CiNsO

(åh fan, hade redan haft den rubriken tidigare....Favorit i repris då)

Jag är lyckligt lottad som har en sådan make som jag har. En omtänksam genomgo vän som jag kan tala om allt och inget med. En som tröstar mig när jag är ledsen, och som skrattar med mig när jag är glad.
Allt kan jag ventillera med honom!
... förutsatt att vi har tid dvs....

Efter en lång samtalsstund, där tårarna bara rann och rann, så ryckte han återigen upp mig.
Bara....
... lite.....
....... till....
Och när samtalsämnet var färdigt, så var resultatet följande:

Och det kändes inte alls lika hemskt längre.

AnnaAnka var försvunnen idag... och jag har letat och letat överallt.
Hennes söta små adoptivällingar är nu ensam kvar med de stora läskiga hönorna.. åh om jag bara kunde ta in dem och ha dem isängen ist (DÄR håller däremot INTE maken med mig.... ).
Grina över en Anka... som om jag skulle göra en sådan sak... snörvel!!
Och jag gick absolut inte runt till grannarna, knackade på och frågade:
-" Har ni sett min Anka?"

Jag har dessutom hållit på med mina bakterieodlingar idag och är helt ÖVERTYGAD om att jag nu har odlat fram något jätteäckligt som jag andats in och nu har grunderna för en dödligt sjukdom i mig.
BLÄ!!
Nästan lika äckligt som badhus!!!
* Ryser *


I morgon är det studiedag igen.
Talade med kommunen om barnomsorg... igen... och fick NEJ till svar... igen.
MINST 4 mån är vad de kan säga nu, och det kommer då innebära att mina planer att komma in på SLU till hösten 2012 går totalt om intet.
Jag har en mån på mig att höja upp mig, annars kommer jag inte hinna klart alls.
Life´s a bitch och det blir sällan som man tänkt sig.

... och jag saknar min Anka!!
Och mitt gäddhäng dallrar när jag skriver!