskt måste jag erkänna att det är första gången någonsin som jag sett henne sitta ner så pass mycket och så länge som hon gjort nu när hon varit här.
Tillägg till det, är då att hon inte haft ngt annat val. Hon har nämligen skadat sig och fått en blödning i benet.
Inte heller gick hon till en läkare i tid, utan blödningen spred sig så de inte kunde tömma det..... nu är det bara vila och vila och vila som gäller för hennes del (och benet ser fördjävligt ut kan jag säga).
Vi har fått helt underbart mycket gjort!
Med den där gräsklipparen klipper vi gräset på en pisskvart! Schwoooooppp så var hela gräset klippt.

I morgon kommer mina "bonusbarn" som skall vara här i en vecka!
Oliwer och Filip kommer gå på sportfritids hela veckan mellan 10 - 14.
Jag hoppas verkligen att vädret blir super och att vår brunn inte tömms helt när vi fyller poolen (risken är överhängande att så kommer ske... så det roliga blir väl att se hur lång tid det tar tills vi har vatten igen).

En grej... det lutar faktiskt åt att det blir så.
Argumenten håller inte längre ;-)

Ska inte klaga, vill ju ha varmt... men just nu är det för hett för att vara ute med Philippa.

Hålla huvudet stadigt

Denna månad kommer kanske din bebis att kunna lyfta huvudet i ryggläge och hålla det uppe i flera minuter. Om den har bra stöd, kan den kanske sitta upprätt och hålla huvudet rakt och stadigt. När den ligger på mage, kan du kanske se den lyfta huvud och axlar, ungefär som om den gör mini-armhävningar. Du kan heja på genom att sitta framför och dingla med en leksak.

Bättre koordination: Armar, ben och händer

Nu kan bebisen vifta med armarna och sparka med benen. I takt med att höftleder och knän får större rörlighet, blir sparkarna kraftigare. Om du lyfter bebisen och håller den upprätt i stående läge, så kommer den att trycka emot med fötterna. Den kan föra samman händerna och sträcka ut fingrarna, men använder förmodligen fortfarande knytnäven för att slå mot dinglande objekt. Uppmuntra utvecklingen av händernas motorik genom att räcka fram leksaker som bebisen kan ta.

Mer hanterbara sömnvanor

Ungefär vid den här tiden kan det börja lätta för utvakade föräldrar. Vid tre till fyra månaders ålder börjar ditt barns sömnvanor hitta en rytm. Många bebisar i den här åldern börjar sova hela natten, men kan vakna för enstaka nattmål. Men en del barn sover inte natten igenom (vilket vanligtvis betyder max sex timmar det första året), förrän efter tre till sex månader, så var inte orolig om din bebis vaknar på natten än ett tag.

Känner tydligt igen mamma och pappa

Vid tre månaders ålder (förmodligen tidigare) kommer ditt barn att ha utvecklat ett klart igenkännande av dig och ditt ansikte. För det mesta ler och skrattar bebisar även mot främmande människor, särskilt om de pratar och jollrar med den. Men de har definitivt börjat bli medvetna om vilka människor som är mest betydelsefulla.
Hjässloben, den del av hjärnan som styr koordination mellan hand och öga och som gör det möjligt att känna igen saker, utvecklas nu snabbt. Tinningloben, som bidrar till hörsel, språk och lukt blir också mer receptiv och aktiv. Så när din bebis hör din röst, kanske den tittar direkt på dig, jollrar eller försöker svara.

Börja läsa redan nu

Det lönar sig att läsa för barn, även de riktigt små. Det hjälper ditt barn utveckla ett sinne för språkets melodi och ju mer du varierar din röst när du läser, till exempel genom att läsa med olika röster och uttal, sjunga och göra ljud, desto mer stimuleras utvecklingen. Ta inte illa vid dig om bebisen tappar koncentrationen eller vänder sig bort -- pröva något annat eller ta en liten paus istället. Var uppmärksam på bebisens reaktioner och preferenser och använd detta i den dialog ni skapar.

Det finns massor av bra böcker att läsa för bebisar. Välj bilderböcker med stora, färgglada illustrationer och enkel text -- eller bilderböcker utan text som du kan berätta egna historier till.

Riktlinjer för ålder är inte så viktiga. Så länge böckerna har tydliga, färgglada bilder kan de roa en bebis. Du kan till och med läsa poesi som är skriven för vuxna. Även om din bebis inte förstår allt, så kommer ljudet av din röst och musikaliteten i det du läser att uppskattas (och du kommer säkert tycka att det är roligt).

Tidig språkutveckling

Detta är en viktig tid för verbal stimulans. Använd många ord och ljud när du pratar med ditt barn. Forskning har sammankopplat intelligensens utveckling med hur många olika ord ett barn hör under sitt första år. Detta är med andra ord en bra tid att lägga en god grund. Du kan stimulera ditt barns utveckling när ni går till affären -- peka på saker och säg vad de heter. Din bebis kan så klart inte upprepa vad du säger ännu, men allt lagras i det snabbt växande minnet.

Barn i tvåspråkiga hem får dubbel språkträning om de hör båda språk regelbundet. Föräldrarna kan prata varsitt språk med era barn, om ni vill att de ska växa upp tvåspråkiga.

Känseln utvecklas

Stimulera ditt barns känsel med tyger och material som päls, silkepapper, filt och frotté, eller skaffa pekböcker som innehåller olika material att ta på som del av berättelsen. Att beröra, bära och massera bebisen och låta den känna luften röra sig runt kroppen när du lyfter upp den är jättebra avslappningsmetoder som dessutom kan göra ditt barn mer alert och uppmärksamt.

Social interaktion

Din bebis antenn är inställd på "mottagning" och den tar in massor av information om världen runtomkring. Nu kanske bebisen ler när den ser sig själv i spegeln (bebisar brukar älska sin egen spegelbild) och kanske slutar upp med en aktivitet som att suga på tummen för att lyssna på din röst. Genom kommunikation, allt ifrån babyspråk till att beskriva allt du gör i din vardag, så skapar du kontakt med ditt barn och lägger grunden för dess förmåga att uttrycka sig själv. Förmodligen är ditt barn nu mer aktivt även i kommunikationen med andra människor och charmar omgivningen med leenden och joller. Nu har den roliga tiden definitivt börjat. Låt bebisen närvara när du träffar vänner, så att den kan ta in komplexiteten hos mellanmänsklig kommunikation.

Men det är mer än vad man kan säga om min utstyrsel!
Långt ifrån HOT! Men jag vägrar att införskaffa rätt storlekar, utan Ska ner till mitt forna jag!
Det jag talar om är vädret!
Grymt nice. Underbart att bo på landet!

