CiNsO

Jag var verkligen redo att kasta in handduken idag, och jag medd faktiskt t o m T att jag inte kommer... men sen ångrade jag mig, och släpade mig iväg iaf.
Jag behövde verkligen komma från tröttheten och Phipi behövde sällskap från någon som inte snarkar och inte riskerar att orsaka henne mer skada än hon själv när hon knallar runt.

Och charmtrollet gav henne precis allt det där :-)
De gosades (skallades) och klappades (lappade till och drog i håret) från båda håll, fullt av värme och ömhet ;-)

Väl där var jag nog inte så roligt sällskap, men efter en stund så började hjärncellen vakna inne i andra andningen och när T föreslog att vi skulle ta en promenad iaf, så var jag inte sen att haka på.
Mot bättre vetande.
T är en slavdrivare.
En slavdrivare med kondition!....

Phipi somnade och lämnade mig ensam, helt i T´s våld.
Jag trodde verkligen att jag skulle få en hjärtattack!
Men icke.... och när jag väl kom hem så kändes det så jävla skönt att ha pressat sig själv (jag pressade mig faktiskt) att jag, trots att jag var så trött så jag nästan stupade, knappt kunde vänta tills kvällspromisen med S och T!

Nu sitter jag här och känner den härliga smärtan av träningsvärk i varenda muskel och hoppas innerligt att vädret tillåter en promenad igen i morgon!
Är det inte härligt med våren så säg!