Mina muskler!
Det var tänkt att gårdagen skulle bestå av skogsgrej för Biologin, men först skulle jag rida.
Fredagsridningen blev inställd pga regn och sen hemkomst för A.
Glad i hågen kilade jag iväg och det var O och S som skulle ut.
Unghästarna.
Lite nervös var jag...har ju inte riktigt kunnat komma över min rädsla ännu.
Början gick bra.
Eller... ja, O gick lite som han ville med ögonblickliga reaktioner på minsta lilla rörelse som jag gjorde. Med det kan man ju tycka att han borde lyda det jag ville, men eftersom jag faktiskt inte har någon KOLL på vad det är jag vill utan kämpar mest för att hålla mig kvar, så går han lite... hit och dit och tänkte väl:
-" Vad FAN är det jag fått på ryggen"
Den killen, i kombination med min rädsla, var ingen bra kombination så A och jag böt häst.
Hennes lunkade på i lugn och harmonisk takt.....
... Men ack vad jag bedrog mig.
GENAST när jag klivit upp, så börjar hon studsa och bånga sig.
Jag skriver bånga, för hon är fortfarande inte tillräckligt kraftig för att kunna bocka och stegra sig... men detta var fullt tillräckligt för mig som tycker att det är lite smått läskigt när de skrittar snabbt ;-)
Chicken... jag vet ;-)
Tant Carina klev givetvis av, med darrande ben, och valde att promenera i stället.
Önskan om att susa fram över åkrarna får stanna i skallen ett tag till. Och jag kommer fortsättningsvis hålla mig till äldre och mer tålmodigare E när jag rider.
Snuttgurkan!
Nu är det bara två mån sedan dessa små sötnosar började ridas efter inridningen... så deras pigghet är absolut inte något förvånande. Inte heller deras ovilja att ha en "nybörjare" på ryggen.
Men... med detta i bakhuvudet, så gick det faktiskt väldigt bra.
FAN, jag som hästrädd har ridit två hästar (även om den sista endast reds några sekunder) som nyligen blivit inridna!!!
På em skulle vi över till E, M och K på en snabb kaffe.
Och den blev så "snabb" att vi blev kvar där hela kvällen och vi fick s u p e r goda mojitos som fick mig att glömma allt vad biologi heter. Kändes som helt rätt igår.
Mindre rätt idag, med tanke på att jag är trött (pga sen kväll, inte för dricka. Klarar inte av att dricka längre...) och har två dagars biologi att ta igen.
Men ack så trevligt vi hade!!
Ibland måste man faktiskt skita i sina måsten, hur många de än är!
I kväll, efter en heldag med Biologi, är det dags för att ta tag i rädsletyglarna igen!
Kl 20 är det dags för ridning.
Fredagsridningen blev inställd pga regn och sen hemkomst för A.
Glad i hågen kilade jag iväg och det var O och S som skulle ut.
Unghästarna.
Lite nervös var jag...har ju inte riktigt kunnat komma över min rädsla ännu.
Början gick bra.
Eller... ja, O gick lite som han ville med ögonblickliga reaktioner på minsta lilla rörelse som jag gjorde. Med det kan man ju tycka att han borde lyda det jag ville, men eftersom jag faktiskt inte har någon KOLL på vad det är jag vill utan kämpar mest för att hålla mig kvar, så går han lite... hit och dit och tänkte väl:
-" Vad FAN är det jag fått på ryggen"
Den killen, i kombination med min rädsla, var ingen bra kombination så A och jag böt häst.
Hennes lunkade på i lugn och harmonisk takt.....
... Men ack vad jag bedrog mig.
GENAST när jag klivit upp, så börjar hon studsa och bånga sig.
Jag skriver bånga, för hon är fortfarande inte tillräckligt kraftig för att kunna bocka och stegra sig... men detta var fullt tillräckligt för mig som tycker att det är lite smått läskigt när de skrittar snabbt ;-)
Chicken... jag vet ;-)
Tant Carina klev givetvis av, med darrande ben, och valde att promenera i stället.
Önskan om att susa fram över åkrarna får stanna i skallen ett tag till. Och jag kommer fortsättningsvis hålla mig till äldre och mer tålmodigare E när jag rider.
Snuttgurkan!
Nu är det bara två mån sedan dessa små sötnosar började ridas efter inridningen... så deras pigghet är absolut inte något förvånande. Inte heller deras ovilja att ha en "nybörjare" på ryggen.
Men... med detta i bakhuvudet, så gick det faktiskt väldigt bra.
FAN, jag som hästrädd har ridit två hästar (även om den sista endast reds några sekunder) som nyligen blivit inridna!!!
På em skulle vi över till E, M och K på en snabb kaffe.
Och den blev så "snabb" att vi blev kvar där hela kvällen och vi fick s u p e r goda mojitos som fick mig att glömma allt vad biologi heter. Kändes som helt rätt igår.
Mindre rätt idag, med tanke på att jag är trött (pga sen kväll, inte för dricka. Klarar inte av att dricka längre...) och har två dagars biologi att ta igen.
Men ack så trevligt vi hade!!
Ibland måste man faktiskt skita i sina måsten, hur många de än är!
I kväll, efter en heldag med Biologi, är det dags för att ta tag i rädsletyglarna igen!
Kl 20 är det dags för ridning.
Kommentarer
Trackback
