CiNsO

Ja, det är ju ganska så ont om dem nuförtiden.
Så det gäller att ta tillfället i akt när det erbjuds.
Idag gjorde vi så....
... en sommarstuge granne (nyaste på skogsvägen) bjöd in alla grannar på fika, så vi gick dit av ren nyfikenhet.

Mycket trevlig.
Inser även att jag mer än gärna ser några yngre som flyttar hit, då medelåldern på bjudningen drogs ner av oss men hade nog annars legat på ca 70år( ren gissning bara).
Enormt intressanta samtalsämnen, eftersom äldre har lite mer att säga... samtidigt som det plockar fram känslan av att vara orolig när de vinglar fram, balanserandes på skvalpande kaffekoppar.
Hönsiga jag vill liksom kliva in och hjälpa till, vilket oftast snarare resulterar i att sannorlikheten att de skall falla blir betydligt högre i min närhet än om jag höll mig på avstånd.
Dessutom blir det en del tåtrampande när man lägger sig i.... lite som hos 1,5åringar... där "jag kan själv" är ett känslomässigt uttryck.

Men... vad ska jag göra. Bär hellre en kaffekopp för mycket än att se någon välta runt och få hett kaffe över sig....

Trevlig var det iaf... tills regnet kom.
Nu är jag tillbaka igen och skall dyka ner i läroböckerna. Mina ögon känns så svullna av all läsning och räkning att jag funderar på om jag kommer hålla mig vaken.
Inget, som jag inte redan lärt mig, kommer ju fastna iaf. Men det är bra med repetition.
Maken har begett sig till Hallsta för att hämta barnen, så det är den sista studietiden jag får för idag.

Ciao!

Åh... just det.
Tog en paus till idag... och gjorde ett till hål. He he!
Resultatet blev ok tycker jag, men jag vill inte lägga ut en bild då jag faktiskt härmat en barndomskamrat... och vill ju inte att det skall synas så tydligt ;-)
Nu blir det till att införskaffa mindre pluppar att ha i hålen..... äkta sådana.