CiNsO

Mitt största dilemma just nu är vårt sexliv.
Jag är, tro mig, fullt medveten om att det ligger i lä när man får barn... men tänk er själva om ni skulle gå från att bara ha det i tankarna, till att nästan fundera på vad fan det är för ngt....
Tro mig, det är förvirrande.
Som om en bit saknas.

Myset, kelet och bara att krypa in i famnen hos min käre make... störs liksom en aning av att ständigt ha en bebis vid tutten.
Det är extremt frustrerande.
Antingen är jag trött, känner mig fet och ful med valkarna som hänger eller så är barnen vakna.
Inte heller har det underlättat att bo på 30 kvm heller.

Skulle vi mot förmodan komma till skott och börja kela och inte blir avbrutna av ngt barn, så kommer mer än gärna en hund och ställer sig och stirrar på en...
... vanliga snabbisar räknar jag inte in när jag talar om detta.
Det räknas inte när det BARA blir snabbisar.

Därför är min längtan in till huset ännu mer extrem än längtan att få ett fungerande vardagsliv med yta, utan även lägger jag stora förhoppningar till att få möjligheten att ha minstingen i egen säng samt att få ha maken bredvid mig i sängen.
Det ökar liksom möjligheterna för att de hjärnceller som enbart är inställda på sex vaknar till liv av beröring ;-)

Se... inte ens när jag sitter här och skriver om sex, så får jag vara i fred för minstingen. Det är som om de hade en inbyggd radar som känner av när mamma egagerar sig i ngt annat.

Sen ... känslan av att verkligen VILJA göra ngt annat... och så ligger hon där och lattjar med sina prylar (nu talar jag bebis och bebisleksaker) så är det ju så svårt att inte titta på henne och varje dag se hennes utveckling!

Funderar på att beställa en grej till maken och mig.... :-)
Något roligt... något man kaen leejka meejd.
Spel



Pippa paus.... och det blev ju lite ironiskt i sammanhanget....