CiNsO

Min dotter satt för ngn vecka sedan och chattade med sin kusin via msn.
Jag satt bredvid.
Helt plötsligt kommer det upp, en text som hon inte skrivit.
Det stod inget hemskt, men hennes kusin visste ju inte om att det inte var hon som skrev....
De fortsätter sitt chatt och efter en stund kommer det ytterligare en mening som min dotter inte skriver. Dessa meningar är direkt riktade mot hennes kusin...
Elaka ord, skrivna enbart för att såra....
... men inte för att personen som skriver vågar stå för vad den gör, utan den gömmer sig bakom annans text.

Vid det här laget tar jag över datan och skriver till min systerdotter att ögonblickligen byta lösenord på sin msn... någon har hennes lösenord och sitter inloggad samtidigt som kusinerna, och lägger sig i samtalet.
Denna person som gör detta var en gång min systerdotters vän, som av någon anledning blivit svartsjuk på min systerdotter och vill ha allt som hon har.
Hennes vänner... hennes killar (kunde hon inte få dem, måste hon förstöra för dem)

När jag talar med min systerdotter sedan, och min syster, så kommer det fram att detta hänt förr... när hon chattar med andra....
Bl a en kille som hon hade på G.
Då skrevs det en massa saker riktat till killen, men som min systerdotter inte skrivit.
Från det att hon ändrade lösenordet så har det inte hänt igen.

Får mig dock att tänka på att det faktiskt inte enbart är tonåringar som gör sådant för att få uppmärksamhet och kontroll över situationer de blivit utestängda från.
Jag har själv råkat ut för det här i bloggvärlden, när jag var upprörd och låste min blogg för allmänheten.
En sk vän till mig, listar då ut mitt lösen för inloggning... läser det jag skrivit av mig i frustration (för att inte explodera i ansiktet på de inblandade).
Inte bara det. Hon vidarebefodrar informationen till MINA vänner, och använder informationen i konfrontation med mig och min make.
UTAN några som helst skrupler över att den informationen hon faktiskt har.... inte finns på någon offentlig plats. Utan precis som om de konfronterar oss med min dagbok.
TROTS att det gått lång tid sedan detta hände... så är det fortfarande jag som är boven i dramat. För att jag skrev av mig i en blogg istället för att säga rakt ut att jag inte uppskattade det de höll på med.

Med facit i hand, när man blickar tillbaka, så syns det klart och tydligt att om jag inte setat tyst när allt började... så hade de heller inte kunnat vända det emot mig.
Om jag ifrågasatt deras agerande från dag ett, så hade de inte kunnat göra det bakom ryggen på oss....
Eller bakom ryggen och bakom ryggen... det var vad de trodde, men vi visste ju om vad de pysslade med trots att de förnekade det. EN person försökte jag om och om igen tala med... men jag fick då stämpeln 14is fasoner och ingen lyssnade. Att jag höll på att förlora en kär vän, var inte ömsesidigt... kär vän biten alltså.
Rent demonstrativt började vi avstå, när det väl dök upp inbjudningar som de planerat tillsammans. Men det fick motsatt effekt.
Och en dag blev det för mycket.
Vi bröt allt.
Direkt.
I protest.
Vad som hände efteråt tänker jag inte ens gå in på.... men det har varit grymt jobbiga år att ta sig ur känslan av svek, och jag kommer nog aldrig över det helt.
Vart jag än gick, så påminde folk mig om den påhittade anledningen till allt som hänt.
Jag träffade främlingar, vänner till de inblandade, som inte ens varit med i händelseförloppet som pikade mig och ifrågasatte mitt agerande.... mitt svek(?).
Vad jag än sa... hur jag än agerade... så var det jag som var/är boven i dramat.
Alla andra är oskyldiga.

Saknaden är enorm efter min "vän". Men inte heller det är ömsesidigt.
Flertalet gånger har jag diskret försökt ta kontakt igen, men det berättas om och jag hånas istället i bloggar.
Det gör mig arg, och svårt som fan att komma över, att vara oskyldigt anklagad.
Av vuxna individer...
"Det är aldrig ens fel att två bråkar"

Hur som helst... att uppleva en sådan sak, är inget jag önskar någon. Inte ens min värsta fiende.
Det är som att få kniven instucken i ryggen (En av dem borde jag verkligen förstått att det skulle ske... borde insett att som man är som männsika ändras sällan bara för att man växer upp) och vriden om och om igen av olika personer.
Därför önskar jag verkligen att min systerdotter bröt helt med de idioter som vill henne illa.
De som inte kan vara glada för hennes skull över flytt och utveckling. De som vill åt hennes vänner nu när hon inte längre har möjlighet att träffa dem varje dag.
De som itne tål att se när killar ger henne uppmärksamhet för att hon är som hon är och inte någon skrikigt blond fjortis som särar på benen så fort hon ser en kille.

Världen är skum.
Personer är skumma.
Man kan inte lita på någon....