Måndag... blä!

Jag kom upp.
Men inte av min klocka, utan av att maken klev upp.
Min klocka hade jag instinktivt stängt av.
Inte snoozat, stängt av.

Jag lyckades iaf ta mig upp.... göra frukost till kidsen, växla några ord med dem och nu ligger jag tillbaka i sängen för att sova några timmar till.
Hur trött jag än är, måste jag se till att få den här stunden på morgonen, när ingen annan vuxen är vaken med våra barn. Det är viktigt för mig.
Samt att jag vet, att de äter ordentlig frukost.

Lider faktiskt med dem... och maken... själv är jag så trött så ögonen håller på att explodera... men jag kan gå och lägga mig ngn timme till... de måste till skola resp jobb.
Hugaligen!

Nu nannatime.... zzzzzz

Bara 75 dagar kvar... och Philippa verkar tycka att det är morgon nu... men inte jag.. tur att jag inte hör henne skrika än ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0