CiNsO

Idag var det dags för kidsens avskedsfika.
6 st tårtor hade vi radat upp längs med bordet, och vi skapade dem mellan amning och klockans tickande.
Snabbt iväg.
Utan maken hade det inte gått alls.

Oliwer fick en rad med teckningar och fina kort från sin klass.
Några presenter och ett fint kort på sin bästa vän.

Emilias klasskamrater kramades, och kramades.

Självklart känns det tungt att slita upp dem från sådana fina relationer, men samtidigt hoppas man ju att dessa stannar kvar även om vi inte bor i samma stad.

I går var vi iväg på ytterligare ett ställe för att kolla kakel och klinker. Det börjar ju liksom dra ihop sig för handling nu, och det övriga golvet måste beställas snarast.
Som pricken över i et så finner vi ju självfallet kakel och klinker som ändrar heeeeela vår planering!!
Fruktansvärt irriterande, men å andra sidan... när man väl bygger ett helt nytt hus... så kanske man borde skaffa sådana saker som man verkligen vill ha oxå.
Finns inte utrymme för annat.

Nu måste jag surfa vidare då allt ska vara beställt och klart innan helgen.. och eee.... det är typ påsk.

Hurra hurra för Pippa, som fyller en vecka idag!!!
Amningen har kommit igång ordentligt och jag har bröst stora som båt bojor, och fulla med mjölk till Philippas stora lycka.
Långt ifrån tonårstuttar förklarade jag för maken, och han i sin tur försökte trösta mig med att mina bröstvårtor har ju iaf samma storlek som tonårstuttar.
Har än i dag svårt att komma underfund med om det är en komplimang eller en förolämpning.
Med att amningen kommer igång, så kommer även Pippas tarmar igång och bajset blir vattnigt, gult och kesoliknande. Precis som det ska vara.
Minns inte att det doftade så mycket dock....

Det man däremot kan förundras över, är huuur mycket bajs som kommer ur en liten liten kropp i ett tryck.
När det kommer i ett tryck, så hinner det heller inte lägga sig till rätta i blöjan utan splattar även ut åt sidorna och vidare ut i friheten.
Till min stora lycka, och Makens olycka, så har jag alltid missat de värsta tillfällena.
Idag ex... så var jag för en gångs skull inne med de andra kidsen nu på morgonen.
Vad är oddsen för det?
Jag som annars ligger som fastkedjad med bröstet i käften på Philippa!

Bevis nr 1:


HUR kan det egentligen komma så mycket bajs från en sådan liten kropp?

Nu är det tre dagar kvar i denna skola för kidsen, och i morgon är det fika.
Barnen valde att ha med sig tårtor. Så dessa måste inhandlas idag, och färdigställas i morgon.
I brist på ugn, så får det bli fuskbygge och inte äkta vara.
Chokladtårta, jordgubbstårta och vindruvetårta är önskemålen.

Var förbi skolan igår, hos Milis...
Av sin gympalärare har de fått hönsägg och en äggkläckningsmaskin som de har haft i ett par veckor och igår var det äntligen kläckningsdags.
Hela dagen hade de tillbringat vid äggen och sett hur kycklingarna hackat sig ut, torkat och sedan lagts i "fållan".
Super söta små kryp, som vinglande står och pickar på varandra för att i nästa sekund bara falla ihop och ligga som små påsar på golvet i "fållan".
Kul att de även i denna del av världen har möjlighet att ta del av lantliv :-)

En sväng till frisören blir det idag med Oliwer. Har sagt i flera dagar att jag nu ska klippa honom, men killen vill ju inte ha den frisyren som mamma kan erbjuda honom.
eller... ja... mamma kan erbjuda en mildare form av rakning, ingen frisyr.
Szå frissan it is.

Men nu.... MVC för att tacka den underbara BM jag haft under graviditeten, samt väga Pippa för att se om hon ökat lite i vikt.
Efter det... är tanken att vi ska hinna iväg till Kakelstationen, och bauhaus för att färdigställa våra beställningar....
Vi får helt enkelt se om Philippa tillåter oss att göra det :-)

Det är inte mycket jag lyckas få gjort på dagarna, men det spelar ingen roll.
Däremot måste jag inse... att jag inte ska stressa söndern mig för att det inte blir som jag planerat.
Vissa saker är måsten, och de flesta saker får jag ta pö om pö.
Det är en liten stressfaktor att ha maken hemma hela tiden oxå, även om jag njuter som fan av det samtidigt. Men automatiskt så kopplar min hjärna av till "maken fixar" eller "vi delar"... så jag får inte in egna rutiner och bara tanken på att han snart kommer gå tillbaka till jobbet gör mig superstressad.
Jag är grymt bortskämd med en make som tänker själv och fixar hela tiden... när han sedan inte gör det, så står jag näst intill handlingsförlamad.

Jag hoppas dock innerligt, att hans fruktansvärda städmani detoxat bort från honom så han låter mig sköta huset i fred sen ;-)

Våra grannar kom över en sväng för att hälsa på idag. Typiskt att det tog så lång tid för oss att styra upp ett fika, att vi hann flytta innan det skedde.
Får helt enkelt ta igen det till sommaren sedan, då vi hoppas på besök från dem. Kidsen leker så bra och Ollan är ju faktiskt gift med deras äldsta dotter ;-) (fniss).
Upptäckte då även att frun i grannhuset har nice kunskap och tillverkar just sådana smycken som jag googlat efter :-)  Metallbrickor och ringar med kidsens namn på.

Just nu sitter jag här... har avslutat ytterligare en film ensam.
Låter maken sova lite i sängen, då han annars är förpassad till soffan på nätterna. Läääängtar till en stor säng så jag får ha honom bredvid mig...

Min stora brist på tålamod har ju även gjort att jag ytterligare en dag vaknade upp och insåg att jag fortfarande är fet. Ser ju fan fortfarande gravid ut!
Och ingen träningsvärk så långt ögat kan nå ;-)

Nej... nu ropar minstingen på mina bröst igen...

Jag vill så gärna ha en ny design på min blogg.... en personlig, gärna med kidsen på foto.
Men jag är ju helt inkompetent till att göra sådant.
Inte heller orkar jag sätta mig in i det.

Gjorde iaf ett tappert försök i att ändra bort från svart... men jag är inte nöjd iaf. Det får dock vara kvar tillsvidare...
Har inte ro just nu att sätta mig in i programmen och lära mig.. åååhhhh.. vill ju bara kunna ju!

Igår fick vi äntligen hem vagnen så nu kan vi börja gå lite promisar.
En sväng upp till skolan för att tala med Emilias lärare inför fikat på onsdag, samt lämna lite lappar för Eleverna att ta hem.

Morgonen började bra, fortfarande måste jag försöka tänja lite till på tiderna så amningen anpassas efter kidsens skolgång. Det får helt enkelt bli lite pendlande fram och tillbaka tills inskolningen är klar.
Man kan ju även alltid hoppas på fint och bra väder, så mormor kan dra vagnen utanför medans vi skolar in oss ;-)
Jag är nog mer nervös över hela grejen än vad kidsen är.
Oliwer är fortfarande inte helt förtjust i situationen, men Emilia tar det hela med ro.
De är så olika som personer så det är svårt att veta hur det blir efter flytt. Hade nog varit mer nervös om det varit en stor skola, där eleverna lämnas utan uppsikt, än här ... i den här lilla villan.

En massa samtal och förberedelser inför flytten blir det idag... gå igenom lådor så vi vet vilka prylar vi måste ta med nu, och vilka vi kan vänta med tills vi har tillgång till huset.
Jag misstänker starkt, att helt klart är det nog inte förrän i slutet på Maj. Men jag kan ju ha fel ;-)
30 kvm känns iaf som enormt lyxigt efter 4 mån i den här cribben.
Svärmor har lite ångest dock, och vill nog inte att vi ska flytta. Men jag tror de behöver sin tid lika mycket som vi behöver vår. Dessutom får maken plocka upp henne om ångesten blir för stor.

Tyckte jag hade så mycket att skriva om, men jag känner lite panik i magen nu inför allt som skall fixas.. Philippa sover sött, och min tid är begränsad.
Kakel skall vi även åka och titta på (igen). Fick tips om ett till ställe vart vi kan finna bra kakel!

M och P kom äntligen hem i helgen. Jättebruna!!
SannaSöt har vuxit så mycket, känns som evigheter sedan vi sågs. Måste bli skärpning på det nu ;-)
Thailandsresan hade gått bra, varmt och skönt.
Tur att de iaf fick komma hem till vårväder.


Mina änglar! (att det ska vara så svårt att få dem på foto alla tre tillsammans....)

Härligt härligt att kunna röra sig igen! Love it!

Bror och Memma kom med oss ut till huset idag, när vi skulle ut med vitvarorna.
Tanken var även att vi sedan skulle stanna kvar och städa stugan som vi snart skall bo i....
Men det sket sig bokstavligen då det sprutade vatten åt alla håll när jag försökte få igång vattenpumpen.
Antingen har den fryst sönder i vinter, eller så har packningen inte riktigt fungerat när de fixat indragningen till huset. Hur som helst så får snickarTobbe iaf fixa det tills i morgon... fixa dit röris med orden, gör om gör rätt ;-)
Om en vecka måste det vara rinnande vatten där!!

Så det blev att åka hem utan att städa...
Men vi får helt enkelt åka tillbaka i veckan medans kidsen är i skolan.

Jag tror heller inte att det är alla som kan skryta med att man har ryttartävling utanför huset. På "vår väg" går nämligen Uppsala ritten, vilket innebar att vi gång på gång på vägen ut fick stanna för att släppa förbi grupper av travande hästar. Inte illa pinkat.

En sväng till centrum blev det oxå... tossisar till Pippa skulle vi ha men det blev ... lite till sas... hehe.. svårt det där att låta bli de övriga kläderna när vi är och handlar.. haha.
En ny parfym och deo, då jag tröttnat på svettdofterna som jag alstrar nuförtiden.

Lördag.
De senaste månaderna har jag här lagt in fostrets utveckling... men icke idag ;-) För nu är hon ute :-)
Sakta men  säkert börjar även minnet komma tillbaka om hur det var med en liten bebis på nätterna. Och det som jag inte minns, blir jag väldigt brutalt medveten om iaf :-)
Hon är endast 4 dagar gammal, och det tar ju lite tid innan allt är tillbaka dit det ska samt vi har fått rutiner på allt.

Kroppen är sig ju fortfarande inte lik, och även om jag själv noterat det blev jag en aningens besviken när jag idag talade med bm på återbesöket, och fick informationen att man ofta känner sig mer svullen efter förlossningen än innan.
Och det är heller inget skämt.
Jag får knappt ner fötterna i skorna alls!
Men å andra sidan... så blir det värre först, och sedan försvinner det.

Mitt bäcken har tänjts ut ordentligt denna gång, och nu återstår att se om jag lyckas träna tillbaka det, eller om det är ngt jag kommer få ha som "handikapp" resten av livet.
Hur som, så var det iaf värt det och jag är helt övertygad om, att om jag bara tar det soft, så kommer jag kunna röra mig obehindrat i alla lägen iaf :-) Bara att anpassa sig :-)

Philippa är rosig och go, väcker uppmärksamhet vart hon än går (hon går inte). Ngt de börjat med nu är att de gör en hörselkoll i samma veva som PKU. Eller... hörsel screening kallas det.
De sätter en dutt i örat på henne, som sänder ut ett klickande ljud. Men hjälp av vågorna från flimmerhåret inne i örat mäter de sedan om hon hör eller inte.... coolt!
"på min tid" var det ju liksom bjällror efter ett par månader som de mätte med :-)

Hennes navel luktar fortfarande jätteruttet, och doften påminner mig om hur huset luktade när vi hade haft en råtta eller ngt på besök och som sedan valde att även tillbringa sin sista tid under plankorna i vårt golv.
Stanken var brutal... och Philippas navel likaså :-)

Samtidigt som allt är upp och ner, och fruktansvärt förvirrande... så är det så jävla njutbart att se denna lilla varelse. Att se hennes syskon tassa runt henne i försök om att vara så nära som möjligt, så mycket som möjligt.
T o m idag... lördag... tassar de in till oss innan kl 07.00 på morgonen.
Måttligt glad var dock jag som hållts vaken av Philippa och Mattias (snarkningar) till 05.00. Kanske inte så konstigt att jag även drabbas av migränattacker nu efter förlossningen....

Klagar på att jag ska vila?
Självklart gör jag det! Kan ju inte bara nämna allt det possitiva ;-) Eller hur!
Nä.... det är frustrerande endast för att jag har så mycket saker jag väntat på att få göra... kunna göra ;-) Det i kombination med att de få hjärnceller jag någonsin huserat i skallen, numera har utvandrat för gott.

Men men... det går :-)
Första promisen idag! Philippas vagn kommer vi inte åt, men som tur är finns det en vagn här... som Emilia brukar leka med och dra runt SiggeStardust i... som vi kan använda tillsvidare :-)

Jag lovar och svär, att mitt vanliga svammel kommer tillbaka så fort jag har ngt i skallen ;-) Might take a while.... ;-)

Åh... btw.... nr 2 för första gången idag. Och jag måste säga att den där grejen för förmildrande omständigheter, var miiiiiicket nice och förmildrande :-)

I brevlådan idag hade det dumbit ner en inbjudan för bröllop!
Jag blev så glad när jag läste den och kände verkligen i hela kroppen:
- Det var på tiden!

;-) Fan va kul!!
Självfallet kommer vi!!!

Lámorosa

Hrm... går inte riktigt som jag tänkt mig.
Nu lyckas jag sitta vid datan snabbt, för första gången på hela dagen.
Philippa sitter bokstavligen fast vid mitt bröst från det att hon vaknar tills ... ja... tills nyligen.
Hon släpper tillfälligt, och så lägger jag ner henne.... så  vaknar hon igen.

Trots att vi ville vänta med napp ett tag, så försökte jag iaf idag och hon tar den. Vill inte låta henne ha den så mycket innan hon kommit igång ordentligt med amningen... men lite då och då är ok.

