Stenkoll

Jag är verkligen kvinnan med stenkoll... NOT!
Maken sitter just nu och kollar hockey USA-CAN och vid en bild utbrister jag:

- "Kolla ... där är ju han... Rysslands President... eller den förra iaf"
Maken vrider sitt huvud och möter min blick... frågandes.
- "Nej Lof.... Det där är Wayne Gretsky.... En av de största Hockey spelarna någonsin.... (suck)"
...
Oooops tänkte jag och försöker rädda samtalet med hedern i behåll:
- "Ja, men han är ju Ryss iaf..... "

Efter den kommentaren fortsätter inte maken tala till mig och jag ser hur han i tanken sätter på mig hatten med texten dumbom.
Vilken tur att Kanadensarna inte hörde mig... ;-)



Det ser ju vem som helst att Putin har mindre hår....



... för övrigt tycker jag att hela arenan snarare påminner om ett serveringsfat fullt med röda kräftor....

Orörlig

Ah... Idag har det varit en väldigt tuff dag.
Trött som fan, somnar typ stående och svullen över heeeela kroppen.
Gissa om jag känner mig fet.

Har inte kunnat gå, inte stå, inte sitta och inte slå (vet inte riktigt hur det sista kom in, men det rimmade iaf)
Enormt tryck, precis som det ska vara, och ja... vad ska jag säga... Jag känner mig som Eddie Murphy i den där filmen där han är stor och sedan kommer på ett piller som gör honom smal.
Vid en scen så går det lite fel, och han blir stor igen på bara några sekunder... ungefär så känner jag mig.
Just när jag tror att det inte kan bli tuffare... så blir det det.

Blev en sväng ut till stugan iaf, var inne i huset och drömde oss bort till hur det kommer se ut när det är klart.
Takgrejen ovanför dörren till stugan hade brakat ihop av trycket från snön, och maken var uppe och skottade på taket.
Hans åsikt var att snön på stugtaket inte var så farligt, gjorde att det taket ej är skottat... så jag hoppas han har rätt :-)

Kan ni föreställa er hur det känns att pressa ut en bebis genom fittan? Jag kan det... och den känslan börjar kännas väldigt verklig.... och på något sätt så känns det som att jag undrar om hon inte ska få komma ut genom halsen iaf....
Eller.... som alien.... huuuuuhhhh!

Hur som helst... fet.. orörlig dag idag.

I vecka 37 :-)

En stor milstolpe för oss :-)

Nu är du 36 veckor gången (eller gravid i 37:e veckan, om du föredrar att räkna så).
I slutet av denna vecka passerar du en viktig gräns då din bebis sägs vara fullgången.
Detta betyder att du, i teorin, kan föda nu.
När din bebis gradvis sjunker ner i bäckenet kommer din mage och dina lungor äntligen att kunna expandera lite mer. Nackdelen är förstås att trycket på blåsan kan öka så att du måste gå på toaletten oftare.


Bebisen lägger fortfarande på sig – ungefär 28 gram om dagen.
Den väger kring 2,7 kg och är ungefär 45 cm lång.

Vid den här tiden kan du eventuellt känna att bebisen rör sig nedåt och trycket i den nedre buken ökar.
Detta gör att dina lungor och din magsäck får mer utrymme och det kan bli lite lättare att äta och andas.
Däremot kan det bli jobbigare att gå – för en del kan det kännas som om bebisen är på väg att ramla u
t! Det fortsatta trycket på blåsan gör att du kan behöva gå på toa ofta.
Fortsätt äta bra, både för din skull och bebisens.
Läs vår kostguide om du vill ha inspiration.

I slutet av denna vecka anses du fullgången och bebisen kan i princip födas när som helst från denna tid. (Mellan 37 och 42 veckor räknas graviditeten som fullgången – innan 37 veckor anses bebisen underburen och efter 42 veckor överburen.)
När du besöker barnmorskan kommer hon eventuellt att kolla om livmoderhalsen börjat tunnas ut eller rentav vidgas. Barnmorskan kommer också att kontrollera hur bebisen ligger.
Denna information skrivs in i din journal så att de vet din historia när du kommer till sjukhuset för att föda.

Bulle i ugnen!

Tanken var att det idag skulle bli en smultron/Citron paj.
Gjord på färska smultron och även en gnutta vanlijstång.
Till det skulle vi äta hemmagjord smultron/vaniljsås med ett recept som jag tänkte mixtra fram....



Men jag har inga färska smultron, och jag har heller inga bakgrejor.
Inte heller har jag en fungerande ugn, eller en spis som klarar av att hålla konstant lika värme.

Så med andra ord blev det en mcflurry daim från McDonalds istället.
Mest likt hade nog varit en paj därifrån istället.
Gissa om min baklåda kommer vara en av de grejor som åker fram först när vi drar härifrån!!!
Tyvärr finns det ingen plats att ha dessa prylar framme som det är idag, och vi har för den delen ingen ugn heller.
Skrik I kom förbi och sökte svärmor idag (jag gömde mig) och tyckte att min käre make skulle köpa nya köksgrejor åt dem (kyl/frys, ugn, micro och spis) pga att han tjänade så mycket pengar.
Borde man inte förstå, att här i Sverige... SÅ GÅR DET INTE ATT TJÄNA PENGAR!
Och dessutom är det inte så jävla mycket han tjänar heller....
I så fall måste jag säga, att då kan väl skrik I köpa det istället, för hon är ju en miljonärsänka!!!
Suck!

En promis har vi hunnit med oxå, och kommer ta fler senare i kväll.
Kanske sätter det igång allt eller så gör det det inte.
Hur som helst är det iaf jätteskönt att vara ute och röra sig nu när det är lite varmare ute.

Maken är uppe på taket och håller på att ta bort snön och isen.
Svärfar är ju skadad och kan inte själv.
Taket är det som är ovanför vår cribb, och när han springer fram och tillbaka så skakar hela taket.

Annars.... tja... ytterligare en tråkig dag... skulle åkt till Bauhaus, men Milis är sjuk så det blir inget av det.
Orkar inte ens fundera på vad vi skulle kunna äta för mat i kväll....
För jag vill ut till stugan jag, inte vara kvar här.

HELG!

Äntligen helg igen.
Får se om det händer ngt i dag eller inte.
28 dagar kvar till BF och idag är den "förutspådda" dagen för förlossning.
Emilia är sjuk i feber och vi skulle behöva åka ut till stugan för att slita ner snö från det platta förrådstaket samt utbyggnaden på stugan.
Tvivlar starkt på att det är starkt nog att bära upp den snö som lagt sig där, och nrä det fryser igen nästa vecka så blir det ännu tyngre.

Sportlovet har börjat och det känns helt underbart att få ha kidsen hemma i 11 dagar!
Om Pippa kunde komma ut och allt skulle vara super, så skulle det vara ännubättre... då kanske jag skulle hinna göra ngt med dem oxå.
Nu har vi iaf skaffat pulkor så vi kan åka pulka när Emilia blir bättre igen.
Sen ska de till Mormor en sväng oxå, tanken är att även jag ska med, men jag vet inte om jag vågar.... Samtidigt känns det surt att INTE åka dit bara för i fall att!

Kommer av mig lite när jag skriver... Det är "Hitta Nemo" på tv och den är ju bara föööör underbar!!



Shopping

Med lite shopping i bagaget så mår jag genast mycket bättre.... inte riktigt lika deppig över att det aldrig sker några förändringar.
Mammaklädes tiden är förbi, även om jag fortfarande är gravid, och nu är det snarare dags för amnings tiden.
Köpte tidigare två amningsbher utan bygel, men de har jag redan växt ur... :-( Kommer inte kunna använda dem när Pippa kommer ut... kanske till sommaren, men inte nu.
Så det fick bli en bh... som denna fast med rosa spets och rosett:



Och så fick det bli två amningstoppar.
En vit och en svart.
Då har jag iaf en början....



Eftersom mina fötter och ben svullnat upp så in i helvete sista tiden, så passade jag även på att köpa ankelstrumpor ... så de inte skär av blod tillföseln.
Till min stora förtret, jag som sökt tidigare, så har H&M nu även en mamma baddräkt för 199:-
WTF
NU kan jag ju inte köpa en.... kanske inte hinner använda den alls innan Pippa kommer ju!
Fuck!!!
Hade varit nice att kunna simma lite under graviditeten.... Får se om jag kanske köper en i helgen sen iaf... om hon inte kommer i natt eller i morgon, så kommer hon nog inte än på ett tag ;-)


En riktig kärring baddräkt.... men jag måste ju kunna ha ngt på mig sen ju :-)
När jag ligger vid poolen ... äääää... det blir nog min gamla bikini som är sååååå stor och gammal att jag borde kunna ha den men dagens mått på röven!!

Härligt promisväder var det iaf.... fick lite frisk luft även om jag bara gick 5 min upp till ängen och lekte sök med Déville... :-)

Suck...

Maken tycker jag ska ringa förlossningen... men jag vet att det inte är dags... tror jag....
Känner mig så jäkla dum när jag ringer förlossningen och det visar sig vara falsklarm hela tiden...
Samtidigt vill jag ju gärna veta om det är en infektion eller så på g.....

suck!
... jag ska bara...

****

Se... sa ju det.. ingen fara....
Har mina klämmor och allt redo, så det är soft.....
I morgon är den förutspådda dagen för förlossningen... återstår att se om det är rätt.... Riktiga BF är ju 27 mars... men släkten tror annat....
Maken likaså...

Barnens hus

Just det... igår var det babykväll på barnens hus.
Har väntat så länge, men när det väl var dags så funderade jag på om jag verkligen pallade.
Fick knappt på mig skorna för att fötterna var så svullna.
Men vi åkte iaf... och kom hem med en del prylar.
Visst var det bra priser, men dessvärre inte på just de prylar som vi hade sparat oss till.l

Det blev iaf:
7st nappflaskor (varav 3st till SiggeStardust, det stod prince på dem)
Tre filtar
Regnskydd till vagnen
Åkpåse i fleece
Madrass till spjälsängen.
Babysitter

Jag var faktiskt väldigt frestad på att köpa en resesäng, eftersom det var över halva priset på den... men sen kom jag på att vi inte behöver en resesäng.

Vi var även ute efter ett riktigt babygym och en rejäl läragå stol, men de var inte nedsatta.
Vardera kostar 5-600 (för de som jag vill ha) och jag tänker inte nöja mig med en enklare variant... för jag vill ha det som jag sett ut.
Istället får vi önska oss i dop present och dyl... och de som inte vill köpa dessa dyra... får mer än gärna istället ge presentkort så vi kan lägga till resten själva.

Milis och Ollan fick varsin pulka att ha här... eftersom alla vinterleksaker är ute vid huset.
Där vi inte är.

Emilia medd just den underbara nyheten att hon återigen hade alla rätt på matteprovet!!
Fan... vilken tur att jag bara lovade henne tio kr varje gång, annars hade jag varit pank. :-)
Good girl!

Wowsers!!

Fick ett sådant fint medd på FB från en tjej.
Tack Anna, orden värmde massor.

Nu sitter jag här igen... i cribben och funderar på hur jag ska få dagen att gå.
Svärfar är inomhus, med hundarna....
Just det... hundarna.
De var inne hos mig.
Demonstrativt har jag inte släppt in dem i morse utan tänkte att de följer med mig när jag går in....
Men av någon anledning kände inte alla så, utan kom helt sonika ut för att hämta dogsen.
Jag undrar lite stilla, om det kommer vara så i helgen när kidsen sover inne hos oss oxå.... att han kommer in på morgonen och hämtar dem för att han vill ha sällskap....
Tvivlar starkt på det.
Min gissning är även så... att det lär nog stanna en liten valp från Bullen i detta hem... de klarar sig inte utan hund... Allra helst när vi nu flyttar helt från området, ingen hund alls förutom Bullen någon gång ibland.

Utanför ligger SiggeStardust och sover i vagnen.
Sötsnöre.
Man vill bara ta tag i honom och bita i honom så go är han!
Men jag misstänker att om jag biter honom, så får jag börja om med "the bonding shit" som jag kämpat med....
Tro det eller ej, men det verkar faktiskt som om han börjar acceptera mig liiiiite mer för varje gång han träffar mig.
Emilia är ju favoriten, men jag kan faktiskt krama honom och disk lite om väder och vind ibland.
Eller... ja... vi pratar... men jag vet inte riktigt vad det är han pratar om, vilket är helt ok... för vi konverserar iaf.

Natten till i dag kändes det nästan som om hela livmodern var på väg ut.
Jag kände Pippas rörelser ända nere vid blygdbenet, och det är inte så jävla långt från hålet där hon ska ut.
Värkarna i sig var itne så kraftiga, men trycket var enormt.
Sen.... vid 3-4 tiden, så somnade jag och kände inte längre ngt förrän maken väcker mig vid 8 tiden... då sätter det igång igen.
- "vågar jag åka till jobbet, eller ska jag stanna hemma?"
Frågar han mig raringen... men han får åka iaf.
Visst vill jag ha honom hemma....
Att diskutera ömheten i fittan med svärfar känns sådär... känns mer normalt (vad det nu innebär att vara normal) att disk det med maken.

När Pippa är ute, skall jag sakta med säkert sätta igång med träning. Få ordning på min kropp och mitt misshandlade underliv ;-)
Ett nytt liv, i vårt nya hus på landet.
Ska bli såååå jävla nice!!

Underbart!

Vår sången pågår för fullt utanför dörrarna och jag funderar på om jag ska våga trotsa värkarna från i natt och bege mig ut på en skön promenad efter duschen.... ;-)

Kan iofs vara en ide att äta ngt innan oxå... och sen kanske jag måste vila igen... :-(
I dessa fall är det inte tanken som räknas....

Så är det!

Argumentera aldrig med en kvinna!



En man och en kvinna var på semester.
Efter middagen ville maken ta en tupplur.

Frun bestämmer sig då för att ta en tur i båten, fastän hon inte känner till sjön.
Hon åker ut en bit, lägger ankar och tar fram en bok och sätter sig och läser.


Plötsligt kommer skogvaktaren förbi i sin båt.
Han stannar bredvid kvinnan och säger:


-God morgon, frun! Vad gör ni?


-Jag läser en bok, svarar hon (och tänker, Syns inte det?)


-Det är fiskebegränsning här, informerar han.


-Ja, det är möjligt, men jag fiskar inte, jag läser.


-Ja, men du har utrustning till det. Så vitt jag vet, så kan du ju börja när som helst. Jag måste ta med dig in till stationen och skriva en rapport.


-För att jag läser? svarar hon tvivlande.


-Ja, det är fiskebegränsning här, informerar han igen.


-Men jag fiskar ju inte, jag läser.


-Jo, men du har utrustning till det, så du kan ju börja när som helst. Jag måste ta med dig in till stationen.


-Om du gör det blir jag tvungen att anmäla dig för sexuella trakasserier, säger kvinnan.


-Men jag har ju inte rört dig, säger skogvaktaren.


-Det är sant, men du har utrustning till det. Så vitt jag vet, så kan du ju börja när som helst.


-Ha en bra dag, frun! sa skogvaktaren och åkte iväg
.




SLUTSATS: Argumentera aldrig med en kvinna som läser.. Det är troligt att hon kan tänka samtidigt!

News flash!!!

Nog för att det varit uppenbart för många, men inte lika uppenbart för mig.
Tiden går och jag tänker inte så mycket på det även om jag räknar dagarna.
MEN DET ÄR BARA TRE VECKOR KVAR TILL BF!!!!!!!
BARA TRE VECKOR!!!

Det betyder, att trots allt vi har gått igenom, med sängliggandes och dyl... så har vi hållit henne inne i magen! Och hon har nu legat i magen längre än vad Oliwer gjorde!!
Det är bara tre veckor kvar!!!!
TRE!!!

Känns helt overkligt och nu i efterhand känns det verkligen värt det :-)
Alla kilon, allt det trista.... Absolut värt det för lilla pyret!!!

Favorit!

Jag har en ny favoritblogg där jag kan sitta i timmar om och om igen läsa de inlägg hon skrivit.
Varför?
Well... check this out!!

Det finns hur mycket smarrigt som helst och jag längtar som fan tills jag kan testa recepten!!!

Aha upplevelse...

OM jag låter bli all frukt som jag trycker i mig... så kanske jag även slipper de gaser som jag trycker ur mig. Jag behöver iofs inte låta bli det helt, men minska ner lite och ta något annat istället.
Morötter, äpplen, banan och sötsaker har jag noterat ökar gaserna.

Fortfarande ingen förlossning, men jag drack kaffe i morse så jag fick en mjukvariant av det iaf.... Jag lyckades skita!
Kan verka som en självklar grej för de som alltid gör det, men då jag för det mesta brukar kunna jämföra mig själv med en kanin eller en hare, så kändes det enormt skönt och jag borde med den bravaden numera ligga under det tresiffriga viktstrecket igen :-)
Inte mycket... bara typ 300 gram eller ngt.

Än så länge ingen Pippa, och jag har sovit en stund nu på fm.
Började spela wow efter att ha lagt in en tvätt i maskinen, men att hålla ögonen öppna var visst svårare än jag trodde. Njuter dock väldigt av de få sekunderna som fötterna inte är svullna till bristningsgräns (vilket de annars är när jag är uppe).
Snickaransvarig hade ringt mig under tiden jag sov, så jag ska ta och spänna öronsnäckorna och ringa honom (spänna för att han har en dialekt, som jag inte alltid hör vad han säger när vi talar i telefon... bara live liksom).

