CiNsO

I går var det äntligen dags att bege sig till Väsby och fixa den grejen som jag funderat på sedan i somras. Nämligen piercing i läppen.
Aldrig någonsin har jag varit så nervös i hela mitt liv.
I väntrummet sitter ett par ungdomar, men inte en enda i min ålder (?) så det fick mig att fundera lite på om det är så att jag kanske är lite sent ute.
Men wtf ;-) Jag har alltid velat, men inte vågat pga mitt yrke. Men nu är det skit samma.
Skulle ha filmat, och planerade faktiskt att göra det och lägga ut den på bloggen för att visa de som, liksom jag, känner sig nervösa inför att göra det.
För det onda menar jag.
Men det kändes ungefär som att klämma inte "djup" finne. Stack till lite.
Är man för ung för finnar, så rekomenderar jag det inte heller.... för ja, ni vet ju kanske inte vad ni vill jobba med när ni blir stora och även om ni tar bort piercingen sedan, så lämnar det ju ett ärr.

Jag gjorde det iaf.
Efteråt skall man skölja med salt... lägga salt korn i såret (?).
Min gissning är att talesättet: Strö salt i såren INTE var menat som något positivt i form av läkning... utan snarare att det gör ondare i det som redan gör ont.
För det är vad det gör på riktigt!
Rött och irriterat är det också... suck.
Att klia på det i sömnen har ju inte direkt gjort det bättre!

Hela rörelseproceduren när jag äter måste jag ändra på också, för jag fastnar i med tänderna i underkäken när jag tuggar. Kul ;-)
MEN... jag gjorde det!
Kommer dock inte göra fler (hade planer på en till i överläppen och fler i öronen och kanske även 3 skindivers på bröstet - inte brösten.... )... men jag håller mig till tatueringar ist ;-)
Fegis, jag vet... men jag provade innan jag tog beslutet.

Filmade inte själv, men det fanns en del på Youtube som redan gjort det så ni kan få se hur det görs....
.