Maken fick åka iväg själv och fixa prylar idag... vill inte ta ut Philippa riktigt ännu... softa ett par dagar till bara.
V 15 räknar vi ju med att flytta ut till Huset, så avskedsfikat är nu planerat till den 31/3 efter skolan.
Maken får gå med Oliwer, så går jag med Emilia.
Emilia hade velat ha en fest istället, men hon får bjuda hem tjejer när det blivit mer vår istället... så kan hon ha tjejmiddag eller ngt.

Jag måste säga, att jag hade faktiskt glömt bort hur underbart mysigt det är att bara sitta och titta på bebis när hon sover... när hon äter.
Det smackande ljudet när mjölken rinner till, och de gör vad de kan för att svälja allt i tid utan att sätta i halsen.
Att få borra in näsan i hennes hals och känna den underbara bebisdoften.
Det är bara så heelt underbart.
Så kul att se hur hon anstränger sig för att se våra olika ansikten... från mig, till barnen eller maken...

Nu är hon iaf här, och kidsen kommer in varje morgon och äter frukost här inne.... samt kelar med henne så länge de kan innan de går i väg till skolan.
Såååå söta!!!!

Jag som längtat efter en njutbar promenad i solskenet, fick till min stora förstret dras utan solstrålar och med en aningen kyla idag istället.
Så vi höll oss inne.
Snabbis till centrum blev det iaf, utan Philippa, då jag behövde skaffa mig en kräm som assisterar vid problem som lätt uppkommer vid en förlossning.
En kräm som jag inte hade hjärta att be maken införskaffa åt mig... jag tyckte det var pinsamt nog som det var själv.

Självklart är det ju även så, att när man frågar efter ngt.... så får man ett svar.
I mitt fall hade jag varit mer än nöjd med svaret:
- "På den hyllan."
Men det räckte inte... jag fick en utförlig beskrivning på vart det stod.
Visad vart det stod.
Och en genomförlig instruktion med följdfrågor på hur man använder det.
Trots att jag VET att 99% drabbas av det, så kunde jag fan inte minnas en enda minut tidigare i mitt liv då jag tyckt det var så pinsamt att handla på Apoteket.
Hur som... jag gick därifrån med det jag skulle ha.

Hela min lista som jag skrivit för att komma ihåg vad det var jag skulle göra idag... låg oavbockad när jag nu kommer in i cribben ... FUCK!
Dvs... då har jag dubbelt så mycket att göra i morgon.

Drabbades även av en grymt skum huvudvärk idag.... Vita blinkande sken runt ögonen och sprängande huvudvärk.... helt sjukt.
Pga värk i livmodern, har jag fått fortsatt med tabletter även idag....

Svägerskan kom även förbi på besök idag... och SiggeStardust tog hela grejen med "Pippaaaaa" bra mycket lättare än vi trott :-) Han var nästan lite.... stor, och grymt nöjd med det :-)

En strålande vacker "MammaBarn bukett" anlände från Gudföräldrarna idag, och vi hoppas kunna komma förbi snarast så de får träffa Philippa live.


Tack så Jättemycket :-)

Dag 1 hemma.
Nu börjar det, förberedelserna inför flytten.
Philippa har sovit bra i natt, och ammats ca 4 gånger.
Till skillnad från BB där hon var vaken från 22 - 04 och bara ville ammas hela tiden.

Både Emilia och Oliwer var extremt snabba på att ta sig hem igår, de hade väntat sååå länge på att äntligen få träffa Philippa.
I morse kom Emilia in, färdig duschad och färdig klädd, kl 06.00 för att göra läxa som hon missat igår pga uppståndelsen och för att få en chans att ligga och gosa med Philippa.
Vid 07.00 kom Oliwer.
Ingen av dem ville ha frukost, så när vi kompromissande med att de fick äta den här inne i cribben så gick det bra.

Känns helt overkligt faktiskt.
Så länge som vi varit fyra st i familjen, och nu är vi fem.
Vi skulle ju inte ha fler barn, men det här känns bara så rätt.
Det är inte ofta man får en chans till ett helt nytt liv. Och även om graviditeten var extremt tuff... så var förlossningen extremt enkel och snabb.
Nu är hon här :-)

Idag är det samtal och förberedelser inför flytten som gäller :-)
Fr o m v 15 bor vi i Järlåsa, och jag ska skicka ut adress samt telnr till alla :-)

Ni som hängt med i min blogg, vet att jag på äldre dagar väntat vårt tredje barn under ett par månader.
Vägen har varit svår, man är ju inte 20 längre, och vi har under resans gång fått ändra våra planer mer än en gång.

Men så äntligen!!!
Igår behagade det lilla underverket äntligen att titta ut....
Och det gjorde hon snabbt kan jag säga!!

Vid 05:20 vaknade jag av att jag hade värkar ....
Igen...
Funderade på om jag skulle väcka maken nu eller avvakta ett tag.
Jag valde det senare alternativet.
När jag haft ett par värkar, och upptäcker att dr faktiskt är relativt konternuerliga, så tänker jag att: morgon kissa... Det brukar ju även vara ngt som stoppat värkarna hittills.

Vid det här laget väcker jag maken och säger att jag inte tror han bör åka till jobbet i dag ....
Han lägger sig i soffan för att ge mig mer utrymme att ev somna om.....
Som så många gånger förr.

Väl tillbaka efter kissningen lägger jag mig igen....
Men värkarna försvinner inte den här gången.
Så.... Eftersom jag hade blödningar i söndags, så ringer jag förlossningen och informerar dem att jag tänker komma in så de får kolla mig.
Först ska jag dock duscha och äta frukost....tyckte jag.
Barnmorskan höll med, och bad mig även hojta till om det tar länge än två timmar.
Jag lovar.

Säger åt maken att han bör väcka sin mor ( vi bor ju inneboende i väntan på huset, och med facit i hand: Jävla tur det! ) och be henne ta kidsen när det är dags för dem.

Vid det här laget känns värkarna extremt täta, och jag upptäcker till min stora fasa att jag inte kan äta mellan dem!!!
Fettot får ingen frukost!!!
Inte heller kan jag gå upp för trappen!!! Wtf!!!!!
Så vi väljer att åka in.
I bilen känns det som om jag ska skita på mig, och jag önskar snabbt att jag provat skita innan vi åkte..... :-(

Väl vid ks släpper maken mig vid förlossningen och jag stapplar, med min enorma hydda som nu även är stel, in och anmäler mig.... med orden: Hej, det e dags nu!
Lägger mig på sängen i undersökningsrummet och ber bm undersöka mig INNAN de kopplar alla grejor på mig...
För jag tror det verkligen är dags nu!

Mycket riktigt:
- "ja, här var det inget annat än bara bebis " säger bm och hon rullar in mig till nästa sal.
Maken som hunnit komma in, får assistera sängen då det är bråttom nu.
Byter säng.....
Värk..... Huvudet kommer!
Värk igen.... Pippa är ute!
Kamera väskan med vår nya videokamera, låg oöppnad i stolen bredvid sängen.
Vi fick med den.... Men hann inte ta upp den.

Inskriven fick jag bli efteråt, då vi inte heller hann ta upp några papper....

06:37 var hon född.
Vi hann precis in!

Sex timmar senare blir Philippa undersökt av doktor, som hör ett svagt blåsljud på hennes hjärta.
Vi får inte åka hem.
Allt annat ser bra ut, men de vill undrsöka henne igen i morgon bitti....

Philippa vägde 3585g och var med sina 50cm både tyngre och längre än sina syskon!

Nu sover hon sött i lådan bredvid mig och jag har noterat att hon faktiskt inte har varken horn eller svans ;-)

Sökes - Inspirerande och vardagsfina föräldrabloggar.
Låter ju nice... dessvärre är inte min blogg varesig under inspirerande eller vardagsfin.
Inte heller tror jag mitt språk och detaljer klarar sig under gränsen "föräldrablogg".
Fan... t o m Emilia censurerar den ju.
Nääääeeee... Hoppar det!

Däremot har jag funderat på att byta design på bloggen, men jag är ju inte så hemma på pillret och kan inte göra egna stora banners och dyl...
En massa bling bling och fina detaljer vill jag inte heller ha.... hrm... kanske ngt att lära sig sedan.
Först skall jag nosa mig in i apples egna värld när det gäller photo ;-)
När Pippa kommer, lägger jag datorn åt sidan... endast för att uppdatera bloggen med.... för jag är så innerligt trött på dator just nu.
Har ju inte gjort ngt annat de senaste månaderna.

Hade en liten saknads disk ang "riktigt kök", som jag råkade uttrycka mig.
Med riktigt kök menar jag en elvisp som inte är sedan dackefejden och andra maskiner som jag brukar använda. Inte att glömma min underbara assistent som jag fick i julklapp, men som fortfarande står ouppackad.
Möjligheten att kunna baka färskt bröd varje morgon m.m
Problemet här.... är att det finns inga sådana maskiner.
Det fanns inte ens en slickepott tidigare (vissa småsaker har jag iaf skaffat in hit).
Ugnen fungerar inte, och även om den gjorde det så finns det inget som helst att baka med.
För personerna här pysslar inte med sådant.
Alla är ju olika.
Men....
"Jag ska inte klaga för det finns en tom lägenhet, som det bara tar 10 min att åka till med bil och där det finns en ugn så jag kan baka om jag vill det!!!"
- Japp.... ska tänka på det när jag ska baka inför kidsens avskedsfest.
När Pippa är ute och jag verkligen kan ta mig dit till den här tomma lägenheten för att se om det finns de prylar jag e van att använda.
Eller.... så kan jag helt enkelt bara få sitta och tråna och längta efter mitt egna kök, sakna mina egna saker och maskiner. Längta och drömma mig bort med ett leende..... mmmm.... nybakat bröööööd!!!
Jag blundar och är tyst. Suckar lite lätt och tänker....
Jag vet inte hur det är att leva hennes liv, och hon vet inte hur det är att leva mitt. Jag svär på att jag låter sången vara ifred, för det är inte min grej ;-)



Avskedsgrejen:
Kidsen skall ju ha en avskedsfest/fika så fort Pippa kommit ut och vi vet vilket datum vi ska flytta. Det är en av sakerna som jag vill planera inför, tillsammans med kidsen.
Nu börjar det som sagt var närma sig, och vi har planerat några små detaljer.
Ollan nöjer sig med ett fika efter skolan, medans Emilia vill ha det mer som .... bjudning.
Vi har ju inte eget boende, och även om det skulle fungera mer än väl att ha det här... så vill hon inte det. Alternativet att ha det i skolan, vill hon ena stunden... men inte nästa.
Så vi får se hur det blir.
Inbjudningar vill hon ha också. Det blir små cellofanpåsar med en ros i, samt en lapp med instruktioner.
... sen var det det där med bakningen också....

.. undrar om maken gick ner till stationen eller om han tog bilen ner....
Om bilen står där, så innebär det även att alla papper jag ska ha med mig till förlossningen ligger där med... samt den packade väskan...

Klarar vi oss igenom dagen utan att åka in, så ska jag nog ta in dessa grejor... eftersom hela meningen är att de faktiskt ska vara med ... även om jag tar en taxi in... ;-)

Fuck!!!
OM de ändå inte tänker komma regelbundet, så måste jag få lämna in en önskan om att:
KOM INTE ALLS!!!
Helvete!!!



Hrm... fornminne... alltså inget man längre behöver oroa sig för??

Nu är det inte långt kvar till BF, och hela kittet har redan satt igång.
Inga kraftiga värkar eller så, men ja.... saker och ting börjar anpassa sig inför vad som komma skall (utan att beskriva flytningar och blödningar i detaljer) så nu får vi se hur lång tid det tar innan allvaret kickar in.
Värkarna är... men är fortfarande inte regelbundna.... utan som vanligt...

Vad jag inte ville skriva om igår, eftersom det hela tiden händer saker... och så går det tillbaka sen utan att någon bebis ploppat ut (har fortfarande skräckhistorien om 63 timmar ringandes i bakhuvudet) ... eller ploppat ut och ploppat ut... den här giganten kommer nog inte ploppa ut, utan jag får nog gott och väl kanske krysta ett par gånger för att få ut henne.
Äny how....
I går hade jag blödningar (promise, inga detaljer) som pågick över hela dagen.
T o m jag, som inte är så pryd av mig, tänker inte beskriva förändringarna och varför det inte är oroande - farliga - blödningar... förutom att vi sitter på helspänn....
Vi hade kontakt med förlossningen och väntade på att värkarbetet skulle komma igång.
En promenad ... eller lite aktivitet hade ju varit nice...
MEN... som vanligt... ingen bebis och inget sex!
Jag fick dubbel nitlott!!!!

Visserligen kallar jag maken chicken, och jag har försökt få honom att förstå... att jag är helt övertygad om att en orgasm är tio gånger bättre bedövning än alla kemikalier som finns....
Trots det är jag hyfsat medveten om att ... tja... i o m detta är mina glidar dagar förbi.
Inte heller tror jag att han tänker ställa upp som bedövningshjälp annat än massage..... :-(

Misstänker starkt att mina skämt om att "känner du ngt som greppar tag, så är det inte jag som övar knipmusklerna ... bara så du vet"  har assisterat till min fördel.....
Blödningar gjorde honom visst orolig oxå, fast jag försökte förklara för honom att det inte är likadant nu..... Mina försök till bevisning gick inte heller hem... att jag kunde visa honom hur det såg ut (fast då skulle vi nog inte ha ngt mys alls.... haha).

... såååååå.....
I morse åkte maken till jobbet.
Han var hemma tors och fredag pga komplikationerna som var.... så att vara hemma en dag till bara för att vi är så oroliga, känns inte rätt.
Finns inget jag hellre skulle vilja än att ha honom som en extra säkerhet här hemma... (fan flyttade kontoret in till stan för????? Väsby hade ju varit super just nu!!!) Men det kan fortfarande dröja ett par dagar innan det händer ngt....
Vi hoppas helt enkelt att han hinner hem när det väl kickar igång.... och jag hoppas verkligen att inte tågen strular nu när det kommit lite snö....

Tills dess... så är det jag, värkarna, "Cake Boss" och vårfåglarna som kvittrar...

Äntligen lite ljus i tunneln.
Inte direkt så man blir bländad, men nu är det ngt som händer.
Frågan är bara hur lång tid det ska ta innan det händer ngt på allvar....

