Jasså.... ;-)

Fick ett mail:
Du kan bli kvitt 5 kg de närmaste 8 veckorna‏.

Att de har så ironiskt rätt i det de skriver i mailrubriken, tror jag inte ens de vet om själva.
Inom 8 veckor så kommer ju Pippa ut, och jag kommer genast rasa ett x antal kilo i vikt.
Sen kommer det stå stilla ett tag ;-) när kroppen anpassar sig efter den nya tillvaron.

Men jag är faktiskt inte det minsta orolig.
Vad är det inte som brukar ske med sladdisar?
De blir en aningen vildare än de tidigare barnen... då man faktiskt inte har fler småbarn än ett och tålamodet brukar tillbringa längre tid hos föräldrarna innan det övergår till hysteriskt vansinne... som annars ligger mig väldigt nära till hands. Kanske gäller även detta mig....
Och då innebär det ju faktiskt att jag har över 5000 kvm tomt att jaga denna lilla unge på.... alternativt jaga efter de äldre ungarna som dragit iväg ut till skogs med en färsk kläckt liten baby ;)
Vet ni hur mycket kryp det finns där.... ?

Hur som helst.
I dag tog jag mig i kragen och kämpade mig hela den långa vägen upp till skolan.
En promenad som vanligtvis tar ca 5 min max... tog mig nu 15 - 20 min och t o m Tyson tyckte jag var alldeles för slö.
Emilia ringer mig vid tre tiden för att fråga vart jag är (m a o: Om jag sover, är i criben eller inne i huset).
Varför hon börjat göra så vet jag inte... men hon håller väl koll på mig misstänker jag ;-)
- Shit... nu e jag sugen på cola light igen... det är ngt spec med dessa bubblor -
När jag svarar henne att jag faktiskt är ute, och dessutom på väg upp till skolan, så utbrister hon glatt:
- "Vad härligt mamma, så får du äntligen röra på dina feta lår lite"

Av någon anledning börjar jag tro att mina barn börjar tycka att jag är fet.... ;-)

Jag träffade även S däruppe.
Alltid lika glada S.... :-) Alltid lika kul att träffas!!
I sommar sen får du plocka med kidsen och komma till oss på lite semester.
Hennes reaktion var faktiskt ganska rolig... en reaktion jag börjar vänja mig vid nu efter 28 kg +
När folk tittar på mig... utan att känna igen mig....
Men det är inte så konstigt heller... jag är INTE lik mig det minsta.
Allt har ändrats.
Jag ser ut som en nysprutad botoxpatient (vilket inte är så konstigt... ca 9 mån sedan blev jag sprutad, men det var inte av botox... men dock anledningen till att jag ser ut som jag gör idag.. fniss).

För att ni verkligen ska förstå borde jag lägga ut bilder på mig själv.. före och efter... men som ni kanske förstår så tar det emot.
Det finns en anledningen till att jag håller upp skinnsäckarna (tuttarna) står från sidan och ansiktet ej är med på bild, när jag visar hur magen ser ut.
Maken får icke fota, utan dotra får sköta den delen ;-)

Blir en sträcka ut till stugan i kväll igen... då plogning ej har gått att fixa (plogaren är borta) så måste vi ut själva med all korrekt utrustning (och förhoppningsvis ej köra fast bilen) för att montera vår egna plog.
Kanske kommer min käresta inse logiken med att inte köra fast en vanlig simpel B kombi i 1 meter djup snö... kanske inte....
Maken, av någon anledning, har absolut inget emot att lattja runt med sin nya leksak.... plogas eller inte så är det hans leksak.
Raringen hade t o m tagit med ett klistermärke igår för att dekorera den med en pluttig döskalle.
Rart.

Nje.... nu klarar inte mitt kolsyrebehov sig längre.... måste ... ha ... kolsyra....!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0