Först blev det badet igen i morse, men bara en snabbis.
sen vete fan vart tiden tog vägen.... för nu är det plötsligt kväll igen... men det känns inte som det.
Värmen gassar på fortfarande.

Under tiden som klockan tickat på så har jag rensat alla dessa jävla pinnar som hundarna har dragit fram. Och jag måste faktiskt erkänna, att trots att jag haft sådan ångest för att jag inte kan börja med tomten detta år... .så är jag så glad att jag inte kan göra det.
Eftersom Max gräver gropar här och var, så hade mina ev rabatter inte fått vara ifred.
Lydnaden på honom har dock fixat till sig extra bra! Han är bra lydig nu :-)

Holy shit vilken dag det varit.

Vi klev inte upp så sent, men kom ändå inte iväg till stranden förrän flera timmar senare.
Jag kom hela tiden på saker som jag måste göra, och blev avbruten av Philippa.
Till skillnad mot många andra dagar som jag är van vid, så var både Oliwer och Emilia glada och mycket hjälpsamma när jag inte kunde göra något.
Emilia packade hela matsäcken och allt vi skulle ha med till stranden och Oliwer hjälpte till på sitt sätt.
Efter mycket om och men kom vi iaf iväg :-)

Kidsen badade, och Philippa låg nöjd i vagnen och pillade på sina fötter, sin mössa och sin tiger.
Jag hade dagen innan stämt möte med Uppfödaren till den kanin som Emilia funnit på lyckokaninen utan Emilias vetskap.
Tanken var att hon skulle få kaninen i födelsedagspresent, men hon blev förälskad i denna och den var redan lev klar. Om vi väntade mycket längre, så kunde den bli såld. Inte heller kunde vi skaffa den och gömma den till hennes födelsedag... så det fick bli så här.
Dessutom hade maken funnit en 60" till mycket bra pris, och man fick inte lägga undan den utan.

Så... när vi badat klart så (rättelse: Barnen badat klart) så begav vi oss hem för att plocka undan, packa upp, rasta hundarna och leka lite (jag klöv ved).
Det enda Emilia fick veta, var att jag och Oliwer visste vad som skulle ske 17.30, men inte hon.
Hon var först väldigt upprörd inför detta, men det gick över när hon insåg att själva anledningen till att hon inte fick veta hade med att det var för henne överaskningen var....
Och vem vill inte ha en överraskning??

Först iväg till MM och tvn.
Apparaterna gick åt som smör, och hade jag kommit 10 min senare så hade de varit slut.
Egentligen fick man inte lägga undan, om man inte lade minst hälften i handpenning... men det var inget jag hade med mig, på mig eller tillgång till utan jag hade bara 2000 i plånboken :-(
Efter mycket pls pls bönande så gick säljaren med på att lägga undan den mot 2000:- i hanpenning i 1 timme.
Weeeiiiiii
Och tur det, för när han stod och skrev våra uppgifter så kom en kille och tog en... och tjejer som tog den sista.
Pooffff... så var de slut medans jag stod där!!!
Galet!

Jag hade tänkt att åka till IKEA och köpa jordgubbar (ståndet utanför har stora förpackningar för endast 20 kr/st) när vi ändå var i Uppsala, men hann inte då klockan tickade iväg snabbare än jag tänkt mig.
Snurrade in på ett bostadsområde och förvirrade en exhalterad Emilia till det yttersta, innan vi stannade vid det rätta huset.
Uppfödaren hade massor av fluffar.
Rasen heter miniLejon, men jag kallar dem fluff!
Emilia hade redan funnit den hon ville ha, och den var från en tidigare kull så den var redan lev klar.
Fullvuxen till storleken, men ändå så himla liten!
Kanske därför rasen heter mini... duh!

Det blev en Totte!!!




Sen... möta Matte... hem... äta.... och wooops så blev kl 00.06 och jag håller på att somna.
Min tanke var inte att skriva så långt inlägg, men när man har mycket gojja att snacka så blir det som det blir...
ta da!

Det kommer inlägg senare....
Måste ju prioritera ute lekar och bad när det är så här underbart varmt :-)

Jag  kan inte med ord beskriva hur ledsen jag är.
Så arg, frustrerad och fullkomligt less!!!
Sedan vi flyttade ut hit, så har vi fått så många saker förstörda.
Droppen kom i natt.
Jag har ingen aning om vilken hund det är som gjort det.
Det enda jag VET är att det inte är den lilla.
Inte heller kan de rå för det.
Men det kvittar, för just nu vill jag inte ha någon av dem!!!!

Under kaminen, som skydd mot golvet, har vi en glasskiva.
Någon av hundarna har, utan att väcka oss, kräkts gul galla som runnit under hela den skivan.
Kaminen är inte ens använd, och den måste redan bändas loss.

Allting går att lösa, jag vet.
Och vissa kanske tycker att det är bara materiella saker.
Men jag har inte den blekaste aning om hur jag ska fixa det här.
Och vi har inte ens fått in alla grejorna i huset innan hundarna förstör det!!!!!

Utemöblerna är söndertuggade. Altan runt stugan är söndertuggad.

Vill bara sätta mig ner och gråta, blunda och hoppas på att något magiskt händer så det är borta när jag tittar upp igen. Att allt är som det ska.

OM någon mot förmodan har en aning om hur man ska få rent under där, innan golvet är förstört.
So be my guest... tell me.
Man får inte ens under ett A4 under skivan......
Vår kamin är dessutom monterad med ett hål i golvet och grunden för ventilation.. så det är inte bara att dra ut skivan.



Mitt råd för i dag....
SKAFFA ALDRIG HUND!!!!
ALDRIG!!
Och om ni mot förmodan skulle vilja göra det ändå,
Varsågod!
Ta mina!!!

Det är alltid kul med skum.
Men aldrig lika kul som det är första gången ;-)

Det blir sällan som man tänkt sig.

Vi gick upp vid 7 tiden i morse, i Väsby, för att bege oss till Gubbängen för fortsatt spel.
Men då Philippa haft magknip på natten och detta fortsatte även på morgonen, så tog jag det tunga beslutet att stanna hemma i Svärmors hus.
Trist.
Ingen annan var där.
Emilia drog till Joi för att dämpa sitt Siggeberoende, och maken åkte till Gubbängen tillsammans med sonen och Svärfar. Svärmor själv, var hemma hos GammelNonna.