Får se om jag lyckas hålla mig vaken under dagen här då :-) Tänkte mig en promis senare, kanske t o m två :-)

Philippa

Pippa rör sig just nu väldigt mycket i magen.... och så hör jag ett ljud som jag nog inte hade reagerat på om det inte var för att det annars är helt knäpptyst inne i cribben där jag befinner mig....
Det var ett ljud, som påminner om en "fingerknakning" eller "ledknakning" fast väldigt väldigt dämpat.

Det kom från magen, så vad det än var... så var det ngt som Pippa gjorde i samma veva som hon rörde sig.
Coolt!!!

Någon??

Annons


SL och SJ kanske skulle ta och skaffa lite så de kan öva upp sin utrustning inför nästa vinter.

Yes yes yes!!!!!

Då var vi här.
30 dagar kvar till BF och ingen Philippa ännu.
Nu är mitt motto, när värkarna sätter igång, att kan jag sova bort dem... så är de inte starka nog.
Kanske föder jag i sömnen, who knows... haha.
Näöää, jag lär vakna när krystningsvärkarna sätter igång... för tro mig DE har även jag kännt... och lidigt av... och hotat folk på grund av.. även om de varat en väldigt kort stund.

Jag har återupptagit mitt spelande av WOW. Vilket i sin tur innebär att jag då var vaken till 03.00 i natt spelandes. Det är helt ok... bra tidsfördriv nu när jag redan tvättat upp hela högen med normal tvätt som låg här... och tvättställningen är full av fuktig tvätt.

Jag önskar verkligen det fanns ett sätt för mig att bli av med dessa fisar.... illaluktande fisar. Haft dem hela graviditeten och de luktar verkligen apa.
Min fasa är att jag, vid förlossningen, släpper en fis rakt i den stackars barnmorskans face.... hon har ju ingenstans att fly då ju.



"Fislukt må vara plågsam för medmänniskorna, men faktum är att själva essensen i stanken är riktigt välgörande och betydelsefull. För blodtrycket."

Försöker vara uppe och gå lite, men fötterna svullnar efter bara en liten stund och krampar. Ingen lust att fixa fotskydd oxå, har ju redan handleds skenor på båda händerna....
DEN biten blir väldigt nice när den är över.

Jag har bestämt mig.
När Philippa är ute så ska jag fort som fan ner till Ullared och kika vad de har att erbjuda.
Datum har jag ingen aning om... antar att jag får anpassa mig lite efter flytten och bebisen.... men så fort jag kan, och gärna inte en helgdag utan en vanlig vardag... allt för att minska risken för mycket folk :-)
Någon som vill med och splitta lite soppapengar??

Shit... nu håller ögonen på att gå i kors, så jag bör nog lägga mig en stund igen....
Bara för att jag kan.....

30

I morgon har vi kommit till gränsen "30 dagar kvar till BF"
Helt jävla underbart.
Längtar tills jag får hålla detta lilla knyte i famnen... och jag misstänker att jag heller inte är den enda... den slutsatsen har jag dragit pga makens fastklistrande pussande på min mage ;-).. (längre ner, längre ner tänker jag alltid, but nooooo).
I morgon är det även babykväll på barnens hus!
Jag har sparat mig på lite babygrejor (babysitter, pump m.m)som jag ska ha ifall att det är bättre priser än normalt på dessa.
Tyvärr har vi ju redan vagn och bilbarnstol.... köpt på barnens hus :-(
Meeeen... kul iaf tycker jag.

Jag tänker inte avslöja vad jag gör... men jag säger bara "Ben&Jerry".....

Min visa bror

Min bror gillade inte mina smeknamn på barnen... tyckte det var oigenomtänkt.

Emilia = MilisPilis
Oliwer = OllanBollan
Philippa = PhilippaPippa

... han bad mig även att inte skaffa fler barn, och om jag så gjorde... så skulle jag inte döpa den till Britta.....

Men jag kanske kan skaffa mig en minigris... en skär liten .. Britta :-)



mowahahahahaha!!!

Nattliga bravader!

Maken somnade ju som sagt på soffan.
Stackarn... alldeles slut är han när han kommer hem.
Fullt ös på dagarna, tusen meningar från kidsen som så gärna vill berätta om sin dag och en fet fru som bara vill ha sex eller flytta (och sex är han inte sååå sugen på nu när Philippa håller på som hon gör).

Men han berättade iaf i morse, att när han mitt i natten hade krypit ner hos mig i sängen (han somnade på soffan, remember) så lade han som vanligt armen runt mig och magen.... och Philippa hade highlife där inne.
Hon wobblade, rullade och sparkade på far sin. Som om hon försökte komma ut och få hans uppmärksamhet även hon.
Det hon inte verkar förstå, är att vägen hon ska vandra för att komma ut... är samma väg hon verkar fly ifrån.
... just follow the light!

31 dagar kvar till BF.
När hon väl är ute, kommer jag aldrig mer få känna en bebis i magen.
Denna underbara känsla som gör det värt (iaf nu när man har kort tid framför sig, och nästan hela grav bakom sig) varenda krämpa när det gäller att vara gravid.



Jag sa till mig själv, att jag aldrig skulle lägga in en bild på uppsvällda mig. Allra helst inte när jag inte heller har någon bild att visa hur jag såg ut innan, för de som inte känner mig eller sett mig tidigare.
Meeeen .... wtf.... här har ni iaf.
Jag vill även tillägga... att jag är gravid. Inte nyligen botoxsprutad i ansiktet.
Blekheten kommer pga många instängda dagar, och de svarta ringarna under ögonen är brist på sömn.
Men annars mår jag bra (och det är jag... ingen döing).


Bönhörd!

I morse gick jag inte upp med maken och kidsen....
för i natt kom det underbara ljudet av rinnande vatten igång igen, vilket innebär att tvättmaskinen fungerar. I ren desperation så satte jag genast igång ett par tvättar :-)
Somnade visserligen emellan dem, men det var väldigt passande att vakna efter 2 timmar (smärta i höften) gå upp och tömma maskinen, och sedan lägga i en ny för att sen gå tillbaka till sängs :-)

Jag har kommit på att om jag kniper hårt med skinkorna när jag ligger, så "knäcker" jag tillbaka höften tillräckligt för att den ska bli rörlig direkt.

Igår bestod min dag av väntan.
Väntan
och ytterligare väntan.
Sen kom kidsen hem... och sen kom maken hem.
Hela familjen samlad, precis som jag vill ha det.
Sen skulle kidsen göra läxan och sedan i säng ;-( Efter det somnar maken i soffan och jag är själv igen.
Ingen tvättmaskin.
Ingen ugn.
(tvätta och baka)
Jag deppade ihop, men blev som tur är bönhörd eftersom vattnet tinade upp i natt :-)
Visserligen ingen ugn, men jag kan tvätta och göra ngt.

Dessutom..... Så kommer SiggeStardust idag :-)
Och Emilia är hemma hos en kompis och leker :-) Så det är jag, jag, JAG  som får ta hand om honom helt själv :-)
Med det innebär det att jag även har att göra mellan 15-20 idag UTAN att familjen måste underhålla mig :-)
Klarar jag inte av det, åker jag bara och hämtar milis så hon får assistera ;-)
(Sigge brukar annars knappt lämna Milis famn, och jag får absolut inte röra honom)

Nu sitter jag här och skriver lite... med brutal huvudvärk .... förkylningen som knappt hade lämnat mig, vägrar att svika från min sida och har nu återigen satt sig i bihålorna.
Är det inte underbart så säg!!
Samlar styrka för att duscha... inte duscha i sig, utan att klä på sig igen efteråt när jag ansträngt kroppen med en dusch.. Jag lovar er... det är ingen lek vilken hydda jag har!!!!
Brutal!!

Aaaaahhhh......!!!!!

Jag pallar inte mer!
Tar mitt pick och pack och drar!!
Det här driver mig till vansinne!!

Den som...

Den som väntar på ngt gott väntar aldrig för länge.
Men jooooo.... nu har mitt tålamod för länge sedan tagit slut.
Väntan är extremt olidlig nu när det är inne på sista spurten.
Sparkarna i magen har övergått till wobblande rörelser där någon försöker sitt bästa för att tänja ut utrymmet... som inte går att tänja ut mer...

Jag är sååå otålig på att gå vidare till nästa steg.
Förbereda oss för nästa instans.... och så fruktansvärt less på att bara vänta.
32 dagar kvar, och så här i efterhand misstänker jag att någon slempropp var det inte på tal om... HOPPAS jag iaf....för annars är hon ju inte skyddad som hon borde.
För ut tänker hon ju bevisligen inte komma än på ett tag.

Om några min ska jag förbereda mig för att åka ner till BVC och ytterligare en undersökning. Jag ska då även passa på att fixa ett till handleds skydd, eftersom båda händerna nu svullnar på nätterna och domnar bort. Även dagtid.

Har fått klagomål på att kidsen väsnas på morgonen... och att det önskas att de plockar fram sina kläder kvällen innan.
Jag håller med om att de ibland kan väsnas, men för att vara barn... så är de extremt tysta på morgonen, gör det de ska och går sedan ner.
Max 10-15 min är de där uppe efter att de har duschat. Mer tid har de inte... då kommer de försent.
Men, det är fullt tillräckligt för att vara störande för den som ... ja, sitter uppe hela nätterna... går upp vid 9-10 tiden och tittar på os hela dagarna.....

Jag har talat med kidsen, och de kontrade då i morse med att ställa klockan på 06.00 (ah.. just det, Emilia får inte ha en egen väckarklocka längre heller... för det väcker dem...) gå upp båda två och ställa till med världens bråk på nedervåningen.
Ett bråk som t o m hade fått mig att gå i taket.
...
Det lustiga är dock.... att det är inte det minsta störande med två hundar som rusar upp och lever runt i deras sängar innan de somnar om igen.... Hundarna ok, barnen inte ok...
Ekvationen är för mig ... förbryllande, men jag får ta seden dit jag kommer... och helt sonika på allvar börja fundera på att flytta in HELA familjen här inne i trånga criben istället.
MY GOD!! Kan hon komma ut någongång.... så vi kan flytta ut till stugan....

Emilia ringde mig idag på lunchen... tjejerna stöter ut henne igen.
Hon hade gömt sig i skogen och grät hysteriskt.
Känner så väl igen det där... man duger när de andra är upptagna, men blir lämnad ensam för det mesta.
Det svider, men gör mig glad över att hon snart slipper det där.
Glad över att hon får en möjlighet att finna egna nya vänner... där de stroppiga snobbiga brudarna istället är de som är utstötta.
Jag försöker gång på gång påminna henne om vad tjejerna gjort, men när de ringer och vill leka... så är det ju svårt att säga nej.
Den tjej som är värst, förvånar mig faktiskt... då hennes föräldrar är så himla mjuka och goa människor...
Stackars min lilla flicka....

Så grymt.

Japp... igår blev det då en tur ut till huset igen.
Vi fick ihop plogen utan problem, eftersom vi den här gången hade med oss rätt verktyg.
Vad vi däremot inte fick fast ordentligt var fästet UNDER 4 hjulingen.
Kände mig extremt handikappad av att endast stå och lyssna på makens svordomar, utan att kunna assistera annat än att med min enorma hydda tynga ner plogen ordentligt.

Lyckades fästa den "sådär" och ploga en liiiiiten liiiiten bit.
Men, snöflingorna är alldeles för många och vi tvingades till slut att ge upp och kalla in det tunga artelleriet idag.
FAN.
Aja... men vi försökte iaf.
Snön fortsätter ju att dala ner, så vi får se till att åka dit då och då för att underhållsploga så behöver det itne bli så här mycket framöver....
3 mars måste vi dit, för någongång under dagen kommer telia att koppla in vårt nya abbonemang. Samma dag skall Maken träffa elkillen och gå igenom alla el special kopplingar i huset.
JAG har inte så många krav på den biten ;-)

Det här inlägget blir inte så långt... inte heller så roligt...
Jag är trött som fan, och ska till BVC k l 13 så jag tänker faktiskt sova bort hela dagen idag igen ;-)

Jasså.... ;-)

Fick ett mail:
Du kan bli kvitt 5 kg de närmaste 8 veckorna‏.

Att de har så ironiskt rätt i det de skriver i mailrubriken, tror jag inte ens de vet om själva.
Inom 8 veckor så kommer ju Pippa ut, och jag kommer genast rasa ett x antal kilo i vikt.
Sen kommer det stå stilla ett tag ;-) när kroppen anpassar sig efter den nya tillvaron.

Men jag är faktiskt inte det minsta orolig.
Vad är det inte som brukar ske med sladdisar?
De blir en aningen vildare än de tidigare barnen... då man faktiskt inte har fler småbarn än ett och tålamodet brukar tillbringa längre tid hos föräldrarna innan det övergår till hysteriskt vansinne... som annars ligger mig väldigt nära till hands. Kanske gäller även detta mig....
Och då innebär det ju faktiskt att jag har över 5000 kvm tomt att jaga denna lilla unge på.... alternativt jaga efter de äldre ungarna som dragit iväg ut till skogs med en färsk kläckt liten baby ;)
Vet ni hur mycket kryp det finns där.... ?

Hur som helst.
I dag tog jag mig i kragen och kämpade mig hela den långa vägen upp till skolan.
En promenad som vanligtvis tar ca 5 min max... tog mig nu 15 - 20 min och t o m Tyson tyckte jag var alldeles för slö.
Emilia ringer mig vid tre tiden för att fråga vart jag är (m a o: Om jag sover, är i criben eller inne i huset).
Varför hon börjat göra så vet jag inte... men hon håller väl koll på mig misstänker jag ;-)
- Shit... nu e jag sugen på cola light igen... det är ngt spec med dessa bubblor -
När jag svarar henne att jag faktiskt är ute, och dessutom på väg upp till skolan, så utbrister hon glatt:
- "Vad härligt mamma, så får du äntligen röra på dina feta lår lite"

Av någon anledning börjar jag tro att mina barn börjar tycka att jag är fet.... ;-)

Jag träffade även S däruppe.
Alltid lika glada S.... :-) Alltid lika kul att träffas!!
I sommar sen får du plocka med kidsen och komma till oss på lite semester.
Hennes reaktion var faktiskt ganska rolig... en reaktion jag börjar vänja mig vid nu efter 28 kg +
När folk tittar på mig... utan att känna igen mig....
Men det är inte så konstigt heller... jag är INTE lik mig det minsta.
Allt har ändrats.
Jag ser ut som en nysprutad botoxpatient (vilket inte är så konstigt... ca 9 mån sedan blev jag sprutad, men det var inte av botox... men dock anledningen till att jag ser ut som jag gör idag.. fniss).

För att ni verkligen ska förstå borde jag lägga ut bilder på mig själv.. före och efter... men som ni kanske förstår så tar det emot.
Det finns en anledningen till att jag håller upp skinnsäckarna (tuttarna) står från sidan och ansiktet ej är med på bild, när jag visar hur magen ser ut.
Maken får icke fota, utan dotra får sköta den delen ;-)

Blir en sträcka ut till stugan i kväll igen... då plogning ej har gått att fixa (plogaren är borta) så måste vi ut själva med all korrekt utrustning (och förhoppningsvis ej köra fast bilen) för att montera vår egna plog.
Kanske kommer min käresta inse logiken med att inte köra fast en vanlig simpel B kombi i 1 meter djup snö... kanske inte....
Maken, av någon anledning, har absolut inget emot att lattja runt med sin nya leksak.... plogas eller inte så är det hans leksak.
Raringen hade t o m tagit med ett klistermärke igår för att dekorera den med en pluttig döskalle.
Rart.

Nje.... nu klarar inte mitt kolsyrebehov sig längre.... måste ... ha ... kolsyra....!!

SJ AB blir BAJS baklänges!

Denna rubrik fanns i en annan blogg, så jag kan inte ta åt mig äran av den.
Inte heller anser jag att det behövs så mycket mer text efter det.... Rubriken talar för sig själv.
Klockren!

HERREGUD!!

HERREGUD!!!
Från och med idag måste jag dessutom gå med kidsen till skolan!!
De måste verkligen göra något åt det trafik kaos som blir uppe vid skolan när stressade föräldrar pressar sig förbi över allt för att släppa av barn, samt de som passerar på vägen utan skolbarn som kör som idioter.
Nu ska jag agera den bitch jag normalt är, och gå med kidsen upp till skolan.
Antalet bilar upp till "bergaplan" kommer jag räkna, samt anteckna reg nr på de som pressar sig fram och kör idiotiskt.
Varför?
Biltrafik är där förbjuden.
Och när det vid 8 tiden skall lämnas barn, blir det fullständig kaos där av föräldrar som skiter i att det är skolväg/gård. Bara de på smidigaste sätt kan droppa sina barn.
Jag vet... jag har faktiskt gjort det själv oxå... :-( Så jag är inte oskyldig.
Nu på morgonen blev nämligen en kille i Emilias grannklass påkörd uppe vid skolan!
HUR FAN KAN DET KOMMA SIG????
ALLA VET ATT DET ÄR SKOLA DÄR!!!!!

