CiNsO

Maken somnade ju som sagt på soffan.
Stackarn... alldeles slut är han när han kommer hem.
Fullt ös på dagarna, tusen meningar från kidsen som så gärna vill berätta om sin dag och en fet fru som bara vill ha sex eller flytta (och sex är han inte sååå sugen på nu när Philippa håller på som hon gör).

Men han berättade iaf i morse, att när han mitt i natten hade krypit ner hos mig i sängen (han somnade på soffan, remember) så lade han som vanligt armen runt mig och magen.... och Philippa hade highlife där inne.
Hon wobblade, rullade och sparkade på far sin. Som om hon försökte komma ut och få hans uppmärksamhet även hon.
Det hon inte verkar förstå, är att vägen hon ska vandra för att komma ut... är samma väg hon verkar fly ifrån.
... just follow the light!

31 dagar kvar till BF.
När hon väl är ute, kommer jag aldrig mer få känna en bebis i magen.
Denna underbara känsla som gör det värt (iaf nu när man har kort tid framför sig, och nästan hela grav bakom sig) varenda krämpa när det gäller att vara gravid.



Jag sa till mig själv, att jag aldrig skulle lägga in en bild på uppsvällda mig. Allra helst inte när jag inte heller har någon bild att visa hur jag såg ut innan, för de som inte känner mig eller sett mig tidigare.
Meeeen .... wtf.... här har ni iaf.
Jag vill även tillägga... att jag är gravid. Inte nyligen botoxsprutad i ansiktet.
Blekheten kommer pga många instängda dagar, och de svarta ringarna under ögonen är brist på sömn.
Men annars mår jag bra (och det är jag... ingen döing).