Tyvärr så förlorade pojkarna dagens kval. I en sådan bitter situation som oavgjort, och straff till första mål. Det som var så bittert... var att motståndarna lottades fram som försteskyttar... och gjorde mål.
Såååå nära så nära.
Trots allt så var det en ganska nöjd pojke som kom hem på eftermiddagen.

När vi nästan var klara för att bege oss hemåt, hade bara att spänna fast pressenningen på släpet och plocka in grejorna i bilen kvar, så öppnar sig himlen.
Bara att vänta.
Hungriga var vi också, så när vi väl kom iväg så blev det snusk på MC istället för nyttigt hemma.... men men vad gör man, måste ju äta.

Två oväder till passerar vi på vägen hem, och den sista är bara 10 min avstånd från vårt hem.
När vi kommer ner till huset, så märker vi till vår stora fasa att vi i stressen dagen innan GLÖMT att stänga bildörren på XC90´n som stod på vid gavel!!!!!
Några sekunder efter att vi klivit ur bilen, så börjar det regna.
Vi stänger bildörrarna (på alla bilarna) och springer in... då öppnar sig himlen även här!!
TÄNK OM vi kommit hem 15 min senare!!!!!

Nu väntar vi på att regnet skall avta, så vi kan packa av släpet och börja montera Oliwers säng och Philippas skötbord.

Aaaaahhhhhh!!!
Hur mycket jag än inte vill dras in i det, så har jag gjort det. 
Överallt ser man skriverier om det, och det har ständigt irriterat mig.
Samtidigt har det väckt nyfikenheten innuti mig.
Jag kan inte förneka, att trots jag är emot en statligt "automatiskt" stödd monarki, så fascineras jag av bröllopet som varit.

Avskyr att staten varit med och bidragit med så många miljoner, när de inte kunde bidra med en enda krona till Volvos personal - inte för att jag tyckte att de skulle göra det heller, men från en onödig sak till en annan så hade det gett folket en större del av kakan som de varit med och bakat.

Jag lyckades stå emot hela fredagen.
Jag lyckades nästan stå emot hela lördagen.
Inga problem, jag var ju inte hemma - EkenCup.
Men... vi stannade en stund innan match hos våra kära vänner i Haninge, och där stod tvn på ... på bröllopskanalen.
Då blev jag bara så illa tvungen till att se hur Viktorias klänning såg ut.
Jag noterade även att Daniel är extremt lik "BoxerRobert" Aka en person av folket ;-)

Bommer... nyfikenheten var väckt.

När jag sedan kommer hem till Svärmor, så står ju även kanalen på där. Damen rör sig ju i de kretsarna lite.
Nyfiken väcks lite till, men blir sedan avbruten av VM
Om det finns ngt jag avskyr mer just nu så är det den där VM grejen och dessa förbannade tutor.
Hur som helst, lyckades snegla lite till och fick se dessa varma blickar som Kronprinsessan V och blivande prins D ger varandra så fort de får en chans.

Kanske är denna tjej vändningen på den slappa monarkin vi haft?
Kanske kommer hon med vettiga och bra bevis på att monarkin fortfarande är ett bra alternativ. 
Jag är inte så länge säker på att jag anser att monarkin borde avskaffas, men jag är 100% mer inställd på att den automatiska sponsringen från staten borde upphöra och att Kungahuset borde drivas som ett företag... där de istället tar betalt för de uppdrag som Sverige skickar dem på.
De privata sakerna de gör, får de sponsra själva....
Norge har det så, och intresset för deras kungahus har knappast minskat.

I går kväll fick jag även se en glimt från slutet på den konsert som hölls för paret. 
Inget märkvärdigt alls tyckte jag... Stelt och dant som vanligt
Tills... tills barnen kommer in och kör sina solon till paret.
Då var det dags för tårarna igen. 
Så sött!!!

Någon EkenCup idag blir det inte.
Philippa har magknip och det blir svårt för mig att amma henne på Gubbängsfältet i lugn och ro.
Fruktansvärt irriterande, för jag vill verkligen se hur det går för min son.
Inte heller har jag batterier kvar i mobilen så jag kan hålla mig uppdaterad hela tiden.
Men jag fick iaf igång datan....
Och nu på morgonen när jag läser tidningen... så noterar jag Daniels tal.
Jag vågar inte ens lyssna på det, då jag är sminkad... Men jag läste det. 
... och insåg att jag nog får bättra på sminket lite.
Ni som missat det, kan läsa det här:

Här är hela talet:

För nio år sedan hade jag förmånen att lära känna en ung kvinna med en härlig humor, en stark pliktkänsla och dessutom väldigt, väldigt klok.

Vi blev vänner. Ju mer jag lärde känna henne desto mer oemotståndlig blev hon.

De här åren med dig Victoria har flugit förbi, har varit de bästa i mitt liv.

There have been times when Victorias official duties have separated us. Often taken her to faraway countries and continents. I will never forget some years ago when she left for one of her many trips, this time to China.

We were going to be apart for a whole month. The night before she left she got home late after an official engagement, and she had many preparations to make before the long month of duties ahead. Instead of getting some valuable sleep she stayed up the whole night writing.

In the morning after she had gone I found a box. And in that box I found 30 beautiful letters addressed to me. One for every day she would be away.

This romantic gesture is typical of you Victoria. It says everything about the loving person you are.

Once upon a time the young man was... perhaps not a frog, in the beginning of the fairytale...(skratt)...as in the story first told by the Grimm brothers. But he was certainly not a prince.

The first kiss did not change that. His transformation was not possible without the support of the wise king and queen, who had ruled the kingdom for many years, and who were full of wisdom, experience and had good heart.

They knew what was best and guided the couple with a gentle hand, generously sharing all their experience.

Jag känner en stor tacksamhet mot eders majestäter kungen och drottningen, för ert helhjärtade stöd, och för det sätt som ni har välkomnat mig in i er familj. Mina tankar går givetvis också till min egen familj. Till min mor och min far, och min syster och hennes döttrar.

Mor och far, under hela min uppväxt har ni givit mig er villkorslösa kärlek. Ni har hjälpt mig med er klokhet, och ni har hjälpt mig att bygga en stark självkänsla och trygghet genom sunda värderingar som har väglett mig genom livet.

I dag, när vi färdades genom Stockholms gator, då möttes vi av en otrolig glädje och värme. Ett minne vi kommer att bära med oss djupt inne i våra hjärtan, för alltid.

Under de år som Victoria och jag har haft tillsammans har jag känt ett stort stöd från människor som jag har mött. Det har varit väldigt viktigt för mig.

Tack.

