CiNsO

Förkylningen släpper inte.
Garnet är nu helt slut, och jag vet inte vart man köper nytt.... i närheten.
Inga filmer har jag att titta på
Orkar inte spela WOW, vill göra ngt kreativt.
Kommer knappt i mina mammabyxor längre, mammadelen (över magen) åker bara ner.
Våren smet.
Vinter igen.

Fetsvullna fötter fast jag just klivit upp.
Hjärnkapacitet mycket låg.
Känner att ensamvargen i mig ylar inte längre bara mot månen, utan hela tiden.
Saknar glädje idag
Trött
Tiden står stilla, och jag kan inte kontrollera den.
Känns som evigheter sedan det stod 40 dagar kvar till BF... men det är bara tre dagar sedan.
Foglossningen gör att jag knappt kan sitta upp, och det är inte mycket som går att göras i liggande ställning.
Kursen i kväll inställd för min och barnens del. Kan inte köra dit.

Känner mig extremt otacksam för tillvaron just nu, men vet att det inte finns någon utväg.
Ensam.
Instängd
Så uttråkad att jag inte längre räknar dagar och timmar utan har gått över till att räkna sekunder.
Svär på att jag numera kan se saker i slowmotion, inte för att de sker så, utan för att det är endast vad min hjärna klarar av.
Får kärnor i kärnfria clementiner
Philippa använder mina tuttar som fotbollar allt oftare.... men revbenen är i vägen.

Det borde verkligen vara straffbart att vara så negativ som jag är just nu.
Fet som fan är jag oxå, och börjar allvarligt fundera på att helt gå under jorden till sommaren (efter hårdträning).

This sucks the donkey!!