CiNsO

Nu blir det två dagars superplugg då Mini åker till Väsby för att umgås med sin "NONNA". Med risk för att det är enda tillfället jag har för att plugga till slutproven, så går jag härmed under jorden.
Over and out!

Vad gör man?
Jag har väntat och väntat på att chilin skall vara redo att skördas, och nu när den är redo... så är den obruklig för mina ändamål!!
DEN ÄR SÅ JÄVLA STARK!!
Misstänker att det blir till att använda i kokningar och till att torka, för färsk går den inte....

Hur vet jag det?
Jo, skördade idag.
Skar upp små remsor, och vana trogen - då jag gillar att suga på saker med sting - så stoppar jag en remsa i munnen... och tuggar för att få mer smak!
Sen skrek jag rakt ut!

Så... om någon har en ide över vad man kan göra med SUPER STARK chili, så be my guest!
Hit me!
(som chilin gjorde...)




UPPDATERING:
FAN! Kan jag sluta klia mig i ögonen med mina Chillifingrar.... aaaaahhhhhhhhoooooo!!!!!

Den hemska och onyttiga varianten av att börja dagen med en glass, kan kännas väldigt bra för själen.
Jag längtar dock till den stund, när min kropp ist längtar efter en joggingtur...... och känner sig lika tillfredställd.

.

"Depression / stress är inte ett tecken på svaghet, är det ett tecken på att du har försökt att vara stark för länge. Tänka för mycket på andra och glömma sig själv. Sätt detta som din status om du känner någon som har eller har haft depression / stress eller du är / har drabbats. Jag vågar - vågar du"

Huhh....
Det är en tung och hemsk sjukdom som drabbar en hårt som ett slag i magen.
Man kan praktiskt taget säga att livet tar slut... för det är så man känner. Det är så enormt svårt att se det possitiva i saker och ting som sker och man får lite känslan av att vara fastbunden vid en tung sten som sakta sjunker ner på botten av en djup sjö och samtidigt försöka kämpa för att ta sig upp när man hellre inte vill ngt än bara glida ner och finna frid.
Under den tid som stenen sjunker, även om man periodvis lyckas ta sig upp en bit mot ytan, så är det bara så att man kan hjälpa sig själv.
MED stöd från andra, självklart och man behöver få tid till att läka och ta sig upp.
För om man aldrig lyckas ta sig upp till ytan, så betyder det att man inte har tagit sig igenom det som föranledde till sjukdomen.
Samtidigt som tid i vila och lugn behövs för att läka, så kan tid och vila se till att man för alltid stannar i det. Att man aldrig återhämtar sig.

Det tar kvinnokroppen ett par år för att återhämta sig efter en graviditet och en förlossning, och det tar lång tid att läka från denna sjukdom.
MEN om man aldrig ändrar sitt leverne, så blir man inte bra. Man kan aldrig gå tillbaka till samma gamla utan måste ändra sin syn på saker och ting och hur man prioriterar sitt liv.
Annars blir man inte bättre.
FRISK och helt borta från detta blir man aldrig, men du lyckas ta dig upp till kanten och stanna där. Även om du resten av ditt liv kommer tillbringa det nära kanten och med ständig risk för att trilla ner igen... så kommer du samtidigt få bättre balans i livet och mer säker på att du kan vingla hur mycket som helst vid kanten UTAN att trilla dit,... för du lär dig vad det är som gör att det sker, och håller dig undan från det.

Man måste!
Man har bara ett liv!!

De första meningarna i detta inlägg, är en statusrad som kopieras på facebook.
Många har varit där, även jag.
Men jag ser det inte längre som en anledning till att tycka synd om mig själv, utan snarare en anledning till att TYCKA OM MIG SJÄLV som den jag är och vara tacksam för varje dag jag har det.
Visst deppar jag, visst blir jag ledsen, arg och upprörd... men jag njuter även av livet de dagar som är bra, och tar styrka från dessa dagar för att ha i lager när det kommer dåliga dagar!