Enl Emilia var det iaf med sådan kraft att han flög in i en snöhög, och blev hämtad med ambulans.
Lever, ja... hur skadad vet jag inte.
Alla väsbybor med kids i skolan som läser detta....
Tänk er för.... kör inte bil där, snälla....
Det kunde varit erat barn!!

33 dagar kvar.

Men det känns som en evighet.

Igår åkte vi en snabb vända ut till stugan, dels för att kolla och fota ytterligare på huset som de efter veckan även fått upp innerväggar i, och dels för att montera plogen på maskinen.
Men.... det vill sig sällan som man tänkt sig.
Någon som noterat snöfallet som skett sista dagarna?
Vi hade noterat det, men eftersom vi hör till de bortskämda 08 orna så underskattade vi snöfallet ute vid huset.

Det gick INTE att åka bil nedför vår väg, utan det blev till att pulsa i snö upp till knäna, hela vägen till stugan. Tyson försvann helt i snön, och var som en tjock snöboll när vi väl kom fram.

När vi kört fram allt, och tagit fram plogen för montering, kom vi på att bruksanvisningen låg kvar i bilen... där vi lämnat allt vi hade med oss.
Mattias, som inte är gravid utan bara hade ryggskott efter snöskottning här i Väsby, fick uppdraget att gå upp till bilen.
Åh... jag missade nog att berätta att min käre make gjort en missbedömning med bilen, och kört fast med den i snön när han parkerade den uppe vid vägen. Han missade nog att det inte var en SUV och inte heller hade 4hjuls drift.
Så när han väl pulsat hela vägen tillbaka, så skottade han loss bilen oxå.... eller ja, försökte iaf.... det gick inte.
Sen gick han hela vägen tillbaka, men den packning som var nödvändig.



När han kom var han genomsvettig.
... men vatten eller annan dryck hade vi inte, då tunnan låg kvar i bilen. 25 liters dunk full med vatten är inte direkt ngt man frivilligt släpar med sig genom snön den biten.
Hur som helst.
Då inser vi att våra verktyg faktiskt ligger i boden.... högra bilden längst till höger, och ingen av oss har kraft nog för att gräva fram boden så det går att öppna den.
Det som behövs är en skiftnyckel för att kunna montera plogen och ploga.
BOMMER!!!!

Aja... skit samma, får ta med det nästa gång... vi har ju iaf tillgång till nyckeln till huset och kan gå in och kika på hur det ser ut....
BUT NOoooo.... där vill det sig inte heller.
Någon nyckel till byggboden finner vi inte, och kommer då heller inte åt nyckeln till huset.
Så det var bara till att pulsa hela vägen upp till bilen igen och försöka få loss den innan det omtalade snöovädret, där molnen på himlen skvallrade om ankomsten, och försöka få loss bilen.
Helst innan vattnet gick av ansträngningen att pulsa 5-600 m i 1m snö och blåst..... med värkar ;-)

Absolut inte idealiskt, men inte heller hände det ngt.
Pippa ligger kvar... men kroppen tog stryk igen.... idag är det värktabletter och vila som gäller.
Tänkte.... att kommer hon inte efter den här ansträngningen så kommer hon inte alls.....
Vi fick loss bilen efter mycket om och men, och åkte sedan därifrån.....
Fick inget uträttat, men vi fick en chans att umgås och skratta åt vår enorma inkompetens till att planera ordentligt och tänka oss för.... så det var iaf en härlig utflykt.
Tur att kidsen inte följde med denna gång ;-)

Jag kan numera heller inte sätta mig smidigt i bilen... det tar en jävla tid innan jag sitter där jag ska, och det är enorma problem att köra.
Korta sträckor kan jag köra, när jag måste... läkarbesök och dyl... men annars blir det till att förlita sig på att någon annan kör....
Iaf tills Philippa är ute....
Det som ligger farligt till att drabbas av det, är sportlovet ... Jag kommer itne kunna köra ut till Hallsta om det ska vara så här..... Och inte heller har jag lust att "inte kunna åka därifrån" om det skär sig....
Dilemma....

....

Jippiiiii!!!!
Fick precis ett SMS från Telia, om datum när de kommer för att koppla in telefon.
Fick även vårt nya nummer :-)
And... It´s no fucking 08 nummer :-)

Nu: Alvedon och sömn!
Smällen från höften när jag i morse försökte resa mig själv, ekade genom rummet... men den krängde nog bara tillbaka allt tillrätta.


Nope....

Nope... inget har hänt ännu.
Och som det verkar på lilltjejen, så tänker hon inte ändra sig på den fronten heller.
Så det borde ju vara ganska så riskfritt att åka till stugan i helgen.
Snön vräker ner, så är det inte det ena så är det det andra.

Återstår att se om vi kommer ut i morgon, eller om vädret tänker göra det svårt för oss....
Vore så jävla typiskt, bara för att vi har saker som vi vill göra därute.
1. Maskinen och plogen måste fixas
2. Tillgång till husnyckeln, så vi kunde titta hur det ser ut invändigt nu när innerväggarna är resta.

Men, om vi kommer vara insnöade utan möjlighet till rinnande vatten, kan det vara riskabelt om det nu var slemproppen som gick.
Då är hon ju extra känslig mot bakterier oxå... :-)
Blir det av, så blir det nog bara maken och jag som åker ut en snabb vända fram och tillbaka....

I dag fixade vi en uppblåsbar madrass så jag kan stilla mitt begär gällande att ha kidsen nära mig även om vi inte åker ut till stugan på helgerna som vi planerat från början.
Jag gillar inte att varje kväll sova så långt ifrån dem att jag itne hör om de behöver sin mamma på nätterna.
Visst finns det andra vuxna, men det är en speciell grej ... att vilja vara den som tar hand om sina sjuka barn t e x.... Jag vill vara mamma...
Ute i stugan har vi löst det genom att de, istället för att sova på loftet (nu var det ett bra tag sedan vi var över natten där) så bäddar vi åt dem i köket.
På så sätt behöver inte jag väcka maken varje gång som de ska upp och kissa eller om de drömmer mardrömmar.... Jag kan sitta och titta på dem när de sover och bara njuta av att vara nära dem.

I o m att vi skaffat denna singelmadrass, så kommer kidsen hädanefter sova inne hos oss från fredag till söndag.
Trångt, men supermysigt :-)

Vattenledningen här i området har tydligen gått sönder igen.... ändå verkar det som om vattnet fungerar.
Kl är nästan mitt i natten, men jag är grymt sugen på att ta en sval dusch.
Emilia ratade att sova bredvid mig i sängen, pga att jag blir för varm... :-)
Hon sover ist i soffan, och har huvudet precis vid mitt huvud så jag iaf kan hålla dem i handen båda två :-) Oliwer ligger nedanför mig....

Nöjd!

Visst är barn underbart vackra och söta när de sover ;-)

V 36

Nu är du 35 veckor gången (eller gravid i 36:e veckan, om du föredrar att räkna så).
Nu har din bebis inte mycket rörelseutrymme.
Det är så trångt därinne, att den kanske inte rör sig lika mycket längre.
Bli inte förvånad om du ser konturen av en arm, armbåge eller ett knä under huden på din mage när bebisen sträcker på sig!
Eventuellt har bebisen nu lagt sig med huvudet nere i ditt bäcken redo för förlossningen — men vissa bebisar, särskilt om du fött förut, fixeras inte i bäckenet förrän förlossningsarbetet börjar.

fostervatten livmoder
fingernaglar fett

Nu väger bebisen nästan 2,5 kg och är ungefär 45 cm lång.
Du kanske kan se en armbåge, fot eller ett huvud sticka ut på magen, när den rör och sträcker på sig.
Eftersom livmoderns väggar och din mage sträcks alltmer och blir tunnare, kommer mer ljus in och bebisen kommer att utveckla tydligare dygnsrytm.

Denna vecka kan bebisen stoltsera med fingernaglar och ett par fullt fungerande njurar.
Levern kan nu också bryta ner en del avfallsprodukter.

Nu är det mycket mindre fostervatten och mycket mer bebis i din livmoder (som har utvidgats till 1000 gånger sin normala volym) och du har förmodligen lagt på dig mellan elva och 14 kg (Nope... snarare 28kg).
Din navel har också sträckts och sticker förmodligen ut (Nej, men den har spruckit... aj...).

Eventuellt känner du dig andfådd nu när livmodern har växt så att dess ovandel sticker upp i bröstkorgen (Jag har fan varit anfådd sedan v 20).
Försök ställa dig på alla fyra om du vill ta djupare andetag (... och hur kommer jag upp från denna ställning sedan).
Fortsätt dricka mycket vatten även om du behöver kissa så ofta att du lika gärna skulle kunna flytta in på toa – bebisen behöver denna vätska.
Däremot kan det vara klokt att dra ner på urindrivande drycker som té och kaffe (Té dricker jag pga förkylningen, kaffe har jag dragit ner på enormt pga att Pippa får hicka och jag får sura uppstötningar av det).

Har ni fortfarande ingen namn till bebisen? Sök namn här om ni vill ha nya idéer.
(Vår bebe ska heta PHILIPPA ELWYNN LYNA FORSBERG)

Nu vill förmodligen barnmorskan träffa dig varje vecka ända fram till förlossningen (eventuellt varannan om du är omföderska).
(jag vet... .jag är populär... alla vill se kolossen röra sig ;-)...)

(fortfarande inga andra förändringar än den ev slemproppen)

Kan det vara så?

På förmiddagen idag så misstänker vi att första tecknet på att saker och ting är påväg att hända.
Slemproppen.
Ganska övertygad om att det var den som avslöjade sig själv, så då borde det ske ganska snart inom ett par dagar....

Det är trots allt 35 dagar kvar till BF, och om detta var slemproppen så innebär det att även denna kid kommer tidigt.
Samtidigt är jag lite nervös, då Oliwer hade magsjuka i går natt.....
Visserligen har ingen drabbats av det hittills, men man vet ju inte om det är någon annan av oss som bär smittan. Sannorlikheten är stor och det innebär isf att jag inte kommer få träffa Philippa om hon hamnar på neonavdelningen.

Det bästa vore att hon väntade ett par dagar.... och det är fortfarande itne helt omöljigt.

Enligt min släkting, så kan slemproppen gå upp till en månad innan det är dags för förlossning hos kossorna....

Sen måste vi ju även lämna det öppet för att vi har fel....

WTF!!!

O : "Pappa, kan du komma upp och säga godnatt?"
M : "Ja, jag kommer.... " Fortsätter titta på hockey..
O : "Men pappa.... "
M : "Ja, jag kommer om en stund"
Vuxen1 : "Han kommer säger han ju" Snäser en utomståendes röst...
Vuxen2 : "Måste ni ha pappa med er för att gå upp eller?" Snäser en annan utomståendes röst...

Jag kommer verkligen uppskatta när vi som föräldrar kan tala till våra barn utan att utomstående blandar sig i saker som de inte har med att göra.


Sitt rakt!

Att skissa är ngt som jag alltid gillat, men jag har en tendens att krypa in i teckningarna jag gör... vilket inte är så praktiskt när man är gravid.
Det är år och dagar sedan jag skissade en tavla eller så... det ska jag ta upp igen när vi flyttat ut.
Händerna och lederna är ngt som satt stopp för att teckna.... annat än snabba teckningar.

Men hur som helst.
Det är inga seriösa teckningar, men det är skisser på mina tankar ang baksidan vid poolen.
En början iaf.



Bild ett visar hur jag vill ha altanen.
Egentligen vill jag ha den i sten... men efter att ha disk det med "kunniga" så inser jag att sten innebär mer jobb som jag inte orkar ha.... och gör jag det inte, så kommer resultatet bli mycket värre än med trä altan.
Altanen kommer gå upp jämte båda sidorna på huset, med ca 1,5 m

Poolen, soldäck och längst upp skall "spa" tunnan vara.... i en upphöjd grej, samt en bar med ett litet bord för den som vill sitta där och svalka sig med en bira eller annan dricka :-)

Bild två är en skiss där man ser lite mer... men måtten är sådär.
Dessutom är bilden upp och ner... den blev så...
Synes är soldäck, bar, spatunna och även taket över matplatsen.
Små cafe stolar utanför vårt rum, som även det har en utgång.

Runt allt skall det vara staket, för att undvika gäster från natur riket ;-)

Minuter kvar till helg

Jo ja... det är sant... jag har ju veckorna fulla av röda dagar så att det är just helg ändrar inte så mycket för mig....
Men ändå gör det det.
Maken och kidsen är hemma ;-)
Pga det förutspådda snökaoset kan göra att vi inte kommer iväg till stugan, men samtidigt en utmaning då maken blir extra upphetsad inför att åka ut...
Den nya maskinen och plogen som är värt att prova på...
Samtidigt är det heller inte det mest underbara att tillbringa tid därute om fler i familjen drabbas av kräksjukan... Vattnet är ju fortfarande fruset, och toaletten går inte att spola.

Syster förutspår att Philippa inte kommer ut förrän till nästa helg... men jag tror att hon kommer vilken dag som helst nu. Jag vet inte varför.... men hela känslan i kroppen och höfternas ökade "onda" gör att jag misstänker det.
Sen finns det ju saker som får mig att fundera.
Som igår ex.
Kraftiga värkar, och blödning.... Philippa är rörlig fortfarande så det var tydligen inte så farligt. .... Men efter ett tag, så ändrar hon totalt. Värkarna ökar, men hon ligger liksom upptill... inte nertill....
Helt galet.
Precis som alla andra gånger, så avtar allt efter en stund.

Dagens mage:


Får se om det händer ngt i helgen eller om hon övergår till en period utan problem.

Jag måste dessutom medd alla kära läsare, att jag kommer tacka nej till:
Alla luncher
Alla middagsbjudningar
All kontakt med bilder som resultat
... Detta pga att jag numera tillhör den övre delen bortom tresiffers strecket.
Jag har passerat 100kg gränsen och väger nu 100,1 kg
Den totala viktökningen är 28 kg.... och jag ligger nu på en marginal på 40 kg som skall bort efter förlossningen.




... så  fr o m nu, fram till några månader efter förlossningen... så är det hård träning och totalt bortfall av sötsaker för min del ;-)
Wish me luck!!!
(ok, träningen kommer igång först när Philippa är ute, men ändå)
Det är på med bärselet och raska promenader i vårsolen som gäller för vår del... för vi bor ju ute på landet då ;-)

Vagina!

A notable gynecologist once said,
- "The best engine in the world is the vagina.
It can be started with one finger.
It is self-lubricating.
It takes any size piston.
And it changes its own oil every four weeks.

It is only a pity that the management system is so fucking temperamental."


Yeeeeaaaaayyyyhhh!!!

Kanske egentligen inte har så mycket att hurra för just nu....
Oliwer har åkt på kräksjuka och är helt sänkt stackarn... han är först ut, så vi får se hur det drabbar de övriga i familjen.
Svärmor, stackaren, väckte oss inte utan sprang i skytteltrafik med Oliwer när han skulle spy och skita.
Sen skulle hon i väg och jobba nu .....

Det blir ingen bio för dem i morgon, skulle gått med bror och Memsan, som de sett fram emot i över en vecka nu... men kräksjuka sprids som löpeld och det är ingen som vill ha den frivilligt så det får bli en annan gång.
Dessutom är det ett till två dygns inkubationstid vilket innebär att nästa att insjukna bör bli i kväll eller i morgon.
Lika bra att avboka... tänk om Emilia blir kräksjuk på bion... mitt i filmen!
Hugaligen.

Min stora kärlek har gett mig och Milis en present!!!
Jag har alltid velat gå och se Bounce, och nu ska vi äntligen få göra det :-)
25 april, när Pippa är ute så är det en mamma dotter kväll!!!



Det ser jag fram emot som fan!!
Tack love!!!

Nu ska jag kränga på mig mina kläder på min feta kropp, och bege mig till affären för att införskaffa grejor som är bra mot magsjuka :-)
Ni som inte skaffat vitpepparkorn... gör det!!!

Usch, fy och blä!

Förkylningen släpper inte.
Garnet är nu helt slut, och jag vet inte vart man köper nytt.... i närheten.
Inga filmer har jag att titta på
Orkar inte spela WOW, vill göra ngt kreativt.
Kommer knappt i mina mammabyxor längre, mammadelen (över magen) åker bara ner.
Våren smet.
Vinter igen.

Fetsvullna fötter fast jag just klivit upp.
Hjärnkapacitet mycket låg.
Känner att ensamvargen i mig ylar inte längre bara mot månen, utan hela tiden.
Saknar glädje idag
Trött
Tiden står stilla, och jag kan inte kontrollera den.
Känns som evigheter sedan det stod 40 dagar kvar till BF... men det är bara tre dagar sedan.
Foglossningen gör att jag knappt kan sitta upp, och det är inte mycket som går att göras i liggande ställning.
Kursen i kväll inställd för min och barnens del. Kan inte köra dit.

Känner mig extremt otacksam för tillvaron just nu, men vet att det inte finns någon utväg.
Ensam.
Instängd
Så uttråkad att jag inte längre räknar dagar och timmar utan har gått över till att räkna sekunder.
Svär på att jag numera kan se saker i slowmotion, inte för att de sker så, utan för att det är endast vad min hjärna klarar av.
Får kärnor i kärnfria clementiner
Philippa använder mina tuttar som fotbollar allt oftare.... men revbenen är i vägen.

