Måndag igen.

En ganska så trist rubrik som återanvänds varje vecka.
Sonen är hemma sjuk, och jag ligger med värkar... så det blir inte många knop idag. En enkel sak som att böja mig ner, drar igång dem asap.
Men så länge jag håller mig lugn så är det soft.

Igår hade A besök. Från A och hennes döttrar, och bror... samt A´s bror.
Det var kul att se dem och allra helst att ha någon att tala graviditet med. A ska nämligen oxå ha en bebis, exakt en månad efter oss.
Hon var/är dock en aningen mindre än jag. Trots att hennes döttrar kallar henne semlan... då blir väl jag semmeltårtan.

Tänkte jag skulle skrivit ett inlägg igår, då jag hade så mycket i skallen efter besöket... men AVSKYR verkligen när någon sitter och kikar över axeln på mig när jag skriver.
Allra helst om de sitter 3 cm från mig.
A var väldigt nyfiken ... och frågade om jag skrivit hur hemskt det är att bo med svärmor. Flinade bara, kunde inte svara på det.
Måste kolla igenom bloggen först, för jag har faktiskt ingen aning.
Visst har jag skrivit om incidenter som inträffat, men någon hemsk svärmor har jag ju inte! Om ni tror det måste jag dementera det.
Visst hajjar jag inte resonemanget till 90 %.... men hade jag gjort det på någon annan?
Jag menar... om jag bott med min mor, så hade det nog alla gånger varit tusen gånger värre.
HAR man väl en gång flyttat hemmifrån, så vill man inte tillbaka. Det går korta stunder.. men alla har egna liv, egna regler och egna rutiner.
Vi har ju själva t o m haft inneboende under en längre period i huset... trodde heller inte då att det skulle bli tufft... men det blev det.
Man kommer aldrig ifrån det.
Inte heller innan jag hade familj gick det att bo med mig.
... undrar hur Maken klarar det....

Jag kan verkligen, utan att ljuga, säga att jag verkligen längtar efter att kunna träna bort allt detta överflödiga fett som omger mig!
Men ändå är det inget jag ägnar så stor tanke på när jag står framför en binge med bakelser....
Som igår när vi var och handlade.
Princesstårtsbitar, bakelser och semlor... allt såg så gott ut.
Ändå VET jag att det inte smakar lika gott som det ser ut när jag väl äter det.
Maken och dotra var med så det blev inga bakelser.
Dessutom hade ju svärfar kommit hem från Malaga med en hel minisäck med minitoblerone som vi ätit under helgen.
Även om kidsen åt av dem, så är jag glad att de inte envisades med annat snacks.
De få bitar de tog av chokladen, var det de fick i lördagsgodis.

Just nu ligger sonen inne hos mig och tittar på film. Under tiden så pratar han om filmen, för jag har ju inte sett den.
- " Mamma, kolla här" .... "titta på den här scenen".... "Åh... vet du vad han sa: Han ba.... "
Ja, och så vidare!
Jag hoppades att han skulle komma in hit nu på morgonen så jag kan rå om honom, men blir samtidigt lite förvånad över anledningen till att han kom över.
Han fick nämligen inte knäppa på tvn inne i huset för en person.
OM detta stämmer eller inte, har jag ingen aning om.
Enl kidsen tänkte de inte ha ljud på... men hann inte säga det till K, utan fick helt enkelt inte ha ngt på alls.
Låter skumt.... Men samtidigt...
Varför skulle han inte få ha tvn på??
Äh.... han kan likaväl vara här med mig. Önskar dock hundarna var här oxå....

Nä... jag längtar efter mitt egna boende!
Där jag kan ta hand om kidsen på vårt egna sätt.
Det börjar bli ganska så jobbigt det här.... att bo inneboende hos någon. Oavsett vem!
Jag vill kunna bjuda folk på middag... eller fika. Kunna planera maten utan att någon tagit ingredienserna när jag ska använda dem, då jag inte gjort en matlista.
Simpla löjliga saker som man tar extremt förgivet när man inte bor såhär.

Nätterna är jobbiga... ont att ligga på sidorna, och värkar när jag vänder mig om. Som tur är kommer de bara när jag vänder mig om och inte annars...
Kommer hon komma snart, eller kommer hon stanna tiden ut?
Läkaren sa iaf att det nu inte är någon fara om hon kommer... hon bör vara färdigutvecklad, och det är iaf huvudsaken.

Värkarna igår var inte att leka med... kunde inte ens tala när de kom... men till natten sen, så hade de gått över. Så länge Oliwer är sjuk så får hon gärna stanna kvar.
Jag vill ta hand om honom till fullo, och inte ligga på sjukhuset då.
Väskan är iaf packad nu... just in case.
Med de andra kidsen, så hade jag ju ingen väska ;-)

Nä... dåligt med humoristiska inlägg idag.... iaf nu på morgonen :-)
Återkom efter kl 13

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0