Tufft!

Regnet har öst ner sedan jag klev upp, strax efter nio. Det gör det inte direkt lättare att vakna upp från koman som blivit till följd av studierna i natt.
Endast två dagar kvar till provet och skogs exkursionen lär jag tvingas göra i ösregn trots att jag skjutit på den i hopp om att vädret skulle bli bättre.
Solen har faktiskt tittat fram under stunder, men då har jag inte haft möjlighet att gå ut ensam.

Jag måste säga att jag tycker det är hutlöst, att inte staten kan betala för en barnflicka så jag kan göra de saker som jag SJÄLV sett till att jag måste göra. Varför skulle jag stå för mina egna konsekvenser?
Ingen annan gör ju det, men det kanske är skillnad på när konsekvenserna blir så att man tar sig upp.... än när man gör saker som blir sitt eget fall.
Ungefär som en lott... därför infördes "tröstpriser".

Men det är ju så det är!
Det är SÅ det blivit!!
De som kämpar och jobbar, får betalt i form av lön.
De som inte gör det får "tröstpris" som betalas av arbetarnas lön!
Vänder man på det så går det att jämföra med att två individer får samma summa pengar varje månad. Den ena får det genom att jobba, och den andra får det genom att bara vara.
Båda summorna kommer från samma ställe.
Hur länge har individ 1 lust att försörja individ 2 som inte gör ngt?
Ingen säger Nej till tillfällig hjälp, men när det blir för evigt, så är det något som är fel.

Låt säga, och svara ärligt nu!
Om DU jobbar dubbla jobb för att få det att gå runt. Du och din partner använder hela dygnet som en möjlighet att införskaffa pengar. Du offrar en massa saker för att komma dit du önskar.
Du kämpar dagligen, och kanske ger jobben inte så mycket betalt.
MEN det ger dig kontakter med leverantörer och kunder!

Efter ett par år har det gett dig flera jobberbjudanden. Du har visat ambition och haft tur.
När du sedan kommit upp till en lön som ger dig möjlighet att föra vidare detta till ett skäligt liv för dina barn. När du själv avstår från en massa grejor (saker som sysslor) till dig själv, för att barnen skall kunna göra saker (sysslor).
Tycker DU då att det är rimligt, trots att över hälften av det du tjänar går till sådana som Ann och andra sk sjuka, att DU skall avstå ännu mer från det du jobbat dig till för att ANDRA ska få det istället???

Det tycker inte jag!

Det sägs att människan skall vara det mest avancerade ryggradsdjuret, tillsammans med primaterna. Men jag måste säga att jag tror primaterna ligger steget före oss. De väljer iaf, i största möjliga mån, ut den mest lämpade partnern för fortplantning.

En person som fått en kraftig hjärnskada tvingas jobba sig tillbaka, varje dag genom träning för att överhuvudtaget bli bättre. Att bli som förr än inte ett alternativ.
Hur kommer det då sig, att en person med kraftig hjärnskada säkerligen skulle ha kommit längre än ex Ann som varit utbränd?
Well... kanske för att det som gör henne utmattad fortfarande är i hennes liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0