CiNsO

En liten snabb uppdatering hinner jag väl iaf...
Ingen IKEA idag heller... en visit till Stinsen, och Ica Maxi. Sen var det kört :-(
Måste ge Ica Maxi en stor eloge faktiskt ... för deras ställningstagande när det gäller fyrverkerier v.s djur!
De säljer inte fyrverkerier!!!!!

Aja.. .Gott nytt år till alla!!

Nästa vecka ska det bli en sväng ut till stugan oxå. Nu är det plogat där och på måndag kommer de ställa upp byggbaracken och vi ska dit och visa runt lite grann.
Helt underbart att det nu sätts igång.
Nästa år skall vi fira jul och nyår rejält med familj och vänner ute i vårt nya hus!!!!!

JÄVLA IDIOTER, SLUTA SMÄLLA SMÄLLARE!!!!!!

Glömde ju berätta om min nya upptäckt med den härliga manicken Iphone!!
Fann en apps.... eller ja, min make fann den.... som heter inköpslista.
Där fyller jag i vilka matvaror jag ska köpa, som man gör på en inköpslista... och sedan så kan jag lägga till vilket pris den har så räknar den ut vad totalsumman blir.

När jag sedan går och handlar, så bockar jag av... och den informerar mig om vilka varor jag missat osv.

Hur super som helst, då fyller jag ju bara i listan vart jag än är, när jag än är :-)

Love it!!

Man kan ju bli besatt av mindre....

Som ni kanske förstår, så blev det ingen IKEA idag. Fullt med värkar, och foglossnings skit.
Trots värktabletter och vila, så ger det inte med sig.
Helvete!!
Jag som verkligen ville till IKEA idag!
Visserligen ska jag inte handla ngt, men strosa och skriva listor i massor kan jag göra. Dessutom, lurar jag mig själv, så kanske det finns ngt som vi verkligen vill ha.
Först måste man åka runt och se vad som finns.... sen kan man välja därifrån.
Att enbart sitta här hemma och surfa, ger mig inget... jag vill klämma ohc känna om så maken ska dra mig i en vagn genom IKEA!

Inte bara det att jag inte kan åka dit i dag, gör mig sur... utan även att det nu kommer vara stängt (kanske inte i morgon hehehe) eller vi upptagna med annat och kan inte åka förrän nästa år!!!!!
Hur hemskt är inte det!
Ok... nästa år är bara om ngn dag, men ni förstår väl min frustration.
Nu har ytterligare en dag försvunnit från min agenda!
Morr!!

Tog mig iaf i kragen och drog mig upp för att göra pannkakor som jag lovat kidsen.
Kokospannkaker fick det bli idag.
Grymt gott.



Eftersom maken fick ta Emilia, som väntat hela dagen på att få åka till IKEA, ner till centrum istället... samt att Oliwers två kamrater skulle hem efter mat (det var väldigt viktigt för den ena killen att få äta här... hehehe... sötis) så fick de käka innan....
När alla var klara, hade jag fortfarande mycket kvar att steka... vilket resulterade i att jag sedan satt ensam och åt.

I morgonbitti är det inhandling inför nyårsmaten. Hoppas verkligen att jag kan åka med.... annars får maken ta den biten själv. Han börjar ju bli van vid det.... :-(
Vi har ojjat oss fram och tillbaka om vad vi ska göra, och surfat runt bland en massa recept... och kom tillslut fram till ett recept som verkar enkelt och relativt "billigt" i inköp.
Lite snittar skall oxå göras....
Förrätt och efterrätt blir enkelt även det.

Raketer?
No thanks... detta år hoppar vi raketerna.... Slöseri med pengar. Kan titta på andras.

Japp, då var dagens besök avklarat.
Blodgrejset såg ok ut... trycket likaså. Mycket vita blodkroppar i urinen, återkoll den 13e januari :-)
Läkartid bokad till den 12e jan och upptäckt av att förlossningen ej skickat ngn remiss till spec mödravården, därav avsaknad från kallelse.
Remissen skickades istället in av min barnmorska Caroline, idag.
Urinprov skall även lämnas in på måndag för att kollas ytterligare.

Huvudet fortfarande nedåt, hjärtljuden 140 och livmodern mäter hela 28 cm (normalt för gången tid är 27,5).
Dvs hon har gott om plats.

Älskar uppdateringarna, och att få säga hur mycket bättre jag mår just nu :-)
Ibland kan jag dock fundera på vad det är hon håller på med i magen. Det finns en känsla som hon börjat ge mig... känns som värkar, dvs mycket ont, men det är ngt som Philippa gör.
Det vet jag pga att inte hela livmodern drar ihop sig utan det är bara under naveln.
Högra delen av magen är hennes favoritplats... som synes nedan :-)



Älskar att vara gravid.

I natt var jag grymt trött.... helt slut faktiskt.
Sov som en stock, och har inte ens vänt mig om en massa gånger. Vilket i sin tur, resulterar i att värken idag är helt olidlig.
Smällar man får ta.
Om det går över, så är tanken att tillbringa lite tid strosandes på IKEA idag... Eller idag var tanken, men det är nu flyttat till e.m/kväll förutsatt att jag kan gå. Om inte... får jag ta det en annan dag... ingen brådska.

14.30 är det MVC dags och lite parasit uppdateringar.
Hon rör sig betydligt mycket mer dag för dag som går nu. Nya rörelser, och mer markanta.
Helt underbart!
Hur ska jag kunna leva utan att få känna dessa rörelser igen? Trots alla komplikationer, så är det verkligen helt underbart att vara gravid. Och detta är sista gången jag är gravid.....
Att känna henne växa och röra sig i min mage... helt obeskrivligt.... !

Jag är extra lyrisk idag, då jag känner henne hela tiden nu... hon är väldigt rörlig.

Planerna för nyårsmiddag är i full gång. Tanken var först att åka till syster och fira med dem, men då jag inte mått så bra på sista tiden (även om jag mår bättre nu) så blir det till att ta det hemma, tillsammans med alla andra som även de av olika anledningar blivit strandsatta ;-)
Ett besök till mor och far innan nyår, men tiden går alldeles för fort.... eller så är det jag som sover för mycket ;-)
Får bli en tripp EFTER nyår istället.

1. Ta fram din bärbara dator.
2. Öppna den långsamt.
3. Starta den.
4. Se till så att idioten jämte tittar på skärmen.
5. Öppna internet.
6. Blunda och luta huvudet bakåt.
7. Ta ett djuptandetag och klicka på följande länk:
http://www.thecleverest.com/countdown.swf
8. Titta hur personen reagerar!!

PS. Glöm inte anlita en riktigt bra advokat! :)

Ni har väl inte missat???
Det är bara 88 dagar kvar :-)

Försökte installera bloggverktyg på Iphonen så jag kunde blogga när jag kommer på det. Men här vill ingen teknik samarbeta med mig inte.... Lack blir jag!!

Sitter på sängen och försöker desperat finna en ställning som funkar för alla lemmar... men icke... ingen teknik vill fugera med mig där heller.
Det jag funderar på... är hur kommer mina rörelsemöjligheter vara framöver? Kommer jag kunna röra mig eller inte?
Kommer jag kunna äta?

Ääääätaaaa...
Idag var vi hos bekanta för första gången på evigheter! Jävligt nice, god mat och god efterrätt!
Dotter S kan verkligen baka!!
Samtidigt så kan jag heller inte låta bli att fundera på meningen med saker och ting. C´s bror är mycket sjuk. Livet är så orättvist... han är bara 29 år.
Drabbas av både det ena och det andra pga sin sjukdom....
Styrketankar till alla nära.

Om vi hinner i morgon, blir det en tripp till Uppsala. Plogmojängen måste inhandlas, eller iaf beställas.
Jag vill grymt gärna åka en sväng till IKEA oxå, men vet itne om jag klarar av det..... återstår att se.
Så mycket vilja, så lite möjligheter....



Ovan bjuder jag på ett litet smakprov av hur jag numera ser ut.
Med fingrar som prinskorvar, och ansiktet utfyllt så man knappt ser en enda rynka.
23 kilo som sagt folks! 23 kilo
Här om kvällen kände jag inte när maken försökte väcka mig... eller jag kände inte hans hand, utan bara att fettet skakades om.... skum känsla.
Celluliterna på rumpan och låren har så stora mellanrum, så de skulle behövas en skarvsladd för att föra vidare energi däremellan.
Galet... men det skall åtgärdas snarast.
Förra gången tog det mig ett år att komma ner till 64kg ..... denna gång ger jag mig själv inte samma tid... är inte 20 längre liksom, och får helt enkelt träna bort skiten ;-)
Allt går med lite våld.

När jag ser sådana här klipp, och tänker på att detta skulle vara en av Sveriges populäraste bloggare... så går det verkligen upp för mig att dagens tonåringar inte har några liv alls.
HERREGUD!!!


... sen behöver jag inte säga mer, utan låter henne helt enkelt tala för sig själv....
Inte mycket vettigt som kommer ut ur käften dock....

Helt underbart!!!

Blir inte mycket text nu... maken klär på sig och SiggeStardust luktar väldigt konstigt... men då han krämar fortfarande låter jag honom var.
Men bara en liten stund till... blä.. luktar skit.
Han stack iväg med Makens bok: Inside steves brain - business lessons from steve jobs, the man who saved apple.
Eftersom SiggeStardust nyligen passerat 1års gränsen så kan jag bara konstatera att denna kille kommer bli mycket smart om han börjar med dessa böcker redan nu.

Nej... Ingen annan kommer in, och denna odör sticker i min näsa nu.... uäk!!!!

Mina krav är inte höga... inte höga alls.
Och med tanke på tidigare inlägg, så förstår ni att de inte heller kan vara så höga.
Min kära familj minns säkert hur jag såg ut när jag väntade Emilia, och de som såg mig då men inte nu.... VET ändå hur jag numera ser ut.

Orden kolosal, enorm, blåval, hjumungus m fl får en helt annan innebörd.

Men även det som är stort, går att röra på ;-) Och det gör jag.
Tanken var att vi skulle fixa klart offerten till poolen, då de börjar gräva nästa vecka. Men där var det stängt till 12 Jan, så ingen framgång där inte ;-)

Det har nu kommit till min kännedom.
Jag misstänkte nog att det var så, men så länge man inte ser det direkt framför sig så kan man ignorera det. Verkligheten kommer dock alltid i kapp en (undrar hur den gör).
Det finns ingen återvändo, fr o m nu kommer det bara gå mer utför. Tankarna skulle funnits där från första början och jag får helt sonika lägga mig till ordspråket:
Som man bäddar får man ligga.

I dag kom iaf verkligheten ikapp mig.
Slog som ett hårt slag i magen, med följder likt en tsunami våg längs hela kroppen.
Och för mig finns det ingen drastisk hysterisk lösning på det hela heller.

JAG HAR GÅTT UPP 23 KG sedan i Juli!!


Detta sätter mig nu på en totalvikt på 94,7 kg!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
That´s humungus!!!!

Jag får dessutom även hänvisa till alla skriverier om graviditet, att nu "börjar" jag öka i vikt.
BÖRJAR??????
Vem fan har skrivit de där skriverierna??
Att släppa in mig i en affär just nu, där affärsmännen gladeligen placerat både glass och godis på vägen till kassan, är som att släppa in en tablettmissbrukare på apotekets lager.
Med kreditkortet i handen och den dåliga självdiciplinen jag har, så ser inte framtiden ljus ut....
OM jag inte ändrar det nu!!!

No more sweets... vikten kommer fortsätta iaf, men jag slipper förhoppningsvis denna självömkan...
Och jag är FETT inställd på detta!!!!

Jag skall även börja motionera med mina härliga 0.05 km i timmen tillsammans med bortdomnade ben och prinskorvliknande fingrar....

Buuuut it aint over til the fat lady sings, och jag sjunger inte ;-)

Blev inget WOW.
Jag bakade istället... toscakaka.. med marsipan och kokos.
Mums.... mycket saftigare och godare än den torra biten jag gjorde förut.
Svärmor sparade den, men jag kastade ut den till fåglarna när hon inte såg på.... hehe.
Tror faktiskt att svärfar gillar mina bakverk.... för idag fanns det inte några ägg hemma, och då kunde jag ju inte baka. När jag i förbifarten nämnde detta, så rusade han genast iväg till affären och köpte ägg ;-)
Så det blev en kaka iaf.

Längtar som fan efter stugan och jag tror mig ha insett varför.
"sätta bo" är ju en bekant begrepp för alla gravida, och jag har inte något bo att sätta... jag vill bo in mig i stugan, åka och titta på detaljer (tapeter, golv, kakel m.m).

I morgon är det vardag igen... nice!
Har en del saker att kolla upp så jag behöver lite vardag nu :-)

Herregud vad jag har tråkigt... inget att göra!
Alla tre snubbar sitter här i tvrummet och glor på fotboll, och allehanda kommentarer till detta.
Fy fan vad trist!!

Tror jag glider in och besöker lite W.O.W då ist.....

Fan, det är redan den 27e December!
Shit vad tiden och dagarna går fort!
Man växer upp långsamt men åldras med en rasande hastighet.

En sväng till centrum blev det idag... inte många butiker, trots att vi var där i nästan två timmar.... Tar lite tid att gå från butik till butik.
Dotra åkte hem till en kompis "Den allra bästa" som hon kallar henne. Sonen är ute och leker med pappsen.
Själv har jag passat på att sortera lite av alla dessa fruktansvärt tråkiga papper som har med husbygget att göra.
De är trista, jag förstår väldigt lite av dem... men måste ju iaf ha lite ordning bland dem så jag snabbt kan finna de jag söker.

Jag älskar att vara ute och röra på mig efter all sängliggandes, men jag blir samtidigt ganska frustrerad då tiden tickar iväg, men hastigheten gör det inte.
Antar att jag får försöka vara glad för det lilla jag kan göra. Det är iaf hundra tusen gånger bättre än att inte kunna göra ngt alls :-)

Svullnaderna på fötterna har börjat oxå.. haha.. Mina små promenader resulterar i att fingrar, fötter och ben sväller upp som saaaatan!
På tio sekunder får jag värsta prinskorvarna till fingrar. Jättefascinerande och jag kan inte låta bli att skratta hur vart jag än är...
Maken ser ju hur det ser ut, men verkar inte finna den här återupprepande situationen lika roande som jag ;-)

Införskaffade även mer värktabletter, då nätterna är olidliga av värk. Värken känns bättre när jag rör på mig, men nattetid har jag inte så mycket val ;-)

Nog med svammel för idag. Unrar om jag kan komma på ngt kreativt istället....