Jag känner en djup respekt inför de uppgifter som ligger framför mig. Det kommer utan tvekan att bli en stor utmaning. Jag ska göra mitt yttersta för att leva upp till de förväntningar som kommer att ställas på mig. Jag kommer göra mitt yttersta för att stödja min hustru, Sveriges kronprinsessa, i hennes viktiga gärning.

Älskade Victoria. Jag är så stolt över det vi har tillsammans. Jag är så lyckligt att nu få vara din man. Jag ska göra allt jag någonsin kan för att du ska förbli så lycklig som du är i dag.

Victoria, störst av allt är kärleken. Jag älskar dig så.

Snuskigt rörande faktiskt!!!!

Huset ekar.
Ingen i familjen är hemma.
Bara jag och Philippa.
Emilia är på dagskryssning med sin kompis och dennes mormor, Oliwer på Ecencup med sin far.
De bli borta precis hela dagen och jag kunde inte följa med pga hundarna.
Det känns extra jobbig eftersom Emilia aldrig tidigare åkt någonstans utan oss.... Jag försäkrade mig om att de ej går ut på däck, inte springer nere vid hytterna eller på annat sätt sticker ifrån Moa´s mormor.
Hon var själv väldigt tveksam till om hon verkligen ville följa med i morse, och en liten tår kom.



Hur mycket jag än ville säga: "Stanna hemma :-)", så bet jag ihop och påminde henne om hur kul hon skulle få det.
Hon måste få bli stor någongång, hur gärna jag än vill att hon ska vara liten....
Men nu... ångest ångest! På en båt dessutom..... hugaligen! Längtar tills hon ringer och säger att hon ör tillbaka på land.

Inte heller kunde jag följa med och se när Oliwer spelar, då det är hela dagen och hundarna kan inte vara själva. Hundvakt till två är svårt nog, men till tre så blir det till att åka land och rike runt för att placera ut dem. Allra helst när det kommer plötsligt och spontant.
Jag lider med maken som måste åka så långt för att sonen ska spela.. men vad gör man inte? Han vill ju så gärna spela....

Tillbringade e.m/kväll hos kära syster igår. Härligt!!
Sol på altan, barn i poolen och underbart god smörgåstårta!
Dessutom fick jag äntligen färga bort mina vita hårstrån!!!!



Och har nu äntligen min röd/svarta hårfärg igen.
Så även om jag fortfarande är fet som en flodhäst, så är lite av mig själv tillbaka :-)
Ögonbrynen fick jag plockade oxå, värsta lyxen.

Ina´s boyfriend fick jag träffa finally.
Trevlig kille och korsförhörde honom lite om deras sexliv. Gick igenom det här med skydd och dyl.
Han påminde faktiskt lite om Christian Slater ;-)



Nu ska jag återgå till tomheten och ekot i huset.... kanske sover Philippa en stund så jag får plocka lite.
Ikväll skall jag in och shoppa på Bauhaus utemöbelsrea!!

Äntligen kom värmen tillbaka, och det fanns möjligheter att vara ute.
Trots att jag sagt till mig själv att inte göra det, så har jag faktiskt utnyttjat situationen med att Emilia är så duktig på att ta hand om Philippa idag.
Tack vare det har jag lyckats med att klippa gräsmattan (Emilia klippte lite hon med), Tvättat två tvättar, en underbart god sallad till middag, samt chokladkladdkaka och hemmagjord vaniljsås som vi tog med upp till grannen för att gratulera honom på sin födelsedag.
Det var lyckat.
Gott.

Efter det tog vi en sväng till Tenabadet för ett kvällsdopp. Maekn och sonen mötte upp efter fotbollen och så fick kidsen bada lite.
Svinkallt säger jag, men barnen ville inte åka hem när det var dags.
Men med löften om att åka dit vid 10 tiden i morgon, så kom de motvilligt upp och svepte handukarna om sig.

Nu är det nanna taim :-)
Godnatt!!

Emilia och Oliwer ville till sjön för ett kvällsdopp efter fotbollen.
Det plaskade och lekte, och verkade inte alls känna av den iskalla kylan i vattnet.




Nu är vi tillbaka hemma, men jag tror att jag knoppar in tidigt ikväll.... Jag menar, VM är ju inte direkt sexuellt upphöjande.

Solen är här, nu blir det varmt :-)
I morgon med!



Sååå utedag i dag, bad dag i morgon :-)

Egentligen har jag inte den blekaste aning om vad jag ska skriva. Det finns andra saker jag skulle behöva göra istället för att sitta här framför datorn, och en av dem är ngt som gör sig påmind för varje tangent tryck som jag gör.. Nämligen klippa naglarna.
De är jättelånga, och fina... som de alltid varit när naglarna växer under amningsperioden, men fruktansvärt opraktiska när jag hanterar bebis, hundar och packar.
Går inte.
Jag kan ju knappt skriva när jag har naglar.
Så de ryker snart.

Besiktningen av braskaminen gick bra. Allt var ok.
Jag förundras dock över hur en person kan tala så entusiastiskt över VED. TRÄ!
Shit vad snubben kunde hålla låda, och jag tycker det är tooootalt ointressant hur mycket fuktigthetsprocenten bör vara i vedträn eller på hur många olika ställen man bör förvara veden innan man tar in den.
ELLER hur många kubikmeter ved han har, och hur mycket som gick åt för honom när han eldade i vintras....
Duuuuuhhhhhh!
Någon timme senare var han iaf klar ;-)

I morgon är det choklad kladdkaka och hemmagjord vaniljcreme som står på listan. En promis upp till grannen för att gratulera och bjuda på medtaget fika. Snubben har fyllt år så det måste firas.
Sen måste vi, jag och Emilia, försöka plocka undan lite kvistar och skit som dogsen dragit in från skogen och kvisthögarna så jag kan klippa gräset så fort det torkat upp lite.

Godnatt!

Nu har vi fortfarande två förråd kvar med prylar, så hur det kommer se ut när det är färdigt vet vi inte... men så här ser det iaf ut just nu.
Philippas rum har, då hon sover hos oss, blivit till ett avställningsrum där alla prylar hamnar innan det sorteras ut på sin plats.

Oliwer går på sportfritids och tycker det är jättekul.
Tror jag det, när det rör sig om fotboll, springa stafetter, leka lekar, dansa, cykla, bada i Tenasjön ohc springa i skogen.
Kan man ha roligare på sitt sommarlov än dagar fulla med roliga aktiviteter?

Nu ska jag åka och droppa av honom, sedan vänta in sotaren som ska besiktiga skorstenspipan!