Tuff dag som fan.
Först upp 06.00 (EN SÖNDAG) för att sonen skall spela matcher... Sen vidare till huset och mäta väggar och disk ideér med maken, sedan vidare till Bauhaus för att fortsätta disk rum för rum.
Sonen, den underbara tålmodiga (vilket INTE är hans starka sida) säger inte ett pip på hela dagen.
Dock var jag tvungen att kasta in handuken innan vi var klara även denna gång, INNAN jag slet skelettet ur en anställd där.
Vill man ha ett vettigt svar, om än kanske inte proffsigt, från en person som jobbar på Bauhaus... så ska man INTE ställa frågan till en person som jobbar helger!!!!
MORR!!!
Svaret jag fick, samt hans arroganta förklaring till sitt svar... var bara liiiiiiiten bit från att skapa en stooooor explosion.
Nästan klara med allt kakel, men måste åka till annat ställe för att finna det kaklet vi vill ha.... Tiden börjar bli knapp ;-)

Mitt i alltihopa, så åker vi ju dessutom in i en snöstorm när vi kommer till Uppsala.
Tiden som det tog att måtta väggarna i huset, höll vi nästan på att bli insnöade!!
Galet!
Och när vi kommer till Väsby, så har det inte varit i närheten av snömängd här...... :-(

Well... wish us luck nu, att ljuset i tunneln inte bara är tåget :-)

Nu är du 39 veckor gången (eller gravid i 40:e veckan, om du föredrar att räkna så).
Om du sitter vid din dator och läser detta, har du förmodligen inte fått din bebis ännu. (Duh...)
Ingen överraskning, direkt — bara fem procent av alla bebisar föds på sitt 'förlossningsdatum'.
De flesta gynekologer och barnmorskor anser inte att du gått över tiden förrän minst två veckor senare.
För din skull kan vi förstås hoppas att du slipper vänta så länge.
Tills dess kan du tillbringa tid med din partner eller dina andra barn, om du har några.
Du kommer att vara glad att du gjorde det när bebisen väl kommer.

En genomsnittlig bebis är lite över 50 cm lång och väger strax under 3,5 kg när den föds, men det är också vanligt och helt normalt att bebisen väger allt mellan 2,5 och 4 kg.

Fostervattnet, som var klart från början, är nu mjölkaktigt från det som avsöndrats under graviditetens förlopp, bl a ovanhud som ger plats för den nya hud som växer underifrån.

På TV börjar förlossningen typiskt med att vattnet går – mitt i en folksamling, såklart – och fortsätter med ögonblickliga sammandragningar.

Om du gått och oroat dig att detta kommer att hända dig, kan du med all sannolikhet sluta.

Fosterhinnorna brister i mindre än 15 % av fallen och även om det sker så brukar bebisens huvud fungera som propp (däremot kan du märka, att det läcker om du ligger ner).

Det bästa är att du tar det lugnt om det sker – det kan ta timmar innan värkarna börjar – och ringer BVC eller din läkare.

Din kropp kommer att fortsätta producera fostervatten tills bebisen är född, så du kanske får rådet att stanna hemma tills värkarna har satt igång, eller eventuellt igångsättning.

Och vad gör du om veckan går och ingen bebis kommer?

Inget att vara orolig för. Bara 5% av alla barn föds på sitt beräknade förlossningsdatum och man väntar i allmänhet minst två veckor innan man bedömer dig som överburen.

Läs mer om hur du kan göra om du går över tiden.

Ingen bebis... men utan uppdateringar pga komplikationer.
Vaknar 05.00 av kraftig huvudvärk.
Kontakt med förlossningen, pga misstänkt havandeskapsförgiftning ....
Till MVC för koll kl 08.00
Protein i urinen igen och högt blodtryck...
Dock är detta på gränsen till vad som är onormalt, så det är förbryllande för alla.

Däckad hela dagen, X antal alvedon, kontakt med MVC och förlossningen... men ingen bebis.

Uppdaterar mer när jag mår bra...

Först hade jag inte tänkt skriva ngt inlägg idag.... trött på att tjata om den här graviditeten som numera verkar ha avstannat i en enda stor fettmissär....
Lite kan jag dock uppdatera:
Alla värden tillbaka där de ska... så någon igångsättning blir det inte tal om just nu iaf... måste vänta tiden ut. Återbesök på tisdag, och om Pippa inte kommit innan dess så skickar BM en remiss till förlossningen så de får undersöka möjligheterna... så får vi se vad som händer därifrån sen.

Men sen kom jag på att, även om jag inte tror det, så finns det andra saker som snurrar i min skalle.

Köket i huset.
Pga att vi först planerat in ett vinskåp ist för vanliga skåpet så tog jag bort det från ritningen. Skåpet som vi sedan föll för, var inte riktigt i de måtten så jag måste nu beställa ett extra skåp så det inte blir ett stort hål där bara.
Kruxet var dock att jag visste inte hur hon lagt in det i ritningen.
Finns det stomme, eller är det bara ett hål?
Fann hennes kontakt uppgifter och bad om det jag behöver för att kunna beställa direkt från företaget, så det går fortare.

Fick även svar ang soffan, och priset var mycket bra :-) Me like alot!
Det blir vit skinnsoffa :-) Visserligen konstläder, men det spelar ingen roll.
Priset var så bra, att även om vi efter ett tag inser att vi inte kan ha vit soffa... så är det bara beställa en svart... utan att ha överskridit den summan som tidigare soffor kostat.
Det är extremt svårt att inte snåla ur och försöka spara igen på minsta lilla peng just nu... Det verkar så himla dyrt när man ser allt i en klumpsumma....
Ser dock enormt fram emot IKEA handlingen sedan, där all inredning i köket skall köpas (i lådorna och dyl) och när det är dags att inreda alla rum..... För att inte tala om detaljerna som lampor, blommor och textilier till huset (Chilli)...
Detta kommer inte ske förrän vi fått tillgång till huset.

NU... vill jag bara att bebis ska komma ut... så vi kan sätta igång med flytt!!
Kom ut
kom ut
kom ut
kom ut.....
... kom... ut... !

Till kidsens avskedsfika tänker jag göra olika cupcakes, kakor och tårtor.
Måste dock låna ugn någonstans.....

Till dig från mig.... Prickar ;-)



.....tihi....

Tog en promis i rask takt med dogsen. Var för sig.
Med rask takt menar jag så klart så snabbt jag kan vanka mig fram, så jag blir ansträngd.
5 min promis blir för mig ca 15 min ....
men nu vankade vi, och vankade och vankade.
Har även skickat efter nytt koppel till Déville för hans träning med att gå fint vid vagnen.... en väska fick han oxå så även han kommer ha en uppgift på promisarna.
Tyson får nöja sig med att vara..... han e ganska duktig på det ;-)



När jag kommer tillbaka blir jag tvungen att stanna upp och känna mellan benen... wtf.... kändes som om varmt vatten rann...
Kunde det verkligen vara så??
Hurra!!!!

Rusar in på toaletten för att dubbelkolla så gott det går...
Men icke.
Ännu större WTF!!
Hur i HELVETE kan det kännas som vatten rinner längs med benen när det bevisligen inte gör det??????????

Rinnande, sipprande eller forsande vatten kan vara fostervatten. Men i slutet av graviditeten kan det även vara urin... man kan bli inkontinent i slutet av graviditeten...
Men i båda fallen är man ju iaf blöt.... (mer blöt än det jag hela tiden svettas).... Finner ingen info om vad det kan vara när man inte är blöt....

Enda förklaringen jag har, är att det lösa fettet på insidan av låren vobblade till i samma stund som solen lyckades trycka sig emellan en aning... Dvs inget att bry sig om just nu...

Tillägnat min kära make:



Så tacksam över alla valmöjligheter jag har, och din underbara planering.
Ditt underbara sätt att kommunicera och förgylla mina dagar.

Vi får helt enkelt hoppas att mobilen är laddad och mottagning finns när det väl är dags.

I brist på fantasi så fick det bli ovanstående rubrik. Tillägnar en liten tanke på vad min gamla lärare i journalistik skulle säga om den... knappast ngt possitivt iaf ;-) Men å andra sidan är det så länge sedan att jag inte ens skulle kunna räkna ut hur många år som passerat sedan dess... eller vill räkna kanske jag skulle säga.

Jag har insett att jag kommer av mig en aning när jag skriver nu för tiden... det är alltför många under given åldersgräns, som läser denna blogg... iaf har tillgång till den, vilket gör att jag borde tänka mig för.... inte använda de direkta orden som jag är van vid... eller.. de enda jag kan.
Därför kommer jag av mig lite när jag måste söka i ex synonym ordlistor för att finna alternativa ord till svordommarna och könsorganen.
Tycker jag lyckats ganska bra med det... men med mitt minne så kommer jag heller inte ihåg den humor som annars alltid sprudlar ut genom öronen och näsan.

Istället blir det bara rappakalja
;-)

Jag lovar att det blir sista inlägget för idag... lovar....
Eftersom jag totalt tröttnat på det mesta av det lilla jag kan göra.... och det andra behöver jag makens hjälp med... så får det bli ytterligare ett totalt innehållslöst inlägg från min sida.

En liten bild på magen... dagens mage....



Lite suddig, men tvivlar på att jag inte syns med alla mina kilon.
Man kan tydligt se nu hur långt ner magen är... och tro mig... det känns oxå...

Så ... nu känner jag mig ganska så nöjd med mitt innehållslösa inlägg... :-)

I dag blir det pasta sallad med kyckling till middag.
Känner att jag måste få göra ngt annat än bara sitta och vara fet :-)

Vädret ute är underbart, och en promis hade varit supernice... men vad som hänt med höfterna har jag ingen aning om. Helt plötsligt vaknar jag efter en helvetes natt, och inser att det är värsta dagen hittills.
Jag är fortfarande dödstrött, men kan inte sova för att det gör så ont.
Nu hade det varit super med en sådan där säng där man kan höja och sittsova :-)

Hur som helst....
I salladen kommer jag ha
Creme fraiche
Pasta
Kycklingbitar
Gurka
Paprika

Vid sidan om, som man får ösa på själv, blir
Tomat
Röd lök
Sallad
Sv Oliwer
Soltorkade tomater

Mums..... snart är det dags att börja, men först ska kidsen gå och handla åt mig :-)

FYI... det smakade mycket mumsigt!...

Man kan ju verkligen lipa för mindre....
Min svärmor är ju sångerska... och hon brukar uppträda tillsammans med Franko....
Idag repeterar de här hemma.... på låten ovan.
Kombinationen låten och mina graviditetshormoner gör att jag tömmer ur allt vad dagens tår lager heter.
Går inte att stoppa.....

Med videon på Celine Dion, kommer jag ju fortstättningsvis in på nedan låt.... och den får ju inte heller direkt tårarna att sluta rinna....

Underbar sak det här med karma...
What goes around, comes around....

Inser till min fasa att denna rubrik använts flitigt av mig sista tiden :-) Och om det verkligen var ett heligt knull det var frågan om varje gång, så hade ju inte det varit helt fel.
Maken e lite chicken på den frågan, men utan är jag ju inte helt.
Dock är känslan av att vara lika rörlig som en strandad val, inte det minsta uppeggande ;-)
Men maken levererar det jag önskar så jag får nöja mig med det tills Philippa kommit fram.

Nu är det 11 dagar kvar till BF.
Dagen börjar med fruktansvärda höfter... känner mig ungefär som min mormor brukar se ut när hon tar sig fram.... och huvudvärk.
Även ett par värkar har gjort sig till känna, men jag misstänker att det är ansträngningen av att röra mig med dessa höfter som satt igång dem.
Det som nu återstår på morgonens lista, är att ta en eller två alvedon och se om huvudvärken släpper....

Om ni önskar läsa det som senast fick mig att nästan kissa på mig av skratt, så bifogar jag en länk här.
Lyssna och du skall höra!

Idag när maken skulle ta sig hem, så tog det honom ca 1 timme med tåg.
Det är ingen farlig tid, och ligger ungefär så som det brukar... skillnaden är dock att jag inte brukar klocka honom som jag gjorde idag.
Vi hade ju en tid att passa.

Det som nu ger mig huvudbry är om han verkligen kommer hinna hem tills det är dags!
Eller ska vi mötas på vägen?
Smidigt vore det ju om hon föddes när han är hemma.... kan man bestämma sådant?

-"Men älskling, det är ju ingen fara... om du har en tuff natt så är det ju bara att jag jobbar hemma för säkerhets skull!"
Det är ju enkelt att säga.
Vad innebär en tuff natt efter vad vi gått igenom?
Jag har haft värkar där det känns som om .... det kvinnliga könsorganet skall slitas itu..... som sedan avtar efter att jag duschat mitt i natten... ändå har hon inte kommit.
Önskar verkligen jag kunde veta hur det känns när det är dags.....
Alla säger ju "det märker du".
Men nu är det så .. att jag faktiskt inte är en förstföderska.... Jag HAR två barn sedan tidigare och jag hade inte den blekaste aning om att det var dags då...
Vi åkte till förlossningen av andra anledningar än värkar.
Så det är klart att det ger mig huvudbry....

Och om jag inte vet.. hur ska då maken veta?

I helgen är det fullt ös...
Handbollsträning lördag, AIK-Brommapojkarna lördag, Handbollsmatch (samling 07.15!!!) söndag.
Förutom det hade det varit nice att ta kidsen med på bowling eller ngt.. ska kolla upp det.. svärfar sa dock att det endast är matcher på lördagar... så vi får se vad som händer.
Tapeterna skulle behöva beställas, kaklet likaså.... samt att vi skulle behöva åka ut till huset för att mäta mer exakt.
Så... någon som vill ta min mage och mitt fett, samt utöka dygnet med ett par extra timmar???
;-)

Yeayh!!
Blodtrycket idag var normalt, eller så gott som normalt iaf.... Mycket bra!

Även idag disk vi igångsättning, men jag vill kämpa på tillsvidare... så allt går som det ska... Önskar dock att jag kunde och hade möjlighet till vardags sysslor iaf, så jag kunde se om det fick igång henne.
Anstränger mig ju inte direkt här....