Även denna dagen har funnit sitt slut, och jag längtar faktiskt enormt tills jag får bädda ner mig bredvid min käre make för att sussa nice!
Till middag i dag valde vi att kliva ett stort steg från julmaten.
Lustigt det där, först längtar jag efter julmaten... men redan efter två dagar har jag fått nog.
Prinskorvarna står ut genom öronen och köttbullarna hänger praktiskt taget i det orakade kroppshåret enbart för att kunna få lite plats.
En burk rödbetssallad blev det bara i år... min gissning är att jag föråt mig på godsaker och sötsaker långt innan jul.

Fick uppleva enorm besvikelse idag... fast kanske är det lika bra.
Kanske är det vad som krävdes för att man skulle få en klarhet om vad det är som verkligen pågår.
Jag hoppas dock att det reds ut, och att det - mot alla - var sista gången.
Det är verkligheten som gäller.

Maken och jag tog en tripp ut på stan för att glutta lite.
Efter mina dagar instängd, så var det som om jag blivit utsläppt från fängelset och njuter av saker jag annars inte alls skulle utsätta mig för.
Hallå liksom... JAG ute i julkaoset... mellandagsrea!!!! Klingar inte riktigt rätt.
Det var kravallstaket, kö och väktare för att över huvud taget komma in på Elgiganten i Barkaby.
Parkeringen mot MediaMarkt var inte bättre den.
Folk kör verkligen hur fan de vill...
Maken varnade mig lite om att det är ganska många... hrm.. .nysvenskar... men jag måste erkänna att han har helt fel!
Man behöver inte ens åka utomlands för att känna sig utomlands, bara åka dit!!!
O. M. G säger jag..... VAD FOLK!
Och det gick inte att tjuvlyssna på en enda, för svenska var inte det språket som hördes i stor majoritet inte.
När jag tänker på trafik kaos som man sett i Italien, Turkiet och de flesta andra europeiska städer jag varit i... så var inte kaoset på parkeringen så oväntat faktiskt.
Varannan bil existerar inte... det är våld och tränga sig före som gäller!!!
Chockad!
Men inte avskräckt.
Vi handlade inget, utan strosade runt (ok... vankade) och tittade på allt och ingenting.

Fann ett märke som jag tycker är coolt.
SMEG - Med inspiration från 1950 talet.
I love it!!!



Sååå som sagt.. NU är jag trött... Robinsson om 5 min och nu är det bara att softa :-)

Nu väger bebisen ungefär 875 gram och är knappt 37 cm lång från topp till tå.
Ögonen öppnar och sluter sig, bebisen sover och är vaken på regelbundna tider och den kanske suger på fingrarna eller tummen.

Sov gott och dröm sött!
En del experter tror att bebisar börjar drömma vid ungefär 28 veckor.
Vad skulle de drömma om?
Ingen vet helt säkert, men hjärnan är mycket aktiv även denna vecka.
De karakteristiska vecken börjar uppstå på dess yta och mer hjärnvävnad formas.

Om du känner rytmiska fosterrörelser nu, kan det mycket väl vara hicka – vanligt denna vecka och under resten av graviditeten. Anfallen av hicka brukar inte vara så länge och går över av sig själva. Din bebis fortsätter att andas in vatten snarare än luft.

Nu når livmodern din bröstkorg, vilket kan göra dig andfådd, om du inte redan är det. Från och med nu och under de sista tre månaderna är det inte ovanligt att drabbas av kramp i benen, hemorrojder, åderbråck och klåda på magen.

Då är julstöket över för denna gång, och även detta år är den bestående av personer som visar sitt rätta jag.
Meningen med det är att passa på och ta tillfället i akt och bejaka sitt eget "Jag".
Och agera på det.
På så sätt finns det en möjlighet för hela omgivningen att finna harmoni och bilda egna uppfattningar.
Alla finner vi våra egna stigar i livet, men man behöver inte dölja att man vandrar dem.
Man SKA inte dölja dem! Familjemedlemmar utvecklas olika.
Och ingen har rätt att klandra en för att man väljer dem.

Personligen var julen ganska jobbig.
Månaderna innan var jag sängliggandes, sen när jag äntligen kan börja röra mig... så blir jag sjuk... trots det kämpar jag mig igenom julen med nässpray och snoriga nässdukar.
Då blir istället maken helt plötsligt knockad av superhög feber, liggandes i två dagar.
Nu återstår att se vem av barnen som drabbas först, min gissning är att det blir dotra som redan nu börjat visa tecken på sjukdom.

Ingen ordentlig julhandel inför jul.... vilket jag lider mest av kanske... blev inte som jag tänkt mig.

Vi satsar på myspys till nästa jul istället, och får vara tacksamma över att vi iaf kunde umgås med varandra. Det är ju det julen går ut på :-)

Även vissa andra saker har visat sig över jul, och det är dags för oss att agera på dem....

Jag fick min efterlängtade Elux assistent med köttkvarn och pastaskivor :-)



Maken fick av  mig ett vinskåp med plats för 18 flaskor :-)



Kidsen fick mycket av det de önskade sig, mer än de önskade sig och lite till :-)

Nu är det lite vila, alvedon och nässpray (och Kalle Anka såklart) för sedan åker vi hela bunten till Makens moster för att fira mer Jul :-)

GOD JUL!
HOPPAS DAGEN BLIR TILL BELÅTENHET!

Precis när jag är millimeter från att begå ett hemskt brott, så räddas jag av min käre make.
Får skrika av mig och samtidigt öppna dagens post.
Bland posten ligger nämligen ett kyvert från vår husleverantör med det gladliga beskedet att den 29e januari kl 07.00 kommer första leveransen på vårt nya hus!!!

Hurra hurra hurra!!!!

Det innebär, att inom en månad skall killarna ha fixat vägen och bron så lev kommer fram. De skall även ha påbörjat alt redan gjort klart grunden!
FY FAN VAD SKÖNT!
Något att se fram emot och gör att jag kan bita ihop ytterligare ett par veckor, för jag ser slutet....

Maken är nu även ivägskickad för att fixa det sista innan jul. Lyckades, trots min snoriga hjärna, få ihop till en ToDo list så han inte behöver fundera så mycket.
Själv sitter jag här i soffan, med snorpapper i högsta hugg... funderar på en ny dos med alvedon och försöker samtidigt piska igång hjärncellerna för att fylla i avlopps papprena.

Ett varmt bad skulle inte sitta helt fel måste jag säga... men det finns inget badkar....

JAG BLIR GALEN!!!
Det kommer sluta med att jag exploderar i ansiktet på någon!!!
Hur svårt ska det vara att följa instruktioner???
Om jag säger NEJ, hur tänker man när man helt sonika går rakt emot det jag säger???

Jag måste flytta här i från, innan mina hundar blir för feta, för odrägliga och innan jag slitit skelettet ur mina svärföräldrar.....

AAAAAAAaaaaaaahhhhhhh!!!!!

I natt när jag försökte somna samtidigt som jag försökte koncentrera mig på att andas, så dök en massa skriverier upp i min skalle... men som vanligt är allt borta på morgonen.
Synd, för jag måste tillägga att det bästa tillkommer nattetid... och med mitt minne så faller hela skiten ;-)

Det ser mörkt ut på förkylningsfronten, men ljust ut på graviditetskrämpefronten. Är inte det ironiskt så säg... är det inte det ena så är det det andra....
04:40 var det dags att kila upp och kissa.
Eller ja... kila upp var ju lite av en överdrift.... kilade så gått som ett sjölejon klarar av. Upp kom jag iaf, och jag hann till toaletten innan kisset började rinna.

Jag har funderat på det här med vaxning.. trots att jag är tjej, så är det en främmande grej för mig.
Det är sällan jag slösar pengar på mig själv (när det gäller hår som ska bli fint, hår som ska bort eller naglar) när det finns andra saker att lägga pengar på... men nu, när det inte finns så många alternativ för mig (ngn hjälp från karln får jag ju inte) så måste jag överväga vaxning. Ett snabbt, förhoppningsvis effektivt sätt att få bort delar av den matta som fyller ut trosorna.....
Vet inte hur ni resonerar, men personligen har jag ingen lust med att ha behåring som sprider sig från troskanten ner mot knäna.
Som vildvuxen trädgård... ju mer det växer, desto jobbigare blir det att få ordning på det ;-)
Tycker egentligen att maken frivilligt borde erbjuda sin assistans i detta problem, då han är den enda som lider av det. Jag ser det ju inte förrän det spridit sig halvvägs mot knät ;-)

Nu ska vi se om jag kan få igång svärfar till att griljera skinkan som han så hastigt sa igår (när svärmor satt bredvid visserligen) att han kunde göra då jag inte kan pga förkylningen. Dock befinner han sig nu på övervåningen... lika osynlig som han brukar vara när jag är hemma.
Kanske makens hemmavistelse ändrar saken sen... you never know...

23 December....och jag är fortfarande tokförkyld... trots citroner, trots de flesta huskurer... galet.... Jag är begränsad, och makens To Do list bara växer....

Den enda smaken som känns i munnen är en svag smak av blod och snor.... äckligt kan tyckas och jag böjd att hålla med... riktigt groze faktiskt.
Nu skall jag trycka i mig ytterligare en alvedon, spruta näsan full med nässpray så jag kan sova....

Håll tummarna för att dagens kur hjälpt mer än gårdagens... mycket värre än så här kan det väl knappast bli... eller?

Svärmor har dessutom fått för sig att jag ska äta en massa citroner....CITRONER!!!??? 
Vad det är för huskur har jag ingen aning om, men jag är böjd att försöka med det mesta nu faktiskt.

Tomten... hur göra i år?
Vet inte hur ni andra har det, men jag har sagt att tomten är sjukskriven.
Sjukskriven pga utbrändhet.
Förr i tiden önskade sig barn slädar och bilar... enkla saker att bygga och därför hann tomten och nissarna med allt innan det var dags för jul.
Nu önskar sig alla barn högteknologiska prylar vilket har resulterat i att nissarna måste gå kurser för att klara av att producera allt, t o m tagit in konsult nissar från Kina.
Detta har då även resulterat i att värdefull tid tagits från produktionen och tomten him self fått rycka in.
Därför är han nu sjukskriven.. sjukskriven pga utbrändhet och kanske måste skicka alla paket i år.... inte lev dem personligen....

Jag kans inte säga att kidsen trodde på det, men det köper mig tid tills jag kan fixa en främmande bra tomte till nästa år... lagom för att göra dem förvirrade ;-)
Mysteriet med tomten måste ju finnas kvar... he he he

Det finns vissa människor, som bara sprider negativitet runt om sig.
Folk som aldrig kan vara glada för andra, eller säga ngt snällt utan att lägga till en negativ kommentar.
"Den är fin, men...."
"Vad kul, men.... "

För det mesta kan man ignorera dessa personer, men ibland går det mig extremt på nerverna.
Hur Fan kan man gå omkring och skita i om vissa kanske t o m blir sårade av kommentarerna som bubblar ur munnen på dessa idioter rent ut sagt!
Eller så är man verkligen medveten om att folk runt om en inte gillar ens sällskap och t o m undviker personerna i fråga så man måste negga ner så fort man får en chans....

Jisses, hitta en skog... där ingen befinner sig, och sätt sig å snacka med en mossig sten eller ngt!

Blir ingen middag ikväll.
Nu hänger det på om det blir någon "jul" i jul.....
Vem vill ha mina bakverk? Vem vill äta av skinkan jag gör?
Vem vet om det är härlig glasyr eller en skvätt snor som dekoration på bakverk eller matverk.

Maken kan göra, det vet jag ... men det tar bort lite av nöjet med själva produktionen som jag sett fram emot.

Utan att försöka låta allt för deppig, så drar jag mig nu... febrig och snorig.. undan från allmänheten, in på mitt rum och försöker sluta tycka synd om mig själv....

jävla helvetes skit!!

I dag har inte Philippa rört sig mycket alls.
Ingen kick... inget slag.
Funderar på om hon rört sig över huvudtaget.
Kanske sitter hon i sin värld och beundrar den nyss utkomne lilla flickan uppe i vildmarkerna Orsa.... Grattis till de stolta föräldrarna!

Även grattis till mamman som från och med i dag kan påbörja den långa vandringen tillbaka till sin normala kropp.

Får mig att tänka på tidigare förlossningarna med kidsen som redan terroriserar min vardag (dessa underbara smådjävlar).
Först står man där med sin stolta gravidmage som, trots ökning på alla andra ställen, för att sedan efter förlossningen inse att även utan bebis finns det där en mage.
Fast efteråt är man inte så stolt över den.
Den är alldeles för stor för att rymmas i vanliga byxor, och alldeles för degig för att hålla uppe ett par mamma byxor av samma storlek som man hade när man kom in.
Som tur är, har jag denna gång ett par mamma byxor av mindre storlek som jag hoppas kunna använda efter förlossningen.
Jag skall bara komma ihåg vart jag lagt dem, och hoppas på att mina feta lår (som numera tar samma plats som VARSIT sjölejon i sig) lyckas klämma sig i dem.

Det är tur att man får med sig detta underbara lilla knyte hem, annars skulle jag bli helt knäckt av att se hur kroppen min förstörts.
Bristningarna på magen... kanske t o m ngt enstaka brännsår om det vill sig riktigt illa. Jag har ju en tendens att lägga magen på plattan närmast när jag står och lagar mat och använder plattan längst in....

Nej nu ska jag tänka på ngt roligare.
Kanske ägna en fundering på hur det kommer sig att just JAG blivit tokförkyld, och ingen annan i min omgivning!!!!
Snoret ligger toktjockt i näsan, trycker upp mina hjärnceller i skallen och ser till att varenda kanal täppts igen. Tårarna rinner och jag kan knappt äta för att jag måste samtidigt kunna dra in en gnutta luft (u know... syre... utan syre dör man) mellan tuggorna.
Varvar näsdukarna med nysningar, som visserligen i sig rensar näsan ganska bra.
Det är en sak när snoret hamnar i handen... bara att torka av... men värre när jag missar handen, och ändå känner att nysningen rensat näsan.
Tur att man har en boxer hund så jag kan skylle ev kletiga glegg som hänger längs väggarna på honom ;-)

Det är massor av saker jag borde fixat igår och idag... men förkylningen klubbar en sådan människa som mig värre än den klubbar ev karlar som drabbas... och ni vet väl vad man säger om karlar och förkylning???

