Just my luck....

Helt slut somnar vi som sagt... äntligen... eller ja, Phipi somnar i min famn samtidigt som hon sysselsätter sig med att riva sönder en "vi föräldrar" till molekyler.
När hon somnar så, måste hon få somna in ordentligt innan man flyttar henne... vilket tar ca 15 min.
Så när hon sovit en stund, så beger vi oss in i sovrummet så även jag skall få en chans att sova ikapp ett par minuter innan vi beger oss på en megapromis i det underbara vädret.

Men icke!
Just my luck så plingar målaren på dörren.
Bara en sådär 8 månader efter att man slutade räkna med att de skulle dyka förbi....
... och Phipi vaknar.

Så vad gör man?
Först bröt jag ihop och kände att ALLT bara går åt helvete i dag.... men sen, när jag grinat klart och tyckt lite synd om mig själv... så kände jag att FAN, det är väl bara att bita ihop och bege sig ut på promis då!
Off we go.... packa Phipi, packa bilen....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0