Aooooo... fy i helvete!!!

Det är långt mellan dem... men fy i helvete vad onda de är!!!
När de kommer måste jag verkligen släppa allt jag har, och tanken på att pressa ut en melon genom ... det kvinnliga könsorganet (får inte säga eller skriva fitta för Emilia längre) får mig att lite ångra det lilla obetydliga ynglet som planterades där.
Fast bara under ett par sekunder (ungefär lika länge som det tog att lägga det där), sen glömmer jag bort det igen.

För varje värk som kommer, så frågar min käre make:
- "Dags att åka in?"
... och om han säger det en.. .gång... till... så smockar jag till honom på käften!
Jag har inte tid att åka in nu! Jag bloggar!!
Dessutom har han svarat så i telefon de senaste veckorna jag ringt.
Jag tror jag ska uppfinna en dosa, som jag kopplar till magen... där han kan åka runt med mottagaren och se NÄR det är värkar och inte... och dessutom se hur kraftiga de är.... då kanske t o m han kan tala om för mig när det är dags....
Om inte annat, så har jag iaf mina påsklämmor redo :-)

Nej... det återstår att se om detta tilltar, eller om det som vanligt försvinner.... och lämnar mig med vetskapen om att det nu bara kan fortsätta med dessa förbannat onda värkarna, alternativt bli ännu värre värkar.. under de 19 dagar som är kvar.
Kan ju inte bli bättre eller hur!!

... men det är ju fint väder iaf :-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0