Just nu njuter jag av tystnaden i huset.
Ingen är hemma.
Maken jobbar, kidsen på avslutning, svärmor jobbar och svärfar... ja, han jobbar antingen eller så är han någon annanstans... honom vet man sällan vart man har honom.
Jag passar iaf på att njuta så länge jag är ensam.....

Seeee you guys!
Snörvel!

Ett tag kände jag mig faktiskt riktigt bra från förkylningen, men som vanligt kan man inte lita alls på det.

Svärfar firade sin 65e födelsedag idag och det har varit ett fasligt  fejjande och meckande.
Nu rä det iaf slut för idag och jag ska, så fort kidsen somnat, dra mig in till rummet och spruta näsan full med nässpray så jag kan sova.
Maken, isstänker jag, ommer köra sitt vanliga trista spel natten lång...

Varför inte liksom.
Var och varannan person har fotobilder tagna från Model House, och nu ringde de även mig.
Men jag är ju gravid, ca 20 kg tyngre än vanligt och ingen lust att sätta det på pränt.
... eller kanske jag ska det iaf....
Nej.... min gissning är att de inte har kläder som passar mig, och jag vill mer än gärna göra dessa foton... men inte när jag ser ut som jag gör idag.
Har ju knappt gått med på vanliga mage foton ju....

Typiskt att ett sådant erbjudande skall komma just nu.... FAN!

Det är väl ändå fruktansvärt typiskt.... som om inte jag legat ner tillräckligt tiden som varit, så ligger jag nu däckad i sängen av en vanlig jävla förkylning.
Lagom innan jul som sagt.
Morr....

Bara ett par dagar kvar till julafton och snoken känns som om det korkats igen ordentligt.
Svullet hela vägen upp i skallen och det enda som produceras i massor här är nu snor. Bara att vräka i sig nyttigheter och hoppas att det går över innan man måste vara social mot folk :-)

Makens julklapp har nu inhandlats, och det är en mycket lyckad inhandling.
När han såg storleken och kände tyngden på paketet blev han som ett litet barn och har tassat runt det, kännt på det och dyl... Me love it... hehe.
Tog tid, gjorde mig mycket förvirrad.... men det var det värt!
Han kommer ALDRIG lista ut vad det är för ngt....
Mwoahahahaha!!!

Är det någon som missat att snön vräker ner, precis som den senast gjorde på underbara 80-talet?
Snöhögarna växer sig stora och det finns gott om utrymme för de stackars fantasilösa kidsen att bygga både kojor och grottor.
Dessvärre är det vanligtvis deras mor som står för fantasin när det gäller sådana saker, så nu när jag sitter här inne och inte kan göra så mycket annat än beskåda det vackra snöfallet, så blir det inga kojor....
Men om jag ger dem lite tid, så kanske deras egna hjärnceller börjar jobba någongång och de får röven ur att göra saker som inte enbart har med materiella saker att göra.
Gissa om detta skall bli en av de första sakerna jag ändrar när vi flyttar ut på landet. Börjar redan nu, men det är inte lätt...
"bygg en grotta nu, men akta er för den gula snön... "

Jag har iaktagit den underliga grannen här.... han är Norrlänning och retar gallfeber på svärfar.
Själv tycker jag att det är underbart roligt att locka fram honom i långa konversationen för att sedan avbryta dem när han snackar som mest.
Det här är nämligen en vuxen person, med familj och barn, som verkar ha lika många hästar i båset som Morgan i Ullared.
Frugan däremot är underbart trevlig....
Här om dagen mötte jag Norrlänningen när han stod och skottade snö.... eller rättare sagt... putsade ytan han redan skottat.
Han är tio gånger värre än Ålänningarna som bor längre upp på gatan, och som annars brukade vara min normala vinterunderhållning.
Jag bad honom att fortsätta på svärfars uppfart när han var klar, då han gjorde det så fint och bra... och då fick jag veta att han var Norrlänning, hade bott på nr 22 (vad nu det har med saken att göra) och hans far lärt honom att om man ska skotta snö, ska man göra det ordentligt. Missar man skottningen i oktober så är det omöjligt att få det slätt och fint sedan.
Okkkkkaaaaaay... tänkte jag och gick sedan in.

Nu har jag däremot skickat ut både svärfar och maken för att göra en insats på uppfarten här. Eftersom vi inte började i oktober, så misstänker jag att vi inte får den fin. Han sa nämligen inget om att det måste vara snö i oktober, så man kanske ska förbereda på annat sätt... vad vet jag.
Det enda jag vet med säkerhet är att vi inte gjort ett dyft i oktober.

Stugan kan vi heller inte åka till, även om varenda kroppsliga och känslomässiga cell längtar dit ut. Snön är säkter 10 gånger mer därute, men vi har i dagsläget inget annat än en snöskyffel att skotta 400 m väg och en 150 m gångstig upp till huset. Känns sådär.
Känner jag min make rätt (väljer den lätta vägen även om den i slutändan blir den svåraste) så skulle han köra ner, köra fast och tillbringa resten av tiden med att kämpa loss bilen.
Så vi åker inte dit.
Entreprenören skulle dit nu i veckan ev, så vi kan förhoppningsvis svänga förbi och kolla nästa vecka.... Jag har varnat honom för snön, men han sa att det itne var ngt problem.
Så vi får se...

Nu tror jag att jag ska ta på mig min gigantiska jacka som jag lånat från min make, och ställa mig ute för att titta på när snön faller ... kan inte låta bli ;-)

Jag vill flytta ut till stugan... fast inte bara flytta ut dit, utan "göra mitt bo".
Jag vill åka till Ikea och köpa alla detaljer som skall köpas.
Jag vill ha allt klart.
Jag vill ha vårt nya hus NU!!!!
Och det är fucking 5 månader kvar!!!!!!!!!!!!
... fast tro mig, vi flyttar innan dess.....

Blev ingen utflykt för mig idag.
Men förhoppningsvis i morgon.
Fattas bara att det skulle vara slut när jag väl kommer iväg, alternativt att det inte finns någon som kan hjälpa mig att ta ut prylen när jag införskaffat den.
Inslagningen lär bli problem den med.... den e lite... eh... stor.

Inte heller blev det en promis till loppisen idag.... får ta även det vid annat tillfälle.

Maken har stått och gjort "nonna" köttbullar hela dagen, och de smakar gudomligt!
Aldrig mer färdigköpta köttbullar!!!
Vi har trånat efter det där receptet i evigheter, och nu har vi det äntligen då det finally gick fram att gn inte längre kan göra köttbullarna... hehe....

I stället för härlig frisk luft, så blev det till att sitta framför datan.
Jag hoppas med att kunna avklara bakning i kväll/natt och får därför offra allt annat.
Kanske en kort promis i det underbara vintervädret i kväll.....

Usch och fy!!
Lekte lite med webcameran och tog bilder.
SHIT så jag ser ut!!!
En stor jävla koloss!
Bara sväller mer och mer hela tiden.... efter de där bilderna har jag ingen lust att gå ut bland folk!
Fy fan!

Jag har nog nästan bestämt mig för vilken julklapp min make ska få.
Nu gäller det bara att jag ska ta mig dit, innan de sålt slut på alla.
Efter mycket velande fram och tillbaka känns det som om jag inte kan finna en bättre julklapp, och jag hoppas verkligen de finns kvar när jag väl lyckas ta mig dit.

Nu är du 26 veckor gången (eller gravid i 27:e veckan, om du föredrar att räkna så).
Din bebis hörselnerver blir allt känsligare och om den blivande pappan pratar med bebisen nu, kommer den eventuellt lära sig känna igen ljudet av hans röst.
Ju mer bebisen hör pappas röst redan i livmodern, desto mer lugnande inverkan kommer den att ha när bebisen har kommit ut.
Högläsning för den blivande mamman, kanske? (ha ha ha... som om Matte skulle göra det)

Nu är bebisen lite drygt 35 cm lång från topp till tå och väger strax över 750 gram(Philippa väger dock redan 830 gram enligt ultraljudet den 15e).
Ögonen kommer att börja öppnas kring den här tiden och mot slutet av sjunde månaden kommer reaktionerna på ljud att mogna, eftersom hörselnerverna är mer utvecklade då.
Bebisen fortsätter att ta små "andetag" som träning inför livet utanför, även om den än så länge andas fostervatten istället för luft.

Nu växer bebisen snabbt och hjärnan utvecklas i intensiv takt. Detta gör att ditt näringsintag är viktigt. Fortsätt äta en välbalanserad kost med mycket grönsaker och fullkornspordukter. Fiberrik mat, som fullkornsprodukter, linser och råris innehåller mycket B-vitaminer och hjälper till att förebygga förstoppning.

Din föräldragrupp kommer förmodligen att börja om ett par veckor (om den inte redan börjat). Träffarna ger information om förlossningen och början av föräldraskapet och om ni kan delta båda två, är det allra bäst. Att vara välinformerad gör resan lättare.

Ju fler man är, desto mer ljud blir det....
Jag gillar det inte, men Philippa verkar tycka om det. När det är liv och rörelse runt om, så kickar hon gärnet.

"Nonna" går omkring, vädrar trots att det är minusgrader, sjunger julsånger och får barnen att skratta.
Maken i sin tur går omkring och retar alla som han kommer på.
Sonen tjatar om att få titta på sport på tv. Dotra kelar med dogsen.
Själv sitter jag här och funderar på vilka meningar det var som cirkulerade i skallen min under nattens timmar.
Av någon anledning, för att jag inte tar datorn och skriver med än gång, så försvinner de roliga meningarna och kommentarerna så fort dagen gryr.

Under natten så fick vi första reaktionen från Tyson vs sparkar från Philippa. Han verkade inte förstå varför det kändes som det kändes, men han försökte flytta på sig för att slippa det störande duttarna.

Eftersom maken är chaufför för alla utflykter idag, och jag är befriad både från julhandling och sällskap så kanske jag klarar av att få julgodiset bakat nu under helgen.
Förhoppningsvis blir det även ett besök till M och C med familj på söndag.

FAN!

I dag informerade jag min son om att han inte får svära. Inte heller får han säga fula ord, det accepteras inte.
Då jag själv svär som en borstspindel, och min tunga både ruttnat och spottat ut svarta grodor i åratal förklarar jag genom att helt sonika förklara situationen.
Den person som ständigt måste fylla ut sitt vokabulär med svordomar och fula ord, har ett väldigt litet ordförråd.
De som har ett bra och brett ordförråd, behöver inte dessa ord, då de helt enkelt använder sig av "rätt och fina" ord.
M a o Mitt ordförråd suger.
Men han är liten och skall fortfarande utveckla sit ordförråd ;-)
Sen var det färdig disk.
Tänk att kidsen aldrig verkar känna ett behov av att ifrågasätta sin mors brist på intelligens.... hrm....

I flera dagar, månader och samma sak varje år... så har jag nu ett stort problem.
Vad ge min make i julklapp?
Det han vill ha, skaffar han sig innan jag får en chans att veta vad det är.
Kläder är trist, det shoppar han ständigt iaf.
Jag vill ge honom ngt speciellt... det vill jag varje år.
Men vad fan ger man en som har allt? Och det han inte har skaffar han sig?
Det borde vara totalt förbjudet att inhandla saker till sig själv under vinterhalvåret.....
Jag har än idag, den 18 dec, inte den blekaste aning om vad jag ska ge honom i julklapp.
Och tiden tickar på....

Kändes som om jag precis somnat när det var dags att kliva upp med Milis kl 06 i morse.
Helt galet tidigt... och när jag sedan somnade igen, för att vakna 12.30 så hade jag drabbats av den vanliga snoriga tillvaron som man brukar ha när vintern slår till.
Det man tacksamt kan veta är iaf att det inte är svinis, eftersom vaccinationen redan torterat mig i armen för ett bra tag sedan.

Sonen skulle ner till centrum efter skolan, och jag var den automatiska follow along.... in och ut snabbt.
Shit vad folk... jobbar de inte på dagarna??
Sonen tyckte det var underbart roligt att högt och ljudligt poängtera att han lätt kunde komma före mig, trots att han gick i den söligaste hastigheten han kunde.
Parkeringarna (iaf de som var gratis) var helt fulla och jag tänker inte gå 500 m i kyla med en jacka som inte täcker tuttar och mage för att sedan gå samma väg tillbaka.
Bara sträckan i sig är en utmaning.... men kylan är så bitande att jag med min söliga hastighet inte ens får fram en anstymmelse till värme av mina ansträngningar.
Nej, det blev att parkera på betalparkeringen och gå denna sträcka inomhus.
Det räckte för att idag sätta igång världens värkar i magen.....

Tanken var, som tidigare dagar, att det skulle bli lite bakning nu på kvällskvisten.... men jag vete 17 om jag pallar.
FAN!

Possitiva i den annars så mörka tillvaron:
Philippa sparkar
Maken kommer hem och kan assistera mig
Det är helg och maken är hemma i hela två dagar!

Är nu under 100 strecket....

Fy fan vad det stinker!
Det sätter sig i halsen och stockar igen alla celler... bläek!!

Av alla som "bor" här, så finns det en enda rökare. Som röker inomhus.
Har försökt ändra på det sedan tio år tillbaka, utan bra resultat.
Men så är det ju överallt... icke rökare anpassar sig efter rökare. Även fast rökning även är farligt i passiv inhalering.
What to do, what to do... det är ju dennes hus.

-"varför bor du här om du tycker det stinker så?" frågar min dotter....
- "well... av den enkla anledningen att jag inte FÅR bosätta mig ute i stugan för pappa" svarar jag tillbaka.....

Slutade själv röka för snart ett år sedan, och jag skäms över att jag utsatt andra för detta äckliga och stinkande skit...
Bläek!!

Yes!
Förlossningsakuten har återkommit till sin normala sändningstid, upptäckte jag idag när jag zappade på den kassa tvkontrollen som tejpats mer än en gång.
Inget går upp mot de där skrikande vaginala förlossningarna som filmas i stridens hetta men som tur är censureras just den vaginala biten bort.
Enbart ett skrynkligt blodigt ansikte dyker upp bakom mammans alltför höga skrik.

"Åh... It´s my baby... my baby"
- Tror fan det din kossa(känns som ett bra ordval att klanka ner på andra när jag är så stor som jag är... Program från USA är super just då), varför skulle du annars vara där du är nu?
Suck!

Då och då byts dock de vaginala förlossningarna ut mot kejsarsnitts bilder, och jag förstår verkligen varför de skärmar av synfältet för den blivande mamma.
Herregud vad äckligt!!!