Vid den kommentaren skulle jag vilja citera Joan Rivers:
- "Den dagen jag ser en leende joggare, så skall jag överväga saken..."
... tills dess promenerar jag.
Men även det är något som jag prioriterat bort!
WTF!
Det har varit lite mycket nu, men varför har jag missat det?
Plötsligt uppvaknande som måste åtgärdas pronto!

Förutom de vardagliga sysslorna, som att städa efter grusiga hundar, diska och övriga saker jag hinner med... så har jag packat upp hela EN KASSE med saker.
Vete fan vart jag skall lägga skiten.

Nu har iaf båda kidsen fått sina möbler. Nästan allt. Oliwer ska ha en säng, och Emilia med.
Än så länge sover Emilia på en uppblåsbar madrass och Oliwer sover i den fåtöljen som var tänkt att han skulle ha som gäst säng... men den får helt enkelt inte plats sen...

Nu ska vi försöka lista ut hur vi skall komma upp till taket för att skruva loss en platta på skorstenen... då vi har tak i nock så måste den vara lös vid Brasbesiktningen.... En besiktning man måste ha för att få elda i braskaminen. Annars, om ngt händer... gäller inte en enda försäkring.
Hur som helst... vi har 3.80 i tak..... vilket inte är en hit för en höjdrädd att befinna sig på....

Godnatt!

När jag sitter här i soffan och tittar ut över ängarna genom fönstret så kan jag inte låta bli att fråga mig själv: Får man vara så här lycklig?
Jag njuter av livet!
Det betyder inte att det är en dans på rosor, men att jag snarare njuter av det än att känna stressen av att livet tickar på.
Det gör samtidigt att jag känner en enorm längtan till det "vardagliga" livet när vi inte är mitt i en flytt.
Lycka är en berusning, och o jag kan känna sådan här lycka när vi har det så stressigt och rörigt som vi har det... hur kommer det inte då kännas när allt är klart?
Eller... klart helt lär det ju inte bli... nu menar jag bara själva flyttsakerna ;-)

Oliwer börjar på sportfritids idag. Jag hoppas han finner det roligt.
Det är två unga killar, över 18 iaf, som spelar i Vittinge if som dragit igång detta. I sista minuten fick de sponsring av kommunen och kör nu detta på prov.
Denna vecka samt vecka 26. Kl 10 -14
Hans intresse för sport har ökat enormt, men jag måste till min stora sorg ta ur honom ur handbollen. Det är för långt att sitta och åka, samt att fotbollen tar upp så mycket av tiden.
Oliwer jublade när han fick möjlighet att medverka så vi bestämde oss i fredags.
Det är ju trots allt sommarlov och jag vill vara säker på att han verkligen fullföljer detta för det är en underbar sysselsättning för en kille som annars mest terroriserar mamma sin med fotbolls snack som jag inte hänger med på det minsta.

Nej, nu är kaffet urdrucket och det är dags att sätta igång med dagens bestyr. Kanske sover Philippa jättelänge nu, eftersom hon har knorrat till och från sedan kl 05 i morse ;-)
Man kan ju alltid hoppas.

Sedan bär det av till Järlåsa för tanka bilen och införskaffa en supervariat av stövel som vi sett här ute. Som en galosh... stövel fast låg... perfekt när man bor på landet och det är fuktigt gräs överallt :-)
Inga asfaltsbarn här inte ;-)
Efter det är det dags för att ta kidsen till Heby där det vankas mjukglass.
Vi skulle gjort det på avslutningsdagarnas slut (fredag) men då hade jag glömt min plånbok i makens bil så det blidde inget då bilen stod i Bålsta.

Fuck... där vaknade Pippa!

Shit vad jag har glömt bort saker sedan de andra kidsen.
Min dagliga fundering är... kan man ge bebisar vatten? I många fall verkar det nämligen som om Philippa bara är törstig, och hon ammas då bara litegrann. Resten av mjölken spottar hon ut och ni kan ju gissa hur det blir med bröstmjölk över allt... som sockervatten.

Jag måste erkänna att jag faktiskt redan testat vatten. Fast inte på flaska utan små droppar från mina fingar.
Hon har även fått suga lite på en isbit vilket var en enorm hit och hon smackade som bara den.
Men jag är ändå nojjig... vet inte om det är ok.
Egentligen borde det ju inte vara farligt, det är ju vatten. Men det är vatten från vår brunn..... så jag vet inte.
Samtidigt verkar det ju göra henne mer illa att jag äter godis, för då får hon magknip (jag med, men gott är det).
Så egentligen, eftersom jag vet att hon får ont i magen av godis, och jag ändå äter det... räknas det då som misshandel?

Whooohooowww... nu känner jag att mina tankar skenade iväg lite... ska fortsätta med matlistan istället.

Oliwer och Mattias gick upp i ottan för matcher i Östervåla.
Resten av familjen sov vidare till 11.30-12.00 och hoppade sedan upp med ett ryck för att hinna med lite "flytt". Philippa däremot sov ända till 14.00!!!!!
Sedan ammade hon lite, och somnade om.

Till Oliwers stora förtjusning kom moster och tittade på när han spelade, och jag tror minsann det hjälpte som en lyckobringare då han lyckades göra sitt FÖRSTA MÅL!!!
På det hade han massor av chanser och fick även höra ett av motståndarlagens tränare säga "akta er för 7an, han är farlig".
Gissa om det höjde hans självförtroende, min goa lille pöjk!

Nu på kvällen fick Emilia bada med Philippa i vårt stora badkar. Vi har upptäckt att det finns porrbelysning på den, och det fashinerade Philippa enormt samtidigt som hon njöt i karet.
Efteråt satt vi här i soffan medans hon fick ligga naken och vi gosade allihopa.
När hon började visa lite tecken på trötthet, satte jag på henne blöjan och lade henne i sin egna säng
DÄR HON SOMNADE ALLDELES SJÄLV!!

Vilken fantastisk dag!

Det kan inte vara möjligt att det bara är fotboll på alla kanaler just nu.

Jag misstänker att jag blivit lurad.

.... Inte som Anna Anka, Nr 1 planka!!!!

Det är verkligen jättemysigt att få ligga i en stor säng, tillsammans med min kära make.
Mjuka lakan, fluffiga kuddar och hans varma nakna kropp.
Närheten har jag saknat enormt och jag njuter.......
Tills han somnar....
Och börjar snarka.



För då vill jag inte alls längre ligga nära och den fluffiga kudden ser jag inte längre som en fluff, utan som det enda vapen jag kan avbryta ljudet med.

