Vakar...

Hur mycket jag än försökt förhindra det, så har det iaf skett.
I vilken omfattning har jag ingen aning om, då det inte är ngt som syns när jag försöker se efter.
Men åter igen:
KASTA INGA PINNAR TILL HUNDAR!

Först verkade det inte, trots tjutet, som om det gått illa.
Men nu har det börjat blöda och droppar av blod hamnar på golvet.
Jag vakar, då jag inte känner att jag vågar släppa det utan att se om det blir värre eller bättre....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0