Jag älskar tystnaden.
Den e nice.
Sitter inne i tvrummet och spanar ut för att se om jag möjligvis finner min käre vän skogsmusen.
Men icke... för kallt även för honom.
Misstänker även att det kan vara föga possitivt om jag börjar mata honom med godsaker oxå... det är ju inte mitt hus.
Men musen är söt...

Ironiskt nog, sitter jag nu här med en skogsmus och sparkande mage som mitt enda sällskap.
Svärmor är med svägerskan, barnen i skolan, maken på jobbet och svärfar sover igen lite sömn... galningen går ju upp kl 04 på dagarna.
Lagom till sista kisspausen ungefär... hehe.

5 hallonstänger, 6 dumlekolor och 4 samtal senare så sitter jag nu alltså här och väntar på att ngt ska hända.
Uppdaterar lite i bloggen, funderar över många ACK så trista inlägg bloggare i allmänhet har nu.
Funderar även på det här med radbrytningar.... folk verkar inte veta att man faktiskt kan underlätta läsning i annars så trist material genom att helt enkelt införa en automatisk paus för ögat.

Philippa har utökat sitt utrymme i magen.
Men hon betalar för det inte mer hyra.
När folk tar en förgivet kan jag bli vansinnig, men det känns inte riktigt som om hon tar åt sig mina ord, utan hon verkar helt enkelt tycka att det är hennes fulla rätt att ta den plats hon behöver.
Föga bryr hon sig om mina lungor, min matsäck (som sista tiden varit min enda hobby att fylla) och alla andra tarmar och organ som tidigare hade en given plats där hon nu upptar ytan.
De senaste inblickarna i hennes tillvaro, så har hon haft huvudet neråt (hon känner nog inte av mina fisar... då hade hon valt en annan ställning) och fötterna uppåt... .
Njae... kanske inte hela tiden... fötterna var ju faktiskt, under en väldigt lång tid på 4D ul, uppe vid munnen samtidigt som hennes händer höll för ögonen.

Hur som helst .... detta innebär att hon sparkar uppåt för det mesta... just på den lilla yta där de organ hon pressat undan, befinner sig.
En klunk kaffe = återanvändning när det kommer en spark.
Nej, riktigt så illa är det faktiskt inte.... men det skulle kunna vara.

Eftersom jag sitter och väntar på ngt... som jag inte riktigt vet vad... så skulle detta inlägg bli väldigt långt om jag fortsätter skriva... långa inlägg är svåra att läsa.
Så jag avslutar detta inlägg här, och får ist uppdatera mer vid senare tillfälle om det finns möjlighet :-)

Bara 100 dagar kvar!!
Men eftersom mitt minne är så dåligt, så vet jag inte hur många dagar som redan passerat.
Känns som en evighet sedan vi mös likt kaniner ute i sommarstugan....

Trots mina krämpor och dyl mänskliga förhinder, så älskar jag den här graviditeten!
Känna rörelserna, se och uppleva allt jag fått uppleva med henne.
Pga komplikationerna så har vi ju även haft många koller, många ultraljud så det känns som om jag kan henne utan och innan.
Efter 4D ultraljudet, vet jag t o m VAD hon gör när det känns på ett speciellt sätt... :-)

Om nu det vaginala ultraljudet hade varit vibrerande hade jag nog skaffat hem en sådan apparat. Njutning och koll på en gång.. kan ju inte bli mer nice ;-)
Gyn undersökningar i sig är faktiskt inte så skoj.

I dag består dagen av samtal.
Sedan en fika nere i centrum med kidsen, kanske en sväng till Rusta oxå för att se om det finns korgar... men orkar jag inte gå, så får jag skicka maken med kids i helgen.
Mia måste även få grajorna :-)

För att underlätta mitt egna behov av att göra saker fast jag inte kan, så lägger jag istället planerna på vad som skall göras till nästa jul :-) Det funkar :-)
Och då kommer jag dessutom ha mer tid under året att fixa det vart efter som....

Nu: Samtal på agendan!

Jag vill verkligen ha apelsin juice!!!
Iskall god apelsin juice!!
Helst färskpressad!
mmmmm

Jag är fortfarande fruktansvärt sugen på Apelsin Juice!
WTF
Vad är det med dessa cravings!
Glad dock att jag slipper godiset ;-) Alltid en fördel :-)

Kvällen blev väldigt trevlig, även om jag inte klarade av att göra allt jag skulle.
Svärmor är nämligen ledig, och även mycket nyfiken på bakning :-) Fick mig att inse, att även om det är för sent för att bli assisterad av kidsen... så ställer gärna svärmor upp :-)

I morgon får det bli (förutsatt att jag pallar) en toscakaka och kanske en saffranskaka :-) Enkla och lätta :-)
Saknar fortfarande mina älskade bakformar dock.
Att jag såg till att allt packades i sep kartonger hjälpte ju föga :-(

Jag vill försöka hinna med så mycket som möjligt, men måste anpassa mig efter vad kroppen orkar med.
Nu värker mina höfter, fötter och ben och jag är så slut att jag mår illa.
Ändå har jag inte gjort mycket alls.

Lunch med arb kamrat, till frissan med kidsen, lite lite julhandel och tillverkning av vaniljkola.
That´s it!
Jag hann inte åka och köpa apelsinjuice, vilket då innebär att jag kommer vara sugen på det hela natten... och jag hann inte baka en rocky road kaka, och jag hann inte åka förbi Mia med grejer.
Inte heller hann jag skriva jul listan, slå in paket och gå igenom papper.

Det börjar oroa mig lite, att denna svällande kropp kommer ställa till mer problem för mig än jag först trott. Gulliga Philippa finns ju så jag kan se henne röra sig varje dag (film från UL) men fyra månader kvar!!!!
I will be huge!!!

Åh.. Julhandeln i dag blev på HM till minsta systerdottern.
När jag var där så passerade jag den underbart söta baby avd och fastnade där.
Men oss hem kom följande:

Jacka och mössa i Hello Kitty!
Det var ren tur att jag inte shoppade en hel garderob full med saker till Philippa.... haha.

Nej... jag inser att jag, trots att det faktiskt är bra mycket bättre än att ligga still, har det tuffare när jag får röra mig än tidigare. Och det är pga att det är så mycket jag VILL göra... men jag rör mig som en fet, gravid blåval på torra land!!
Och snart är julen här.....

Tanken var att jag skulle baka lite julgodis idag efter alla utflykter som pågått under dagen.
Men nu istter jag här fetmätt och funderar på om det kommer bli av eller om jag kommer skjuta på det en dag till.
Finns inte så många dagar kvar till jul och det är inte bara bakningen som jag ska göra utan även lägga ihop alla presenter fram till dess.
Vilka presenter... tänker jag inte tala om... för det finns ju de som läser detta, som skall få presenterna ;-)

Lunch i stinsen blev det. Och bra gick det.
Men jag gör inte om det. Då tar jag det på närmare håll.
Nu ligger jag här, helt slut och seg i väntan på att båda kidsen skall komma hem så jag kan forsla ner dem till Centrum för frisering.

Graviditet medför en magisk grej för mig icke tjejig person. Hår och naglar växer som ogräs och jag har mer än en gång förbannat mig själv om att borsten inte går att dra hela vägen genom håret, eller att jag klöser och petar mig själv med naglarna på ett mycket ömmande sätt.
Trots detta försökte jag faktiskt sitta med en nagelfil igår... eller ja... sitta är ju inte direkt ngt jag kan göra  inne hos oss... men halvligga då.
Vänsterhanden blev ok... men högerhanden.
My god! Det var ju tio gånger värre än att måla naglarna.
Jag lämnar dem istället åt sitt öde..... stanna kvar eller gå av... gilla läget helt enkelt. Orka!

I dag står jag framför ytterligare ett test.
Jag ska ta mig tihll Stinsen och möta upp en arb kamrat för lunch. Jag hoppas verkligen att det går bra och utan värk då jag även lovat kidsen att åka till centrum för att de ska få klippa håret.
En aning sugen på att klippa själv oxå faktiskt... men vet inte om jag klarar av att sitta i stolen så länge.
Tvivlar på det.
Blir väl för mig att ta saxen som vanligt och kapa håret rakt av bara.

Bitr rektor ringde även igår.
Klassrummet bredvid Ollans klassrum hade brunnit i går kväll och därför skulle barnen samlas på annat ställe.
Några detaljer fick jag inte, men jag funderar på om det antingen är ett kvarglömt ljus... eller en påtändning.
Rykten säger att det varit mycket klotter uppe på skolan, och Dotra drog genast den slutsatsen att det måste vara samma gäng.
Tragiskt att den sista skolan här i Väsby som ändå har "något sånär" bra rykte, även skall sunkas ner av tonåringar vars föräldrar inte har koll på dem.

Nej... nu måste jag vila lite innan jag hoppar in i duschen.
Vinter förkylningen har funnit mig... den har letat sig ner i min hals och sprider sig i svalget och näsan.
Om det inte varit för att svärmor skulle städa (alla vet hur mammor beter sig när de städar) så skulle jag hellre kura upp i soffan med en kopp kaffe eller te... och snacka gojja.
Nu jobbar hon inge mer förrän i Januari, så nu får jag bättre sällskap på dagarna.
Inget ont om svärfar... men vi har inte så mycket gemensamt och han är inte så känd för sitt extrema ordförråd och sociala umgänge... precis som jag... (därför kan det gå en hel dag utan att vi talar till varandra).

Bilderna på Philippa när hon rör sig, och känslan som det ger.. känns enormt coolt att veta exakt vilka rörelser hon gör just för vissa "sparkar".
Rekomenderar verkligen de som funderat på 4D att göra det.
Det är en upplevelse.
Och ni som inte är gravida, men känner någon som är.... så finns det att ge bort i present, just en sådan upplevelse. På liveit.se

Och så har vi bekräftelsen att det är en flicka :-)



Kl 10 i dag var vi inne i stan, på 4D Ultraljud.
Det var en magisk upplevelse att få se henne i magen.
Först ville hon inte röra sig alls.... låg bara helt stilla och hade benen i kors.
Efter lite duttande runt började hon röra sig och vi kunde se henne öppna och stänga ögonen, munnen. Räkna fingrar på händerna och tår på fötterna.
Till slut tyckte hon dock att det fick vara nog.
Hon lade händerna för ansiktet, som om hon gnuggade ögonen, samt lyfte benen mot munnen.

Då gick det ist att få en mycket bra bild på könet, och vi fick det bekräftat att det är en tjej :-)
Vi kunde även se att hon redan vid det här laget, har vårt välkända hack i hakan :-)

Kidsen var helt lyriska!

Vaknar och ser ett underbart vitt täcke överallt!
Härligt.
och mer ska det bli!!
Nu vill jag inte vara här orörlig, jag vill vara ute i stugan, utan gravidmage och busa med barnen.



Igår var det dags. Jackan gick inte att stänga alls.
Om jag fortsatt dragit i kedjan hade den fastnat i huden.
Så kombinationen... snön är här, ingen jacka att ha på sig ... gör att det är ganska så kallt att vara ute.

Tack söta Sara för ett så rart medd som får en gravid hormonstint tant att tjura direkt på morgonen. Det fina med vänner, är att man inte alltd måste umgås hela tiden för att känna vänskapen.
Dito!

Nu hinner jag inte skriva mer, då vi måste bege oss i tid så vi hinner in till Stan och ultraljudet till 10 :-) Efter det skall vi till Sala och på byggmöte.
Hoppas verkligen inte att snön gör att vi måste ställa in mötet, då blir bygget försenat.

Den impulsiva spontana tanken hade kommit fram till den utomordentliga maträtten Falukorv och pasta. Men då stekpannan envisades med att enbart visa upp sin svarta sida, så fick hundarna ta korven och det fick istället bli en tonfisk sallad, bröd och vitlöks sås.
Eller, ja... bröd hade det blivit om inte maken glömt just brödet och vitlöks sås blev det då inte heller... eftersom den skall ätas genom att dippa brödet i såsen.
Så det blev tonfisk sallad.

Luciafirande var det idag ja...
Eftersom alla pensionärer hade barrikaderat stolarna, och de övriga som stod uppstaplade i just det syfte att man skulle sitta på dem... stod inkilade mellan människor som valt att sätta sig på golvet.
Så den stora feta gravida, fick helt sonika stå upp även detta luciatåg.

Efter luciatåget hade klassföräldrarna ordnat fika... eller jag, de hade iaf ordnat så att alla föräldrar fick ta med sig eget fika, och vi (barn, föräldrar, farföräldrar och morföräldrar) fick även den stora äran att pressa in oss i "ateljen" , som även kallas målarsalen. I denna sal finns det typ två till tre bord och en del stolar, så den stora feta gravida fick inte en sittplats här heller.
Det var knappt att man kunde urskilja ngt annat än en enträgen arom av bajs. Luften stod nämligen helt stilla i ateljen och man kunde mycket tydligt urskilja att varenda person inne i detta trånga utrymme, kämpade med att stå ut i trängseln och stå ut med denna doft.
Om det var en fis, någon unge som bajsat på sig eller så enkelt som en gång strumpor fuktade av en hel dags fotsvett har jag ingen aning om.
Inte heller stannade vi för att lista ut om doften skulle försvinna eller inte.
Vi drog.
Vissa hade jag dock gärna stannat kvar för att tala lite med... har missat allt sedan typ semestern. Men... får väl ta igen det vid senare tillfälle istället.

Sitter och talar med syster yster i telefon, när jag noterar ngt som rör sig i busken utanför.
Busken brukar vara full av gråsparvar, men den här såg inte ut som en gråsparv.
Så jag tittar lite mer....
... och där är den!!
Jag såg den!!
Den som inte finns!!
Skogsmusen klättrade omkring i busken och åt av bären som var där.
Lite och söt, rar liten grej.

... Eller egentligen kom jag inte på någon som helst kommentar till det hela. Kände mer en irriterad (dumförklarande) känsla, när det helt plötsligt lyckades vändas åt att det är mitt fel.... eller Mattias.
Då går det inte att göra annat än att skratta... för det var bra komiskt.
Så vad är det egentligen som förbryllar mig.

Jo, det är så... att på uppfarten här så står två bilar. Vår ena bil, och svärfars.
Denna dag stod svärfars längst in, vilket då innebär att vår bil måste flyttas för att han ska kunna ta sig ut.
Själv hade jag somnat om, och det var ingen som väckte mig..... inte förrän efteråt.

Jag blir först medveten om att ngt händer när jag hör bil larmet.
Men då det tystnar efter ett tag, så tänkte jag att ... äh... spela roll.

