CiNsO

Droppat kidsen i väsby, nu plugg efter morgonkaffet.
Ok, lunchkaffe snarare men kaffe iaf.
Huset ekar redan av tomhet och jag har en brutal önskan att kunna hitta på saker med kidsen ist för att lämna bort dem för att studera. Men, jag måste ta de möjligheter som dyker upp.... vet aldrig när de kommer igen.

Svårt att sjunka in i molekyl nivå då jag ständigt funderar på vad som varit och vad som komma skall. Frasen är ju alltid: så mycket att göra, så lite tid.
Men måste det verkligen vara så?

Bockar av min "kolla upp och lösa" lista och känner mig faktiskt ganska tillfreds med besluten.



Tror jag breifat maken i de flesta faktiskt.
Och jag hoppas verkligen att, när allt är fixat, jag inte längre skall ha önskan om 48 tim per dag (inte dygn, dag... den ljusa tiden nrä man är vaken) utan kan nå mina dagliga mål med endast max 12 tim på fickan.

Miss mi man 2.
Han är nere i skåneland och bakar pepparkakor.
(Nej, inte riktigt då. Skåneland, men jag tvivlar på att han bakar ngt annat än snus....)



.