CiNsO

Efter mycket påtryckningar kommer jag nu även skriftligen framföra en ursäkt från de ansvariga av denna blogg. De är anställda som hjärnceller till yrket, men gör inte något bra jobb där heller.
Fortsättningsvis skall jag överväga omplacering ytterligare, då - pga fackliga avtal - avskedning ej är att tänka på.
Själv frånsäger jag mig allt ansvar.

Om någon vill disk ngt som står i denna blogg, så kommer jag oavkortat hänvisa till minnesförlust. Och om ni undrar varför jag skriver detta nu, så måste jag hänvisa både till de ansvariga samt minnesförlust då jag inte minns något av det som kallas baktanke med det hela.
Så vi går vidare till nästa instans.

Läkarbesök idag.
Han kände, klämde, tryckte och undersökte.
Slutligen kom han fram till att det, trots vad jag gjort i form av rörlighet, inte skett några förändringar av de negativa slaget.
Mina dagar då jag inte kan äta ngt, är dock ett mysterium. Det hade han aldrig stött på tidigare. Möjligtvis (vilket jag är övertygad om) så lägger sig Philippa på ett sådant sätt att hon vid matintag delar ut sparkar för att hon kan.
So I´m fit for fight!
Jag har fortfarande mina "vanliga äggviteflytningar".
Det låter fruktansvärt snuskigt, men anledningen till att jag nämner dem är för att de nu i kväll inte längre är vita.
De är rosa!
Varför? Who the fuck knows.... Återstår att se.

Jag fick även pressa mig själv och chansa på att åka ensam ut till Järlåsa.
Resan var tuff, men det gick.
Oliwer, som var hemma för magont i dag, fick följa med som moraliskt stöd (och det var ju mycket stöd sen då, där han sitter fördjupad i sin psp).
Det gick bra, men shit vad trött jag blev!!
Dock fick jag, som vanligt, en endorfinkick av landskapet därute.
Underbart vitt, vitt, vitt. Solen lyste och jag fick en enorm lust att spänna på ett par längdåknings skidor och bege mig ut i skogen.
(Bilder kommer senare.... )
Den tanken slogs dock bort hastigt när jag klev ur bilen. (HELVETE vilken smärta!)

Där ute höll de på för fullt. Tomten såg ut som en byggarbetsplats och det var helt underbart att se att de äntligen sätter igång. Pappersarbetet har tagit enormt mycket tid.
Leffesnubben som sköter markarbetet där är helt underbar människa :-)
Vi gick igenom mått... placering... höjd... och lite till .... Inte mycket av det jag förstod.
Kontrade de flesta frågor med "Vad tycker du" eller "Hur skulle du gjort med de alternativ som finns". Genom hans svar, strömmade mina svar.
Mao... gör som du tycker är bäst ;-) JAG hajjar nämligen inget alls.

- " Är den här höjden ok för Er?"
- " Eh... tänka tänka....Kommer golvet bli snett annars?"
- " Nej"
- " Kommer vi behöva en sne trappsten?"
- " Nej"
- " Då funkar det alldeles utmärkt!"

Hemresan, två timmar senare, var desto värre. Jag fick kämpa som fan för att hålla ögonen öppna och höfterna värkte så fort jag rörde mig.
Meeen... det gick. Höll dock på att somna vid ratten ett X antal gånger.
Väl hemma sedan, stupade jag i säng!
Helt sjukt utmattad! Men med ytterligare argument till maken om varför vi ska flytta redan nu.
Han... slog som vanligt bort alla med orden:
- " Så länge du är Kolosso, så är jag the bosso"

FAN!
Mina argument om att jag kan lifta till BB med en av byggarna höll inte det heller....

I slutet av Februari kommer maken ev åka till Danmark. OM Philippa tänker komma mycket tidigare, så är jag övertygad om att hon tänker komma då.
Om så sker, så har jag tagit beslutet av att M helt sonika får ställa upp som förare och "make" samt syrran får skaffa en helikopeter så även hon kommer fram i tid.
Syster och M får nämligen isf assistera på plats istället för maken (Filma och se på en blåvalsfödsel).
Tror inte de riktigt vet om det ännu... men de lär få veta det när de läser här.
(Varning: Jag är orakad och mycket.... mycket... mycket FET blaffa)

Så...  det var mina bravader för idag.
Jag kunde sova tills min son kommer in i rummet och skrek: "Blir det någon mat idag eller??"
Farmor och farfar? Nej, de hade inte lagat mat..... Bara att pallra sig upp....
I´m the king of this kitchen... catchiiiing!!