Sen kommer svärmor... himlar med ögonen och säger: "förlåt att jag väcker dig, men svärfar skulle behöva din hjälp". Sen flinar hon, så jag var lite förberedd på att det skulle vara ngt konstigt som inträffat.
Och mycket riktigt....
Vår bil startas inte genom att man vrider en nyckel.
Utan man trycker i en dosa, och sedan trycker man på en knapp.... För den som är van, så kan det tyckas väldigt tydligt vilken sida som är rätt resp fel håll...



Men för svärfar var inte detta tydligt, utan han hade helt sonika tryckt in... med kraft... dosan åt fel håll.
Och den hade fastnat.
Han fick inte igång bilen, och han fick inte ut dosan.

Jag försöker lirka lite, men ringer sedan min käre make... som säger en del saker som inte ens jag vågar skriva här, och inte heller ville jag vidarebefodra dem till min svärfar... så jag bad min make ringa honom för att lugna ner sin far.
Som tur är har vi en bekant som är meck inom just det märket. Maken fick ringa honom... och när denna bekant äntligen slutat skratta, så fick vi veta att det var bara att dra hårt.
Dvs samma styrka som användes när han tröck i den... asg..

När dosan väl var ute, vägrade svärfar köra bilen.
Den får heller inte längre stå ivägen för hans bil, utan vi får se till att flytta den tidigt på morgonen.
Upplevelsen verkar ha varit mycket hemsk, och bra hjärtslitande .... när bilen t o m blir bannlyst från gården.

ASG!!!

Dotra Emilia har även börjat uppdatera sin blogg då och då, och hon ville att jag skulle lägga in ett litet tips om den här... så då gör jag det :-)

Emilias Blogg!

Eftersom jag just nu ändå är vaken, trots att ögonen känner att de verkligen vill sova en liten stund till, så skriver jag dagens första inlägg.
Hemkommen från syster igår, efter tre dagars boende i Östervåla.
Mycket trevligt, men dock mer än jag klarar av..... När jag kom hem så var jag liggandes i smärtor i bäcken och mage. Svårt det där att veta hur lugnt jag ska ta det... och vad jag kan sitta på och hur länge....
Aja... bara 103 dagar kvar ;-)

Under natten hade jag svårt att sova, eller... inte svårt att sova, utan svårt att veta hur jag ska ligga. Lagom när jag somnar på ena sidan, vaknar jag av att det gör ont och måste vrida hela kolossen bara för att efter en stund upprepa samma procedur.

Idag bär det av upp till skolan vid 15 tiden för att se när sonen, trots lärarens "önskemål", är tomte.
Eget fika skall medtagas, då det inte är så enkelt för klassföräldrar att veta vad andra föräldrar vill. Baka behöver man visst inte fixa längre heller.....
Om jag vetat det alla gånger jag varit klassförälder hade även jag sluppit undan med den ursäkten.
För mig, kanske är jag löjlig, så räcker det faktiskt om man som klassförälder bara gör ngt för kidsen....
Kanske har jag missuppfattat det hela... hrm.

Fick svar från rektorn oxå, de skall vidta åtgärder mot den lärare som bar hand på killarna i fredags.
Thank god!

Nu... återfå ngn timmes sömn innan jag försöker hålla kroppen vaken resten av dagen :-)

Det var väldigt skönt att få komma iväg en sväng, men jag har även insett att jag är lika beroende av andra oavsett vart jag befinner mig.
Och med det menar jag inte bara beroende i det samband att jag behöver hjälp, utan även förståelse för att när jag säger till, så är det för att jag inte pallar mer....

Det absolut skönaste vore att flytta till stugan :-)

I härliga Östervåla ligger snön, visserligen tunt, på marken. Så fint!!

Bebisen väger nu nästan 660 gram och är ungefär 35 cm lång från hjässa till häl. Den gör andningsrörelser, men har fortfarande ingen luft i lungorna. Undersökningar har visat, att ett 26-veckors foster reagerar på beröring. Om du lyser med en ficklampa på magen kommer bebisen att vända på huvudet, vilket har tolkats som att synnerven har börjat fungera.

När du har tid på BVC kontrolleras ditt blodtryck och du får lämna urinprov. På så vis kan man upptäcka tidiga tecken på havandeskapsförgiftning och diabetes så att behandling kan sättas in om det behövs.

Fingrar, handleder och händer kan kännas domnade eller värka. Det kan bero på att karpaltunneln, liksom så många andra vävnader i kroppen, svällt upp. Det medför att nerver som löper i tunneln kläms, vilket kan orsaka smärta. Handledsstöd kan hjälpa, liksom att ta kosttillskott med vitamin B6.

My god vad trött jag är!!!
Ingen lek!

* Censurerade krämpklagomål *

Det tog musten ur mig att vara på luciafirande i skolan. Hoppas vi iaf får stolar att sitta på när det är dags för sonen på måndag....
Vid varje blinkning, så vill jag bara lägga mig ner och blunda... men icke... jag måste packa för jag ska ju hem till syster yster om ett par timmar.
Sova kan jag göra sen!!
Ser verkligen fram emot att bara snacka skit och umgås... var så himla länge sedan!

Ang min skrivelse till rektorn, så har jag tagit beslutet att själv skriva en artikel om det, om de inte agerar.
Vissa lärare på den där skolan, borde verkligen inte jobba med barn.... men hur ska man egentligen som förälder våga lita på sin magkänsla när det itne är ngt som sker rakt ut?
Ett barn kan ju faktiskt fortfarande tycka väldigt bra om sin lärare, även om den emellanåt är mycket hårdhänt. Det kan även vara så att barnet i fråga trånar efter sin lärares uppmärksamhet, och vill inte förarga mer än vanligt.

När jag talar med barnen nu när de är hemma, så visar det sig att även kidsen som uppträdde reagerade på läraren!
Skandal!!!!
... Nu vet jag dessutom vad hon heter.....

Luciafirande i morse... min stora tjej!
Så fina de var, men ack vad jag saknar den gulliga stämningen föräldrar emellan... när man kommer som förälder och är delaktig i barnens sång...
Det här var mer än uppvisning för eleverna, där vissa föräldrar fick medverka.
Tror lärarna mer hade önskat detta utan oss....



Tycker det är så enormt sorgligt, att majoriteten av lärarna verkar göra det mest för att "de måste" än att de vill. De verkar stressade och irriterade...
Speciellt en lärare, och det enda som hindrade mig från att agera direkt var att jag då hade stört hela uppvisningen... men ångrar mig nu.
Skrev dock en skrivelse till rektor, och hoppas - utan större förväntningar - att de agerar och inte som tidigare... sopar det under mattan....

"I morse, första lucia firandet på torget.
Vi är ett gäng föräldrar som kommit för att se våra barn sjunga.
Barn fylls upp framför oss, varav en spec lärare vars elever sitter i mitten, till vänster i lokalen.
Jag har tyvärr inget namn på läraren trots att jag försökt söka i skolkatalogen.
Inte heller hade jag en kamera med mig för att kunna fota henne.
Hon hade randig tröja, brunt page hår och glasögon på sig idag.

Det upprörande är hennes behandling och hantering av tre killar. Små killar!
Nr 1 har extremt svårt att sitta still och stör gärna sina kamrater.
Nr 2 hakar mer än gärna på, men sitter lugnt när nr 1 inte rör honom.
Nr 3 sitter bredvid, med tomteluva, stilla... men tittar på nr 1 och 2 då och då och flinar.

Det första denna lärare gör är att separera nr 1 och 2 genom att lyfta nr 2 i armen och släpa honom ca 1 m till en annan rad för att nr 1 inte låter honom vara.
Sedan går hon undan och sätter sig på en av de två stolarna som står vid dörren.
Under hela luciafirandet är hon på dessa killar, pet/skuffar irriterat på Nr 1 och 2 mer än en gång.
När nr 1 tar nr 3´s tomte luva, varpå nr 3 tar tillbaka denna och sätter på sig den igen... så går hon fram och sliter av nr 3 luvan.
Blickarna hon ger dem är inte trevliga.
Särbehandlingen och attityden mot dessa tre killar, allra helst nr 1 och 2 är mycket tydlig mellan dessa och de övriga eleverna... och då har jag aldrig förr sett denna lärare.
I mina ögon, och de föräldrar som stod bredvid, hade detta kunnat lösas genom att hon helt sonika placerat sig själv mellan killarna istället för att bära hand på dem.

Jag försökte ta mig fram till denna lärare efter tåget, för att säga min mening om detta, men hon försvann innan jag fick tag i henne."

OM det varit mitt barn... så hade jag inte nöjt mig med en skrivelse till rektorn, då hade jag polisanmält direkt!!!
Så illa var det!!
Får mig att fundera över de saker som Runby skola i Upplandsväsby, tidigare sopat under mattan....
Här lämnar man sina barn i en miljö, som man tror att de är trygga i, och så finns det sådana lärare som gör tillvaron otrygg och osäker...
Är lärarna för min son likadana? Jag menar... det finns de killar i klassen som skulle behöva extra tillsyn, blir de lika illa behandlade (aga) av sina lärare? Och hur undersöker man detta?

Det är ju inte slag, men ändå fysiskt handgemäng när det kan skötas på annat sätt.
Ska bli så grymt skönt när sonen byter skola.....

(pojken på bilden har inget att göra med händelsen på skolan, fann den på nätet)

Tog lite lång tid att få in ett inlägg i dag... först sov jag, och sedan var det en minikvinna (dotra) som snott min dator... Fick tillbaka den för en liten stund sedan.

Dagarna här går sakta framåt, men de ser iaf ljusare ut.
Idag ska jag ut med bilen en sväng och se hur det går. Antingen blir det bara en vända runt om i området, eller så kommer vi kunna ta oss fram till vårt mål, som i dag är Rusta.
Vad vi ska göra där vet jag faktiskt inte, förutom att komma ut lite.
Har tryck i magen idag oxå, men inget bebishuvud där iaf. Så det är bara att köra på.

Egentligen skulle jag skriva mycket mer men jag har sällskap av Gammel Nonna just nu och hon är väldigt pratglad. Blandat Italienska och Svenska, så jag måste verkligen ha stenkoll på samtalet... annars kan det gå hur som helst.
Så jag får helt enkelt pausa och skriva mer sen...

Jag har funderat på det där med hur kroppen anpassar sig under en graviditet.
Varför går vissa upp så mycket i vikt, och vissa inte?
Jag hör till de som gått upp mycket i vikt, men inte utan orsak.
Min tillvaro har ju varit stillaliggandes, och ätandes... och det ena leder till det andra.
Mycket vill ha mer.
Mycket fick betydligt mycket mer....

Men tro det eller ej... jag är nu ganska så less på att äta.
Inte för att det hindrar mig, men jag finner inte samma njutning i det och frossar inte på samma sätt.
Finns ju så mycket annat att tänka på än godsaker liksom.
Dessutom har parasiten i magen växt en del och tagit mer plats vilket gör att när jag äter så känns det efter en mycket kort stund av njutning, som om jag ska kräkas.
Något säger mig även, att om så sker... så är det inte lika njutbart när det kommer den vägen.. som när det åkte ner...

Förvärkarna kör till och från hela dagen, och det känns lite som om jag har en tennisboll mellanbenen.
Kanske dags att försöka ett spegeltrix för att se hur det ser ut.... lär nog inte räcka med en liten fick spegel, utan får nog ta en sådan där avlång så allt syns....

Jag råkar dock veta att det iaf INTE växt ut en pung...
... stackars killar....
Tänk er när en kille springer... vad det måste daska fram och tillbaka hela tiden.
Kanske kan i gott försök jämföras med hängpattar, men icke.. isf måste vi tillbaka ända till stenåldern typ... eller iaf 70 talet (eller var det 60talet). Tjejer och tanter har ju iaf BH = bröst hållare.

Men killar har ju inte direkt en PH = pung hållare..... eller?
.... hur kom jag in på det här nu då?

Äh... borde sluta fundera och gå och lägga mig istället.... med eller utan pung.

Här går det undan.
Nu är det bara 107 dagar kvar till BF.

Vet ni... jag har inte kört bil på jättelänge!!!
Eller jo! Det har jag.. .när jag körde ner till MVC och höll på att krocka ett x antal gånger pga att jag kände mig helt snurrig och berusad.
Hur som helst.
Jag ser fram emot att prova köra lite igen, så jag kanske iaf kan ta mig runt om här in a da hood.

Jag måste verkligen skärpa mig nu... har absolut ingen som helst lust att ligga inne i skyffet när jag nu kan vara uppe. Men det gör då även det svårt för mig att slappna av och vila när jag måste det.
Idag när Ollan var sjuk, så ville jag ju vara med honom.
Sitta, klappa och prata.

Jag kände mig även så stark idag att jag ansåg mig vara fullt kapabel till att ta en promis till Hemköp för att inhandla isglass mot sonens feber.
Så jag begav mig

Problemet är bara... att det är kallt ute.
Och innehållet innanför jackan är betydligt större i omfång emot tyget på jackan. Jag kan heller inte direkt påstå att min hastighet gör mig varm... utan snarare tvärtom.
När jag gått en bit och höfterna kändes som spett som körs upp i kroppen, så kom jag på mig själv att undra om de långsamma steg jag tar, verkligen gör att jag tar mig framåt?
Fan... sist hade jag ju dotter med, samt SiggeStardust i vagn.
Med händerna på vagnen som stöd, blir det ju liknande en rullator... Skulle haft en sån grej nu.....

På vägen tvingades jag även sakta sakta sakta passera ett gäng grabbar i 16 års åldern ... och jag noterade att deras samtalsämnen efter ett tag böts ut mot tystnad.
Det tog min nämligen ett tag att passera dem.... och jag gissar på att de inte ville dela samtalsämnet de insatt sig i, med mig.

Jag har även motionerat lite.. tränat liksom.
Vickat foten upp och ner, upp och ner ;-)

Apelsin är ett bra alternativ till clementiner.
Allra helst de apelsiner jag köpte igår. Stora som fotbollar och grymt saftiga. Mums!!
Eftersom maken är på jobbet, så sitter jag istället och suger på apelsinklyftorna.

Käre lille sjuke sonen ligger här bredvid mig, med handuk på huvudet, hög feber och magknip.
Stackars lille bebis.
Somnar, vaknar, somnar, vaknar om vartannat.
Jag sittligger bredvid honom och masserar magen försiktigt.... min lilla bebis...
Hoppas han blir frisk inom ett par dagar, då det är så mycket jippon i helgen.
Idolfinal i globen på fredag, ev bio på lördag och High school musical på söndag..... Pappa M och kidsen.

