Slagsmål
Trots att killarna kommer bättre överens än jag först trodde, så händer det emellanåt att de ryker ihop.
Tidigare var det bara korta duster, men det händer då och då att jag måste sära på dem för att ingen skall bli skadad. De slåss över pinnar, bollar och annat krafs de hittar.
Nyligen fick jag sära på dem, då de inte lyssnade på enbart tillsägelse. Jag är bara glad över att det inte inträffar när jag sitter och ammar eller ngt.... utan att jag kan sära på dem innan det händer ngt illa.
Egentligen är det inte så konstigt.
Det är två hanar, som är fullvuxna. Fysiskt.
Déville har nått sin mognad även psykiskt, men Max är på väg in i den skulle jag tro.
"Den psykiska könsmognaden uppträder när hunden är mellan 15-24 månader.
Under denna period blir hunden inte bara mogen i kroppen utan även i knoppen – det är hundens mentala utvecklingsperiod.
Det är under den här tiden som den vilda hunden skulle varit ”flygfärdig”, dvs den skulle klarat sig på egen hand genom att jaga sitt eget byte och kanske lämna flocken."
När de inte slåss, vilket är största delen av tiden, så chillar de tillsammans eller lattjar järnet.
"Emil" vågar jag inte lämna ensam i huset, då det händer.... små olyckor. Mina växters rötter är intressanta och möblerna är alldeles för nya.
Det räcker med altan som är söndertuggad tillsammans med utemöblerna som står där på. Jag vågar dock inte tänka på hur det sett ut om de inte haft tuggben.
När vädret tillåter, vilket varit de flesta dagar nu med endast någon timme som undantag, så är hundarna ute och dörren öppen.
Max har dock en tendens att helt plötsligt vandra iväg, så när jag själv inte är ute så får han sitta fast i lina. Om det varit min egna hund, så hade jag låtit honom vandra och lära sig av sina misstag. Men han är inte vår, så jag vill inte riskera att han försvinner eller på annat sätt skadar sig.
Déville är lös, men håller sig bredvid Max och Tyson föredrar att vara inomhus.
Önskar verkligen jag hade mer tid att lägga ner på dem i form av träning, men jag har varit tvungen att ta mitt förnuft till fånga och prioritera barnen.
Hur Déville skall klara sig utan Max när de väl skiljs åt vet jag inte.... de protesterar högljutt när det är promenad dags och inte de får gå tillsammans.....
Tidigare var det bara korta duster, men det händer då och då att jag måste sära på dem för att ingen skall bli skadad. De slåss över pinnar, bollar och annat krafs de hittar.
Nyligen fick jag sära på dem, då de inte lyssnade på enbart tillsägelse. Jag är bara glad över att det inte inträffar när jag sitter och ammar eller ngt.... utan att jag kan sära på dem innan det händer ngt illa.
Egentligen är det inte så konstigt.
Det är två hanar, som är fullvuxna. Fysiskt.
Déville har nått sin mognad även psykiskt, men Max är på väg in i den skulle jag tro.
"Den psykiska könsmognaden uppträder när hunden är mellan 15-24 månader.
Under denna period blir hunden inte bara mogen i kroppen utan även i knoppen – det är hundens mentala utvecklingsperiod.
Det är under den här tiden som den vilda hunden skulle varit ”flygfärdig”, dvs den skulle klarat sig på egen hand genom att jaga sitt eget byte och kanske lämna flocken."
När de inte slåss, vilket är största delen av tiden, så chillar de tillsammans eller lattjar järnet.
"Emil" vågar jag inte lämna ensam i huset, då det händer.... små olyckor. Mina växters rötter är intressanta och möblerna är alldeles för nya.
Det räcker med altan som är söndertuggad tillsammans med utemöblerna som står där på. Jag vågar dock inte tänka på hur det sett ut om de inte haft tuggben.
När vädret tillåter, vilket varit de flesta dagar nu med endast någon timme som undantag, så är hundarna ute och dörren öppen.
Max har dock en tendens att helt plötsligt vandra iväg, så när jag själv inte är ute så får han sitta fast i lina. Om det varit min egna hund, så hade jag låtit honom vandra och lära sig av sina misstag. Men han är inte vår, så jag vill inte riskera att han försvinner eller på annat sätt skadar sig.
Déville är lös, men håller sig bredvid Max och Tyson föredrar att vara inomhus.
Önskar verkligen jag hade mer tid att lägga ner på dem i form av träning, men jag har varit tvungen att ta mitt förnuft till fånga och prioritera barnen.
Hur Déville skall klara sig utan Max när de väl skiljs åt vet jag inte.... de protesterar högljutt när det är promenad dags och inte de får gå tillsammans.....
Kommentarer
Trackback
