CiNsO

Ni som hängt med i min blogg, vet att jag på äldre dagar väntat vårt tredje barn under ett par månader.
Vägen har varit svår, man är ju inte 20 längre, och vi har under resans gång fått ändra våra planer mer än en gång.

Men så äntligen!!!
Igår behagade det lilla underverket äntligen att titta ut....
Och det gjorde hon snabbt kan jag säga!!

Vid 05:20 vaknade jag av att jag hade värkar ....
Igen...
Funderade på om jag skulle väcka maken nu eller avvakta ett tag.
Jag valde det senare alternativet.
När jag haft ett par värkar, och upptäcker att dr faktiskt är relativt konternuerliga, så tänker jag att: morgon kissa... Det brukar ju även vara ngt som stoppat värkarna hittills.

Vid det här laget väcker jag maken och säger att jag inte tror han bör åka till jobbet i dag ....
Han lägger sig i soffan för att ge mig mer utrymme att ev somna om.....
Som så många gånger förr.

Väl tillbaka efter kissningen lägger jag mig igen....
Men värkarna försvinner inte den här gången.
Så.... Eftersom jag hade blödningar i söndags, så ringer jag förlossningen och informerar dem att jag tänker komma in så de får kolla mig.
Först ska jag dock duscha och äta frukost....tyckte jag.
Barnmorskan höll med, och bad mig även hojta till om det tar länge än två timmar.
Jag lovar.

Säger åt maken att han bör väcka sin mor ( vi bor ju inneboende i väntan på huset, och med facit i hand: Jävla tur det! ) och be henne ta kidsen när det är dags för dem.

Vid det här laget känns värkarna extremt täta, och jag upptäcker till min stora fasa att jag inte kan äta mellan dem!!!
Fettot får ingen frukost!!!
Inte heller kan jag gå upp för trappen!!! Wtf!!!!!
Så vi väljer att åka in.
I bilen känns det som om jag ska skita på mig, och jag önskar snabbt att jag provat skita innan vi åkte..... :-(

Väl vid ks släpper maken mig vid förlossningen och jag stapplar, med min enorma hydda som nu även är stel, in och anmäler mig.... med orden: Hej, det e dags nu!
Lägger mig på sängen i undersökningsrummet och ber bm undersöka mig INNAN de kopplar alla grejor på mig...
För jag tror det verkligen är dags nu!

Mycket riktigt:
- "ja, här var det inget annat än bara bebis " säger bm och hon rullar in mig till nästa sal.
Maken som hunnit komma in, får assistera sängen då det är bråttom nu.
Byter säng.....
Värk..... Huvudet kommer!
Värk igen.... Pippa är ute!
Kamera väskan med vår nya videokamera, låg oöppnad i stolen bredvid sängen.
Vi fick med den.... Men hann inte ta upp den.

Inskriven fick jag bli efteråt, då vi inte heller hann ta upp några papper....

06:37 var hon född.
Vi hann precis in!

Sex timmar senare blir Philippa undersökt av doktor, som hör ett svagt blåsljud på hennes hjärta.
Vi får inte åka hem.
Allt annat ser bra ut, men de vill undrsöka henne igen i morgon bitti....

Philippa vägde 3585g och var med sina 50cm både tyngre och längre än sina syskon!

Nu sover hon sött i lådan bredvid mig och jag har noterat att hon faktiskt inte har varken horn eller svans ;-)