Det borde verkligen vara straffbart att vara så negativ som jag är just nu.
Fet som fan är jag oxå, och börjar allvarligt fundera på att helt gå under jorden till sommaren (efter hårdträning).

This sucks the donkey!!


Bommer...

Emellanåt får man sig då och då ett och annat uppvaknande.
Vissa är ok, och vissa är mindre trevliga.
I dag var en sådan dag, och jag skulle väldigt gärna vilja säga att det var en trevlig upplevelse, men så var inte fallet. Inte heller var det en otrevlig upplevelse, utan snarare som Ah.... det borde jag ha vetat.

Meeen... nu vet jag.
Somliga är visst bättre på att bita ihop än jag.
Vilket gör mig till en otacksam liten bitch som borde vara tacksam istället för att önska något annat.
För gud förbjude att det skulle kunna vara sant det jag säger... gud förbjude (och han existerar ju inte ens) att det verkligen finns en punkt där tacksamhet går över till något annat...

Tacksam... det är jag.. men det betyder inte att jag tycker det är mindre jobbigt.
Att jag längtar mindre till framtiden och önskar det skulle gå fortare än det gör.
Det ändrar inte det faktum att jag önskar att det fanns en möjlighet för mig att slippa detta 24/7... kanske kunna göra andra saker som JAG tycker om....

Att det var lät så hemskt visste jag inte, men heller vet inte någon annan hur det är 24/7 med samma saker, samma upplevelser, samma kommentarer mening för mening.... samma tysta brist på kommunikation, samma totala brist för respekt inför min roll i det hela.
Men... varför lyssna på mig, jag klagar ju alltid bara.

Just nu känns det jättejobbigt, och jag ville prata om det... men det var för känsligt, gick inte att tala om det utan att det kom ett mycket hårt mothugg som fick mig att vakna upp och inse hur det verkligen ligger till.

VARFÖR väntar jag?
Jag bestämmer väl om mitt egna liv.... eller?
Min egna tillvaro.... den blir vad jag gör den till.... eller?
Alla andra tar ju egna beslut.
Det är ju bara att jag gör det JAG vill, så kan andra göra som de vill... jag behöver inte göra som andra tycker är bäst... eller?
Det är ju min kropp. Det är jag som mår dåligt av det.
Sen om någon annan inte hinner med så är det ju inte mitt problem!
Och nu har jag heller ingen sympati och kan prata om det.
Bommer!

Men nu skiter jag i det.
Jag vet inte om jag kommer ha ork att göra något åt det, och jag vet faktiskt inte om jag vågar heller.
Men det var inte så här det var tänkt... och även om alla andra fortsätter med sin vardag... så kan jag inte längre göra det. Jag har inte kraft längre till det.
Jag fasar för en sak. Och det jag fasar för brukar ha en tendens att ske...

Maken ligger just nu och talar i sömnen...  låter inte som en rolig dröm.
Vanligtvis skulle jag väcka honom och se till att hans otäcka dröm försvinner... många gånger av ren nyfikenhet om drömmarna oxå.... men denna gång... efter ikväll... får han stanna i sin mardröm.
Det är det minsta jag kan göra av tacksamhet.

Eftersom det är så lätt att hålla sig vaken hela nätterna när man spelar, men svårare när man ska vara på förlossningen eller en sådan simpel grej som att konversera, så får vi se om jag är på humör att väcka någon när det är dags... eller om jag helt sonika skiter i det och fixar det själv!
Fuck this shit!!!

Planering är allt.

Får som sagt en väldans massa bra tips från mina vänner på FB.
Mycket av det gör att jag längtar ut ännu mer till vårt hus.... där kommer jag har sysslor att göra ensam och med kidsen i fan 50 år framöver.
Men en del saker kan jag ju göra här hemma oxå.
Panduro har rea har jag hört....
Men mitt förslag till maken; att jag skulle ta kortet och åka dit med kidsen för att shoppa, gick inte hem. Han följer med (läs: begränsar).

Men jag blev även påmind om saker jag ska fixa innan vi flyttar.
Saker att besälla :-)
Så nu har jag gått från att inte ha ngt att göra, till att ha massor att fixa.... exkl alla samtal om huset nu  när rösten funkar igen... ;-)

Sonen chockade mig en aning på utv samtalet igår.
När vi kom till punkten av vad han ville lära sig mer om....
T o m hans lärare blev lite paff av svaret, och tvingades erkänna att han faktiskt inte visste så mycket om det ämnet.
Afrikansk samhällsorientring och historia!
WTF!!!!
AFRIKANSK!!!
Även världens geografi ville han kunna mer av.....
När vi setat där som frågetecken ett tag kommer grunden till allt fram ... Fotboll.
På fotbollskanalen, där Oliwer på sista tiden varit bänkad, så har det varit Afrikanska ligan.
Med länder han inte vet ngt om alls.

Jag borde inte vara förvånad, och egentligen faktiskt glad över allt vad fotbollen öppnar upp för honom.... Men ALLT han gör är numera fotboll.
De har en "händelsebok" där de skriver om vad de gjort och dyl på helger... och där stod det bara om fotboll, fotboll och återigen fotboll.
Känner inte direkt att jag kan bidra med så mycket info där, så jag får väl istället söka efter SO HI och dyl om länderna istället.... det faller på min lott.
Super faktiskt... eftersom så mycket fallit bort när det gäller matte, historia och framför allt geografi ;-) Jag får lära mig på nytt igen.


Ny dag...

Sportlovet närmar sig med stormsteg och jag känner att jag måste verkligen hitta på saker med kidsen så de inte bara sitter inomhus och degar.... som jag.
Eftersom Philippa är nästintill färdigväxt, så borde det inte spela ngn roll vad vi gör... kommer hon så kommer hon.

Igår var jag helt övertygad om att det var dags.... men det som gjorde att jag inte åkte in... var att värkarna varierade mellan 2-4 min....
Efter ett par timmar avtog de och jag kunde somna.
De började igen i morse... men är nu borta igen.
Galet. No bebe... :-(

Har fått lite tips om vad man kan göra på sportlovet iaf.
Hade varit mycket enklare om vi inte bott där vi bor nu....
Men..... det ser ut som om sportlovet kommer bestå av:
- Besök hos mormor (där kan vi baka).
- Skridskor/pulka
- Målning
- Pyssel
... och alla dessa prylar kan vi göra hos mormor likväl som här i väsby.
Kommer pippa innan dess, så får de åka ett par dagar till mormor utan mig (om jag blir kvar på sjukhuset).

Ska bli grymt skönt när Philippa är ute, så jag inte behöver ha tre olika varianter på allt som ska göras. En med mig, En back up om ngt händer när vi är där, och en back up som sker om jag inte kan vara med.
Meeen.... det är två veckor tills dess och min gissning är att P kommer innan dess... har hon inte gjort det, så kommer hon efteråt.



Så trött....

Sent blogginlägg, men vi kom hem ganska så sent... och så har jag legat i kraftiga värkar i ett par timmar så det är först nu som jag kan skriva in lite.
Värkarna, som jag misstänkte, avtog återigen.... nu är det bara illamåendet och sura uppstötningar kvar... men det kan jag sova bort ;-)
Förvånar mig inte att jag fick värkar idag... efter läkarundersökningen, utv samtal och sedan bilresan.

15 var det dags för utv samtal.
Gick faktiskt bra.... inte alls så trist som det brukar vara.... kändes (kors i taket) faktiskt som om han lyssnade en del :-)

Efter det bar det iväg för att hämta släpet ute i stugan, sedan tillbaka till Uppsala för att lösa ut maskinen, och sedan tillbaka för att lasta av den... i mörkret.
Kallt som fan var det, men nice iaf :-)



Milis provsitter pappas nya leksak :-)
Grym maskin, grym!!

Finally!

I morse, när jag bubblade av ord som jag ville skriva av mig med, så låg bloggen nere. Jag kom inte in på den alls.
Så nu, när jag kommer in, så har majoriteten av orden försvunnit från min skalle....
Samtidigt som jag nu sitter och skriver, så ligger dessutom Déville och tvättar sig... totalignorererar att jag satt här först!

Hur som... läkarbesök idag, och mina poäng har nu ökat från 3 till 6 varav 10 är det dags för förlossning.
Handskena till vänsterhanden införskaffad, så nu ska jag kanske kunna sticka igen.
Fattar inte... de vill att jag ska gå till rehab för att prova ut en skena, när jag ska först boka tid.. sedan prova ut och till sist vänta på att få en..
Helt galet tycker jag, då hon faktiskt kan komma inom två veckor....
- "Du kan väl sitta ner och vänta i 40 min, så kan vi prova ut en sen... "
- "Eh.. nä.... jag är, som du kanske ser, gravid och mycket, mycket fet. Jag ringer.... lovar." Svarar jag och går sedan raka vägen till apoteket och skaffar en handskena för det ringa beloppet av 162 kr tidsbesparing.
Kan inte bli bättre.

Dessutom måste jag vila.
Utvecklings samtal.
Finns inga vuxenpoäng i världen som kompenserar denna trista stund med O´s lärare.
Suck!
Som tur är, jobbar maken hemma idag, så jag slapp köra ner till läkaren själv, och jag slipper ta utv samtalet själv.
Fattas bara att jag skulle explodera i facet på honom när det är så få veckor kvar för Oliwer att gå där.
Men.... jag tycker man borde få betalt så möjligheten iaf fanns att hålla sig vaken.
Han e såååå trist.



Ska sova en stund nu så jag klarar av utv samtalet. Att lämna M helt själv med det är inte humant.... som sagt, inte värt x antal vuxenpoäng alls.

När vi gick från apoteket, med maken i hälarna... dvs även hans plånbok.... så gick vi ju förbi konditoriet i centrum. Till min stora förvåning, som om det var förutbestämt långt innnan, så kom en bagare lagom ut med wiener semlor... NYGJORDA!!
Som bara ropade på mig.... och jag fick finally min första wienersemla.
Den var gudomlig.
Och alldeles lagom med enbart en!

Weeeiiiihooooo!
Bärselet kom idag :-)

Nu.... måste jag sova en stund, så jag pallar med utv samtalet med O´s lärare..... snark.

Jag vill ha en drink!

Jag vill ha en drink!
En god, smaskig drink!
Intages mer än gärna i en solstol, under varm sol, på en härligt nybyggd altan medans barnen plaskar i poolen.
Där jag själv inte nödvändigtvis behöver balansera den på magen för att kunna komma åt den fort.
Gärna en aningen mer vältränad kropp än jag har idag oxå, så jag kan komma i den mer lättklädda tillvaron i form av en bikini som jag annars hatar som klädesplagg.
Kan vara för att dess konstruktur gör det nästintill omöjligt att dölja ngt.... men jag kan tänka mig att svett produktionen minskar en aning när man ligger i solstolen, under solen och dricker en drink.

Ingen stark... men en drink bara..... en läskande drink.



Som ett barn...

Min make och jag disk ofta om huruvida vi kan flytta ut redan nu, eller inte.
Varje gång går jag ifrån disk som en grymt dålig förlorare.
Snarare kanske som ett barn som inte får sin vilja igenom!

Sist handlade det som Sportlovet.
Jag är hemma.
Kidsen är lediga.
Vi vill ut till stugan.
Men maken jobbar... så icke!
Platt fall. Blankt nej!
WTF!!

Jag blir arg, ledsen och känner mig som ett barn som just begränsats av sin förälder.
Maken anser att jag inte får vara där med kidsen själv, OM något händer.
Men jag anser, att även om något händer när vi är här... så är det ingen garanti att någon är hemma iaf!!
Enda miljöombytet han godkänner, är om vi åker hem till någon.
Syrran eller mamma& pappa.
MEN JAG VILL VARA SJÄLV!!!

- Det får du inte
- får jag visst
- Nej
- Jo, får jag visst!!
- Nej
- Jo, får jag visst! Du bestämmer inte över mig!!!
Och så bryter jag ut i hysterisk gråt.
Galet... för jag får fortfarande inte åka ut till stugan på sportlovet.....



När jag i söndags berättar om incidenten för mor min... så säger Emilia till Oliwer:
- "titta... nu kommer mamma börja gråta igen"
... och så tittar båda på mig och flinar....
Jag känner mig mobbad här... FET, gravid och mobbad!
Vänta bara tills jag inte längre är gravid! Då ska jag ta vattenslangen och spruta dem fulla med kallvatten. Jag ska gömma mig bakom husknuten när maken komma hem och sedan ösa kallt... iskallt... vatten på även honom.
Hämden är ljuv!!

Jag är så fruktansvärt less på att bo inneboende, och tror inte jag kommer ha folk på besök på minst ett år efter vi flyttat (skämt åsido). Besök är en sak....

Samtidigt är jag rädd för de argument som komma skall... när Philippa väl kommit ut.
Vad händer om maken inte tycker att det är smidigt att flytta ut innan huset är klart, men kidsen och dyl.
Då dör jag!!

Och Philippa???
Jo hon verkar ju helt ha ändrat sig.
Gör det jobbigt för mig... men inte fan kommer hon ut inte!!

Snor i mängder!

Man ska vara extremt försiktig med hur och när man uttalar sig.
Jag trodde verkligen inte att detta kunde bli värre, förkylningen menar jag... och att det inte fanns ngt som kunde göra graviditeten jobbigare... nu när det är så få dagar kvar.

Men jag sitter nu här... med värk i varenda snorkanal, ont i halsen så jag inte vet vart jag ska ta vägen och knappt någon röst att tala med.
Ögonen rinner och den lilla lungkapacitet som Philippa lämnat kvar åt mig, är full av slemmigt snor.
Under näsan har jag samlat på mig en sårskorpa, skavsår från snorpapper som inte är av den vänliga sorten utan mer som... vanligt hårt toapapper...
Funkar bra att smörja in med vaselin, men vaselin är fett... mycket fett och lämnar ofta efter sig små små finnar efter ett tag...
Pest eller kolera.

Svettporerna får även de en mindre smäll av förkylningen vs graviditeten.... Jag är ju väldigt fet nu. Väldigt fet, och svettas därför mer än förr.... men jag känner mig som en hund utan möljighet till svalka så jag undrar om inte även svettporerna är fulla av snor.
Blä.

Trycket nertill har ändrats. När jag har värkar försöker jag in i det längsta att andas, men får ofta just då hostattacker eller nysningar. Galet, eftersom det blir en form av krystningsreflex då istället.

Aja... tur att det bara är en förkylning... och hoppas den går över snart.

Var ute i stugan i helgen, vilket jag skulle ringa vår kontakt om idag... men jag har ingen röst. Mail är inte heller hans starka sida :-( läser den typ en gång i månaden verkar det som.
Måste skälla lite lite på dem... eller nä... lämna önskemål i form av: Jag vill aldrig mer se...
samt få måtten till huset så vi kan beställa tapeter och golv till rätt datum.
Vilken dag som helst nu kommer vitvarorna, och i morgon hämtar vi 4 hjulingen tillsammans med gräsklippare och snöplogen (tillbehör till 4 hjulingen).


När vi kom ut i går, såg vi att de nästan fått på alla takpannor. Mycket bra val av svarta tycker vi, vad tycker ni?
Inte heller kommer vi ha rött hus.... även om de flesta små stugorna i området är röda, så väljer vi direkt bort denna trista - allt för vardagliga - färgen på hus.
Vad ska vi ha för färg?
Tja... det lutar faktiskt åt den grå nyansen som redan är grundmålad..... :-)

Nej... nu har snoret återigen funnit sin väg upp till hjärnan och jag måste rensa. Orkar inte skriva mer nu....

Gravid i v 35

Nu börjar nedräkningen.
Denna vecka är början på den sista månaden av din graviditet.
Nu har din bebis fullt utvecklade lungor (bra att skrika med!) och det kan vara skönt att veta att bebisar som föds från vecka 35 har utmärkta förutsättningar att vara friska och starka.
Det kanske snurrar till när du reser dig upp nu, så försök ta det lite lugnt när du reser dig och håll blodsockret uppe.


fett
lungor

Nu väger bebisen minst 2,2 kg och är lång minst 45 cm.

Den fortsätter att lägga på sig underhudsfett, som sedan kommer att hjälpa den bibehålla sin kroppstemperatur och börjar se mer avrundad och ”normal” ut.

Om du inte redan pratar med bebisen är det bra att börja nu – nästa vecka är hörseln fullt utvecklad.

Det gör inget om du pratar bebisspråk – en del forskning pekar mot att nyföda föredrar ljusare röster.

Om du varit rädd att bebisen ska födas för tidigt, kan det vara lugnande att veta att 99 % av bebisar som föds i vecka 35 klarar sig bra och att de flesta inte får några allvarligare problem alls. Bebisens centrala nervsystem håller fortfarande på att mogna, men lungorna är nästan helt utvecklade nu.

Många kvinnor upplever att det pirrar eller domnar i bäckenet eller höfterna, bland annat när de är ute och går.

Detta kan orsakas av att bäckenets ligament luckras upp inför förlossningen.

Prata med din barnmorska om du besväras av det – eller läs om våra självhjälpsåtgärder.


5 års dag :-)

Maken är den som skall ha största delen av dagen just nu, det är hans dag!
Men en liten liten del av kvällen firade vi iaf vår bröllopsdag :-)
Det blev på restaurang inne i stan.... tillsammans med kidsen.

