CiNsO

Och i natt fick jag faktiskt sova :-)
Kanske borde omvärdera Alvedonens verkan och ta dem när jag känner att jag inte pallar mer....

Nu till saken.
I gårdagens inlägg kritiserade jag A´s möjlighet att inte riktigt känna mig och mina val av ord. Det är inte val. Det är det enda rätta i mina ögon, då jag har så kasst ordförråd att jag inte vet vilka andra ord jag ska välja för att beskriva det.
Vagina kan man säga om ngt vackert... fint. Om man finner ngt fint i fläkiga hudflikar och sträva hårstrån som sprider ut sig i samma takt som jordgubbsplantor ju äldre man blir.
Om ingen annan känns vid denna spridning, så påstår även jag att jag inte gör det.... för ryktets skull.

Hur som helst.
När jag tänkt efter så känns det nog inte så konstigt att de inte var beredda på mitt ordval… Tankarna går nämligen till min egna mor... eller för att inte nämna, min bror. Min egna fisförnäma LILLE bror.
Mamma sätter fortfarande all mat i halsen när jag öppet berättar om min tillvaro, och min bror skriker högt som i tron att han på så sätt får tyst på mig.
Sanningen ligger ändå betydligt närmare än så... fråga inte, så får ni heller inget svar.
Jag har en enorm hemlighet till bror min, som jag vet läser denna blogg.
- JAG BAJSAR!
Tro det eller ej, men det är något även jag gör.
Bara för att jag VET hur hans reaktion blir, så skulle jag kunna beskriva detta mer.... spinna vidare på det... men jag vet, att jag enbart med dessa ord, redan förstört hans dag ;-) Och jag nöjer mig med det.
Lunch kanske? Asg...

T o m mina barn vet om mina ordval.
Fast där kan jag faktiskt förfina dem... ibland.

Min underbara svägerska kom förbi igår, med bullen som var nyknullad, påsatt eller vilket ord man nu ska använda på en hund... parad kanske... säger dock inget till den okunnige.
Emilia undrade vad det var som bullen upplevt, och svägerskan (som ändå brukar kunna säga rakt ut) vände lite på sig och frågade hur man skulle säga.
Så jag sa som det var:
Bullen har blivit påsatt och kommer få valpar.
Mer än så behövdes inte. Emilia förstod, och frågade inte mer....
Spännande som fan ska det bli, Bullen kommer förhoppningsvis få valparna ungefär samtidigt som jag är BF. Hoppas verkligen att jag inte missar det!
Känns skönt att veta, att det är en liten varelse som kommer gå igenom samma saker som jag.. att jag kommer ha ngn att prata med, massera varandras fötter... snacka krämpor med osv... även om det nu är en hund.

...

I går gjorde jag inget, förutom att irritera mig på skrik I´s tonläge och sortera papper.
Givande dag.
JO... på em var vi på provdans, jag och milis.... hon tyckte tyvärr att det var trist, så det blir ridning för oss sen istället.
Streetdance dock, och musiken gjorde att jag knappt kunde sitta still... även om min rörelser inte var så...hrm.. rörliga!
När jag guppande satt och väntade på att lektionen skulle ta slut, så började värkarna tillta.
De blev värre under kvällen och vid 21.30 fick jag ringa förlossningen och känna mig dum.
5.40 mellan värkarna.
Jag vet att dessa värkar inte var som förr... de var kraftigare än så.
Och konternuerliga... men ändå svaga och jag har absolut ingen lust att åka in för att sedan åka hem igen.
Däremot har jag heller ingen lust att åka in försent så hon inte hinner få kortison om det skulle vara så att det verkligen är dags.
Kortisonen gör att hennes lungor utv snabbare, eftersom hon är prematur om hon föds nu... två mån.
6e mars hoppas jag att hon håller sig inne till... då är hon "färdig".

Två alvedon, en bricanyl och 30 min senare så började de avta.
skönt.... det hade de inte gjort om det verkligen var dags.
Jag antar att jag inte ska anstränga mig så mycket... som jag gjorde igår när jag satt stilla i soffan... hrm, klingar galet det där....

Nu... sova lite igen... ska vara chaufför till A runt 11 tiden... och skrik I ska komma för att hålla stackars GN sällskap... De ska sticka, så om jag tar på mig öronproppar, så kanske jag har en chans att lära mig ngt... om jag står ut med volymen...

morni morni!!