Phipi Nanna utan Tutte!

Vi ligger i sängen båda två.
Jag i min säng, Phipi i sin säng.
Den här gången med kläderna på. Båda två.

Än så länge inget skrik, utan hon sliter ner kossan.
Sliter ner grisen.
Slitern ner lammet, för att sedan vända sin uppmärksamhet till blomman med spegel.
När hon inser att hon inte kan slita ner den, så vänder hon sin uppmärksamhet mot sin mamma(that´s me) och börjar sparka.
Phipi har nämligen fått in en väldigt bra snits på att snurra runt så fötterna kommer i perfekt sparkläge på mamma(that´s me), eftersom sängen hennes saknar kant och ligger i direkt angränsning till min.
Till detta utökar hon efter en liten stund trycket med ett "tyck synd om mig skrik" som vanligtvis går raka vägen in i ryggmärgen på mamma.
Pressen är hård.
Men.... så börjar ögonen gå ihop mer och mer.
Och skriket är inte längre lika ihärdigt.
Mamma(that´s me) ler.... för mamma(that´s me) vet att den här fighten vinner mamma(that´s me).

Seger ruset sprider sig med ett leende på läpparna, vart eftersom Phipi´s andetag blir tyngre och tyngre.
Ssssshhhhh... nu sover hon.
Utan bröstet.
1-0 till mamma(that´s me)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0