Efter befrielsen har jag haft svårt att sitta still.... Att inte behöva oroa sig för missfall på samma sätt som tidigare, fick mig att vilja ta igen lite som jag missat.
Först i går var det läkarbesök och mvc besök.
Efter det bar det iväg hem, för att vila lite innan lunchdejt med bror.
Men då kom käre svägerskan förbi med Sigge stardust, och kaffet kom fram.
När vi pratat klart (eller... jag menar när jag gett henne skavsår i öronen) så var det dags för dem att gå vidare på promis. Träffa Sigges tilltänkta var det visst.... ;-)
Trodde jag skulle hinna vila lite, men icke.. då var det dags för lunch.
Underbart god mat, och trevligt sällskap.
Inte heller efter det blev det vila, utan då kom kidsen hem och jag hade lovat att följa med upp till den omtalade fotbollsplan och se på när de sparkade boll.
Vid det här laget kände jag mig mäktigt full av yrseln och tröttheten... men lovat är lovat.... även om det bara blir en liten stund.
Och så där fortsatte det fram tills jag stupade av sömn vid 9 tiden... vaknade dock lite senare och kunde inte somna om igen.

Idag sitter jag med svedan efter det och inser att.... jag måste börja med babysteps... Alla de där små strapatserna blev för mycket och värkarna är idag ett faktum.
Skillnaden är, att de skrämmer mig inte på samma sätt.. utan jag vilar.
Går de inte över, så åker jag in sen istället.

Mina cravings har som tur är ändrats från sötsaker till frukt.
Men frukt i dessa mängder är inte så bra det heller... gott, men inte så bra.

Jag lyckades ändå även få i mig lite läkerol igår....
Eller ja... lite kanske är att överdriva.. en och en halv ask ;-)
Läkerol har ju sin speciella slogan "Makes people talk"... men de borde även skriva i "makes people fart".
Shit vad min mage körde.
Jag vet om att överdriven mängd kan ge en laxerande effekt, men det har aldrig funkat på mig.... Gaser däremot... ooops.
Det blir att återvända till clementinerna och vara överlycklig över att jag inte tvingats till en gynundersökning under den mest gasiga perioden.

Min son är hemma idag, magknip.
Vet garanterat att han inte är gravid, så jag är lite orolig för honom. Hans mage har ju, precis som min, tidigare haft mycket krångel och dyl
Inte hård i magen, skiter som en gud... men ont.

Jag sjukanmälde honom i morse... eller.. hrm... trodde jag gjorde det.. hade visst fel nr.
Som den oansvarlige förälder jag är, så kollade jag ju inte det på nätet innan jag ringde.... för jag visste att jag måste ringa innan 07.45
Finner ett nr i min mobil, som hans extralärare ringde från förut. Ringer och lämnar medd om Sonen.

Nu vid 11 tiden ringer hans lärare och säger med sin spec lärarton:
"hur är det med Oliwer?"
Jag förklarar hur läget är, och tänkte att det var rart att de ringer....
Sen säger han: "Ja, för det är ingen som ringt och medd att han är sjuk"
Viss artig dispyt följer, eftersom jag VET att jag ringt... men inte har nr i huvudet så jag kan inte kasta det i ansiktet på honom.
Han avslutar med att. "Ja... vi har inte fått medd iaf. Och om du har papper och penna så kan du få rätt nr av mig så det inte blir fel nästa gång"
(Det är första gången Oliwer är SJUK denna termin)

Hela grejen gör mig faktiskt rejält förbannad. Sådan enorm skillnad på dotterns klassföreståndare och fritidslärare emot sonens...och då är det ändå samma skola.
När sonen råkat ut för olyckor pga lärarnas bristande koll, så är det ingen som ringer.
När det varit bråk killarna emellan, slagsmål och dyl.... så är det ingen som ringer.
Försöker man få en disk av detta, avfärdas den så vi föräldrar måste ta det UTAN lärarnas hjälp.
Men när han ska sätta dit mig för att icke sjukanmält sonen... ja då ringer han minsann!!!!!

Ska bli så jävla nice när De byter skola!

JAG ÅT LUNCH UTE IDAG!
På en rest au rang!
Något jag tidigare tyckt varit överskattat, men nu istället var mycket uppskattat :-)
Och jag fick äntligen vara den som bjöd käre lillebror :-) Underbart!!

Min käre bror kom och plockade upp mig, så åkte vi ner till nya (kanske inte är så nytt... har ju inte varit där sedan svägerskans möhippa för... eh... över ett år sedan) kinahaket alias gamla stationshuset.

Jag käkade först en stor portion.... eller stor och stor, fick faktiskt inte plats med mer på tallriken och så tog jag 6 bitar sushi...mmmmm....
(sen tog jag sex bitar till..... mmmmmm)
Efter det hoppades jag att alla människor skulle ha gått tillbaka från sina jobb så jag kunde ta mer mat.... men så blev yrseln för mycket så jag klarade inte av mer utan var tvungen att avbryta mitt ätande för att åka hem o vila...
Morr....
Men gott som fan var det :-)

Fick ett mail hem ang sonens Lucia firande.
"önskemål är att de flesta är tärnor eller stjärngossar"

Önskemål betyder ju ändå att det lämnar visst utrymme för eget val, och eget val blev de kläder vi har till sonen: tomte!
Nu får jag däremot höra från sonen att sonens lärare sagt att om alla ska vara tomtar och lucior så blir det inget luciatåg.
MEN VAD I HELVETE!!!
De går i tvåan!! Samma sak var det förra året!
Då gick de i ettan!!!
OM DET NU ÄR SÅ JÄVLA VIKTIGT ATT KILLARNA SKALL VARA STJÄRTGOSSAR så kan vi väl använda de pengar som annars skulle gått till lärarnas blomma, till att bekosta ny utstyrsel till alla de kids som bevisligen har FEL kläder hemma!

Min son är tomte!
Inga jävla KKK kläder i form av stjärtgosselinne med strut köpes in här!!

Tänk om jag skulle komma och kräva att denne snubbe helt plötsligt måste ha andra kläder i skolan (han har alltid samma/likadan stjorta och byxor... ända sedan i första klass).
Skulle han rätta sig efter det eller inte?

Kalla det inte lucia tåg då... kalla det tomte tåg eller gör ngt annat orginellt, tråkiga jävla G-J!!!

...........

Har faktiskt oxå gjort en god gärning i dag....
Min svärmor kommer in... inte den mest tekniska människan i världen och undrar om jag lagt en mobiltelefon i hennes påse.
Eh.... nääää....
Och här kommer det lustiga!!!
Av någon anledning, så har en annan persons mobiltelefon hamnat i min svärmors plastpåse med saker. Hur i helvete kommer det sig, och hur fan förklarar man det?
Jag försöker kolla, men dessvärre är det kontantkort.
Försöker se om det står ngt nr typ "hem" eller ngt... but noooo.
Aja... fanns en del batteri kvar, så det är väl bara att hoppas på att någon ringer och söker den.

Tyst i många timmar....

Men nu i kväll, när jag kom in i rummet så är det hela 19 missade samtal från ett nr som är inlagt i kontaktlistan. Kollar upp det och finner en adress som jag genast ringer till från min egna mobil.
En mycket glad och lättad tjej svarar och jag gör mitt bästa i att förklara omständigheterna samt att vi kan mötas någonstans så hon får sin mobiltelefon.

Yep, då gjorde man en god gärning oxå... och inte bara kutar omkring och är en bitterfitta ;-)
STOLT!

Hon kan inget baserat på verklighet.
Hon ljuger sig till historier.
Hon är så patetisk så det inte finns ord.
Och media gör henne till en kändis...!

Fattar dom inte, att hon är inte ens intressant att tycka illa om!
Hon är ju inte äkta på något sätt och vis!
Då är ju t o m Alex Schulman mer intressant nolla än vad hon är!

Snälla snälla snälla... ta bort henne ur tv rutan, ta bort henne från media och låt oss bara slippa se hennes nuna överallt!

Jag har gömt en Twixbar i min järntabletts ask!
Kändes som en bra ide då  ;-)
Dock fann jag den, så det hjälpte inte...

När Emilia gick med mig till Mvc igår, så frågade hon mig om det inte var så att jag skämdes när jag gick ut bland folk.
Hon sa det på ett sådant sätt som om det var en självklarhet.
Och jo... det stämmer nog.
Jag brukar skämmas lite faktiskt.
Är inte snabb
Vankar som en anka.
Blåblek efter alla dagar inomhus
Fet som en valross.
Men sen brukar jag tänka på att jag faktiskt har en enorm mage som putar ut oxå, så iaf vankningen och hastigheten är ganska tydlig.

(twixen är jättegod. Liksom lite seg i kolan... nu är den slut oxå... )

Tillsammans med läkaren kollade vi idag upp biverkningarna på att sluta med mina lyckopiller för hastigt.
Mycket riktigt!
Yrsel och förvirrning hörde till biverkningarna.
Likaså ... överkänslighet för smärta.
Vilket faktiskt förklarar varför det gjort så in åt helvete ont att ta blodtrycket de senaste 2 gångerna. Samt att sticka sig i fingret för blodkoll lämnade enorm ömhet samt ett blåmärke!!!!
Nytt recept är iaf mottaget, och det finns ljus i tunneln även för yrseln ;-)
No more fylla!

....

På mvc finns det gratis tidningar. Eller ja... tror de är gratis iaf... hoppas det, annars har jag stulit(bäst att släppa den tanken, man ska inte göra saker som får en att må dåligt.. så bäst att inte tänka på detta).
I denna tidning som jag fann nu, fanns:
7 tecken på att du faktiskt är gravid
och det var väldigt rolig läsning som slog huvudet på spiken.

* Svullna/Ömma bröst (duh... kommenterar inte ens detta)
* Utebliven mens (knappast negativt va? Vet ni vad skydden kostar idag... nödvändigt ont)
* Illamående (newsflash)
... sen kommer det intressanta:
* Cravings; Lakrits och clementiner!!!!! (It´s not just me!!!)
* Trött (mitt vanliga allmäntillstånd, ingen nyhet i det. Motion ska visst hjälpa har jag hört)
* Kissnödig;
"På dagen kan vätska samlas i benen. På natten vandrar det tillbaka upp i kroppen - och man blir kissnödig"
Där har vi det!!! Där fick jag svar på varför i helvete jag måste kissa så jävla mycket på nätterna!!!!
* Allt stinker; "Espresson som tidigare doftade så underbart för plötsligt magen att vändas ut och in."
Ah... nice att veta!
Jobbigt att göra sig av med den relativt nyinförskaffade espresso maskinen pga att jag kräks av doften!

Sen fanns det oxå en kolumm: Bygg bebis med rätt och nyttig mat!
Men jag hade inte tid att läsa mer, för Twixen ropade på mig och kände sig utelämnad i järntabletts asken.




NU!
Vila!

En sak...
I normala fall existerar det inte att jag är uppe vid denna tidpunkt.
Not a chance!
Men jag ska till läkaren idag samt träffa min underbara barnmorska :-)
Hon är så underbar, för att hon såg till att jag blev befriad från läkarnas felaktiga ordinationer och fick rätt information hur jag ska göra för att må så bra som möjligt under resten av graviditeten :-)

Sen var det tänkt att vi skulle till apoteket och hämta ut mina happy pills men centrum öppnar ju inte förrän 9.30-10 tiden.

Mina cravings i går kväll var clementiner.
Jag kände ett sådant stort behov av att ha just clementiner, att jag slet upp min make som fick köra mig till statoil (23.00 ca) för att tillsammans med mig göra den upptäckten att statoil ej har clementiner.
Jag fick vackert tugga i mig mina twix (hrmf, ni trodde väl inte att jag bara hade EN) istället, men det gav mig inte den tillfredställelse jag sökte.
Som att börja onanera och sluta innan orgasmen... waste of time liksom!
(Här fick jag en liten tillsägelse från min make att jag inte bör skriva allt jag tänker i bloggen... undrar vad han menar?)

I dag... lunch med bror (om han kommer ihåg och har tid... verkar skrämmande busy just nu) och i helgen SKA JAG RESA BORT!!!!
Hem till syster och dricka vin (nonalcoholic) och umgås! Yeeeeaaaah!

Just det... när vi var på förlossningen passade jag även på att fråga läkaren lite försiktigt ang min... konstiga odör....
Han började då med att:
- "Jo, men under graviditeten så ökar ju även flytningarna (rysningar)...."
och jag avbryter honom innan han gått in mer detaljerat på den fronten med
- "Ja, men asså... det här är mer som pungsvett... fast utan pung"

Nu i efterhand så kom jag ju på... att jag fick inget svar på det.
Bara ett flin.
När han sedan undersökte mig, så (som tur är) höll han sig på avstånd... asg
Kände mig lite som en skunk när jag låg där i gynstolen...

Så vad är det egentligen som hänt?
- jag är fortfarande väldigt trött.
- fortfarande extremt yr
- fortfarande gravid och väldigt fet.
- fortfarande kraftig foglossning

Men!!!
Och det är ett stort men......
JAG ÄR BEFRIAD!

Yrseln kunde de inte ge någon förklaring på, men vi fick höra hjärtat slå som det skulle. Inget fel i urinen, blodet eller på livmodertappen.
Den var helt som den skulle!
Läkaren som jag hade, var dessutom förlossningsläkare samt forskade i just cervixinsufficiens... dvs han var extremt kunnig och framför allt uppdaterad.
Med den nya informationen skulle jag kunna gå rosenrasande på de läkare jag tidigare träffat.
Samma sak på gynakuten.

Att beordra mig till sängliggandes, kunde i vissa fall varit tvärtom förödande för mig och Philippa om det velat sig riktigt illa. Detta för att de som tidigare undersökt mig ej varit uppdaterade om det senaste.
Bricanyl har de kommit fram till att de inte alls förhindrar en förlossning, de gör enbart att det känns lättare om man upplever förvärkarna som jobbiga.

Vi fick också veta att OM det skulle varit så att Philippa inte tänker stanna kvar i magen, så är det enda de kan göra är att beordra mig sängliggandes och ge mig kortison för att hon skall utvecklas snabbare.... och då rör det sig om 2-3 dagar.

Jag blev så glad att jag nästan började grina.
Så lättad.
Två månader har jag lidit av att inte kunna göra ngt, av rädsla för att vara den som skadar Philippa.
Nu vet jag att jag inte behöver det.
Jag kan helt enkelt göra det jag vill, i den mån min kropp klarar av det. Beroende på hur jag känner mig.
Känns det jobbigt, så ska jag vila... EN LITEN STUND!

