Saknad

Emilia har varit i Väsby, hos Nonna och faster.
Saknaden är enorm och det känns tufft att veta att hon börjar faktiskt bli stor tjej och kommer inte längre ringa gråtandes efter mamma när hon sover borta.
När hon dessutom inte vill komma hem när det är dags är ännu jobbigare.

Jag vet att jag ska släppa taget och låta henne vara sig själv... men hon utvecklas snabbare än jag hinner anpassa mig.
Svårt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0