I dag fick vi finbesök från Philippas gudföräldrar, Max´s husse och matte.
Två av kidsen var med också :-)
Max var riktigt duktig och höll sig borta från bäcken, trots att dogsen var ute riktigt länge själva :-)
Philippa fick underbart söta ManU sparkdräkter.



Dessvärre var besöket väldigt stressigt för dem, men jag hoppas (vet) att vi får umgås längre nästa gång vi träffas.
Hoppas Ni får en trevlig och avslappnande resa, det behöver ni verkligen efter allt ståhej som varit.
Alanya, Turkiet... inte helt fel faktiskt!

Det lades ut gamla bilder på facebook.
Från skoltiden -89 och -91
Exakt när dessa bilder är tagna vet jag inte, men de är alltså ca 20 år sedan
20 ÅR!!!!!!!

På morgonen denna fuktiga dag, fortsatte skolavslutningen.
När jag krängde på kläderna på kroppen, så såg jag samtidigt hur en räv strosade förbi på tomten. Helt underbart att kunna sitta och beskåda alla vilda djur, på så nära håll (bara björnen håller sig borta).
07.30 skulle kidsen vara i skolan för att intaga den gemensamma frukosten som var avslutet på avslutningen.

Emilia kom hem vid 01.00 i natt, då - som jag visste - hon ångrade sig ang att sova på skolan. Men hon fick försöka iaf. Mina kids är inte så vana vid att sova borta, och sista tiden har vi ju verkligen bott på varandra.
Jag hade lovat kidsen att vi skulle fira början på sommarlovet med mjukglass i Heby.
Men min plånbok tycks ha rymt, måste shoppat för mycket ;-)

I går kväll... på avslutningen i kyrkan talade även prästen. Det hör tydligen till när man gör ngt i kyrkan, så ska lite Gudsnack pressas in.
Denna präst gjorde det på ett sätt som jag aldrig hört förr, och inte heller fick jag riktigt samma vision som prästen verkade ha av den.
Min gissning är att texten såg väldigt bra ut när han skrev den på sin kammare... men kom ut i ett annat skick. Kanske kan detta vara anledningen till att denna präst hamnade i kyrkan ute på landsbygden Vittinge.
Han talade om de olika sätten att se på Gud.
Att man inte bara behöver tänka på honom som en snubbe som sitter där uppe, utan man kan jämföra honom med en elefant (?).



Hur jag än skulle formullera orden, så skulle jag inte kunna få det till "Gud".
Snarare en Kuk.
Snabeln skulle symbolisera ngt, magen likaså och hur benet bredvid var något.
Jag var nog den enda i hela kyrkan som höll på att kikna av skratt, men hejdade mig då jag såg att ingen annan reagerade.
- "Tittar man dessutom upp mot Gud så ser man likheten med en elefant" fortsätter sedan prästen.
!!!!
Hur i helvete menar han då?
Om Gud sitter där uppe på ett moln, och liknar en elefant i människans ögon. Då MÅSTE det ju vara underlivet han menar.... eller?
Snabeln, magen(pungen) och benen.... en elefant!

Nej, i min värld är min make GUD, den visionen fick jag ;-)!!!!

Nu är även frukosten avslutad. Och kidsen har nu sommarlov.
Jag tänker ta Pippa till sängen för en powernap, så jag kan röja upp och kanske baka en kaka.
Vi får ju fin besök :-)
Min tanke var chokladkladdkaka med hemmagjord vaniljsås ;-)

I helgen måste jag handla oxå, för det kan jag inte göra nu då jag glömt plånboken i makens bil... hoppas jag, annars är det illa.

(Min nymfparakit heter Ozzy och kan bli upp till 20 år gammal, i vissa fall faktiskt även 35år)

Varför ska jag alltid stressa?
Varför ska alla ställa frågor samtidigt?
.... Dags att fortsätta skolavslutningen.....
Zzzzzzzzzz Amning är sömnframkallande.....

Weeeeiiiiii!
I morgon kommer Philippas gudföräldrar, och Max husse & matte, på besök.
Hade hoppats jag skulle hunnit tvätta dogsen innan dess... men hoppas numera på att hinna det i helgen ist.
Och baka en kaka... får göra det i natt ist....

Philippa började idag greppa sina fötter idag ;-)


(bilden e inte Philippas fötter)

I dag börjar skolavslutningen för kidsen.
Först är det utelekar och rensning i skolans lokaler. Sedan hem och slira om till finkläder.
I kväll är det samling i kyrkan.
UÄK! Men jag antar att det är smällar man får ta när man flyttar till en... by som har byalag ( vad det nu är, måste kolla upp).
Något jippo i kyrkan och sedan iväg till Tenabadet för grillning och mer lekar.
Gäsp, jag e trött redan nu ;-)
Kidsen flög upp ur sängen i morse iaf.
Det är heler inte slut där, utan sen är det övernattning för kidsen i skolan UTAN föräldrar och sen fortsätter avslutningen i morgon med frukost (Då får vi åka tillbaka, men Matte e bara med idag :-(....) på skolan och mer lekar :-)
Helt underbart!!!

Lyssnar på radio
Rix fm.
De nämner det där jävla bröllopet igen..... Är så trött på det!
Hur härligt vore det inte om staten kunde ändra sig och vägra betala när räkningarna kommar... ha ha... eller tror ni att staten e frikostig nog att punga ut alla miljoner utan kvitton?
Hrm....
Nä... ska inte tänka på det bröllopet, blir bara så jävla arg!!
Tack iaf till Jonas och hans mansgrisego som räddade Sverige från ytterligare ett onödigt bröllop just nu.

Nu... skolavslutning!

Bloggtips: Soff-i-blogg

Det är min fras, liksom Emils far hade: -"Eeeeeeeeemiiiiiiilll"
Skillnaden är dock, att när Emils pappa skrek.... så sprang Emil till snickarboa. Det enda pappan behövde göra, var att lägga på haspen.


(Visst är de lika)

Idag när jag var ute, fick alla hundarna springa lösa.
Även Max.
Med godis på fickan, som de får lite då och då, håller de sig i närheten.
Men inte alltid.
Anledningen till att jag var ute, var för att jag höll på att plocka ur kläder från stugan. Det innebär att jag inte är ute precis hela tiden.....
Nä jag slängt i alla kläder i kassar och kliver ut på altan så ser jag Max huvud sticka upp ur gräset borta vid bäcken. Nu är inte Max en liten hund, även om han själv tycks tycka att han hör mer till knähunds storlek. Inte heller är gräset så pass högt att det täcker hans kropp när han går där.
Enda förklaringen är Bäcken.
Den hemska bäcken med rutten växtsörja i.
- "Maaaaaaaaax" ropar jag med en övertrevlig röst som lockar honom att vända blicken åt mitt håll IFALL det är godis eller lek på G.
Han försvinner helt bortom gräset... i bäcken och tar sedan sats och kommer upp med ett skutt.
Överlycklig rusar han skuttandes emot mig.....
Och jag ser till min stora fasa att den annars så ljusa Max, numera ser ut som om han doppats i lakrits.