Lyssna på kroppen, gör det som känns bra och var ALLTID beredd på att det kan hända att man av någon anledning inte klarar av det.
Stöd andra genom att inte kräva ngt. Lägg ingen press på någon och TÄNK PÅ SIG SJÄLV I FÖRSTA HAND!

Som de säger på flygplanen:
- "Ta på dig din egen syrgasmask innan du hjälper andra!"


.

Nu är det trist och tråkigt igen.
Bara studierna som skall göras och allt kul är slut... nästan.
MiniKuz åker hem i natt... eller, ja, vissa kallar det för morgon... Tiden gick alldeles för fort :-(
Bara sova kvar av dagen....
Om jag nu kan sova.
Jag är ju misshandlad.
I morse väckte nämligen mini mig (mini baby, inte minikuz) genom att sula min Iphone rakt i tinningen på mig med en jävla kraft så det kändes som om hela alltet slogs in.
SMÄRTA!
Arg som ett bi blev jag och det gjorde fruktansvärt ont...
- "Man får inte kasta saker och man får inte slåss Phipi! Det har mamma sagt MASSOR av gånger! Det gör ont!!"
... Mini tittade på mig med en blick som avslöjade henne om att hon funderade på om jag menade allvar eller om jag skämtade... och sedan svarade hon bara: "Ok"

Vi skulle som sagt åkt till Uppsala, men eftersom jag inte gillar folkmängder och absolut inte hittar i Uppsala ALLS! och syster fick förhinder... så valde vi ist att åka till Hallsta, förbi Sala för shopping (där har jag varit förut) och sedan hem igen.
NU sista dagen, så kom vi fram till massor av saker vi hade kunnat hitta på! inte för att tiden funnits, och vissa saker hade behövt planeras och bokas.... Men nu vet vi iaf vad vi kan hitta på nästa gång :-)



... och det är dags för maken att pallra sig iväg till Finland, då det faktiskt är över 12 år sedan HAN var där. Han lovade mig nu (wwweeeeiiiii) att vi ska fixa ihop och pallra oss iväg så fort vi kan :-)


.

Embla is a true darling... men när jag ser annonsen om Mor och son på blocket så får jag sådan ångest över att jag inte har 50 prutt just nu att punga ut just nu.
FAN!
Eller ... hehe... jag vet!
Jag får väl gå ut i tidningen och beklaga mig som alla personer gjort för att de inte kan unna sig eller sina barn lyx och därför kallar sig fattigfamiljer(?).
Den här kommunen är nämligen extremt hästrik, och om inte jaaaag också just nu har råd att köpa mig häst, så måste jag ju få det av kommunen... eller hur.
Att jag annars skulle spara ihop den själv, är ju helt oväsentligt... om Andra kan ge mig det utan att jag behöver slita, jobba eller gneta för att få det att gå ihop.
(Notera ironin i detta, jag tillhör inte sossepacken som tycker att andra skall betala för deras lyx).



Dessutom skulle vi behöva fixa till vår fina väg, som skulle hamna på en nätt liten summa runt 25 prutt + moms.
Kaaatchhhingg!


.

I går åkte jag och maken( Jag, för att det är min lilla kusin... och maken för att jag inte hittar det minsta inne i Stockholm) in till Stockholm för att plocka minikusinen ut till bushen.
Det var ett väldigt Seeegt gäng som mötte mig där, men alltid lika glada små :-)
Jag vet att det inte var länge sedan jag snubblade över fotografier på dessa när de var nykläckta, men tänk vad tiden går....
.... utan att jag åldras det minsta....

Att åka fram och tillbaka till Stockholm känns verkligen som om vi varit ute på resa hela dagen, så när vi kom hem segade vi ner i soffan en stund... men knappt man hunnit sega in så skulle kidsen i väg och sparka på på IP.
But offcourse... pappsen glider iväg, kusinen bor in sig i stugan lite( vågar nog slå vad om att hon somnade också), och jag pluggar.