God mat och underbart trevligt att få tillbringa den med familjen :-) Första gången vi firar vår bröllopsdag överhuvudtaget faktiskt... och det tar fem år ... haha... shit, vi har inte direkt stenkoll på årsdagar... Meeen wtf, vi kör när vi kommer på det ;-)
Tänk att fem år gått så fort!

Vissa vuxna människor, som beter sig som idioter, råkar man dock alltid ut för.
På restaurangen, två tjejer som sitter och garvar högljött hela tiden... meeen, men det är fredag... smällar man får ta.
Dock så när min son går förbi dem för att hämta efter rätt... så stannar de upp i sitt samtal... stirrar, pekar och bryter ut i asgarv. När han går tillbaka, så börjar de peka långt i förväg... hela tiden när han går förbi så garvar de högt så folk runt om vänder sig för att se vad det är de tycker är så roligt.
SOM TUR ÄR så upptäcker inte min son detta... men jag gör det!
Gjorde mig arg som fan, och de som känner oss... vet varför!

Men, förutom det.... så var kvällen helt underbar.
T o m Philippa höll sig lugn och jag kunde sitta i stolarna utan problem och njuta av maten.
Love u man!!!!


Men va faaaan!

Det finns kassa telefonköer och så finns det KASSA telefonköer!
Pga mina svullna händer skall jag nu alltså ha handskenor för att avlasta. Jag tyckte det var onödigt, men BM säger att det annars finns risk att det blir värre.... och det vill jag ju inte.

Så jag ska ringa REHAB och boka tid.
Först så är jag nr 3 i kön
Efter ett tag så är jag nr 2 i kön
(allt är som det ska)
Efter ytterligare en stund så är det endast en före mig i kön och sen glider jag ner till först i kön.

Sen svarar en telefonist, och frågar om jag fortfarande vill stå i kö... eh.. ja.
så kopplar hon in mig igen...
Men då är det en före mig i kön!
WTF!
Aja... what ever... går igenom samma procedur igen... .och kommer sedan - när jag står näst på tur - till telefonisten igen som återigen frågar mig om jag vill stå kvar i kön.
Men va faaan!!
Annars hade jag väl för i helvete lagt på!!!!!

När jag återigen blir inkopplad till telefonkön, så har jag återigen förlorat min plats och har en person före mig i kön!
Denna gång så svarar inte telefonisten igen... så mina förhoppningar om att få behålla min plats i kön blir större.
.... tills jag efter ett tag kopplas bort HELT!!!
Vad i helvete!
När jag sedan försöker ringa igen, så är det upptaget en lång stund och när jag äntligen får komma fram till telesvaren.... så är det två före mig i kön!!

OM en telefoniskt ska gå in och störa samtalet, så skall man väl för i helvete inte hamna sist i kön igen!!! Varför har man isf köbildning?
Eller är det ngn gammal jävla kärring som sitter som telefonist och itne har alla kossor i båset!
Jisses!!!!

Vad gör jag nu?
Jo... sitter i telefonkö till samma instans, fast 40 min senare och mitt humör är ..... näääää vad i helvete!!!!!!
BORTKOPPLAD IGEN!!!!
NU JÄVLAR!!
40 JÄVLA MINUTER HAR JAG FÖRSÖKT ATT FÅ KONTAKT MED DEM!!!


Äntligen!!

I dag fyller maken år, och det är vår 5 åriga bröllopsdag.


HIPP HIPP HURRA FÖR KÄRA LOFI IDAG!!!!!

Eftersom vi normalt sett inte brukar fira bröllopsdagen, så slår vi faktiskt slag i saken och gör det den här gången. Det blir middag inne i stan med familjen.
Så för att jag ska klara av det, få på mig skor och dyl... så är det lugna gatan hela dagen :-)


Värkarna försvann igår... eller, gick över till obetydliga värkar. Dvs oregelbundna och inte så kraftiga.
Däremot sväller min kropp mer och mer extremt nu, och nerverna kommer ikläm.
I går kväll visste jag inte vad det berodde på... bara att jag svällde och att armarna domnade bort i stickningar och ont som fan i lederna.
Tydligen är detta då att nerverna kommer i kläm och botet mot detta är handskenor. Blir det riktigt illa, så kan det t o m bli tal om operation.
Men det känns som VÄLDIGT onödigt att fixa.
Handskenor kanske jag skulle behöva iaf... men isf efteråt när mina händer har antagit normal form igen.
Herregud!
Det är ju bara 43 dagar kvar! Orka!!
Nä.. jag tänker inte åtgärda detta såvida det inte blir värre... får helt enkelt acceptera att det vänsterhanden är näst intill obrukbar... det är ändå bara tillfälligt!!

Fortfarande inte ngt fast abbonemang till stugan.
Börjar kännas lite olustigt faktiskt.
Finns inte vår stuga eller? Skumt som fan! Telia hittar verkligen inte stället.
Galet!

På söndag åker vi ut till stugan, och då kommer uppdaterade bilder på bygget.
Nice... inte varit där på ca 2 veckor nu :-)

Det är frågan

- "Vad är det för skillnad mellan ditt och pappas kreditkort?" Frågar Oliwer mig

- "Mammas kreditkort säger medges ej, och pappas kan man använda hur mycket som helst" Svarar Emilia honom....

Val och resultat.
Mamma får inte följa med på shopping, Pappa är roligare ;-)


puh...

Nej, någon kurs ikväll blir det inte.
Förhoppningsvis slipper vi förlossningen oxå... men just nu är värkarna med 7 min mellanrum....
Tabletter är tagna, så det är bara att avvakta och se.
Hon FÅR INTE komma nu, även om maken tycker det skulle vara kul... han fyller ju år i morgon...

Oliwer var hos ögonläkaren idag... och det behövs inga glasögon... inte än iaf.
Problemen som han har, verkar komma från en muskel i väntra ögat som inte riktigt har kraft att hänga med i alla lägen. Därav dubbelseende och suddighet.
Droppar i ögonen och återbesök om 3-4 mån....
Blir en lång resa från Järlåsa det... hrm....

I morse när jag skulle göra mitt bästa för att ta bort vaxet, så blev det en gammal rakhyvel som fick göra jobbet på känn... så min gissning är att det på vissa ställen är kalt, och på vissa ställen mindre kalt.
Fick ett tips om att Olivolja hjälper att ta bort vaxet... så jag ska bara vänta ut värkarna så skall jag testa det.
Det är borta... men inte riktigt allt... det fastnar fortfarande lite... så jag ska testa tipset.
Jag har dock mindre lust att gå in i köket, dra ner brallorna och försöka dutta med Svärmors Olivolja med hjälp av en servett samtidigt som hon står och lagar mat.
Inte heller vill jag väcka hennes nyfikenhet med att helt sonika ta flaskan och smita in på toaletten.
Vem VET vilka tankar som skulle dyka upp i hennes skalle då....
Allra helst om jag skulle komma ut därifrån, mycket nöjd över resultatet.
Flaska, toalett, nöjd.... hrm.

Någon lunch med syster blev det inte heller idag.
Peter har åkt på magsjuka, så syster är med största sannorlikhet smittbärare redan.
Jag har problem med att hålla bebis inne via fittan, och tänker absolut inte kämpa med att hon inte heller ska komma ut via käften och spyor oxå....
Nej tack!!

... Jag har tagit bricanyl... men nu är värkarna nere på 5 min mellanrum!..... om 20 är det tablett nr 2.
om de inte avtagit efte r30 min så är det förlossningen som gäller.
Vill inte... för jag VET att hon säkerligen slutar när vi väl kommer dit.
Slöseri med tid bara... :-)

Recept

Morotskaka light

1 portion = 170 kcal

Antal portioner = 12

200 gram grovt rivna morötter

50 gram margarin

2 st ägg

2 dl socker

2 tsk kanel

2 tsk bakpulver

3 dl vetemjöl

100 gram Philadelphia extra light

2 msk florsocker

sockerkulor

Smält margarinet i en kastrull. Vispa ägg och socker vitt och poröst. Blanda kanel, bakpulver och vetemjöl i en djup tallrik. Rör ner morötter, mjölblandning och det smälta margarinet. Bred ut smeten i en smord och bröad sockerkaksform. Grädda i 175 grader i 50-60 minuter. Vänd upp sockerkakan på ett sockrat smörpapper.

Blanda philadelphiaosten med florsocker. Bred blandningen på den avsvalnade kakan. Strö på sockerkulor.

 

 

Smala brownies

1 portion = 202 kcal

Antal portioner = 12

2.5 dl lättsockrat äppelmos

100 gram mörk choklad, 85% kakaohalt

1 dl socker

4 st äggvitor lätt vispade

2.5 dl fiberhavregryn

2.5 dl vetemjöl

1 tsk vaniljsocker

1 tsk bakpulver

1 krm salt

2 msk florsocker till dekoration

Sätt ugnen på 175 grader.

Smöra och bröa en rektangulär form lätt som mäter cirka 30 x 24 cm.

Lägg äppelmoset i en kastrull och bryt i chokladen. Låt den smälta på låg värme under omrörning.

Låt svalna. Tillsätt sockret.

Rör ihop äggvitorna och tillsätt det. Blanda väl.

Blanda havregryn, mjöl, vaniljsocker, bakpulver och salt och tillsätt det så allt blir väl blandat.

Häll smeten i formen och grädda cirka 20 minuter.

Låt svalna och pudra florsocker över innan du skär i bitar.



Plommonkaka med vaniljsås

1 portion = 242 kcal

Antal portioner = 8

12 st plommon

2 st ägg

1.5 dl socker

1.5 dl vetemjöl

50 gram margarin (gärna fryst)

10 gram pärlsocker

1 tsk kanel

0.5 tsk mald kryddnejlika

4 dl vaniljsås (gjord på mjölk)

Kärna ur plommonen. Vispa ägg och socker vitt och poröst. Rör ner mjölet. Häll upp smeten i en smord ugnsfast form. Tryck ner plommonen. Hyvla margarinet och lägg det på plommonen. Strö på pärlsocker, kanel och kryddnejlika. Grädda i 175 grader i ca 35-40 minuter. Känn med en tändsticka, när stickan är torr är kakan färdig. Servera med vaniljsås.

 

 

Dinkeläppelbullar

1 portion = 115 kcal

Antal portioner: 20

0.5 paket jäst

0.5 dl flytande margarin, ev mjölkfritt

2.5 dl mellanmjölk eller ev låglaktosmjölk

0.5 dl socker

1 tsk kardemumma

salt

6.5 dl dinkel, siktat

fyllning:

400 gram söta äpplen

1.5 msk socker

2 msk vatten

kanel eller lite vaniljsocker

att garnera med:

1 msk margarin, ev mjölkfritt

2 msk socker

Jättegoda bullar fyllda med äpple. Dinkelmjöl kan självklart ersättas med vanligt vetemjöl.

Smula jästen i en bunke. Värm margarin och mjölk i en kastrull tills det är fingervarmt. Häll på lite av degvätskan på jästen. Rör så att jästen löser sig. Tillsätt resten av degvätskan, socker, kardemumma, salt och det mesta av mjölet. Arbeta ihop till en kladdfri deg. Låt degen jäsa i 30 minuter.

Gör under tiden fyllningen. Skala äpplena och dela dem i bitar. Tillsätt äpplen, socker och vatten till en kastrull. Låt äpplena koka på svag värme under lock i 10-15 minuter. Äpplena ska vara mjuka.

Arbeta degen på bakbordet. Kavla ut degen till en stor platta. Dela degen i 20 lika stora kvadrater. Lägg en klick fyllning på varje degruta. Vik ihop kanterna och kläm med pekfinger och tumme så att att bullarna verkligen håller ihop. Lägg bullarna med skarven nedåt på ett bakplåtspapper på en plåt. Låt bullarna jäsa i 20-30 minuter.

Grädda dem i ca 8-10 minuter i 225 grader.

Smält margarin och pensla bullarna med det. Doppa bullarna i lite socker.



Blodgrape och marängpaj

1 portion = 219 kcal

Antal portioner = 10

Pajskal:

100 gram margarin

2.5 dl vetemjöl

2 msk vatten

Fyllning:

1 dl socker

3 dl vatten

4 msk majsstärkelse

1 dl saft från blodgrapefrukt

3 st äggula

1 msk margarin, ev mjölkfritt

Topping:

3 st äggvita

0.5 dl socker

Kör margarin och mjöl i en matberedare. Tillsätt vattnet och kör i ytterligare någon sekund. Tryck ut degen i en smord pajform. Ställ pajskalet kallt i 30 minuter. Lägg socker, vatten, majsstärkelse och pressad blodgrape i en kastrull. Sjud alltsammans tills det blir tjockt. Skilj på äggulor och äggvitor. Dra av och tillsätt en gula i taget. Vispa. Låt fyllningen sjuda under omrörning tills du ser en bubbla. Dra av från värmen och låt fyllningen kallna. Grädda pajskalet i 10-15 minuter i 225 grader, det ska få färg. Vispa vitorna till hårt skum. Tillsätt sockret och vispa lite till. Bred ut först fyllningen i pajskalet och därefter marängsmeten. Grädda tills marängsmeten fått färg, det tar 2-3 minuter.

 


Vaxa eller inte vaxa!

Igår var vi bjudna på middag.
Hos stackars sjuka svägerskan.
Förkylningen hade slagit ut henne så hon såg ut som om natten innan varit väldigt vild, sen och morgonen i sin tur varit väldigt tidig!
Trots detta meckade hon och S i hop en underbart god lasagne, som inte gick att sluta äta förrän formen var tom. O tjatade njutbart om den tills han somnade.
Äntligen lasagne!

Nervositeten växer i mig och jag står inför ngt som jag inte vet om jag klarar av.
Idag är det dags för ögonläkaren i Täby med O.
Och senare i kväll är det dags för en ny kursdag med vikt och längt kursen.
Det är två längre utflykter på en dag, och jag tror att enbart täby resan kommer sätta igång mina värkar.
Men... vi får se.
Maken står ajour att ta kursen i kväll om det kör ihop sig. O FÅR inte missa den.

Eftersom jag inte har haft möjlighet att med hyvel ansat behåringen där man även skulle kunna kalla "bikinilinje" så intalade jag mig själv i går kväll att det kanske skulle gå bra att känna sig för och få bort det som är allt för överflödigt med hjälp av samma sorts vax stripes som jag använde när jag gjorde maken kal (mot sin vilja) på vissa ställen.
Man kan ju fråga sig varför jag inte testat detta förr... tjej som jag är....
Svaret är helt enkelt: DÄRFÖR!!!
Varje stripes består av två lappar som ligger ihop. Man värmer dessa i handen och särar sedan på dem.
Placerar dem där de ska vara och stryker på lite extra med fingrarna så de fastnar ordentligt.
Vaxen smälter lite, och sluter sig kring varje hårstrå.
So far so good....
Sen väntar man några sekunder och rycker sedan bort lappen fort som fan.
Det var här det gick en aningens fel.
Med min kroppstemperatur, så vill inte vaxet stelna... så när jag rycker, så lossnar lappen... men hälften av vaxet sitter kvar på min kropp och inte ett enda hårstrå har lossnat.
Jag försöke igen, med samma resultat.



Eftersom det var ganska så sent, så fanns det heller inte någon möjlighet för mig att hoppa in i duschen och få bort det här vaxet som vägrade lämna min kropp... och som utan lappen nu även började stelna och kladda lite.
Min utomordentligt överflödiga kropp, sluter sig mer än gärna runt detta vax när jag rör mig..... och varje steg blir som en mildare form av vaxlappsryckning när ljumsken veckar sig.
Jag har heller inget annat val, än att sätta på mig mina trosor igen..... som "självklart" även de fastnar i vaxet, vilket jag upptäcker på vart enda ett av mina toalettbesök under natten.
Vaxet sitter kvar.
Försöker torka med servetter... men det enda som det resulterar i är att bitar av servetterna fastnar i vaxet.

Jag ångrade mig bittert av att jag försökte, istället för att bara gilla läget och låta det vara som det är tills Pippa är ute.... och jag var dessutom HYFSAT nervös över att det - eftersom det skulle vara så typiskt - skulle bli dags för förlossning i natt och jag skulle bli tvungen att åka in utan att få en möjlighet att avlägsna vaxet och bitarna av tvättlapparna.

Så mitt råd till Er som läser... även om jag gissar att ni just nu skrattar en aning åt mitt "tjejförsök".... testa inte dessa stripes om du inte tänkt igenom det noga....

Kaxig som få

Inom ett par månader kommer jag sluta klaga på min svällande gravida kropp och förhoppningsvis istället ersätta dessa klagomål med stolthetsklagande över träningsvärk och uppdaterande av träning vs mat.
Liksom när jag slutade röka, så intalar jag mig själv om vilket leverne vi ska ha... gör klart allt och förbereder för att det sen ska gå av bara farten.
Jag längtar verkligen efter att få träna och röra på mig!!!

Är det så konstigt?
Jag längtar efter att känna träningsvärken ömma i kroppen, längtar efter att flåsa för att man gjort bra ifrån sig.. inte bara gått på toa eller duschat.
Längtar efter kraft och ork att lattja runt med kidsen... och jag börjar känna endorfinet byggas upp, då det snart är slut på graviditeten :-)

Jag har faktiskt en kändis som är väldigt lik mig.
Såg det direkt när jag beskådade mig själv i spegeln.
Jag tänker inte lägga in någon bild på mig själv... men jag lägger in en bild som faktiskt skulle kunna vara jag... den är slående lik!



