CiNsO

Klockan närmar sig det magiska "dags för barnen att gå och lägga sig" och jag kikar in till Emilia för att finna henne lutandes över sin säng.
Under sig har hon en skolkatalog, med sin förra klass uppslagen.
Hon gråter.
Hon saknar sina gamla klasskamrater.
Det gär ont i mig att se, vet hur det känns.
Ändå har det gått väldigt bra här och hon har många nya kompisar. Men det är tyvärr ingen garanti för att saknaden efter det som varit.
Det är tur att det finns möjlighet att chatta med dem, och jag hoppas att några kommer på besök nu i sommar.