Det var bara att sätta ner kassarna och ta Max till slangen för att spola av honom.
Eftersom vattnet därute är kallt, och strålen inte direkt verkar skön, så "underlättar" Max det så gärna för mig genom att vika in benen under sig.
HUR detta är möjligt för en hund vet jag inte... men Max kan ;-)

Efter en stund är jag nöjd.
Max är dyblöt... jag med eftersom han skakat sig bredvid mig... så jag sätter fast honom i linan så han får ligga ute i solen.
Därefter tar jag mina kassar och bär in dem i tvättstugan, vänder sedan tillbaka ut för att hämta nästa kasse..... och vem kikar fram bakom pumphuset om inte Max med sina söta hundögon och ser ut som en oskyldig sälbebis.
Av någon anledning är han svart igen!!!!!
På huvudet också den här gången!!
På denna hundradels sekund har han tagit sig till sitt, för mig gömda nygrävda hål, och rullat sig i den svala jorden.
Då han var blöt, så fastnar all jord mycket fint på hans silkeslena päls, och bildat ngn form av lera.

Jag funderar nu allvarligt på att bygga en biltvätt så hundarna tvättas, schamponeras och torkas innan de kliver in i tvättstugan.

Klockan tickar, allt går som planerat.

Bockar av checklistan med ett stort smile.....

......och så vill Pippa plötsligt äta!!!!!

WTF tänker jag i samma veva som checklistan exploderar i min hand....

Sena igen.... Faaaaeeeeeennnn!!!

Sa ju att det står grejor ööööverallt.... ;-)

Klockan närmar sig det magiska "dags för barnen att gå och lägga sig" och jag kikar in till Emilia för att finna henne lutandes över sin säng.
Under sig har hon en skolkatalog, med sin förra klass uppslagen.
Hon gråter.
Hon saknar sina gamla klasskamrater.
Det gär ont i mig att se, vet hur det känns.
Ändå har det gått väldigt bra här och hon har många nya kompisar. Men det är tyvärr ingen garanti för att saknaden efter det som varit.
Det är tur att det finns möjlighet att chatta med dem, och jag hoppas att några kommer på besök nu i sommar.

Trots att killarna kommer bättre överens än jag först trodde, så händer det emellanåt att de ryker ihop.
Tidigare var det bara korta duster, men det händer då och då att jag måste sära på dem för att ingen skall bli skadad. De slåss över pinnar, bollar och annat krafs de hittar.

Nyligen fick jag sära på dem, då de inte lyssnade på enbart tillsägelse. Jag är bara glad över att det inte inträffar när jag sitter och ammar eller ngt.... utan att jag kan sära på dem innan det händer ngt illa.

Egentligen är det inte så konstigt.
Det är två hanar, som är fullvuxna. Fysiskt.
Déville har nått sin mognad även psykiskt, men Max är på väg in i den skulle jag tro.
"Den psykiska könsmognaden uppträder när hunden är mellan 15-24 månader.
Under denna period blir hunden inte bara mogen i kroppen utan även i knoppen – det är hundens mentala utvecklingsperiod.
Det är under den här tiden som den vilda hunden skulle varit ”flygfärdig”, dvs den skulle klarat sig på egen hand genom att jaga sitt eget byte och kanske lämna flocken."

När de inte slåss, vilket är största delen av tiden, så chillar de tillsammans eller lattjar järnet.
"Emil" vågar jag inte lämna ensam i huset, då det händer.... små olyckor. Mina växters rötter är intressanta och möblerna är alldeles för nya.
Det räcker med altan som är söndertuggad tillsammans med utemöblerna som står där på. Jag vågar dock inte tänka på hur det sett ut om de inte haft tuggben.
När vädret tillåter, vilket varit de flesta dagar nu med endast någon timme som undantag, så är hundarna ute och dörren öppen.
Max har dock en tendens att helt plötsligt vandra iväg, så när jag själv inte är ute så får han sitta fast i lina. Om det varit min egna hund, så hade jag låtit honom vandra och lära sig av sina misstag. Men han är inte vår, så jag vill inte riskera att han försvinner eller på annat sätt skadar sig.
Déville är lös, men håller sig bredvid Max och Tyson föredrar att vara inomhus.

Önskar verkligen jag hade mer tid att lägga ner på dem i form av träning, men jag har varit tvungen att ta mitt förnuft till fånga och prioritera barnen.

Hur Déville skall klara sig utan Max när de väl skiljs åt vet jag inte.... de protesterar högljutt när det är promenad dags och inte de får gå tillsammans.....

Jag upptäckte igår att mitt email konto blivit "hackat" och någon skickat ut reklam för Iphone från min mail till ALLA mina kontakter.
Fruktansvärt irriterande, då jag är enormt försiktig med vilka sidor som jag går in på... Har jag något skit i datorn, eller var det bara av en slump?
Jag ber iaf tusen gånger om ursäkt över det inträffade och hoppas att det inte skapat problem för någon.

Det finns en grej, som jag inte önskar nämna om i bloggen... inte i detalj, men just nu är det så frustrerande så jag måste bara skriva av mig.
Det har med min son att göra och något han håller på med.
Jag är så less på att ta reda på det och så less att om och om igen tjata om det utan att få den minsta respons.
Stämmer det verkligen det han säger, eller har han blivit expert på att ljuga?
Det övergår mitt förstånd hur man kan göra så och tycka det är ok.
Hur jag än försöker närma mig problemet, så ger det inga resultat.
Ursäkterna blir bara fler.
Snart måste jag ta proffisionell hjälp.
Jag är så ledsen för hans skull.

Nu är det bara två dagar kvar till skolavslutning.
Första avslutningen för kidsen i denna skola :-)
Sen kommer barnen vara hemma med mig hela sommaren :-)
Niiiice!!

Nu till helgen får vi även finbesök av både Max ägare aka Philippas gudföräldrar, och barnen i familjen!
På lördagen kommer min kära lilla systerdotter finally. Vi har väntat och väntat på att hon ska kunna komma hit och vara över natten.
Pga platsbrist har det inte gått tidigare.

