CiNsO

Kinderna bultar av ömhet, röda rivsår pryder ansiktet och öronen känns som om de slitits av, trots att de faktiskt sitter där de ska.
Håret ovanför är inte klippt, men snart får jag raka av det som är kvar .... ojämna hårtussar är det enda som hänger där. Vissa delar går inte ens att sätta upp i tofs längre.
Bröstet, ryggen och låren är fläckiga av blåmärken och rivsår.

Inte en enda ursäkt får man heller, utan jag är fast i det. Jag vet att det kommer inträffa repriser varje dag, men ändå kan jag inte låta bli att utsätta mig själv för det.
Inte heller kan jag anmäla, då Phipi endast är 5 mån gammal.
Det är hennes morgonpussar och morgonkel som lämnar dessa märken på min kropp.

Även hennes syskon bär märken av hennes brutalitet, och maken fick sig en rejäl dos själv igår han med.
Ändå kan ingen av oss sluta njuta av hennes kramar och pussar... även om de är hyfsat hårdhänta.