Nä... nu skickar jag en tanke till min vän som ligger med benet i vädret.. eller var det benen i vädret.. kanske kommer nr 4 snart då *asg*
Hon ligger där... och jag ligger här... och inte heller kan vi blanda en tillbringare med drink så vi kan slappa lite :-(
Kommer sen, kommer sen....

Ciao

Känns som om jag skulle kunna skriva den rubriken varje måndag faktiskt... för jag är lika lack varje gång som helgen passerat utan att Philippa kommit ut.
Nu glädjs jag dock åt att hon är färdig gräddad så att säga, men å andra sidan så växer hon bara mer och mer... Hon ska ju faktiskt ut genom ett .... iaf innan... väldigt litet hål.

Sitter innen i cribben... fortfarande med pyjamas på mig och vill såååå gärna gå in och duscha. Men ... vissa komplikationer, och möjligheter, gör att jag helt enkelt inte orkar. Orkar inte höra muttranden just nu.
Mina hundar är ngt som kan skapa stor debatt... jag säger hur det ska vara, och får ofta till svar: Varför då? alternativt totalt ignorerat vad jag just sagt.
Det är jobbigt i längden, och tro det eller ej... så njuter faktiskt även jag av sällskapet av dem och tycker det är nice när de ligger här inne med mig och kelar.
Skulle kunna skriva mycket om detta... men avstår.
Räcker kort med: Vill man ha, så finns det på blocket!

Ett långt samtal med syster fick mig dock på bättre humör... och sedan på sämre igen. Hon är ledig...hemma.... och jag sitter här och har tråkigt.
Pga en stor mage som stänger av allt, t o m blodtillförseln så kan jag inte åka och tillbringa dagen med henne... och så får vi inte glömma tröttheten heller.... åka dit, för att sova?
Shit vad jag vill ha tillbaka min kropp!!

Ska ner till BM kl 14.00 och kolla mitt blodtryck m.m. Hoppas verkligen det lagt sig nu... jobbigt att behöva nojja sig över havandeskapsförgiftning oxå.... eller risk för.... Skönt att de kollar noga varje gång.
Förra veckan sa hon att det är bättre att ta den tid det tar... men om jag inte orkar så måste vi kolla möjligheter.
Innebär det att grina för minsta lilla, låsa in sig och vara sur på allt som rör sig.... att jag kanske inte riktigt njuter av den sista tiden så mycket.
Helt galet egentligen.
För detta lilla älskade pyre, så har jag legat till sängs Xantal månader. Helt sjukt!
Vila sängs det är bra att göra nu... men jag är orolig för att jag skapat mig en ganska så orkeslös tillvaro, där jag inte gör annat än att sova för att få tiden att gå.
DET i sig är ju farligt.
När hon kommit ut ska jag inte längre bara klara av att gå på toa, utan även skola in mina älsklingar på nya skolan. Samtidigt har jag ett till barn, som jag inte haft tidigare...
Nytt boende
På ny ort
Där jag inte ens vet vart bvc ligger någonstans.....

Dessutom när Pippa kommit, så skall "avslutning" ske för kidsen... bakas och dyl... och det går ju inte... så allt måste köpas, för här finns det ingen ugn.... :-(
Så.... omplanering även där.....

Men jag vill iaf att hon kommer ut.....
NU måste jag bita i det sura äpplet och gå in för att duscha..... tejpar igen käften invändigt så det inte syns och sätter även tejpbitar i bakhuvudet så jag inte ser så sur ut.....
Jag lider med de i min omgivning.....

Igår funderade jag... och tyckte livet var allmänt orättvist när det gäller vad jag kan och inte kan göra.
Visst jag ska ta det lugnt, för det är inte så lång tid kvar, men jag har ju tagit det lugnt i flera månader och vill inte göra det längre. Har inga "lugna" saker som jag kan sysselsätta mig med alls.
Dessutom, så när jag vill göra ngt, så är jag numera helt beroende av min käre make...

Min stora önskan denna helg var att åka till Kista mässan och kika på Rum & trädgård utställningen. Min make ansåg att det skulle vara mer än jag klarar av.
Jag med iofs, men jag ville ju ändå åka och det har en tendens att påverka det sunda förnuftet.
Dessutom kändes det extra orättvist, att här ligger jag ... dag ut och dag in ... och har det trist. Men maken, som oxå är delaktig... kan göra vad han vill när han vill.
Han gör inte mycket, det vill jag ge honom kred för... och han har ställt in mycket, och kommer med mig... men vetskapen om att han skulle på fotboll, ta en bira innan och se den allsvenska premiären... gjorde mig jättesotis.
Jag vill oxå göra ngt!!
Han erbjöd mig att komma med, då är han ju iaf där som passopp om det skulle vara ngt... men det är tyvärr inget jag kunde... sitta rakt gör benen blå :-(
... och jag ville ju till mässan.

Då kom han med den superba iden att vi åker dit ... till mässan... i dag precis när de öppnar. Det är tidigt på morgonen, inte så mycket folk, och min svullnad är minimal.
OM jag skulle klara det, så är det då!
Och mycket riktigt!
Vid 9 tiden i morse var vi där... strosade runt och fick massor av ideer.
Lökar hade jag kunnat köpa i massor, men då planeringen av rabatterna måste gå i första hand.... så fick jag avstå. Det blev två olivträd, blommande ormbunke (bra mot rådjur och jag VET att jag har 5 stora krukor som jag kan plantera dem i) samt några luktärtsfrön och hängampeltomater.
Så länge vi vankade på, så gick det bra... men så fort vi stannade till och stod stilla blev det jobbigt.
Ett varv funkade, och räckte alldeles utmärkt!
Jag kom även hem med två st ideer om vad vi ska ha på tomten :-)



Ett litet uterum, ej vinterbonat där man kan sitta och fika eller umgås. Gjort på gamla fönster och riktigt gamla dubbeldörrar.
Vackert inrett med enkla bänkar och kuddar.



En avlång simpel damm, fullt med växter runt omkring som doftar gott.
Skillnaden är dock att jag vill ha en liten fontän i, så vattnet är i rörelse och inte drar på sig så mycket alger. Vackert utformade stegstenar, påminner om trä.
Längs ena kortändan så står ett "tak" som jag kommer göra själv med björkträ.
Under detta tak händer en stor ... hrm, vad ska man kalla det... trädäck i fyra rep, och på den är det bäddat med sittmadrasser och kuddar... Denna vaggar fram och tillbaka när man myser under den i sommarvärmen :-)

Så jag har lite att göra ....

Oliwer sitter nu här med mig, spelar fifa blandat med bläddring till AIK - MAIF matchen som maken är på. Emilia är i Stinsen med en kompis (och kompisens farmor) och spanar in Eric Saade.
Själv skall jag nu bläddra i de tonvis med tidningar som jag fick med mig från mässan.

Lycklig, och oerhört nöjd även om jag inte kunnat göra ngt alls sedan vi kom hem.
Det var klart värt det!

"Gå ut och se en film, läs en bok eller ta långa tupplurar istället för att måla om bebisens rum eller vika bebiskläder."

Det är en mening i tidigare inlägg som maken fick till:
"Jag ska nu inte anstränga mig ngt alls, utan bara vila"
Så det blir ingen trädgårsmässa för mig alls.
Trots att jag vet att han har rätt... inte i att jag inte får göra ngt alls, men att gå på mässan kommer göra så jag inte mår bra, så blir jag lika ledsen i ögat som ett litet barn som inte får gå till lekparken.
Jag ville ju så gärna.....

Idag har jag iaf hunnit med en tripp till loppisen, där alla äckliga begagnade kläder luktar... begagnat ... utan att finna ngt av intresse.
Jag noterade dock att ett vanligt rivjärn kostade 25kr... vilket de även gör på rusta och IKEA, skillnaden är dock att du då får ett nytt.
Meeeen, jag gjorde ett försök. Men begagnat är inget för mig... inte när främlingar haft det.
Jag var dock främst ute efter bakformar och ett speciellt kakfat, men jag köper dem nya istället....
Fatta att de t o m hade begagnad wokpanna, där tyflonet i botten var förstört... som de sålde för 50 kr!
Varför vill man köpa sådant??


Av en slump snubblade jag även på ett företag som tidigare sålt sängar endast till Hotell och dyl, men som sedan ca en mån tillbaka provar på att lägga in lite annons på blocket oxå för att sälja även till privatpersoner.
Vi bokade en tid, och drog iväg för att kika lite.... och åkte därifrån med en beställning på en helt ny 160x200 (ja, vi tog faktiskt mindre säng än vi tidigare haft.... tyckte det räckte, annars får vi köpa en ny igen... ) inkl vit säng gavel i konstläder för endast 6000:- !!!!!!!!!!!



Exakt en sådan som på bilden!
När vi var där kikade vi även på soffa, som de ska kolla priset på och återkomma till oss.
Känner mig riktigt glad då jag inte hade lust att lägga en förmögenhet på nya sängar just nu, och vi hade kastat de gamla.
Så nu är sängarna klara :-)
De fanns även 90x200 för 1990kr

Nu är du 38 veckor gången (eller gravid i 39:e veckan, om du föredrar att räkna så).
Förlossningen är runt hörnet och din bebis ligger och väntar på rätt tid att födas.
Den fortsätter att lägga på sig ett litet lager kroppsfett, som kommer att hjälpa till att hålla rätt kroppstemperatur och kommer att öka lite till i vikt (pojkar tenderar att väga något mer än flickor).
Försök ta det lugnt om du kan — det kan ta ett tag till nästa tillfälle.
Gå ut och se en film, läs en bok eller ta långa tupplurar istället för att måla om bebisens rum eller vika bebiskläder.
Det kan vara värdefullt att tillbringa lite kvalitetstid på tu man hand med din partner om ni kan.


Vet du om det är en pojke eller en flicka? (Japp, en flicka blir det!)
En ledtråd är bebisens vikt – pojkar tenderar att vara något tyngre än flickor. (Tack och lov, men jag vet redan att vi har viktrekord på denna )
Vid 39 veckor väger de flesta bebisar 3- 3,2 kg, men fortsätter bygga upp underhudsfett som kommer att hjälpa dem hålla värmen efter födelsen.
Alla inre organ finns på plats och är färdigutvecklade, men lungorna tar längst tid att mogna helt. (Det kan till och med ta några timmar innan din bebis andningsrytm stabiliserats efter förlossningen.)

Undrar du vilken färg bebisen kommer att ha på ögonen?
De flesta kaukasiska bebisar föds med mörkblå ögon, men det kan ta flera veckor eller till och med månader innan deras verkliga ögonfärg syns.
Den nyfödda bebisens ögonfärg kommer inte att hålla i sig – den påverkas av det ljus som den utsätts för efter födelsen. De flesta afrikanska och asiatiska bebisar har mörkgrå eller bruna ögon vid födseln och får sin slutgiltiga ögonfärg efter sex till tolv månader. Barn med blandat ursprung får ibland oväntad och mycket vacker ögonfärg!

Ja... då är det inte så mycket kvar förutom att vänta då :-)
I morgon är det avspark...... så då får jag knipa!

Det blir svårare och svårare att hålla humöret upp när tillvaron är som den är.
Många kanske tycker att det vore super att bara få ligga och slappa i flera månader, men så är inte fallet.
Det håller på att göra mig vansinnig, och varje gång som det blir bättre så händer ngt annat.

Svullnaden som är nu, på händer och fötter, tillsammans med det andra.... är riktigt jobbigt.
Har kommit överens med BM dock att inte sätta igång förlossningen ännu, utan försöka få det att ske när det sker. Förutsatt att jag orkar med väntan.
Risken finns, förutom att komplikationerna blir värre, att jag inte har ork kvar till förlossningen....
Samtidigt är jag så angelägen att föda, för då börjar svullnaden och alla krämpor försvinna....
Men så länge Pippa mår bra, så vill jag att det sker naturligt....
och jag vill att det sker naturligt NU!!

En sak är iaf säker... jag kommer ha så mycket att göra att datan kommer stå och samla damm..... Trodde aldrig jag skulle uppleva den känslan ;-)
Talade med maken, och vi ska försöka oss på mässan iaf... blir det för jobbigt, så får vi åka hem.

I natt var jag såååå säker (igen) på att Nu... nu är det dags.
Vid 01.30 ca var det jag som gick in i huset och upp för att ta mig en dusch.... dels för avslappning och dels för att det finns nog inget mer ofräsht som att sätta sig i en gynstol med "pungsvett".
But nooo
No bebe!
Värkarna slutade, och ersattes med en mycket glad parvel som höll mamma vaken med sparkar och rörelser istället.

My god vad jag vill att hon ska komma ut så jag får se henne, krama henne och ... röra mig igen ;-)

Man kan om man vill, följa sin alldeles egna väg.
I många fall blir det ensamt, men det är just ensamheten som blir njutbar.
Folk kommer korsa din väg och en del slår följe under en period.
Men det är inte alla som vågar gå sin egna väg.... långt ifrån alla.

Resultatet blir då att man av vana fortsätter sitt liv, dag ut och dag in, utan att tänka på vad man egentligen vill.
Många gånger för att man helt enkelt inte vågar anstränga sig för de förändringar som man inte vet det färdiga resultatet av.
Dagarna, månaderna och åren tickar på utan att man ens hinner reagera på det.
Men om man inte chansar, så kan man inte vinna.
Inte heller är det så att man behöver veta exakt hur man vill ha det, eller om det ens är genomförbart.
Om man inte chansar, så kan man inte vinna.
Det enda man vet med säkerhet, är att man inte vill ha det så som man har det dag ut och dag in.
Det liv man en gång valt, är kanske inte alls det liv man vill ha på ålderns höst....

Jag är grymt glad över vårt beslut om flytt.
Även om det faktiskt skrämmer mig, måste jag erkänna.
Jag har ingen aning om exakt hur det kommer bli... om det funkar det vi planerat eller om vi överhuvudtaget kommer trivas i den "byn"....
Men jag är övertygad om att vi inte ville ha det så som vi hade det...
Ständigt stressandes försöka finna orken tills det är dags för att sova,  för att vakna upp nästa dag och stressa sig igenom den med.
Allt för att få ihop så mycket pengar som möjligt.

