CiNsO

Nu är det endast 50 dagar kvar till BF, men redan igår blev det en tripp in till förlossningen!
Dag 2 med värkar...och denna gång var de kraftigare och ville inte minska ner trots tabletter.
Inget vatten och endast en liten blödning. Mycket mycket liten.

Stackars Lofi som setat i möte hela dagen hann lagom hem och äta en smörgås, innan vi var tvungna att åka in. KS var neon avdelningen full på, så vi fick åka till Danderyd.
Inte alls som vi planerat
I flera timmar var det kraftiga värkar, täta så det knappt var ngt mellanrum och de varade ca 1- 1.20 min. Sen kom nästa efter ca 2 min.
Väntade i tre timmar, och tog tabletter med 1.5 timmes mellanrum utan att det gjorde ngn skillnad.

När vi sen kom in.... så hade jag två värkar till och sedan lade de av tvärt! Endast tre st under hela tiden vi var där (mellan 23.05- 01.00)
Bara sådär... utan förvarning.
Hjärtljuden gick knappt att registrera och Philippa uppskattade inte alls dosorna på magen. Hon sparkade, vred och ojjade sig så det såg ut som om hon snarare letade efter en dörr vid naveln än att vilja komma ut genom den vanliga vägen.

Efter ett tag kom läkaren och konstaterade att jag var mycket mjuk, men lagom längt på tappen och den var sluten. Hon sa även, att det är möjligt att tappen drar ihop sig när jag har värkar... men att den nu lagt slappnat av. Lutad är den, så den är påverkad... men ingen fara alls, då den är sluten.

Fick dock lova att inte gå på IKEA eller anstränga mig på annat sätt..... Samt att jag nästa gång måste komma in tidigare... får inte vänta.
I frågasatte detta lite, då värkarna faktiskt avtagit när vi kom in... så om jag väntat längre hade jag ju inte behövt åka in alls.
Fick förklarat för mig att det då kan vara försent för Philippa.... om hon helt plötsligt börjar må dåligt.
Hajjar inte riktigt, och det känns skönt att jag ska till MVC på tisdag för koll igen.
Min underbara barnmorska kommer ju direkt från förlossningen på KS så hon vet mer (i mina ögon) än de andra som jobbat på MVC i flera år.
Kanske, om jag har tur... kan hon vara ajour om det nu blir förlossning hemma. Jag ska iaf fråga henne hur jag ska göra med det praktiska om vi inte hinner in.
Med navelsträng och moderkaka och sådant.... resten har jag ju en lista på i tidigare inlägg.

Det som kändes skönt att veta, och som oroat mig... är att hon är ganska så safe även om hon skulle komma. Lungorna bör vara utvecklade och hon mår bra.
Stannar hon ett par veckor till, så är det super... men annars får vi vara glada vecka för vecka.



Jag tackar Lofi för hans enorma stöd under tiden som Philippa jävlades och led fruktansvärt med honom när han, efter att vi kom hem vid 02 tiden, var tvungen att sitta med presentationer till dagens möten.
Han kom i säng först vid 04.30 ca och upp igen 07.00.
Ganska.... så hyfsat.... trött!!
Känns skönt att han tar tåget så jag inte behöver oroa mig för att han ev somnar vid ratten....

Kortfattat; Pippa är fortfarande där hon ska! Alive and kicking!!