Vet inte riktigt hur jag ska beskriva dagarna, men det är fullt upp med packning och barn.
Love it, och det får helt enkelt ta den tid det tar.
Trots att Philippa sovit större delen av dagen så fick jag inte många lådor upp packade alls.
Det står saker ööööööverallt ;-) och det kommer det göra ett tag till ;-)

Just nu sitter maken och sover i soffan bredvid, och jag tänker gå och lägga mig.

Som tidigare nämnt, så har det varit en enormt lång väntan på vårt hus, men nu är det äntligen klart!
I dag blir det andra natten i huset, och vi har tack vare hjälp, fått över alla våra prylar.
Tack Stefan och Thomas!!!
Nonna och Nonno kom även över. På så sätt kunde Oliwer köra sin Cup i fotboll, och jag fick assistans med Philippa så jag kunde torka.
Nu blev det dock så att Philippa passade på att sova lugnt i vår säng, så jag fick istället assistans med att torka.
Så vips var det klart.

Maken fixde och donade så nu, efter en hel helg utan, så har vi äntligen internet igen!

Nu ska jag snart krypa till kojs med min make igen, som jag inte fått sova bredvid på ett par månader.

Det är fredag.
Maken är ledig.
Solen skiner.

... självklart bloggar jag inte då ;-)

Jag har kommit på sätt att få Max att hålla sig i närheten av mig när han är lös, även om jag inte vågar lita på honom så pass mycket att jag kan ha honom lös när jag själv inte är ute.
Trots det underbara vädret, så är jag faktiskt inte ute och glassar i solen hela tiden. Philippa tycker nämligen inte om när det är för varmt.
Och mina pigmentförändringar... ja, de har ju bestämt sig för att fläcka ner mitt ansikte, så jag undviker gärna solen.

Men iaf... när jag är ute, får de springa lösa... men jag måste hela tiden hålla koll på Max. Även på Tyson, och på himlen så inte örnen kommer och tar honom.
Aldrig varit något problem med katterna här runt, de kommer inte hit längre till fåglarnas lycka. Hundarna sticker inte efter dem, och inte ens hästarna hänger lika mycket här nere längre.

Så man skulle kunna säga att det softat ner lite när det gäller "extrajobbet" att ha hundarna i kombination med bebis. OM det inte varit för det som anlänt idag.
Suck!
Vi bor på landet. Ja....
På åkern vid vår tomt, har nämligen ett Har-par bestämt sig för att kalasa.
Det stubbiga gräset, gör att de syns klart och tydligt och de är inte direkt små heller. I rasande fart jagar de runt på åkern.... alldeles i närheten av vår tomt.
Så..... detta har alltså resulterat i att Déville numera står och skakar av iver när han ser dessa.
OM han drar iväg, kan jag få stopp på honom.... men INTE PÅ MAX och hans sticker garanterat om Déville drar efter dem....
Harjävlar!!



En trana hade vi här om kvällen oxå :-)

Jag tror att fåglarna känner sig skyddade här.
I skuggan av hundarna och fria från katterna.
Överallt. I varje vrå och hörn, så har vi fågelbon med skrikande ungar.
I stolpar, i huset och i träden runt om.

Två hyresgäster, som inte betalar någon hyra, i vardera ände av stugan.
Taloxen precis vid dörren, och sädesärlan på andra sidan ;-)

Sen har vi även en orädd svala som dyker ner och fångar mygg när man kommer gående. Vi har ju en del här, och det verkar som om denna svala upptäckt att krypen håller sig i närheten av oss.
Vid ett tillfälle fann jag svalan i vårt förråd, och vid ett annat fladdrade den bakom öronen på ena snickaren.
Underbart vacker fågel är det. Linjerna och den oljiga fjäderskruden som man ser när man är nära den....



Jag är visst inte den enda mamman som mest beskådar svalget på mitt barn.... ;-)

Philippa sov tills nyligen.
Vaknade inte ens när jag bar ut henne till bilen för att köra Ollan.
Nu ligger hon i sängen, och jollrar.
En fluga har hittat henne och kryper på hennes ansikte och hennes reaktion på det är jätterolig.
Hon blir alldeles till sig, antagligen för att det kittlar.
Sprattlar som om det går en elchock genom henne.
När den kröp till ögonvrån, till hennes morgontår för att mumsa,.... så blev hon helt vindögd i försök att se vad det var för ngt...
Ha ha ha... självklart viftar jag bort den, men jag kan inte drämma till henne i ansiktet direkt.

Jag tror min käre son är lite blyg. Eller.... jag hoppas att det är det och inget annat.
Han har gått från en klass där han var jättepoppis, och en av grabbarna.
Men hans roll i denna skola är jag inte säker på. Han har kompisar som han leker med, men när jag släpper av honom noterar jag osäkerhet.
Han står utanför gruppen. Ensam, men ändå bredvid.
Enl honom själv är det för att han vill det... eller han väntar på sin tur... eller han ville inte vara med i leken... alltid olika förklaringar....
Men jag kan inte låta bli att bli orolig....
Sen har vi det andra problemet, vilket säkerligen ger honom en aningen mindre självkänsla.
Jag är så glad över att vi tagit det här beslutet, så jag kan vara mamma till 100% och finnas stöttande vid hans sida och se saker han inte berättar.

Nu ska jag ringa läkare, och sedan in i huset för att städa :-)
Wooooiiiiiiiiiii HUSET ÄR KLART OCH NU FLYTTAR VI IN!!!!!!

Jag har sett bilden förut. Sitter i mitt bakhuvud någonstans.
Och känslan när jag rör mig, präglar bilden ännu mer.
Det kommer automatiskt, utan att jag tänker på det.
Antar att det är mamman i mig.

Gång på gång försöker jag förklara för Philippa att det finns de som har det mycket mycket värre.
Det finns barn som lämnas helt av sina föräldrar, och barn som måste jobba så fort de kan gå för att få mat.
Barn som lever i kloaker utan minsta vetskap om vilka deras föräldrar är.

Att bli nedlagd i vagnen är inte samma sak, även om Philippa får det att låta som det.
När man som bebis måste leka själv med sina leksaker, så går jorden inte under för det.

En dag kommer även Philippa att inse det, men då är hon för gammal för att ge mamma sin en paus....

Oliwer gick till skolan idag... eller ja, han åkte bil;-)
Hoppas han tar det lugnt så han inte blir sämre igen....
Även Emilia gock till skolan idag.
Efter skolan kommer hon inte hem, utan åker direkt till Uppsala för att shoppa med sin kompis Moa.

Matte?
Kommer han hem?
Vet inte.... Hoppas det ;-)
<3