CiNsO

Graviditet medför en magisk grej för mig icke tjejig person. Hår och naglar växer som ogräs och jag har mer än en gång förbannat mig själv om att borsten inte går att dra hela vägen genom håret, eller att jag klöser och petar mig själv med naglarna på ett mycket ömmande sätt.
Trots detta försökte jag faktiskt sitta med en nagelfil igår... eller ja... sitta är ju inte direkt ngt jag kan göra  inne hos oss... men halvligga då.
Vänsterhanden blev ok... men högerhanden.
My god! Det var ju tio gånger värre än att måla naglarna.
Jag lämnar dem istället åt sitt öde..... stanna kvar eller gå av... gilla läget helt enkelt. Orka!

I dag står jag framför ytterligare ett test.
Jag ska ta mig tihll Stinsen och möta upp en arb kamrat för lunch. Jag hoppas verkligen att det går bra och utan värk då jag även lovat kidsen att åka till centrum för att de ska få klippa håret.
En aning sugen på att klippa själv oxå faktiskt... men vet inte om jag klarar av att sitta i stolen så länge.
Tvivlar på det.
Blir väl för mig att ta saxen som vanligt och kapa håret rakt av bara.

Bitr rektor ringde även igår.
Klassrummet bredvid Ollans klassrum hade brunnit i går kväll och därför skulle barnen samlas på annat ställe.
Några detaljer fick jag inte, men jag funderar på om det antingen är ett kvarglömt ljus... eller en påtändning.
Rykten säger att det varit mycket klotter uppe på skolan, och Dotra drog genast den slutsatsen att det måste vara samma gäng.
Tragiskt att den sista skolan här i Väsby som ändå har "något sånär" bra rykte, även skall sunkas ner av tonåringar vars föräldrar inte har koll på dem.

Nej... nu måste jag vila lite innan jag hoppar in i duschen.
Vinter förkylningen har funnit mig... den har letat sig ner i min hals och sprider sig i svalget och näsan.
Om det inte varit för att svärmor skulle städa (alla vet hur mammor beter sig när de städar) så skulle jag hellre kura upp i soffan med en kopp kaffe eller te... och snacka gojja.
Nu jobbar hon inge mer förrän i Januari, så nu får jag bättre sällskap på dagarna.
Inget ont om svärfar... men vi har inte så mycket gemensamt och han är inte så känd för sitt extrema ordförråd och sociala umgänge... precis som jag... (därför kan det gå en hel dag utan att vi talar till varandra).

Bilderna på Philippa när hon rör sig, och känslan som det ger.. känns enormt coolt att veta exakt vilka rörelser hon gör just för vissa "sparkar".
Rekomenderar verkligen de som funderat på 4D att göra det.
Det är en upplevelse.
Och ni som inte är gravida, men känner någon som är.... så finns det att ge bort i present, just en sådan upplevelse. På liveit.se