But still....

Trots att jag tagit beslutet om att inte säga mer, så har jag inte förlåtit maken.
Tror inte jag kommer göra det heller.
Go och underbar som han är, kan jag fundera mycket över den "rättvisa" delen i det här.

-"Om det varit jag hade jag nog varit galen vid det här laget"
.. Well.... exakt vad tror du att jag är??????
Överlycklig?
Skulle inte tro det!!!

Men jag hoppas han har det trevligt i kväll, och att han får det trevligt på 30 årsfesten som han bara "måste" gå på och likaså trevligt på alla julbord som ligger i planerna framöver!
Cause I´m having a fucking blast!!!!!!

.... Och så kommer han hem, lägger sig på sängen och somnar. Låter aromen, som en känslig gravid mycket väl uppfattar som stank, från den intagna alkoholen under kvällens gång sprida sig i det lilla skyffe vi numera bor i.

 

Vänd mot mig lägger han sig dessutom.

Åh... ikväll/natt är har jag verkligen mer än en anledning att ösa min tacksamhet över honom.

Såååå tacksam...

 

Bara 113 dagar kvar....


 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0