Men ingen rast ingen ro.
När de kom hem så gick vi genast( inget hjälper mot trötthet så som arbete) ut till förrådet och tog tag i att börja rensa.
Släp med sopor, tradera högar, mängder till Loppisen och sparas.
Nu kan man faktiskt t o m gå in där :-)
Ett stort svart moln blåste förbi... men det visste vi inte... att det skulle blåsa förbi alltså, så vi fick en jäkla fart med att röja undan och tillbaka allt så regnet inte skulle förstöra det.

På kvällen åt vi grillat och "grannen" kom över på ett par glas vin!
Jag, som inte klarar av att dricka helt rakt av längre... spädde ut mitt med sprite, och det är jag grymt tacksam för idag. För även om lilla kusin var trött och lade sig tidigt( no wonder, hon sov en timme på båten och bara berättelsen om brist på sömn fick mig att nästan dåsa till av trötthet - inte 20 längre) så satt vi uppe och snackade en bra stund... Nu är jag liksom bakis av bara det faktum att vi var vakna så sent... Snark!

Vissa kommentarer, från vissa människor kan göra mig så fruktansvärt förbannad.

Med en unge som fick för sig att vakna 06.00.... eller, vänta nu.
Jag har faktiskt ingen aning om vilken tid hon egentligen vaknade med tanke på att jag 06.00 gick in till henne där hon stod upp i sin säng med en redan färdigbajsad blöja och jollrade sin allra finaste melodi.

Hur som helst.
Med en unge som vaknar MINST 3 tim tidigare än hon brukar (senaste veckan varit lite urfuckad dock) så sitter jag nu här redan 08.20 och funderar på en härlig höstpromenad under denna klarblå himmel.
Inga regnmoln så långt ögat kan nå.....
... och frysen behöver i vilket fall som helst få vara stängd i mer än 5 min. Mini gillar sin nya kunskap hon fått genom att rycka i handtagen... nämligen öppna det.

Tänkte vi skulle åkt till syster yster så jag kunde plugga, men minisnuttis i det huset har fått feber och jag känner inte riktigt att kombinationen mellan en febrig liten tös och en väggklättrandes-varit-inomhus-när-det-regnar-unge är så super i endast en-vuxens-knä möjlighet.
Så det får bli en annan dag.
Reservplanen, vid fint väder vilket himlen faktiskt verkar bjuda på, är att bege sig till Uppsala - Gränby - och besöka 4H gården där.
EFTER att mini sovit sin första middag och modern hennes fått ta igen lite sömn ;-)

Nej... nu går vi ut och njuter av vädret!

Fråga Matte!
Med tanke på hans försoffade fru är det nästan alltid han som ligger på topp ;-)
Akrobaten i mig kommer när jag återhämtat mig från dessa höfter som har en tendens att gå ur led, men ridningen och en "kvart om dagen" skall nog träna ihop så jag återigen kan rida in min Italion Stallion.

Men nu var det inte riktigt så jag menade med ursprungstanken. Bristen på sömn får det periodvis att försvinna helt i en form av att apatiskt stirra in i väggen utan en fungerande hjärna, och periodvis att glida in på ämnen som inte riktigt har med saken att göra för att en tanke ploppar upp i min skalle och med brist på dem så måste jag ta till vara på den hur hemsk och ocensurerad den än är.

Ursprungligen hade jag alltså en annan tanke, men eftersom jag svamlat bort den i min period med att ta hand om mina tankar, så försvann det jag tänkte i denna period som är på väg in i total tystnad och black out......

......

Emilia och Fanny bakade chokladbollar idag.
Vi får inte röra dem....



....så det gör vi absolut inte heller.....

Vet inte om jag behöver lägga till så många ord till bilderna.
Det syns ganska så väl vilka som bygger med klossar och vilka som tittar på....



Emilia, Fanny och Phipi är det iaf som roar sig med klossarna.....