Det var inte värt det.
Jag gick in i väggen, och maken var på väg in även han.
Det fick oss att inse... iaf mig... att jag vill inte ha mitt liv så.
Inget av det jag hade, var som jag en gång föreställt mig att mitt liv skulle vara.
För jag kunde inte njuta av det.
Åren hade tickat på, fullt av svek och illa behandlingar.

Vi hade två bar (har) som även de drogs in i vår tillvaro. Stress, gap och skrik.
En sådan enkel sak som att gå ut och leka med dem, existerade inte.
Jag hade inte skaffat barn, för att det skulle vara så!
Jag vill se mina barn växa upp. Kunna se när de inte mår bra, om det hänt ngt.
Framför allt så vill jag i första hand vara Mamma... ingen karriärskvinna.
Eller... jag ville att min karriär skall vara mina barn... inget annat.
Jag kunde inte kombinera det. Och ... hur gör man för att det ska bli så när det inte funkar?

Som jag sa, så kanske har vi fel i vårt beslut... men det kan bara tiden avgöra... och om så skulle vara fallet, finns det många andra alternativ.
Den huvudsakliga prioriteringen är dock familjen!
Barnen!
Harmoni!

Jag hoppas vi finner det vi söker.
För barnens skull... och för våran.

//Carina
Titel: Mamma och Fru

Jag känner mig så grymt handikappad utan min make... och när han väl är med mig, så finns det tusen grejor som bara måste göras innan jag "spärras in" igen.

Halva dagen har snubben snackat lika sluddrigt som ett fyllo pga tandläkaren. Han var även väldigt kaxig över att "det gjorde inte alls ont den här gången"..... tills bedövningen släppte.
Stackars min lilla snutt......
Att inte mobba honom för hans tal... var dock för mycket begärt... mwoahahaha

Nu är vi nere på 15 dagar kvar, och i morgon åker M till Thailand.
Vore himla typiskt om Pippa bestämmer sig för att komma just då..... på dagen ....

Nu i helgen är det en mässa i Kista som jag så gärna skulle vilja gå på!!
Rum & Trädgård
Men jag är väldit tveksam på att jag klarar av det....
Maken blir även superglad om Pippa skulle välja att göra entré innan söndag.....
Vi får helt enkelt se vad som händer.

Läste i tidningen att RS viruset är stort just nu... större än det brukar... känns ju tryggt... först är det influensan man ska oroa sig för... och sedan en massa virus när hon kommit ut...
Antar att det alltid varit så... bara att jag glömt bort hur det är att oroa sig över ngt som inte kan tala själv ;-)

Nu ska jag försöka sova lite.....

Tung dag, med massor av hormoner i rundgång.
Jag kan knappt prata utan att gråta och självklart så inträffar det saker som gör att jag reagerar som ett litet barn skriker och gråter hysteriskt.
Och det precis innan vi ska in till BM...
Självklart ser hon ju då att jag är ledsen, frågar om det och tårarna börjar rinna igen...
Sååååååå irriterande att inte kunna hantera hormonerna.
Jag
Kan
Själv!

Hur som helst... fortfarande inte helt ok med allt, så tillbaka på måndag... om det inte kommit ngt i helgen ;-)
Däremot EN förändring:
Pippa har numera stabiliserat sig i mitt bäcken!
Den ni!!
Känns som ytterligare ett steg framåt.

När besöket hos BM är klart, så går vi in i centrum för att möta H.... och stöter på gravidJ.
Även hon är gravid med barn nr 3.... men till skillnad från mig, som ser ut som ett vrak från en strandad blåval, så ser hon strålande vacker ut ... precis som vanligt.
I wish I did....

...
Nyligen hade jag ett samtal med fritidspersonal för Oliwer.
Och något som gör mig fruktansvärt arg är, när ett barn på 8 år hittar på egna förklaringar, så skyller fritidspersonalen på barnet.
Inte en enda gång har någon ringt hem till mig för att kolla att det Oliwer säger stämmer.
Gör mig vansinnig!!
Hur kommer det sig att en vuxen person, anställd för att ta hand om barn, skyller på barnen när de konfronteras av förälder?

Torsdag... och jag tror att jag är den enda som inte vill att det ska bli fredag.....
16 dagar kvar till BF, men faktiskt så räknas jag som fullt gången nu. Coolt!
We made it!!
Du kan komma ut nu.... hallå... .ho ho.... fritt fram!
But noooooooo!
Det kanske är "pungsvetten" som gör det... gå mot stanken baby, gå mot stanken... Vem vill göra det liksom.

Eftersom jag på intet sätt kan påverka det, så kanske jag skulle testa en helt annan grej.
Att efter dagens dusch, strunta i kläder och endast ligga på sängen naken med benen åt varsit håll.
På så sätt blir det ingen form av veck, instängda vråer eller ngt annat som kan se till att pungsvetten kommer dit.
Men å andra sidan, så har jag sällan strumpor pga svullnaden av fötterna.... och ändå svettas jag som fan om dem. Eller... det kanske inte är svett... det kanske är vätska som kommer ut från fötterna och då det inte vanligtvis finns vatten där så kommer svett istället.... hrm....

Det jobbiga är att jag även ska till BM idag.... och då bör jag ha kläder på mig.
Kallt ute.

I dag är det som sagt var torsdag.
I morgon fredag åker älskade M till Thailand och blir borta ett tag.
Mumsigt skön resa för henne, men av egna egoistiska skäl hade jag velat ha henne här.... :-(
Det är som när man får ngt nytt.... som man väntat på länge... så finns det vissa som man med iver väntar på att få visa upp det för de som väntat tillsammans med mig.....
Nu måste jag vänta med det... för Pippa behagar ju inte komma ut :-(

Kom på ett till possitiv sak med att vara höggravid...
Tuttarna... de är ganska stora.
Inte välformade, skulle nog hänga likadant som kossans juver om jag stod på alla fyra, men stora.
När jag sitter ner... så kan de inte heller hänga som de vanligtvis gör. Utan de ligger stadigt på hyllan (magen) och faktiskt på den plats där de ursprungligen började växa för X antal år sedan.
Tuttar är nog som att jämföra med träd.
Pilträd ex... det finns vanlig pil... jättefin.... och så finns det hängpil... som är fin på sitt sätt med... gömmer mycket ;-)
Det är mycket som kommer med åldern... vissa åldras med många rynkor... och vissa håller sig "unga" länge.
Jag är fd rökare = rynkor
Jag är torrhyad = rynkor
Jag är från min släkt = rynkor
Detta har även kidsen noterat..... och det vet jag.



Vi såg nämligen en reklamsnutt igår från NIVEAs Q10 antirynk krämsreklam..... och Emi säger, utan att tänka;
- " Åh, mamma sådan skulle du behöva....."
Eh... ja....

Maken får följa med mig idag till BM, om han hinner... tandläkarbesök är han på just nu, men om han (jag) har tur så hinner han tillbaka och kan skjutsa ner mig.
Känns skönt att ha honom där, OM det skulle vara så att proverna visar sig att vi bör kolla det mer...

Det finns fortfarande ett par timmar kvar tills fredag.....

Att inte ha ngt att göra, gör nog att jag känner mer än jag annats skulle ha gjort.

1. Svullnader, stickningar och klåda.
2. Huvudvärk
3. Klump i magen, typ magmunnen
4. Svidande känsla i urinröret
5. Vita blodkroppar i urinen
6. Protein i urinen
7. Högt blodtryck

1 och 4-7 har jag haft sedan i måndags iaf... Nu har jag även fått 2-3... men är det för att jag tänker på och oroar mig för det...
Kontakta förlossningen om det blir värre.... men jag misstänker ju att det bara är jag som är nojjig...
Galet det här...

Sen tror jag att hela min käke har flyttat sig framåt.
När jag numera biter ihop käkarna, i den position som brukar vara rätt.... så gör det jätteont och känns helt galet fel.
Men varför inte... allt annat har ju liksom krävt mycket plats.

Ska bli nice att få min kropp tillbaka....

Just nu är jag arg!
Jättearg!!
Nästan hela dagen har gått och min make hör inte av sig.
Det stör mig, för han vet att jag ligger här och inte kan göra något alls... att ljuspunkterna är ett simpelt hej från honom.

Jag vet att han jobbar, har möten och dyl.... men total tystnad gör mig arg.
Mycket arg!
Och när jag blir arg, så är jag inte snäll.
När jag inte anstränger mig för att vara snäll, så kan jag vara mycket mycket elak.

.... och just nu är jag arg!
Men jag hoppas han har det bra.
Samt att han får en mycket trevlig kväll i kväll... när jag är arg!!!
Jag är extra arg, för att han ska iväg och inte har kollat så det finns backup om det är ngt jag inte klarar av.
Inte för att jag tvivlar på att jag gör det, men det blir lite dubbelmoral då han vägrar låta mig bo i stugan just av denna anledning...

Arg arg arg arg arg..... och jag blir bara mer och mer arg ju längre tid det tar innan han hör av sig!!
ARG!

Nej... hon tänker minsann stanna kvar där inne hon!

Har ni noterat vilket underbart väder det är ute?
Helt jävla nice!!!
Åhhhh... vill ut och gå med dogsen, men vågar inte då maken är borta ikväll. Ingen assist när benen är blå och svullna....
Får ta det i morgon istället och hoppas på superväder även då!

För er som inte har koll på min crib (MIN ... jag har claimat den, och då är det min) vill jag bara informera om att maken och jag... de gånger han somnar på soffan och jag ignorerar...jag menar, inte lyckas väcka honom... delar på en säng med den underbara bredden av 120 cm.
Jag är väldigt stor... och tar en del plats... och min make tillhör inte heller han den minsta av raserna. Men det funkar alldeles utmärkt.
Eller... det hade kunnat gjort det, om det inte vore för det faktum att sängen även innehåller en madrass på 1.5 dm och den är mycket mjuk och utsliten.
Ensam sover man som en gud i den... om man ligger still och inte är gravid... men när man ligger två..... så blir det liksom en ganska så stor svacka i mitten som gör det omöjligt att ligga på kanten.
Vi rullar alltså helt sonika ner på varandra.

Det i sig är väldigt mysigt det med.
Jag kan då kela med honom hela natten... om han inte snarkar, för det går igenom allt vad öronproppar heter.

Jag ligger innerst, mot väggen, och maken ytterst.
Varför det blivit så vet jag inte, men misstänker att det har med att göra att jag oftast tillbringar tid där... medans maken sitter i soffan.
Först i, ligger längst in.

Nattetid, när det är dags för kisspaus, så ålar jag mig ner mot fotändan, tar tag i vägglisten och drar mig upp. Detta för att inte mosa maken i ett försök att vältra mig över honom.
Väcka honom?
Ha... nä...  jag hinner kissa på mig innan han vaknar isf!

På senare tid har denna kisspausrörelse blivit jobbigare och jobbigare att genomföra. Och i natt upptäckte jag att den är stört omöjlig.
Numera, för att kunna kisspausa mitt i natten... måste jag skuffa på från väggen så kroppen får ett gung... i ett av dessa gung måste jag få tag i kanten med handen och hoppas på att den lilla styrka jag har där i, lyckas hålla denna hydda så den inte gungar tillbaka.
Därefter får jag försöka dra kroppen närmare kanten som dessa enorma ben, åtminstånde ett av dem, kommer över kanten och kan assistera.
Min tanke är att detta skulle underlättas med latexlakan och glidmedel... men skulle även göra min kropp ... kladdig så jag undviker det tillsvidare.
När jag väl sitter fast i kanten så ligger mina förhoppningar till att madrassen inte viker sig av belastningen, för då rullar jag tillbaka till ursprungsläge.
OM jag är framgångsrik, lyckas jag däremot dra mig till kanten och kan med resterande handkraft häva upp mig till sittande ställning.

Efter en kort vila, går krafterna till att räta ut knäna och få hyddan på topp.
Dvs ställa mig upp.
Om ni vill få en bild av det så gissar jag att det är ungefär lika ansträngande som när någon lyfter tyngdlyftning.


Sen får jag långsamt börja mjuka upp lederna så jag kan bege mig in på toaletten.
Än så länge har jag lyckats klara detta och fortfarande vara kissnödig när jag kommer upp på benen.

Problemet kvartstå dock när maken ligger i sängen.
Han spärrar liksom av vägen för mig lite....

I kväll är det Fifa match för grabbarna grus... och hur frestande det än är att ringa "mitt i" då jag vet att maken flyger på telefonen så fort jag ringer... så har jag sagt åt honom att; tro mig... jag ringer fler gånger om det är dags.
Han kommer inte missa ngt.
Men..... jag tvivlar på att hon kommer i kväll iaf. Hon verkar trivas mycket bra där hon ligger.
Visan, som spelats så många gånger förr, återuppspelades även igår kväll.
Oregelbundna kraftiga värkar.

Tänk om hon inte alls blir som de andra.
Tänk om förlossningen istället tar jättelång tid och gör jätteont!
Den som fött barn VET att den där knakande pressande uppslitande känslan när huvudet gör entré INTE är .... njutningsbar.
Jag har så mycket tid att ligga och fundera så jag börjar tro att jag omedvetet bygger upp en rädsla för förlossningen.....

Dagarna tickar på och jag hoppas verkligen hon kommer innan Fredag så M hinner se henne, gosa med henne. Självklart får hon ju bilder skickade till sig iaf... men det är inte samma sak när hon "hållt mig sällskap" under hela graviditeten.
Något tycker jag faktiskt Pippa kan göra i tacksamhet!!
Vi är många som väntar.....

I går kväll gick jag upp och tog mig en varm skön dusch.... för att avsluta den med iskallt vatten.
Enorm längtan efter att åka till simhallen eller lägga mig i ett bad, så jag kan om än bara för några sekunder, njuta av viktlösheten.
Shit vad nice det skulle vara att bara ligga och flyta......
Alternativen jag har för detta är:
1. Åka hem till gammelnonna, och maken får vänta där.
2. Åka hem till syrran.
För det är endast på dessa platser en badbalja finns att finna.