Och kroppsligen... naken... så ser jag en slående likhet med följande deltagare (icke tomtarna).



...

Beställde bärsele idag.
Med tanke på ryggen jag normalt har, som faktiskt är bättre under graviditeten, så valde jag BabyBjörn Active.
Svart/Röd


Om allt går som planerat, så skall kidsen på biobesök den 20e tillsammans med morbror och Memma. Emilia blev överlycklig av informationen (ollan sov) ... Ska bli kul att se om vi har två eller tre barn då ;-)
You never know!
Emilia började med sin planering asap.. och somnade nog funderandes på vilken film de skulle se, det är trots allt ngt som bör planeras ett bra tag i förväg ;-)

Nu.. nassi nassi innan kissblåsan börjar producera mera urin....

Fingrar... eller korvar?

Ja det kan man ju fråga sig.
Så här ser de ut iaf... mer likt små falukorvar än fingrar... ungefär lika brukbara.


Saknar mitt is skåp som fan!
Jag vill ha kyla, men inte äta glass hela tiden.. .suga på isbitar funkar ju det med.. men isen som finns i detta skåp smakar inte bra.... vill inte ha.

Mvc besök idag.
Alla värden var super, och jag fick svar på mina frågor ang navelsträngen.
Inget huvud fixerat ännu, men å andra sidan har det inte varit det på de andra heller ... så man vet inte.

Längtar till middagen i kväll, och hoppas att svägerskan inte sliter ut sig för mycket.... :-) Man ska vila när man är förkyld.

Vatten...

Åh.. . trött.
Vaknar upp efter tre timmar och funderar på vad i helvete har satt igång ledvärken. NU när hela graviditeten har gått nästan!!!
WTF
Tittar sedan på fingrarna, som är knappt böjbara... och HELVETE!!!! Vad de är svullna!!!
Fingrarna är fulla av vatten, det är därför det tar emot när jag försöker böja dem.
Fötterna har pågått ett par kvällar, men att vakna med svullna fingrar var något nytt.



Ovan ser ni en bild på mina svullna fötter.
Jag går i enbart tofflor hela dagarna då pungsvett inte är det enda jag dras med nuförtiden, utan även en fruktansvärt tåbira!
Den är så hemsk, att även om jag ständigt torkar av dem (är ju lite känslig för dofter) med starkt doftande våtservetter, så är det servetterna som stinker tåbira och inte fötterna som luktar gott.
Dessutom, som ni ser på bilden... så är de långt ifrån vackra och lena.
Fotvård, som maken lovade mig redan när jag var gravidfet med Emilia, är något som jag absolut kommer prioritera framöver för att få tillbaka mina fötter.
Just nu är de extremt ansträngda och pga den kraftiga belastningen så blir hälarna hemska... uäk.
Inte heller kommer jag åt att fixa med dem själv.. annars har jag ju allt som krävs för att putsa till dem då jag AVSKYR när folk vidrör mig.
45 dagar är kvar, och Pippa har ju varit på g ut tidigare så hon kan ju som sagt komma när som helst.
Appropå avskyn inför folks beröring.

Om en timma skall jag till MVC och får då veta om hon ligger fixerad eller inte.
Ska även passa på att fråga hur jag rent praktiskt ska gå tillväga med navelsträngen och moderkakan om vi inte hinner in.... får se om värkarna kommer igång igen efter det....

I morgon kanske hon kommer om hon inte kommer idag... då är det en läkartid inbokad för ollanbollan som bokades innan jag skulle ta det lugnt igen.
Vi kommer nämligen åka hela vägen till Täby, och det är ett tag sedan jag kunde sitta som förare utan problem i en bil.
Fast då tar jag den stora bilen... Idag är det lilla svärfarsbilen som jag ska köra, och den är ju svår i sig att komma i utan att vara gravid.

Nä... nu är det dags för lunch oxå....
Kidsen tycker tydligen att de ska få någon mat även när de är hemma sjuka... ;-)

Tis kväll!

Verkligen en givande rubrik.
NOT
Det är precis vad min lärare Janne (KM) skulle slitit sina över (flint) kammade hårtussar och försökt få mina hjärnceller att inse vikten av en bra rubrik när man har med journalistik att göra.
Jag... skulle fortfarande sitta som ett frågetecken... och fundera på vilken av mina fortfarande funktionsdugliga hjärnceller som är aktiv när det gäller....
Och, kanske det inte ens finns några funktions dugliga hjärnceller kvar alls..... den ni.

I morgon blir det middag hos svägerskan. Ska bli super nice!!
Ollan är fortfarande dålig, även om han e på bättringsvägen, och numera även rosenrasande på mig för att han inte får gå till skolan.
Det är mitt fel
Jag är dum
... och allt annat han kan komma på som har en negativ och nervärderande klang på hans mamma.
Jag... sitter fortfarande (x antal år senare) och funderar på vilken av mina hjärnceller som är funktionsdugliga... eller var det aktiva. Äh... spela roll... har man bara två så är det ju alltid någon.

Jag är mycket nära att klättra upp på en stol men en svart krita i högsta hugg, för att rita ett konstnärligt kors i taket.
- Jag har inga värkar i kväll!!!

Jag har dessutom funnit en maskin i köks skåpen som faktiskt skulle kunna vara till stor assistans när det gäller möjligheten att göra smoothies.
En bra mycket nyttigare variant till glass.
En hand mixer.
Visserligen är den av en äldre modell.... typ måste vara en av de första som gjordes som prov av denna maskinmodell.
Efter att ha haft den liggandes i ett såpabad, med bakteriedödande medel, för att få bort den fastgrodda ytan som av någon anledning inte tvättats bort när den användes sist.
Nu är den iaf ren ren.... och användbar tror jag.

Appropå matmaskiner... jag måste ha en råsaftscentrifug.
Det är ju ett extremt måste när vi flyttar ut på landet och skall ha alla dessa jävla frukter och grönsaker.

....

Nu blev det en kort paus... fastnade för vinterspelen 2010... med Gunde....
Vilka cooola kälkar! Snowracers de kör med.
SÅN vill jag ha!!!
Vart köper man sådana?



Nä ... nu ska maken iväg och köpa frysta bär.
Och jag... jag tänker satsa på en härlig promis ute i morgon om värkarna håller sig borta.
Höfterna, äh... den smärtan försvann efter ett par tabletter ;-)

Godnatt!

Fifa 10

Jag har åkt på det.
Då maken jobbar och jag är hemma med O, så är det jag som åker på att spela Fifa med sonen.
Allt för att han ska hålla sig lugn och inte kuta runt.
Han pratar som om han andats in helium hela morgonen, och snoret löper en rak lina mellan näsan och lungorna.
Hur mycket snor kan det egentligen finnas i en barna näsa....?

Jag trodde att om jag ser till att han spelar hela dagarna, så kommer han inte anstränga sig... men eftersom jag är den som spelar med honom, så får han extrema skrattanfall där han om och om igen påpekar hur kass jag är.

Av någon anledning, så springer mina gubbar åt fel håll.
När jag väl lyckas ta mig till mål med en spelare, och skjuta... så visar det sig att det är mitt egna mål.
Dvs självmål.
När jag inte gör självmål, så delar domaren ut en massa kort i glada färger till mig... mest röda... men även gula förekommer emellanåt.
Och jag kan inte, hur mycket jag än försöker... tycka att spelet är det minsta skoj.
Cause I don´t get it.

Citat Oliwer: Oftast är det ganska kul att spela mot de som alltid förlorar...men när jag spelar med dig så VET jag ju redan att du kommer förlora.
Han hade t o m mage att jämföra mitt spel med Philippas spel.
Dvs... när han lägger handkontrollen på min mage och hon sparkar på den så den guppar....



Frukost på säng fick jag från min älskade lilla snutt oxå... sonen alltså.
Mysigt.
Natten har varit ganska tufft, och trots att jag faktiskt skrivit om det förr... så var höfterna ingen lek i natt.
Det gick inte att komma runt det med annat än värktablett.
Meeen men, nu är det ju inte så långt kvar så det är inget att grina över.
Vem måste röra på sig menar jag?
Jag har ju böcker... jag har datan... och jag har ritningarna över trädgården som skall göras!
Offerterna på Pool som skall fixas....
När jag väl kan vara uppe, så blir det visserligen inte IKEA besök, utan snarare matlagning inne i huset och kanske en dusch då och då.
FATTA vad jag kommer uppskatta tillvaron sen när jag får tillbaka min rörelseförmåga!!
Egentligen borde man fan spela in känslan, så jag kommer ihåg den sen.

Över lag tror jag att graviditeten varit bra på många sätt.... allra helst när det gäller min stressfaktor.
Jag har tvingats in i en tillvaro där det inte spelar någon roll... jag KAN helt enkelt inte gör ngt. Hur mycket jag än vill så är det bara att gilla läget och anpassa mig till det jag klarar av.
Dessutom är det ju bara tillfälligt!!
Tänk de stackars människor som lever med smärta dagligen eller är med om olycka och dyl där skadorna och förhindren är permanenta.

....

Alla som tjatar om våren (inkl mig) hör ni inte vårfåglarna?

Kroppslig balans.

Hur ska jag kunna hålla balansen när magen är borta?
Det borde ju bli en form av framfall.... om jag rör mig för fort... eller?

Aja... Baby väskan är packad.
En mössa
en body
och ett par rosa byxor med tossisar.
E valde... så klart.
En liten nalle som Pippa fick i julas, är oxå med
Samt bindor ...
JAG har köpt bindor!!

Över hela affären, när vi handlade, så visste jag exakt vad jag skulle plocka men när jag kom till hyllan med bindor så kom jag på mig själv att vänta in maken... kanske han visste vad man ska ta...
Invisible... extra tunna....
Nog för att jag vill undvika blöjorna från BB men det där... funkar de verkligen?
Försökte kolla på förpackningarna... kan ju inte stå och bläddra på allihopa, utan gick lite på storlek... men så fort jag trodde jag funnit vad jag sökte, så blev jag återigen förvirrad.
All denna jävla beslutsångest!
Till slut gick jag på det enda rätta.
Nattbinda!!
Det måste ju bara hålla fast skiten som det ska.
Samt att det var den enda förpackningen som såg likadan ut som den gjorde när jag en gång i tiden köpte bindor.
Kan det verkligen behövas ett sådant stort utbud för blöjor... dam blöjor??

mmmmm... ja gvill ha en milkshake!

Nu ska jag titta på familjen Annorlunda tillsammans med E.
Är det fler än jag som får rysningar av att se hur barn kladdar med frukost ???
Varför måste de kladda? De kan ju göra det utan att kladda... eller ??
Misstänker att jag kommer få äta upp detta.....


NÄÄÄÄÄJ!

Min man... och min barnmorska... har gaddat ihop sig med alla andra i vår omgivning och finner att den mest logiska handlingen är att stanna kvar i cribben tills Pippa är ute.
Pippa... tycker att man om och om igen kan ge mamma falska förhoppningar om en flytt, och fortsätter krångla till och från.

Jag vill inte bo här... jag vill ha mitt egna hus.
Jag vill ha min egna ordning.
Jag vill ha möjligheten att tillaga och baka.
Jag vill ha vår
Jag vill plantera blommor
Jag vill fixa med sticklingar
Jag vill ha rörelsen tillbaka
Jag vill kunna köra bil obehindrat igen
Jag vill lägga mig ner på golvet och skrika då min make inte vill flytta nu, som det först var planerat.
Jag vill ha mina barn under samma tak när de sover
Jag vill ha en egen säng, eller åtminstånde en hårdare madrass.
Jag vill tänka på inredningsdetaljerna i form av ljus stakar och dyl.. inte tapeter.
Jag vill springa
Jag vill cykla
Jag vill gå i rask takt
Mao jag vill träna!!!
Jag vill kunna ta på mig strumpor obehindrat
Jag vill skynda mig
Jag vill ha vår (har jag sagt det?)
Jag vill titta på mina fingrar utan att se prinskorvar
Jag vill få på mig mina ringar igen
Jag vill kela med bebisen
Jag vill .... jag vill.... jag vill sova....

Tänk vad jag kommer uppskatta tillvaron när jag inte längre är gravid... och tänk vad jag kommer sakna tillvaron att vara gravid.

Dagens mage:


Ur barnamun!

Det är i många fall inte så lätt att styra exakt hur och vad som skall komma ur käften på kidsen när de väl öppnar dem.
Inte heller tror jag att det är lika många som, liksom jag, väntar med fasa när min son öppnar just sin mun.
Allra helst om han har sina "full i fan" ögon låsta på en person eller så.

Men ibland kommer det även när man minst anar det.
Utan  förvarning.
Då är jag ganska så glad över att inga främligar är i närheten.
Ex:
Mina barn får inte säga "Neger".
Det är ett ord, som har negativ klang på människor med mörk hudfärg.
För att beskriva skillnaden mellan färgade och vita, så har min son helt sonika valt ordet brun.

En dag när vi sitter och zappar på tv, så stannar jag upp vid "Fresh prince i Bel air".
De flesta VET vad det är för serie.
Min son hoppar till och utropar entusiastiskt till sin syster:
- " Jaaaaaaa!!!!! Det är den här serien!!! Den är jätterolig och full av sådana där bruna!!!"
!
!
Trots att jag VET att han inte gör ngn skillnad i människovärde... och skulle det isf vara åt något håll så är det till det bättre och bra mycket roligare människor....  så sjunker jag ihop, blundar och är ytterst tacksam över att vi satt instängda i cribben.

Värre var det när Emilia var liten....
Hon talade knappt, så vi hade inte brytt oss om att säga varken bu eller bä om olika hudfärger som finns.
En dag kommer hon springandes från tvn, helt uppspelt!
- "Pappa! Pappa! Kom! Titta! Apa! Apa på tv!!"
Maken går dit i tron om att det är ngt djurprogram eller så... .men upptäcker till sin fasa att så inte är fallet.
Det är Ricki Lake på tv.
Med färgade i panelen.
Åter igen... väldigt glada över att ingen annan var i närheten.

Än så länge har det inte inträffat ngt så att det funnits folk i närheten som kan ta illa upp av deras uttalanden... men jag hoppas, och jobbar innerligt på att jag lyckas få dem att säga färgade åt alla som inte är lika bleka som vi.... eller ja, som jag menar jag.
Jag är blåvit.... kidsen är gulbruna.... eftersom far deras är ju faktiskt från en vackrare nyans i sina gener....



ha ha ha

Barnen i en lågstadieklass fick i uppgift att rita en teckning med någon av sina föräldrar på jobbet.

En flicka bidrog med följande alster:



 




Efter att den lilla flickan tagit med och visat teckningen hemma, återvände hon till skolan nästa dag med en lapp till klassläraren från mamman som löd:

Jag vill gärna klargöra ett par saker angående min dotters konstverk.

Detta är INTE en teckning av mig när jag utför någon slags stångdans på en strippklubb.

Jag arbetar i en järnaffär och jag hade berättat för min dotter om hur mycket pengar vi hade tjänat efter det senaste snöovädret.

Bilden föreställer mig när jag säljer en snöskyffel!”.


Ungar!

Sonen är hemma sjuk.
När han hostar låter det som om han har hela lungorna fulla av slem, men det hindrar honom inte från att tjata om att han måste till skolan för de har en cup de spelar på rasterna.
OM han går till skolan, så kommer han inte vara still.
Är han inte still, blir han inte frisk
Blir han inte frisk, så blir det ingen handboll på lördag.
Ingen handboll på lördag, innebär att han helt missar den första match han taggat upp sig så mycket inför.
Men e man sjuk, så får man inte sporta!
Basta!

Ett val!

Alla gör vi våra val här i livet.
Somliga verkar dock anse att man måste ljuga om dem....
Vad är det då för mening med att göra ett val?

To be... or not to be......

BTW... min dotter säger inte, och gör inget, utan min tillåtelse/vetskap.

Vill verkligen inte!

Trots värkarna jag har, så vill jag inte åka in igen.
Det kommer ingen bebis...och det enda jag måste göra om och om igen är att lägga/sätta mig i de där obekväma stolarna ... gynstolar, alt förlossnings stolar.
Jag ryser av bara tanken när läkaren kommer in med ultraljuds maskinen och plockar fram den vaginala ultraljudspinnen, trär på en gummigrej för skydd och ber mig ta av mig kläderna... Med pinnen i högsta hugg.
JAG AVSKYR DEN!!!
Sen ska man ligga där och verka oberoende medans det gröpas runt i den nedre regionen (har lovat E att försöka tänka på mitt ordval... så jag tänker).

När undersökningen är klar, står de oftast och pratar med mig och jag ligger där ... bresades och möter deras blick mellan mina knän... Med vetskapen om att min F är uppfläkt mitt framför ögonen på dem.
JAG gillar nämligen inte som person när folk står för nära mig när de talar med mig. Inte heller uppskattar jag de som vidrör mig samtidigt som de talar.
Att ha en läkare mellan benen, samtidigt som de informerar mig om dittan och dattan och jag kniper järnet för att inte fisa dem rakt i ansiktet, är inte något jag någonsin kommer vänja mig vid.... eller se fram emot.

