Bea?

- "Bea bea bea" Kutar Phipi runt och skriker i ett desperat försök för att få mig förstå sammankopplingen mellan hennes ord och bananerna som ligger på bänken.
Jag förstår.
Anledningen till att hon inte ännu fått någon är för att JAG VET att hon inte kommer äta upp den.
Phipi gillar nämligen att kladda med bananer.
Så vi gör det till en ... kommunikation ist.
- "Bea" Ropar Phipi
- "Banan" Svarar jag med ett oförstående leende.
- "Bea"
- "Banan"
- "BEA!!"

Hon fick en banan!

Hon fick den för att hon är en sladdis samt alla andra ursäkter jag har på lager för att jag inte kan säga nej. Jag ska börja vara konsekvent.... sen.

Den här konversationen påminner mig lite om en som min mamma berättat för mig. Gällande en konversation mellan mig själv och min syster.
Jag sa "Nan"
Och min syster rättade mig "Det heter BANAN"
"Nan!" Klingade jag då, Nöjd över att jag lyckades!
But noooooo.... "BANAN!!!"


Allt för denna gula, avlånga, svagt böjda frukt.
Eller är det ett bär?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0