Seeeee så skönt det ser ut...... (om jag kommer i.... )

Gårdagens och dagens dille är Äppeljuice!
Maken åkte så snällt och köpte det åt mig igår kväll vid tio tiden... eller strax innan var det faktiskt så han hann till Homebuy innan de stängde.
En liter hällde jag i mig i ett nafs, och en liter blev kvar till att smutta på idag :-)

Milispilis skall lattja med Lalla idag.... och jag ska lista ut hur jag ska göra med skjuts och hämtning. Självfallet vill hon ju vara där... Lalla har ett nytt husdjur samt att hon har hela sitt rum med saker, och här finns..... ingenting.
Ska kolla med svärfar sen ....
Maken är ju inte hemma och köra bil på e.m är HELT uteslutet för min del.
Men det löser sig nog :-)

Ingen promis blir det idag heller... Ensam med kidsen (ensam som i utan assistans från maken) så jag får itne somna idag. Inte på em iaf.
Oliwer har matteläxa, så den ska vi pyssla med när han kommer hem....

Nu.... är det w.o.w som gäller.

Tiden går... men inte tillräckligt fort.
Att dagen var bra i går var ju verklligen super, men det krävs mycket magi om jag ska klara av att vara fet, höggravid (ja, det är olika i mitt fall faktiskt även om de hör ihop lite), uttråkad och orörlig.... glöm inte trött.
Jag skulle vilja röja i garaget och criben... men vart ska jag ställa grejorna?

Tog mig iaf i kragen och begav mig på en promis med dogsen.
Déville gör mig vansinnig, fast jag vet att det inte är hans fel utan snarare mitt. Ingen träning what so ever och promenaderna har han heller inte varit bortskämd med.



Jag måste dessutom byta koppel, då han av någon anledning helt plötsligt (nej, tyvärr har han haft det ett tag nu) går med flexikoppel... och halvstryp.
En stor stark boxer som äger världen, är inte det den bästa kombinationen på....
Dessvärre är alla mina hundsaker nedpackade och ute i stugan.
MÅSTE träna honom vid att gå lugnt innan promisarna med barnvagnen...... och barnvagnen... är ute i stugan.

Vi har ingen plats här.
Nu får ... .äh.. har sagt det så många gånger så jag orkar inte tänka så längre.

Svärmor är inne och leker med kidsen.
Kurragömma.
Jag är sotis och skulle vilja vara den som leker med dem... men vart ska jag gömma mig? asg.
Dessutom hinner de ju växa fast innan jag finner dem....
Tur att de har sin Nonna iaf....... när mamma är så trist.

Emilia har bytt design på sin blogg, och har nu en mer personlig:
http://milispilis.blogg.se

Blev ingen bebis igår heller, så nu inser jag (hur många gånger ska jag egentligen inse att jag inser ngt?) att jag numera har 18 dagar kvar av värkar som kommer och går, blir kraftigare och kraftigare, utan att hon kommer.
Varje dag jag skickar maken till jobbet, med det kommunala systemet SL, känns tyngre och tyngre.
Självklart vill jag att han ska vara hemma och sköta om min när jag inte mår super ;-)
Mao.... gårdagen är ett minne blott....
Nä.. inte helt.
Det är ok faktiskt... men jag är trött som fan, och lite deppig över att värkarna igår inte ledde till något den här gången heller.
Sucks the donkey!

Milis är hemma sjuk i dag... ont i halsen och förkylning... så jag har iaf sällskap med att dricka mitt favvo te ;-)

I USA är jag övertygad om att det finns toaletter anpassade efter enormt stora människor.
Men här i Sverige tror jag itne att det går att få tag i.
Vem skulle vilja ha det?
Inte så att man, mellan upp och ned gångarna, byter toalett i huset/lägenheten.
Nej det är bara att gilla läget och göra sina behov i den befintliga koppen inne i det sk badrummet.

Men jag måste även säga att jag är imponerad av de storväxta.
Hur de pallar att gå på toaletten är för mig ett under.
Vanligtvis har jag under hela graviditeten varit hård i magen.
Mycket hård i magen, och det går heller inte så mycket papper åt för att torka sig (mig).

Men när man inte är hård i magen.... då är det tuffare... näst intill omöjligt.
Magen gör att rörelserna även på denna kopp är begränsad.
Och när de skall genomföras, så kan jag inte andas. Detta leder i sin tur till att handlingen är ganska snabbt avklarad, så jag kan vrida mig till andningsbar position.
Sen måste den upprepas... igen... och igen.... och igen... och igen...............
Efterår måste jag vila.
Andningsvårigheter kan leda till hjärnskador.... och om jag får hjärnskador får jag visserligen kanske hjälp med detta, men då måste jag kanske även ha hjälp med annat.
... sedan kommer folk fråga vad det är som hänt och orsakat min hjärnskada...
............ och då får de höra att jag bajsat.
Tagiskt.

I dessa fall kanske det inte skulle sitta så dåligt med en Bidé.
... en med en mycket stadig fot, så den inte välter av tyngden. För om den välter, är jag inte så säker på att jag kommer upp igen.
Och om den välter går den säkert sönder, med vatten sprutandes i en stråle rakt upp.
Med den synen och vetskapen kanske man inte behöver en bidé. Men risken är ju istället då stor för vattenskador.
- "Oj... vad hände för att hela huset skulle bli vattenskadat?"
- "Jag bajsade"

Jag skulle kunna säga: -" tur att det bara är 18 dagar kvar till BF"
Men det är ändå 18 dagar = 432 timmar = 25920 minuter = 1555200 sek
... och frågan är om jag orkar knipa ihop så länge.
Tror inte det.
Då skulle jag kanske få tarmskador... kanske t o m påse på magen för att tarmarna gått sönder.
Ganska ont tror jag det skulle göra oxå.
Vad skulle jag säga då?
- "hur kommer det sig att du har pajjat dina tarmar?"
- "Jag bajsade..... inte"

- " Lofi... jag väger XXX kg nu"
- " Mmmm....... .... ... ... .... .... det e ganska mycket kvinna det.... "

Vad ska jag svara på det?
- " Jag vill ha chokladpudding!"

xxx

Förutom mitt sug efter chokladpuddning, som jag bara intagit vid ett tillfälle, så är min andra dille Te.
Inte vilket te som helst utan liptons Tahiti tillsammans med en tsk citron honung i.... mums!

Jag skulle faktiskt oxå kunna tänka mig en bulle.
Inte vilken bulle som helst utan en bulle med vaniljkräm i. Jag undrar vad de gjorde av de som de inte lyckades sälja idag... slängde de dem, eller var det någon i personalen som fick med dem hem?
Jag hade kunnat offra mig... bara för att vara snäll liksom.
Sådana ska jag baka när jag har tillgång till en ugn igen.
Vanlig rund kardemummabulle, ett snitt i dem och lagom krämig vaniljsåskräm i snittet!
MUMS!

Med tanke på min bristfälliga rörelseförmåga, och sockersuget som jagar mig dag som natt, så är de antal kilon som bosatt sig på min arma kropp likt parasiterna på blåvalen, inte förvånande.
Frågan jag ställer mig är... hur lång tid kommer det ta för mig att detoxa från sockret denna gång?

"Fet mat gör oss mätta medan socker ökar aptiten.
När vi äter sötsaker frisätts ämnen som stimulerar vår aptit och leder till en ökning av kroppsvikten.
Forskning visar att det är sötsakerna snarare än feta matvaror som ligger bakom dagens fetmaexplosion."

Det är långt mellan dem... men fy i helvete vad onda de är!!!
När de kommer måste jag verkligen släppa allt jag har, och tanken på att pressa ut en melon genom ... det kvinnliga könsorganet (får inte säga eller skriva fitta för Emilia längre) får mig att lite ångra det lilla obetydliga ynglet som planterades där.
Fast bara under ett par sekunder (ungefär lika länge som det tog att lägga det där), sen glömmer jag bort det igen.

För varje värk som kommer, så frågar min käre make:
- "Dags att åka in?"
... och om han säger det en.. .gång... till... så smockar jag till honom på käften!
Jag har inte tid att åka in nu! Jag bloggar!!
Dessutom har han svarat så i telefon de senaste veckorna jag ringt.
Jag tror jag ska uppfinna en dosa, som jag kopplar till magen... där han kan åka runt med mottagaren och se NÄR det är värkar och inte... och dessutom se hur kraftiga de är.... då kanske t o m han kan tala om för mig när det är dags....
Om inte annat, så har jag iaf mina påsklämmor redo :-)

Nej... det återstår att se om detta tilltar, eller om det som vanligt försvinner.... och lämnar mig med vetskapen om att det nu bara kan fortsätta med dessa förbannat onda värkarna, alternativt bli ännu värre värkar.. under de 19 dagar som är kvar.
Kan ju inte bli bättre eller hur!!

... men det är ju fint väder iaf :-)

Jag känner en kändis... eller känner och känner... han gömmer sig bakom en annan person....

Med mask

Utan mask...

Eller är det tvärtom?

Idag hände det massor av saker på MVC
Jag är fortfarande fruktansvärt nöjd med barnmorskan Caroline som jag har.... Om det är ngn väsbybo som läser detta, som planerar graviditet... eller är gravid... så måste jag bara rekomendera henne som fan!
Hon är ny, och kommer direkt från förlossningen på karolinska.

Hur som helst.
Dagens besök visade att jag hade lite protein i urinen, vita blodkroppar i urinen och alldeles för högt blodtryck.... när jag legat ner ett tag och vilat så hade jag iaf 135/95 så jag ska tillbaka på koll på torsdag.
I morgon måste jag dessutom lämna in ytterligare urinprov som skickas på lab.
Det skulle förklara enormt varför jag får sådana kramper när jag kissat....... som inte är värkar....
Återstår att se.

Huvudet låg nedåt, fortfarande inte fixerat... men det har ju ingen av kidsen varit heller. När det är dags så dyker de bara... varför låsa fast sig i förtid liksom.

Vi kikade även med ultraljud så huvudet var nedåt....
Och när vi väntade på apparaten, så noterade Milis skylten där det stod "Cellprovstagning" och frågade vad det var för ngt.... Men hon, som man klart kunde läsa från hennes min när BM förkladrade, var inte så beredd på den detaljerade förklaringen hon skulle få :-) asg!!!

Det är underbart väder ute, och jag är på strålande humör fortfarande. Om en liten stund skall vi klä på oss för en kort promis med SiggeStardust och Déville.

De flesta skriver ett inlägg per dag... och det är nog för att de har andra saker att göra på dagarna än att hnäga framför datan.
Jag hänger framför datan i väntan på bebis entré, och har nu 19 dagar kvar till BF
Självklart klarade inte jag att hålla mig vaken hela dagen, trots att jag faktiskt höll mig vaken ca 2 timmar :-) Nej, jag somnade.... som en stock!
Och vaknade av onda höfter och värkande fingrar och en mage hård som sten av sammandragningar. För att dryga på det lite grann så var jag ju även kissnödig, vilket resulterar i att Pippa väljer att lägga sig (läs: pressa sig) upp under revbenen på mig.
Funkar i liggande ställning... men blir lite tyngd på blåsan när hon faller pladask ner på den i min resande rörelse.

Jag har nu setat framför datan ett tag och inser att jag kommer nog ändra det mesta i vår planerade planering.



För att förklara vad jag menar, så har jag här lånat en bild från det gigantiska palatset i England.
Det jag är ute efter är spegeln.
Jag vill nämligen i det stora badrummet ha en spegel som går över hela väggen. Däremot kommer kommoden inte täcka mer än 80 till 90 cm.
Alternativet som man då kan ha "resten av vägen" är en hyllkant och skåp.
Inte djupa skåp, bara typ kanske 20 cm djupa eller så..... Om det går att få tag på.
För att kunna ta reda på detta måste jag "ut" igen.
Men "Ut" innebär att maken min måste med... då värkarna sätter igång asap när jag är uppe och går...... och han jobbar ju.
Jag skulle även behöva veta måtten på spegeln som isf skall beställas.
Runt spegeln skall det då även vara en stenlist.

FAktiskt så är det det... En god morgon.
Den första på mycket mycket länge :-)
Nattens sömn har varit super, bara vaknat en enda gång och inte utav smärta!

Vaknade och kände mig faktiskt t o m utvilad!
Jag hoppas det håller i sig hela dagen, gärna hela veckan. Skulle vara så skönt att inte gå och irritera sig på saker ... onödiga saker.
Denna vecka kommer en mäklare hit, och jag skulle gärna vilja rensa lite så det inte är så rörigt av grejor överallt.
Vad jag inte förstår, är varför maken behöver 4 lådor med "dataprylar" inne i garaget, istället för att förvara dem på andra ställen....... fast det förståss.... VART har jag ingen aning om ;-)
Men jag antar att det är saker han helt enkelt inte kan slita sig ifrån ;-)

Jag har upptäckt att jag försöker få kontroll på vart alla prylar befinner sig, vad som blev kastat när vi flyttade ut (då maken rensade allt själv) och vilket skräp som fortfarande måste slängas.
Saker som jag från början inte tänkt ta itu med förrän vi flyttat till huset.

Eftersom jag sist inte mådde så bra när vi var ute, och inte har mått så bra veckan som varit... så blev det inget stugan i helgen alls.
Inte heller blev det ngt Bauhaus, men IKEA hann vi med och besöka de blivande gudföräldrarna :-)

En sak som jag måste ha är en råsaftscentrifug.
Men vilket märke?

En tanke slog mig när jag återigen läser igenom vad jag skrivit på sista tiden... och jag måste säga att jag skrivit en del inlägg.... men fyyyy 17 vilken jävla gnällkärring jag är!!!
Det måste ju finnas något possitivt att skriva om....
Visst... jag är fet
Visst... jag är svullen
Visst... jag är öm och vingklippt
Meeeeen... wtf! Jag är gravid för fan!!
Det är så här min kropp reagerar!
Först tänkte jag att jag skulle jämföra mig med en flodhäst... Men flodhästar tillbringar mycket tid i vatten....
Och om jag skulle lägga mig i vatten så skulle kroppen se väldigt bra ut.
Om man kollar under vattnet, och inte petitesskollar rakningen för den kan jag säga direkt att det inte existerar nogrannhet, alltså....
Men på ytan... där kommer allt överflödiga samlas.
Jag riskerar inte att drunkna av det, då tuttarna alla gånger kommer fungera som två båtbojor och hålla mitt huvud (som jag tror kommer hamna ovanför) och jag kommer förmodligen känna mig betydligt mer rörlig i vattnet än uppe på land.

Bara en tanke.