När det väl gäller sedan, så vet jag att man inte tänker på bresandet... att man bajsar på sig... eller allt det andra superäckliga som en förlossning innebär.
Man är där för en sak och får det gjort!

Måndag igen.

En ganska så trist rubrik som återanvänds varje vecka.
Sonen är hemma sjuk, och jag ligger med värkar... så det blir inte många knop idag. En enkel sak som att böja mig ner, drar igång dem asap.
Men så länge jag håller mig lugn så är det soft.

Igår hade A besök. Från A och hennes döttrar, och bror... samt A´s bror.
Det var kul att se dem och allra helst att ha någon att tala graviditet med. A ska nämligen oxå ha en bebis, exakt en månad efter oss.
Hon var/är dock en aningen mindre än jag. Trots att hennes döttrar kallar henne semlan... då blir väl jag semmeltårtan.

Tänkte jag skulle skrivit ett inlägg igår, då jag hade så mycket i skallen efter besöket... men AVSKYR verkligen när någon sitter och kikar över axeln på mig när jag skriver.
Allra helst om de sitter 3 cm från mig.
A var väldigt nyfiken ... och frågade om jag skrivit hur hemskt det är att bo med svärmor. Flinade bara, kunde inte svara på det.
Måste kolla igenom bloggen först, för jag har faktiskt ingen aning.
Visst har jag skrivit om incidenter som inträffat, men någon hemsk svärmor har jag ju inte! Om ni tror det måste jag dementera det.
Visst hajjar jag inte resonemanget till 90 %.... men hade jag gjort det på någon annan?
Jag menar... om jag bott med min mor, så hade det nog alla gånger varit tusen gånger värre.
HAR man väl en gång flyttat hemmifrån, så vill man inte tillbaka. Det går korta stunder.. men alla har egna liv, egna regler och egna rutiner.
Vi har ju själva t o m haft inneboende under en längre period i huset... trodde heller inte då att det skulle bli tufft... men det blev det.
Man kommer aldrig ifrån det.
Inte heller innan jag hade familj gick det att bo med mig.
... undrar hur Maken klarar det....

Jag kan verkligen, utan att ljuga, säga att jag verkligen längtar efter att kunna träna bort allt detta överflödiga fett som omger mig!
Men ändå är det inget jag ägnar så stor tanke på när jag står framför en binge med bakelser....
Som igår när vi var och handlade.
Princesstårtsbitar, bakelser och semlor... allt såg så gott ut.
Ändå VET jag att det inte smakar lika gott som det ser ut när jag väl äter det.
Maken och dotra var med så det blev inga bakelser.
Dessutom hade ju svärfar kommit hem från Malaga med en hel minisäck med minitoblerone som vi ätit under helgen.
Även om kidsen åt av dem, så är jag glad att de inte envisades med annat snacks.
De få bitar de tog av chokladen, var det de fick i lördagsgodis.

Just nu ligger sonen inne hos mig och tittar på film. Under tiden så pratar han om filmen, för jag har ju inte sett den.
- " Mamma, kolla här" .... "titta på den här scenen".... "Åh... vet du vad han sa: Han ba.... "
Ja, och så vidare!
Jag hoppades att han skulle komma in hit nu på morgonen så jag kan rå om honom, men blir samtidigt lite förvånad över anledningen till att han kom över.
Han fick nämligen inte knäppa på tvn inne i huset för en person.
OM detta stämmer eller inte, har jag ingen aning om.
Enl kidsen tänkte de inte ha ljud på... men hann inte säga det till K, utan fick helt enkelt inte ha ngt på alls.
Låter skumt.... Men samtidigt...
Varför skulle han inte få ha tvn på??
Äh.... han kan likaväl vara här med mig. Önskar dock hundarna var här oxå....

Nä... jag längtar efter mitt egna boende!
Där jag kan ta hand om kidsen på vårt egna sätt.
Det börjar bli ganska så jobbigt det här.... att bo inneboende hos någon. Oavsett vem!
Jag vill kunna bjuda folk på middag... eller fika. Kunna planera maten utan att någon tagit ingredienserna när jag ska använda dem, då jag inte gjort en matlista.
Simpla löjliga saker som man tar extremt förgivet när man inte bor såhär.

Nätterna är jobbiga... ont att ligga på sidorna, och värkar när jag vänder mig om. Som tur är kommer de bara när jag vänder mig om och inte annars...
Kommer hon komma snart, eller kommer hon stanna tiden ut?
Läkaren sa iaf att det nu inte är någon fara om hon kommer... hon bör vara färdigutvecklad, och det är iaf huvudsaken.

Värkarna igår var inte att leka med... kunde inte ens tala när de kom... men till natten sen, så hade de gått över. Så länge Oliwer är sjuk så får hon gärna stanna kvar.
Jag vill ta hand om honom till fullo, och inte ligga på sjukhuset då.
Väskan är iaf packad nu... just in case.
Med de andra kidsen, så hade jag ju ingen väska ;-)

Nä... dåligt med humoristiska inlägg idag.... iaf nu på morgonen :-)
Återkom efter kl 13

Ja just det...

Anledningen till att nästan hela helgen passerat utan att jag uppdaterat bloggen, är för att jag mestadels legat stilla och inte orkat sitta och ta itu med alla värkarna.
De kommer och går hela tiden så fort jag är i rörelse och det känns nu som jag är tillbaka i ruta ett.
Men men... inte sängliggandes även om jag praktiskt taget är orörlig.

Funderar på bilden i tidigare inlägg.
Bilden är tagen eller ska man säga gjord, för att visa gravida vecka för vecka hur fostret utvecklas.
På denna bild, finns det utstakat vart moderkakan sitter, livmodern och livmodertappen... allt hör till gravid saker (hud och skallben kan ju kanske ifrågasättas det med, men det sitter ju iaf på bebisen i magen)....
Det som får mig att småle är att även slidan är utstakad.
Slidan!

Man kan ju tycka, att den person som lyckats bli gravid, VET vilken sida om magen slitan sitter!
Eller har jag fel?

I v 34

Nu är du 33 veckor gången (eller gravid i 34:e veckan, om du föredrar att räkna så).
Nu ligger din bebis formodligen med huvudet neråt i din livmoder — men det är inte säkert att den intagit sin slutgiltiga position riktigt ännu — och skallbenen är fortfarande flexibla så att huvudet kan födas fram.
'En del bebisar stannar i sätesbjudning och då gör man oftast (om inte vändningsförsök lyckas) ett planerat kejsarsnitt. Lättare, oregelbundna sammandragningar, s k Braxton-Hicks kontraktioner (övningssammandragningar), kan bli mer märkbara ju längre tiden går.
Denna vecka vill barnmorskan träffa dig så att hon kan ta blod- och eventuellt urinprov.


(Notera att SLIDA är längst ner... bra att veta om det är någon gravid kvinna som tittar på denna bild och inte vet vart slidan sitter..... )

Nu väger bebisen ungefär 2 kg och är cirka 44 cm lång.
Nu bör bebisen (åtminstone för dig som är förstföderska) göra sig redo inför födelsen genom att vända sig upp-och-ner, så att huvudet pekar nedåt i bäckenet.

Under de kommande veckorna håller din barnmorska ett öga på bebisens postition – vissa bebisar får för sig att de ska vända sig uppåt igen.

Din bebis kranium är fortfarande lite mjukt, eftersom benen inte riktigt sitter ihop ännu – delvis för att förlossningen ska bli lättare.
Människor föder barn med ovanligt stort huvud i förhållande till mammans bäcken och detta möjliggörs av att huvudet kan tryckas ihop lite under förlossningen.
Övriga delar av bebisens skelett hårdnar däremot nu och huden håller på att bli mindre röd och skrynklig.

Om du är förstföderska, kanske bebisen vänder sig nedåt denna vecka och placerar huvudet mot livmoderhalsen. (Detta händer i ungefär hälften av alla förstagångsgraviditeter.)
Om du är omföderska, är det vanligt att detta inte sker förrän sista veckan innan bebisen föds – och i vissa fall inte förrän förlossningen börjar.
Vill du föda utan medicinsk smärtlindring? Här kan du läsa om icke-medicinska ("naturliga") metoder.

Får du svullna fötter och vrister mot dagens slut?
Vätskebindning i kroppen, s k ödem, är ofta värre senare på dagen eller om det är varmt.
Märkligt nog kan detta förvärras av vätskebrist.
Din kropp – i synnerhet dina njurar – och bebisen behöver mycket vatten.
Om dina händer eller ditt ansikte plötsligt sväller upp, är det viktigt att du kontaktar läkare – det kan vara ett tecken på havandeskapsförgiftning.

Snökaos!

I höstas stod rönnbärsträden praktfulla med rönnbär och visade klart och tydligt att vintern som komma skall, kommer vara kall och med mycket snö.
Som skrocken alltid varit!
När snön sedan faller, så stannar den.
Och det snöar mer.... och mer....och mer.

Ändå, så står det i tidningarna varje dag efter snöfall... SNÖKAOS!
WTF????
Det är ju inte snökaos... Det är människorna som inte kan hantera snöfallen.
Som SBS när apparater inte fungerar!
När min generation var små.... så var denna form av snöfall inte alls ovanliga. Och jag har saknat snön enormt.
Varma somrar och kalla vintrar... det kan ju inte bli bättre.
Varför lamslås då hela Sverige av detta???
Det är för mig obegripligt!

Överallt ligger det snö i drivor, och lockar barnen att bygga kojor och tunnlar.... men de står öde.... för barnen idag vet inte hur man gör!!
Om inte Pippa varit i magen och begränsat mina rörelser, så hade iaf snödrivorna här i närheten varit fulla av hål. För att inte tala om den gigantiska snöhögen på Hemköps parkering... som gjord för ett riktigt snöslott!!

Men folk bara klagar och klagar. Inget är bra.
Varmt är för varmt. Kallt är för kallt.

Jag hoppas verkligen att Pippa kommer ut innan snön är borta! Detta enbart så jag kan få bygga lite snökojor och visa kidsen hur man gör (deras far är ju till föga hjälp när han jobbar hela dagarna).

Nu gott folk, så kan jag även förutspå att våren sakta med säkert kommer hit.
Detta för att jag hör fåglarna sjunga sina vårsånger!
Precis som rönnbären talade om hur vintern skulle bli... så sjunger de in våren.
Men... det tar fortfarande lång tid.

Januari börjar året,

februari kommer näst.

Mars april har knopp i håret,

maj och juni blommar mest.


50 dagar

Nu är det endast 50 dagar kvar till BF, men redan igår blev det en tripp in till förlossningen!
Dag 2 med värkar...och denna gång var de kraftigare och ville inte minska ner trots tabletter.
Inget vatten och endast en liten blödning. Mycket mycket liten.

Stackars Lofi som setat i möte hela dagen hann lagom hem och äta en smörgås, innan vi var tvungna att åka in. KS var neon avdelningen full på, så vi fick åka till Danderyd.
Inte alls som vi planerat
I flera timmar var det kraftiga värkar, täta så det knappt var ngt mellanrum och de varade ca 1- 1.20 min. Sen kom nästa efter ca 2 min.
Väntade i tre timmar, och tog tabletter med 1.5 timmes mellanrum utan att det gjorde ngn skillnad.

När vi sen kom in.... så hade jag två värkar till och sedan lade de av tvärt! Endast tre st under hela tiden vi var där (mellan 23.05- 01.00)
Bara sådär... utan förvarning.
Hjärtljuden gick knappt att registrera och Philippa uppskattade inte alls dosorna på magen. Hon sparkade, vred och ojjade sig så det såg ut som om hon snarare letade efter en dörr vid naveln än att vilja komma ut genom den vanliga vägen.

Efter ett tag kom läkaren och konstaterade att jag var mycket mjuk, men lagom längt på tappen och den var sluten. Hon sa även, att det är möjligt att tappen drar ihop sig när jag har värkar... men att den nu lagt slappnat av. Lutad är den, så den är påverkad... men ingen fara alls, då den är sluten.

Fick dock lova att inte gå på IKEA eller anstränga mig på annat sätt..... Samt att jag nästa gång måste komma in tidigare... får inte vänta.
I frågasatte detta lite, då värkarna faktiskt avtagit när vi kom in... så om jag väntat längre hade jag ju inte behövt åka in alls.
Fick förklarat för mig att det då kan vara försent för Philippa.... om hon helt plötsligt börjar må dåligt.
Hajjar inte riktigt, och det känns skönt att jag ska till MVC på tisdag för koll igen.
Min underbara barnmorska kommer ju direkt från förlossningen på KS så hon vet mer (i mina ögon) än de andra som jobbat på MVC i flera år.
Kanske, om jag har tur... kan hon vara ajour om det nu blir förlossning hemma. Jag ska iaf fråga henne hur jag ska göra med det praktiska om vi inte hinner in.
Med navelsträng och moderkaka och sådant.... resten har jag ju en lista på i tidigare inlägg.

Det som kändes skönt att veta, och som oroat mig... är att hon är ganska så safe även om hon skulle komma. Lungorna bör vara utvecklade och hon mår bra.
Stannar hon ett par veckor till, så är det super... men annars får vi vara glada vecka för vecka.



Jag tackar Lofi för hans enorma stöd under tiden som Philippa jävlades och led fruktansvärt med honom när han, efter att vi kom hem vid 02 tiden, var tvungen att sitta med presentationer till dagens möten.
Han kom i säng först vid 04.30 ca och upp igen 07.00.
Ganska.... så hyfsat.... trött!!
Känns skönt att han tar tåget så jag inte behöver oroa mig för att han ev somnar vid ratten....

Kortfattat; Pippa är fortfarande där hon ska! Alive and kicking!!

Föda hemma??

Mina tankar har snurrat lite.. tänk om jag inte hinner in när det är dags... bara för att jag inte vill åka in för tidigt.
Tänk om förlossningen blev av hemma.... vad bör man tänka på då?
Inte bajsa på Nonnas golv?

Nä... fann lite info, så jag lägger den här så vet jag vart den finns... SEN ska jag sova lite.

* Lapp med numret till hembarnmorskan, uppsatt så att ni lätt kan hitta den
* Mobiltelefon eller personsökare till partnern (vissa landsting lånar ut sökare - ring och fråga!)
* Plastad frotté att skydda sänglakanen med (ett duschdraperi i plast går också bra)
* Stora kuddar för att göra det bekvämt i olika ställningar
* Bekväma lösa kläder eller nattlinne till mamman
* Extratäcken om du plötsligt börjar frysa
* Klocka med sekundvisare om ni vill mäta bebisens hjärtljud (som bör ligga mellan 120-160 slag per minut)
* Tillgång till varmvatten: bra till varmvattenskrus, tekokning och handtvätt
* Lavemang
* Hink, om man plötsligt behöver kräkas eller som potta
* Snoddar att sätta upp håret med
* Varmvattenkrus med hett vatten för smärtlindring eller kallvatten för svalka
* Musik, blommor, levande ljus, en fin tavla eller fotografi att fokusera på under värkarna
* Lätt mat, gott om dryck (gärna energirik, typ sportdryck)
* Hushållspapper och handdukar för att torka upp eventuellt kladd
* Papperskorg
* Två-treliters bytta eller skål för att lägga moderkakan med blödning i
* Bil med bensin i tanken om ni behöver komma iväg snabbt, filtar till bilen om det är kallt
* Eventuell barnvakt, till eventuella syskon
* Lugn och ro - koppla in telefonsvararen och stäng av telefonen!

När barnet är fött:

* Ett täcke att genast lägga över den nyfödda bebisen om det inte är väldigt varmt i rummet
* Hushållsvåg eller annan våg för att väga bebisen
* Kamera eller videokamera för att föreviga den nya bebisen och den duktiga mamman
* En ren pyjamas, kimono eller badrock
* Rena lakan
* Rena handdukar, tvål
* Stora bindor (man kan vika frottehanddukar till långsmala bindor)
* Kläder till bebisen
* Soppåsar
* Mat - bunkra gärna så att ni inte behöver gå och handla på minst en vecka
* Champagne eller annat bubbel för att fira bebisens ankomst!

 

 

Äh.. verkar ju inte så konstigt.

Champanj har vi ju redan :-)


Det blev morgon idag igen!

Och i natt fick jag faktiskt sova :-)
Kanske borde omvärdera Alvedonens verkan och ta dem när jag känner att jag inte pallar mer....

Nu till saken.
I gårdagens inlägg kritiserade jag A´s möjlighet att inte riktigt känna mig och mina val av ord. Det är inte val. Det är det enda rätta i mina ögon, då jag har så kasst ordförråd att jag inte vet vilka andra ord jag ska välja för att beskriva det.
Vagina kan man säga om ngt vackert... fint. Om man finner ngt fint i fläkiga hudflikar och sträva hårstrån som sprider ut sig i samma takt som jordgubbsplantor ju äldre man blir.
Om ingen annan känns vid denna spridning, så påstår även jag att jag inte gör det.... för ryktets skull.