Jag får baka
Jag får laga mat
Jag får umgås med folk, för det är inte skadligt (även om det är jobbigt) att jag sitter upp.
Ni anar inte hur lättad jag är.
Jag får mitt liv tillbaka!!

Fortfarande är jag fet och nästintill orörlig, men jag kan nu njuta av livet och graviditeten istället för att ständigt vara orolig för att jag ska sätta igång födseln och förlora Philippa!

Det jobbiga är dock... zzzzzz... att jag är fortfarande klen och seg utav bara helvete... zzzzzz

BVC gick bra... men vi måste iaf åka in till förlossningen på KS
Jag vill inte vara på KS... vill vara på UAS!

Alla prover såg bra ut, så no worry.. men däremot så måste vi kolla lite mer eftersom Philippas rörelser minskat drastiskt (hjärtljuden var dock bra) och yrseln sitter i.
Barnmorskan köpte inte min förklararingar om att det kanske kunde ha men förkylning att göra, så nu ska vi in och kolla att Philippa gör som hon ska och inte hittar på dumheter.

Fan... jag ville ju göra kola idag ju! Har ju grädde hemma och allt!

Japp... för en gångs skull, så önskar jag mig saker i julklapp oxå.
Fick tatueringen förut, jag vet... men att önska sig är gratis.
Dessutom är det ett bra minne för mig själv att komma ihåg vad det är jag vill ha :-)

* Presentkort på Ikea
* Electrolux assistent inkl köttkvarn och pastaskivor
* Vinkyl
* Braun stavmixer
* Skärmaskin
* Annorlunda bakgrejor
* Kurs hos Cake N Design

Precis som ett sjölejon som legat i solen (läs torkat i solen) så kändes det underbart att duscha av sig allt snusk som samlat sig på kroppen.
Hellre tvål än pung... eh... läppsvett!
Fast för att slippa dofterna helt, skulle jag behöva duscha 4-5 gånger om dagen, och då skulle jag inte kunna göra annat eftersom jag har en del .. kropsshydda att flytta på när jag ska ta mig någonstans.
Jag bör ju inte anstränga mig.

Gjorde även tappert försök till att ansa djungeln som växt ut, men synfältet var/är enormt begränsat så jag får helt enkelt lita på att läkaren som skall undersöka mig i morgon har nödvändiga verktyg(machete, häcksax m.m) för att kunna genomföra det som skall genomföras.
När det gällde benen, så föll min tanke på hur Emilia de senaste dagarna fått assistera mig vid strump påtagning, och sedan även med tanke på att jag enbart kan beskåda mina tår.... så tänkte jag att
äh!
Fuck it...
Kan ju vara bra att ha behåringen kvar där ... lättare att dra i benen (får ju inte runt händerna) när det väl är dags för förlossningen. Saknas det dessutom gynstolar så kan jag ju alltid binda fast benen i taket ;-)

Nej, nu måste jag ringa några samtal innan yrseln sätter igång ordentligt... dessvärre slapp jag inte den alls idag :-) Redan full m a o...

Emilias önskelista!

* Mobil Sony Ericsson W595gold
* Kanin
* Kläder; storlek 158 - 164
* Presentkort (HM, Lindex eller Kapphal)
* Petshops
* Passa Sigge för 50 kr i timmen
* Klackskor storlek 37 - 38
* Smycken
* Fint smyckeskrin
* Smink
* Pengar
* Ljuslykta man kan hänga i fönstret (Indiska ex)

Så ropar iaf Ronja Rövardotter, men jag tror jag avstår från farligheter i mitt tillstånd. Tycker jag får min beskärda del av nojja iaf.

Nyligen vaknat, relativt tidigt, efter en relativt bra natt.
Peppar peppar, men jag tror det börjar gå bättre på nätterna nu :-)
Kisserierna är ju fortfarande ett faktum, och fruktansvärt blöta sådana om jag inte går... så det är ju bara att palla sig upp.
Men jag sover... och jag drömmer :-) Vilket jag inte gjort på evigheter.

Sedan i fredags har jag haft ngt som jag inte vet hör hemma i snorigheten, eller graviditeten. Ska till läkaren i morgon, men ner i em iaf för att kolla blodtrycket.
Jag är nämligen fruktansvärt yr sedan i fredags.
Inte direkt på morgonen, men ngn timme efter jag vaknat.
Känns som när man druckit alkoholhaltiga drycker, och inser att man kanske tagit för många... slutar och mår sedan bra igen... fast i mitt nuvarande fall så får jag det inte att sluta, jag har nämligen inte druckit.

I går kväll kändes det läskigt... låg och stirrade på en prick för att få rummet att sluta snurra.... medans det just nu för tillfället känns bättre.
Det som gör mig nojjig dock, är att Philippa inte sprattlar runt som hon brukar göra... igår och idag. Hon e lugn, och det oroar mig.

Svärfar får köra ner mig till kl 14, hoppas han inte har ngt emot det.

...

Appropå, utan att nämna namn....
Det är tufft att bo inneboende. Väldigt tufft när man lever under andras regler och rutiner (say what.. rutiner?).
Allra helst när man är en person utan stubin som jag... Min tunga är praktiskt taget sönderbiten och i vissa lägen kokar jag inombords.
Viss information/uppmaningar eller kalla det vad man vill, går inte riktigt fram.

Déville, min kära underbart skötsamma boxer har börjat missköta sig på samma sätt som jag sett i tidigare hundägandes hundbeteende.
Pipa, gnälla och klättra upp i facet för att få det man vill ha. Även bita i händerna som han inte får göra....
ALLA ord om... hrm, kanske inte behöver göra så därför att... bla bla bla... studsar som om det inte var mottagbart.

lgår tog jag upp pipet.
Sa att om han sitter och gnäller ska han under INGA omständigheter få ngt.
Svaret blev inte riktigt som jag föreställt mig.
Det lämnade mig snarare paff!
- "Det gör han inte med oss... det måste vara du... haha... där fick du. Inte vi, utan du själv"
Att tidigare ägd hund av samma människor gjorde likadant var itne riktigt läge att ta upp.

Ehhh.... 1.2.3.4.5.6.7.8.9.10...... Oj, tänk om vi itne får snö till jul.
Säger jag då för att inte explodera vid matbordet, utan behålla lugnet.
6 mån är väl ingen tid... eller är det?

Nattetid när jag kommer in på toabesök, brukar jag ganska ofta även finna ljus fortfarande tända trots att ingen längre är uppe.
Mina kids sover under samma tak.
Även detta tog jag upp, och fick responsen:
-"Ja men det här ljusen är inte farliga, de slocknar sen"
Blockljus. .... aldrig hört talas om sådana varianter som slocknar av sig själv.
Tänk att jag alltid lär mig ngt nytt när jag talar med denna person.... hrm.



Nämnde jag att de för ett par år sedan fick nytt kök... av just denna anledning. Lämnade ljus. Mitt förtroende är verkligen på topp....
Nu är det dock så, att jag under inga omständigheter tolererar att mina barn utsätts för fara.. så händer detta fenomen (blockljus som släcker sig själva eller inte) igen, så är det vi som byter tillfällig bostad!

Men.... det jobbiga är att det GÅR verkligen inte heller att säga mer.... är som att skälla på ett barn, eller en hund som sitter där med oförstående ögon och orden... men jag ville ju bara väl... snörvel.
...

Som sagt.
Kl 14 skall jag ner till Bvc så jag ska gå in och vaska av skiten från kroppen så jag kan vara nära folk. Efter detta, så kommer jag vara så slut så det blir nog inga fler uppdateringar förrän ikväll.

Men... jag lever även om jag skulle må bättre av sushi idag... mina hundar lever även om deras träning lär bli tung när vi lämnar detta boende, och min familj lever.
6 månader är väl ingenting.... (ryser)....

Nu var det dags för lite uppdateringar eftersom jag inte skrivit ngt alls i helgen som varit.
Detta av ganska rimliga skäl, eftersom vi befunnit oss ute i skogen, utan internet uppkoppling alls.

I fredags åkte vi ut till stugan för fösta gången på evigheter.
Det var en test, för att se om resan är ngt jag klarar av.
Läkarbesök på tisdag, så då får vi se om det påverkat mig.
Jag lallar ju inte direkt runt och påverkar/riskerar livet på lillis, men testar hur mycket jag klarar av själv.

Mattias och Oliwer blev dåliga, mådde illa och ont i magen. Jag och Milis klarade oss. Ingen aning om vad det var, men jag fick det lite tuffare än jag tänkt då Maken inte kunde kuta och passa upp på kidsen.

Tidigare har vi ansett att ytrymmet i stugan är alldeles för litet för att bosätta oss på under en period, men nu... när vi bott på ca 8-9 kvm under några veckor, så kändes utrymmet alldeles lagom.
Toaletten är nära, köket är nära.

Jag klarade faktiskt av att göra kola, baka lussebullar (med tillsätt bara vatten deg), tillaga pannkakor och falukorv med makaroner.
Natten som kom, fick jag dock den värsta värken jag haft under hela den här perioden.. men vila och tabletter så fick jag stopp på det.

Skönt som fan att återhämta sig och andas in drömmarna kombinerat med frisk luft.
Nu är jag tillbaka..... Vi tillbaka... med nya krafter :-)

Åkte även förbi syster en sväng och fick äntligen se deras gigantiska hus!
Vackert!!

Jag ska uppdatera mer snart, måste bara vänta på att datan ska ladda mer ;-)

Bebisen väger nu över 600 gram och är välproportionerad, men med tunn och ömtålig hud och ringa mängd underhudsfett. Hjärnan växer snabbt och bebisen börjar fylla utrymmet i livmodern. Den är ungefär 30 centimeter lång från hjässa till häl. Även om chanserna att bebisen skulle klara sig med rätt vård om den föddes nu är goda, så skulle de flesta läkare och barnmorskor göra sitt bästa för att förhindra en förlossning i det här stadiet så att bebisen får fortsätta utvecklas på ”vanligt” sätt.


Du kanske har fått svaga röda eller bruna strimmor, så kallade strior på mage, höfter eller brösten. Krämer kan inte ta bort dem, men att ha en BH som ger brösten bra stöd kan förebygga strior åtminstone där. Det är väldigt vanligt i det här stadiet av graviditeten – ca 90% av gravida kvinnor får dem. Efter förlossningen bleknar striorna gradvis och lämnar strimmor som är ljusare än kringvarande hud.

Dina ögon kan kännas torrare och vara ljuskänsligare än vanligt. Detta är också normalt under graviditeten och du kan lindra symptomen genom att använda s k konstgjorda tårar (säljs på Apoteket).

I helgen ska jag banta.
Inte "banta" banta utan banta.
Av alla de godsaker som kommer finnas i min närhet, så tänker jag inte gömma undan en enda pryl.
Tänker dela med mig av allt, vilket automatiskt får den följd att jag inte äter lika mycket.

Första helgen på nästan två månader, som vi kommer ut till stugan. Går resan dit bra, så blir det fler gånger :-)

I morse klämde maken lite kärvänligt på min överarm... log och sade:
- Det är du och Samuelsson, love.

WTF???
Samuelsson i all ära, men något säger mig att det är storleken han syftar på.
Omfånget.
För det är inte muskullaturen (hrm... är det verkligen rättstavat? ser konstigt ut) iaf.... Samuelssons stenhårda överarmar vs mina som ... ja, ni vet hur kroppen på ett sjölejon skvalpar till när det rör sig...

. .
Kanske blir det t o m en liten promenad ute i det gröna (eller vita om även vi fått snö... Östervåla har det).

Philippa tycker iaf att det låter som en superbra idé :-)
Hoppas de övriga kidsen tycker det oxå... de måste ju offra julmarknaden med farmor som annars skulle gå av stapeln i helgen :-)

Happy happy joi joi!!!
När maken kommer hem, gör vi ett försök i att åka till stugan för miljöombyte!

Jag är så glad så glad så glad!!!!

I går kväll kom Mia förbi.
Så underbart att se henne! Så länge sedan, men ändå känns det som igår :-)
Inget Te kunde jag bjuda på, men hon hade med sig Miakakorna och en stor form med frukt.
Underbart gott!
Härligt med sällskap.

Räknas det som att man hållit sitt löfte om att inte äta upp allt på en gång, om man faktiskt lyckas spara fyra st?
Visst borde det göra det... eller?
Det var svårt... de är gudomliga... som en blandning mellan mazariner och tosca... mmmmmm. Snålvattnet fyller munnen vid blotta tanken!

Nej, skämt åsido... tror det var mins tio som jag lyckades spara, men det var enbart för att magen var HELT full efter att jag, tillsammans med Emilia, ätit upp hela formen med frukt.
Det var passionsfrukt, melon, päron, apelsiner ... mmmmm.
Och det var igår.
Idag är en annan femma... det innebär, att de tio kakor som är kvar.... just nu... bör känna sig som hönsen i ett hönshus när räven stryker omkring på utsidan och de vet att det finns en öppning... räven har bara inte hittat den ännu.
Min gom och tunga är ömma av överdosen på cvitaminer, men jag kan fortfarande känna njutningen... mmmmmm.

Äta äta äta.... öppna ögonen och det finns fortfarande massor kvar!!
(igår alltså, idag är det slut :-(....)

Nu till mitt dilemma.
När kakorna är slut... så finns det inga kvar. Och de som är kvar nu, är inte mina att vräka i mig... :-(
Det är Miakakor, vilket innebär att den speciella touchen bara sitter i Mias fingrar.
Tur är väl det, kanske... även om mitt psyke just nu inte håller med... för annars skulle jag nog se till att jag fick de bakade om och om igen.
Och på dem skulle min vikt öka brutalt mycket mer än med Emilia i magen. (ryser, men jag är ändå på väg dit redan... ).

Mmmmmmm..... Miakakor.... mmmmmmm!!!

Idag är det fredag.
113 dagar kvar till BF och fyra dagar kvar till läkarbesöket som skall ge mig mer frihet, eller se till att jag uttråkad ligger kvar i sängen...
OM jag inte får vara uppe mer än idag... hur blir då julen i år?
Vågar inte ens tänka på det....

De vakna timmarna nattetid, när allt är tyst runt om så de sovandes kan fortsätta sova, har jag många timmar på mig att fundera.
Det som gått genom min skalle nu om och om igen är: Hur pass skadligt är detta egentligen för Philippa?
Kan jag, eller kan jag inte, fortsätta röra mig trots att jag får värkar och sammandragningar?
Har jag, eller har jag inte, påverkat livmodertappen?