Nu har jag sett huset.
Det nya.
I varenda rum fanns det detaljer som jag självklart bara "måste" ha.
Fast jag inser att det blir ett problem om inte jag åker till England för att införskaffa dessa produkter.

Så jag får nöja mig med det näst bästa.... och det är, tillsammans med mitt tragiska minne, söka likvärdiga produkter i detta avlånga land.

Tanken var även att ta en sväng till Bauhaus idag... men jag fick backa ur från det :-(
Viljan finns... men även kroppen... mycket av den....

Nu... ska jag surfa runt och planera inför flytt, nytt boende och bebis :-)

Vilken natt!!!
Så fort jag somnat har jag vaknat av smärta i höfterna, kissnödig till tusen och med värkar som heter duga. Trots detta har jag kunnat somna igen, bara för att vakna igen strax efteråt.
Även maken somnade tidigt... men bara för en powernap under tiden som vi andra var vakna, så när vi somnade.... var det dags för honom.

För att kunna lägga mig ner igen efter att ha varit på toa, så var jag tvungen att vanka fram och tillbaka.
Mina fötter svullnade upp som fan ....
Trodde verkligen ... att det var någon form av förarbete....

Nu sitter jag här med Oliwer som vaknat. Maken sover eftersom han (sist jag kollade) satt uppe och spelade till miiinst 04.00.
Oliwer har fastnad för ngt program om Jesus och hans sista dagar på tv 4 fakta.
Det är en berättelser historiskt, vilket gör att det är extra kul att han är intresserad.
Jag har sådan värk i magen att jag inte vet vart jag ska ta vägen... inte värkar... utan typ öm i hela livmodern. Det underlättar att stå, men då börjar det sticka i benen direkt.
Kan inte ligga ner längre, för jag har för ont i höfterna och jag varierar nu 5 min sittning, 5 min stående.
... och det är 20 dagar kvar.

Är lite nojjig, och hoppas det inte är ngn infektion på g nu när hon kan komma när som helst.... Men lugnas lite av att jag iaf ska till Mvc i morgon....

NU orkar jag inte skriva mer...

BTW.... ingen bebis... bara jobbigt...

Hur många gånger ska de sjunga sina låtar egentligen??
Vi har ju redan hört dem!!!
Att Orsa spelmän slog ut Neo håller jag med om för fullt även om majoriteten inte håller med mig.
Men jag diggar den...
Har hört den om och om igen pga att min kära son gillar den låten, och sjunger med i sin klockrena stämma!!!
Man kan inte annat ....

Nu sitter jag med ca 11 min mellan värkarna... men jag är ganska så säker på att det även denna gång kommer sluta utan bebis... :-(

Tyckte jag hört den rösten förr....
.


... och vad är det då som påminner mig om dem?
Jo....
.

Rörelseförmågan av min enorma hydda är ju väldigt begränsad.. men idag bar det iaf iväg till IKEA.
Täcke, kudde, påslakan och lakan till Pippa.... för samma pris som ett täcke på barnens hus.
Självklart är det ju skillnad även på kvalitet, men alla i familjen utom jag (eller.. ja alla i familjen just nu när även jag sover utan) sparkar av sig täcke i sömnen och kidsen har gjort det sedan de var små.

Vi kom därifrån med lite småprylar, som man alltid gör... men själva tanken var mest att röra på mig mycket när maken ändå är hemma och kan ta assist på alla andra prylar som skall göras under dagen.
För nu efteråt... är jag mer orörlig än en sten som ligger fastgrodd i backen.
Höfterna stela, fötterna enorma och värkar som kommer och går...

Om inte Pippa kommer i natt... eller idag... så är det Bauhaus i morgon.
Sätter inte detta igång henne, så kommer hon nog stanna inne så länge hon kan....

I kväll eller i morgon innan bauhaus, så skall vi även åka och titta på vilka möbler vi vill köpa från de blivande gudföräldrarna :-) Blev ju inte av sist, så jag hoppas på att komma iväg snarast!
Dessutom är jag så fruktansvärt nyfiken på bilderna från det nya huset... maken snackar om dem hela tiden... men jag har fortfarande inte kunnat förflytta hyddan ditåt ;-)
Men denna helgen så :-) Jag är så fruktansvärt nyfiken!!

Idag kliver vi in i vecka 38.
Det innebär, att trots alla komplikationer, så har nu Pippa varit den av knoddisarna som legat längst i magen!!
Vem hade kunnat tro det?

Nu är du 37 veckor gången (eller gravid i 38:e veckan, om du föredrar att räkna så).
Bara två eller tre veckor kvar! Denna vecka tappar din bebis den duniga kroppsbehåring som kallas lanugo och det vaxliknande lager som skyddat huden och som kallas vernix caseosa.
Din bebis sväljer båda substanserna och de kommer sedan att ligga kvar i tarmen till födseln där de bildar den svartgröna avföring som kallas barnbeck (mekonium).
De sista veckorna kommer du förmodligen att känna dig som en ganska rastlös flodhäst. (shit u not!!!)
Försök trots detta att vila så mycket som möjligt, även om du har svårt att sova — du kommer att uppskatta det efter förlossningen.
Din barnmorska vill träffa dig och ta ett blod- och eventuellt urinprov denna vecka.



Nu väger bebisen kring 2,8 kg och är cirka 50 cm lång.
Bebisens huvud ligger nu förmodligen nere i ditt bäcken och skyddas av den omgivande benstrukturen. Detta ger benen och underkroppen mer plats att växa.

Många bebisar har nu huvudet fullt av hår som är ungefär 2,5 cm långt. Men det behöver inte ha samma färg som ditt – mörkhåriga par kan bli överraskade av nyfödda bebisar mer blont eller rött hår och ljushåriga föräldrar kan få bebisar med mörkt hår. Och så finns det förstås bebisar som inte har något hår alls.

A propos hår, så har nu det mesta av den duniga kroppsbehåring som kallas lanugo och som din bebis haft sedan 26 veckor försvunnit, liksom det mesta av fosterfettet (vernix caseosa). Bebisen sväljer detta, liksom andra avsöndringar, och lagrar dem i tarmarna. Detta kommer att bli bebisens första bajs, som kallas barnbeck (eller mekonium).

Ungefär vid den här tiden börjar många kvinnor bli oroliga för att de inte kommer att känna igen när förlossningen börjar. Läs mer under Förlossningen.

När jag kollar igenom min blogg, så inser jag att jag klagar väldigt mycket på saker som verkar som småsaker... men jag kan garantera er att känslan av det, är ingen småsak.
Så jag sökte lite på nätet för att se vad det är.... varför det uppstår (förutom det faktum att det hör ihop med graviditeten, för att jag är gravid visste jag redan)

Varför är mina anklar och tår så svullna nu när jag är gravid?

Detta kallas ödem, eller vätskeansamlingar, och beror på att blodvolymen ökar under graviditeten.

Det som händer är att din växande livmoder trycker på bäckenvenerna och stora hålvenen (vena cava, den stora venen på höger sida som transporterar blod från nedre delen av kroppen). Detta gör att cirkulationen går långsammare och att blodet kan ansamlas på vissa ställen. Trycket från det ansamlade blodet pressar ut vätska i vävnaden runt fötter och anklar: vätska som egentligen skulle befinna sig inne i blodbanan, men som nu hamnar på fel plats. Vissa gravida kvinnor samlar också på sig överskottsvätska, vilket också bidrar till svullnaden.

Tyvärr är ödem ett ganska vanligt problem. Det är också helt normalt. Om dina händer och ditt ansikte svullnar ska du dock ringa din läkare eller barnmorska. Det kan vara tecken på havandeskapsförgiftning, ett allvarligt tillstånd.

Finns det något man kan göra för att minska svullnaden?

Så här kan du förebygga ödem:

• Ha fötterna i högläge så ofta du kan. På jobbet kan du ha en pall eller en hög med böcker under skrivbordet, hemma kan du försöka ligga på vänster sida.

• Ta på dig stödstrumpbyxor innan du stiger upp på morgonen, så att blodet inte får chans att samlas runt anklarna.

• Drick mycket vatten. Konstigt nog gör det så att kroppen inte samlar på sig så mycket vätska.

• Motionera regelbundet - promenader, simning eller motionscykling är bra motion.

• Ät nyttigt och undvik natrium och salt mat som oliver och salta nötter.

Försök att inte oroa dig alltför mycket. Svullna ben gör förmodligen att du känner dig klumpig och otymplig, men ödem försvinner så snart förlossningen är över.

Jag får ofta värk och domningar i händerna nu när jag är gravid. Varför?

Värk och domningar i händer och fingrar, i motsats till de stickningar du kan få när händerna eller fötterna somnar, orsakas förmodligen av karpaltunnelsyndrom. Detta tillstånd beror på den svullnad och viktökning som följer på graviditeten och som gör att nerverna i handleden kläms ihop. Smärtan är ofta koncentrerad till tummen, pekfingret, långfingret och halva ringfingret. Som tur är så är detta inte något som drabbar alla gravida kvinnor och för dem som får det är det ofta ganska lindrigt och tillfälligt. Men för en del kan problemet bli allvarligt och vara i flera månader.

När är det mest sannolikt att karpaltunnelsyndrom uppstår?

Symptomen kan komma när som helst men det vanligaste är att de börjar i femte eller sjätte månaden, i samband med svullna anklar och fötter .

Vad beror det på?

Det uppkommer under graviditeten när karpaltunneln i handleden (det rör där nerverna till fingrarna löper) svullnar och klämmer ihop nerverna. Trycket från den svullna karpaltunneln ger domningar, stickningar, smärta och en brännande känsla i fingrarna som ofta går upp i armen.

Vad kan jag göra för att lindra smärtan?

För de allra flesta gravida kvinnor är symptomen värst på natten. När du känner att det börjar sticka är det bra att ändra läge, det kan underlätta mycket. Försök att inte ligga på händerna när du sover. Om du har ont när du ligger i sängen, kan du prova att skaka händerna tills smärtan och domningarna lättar.

Att regelbundet böja och röra på fingrarna och händerna under dagen kan också hjälpa. Undvik om möjligt arbeten med monotona handrörelser eftersom detta kan förvärra symptomen. Att sitta med händerna högt, t ex med armen längs ryggstödet på soffan när du tittar på TV, hjälper ofta.

Karpaltunnelsyndromet försvinner oftast när svullnaden går ner efter förlossningen. Om smärtan inte skulle försvinna efter förlossningen kan det hända att man behöver göra en enkel operation för att lätta på trycket på medianusnerven som löper längs armen ner i handen. Då gör man ett litet snitt i handflatan så att läkaren kan skära av de tvärgående karpalligament som trycker på medianusnerven när karpaltunneln svullnar, och som hindrar nerven från att fungera ordentligt. När ligamentet väl är avskuret lättar trycket och medianusnerven fungerar igen.

När ska jag kontakta läkare?

Kontakta din läkare eller barnmorska om smärtan och domningarna stör din nattsömn eller dina dagliga rutiner. Ta inga smärtstillande läkemedel utan att först diskutera det med din läkare. Din läkare kanske rekommenderar ett handledsskydd, det har hjälpt många med karpaltunnelsyndrom. Du kanske har hört att det kan hjälpa att äta en daglig dos vitamin B6, men det stämmer bara för dem som har brist på vitamin B6. Om du ätervitamintillskott för gravida och en näringsrik, balanserad kost , får du i dig de vitaminer du behöver ändå. Ett fåtal kvinnor kan behöva operation även under graviditeten om känselbortfallet är stort.

Här har jag legat och vilat hela dagen.
HELA DAGEN!!
Nu går jag upp och duschar och är då stående i ca 30 min ... MAX!!
Resultatet av det, förutom renlighet, den aningen bättre odören och bortsaknaden av svettdoft, blev då enormt svullna fötter och det känns som om huden skall spricka ända upp till knäna.
Hur i helvete ska jag få bort detta?
Ska det vara så i över 20 dagar till??

Det här är ju helt sjukt!!

För övrigt.... wweeeeeiiiiiii..... nu är det bara 2,5 tim kvar tills maken kommer heeeem och vi åker för att plocka kidsen!!!!!
Love it, love it!!
... om det inte varit för att Oliwer har handbollsträning i morgon, så hade vi nog stannat över natten så vi slapp åka igen samma dag.... Min kropp kommer vara heelt massakerad efter resan!
Men det är det värt... jag får hem mina små älsklingar!!!!!

Liberos reklam är så himla fin, och får mig att längta ännu mer efter Pippa.
Många fotografier skall tas och fixas iordning då kidsen är de som skall pryda vårt hem i form av fototavlor!

Nu spökar det  lite i teknikvärlden tror jag... skrev ett inlägg.. publicerade det inte.. men helt plötsligt var det bara borta!

Men i allafall....
Nu har maken även kläckt nyheten för de blivande gudföräldrarna, och de ville jättegärna :-)

Syster ringde nyss... och jag tror att det var det som bröt allt och tog bort mitt inlägg av någon anledning... jag har nämligen mobilen som .... modem (?)...
Men hon ringde med en sådan fruktansvärt bra nyhet, så det gjorde inget.
Länge och väl har hon funderat... och innan hon kläcker nyheten, så får hon en nyhet som gör att hennes ångest var helt obefogad.
Underbart!!

De här två dagarna utan kidsen har varit jättesvåra. Jag har verkligen låst in mig själv i criben och har ingen som helst lust att gå ut... knappt viljan att gå på toa... men där driver ju naturens lagar mig på ett sätt jag inte kan påverka.
Längar som fan efter ett varmt bad... men det finns inget badkar här... och även när vi hade badkar hemma, så badade jag inte så mycket.

Pippa verkar inte vilja göra mer för att komma ut... typiskt, och lite som vi sagt under hela graviditeten.
Bara för att hon varit på G tidigare... så kommer hon säkert stanna hela tiden ut när hon väl kan komma ut... i hemskaste fall, stanna ännu längre!!!!

Anna anka
Satt på en planka
Ropade så här:
- Sverige, Sverige Se så stor jag är!

Jag försöker verkligen att ignorera denna ... individ. Men det är svårt när Sveriges media följer hennes vinkningar hela tiden.
Finns det verkligen människor som gillar henne?
Alltså, man kan ju inte direkt ogilla någon man inte träffat, men jag tycker hon är patetisk... ser inte media det?

