CiNsO

För er som inte har koll på min crib (MIN ... jag har claimat den, och då är det min) vill jag bara informera om att maken och jag... de gånger han somnar på soffan och jag ignorerar...jag menar, inte lyckas väcka honom... delar på en säng med den underbara bredden av 120 cm.
Jag är väldigt stor... och tar en del plats... och min make tillhör inte heller han den minsta av raserna. Men det funkar alldeles utmärkt.
Eller... det hade kunnat gjort det, om det inte vore för det faktum att sängen även innehåller en madrass på 1.5 dm och den är mycket mjuk och utsliten.
Ensam sover man som en gud i den... om man ligger still och inte är gravid... men när man ligger två..... så blir det liksom en ganska så stor svacka i mitten som gör det omöjligt att ligga på kanten.
Vi rullar alltså helt sonika ner på varandra.

Det i sig är väldigt mysigt det med.
Jag kan då kela med honom hela natten... om han inte snarkar, för det går igenom allt vad öronproppar heter.

Jag ligger innerst, mot väggen, och maken ytterst.
Varför det blivit så vet jag inte, men misstänker att det har med att göra att jag oftast tillbringar tid där... medans maken sitter i soffan.
Först i, ligger längst in.

Nattetid, när det är dags för kisspaus, så ålar jag mig ner mot fotändan, tar tag i vägglisten och drar mig upp. Detta för att inte mosa maken i ett försök att vältra mig över honom.
Väcka honom?
Ha... nä...  jag hinner kissa på mig innan han vaknar isf!

På senare tid har denna kisspausrörelse blivit jobbigare och jobbigare att genomföra. Och i natt upptäckte jag att den är stört omöjlig.
Numera, för att kunna kisspausa mitt i natten... måste jag skuffa på från väggen så kroppen får ett gung... i ett av dessa gung måste jag få tag i kanten med handen och hoppas på att den lilla styrka jag har där i, lyckas hålla denna hydda så den inte gungar tillbaka.
Därefter får jag försöka dra kroppen närmare kanten som dessa enorma ben, åtminstånde ett av dem, kommer över kanten och kan assistera.
Min tanke är att detta skulle underlättas med latexlakan och glidmedel... men skulle även göra min kropp ... kladdig så jag undviker det tillsvidare.
När jag väl sitter fast i kanten så ligger mina förhoppningar till att madrassen inte viker sig av belastningen, för då rullar jag tillbaka till ursprungsläge.
OM jag är framgångsrik, lyckas jag däremot dra mig till kanten och kan med resterande handkraft häva upp mig till sittande ställning.

Efter en kort vila, går krafterna till att räta ut knäna och få hyddan på topp.
Dvs ställa mig upp.
Om ni vill få en bild av det så gissar jag att det är ungefär lika ansträngande som när någon lyfter tyngdlyftning.


Sen får jag långsamt börja mjuka upp lederna så jag kan bege mig in på toaletten.
Än så länge har jag lyckats klara detta och fortfarande vara kissnödig när jag kommer upp på benen.

Problemet kvartstå dock när maken ligger i sängen.
Han spärrar liksom av vägen för mig lite....