Nästa läkarbesök, såvida det inte sker akut till förlossningen, är den 8/12 och då först får jag veta om det är lika som förr, förändrat till det bättre eller till det sämre.

I mina ögon, så borde jag ju likaväl kunna ligga i sängen ute i stugan och njuta av miljön där ute... än att ligga här ensam (ensam skulle jag iofs vara där ute i skogen oxå, men frivilligt) i skyffet och känna mig som en börda för alla.
Utan att få göra ngt alls som jag tycker om....
... eller kan jag börja göra lite saker?

Jag skulle vilja uppfinna en undersökningsmetod (nej, tänker inte skaffa mig en ultraljuds stav och köra upp... tror itne det är bra) där jag kan se om det påverkar eller inte.
För det skulle vara jävligt nice att vara delaktig i livet utanför, bland de vanliga döda. Kanske spela ngt spel eller så med kidsen... åka hyra film... äta ute lokalt... köra bil korta sträckor...
Det är svårt att förstå, hur mycket man kan sakna det i vardagen man annars tar så förgivet.

Helgen analkas, men jag misstänker att jag trots arbetsbefriad make, blir ensam mestadels iaf.
Jag hatar min säng.

Trots att jag tagit beslutet om att inte säga mer, så har jag inte förlåtit maken.
Tror inte jag kommer göra det heller.
Go och underbar som han är, kan jag fundera mycket över den "rättvisa" delen i det här.

-"Om det varit jag hade jag nog varit galen vid det här laget"
.. Well.... exakt vad tror du att jag är??????
Överlycklig?
Skulle inte tro det!!!

Men jag hoppas han har det trevligt i kväll, och att han får det trevligt på 30 årsfesten som han bara "måste" gå på och likaså trevligt på alla julbord som ligger i planerna framöver!
Cause I´m having a fucking blast!!!!!!

.... Och så kommer han hem, lägger sig på sängen och somnar. Låter aromen, som en känslig gravid mycket väl uppfattar som stank, från den intagna alkoholen under kvällens gång sprida sig i det lilla skyffe vi numera bor i.

 

Vänd mot mig lägger han sig dessutom.

Åh... ikväll/natt är har jag verkligen mer än en anledning att ösa min tacksamhet över honom.

Såååå tacksam...

 

Bara 113 dagar kvar....

 

 

 

 

Alla andra går på julfester, julbord och är ute och julhandlar.
Hittar på saker med familjen på helgerna... umgås.
Själv ligger jag här och är beroende av andra och avskyr varje minut av det.
Maken är borta och roar sig i kväll, och jag kommer inte ens iväg för att hyra en film så jag och kidsen kan få lite skoj.

Min enda höjdpunkt på dagarna är när jag går upp och går på toa, eller den korta stund jag sitter uppe och äter middag med resten av familjen....
Har jag tur klarar jag av något mer... en eller två gånger i veckan.

Om jag visste hur det skulle bli, så skulle jag aldrig göra om det här.

Jag vräker ner min hydda.
Sängen svajar till av tyngden.
Efter att, likt ett stort fett sjölejon, åmat runt till en bra position... lagt kudden mellan benen och fluffat till kuddarna, så börjar en uns trötthet.. något som faktiskt påminner om  insomning, att ta till skepnad.
.. för att sedan avbrytas barskt av en akut full kissblåsa..
Varje lem måste återigen värmas upp inför kraftansträngningen rörelse.

Armarna dras segt under kroppen och skakar av anstränging när jag häver mig upp ngn centimeter.
Svallvågorna från överkroppens rörelser slår hårt i nacken när jag vrider överkroppen till en position som gör att benen kan ta spjärn mot madrassen.
Använder all min kraft för att dra upp benen så jag står i ngt som påminner om "fyrbent", samtidigt som jag sakta sakta förmedlar en order till kroppen att röra sig i takt mot fotändan där fötterna till slut kan nudda stadig mark.

Väl uppe lyckas jag ta mig till toaletten utan olyckor för att till min stora förtret inse att kissblåsans innehåll knappt uppmätte en dl.

Väl tillbaka till sängen igen, vräker jag ner min enorma hydda.
Svallvågorna slår återigen mig hårt i nacken i samma takt som sängen svajar av tyngden.
Åmar runt, likt ett stor sjölejon, till en bra position, lagt kudden tillrätta mellan benen och puffat till kuddarna under huvudet.
Tröttheten smyger sig återigen sakta in i mitt inre, insomningen är nära...
... för att sedan avbrytas barskt av en akut full kissblåsa.
Varje lem måste återigen värmas upp inför kraftansträngningen rörelse...

Om och om igen....
Hur kommer det sig att jag kissar oftare på nätterna än på dagarna? vore det itne mer praktiskt att sköta toabesöken dagtid?

...
.

Det är slut.
Existerar inte längre.
Så många dagar, och så mycket tomhet.
Trots att jag försökte dra ut på det, förhala det.. t o m förhindra det... så är det nu slut.
Helt slut.
Aldrig mer få känna pirret, spänningen och kärleken.
Det var oundvikligt, och jag visste att dagen skulle komma... trots det är sorgen tung att bära.
Tomhet, bara tomhet.
Apatisk.

Hur ska jag finna något som tillfredställer mig på samma sätt igen?

Vad har hänt?
Jo.. jag har nu läst det sista bladet i böckerna om Edward och Bella. Det finns inga fler.
Inga kapitel som väntar på mina sömnlösa natt timmar.
Bara tomhet.

Buuuuuhuuuuuuuuhuuuuuuuuuuu!

Jag trotsade ordinationerna.
Torkade tårarna och gick in till köket.
Hela dagen hade gått utan att jag ätit ngt alls... JAG inte ätit.
I dag ska jag laga mat!
Där med basta!
I med tabletterna, en bricanyl och en värktablett och sedan sätta igång.

Korvstroganoff med ris och massor, massor av färska grönsaker. Kokt broccoli och iskallt vatten!
Mumsigt, och jag klarade av det!!
Att stå i köket och känna mig nyttig var precis vad jag behövde efter alla tårar och depp.
Tänkte jag skulle åkt med familjen till stora fotbollsplan oxå, och tittat på när de spelade fotboll... men där var jag tvungen att lägga ribban.
Fan... viljan är så mycket starkare än kroppen.

Jag vet, jag vet att den lilla mår bäst av att jag tar det lugnt... men det är ganska lätt att förtränga, när det enda jag typ gör är att ligga ner hela tiden. När jag ligger ner, så somnar jag... och jag vill vara med!
Jag vill sitta och fika i huset, skvallra med svärmor på kvällarna och få lite frisk luft emellanåt.
DET är inte för mycket begärt tycker jag.... men det är det...
Allt det som andra tar förgivet, får jag dela upp på flera dagar.

Inget julbak... eller ... jo!
Det ska det fan bli!!!!
Inte det vanliga... men något gott... och enkelt!
Choklad doppade marsipanbollar!
och dessa snöbollar
.. sen kan jag säkert finna fler enkla recept som man kan göra!
En god och snabb paj kanske... med bär ....
Så... Jävla... trött ... på ... att.... deppa ihop här i sängen!!

Om det här itne slutar snart kommer jag nog dö av vätskebrist.

Tänker inte skriva så mycket, och smitta av mig i den redan så mörka tillvaron (vinter, utan snö) utan uppdaterar mer när vätskebristen är ett faktum och tårarna slutat översvämma mitt skyffe.

Min ångest inför julfesten växer.
Inte heller kan jag sysselsätta mig med ngt, så jag inte tänker på det... utan ligger bara här och det förflutna kommer ikapp.
Det är första festen.
Ångest blandat med avundsjuka för att han kan men inte jag...

Inte gör det saken bättre med att jag för första gången på länge, drömt en dröm.
En dröm... om just julfesten.
Jag vill krypa in i mitt skal igen, tills allt känns säkert och tryggt.
Sätta mig i ett mörkt hörn, blunda och hålla för öronen tills allt är över. Stänga av alla känslor.
Graviditeten, bördan, stressen... festen... allt finns där. Precis som då.
Har lyckats förtränga det tills i natt.
Men nu är den här. Ångesten.
Jag vill bara fly, men ligger fast här...

Jag hatar verkligen att känna mig så här... så rädd... så sårbar... så orolig och utan möjlighet att påverka det.
Så ensam. Så beroende av andra.

Om det ändå bara kunde vara fredag nu, så allt var över.

Dagens första inlägg.... och jag tror även att det är dags för mig att erkänna att jag vänt på dygnet.

Jag är svinigt trött... men samtidigt lite ork och energi, så jag ska bara....
Det borde ju inte vara så farligt, eller ta så lång tid... jag menar... hur mycket "ska bara" kan man egentligen ha i sängen??
Det är ju heller inte direkt så att jag onanerar eller så... utan det är mer praktiska saker ... som att hänga på Facebook... hahahaha....

Eftersom kl passerat midnatt, så är det Bara 115 dagar kvar!!

Dagens middag bestod av:
Stekt falukorv
Kokt potatis
Vita bönor blandat med majs
Sallad

... så gissa om jag fiser... mwoahahaha!

1. Jag har graviditetsfisar.
2. Jag äter medicin vars biverkning är just gaser
3. Äter massa lussebullar
4. Ätit bönor till middag

Kl är 22.00 snart och det borde egentligen kännas som sen kväll... men vanligtvis enbart känns som tidig morgon, eftersom jag har hela natten framför mig.
Av någon anledning så kan jag sova när maken spelar ... i vårt lilla utrymme, när det tidigare stört mig då vi är på varsin våning i ett helt hus...
Men jag är ju vaken nästan hela tiden, iaf under de tiderna som programmen går i repris... så om jag missar ett par avsnitt, så betyder det ju bara att jag har möjlighet att finna ngt att sysselsätta mig med när det är dags för reprisen.

Hade velat gå en kort promis med någon av dogsen idag... iaf till lekparken (ca 500m) och få lite träning av dem samt frisk luft.
Men tro det eller ej... jag är faktiskt trött.

Ligger nu här.... andas in aromen efter mina saffransfisar(uak)... lyssnar på makens snarkningar(för att nämna repriser) ... tittar på ytterligare en repris på tv....och drömmer, så snålvattnet rinner och överarmarna jäser av bara tanken, om Mias tosca kakor som jag bytt till mig :-)
Jag får inte gömma dem under sängen, utan måste dela med mig var kravet.... och det ska jag....
Inte bra att vräka i sig en hel sats tosca kakor själv, även om det är en variation från saffransbullarna.... så av ca 20 st så får jag väl ge resterande av familjen varsin.... Maken kan väl få två då eftersom det faktiskt är hans favoritkakor.... så blir det väl rättvist.
Nääää.... de ska få smaka fler :-)

De är så grymt jävla goda!!!

 

Hennes kaka ser inte ut så här, utan är som små toscamuffins... där varje bit är saftig, god och så jävla yummi..... slurp!!

Efter lång frustration fungerar äntligen internet....
Allt jag behövde göra var att trycka på power knappen... och sedan upprepa handlingen.
Ta daaaa!

Jag vet att jag dagligen tjatar om min storlek, men om ni själva varje dag skulle upptäcka markanta förändringar på något annars så välkänd produkt (ex kroppen) så skulle ni också haka upp er på det.

I morse väcker min käre make mig... sedan utbrister han i något, som låter som ett uttalande som bryter sig igenom "tänka men inte säga vallen" och säger: "Shit vilka jävla överarmar du har".
Sedan står han där chockad och funderar på om han sa det högt eller om det bara var en hög tanke..... stackarn.
Dessvärre fick han överleva denna gång.
Jag var nämligen nyvaken.
Vilket, kan jag hålla med om, i normala fall är den farligaste perioden att kritisera min existens på. Men... jag måste samtidigt som dessa ord kommer från mina fingrar, påminna Er kära läsare om att jag är långt ifrån normal just nu.
Min värld existerar just nu runt utebliven sömn, sammandragningar och mat.... saffransbullar i massor.

Appropå saffransbullar.
Idag var första dagen på 1,5 v som jag pallade mig upp vid den här tiden. De som såg mig, skulle nog knappast tro att jag var vaken... alt misstänka (om det inte vore bristen på den absoluta skönheten) att jag tillhörde Cullens.
Min likbleka hy, följden av brist på uteliv, svarta ringar under ögonen och en ansträngande blick som lätt skulle kunna döda den som hindrar min väg alt klagar på att jag hindrar deras.
Blodproverna för den där kliande åkomman man kan få vid graviditet skall nämligen tas fastande, och eftersom jag är hungrig dygnet runt....så har den här "fastande" biten varit en aningen tuff mot mig.
Omöjlig rent ut sagt.

Men i dag gick det.
Med maken vid min sida.... eller ja, om han gjorde jobbet rätt så skulle han vara som en stödjande arm vid min sida... men för att detta ska ske, så måste jag om och om igen påminna denna stressade själ att han rusar alldeles för fort.
Dessutom, när han går bredvid mig, så ser hans flackande blick väldigt ursäktande ut.... som om han med blicken ber alla stressade pensionärer med rullator att INTE stressa mig.... hrm.
Vi tog även en sväng förbi hemköp, för att inhandla lunch som jag klarar av att tillaga (knäppa på micron och vänta ståendes i ca 8 min) utan att ligga vridandes i värkar efteråt.

Bingen med saffransbullar, som det numera står Carina på för att mina utsända skall förstå vilken binge det är jag vill ha bullar från, var nypåfylld och skrek efter mig.
Vid det här laget, av någon anledning, har maken mage nog att påminna mig om mina annars så deprimerande vikt tankar.
NU när jag var så nära att tillfredställa mig själv!!
-" Du kanske ska tänka lite på vad och hur mycket du stoppar i dig....."
... så jag tog bara sex stycken denna gång...

När vi sedan rullar (går, vankar) ut från Hemköp, så passerar man två skjut dörrar.
Det är två vanliga dörrar i bredd i storlek.
Dvs mycket yta.
Men folket som kommer utanför och ska in... viker av till sidorna av öppningen för att lotsa igenom mig!
HERREGUD!!!
Så fet har jag blivit att folk känner sig skyldiga att flytta på sig i en dubbeldörr, när jag kommer....

O ... M.... G....!
Tänker jag när jag nu ligger här i min trygga kabin, samtidigt som jag biter i en färsk saffransbulle.....

Bara 116 dagar kvar!
(sen börjar kampen med viktnedgång ute i bushen...)