Ena stunden finns det inget viktigare än att ge Paul en avsugning på morgonen om det är vad han önskar.... Det är så hon uppmärksammas i Sverige.
"Tillfredställ din make när han kräver det, och ställ upp som en fru ska."
Grova ord, sexuella anspelningar blir hennes genombrott.
Men sen visar det sig, att hon inte alls är som hon påstår.... Helt plötsligt blir det annat ord i munnen på henne... fortfarande lika grovt.... men vem i Sverige kan inte säga orden:
Fitta
Pök
Avsugning
... You name it....
Alla kan säga det.... Många brukar orden i sin vardag i brist på ordentligt ordförråd....
Men alla är inte lycksökerskor.
Vill man ha människor i rutan av samma kaliber som Anna Anka, så är det väl idealiskt att ta dem direkt från Paradise Hotell... för det är i dessa program som hon passar in....

Men media har alltid varit rövslickare efter idioter.... och så även denna gång.
Man kan inte göra annat än förvånat titta på och fundera på varför hon och inte någon som inte för länge sedan sagt upp allt som har med Sverige att göra?????

Men men.... de ger henne en egen kassa när hon inte längre har Pauls pengar och inte längre heller är... en Hollywoodfru ;-)



Hon vinner iaf en titel.... och det är inte Fröken Sverige, eller Miss Universum... utan snarare Fröken Patetisk.

Tanken, och det jag såg fram emot under dagen igår, var att maken skulle komma hem så vi kunde åka iväg och titta på möbler.
Men när tiden väl var inne för det, så var jag själv ungefär lika rörlig som en 95 årig gammal tant som blivit bestulen på sin rullator.
Jag drömmer mig bort, och inser att jag inte hör till de blivande mammor som går på Yoga klasser och är fullt aktiva fram till förlossningen.
FAN!!
Istället blir det att ta det i helgen, när vi kan göra det INNAN jag gör något annat som att typ sitta i soffan eller så.
Så idag har återigen en dag börjat, av tystnad och tristess.
Inte heller idag kan jag göra många knop, då vi ska bege oss ut till Hallsta för att äntligen plocka hem kidsen :-)

Även i natt hade jag värkar.
Kraftiga.
Det trycker enormt neråt och Pippas rörelser känns ända ner i.... underlivet.
Under själva värken känns det som om urinröret sprättas upp, så något händer ju iaf.... men ingen Pippa.
Börjar fundera på om hon istället för att komma ut, roar sig med att sticka ut en hand eller två bara för att testa värmen/kylan.
Innan vi vet ordet av, kanske hon ligger där och pillar pappa på ryggen mitt i natten ;-)
Mvc på måndag igen, så då ska jag prata med dem om detta (fast jag hajjar faktiskt att hon inte kommer ut utanför med någon lem).

Idag ska maken träffa en person.... och fråga en sak.
Vi har funderat på det länge och väl, och vi vill verkligen ha det så.
Jag hoppas de säger ja!

Jag släpade mig upp med maken idag, för att kunna göra iordning lite grejor som jag inte orkar dagtid. Att gå in till en mamma är som att gå in till en mamma... och jag ville försöka undvika det.
Kanske borde jag istället sitta där inne, men jag känner mig så deppig och ..... överflödig nu i allt.
Irriterad för minsta lilla, och då känner jag inte för att umgås med någon annan än familjen.
Det blir w.o.w idag igen, varvat med någon film så jag ligger ner istället.
Tråkigt som fan.... men om jag somnar så går ju tiden fort iaf ;-)

Nu har jag faktiskt ett par dagar kvar till BF... men 2 veckor innan, och 2 veckor efter är även normalt det med.
Det sägs ju även, att det finns inget du kan göra för att påverka... bebis kommer när bebis vill.
Philippa har ju själv bestämt sig för att djävlas, och jag är övertygad om att hon kommit bra mycket tidigare om jag varit mer rörlig än jag är.

Surfade runt lite och fann en del husmorstips iaf:

Här är ett par tips på vad du ska göra för att vräka din inneboende:

•  Ha sex, men se till att karln kommer i dig, för sperman mjukar tydligen upp livmodertappen. Det är ämnet prostaglandin i sperman som ska vara hemligheten. Samma ämne som finns i den gelé de använder för att sätta igång havande kvinnor på förlossningen. Det du! ;)  (hur gör jag då med maken som verkar så nojjig över att Philippa verkligen åker upp och ner i magen under tiden.... ?)

•  Gå i trappor (då måste jag vara i huset.... men det ska jag göra sen)

•  Drick hallonbladsté. Hallonblad innehålller oxytocin, det hormon som frigörs i hypofysen för att framkalla sammandragningar i livmodern, därav skrönan att detta skall hjälpa. (hallon har väl för fan inga blad... busken som de växer i däremot.... och vart finner jag det mitt i vintern?)

•  Massera bröstvårtorna, 15-30 sekunders stimulans var 30:e minut rekommenderas. Det frisätter oxytocin. (Får inte glömma servetter då rå, eftersom det frisätter även den flytande substans som kommer därifrån naturligt)

•  Städa/putsa fönster (jorå, men surru.... )

•  Gå låååånga promenader (Långa som i låååånga, eller långa som tar lång tid?)

•  Ät riktigt stark mat (Ändrar inte ngt... äter oftast stark mat)

•  Basta (bastun i stugan är insnöad)

•  Bada (Har inget plagg som täcker denna enorma hydda, och tänker inte köpa det just nu)

•  Kräv fotmassage. Trycker man på rätt punkter ska det hjälpa livmodern att dra ihop sig. (jo love... massera mina feta, svullna, illaluktande fötter)

•  Duscha omväxlande varmt/kallt (Gör jag redan... om jag inte duschar kallt, så kommer jag drypa av svett nrä jag klär på mig efteråt)

•  Drick ett glas skumpa (Ja tack)

•  Drick rosenbladsté

•  Hoppa på stället (Ska... det sa Oliwer oxå, han e klok han)

•  Var utvilad (Det har jag inte varit de senaste åren, ligger inte i min natur.... )

•  Ät färsk ananas (been there done that... Annanas har varit supergott under hela graviditeten)

•  Kanel ska ev. hjälpa (Blä!!! Äter bara det på kanelbullar, och vi har ingen ugn)

•  Ät skaldjur (mmmm.... vad?)

•  Se till att göra en massa roliga saker! Murphus lag gäller.

OBS! Vad du än gör: Testa INTE Ricinolja! Det är skitfarligt!


Ett recept på en (apäcklig) dryck som sägs kunna sätta fart på förlossningsarbetet:
1.5 liter vatten
2 pressade citroner
2-4 matskedar honung eller lönnsirap
2 matskedar färskriven ingefära
2 teskedar cayennepeppar

Blanda detta väl och drick hälften. Har inget hänt efter ca ett dygn, drick resten.

Källa: www.familjeliv.se

I snart en timme har jag surfat runt på en sida som jag bara inte kan släppa.
Överallt finns det saker som jag vill ha... eller snarare som jag bara måste ha!

Alla framtida födelsedagspresenter, julklappar you name it... allt finns att finna där.
Jag skulle utan problem kunna överskrida vartenda kreditkort vi har då jag bara måste ha allt, allt, ALLT!!!

Kakburken

För mig är det även fruktansvärt frustrerande, då det faktiskt inte finns någon ugn här... så det är ingen ide för mig att sätta igång och shoppa redan nu.
Och när vi väl flyttar ut, så ska jag fan sätta igång!
Folk frågar om inte vi kommer ihåg hur det var att ha en bebis.... och jo... det gör vi, men vi vet även att det blir vad man gör det till.
Det är ju de små stunderna som man måste ta tillvara på, och se till att inte pressa in saker som tar alldeles för lång tid för att ha en bebis på armen ;-)

Vi kommer även ha en bonushund när vi flyttar :-)
Max kommer bo med oss ett tag tills han är redo att följa sin Husse och Matte till sitt nya hem.
Lider med dem, skulle nog inte klara det själv heller...utan dogsen så länge.... men han kommer få det bra, och tiden går fort.
Både Déville och Max är lite klumpiga när det gäller småbarn (de är små barn själva), så det är hård träning som gäller från stund ett.
Inte trampa på bebis, och det finns hundställen i huset, och hund förbjudet ställen.
Men det kommer gå bra... när Déville lagt av med sin över energi så kommer de mycket bra överens :-)

Nu ska jag titta lite på film :-)

Oliwer: -"Har Philippa kommit ännu?"

Jag: -"Nej, tyvärr....."

Oliwer: -"Meeen maaamma!!! Du lovade ju"

Jag: -" Ja, Oliwer... tro mig, jag vill oxå att hon ska komma nu.... "

Oliwer: -"Ja... du får väl hoppa mycket eller ngt... för du lovade ju.... "

Jag: -"Saknar er jättemycket... e så tomt utan er... "

Emi: -"Men jag saknar inte dig. Alltså... hrm.. . inte för att vara elak. Visst saknar jag dig, men det är skönt att vara här nu istället... eh... "

... visst är det underbart när barnen växer upp....
Buuuuhuuuuuuuuuuu

Shit vad jag håller på att förflytta mig nu, men inte händer det något för det.

Ute vid huset idag... skulle möta elektrikern för att gå igenom eljobben i huset.
Telia skulle även komma dit, så det var bara att se till att man är på plats "hantverkstiderna" som för mig är heeelt okristliga.
Gick upp vid 07.00 efter en natt med värkar och knappt ngn sömn... in i bilen och direkt iväg.
Och NEJ jag körde inte själv... kan inte det längre....
Var på plats strax efter 8 tiden och då var även redan elektrikern där...
Vi gick igenom allt på huset... och var klara vid 10.30 ca
.... sen kom telia först vid 15.30
Såååå typiskt.

Inget att göra och en massa timmar att fördriva med maken och alla värkar.
Ett tag visste vi inte riktigt vad vi skulle göra, för värkarna gjorde att jag inte ens kunde stå upp rakt....
Meeen som alla gånger tidigare, så har de nästan gått över nu :-(
Helt galet!

Nu är jag så trött och slut att det bara är sömn som gäller ;-)

Har inte skrivit ngt idag, då jag tillbringat dagen med att åka med kidsen till mormor.
Jag har sådan ångest, och det kändes ungefär som när jag lämnade bort dem första gången... Fast de hade inte riktigt samma reaktion som då ;-)
Min önskan över att få tillbringa tiden med dem där, istället för att ligga här och ha det trist, växlas med risken att inte ha maken med på förlossningen. Han skulle aldrig hinna.

För övrigt är skallen tom just nu.... bara full av saknad efter barnen...

Mina små pluttar ... mina änglar....

Ja då var vi återigen inne på de sista 30 min för dagen.
Denna dag har jag varit så arg... så upprörd och förbannad ... sådan känsla har jag inte haft sedan jag exploderade på "vår snickares" fru.
Jag låste bokstavligen in mig i Cribben för att inte möta min ilska innan maken kom hem, och han skyndade sig hem stackarn... med ryggskott och allt.
Vad skulle jag göra utan honom?
Han är min "cooldown" och den enda som kan lugna ner mig när jag blir så arg.
Vi avslutade dagen med middag på enkel restaurang, först visste jag inte om jag orkade, men vi åkte iaf... och det var super, för den var verkligen helt folktom.
Ingen som snöt sig vid matborden
Inga barn som kutade omkring och skrek samtidigt som föräldrarna sket i dem (avskyr verkligen sådana människor)
Inget sorl som tvingar en att tala högre än jag önskar.
Samt en servitris som inte hade annat att göra än att passa upp på oss :-)
Me like!!



Det var ingen märkvärdig restaurang, men ok mat och skönt att komma iväg.
Milis var med, och hon njöt i fulla muggar.... Ollan var hos svägerskan och hade även han lyckats få tag i käk.
- "Tunnbrödrulle från Sibylla... ALLDELES GRATIS!!!"
Bubblade han lyriskt. Han älskar tunnbrödrulle.

SiggeStardust var med oss idag ;-) Och vi kommer närmare och närmare han och jag... :-)
Ska bli grymt nice att ha honom hos oss i vårt hus sen....
Ollan, Elias, Sigge och Emilia som röjer runt medans griniga kommentarer fälls. Hos oss sen får de röja som barn gör (inom rimliga gränser) och de kan springa av sig ute på gräset till sommaren!!!
Emilia är ju fortfarande den som är Sigges "favvo" och gissa om han blev upprörd när Emilia istället lade energi och uppmärksamhet på Elias.
ASG... men jag kan ju inte heller säga att hon misstyckte.... snarare tvärtom, verkade som om hon njöt av hans reaktion :-)


Charmtroll!

Måndag igen och snön öser ner.
Barnet i mig (och då menar jag inte Pippa) skriker efter att få åka pulka och röja fram gångar i snöhögarna.
HUR KAN ungarna idag låta bli dem?
En sak är iaf säker.
Min make får inte skotta mer snö!!
Han har inte rätta snitsen och det slutar hela tiden med ryggskott!

Just nu sitter jag med "den äldre" i familjen.
Om det hade varit film, så antar jag att det är hon som kallas Gudfadern... vi kallar henne ettriga pudeln.
Det är vid sådana tillfällen som jag verkligen önskar att jag kunde mer Italienska, för vi har bra konversationer... dock brukar jag i regel inte riktigt ha koll på vad de handlar om... ;-)
Det brukar ha en tendens att glida över på Italienska....
Hon tittar på alla programmen "Hem till gården" och försöker på bästa möjliga sätt tala med mig om dessa avsnitt... tror jag... jag misstänker att det är vad det hela handlar om iaf....
Nej... fan ... så var det inte... Nu handlar det visst om min make och hans uppväxt...
Dessa historier har jag hört tusen gånger om förut...

Ååååhhhhhh Gäsp!!
Nej, nu får Pippa komma tycker jag!!!
Och så vill jag att huset ska vara klart....



Lite bilder från helgen:
1. Ganska mycket snö
2. Pippas rum
3. Köket och hallen
4. Vardagsrummet
5. Milis på väg ut från sitt rum, för att skåda sin garderob
6. Kidsens rum
7. Tvättstugan

More than words can say.....