Hur som helst.
När jag tänkt efter så känns det nog inte så konstigt att de inte var beredda på mitt ordval… Tankarna går nämligen till min egna mor... eller för att inte nämna, min bror. Min egna fisförnäma LILLE bror.
Mamma sätter fortfarande all mat i halsen när jag öppet berättar om min tillvaro, och min bror skriker högt som i tron att han på så sätt får tyst på mig.
Sanningen ligger ändå betydligt närmare än så... fråga inte, så får ni heller inget svar.
Jag har en enorm hemlighet till bror min, som jag vet läser denna blogg.
- JAG BAJSAR!
Tro det eller ej, men det är något även jag gör.
Bara för att jag VET hur hans reaktion blir, så skulle jag kunna beskriva detta mer.... spinna vidare på det... men jag vet, att jag enbart med dessa ord, redan förstört hans dag ;-) Och jag nöjer mig med det.
Lunch kanske? Asg...

T o m mina barn vet om mina ordval.
Fast där kan jag faktiskt förfina dem... ibland.

Min underbara svägerska kom förbi igår, med bullen som var nyknullad, påsatt eller vilket ord man nu ska använda på en hund... parad kanske... säger dock inget till den okunnige.
Emilia undrade vad det var som bullen upplevt, och svägerskan (som ändå brukar kunna säga rakt ut) vände lite på sig och frågade hur man skulle säga.
Så jag sa som det var:
Bullen har blivit påsatt och kommer få valpar.
Mer än så behövdes inte. Emilia förstod, och frågade inte mer....
Spännande som fan ska det bli, Bullen kommer förhoppningsvis få valparna ungefär samtidigt som jag är BF. Hoppas verkligen att jag inte missar det!
Känns skönt att veta, att det är en liten varelse som kommer gå igenom samma saker som jag.. att jag kommer ha ngn att prata med, massera varandras fötter... snacka krämpor med osv... även om det nu är en hund.

...

I går gjorde jag inget, förutom att irritera mig på skrik I´s tonläge och sortera papper.
Givande dag.
JO... på em var vi på provdans, jag och milis.... hon tyckte tyvärr att det var trist, så det blir ridning för oss sen istället.
Streetdance dock, och musiken gjorde att jag knappt kunde sitta still... även om min rörelser inte var så...hrm.. rörliga!
När jag guppande satt och väntade på att lektionen skulle ta slut, så började värkarna tillta.
De blev värre under kvällen och vid 21.30 fick jag ringa förlossningen och känna mig dum.
5.40 mellan värkarna.
Jag vet att dessa värkar inte var som förr... de var kraftigare än så.
Och konternuerliga... men ändå svaga och jag har absolut ingen lust att åka in för att sedan åka hem igen.
Däremot har jag heller ingen lust att åka in försent så hon inte hinner få kortison om det skulle vara så att det verkligen är dags.
Kortisonen gör att hennes lungor utv snabbare, eftersom hon är prematur om hon föds nu... två mån.
6e mars hoppas jag att hon håller sig inne till... då är hon "färdig".

Två alvedon, en bricanyl och 30 min senare så började de avta.
skönt.... det hade de inte gjort om det verkligen var dags.
Jag antar att jag inte ska anstränga mig så mycket... som jag gjorde igår när jag satt stilla i soffan... hrm, klingar galet det där....

Nu... sova lite igen... ska vara chaufför till A runt 11 tiden... och skrik I ska komma för att hålla stackars GN sällskap... De ska sticka, så om jag tar på mig öronproppar, så kanske jag har en chans att lära mig ngt... om jag står ut med volymen...

morni morni!!

Wow.. Godmorgon!!

Ok... först upp med kidsen, kunde ju ändå inte sova så det är lika bra att kliva upp.
Det är något magiskt och mysigt att träffa dem på morgonen iaf ;-) Kan ju bara inte låta bli... älskar det!!

Sen in i cribben och sortera lite papper, fixa med data och tillslut slockna igen.
Vaknar till och får samtal direkt, och sedan komm G.N och bankar på dörren.... hon vill inte längre vara själv, så hon vill att jag kommer in och dricker kaffe.
In med alla papper, data och pärmar in i huset och fortsätta sorteringen.
Vi har ju inte direkt våra pärmar här, men alla papper måste sparas iaf.
Huspärmen är ju det som är det mesta, men vi har ju andra dokument oxå.
Allra helst nu efter nyår.

Vet inte om jag skrev det igår, men jag hade inte Streptokocker iaf. Bara vanlig förkylning.
150 kr i sjön, eller ska man säga 14, 5 st semlor.
Visst hade jag mått dåligt av semlorna om jag ätit dem, men jag hade ju kunnat dela med mig... eller spara till andra dagar ;-)

Överallt man kan läsa om graviditet, så står det att bebisen bör lugna sig nu, då den får mindre plats.
Mindre plats håller jag med om, men Pippa nöjer sig inte med att ligga stilla för det. Hon vänder och vrider, bänder och sträcker på sig hela tiden för att få mer yta, och det är verkligen inte skönt.
Vet inte om jag ska sitta, stå eller ligga ner för alla alternativen är lika obekväma.
Två mån till av det kommer jag ju vara mer död än levande!!
När jag står, trycker hon på mot bäckenet... när jag sitter både upp och ner... och när jag ligger så tror jag hon försöker sträcka ut sig även hon.

.... och så förkylning på det!!
Ahhhh.....
Visst är det underbart att vara gravid, men min kropp orkar inte med och jag vill så gärna göra andra saker än att bara vara hemma och gravida mig ;-)
Jag måste ta mig till M och hämta skridskor oxå... då kan jag iaf ta kidsen med på grillor efter skolan.
Röra sig lite.
Men vill inte dra dit nu när jag är förkyld.

Igår krockade min och svärmors tillvaro igen.
Men på ett roligt sätt.
I hennes ögon, ngt man inte kan leva utan... och i mina ögon, ngt helt onödigt.
A - " Jag vet vad ni måste se till att skaffa i nya huset oxå!"
C - " Jasså, vaddå??"
A - " En Bidé"
Jag tittar upp, beredd på  att möta hennes luriga blick... men ser att den denna gång är full av allvar... tittar ner igen och säger bara att vi inte behöver något sådant.
Då börjar disk om att jag inte skulle veta vad det är för ngt.
Och jag säger, eftersom vi inte heller är ensamma utan M´s moster är här tillsammans med en vän till A.
Alla är de lika hetsigt roade av att jag inte skulle veta vad en bidé är....

C - "Det vet jag visst!!! Men jag vill fortfarande inte ha någon!"
I deras ögon verkar den nämligen som om jag inte kan veta vad det är, eftersom jag inte vill ha den. Den enda som backar upp mig en aning är M... A´s kompis....
A - "Vad är det då, om du nu vet."
Mitt svar är inte vad de räknat med, trots att de faktiskt levt med mig i över 13 år
C - "DET ÄR EN SÅN DÄR AVLÅNG GREJ SOM MAN HAR FÖR ATT TVÄTTA RÖVEN OCH FITTAN I!!!!"
(kanske röven mest om man ser strålens placering på bilden...vänder man på sig kan man dock nog spara in vibrator pengar)



Det blir alldeles tyst..... och det ser lite ut som om de var på G att trilla av stolen.
A + G -" Oj... vilket ordval."
Duh.... vad fan gör man med den annars då?
Vaskar de intima delarna? Klart alla vet vad en fitta är... även om man är gammal... likaväl som man vet vad en Bidé är... även om man är ung....
De slutade iaf tjata på mig om det sen.... Vet inte riktigt varför, men jag misstänker att A inte kommer ta upp den disk igen när andra är i närheten ;-)

Men ni får inte luras av detta.... A är en underbar svärmor att snacka fnittrande snusk med.... när ingen annan hör ;-)

Nä... nu har jag uppdaterat lite... och skall fortsätta med alla papper!

... och jag... e lika dödligt sjuk som en förkyld karl!!!

Early bird!

Tänkte jag skulle lägga mig här och skriva ett inlägg... men då ställningen är extremt svår så blir det pekfingervalsen... och då inte heller ngt långt inlägg.

Näää.... orkar inte... kan  inte ligga still.. inte sitta.. skriver sen...

En Dusch!

Varje dag jag avklarat ett pass i duschen, så tänker jag att... tja, jobbigare än så här kan det väl knappast bli... så är det just det som det blir...
När jag avklarat ett pass... så är jag helt slut, att om jag inte redan duschat skulle det bli svett på svett.
Kanske är nästa steg att helt sonika klä på mig i carporten för att ha en möjlighet till torra veck någon timma efteråt.

Jag har verkligen inte något minne av att varken graviditeten med Emilia eller Oliwer, att magen gjorde det så omöjligt att röra sig....
Och då var jag ändå vääääldigt mycket fetare under graviditeten med Emilia.

Aja... bara att passa på och njuta, för det är sista gången jag är gravid!!

I´m

I´m fucking överkänslig som fan.
Vågar inte lita på mina sinnen längre.
Rökning... jag avskyr den... avskyr doften och blir kräkfärdig.
Problemet är bara att jag noterat att jag känner kräkröklukt när ingen annan gör det!!!!

Och jag mår så dåligt av det att jag inte kan var kvar i huset utan att få kväljningar....
Doften är så stark ... men ändå är det bara jag som känner den!
Helt sjukt!
Hur ska jag kunna säga ngt, när jag inte vet om det är röklukt eller om det bara är jag???

Jag känner nu en stark rökdoft... och rökaren är inte ens hemma... har inte varit det på minst en timme... hur går det ihop??
Numera kan jag inte lita på mina sinnen.

POOLEN

Många samtal fram och tillbaka blev det, men nu är det mesta klart inför poolofferten.
Denna gång bygger vi inte poolen själv!!!
Super assistans från företaget som säljer poolen!




Läkaren ringde i morse och avbokade mitt besök... eller jag menar, hans sköterska för han var sjuk... så det blev att ringa till närakuten.
Det var ganska enkelt, men att få en tid var desto värre....
Feber? - Noop, inte vad jag vet iaf
Ont i halsen? - Ja, som alla andra har nuförtiden.
Är jag säker på att de vita kluttarna i halsen inte bara är matrester? - Eh... såvida inte jag haft matrester i halsen på samma ställe i över två veckor så.

Jag försökte in i det sista förklara för dem att jag inte mår sååå kasst, men vill inte ha streptokocker vid förlossningen... Samt att vårdcentralen redan låtit mig vänta en vecka, och sedan avbokat... vill inte vänta en vecka till....
Jobbigt, för jag hajjar ju att det finns de som är bra mycket mer akuta fall än jag... men jag måste ju få en chans att komma dit även om jag inte är döende.

Meeeen... jag ska inte klandra dem.
Deras knäppa frågor baseras ju faktiskt på tidigare ställda diagnoser!

Btw
Philippa röjer hjärnet och gör det tufft att sitta upp...
och att ligga ner....
och att ha en blåsa med mer än 1 ml vätska i ...
och att äta....
och att andas.
Men annars är det underbart att vara gravid!



*** GRATTIS!!! ***

Stort Grattis på födelsedagen Leia!!!

Hurra hurra hurra



Kanske... eller?

A och jag kom fram till att F verkligen skulle behöva en orgasm
Sen kom vi på... att F har nog aldrig någonsin upplevt det... och vet nog inte ens vad det är.
Stackars F...
Så ... då beslutade vi att F skall få en vibrator i julklapp!
En med läppstift eller ngt, ifall hon fortfarande inte vet hur hon ska göra....
... Det känns så bra att veta vad folk behöver och kunna ge dem det... även om de får sköta jobbet själva.


The use of vulvular massage as a therapy for "hysterical" patients dates back to Hippocrates.

During the 19th century, it caught on as a treatment for the rampantly diagnosed afflictions hysteria and neurasthenia.

The doctor of Alice James, the sickly sister of the famous Henry and William, probably brought her routinely to "hysterical paroxysm."

The treatment wasn't generally thought of as sexual, but rather as ho-hum therapy.

Not surprisingly, it was a cash cow for the medical profession.

Women had to return week after week, year after year. But doing it by hand was exhausting, tedious work; some women had to be massaged for an hour before they reached paroxysm.

Thus, entrepreneurial doctors experimented with mechanizing the process. Hydrotherapy—the shooting of water directly at the patient's reproductive region—proved effective and became quite fashionable.

It had its drawbacks, though: It was messy, expensive, and not easily portable.



Då måste man ju säga att vetenskapen gått framåt.
Nu är de ju både lättanvända, prisvärda och lätta att bära med.
Inte heller är det endast som behandling som de används... läkar behandling menar jag då ;-)

Mer huset!

Här om dagen var vi och kollade tapeter, kakel och klinkers.
På Bauhaus!
Jag har bara inte orkat lägga in bilderna på de tapeter vi valde. Men här kommer de:

Denna fondvägg skulle vi ha någonstans, men jag kommer inte ihåg vart...  Som ett alternativ till kidsens allrum tillsammans med vita tapeter på sidorna.
Detta är då det andra alternativet.

Denna blir fondvägg till vårt sovrum, tillsammans med en slät gräddvit på övriga väggar.

Fondvägg till Oliwers rum, tillsammans med antingen silver eller vitt... beroende på vad han själv vill.

Fondvägg till Philippas rum, tillsammans med en beige tapet nedan.


I hallen skall vi ha följande kompass, och en bord runt i samma nyanser.

Bakom kaminen kommer vi ha en dekorvägg, som går upp i tak.

Stora badrummet.

Lilla badrummet. Första bilden blev kass.. men det är blankt svart med glitter i. Återstår att se exakt hur det blir, då detta är vad de fick välja själva.... Viktigt med bling bling i väggen.... haha... och så var det noga med att denna dekoration (bling bling) skulle vara med oxå.
... bling bling dekorationer.

I köket är vi lite osäkra... klinkers på golvet, och kakel vid fönstret. Luckorna är vita, så återigen... jag är så dålig på färgval....

Och detta ... blir golvet i tvättstugan.

Golvet i övriga huset hade vi bestämt oss för,och jag hade en bild på det... men den har jag visst tagit bort.. så jag får uppdatera det igen sen ;-)

Åsikter? Förslag?
Shoot... vi tar gärna tips!


Finally home again!.... Home??? Noooo

Då var man äntligen hemma igen... eller hemma och hemma... vi har inget hem just nu.
Hem är där familjen är, eget boende har vi inte ännu.

Husets dagliga Foto:



Synd bara att innerväggarna och insidan inte görs lika fort..... Shit vad jag längtar tills vi får nyckeln till huset och kan ta in våra prylar....
Jag hoppas bara att jag inte avlidigt innan dess....

Kidsen var idag lediga från sin vanliga skola, och vi åkte på besök till deras nya skola. Vi åkte härifrån vid 08:30 och var framme vid tiotiden.
En olycka hade skett vid Knivsta, så det var lite köer på vägen...
Det var enormt spännande, både för oss och för de kids som såg oss komma.
Det var som att kliva in i hallen till ett hus, och i varje dörröppning stod ett nyfiket barn... som väntat länge på att se "de nya".
Emilias klass kommer ha hela 3 tjejer och 2 killar. Sen får man räkna till treorna också, men i fyrorna var det bara fem stycken.
Lite fler kids i Ollans åldersgrupp.
Vi gick runt, och allt såg mycket nice ut.

För de som undrar, så kan jag bara berätta att det var riktiga toaletter (kidsen frågade faktiskt mig om det var det eller om det skulle vara utedass... haha), riktiga väggar och golv (inget stampat jordgolv) och faktiskt både el, vatten och avlopp!!
Skolan byggdes 1932 och var den första skolan i kommunen med rinnande vatten. Det ni!!
I början hade man utedass, och dessa byggnader stod kvar (tömda hoppas jag).

Jag frågade om biblioteksbyggnaden på nästan 70 kvm var skolans bibliotek, men de tittade bara på mig och sa:
- " Nej, det är kommun biblioteket."
Woooouuups!
Jag lyckades dock kväva mitt garv så jag inte riskerade att förödmjuka dem.
Vi flyttar trots allt till kommunen vi med :-)

Sen bar det av till Syster.
Fattar inte vart de där jävla vägarna mellan oss är någonstans.
I sommar får jag packa in kidsen i bilen, åka på morgonen och köra runt runt runt tills jag hittar på skogsvägarna....
Underbart skönt att få vara där, och pyssla i ett stort kök där det verkligen finns riktig köksutrustning!
Emilia fick sina ögonbryn plockade (vilket var alldeles för ungt i vissas ögon, när vi kom hem - Fuck off!) och slingor lagda i håret. Blev jättebra!!

Väl hemma igen, så var vi ( jag och kidsen) helt utmattade och orkade faktiskt inte värja oss mot att vi köpt mat, då det förberetts (vilket inte var så lätt att veta, eftersom ingen svarar i telefon när man ringer för att fråga).
Som tur är var det läggdags för kidsen, och jag drog mig snabbt undan till cribben och börjar räkna....
Jag är nu uppe i över tio tusen, och inser att jag kanske helt sonika bör lägga mig för att sova istället för att desperat, trött försöka se saker possitivt.
Det blir lättare i morgon bitti, när jag inte längre önskar folka att: Get the fuck off back!!!

.... tar fram bilderna, min trädgårdsbok och drömmer mig istället bort..... till vårt egna.
Måste.... bita... ihop.... måste... bita... ihop!
Allt är ok, bara jag slutar irritera mig på det... allt är ooook!!!!

ÄR DET FÖR MYCKET JÄVLA BEGÄRT ATT DET SKA BLI VÅR NU?????????



RSS 2.0