Ao ao ao aoooo!

Kändes som om jag precis somnat när det var dags att kliva upp med Milis kl 06 i morse.
Helt galet tidigt... och när jag sedan somnade igen, för att vakna 12.30 så hade jag drabbats av den vanliga snoriga tillvaron som man brukar ha när vintern slår till.
Det man tacksamt kan veta är iaf att det inte är svinis, eftersom vaccinationen redan torterat mig i armen för ett bra tag sedan.

Sonen skulle ner till centrum efter skolan, och jag var den automatiska follow along.... in och ut snabbt.
Shit vad folk... jobbar de inte på dagarna??
Sonen tyckte det var underbart roligt att högt och ljudligt poängtera att han lätt kunde komma före mig, trots att han gick i den söligaste hastigheten han kunde.
Parkeringarna (iaf de som var gratis) var helt fulla och jag tänker inte gå 500 m i kyla med en jacka som inte täcker tuttar och mage för att sedan gå samma väg tillbaka.
Bara sträckan i sig är en utmaning.... men kylan är så bitande att jag med min söliga hastighet inte ens får fram en anstymmelse till värme av mina ansträngningar.
Nej, det blev att parkera på betalparkeringen och gå denna sträcka inomhus.
Det räckte för att idag sätta igång världens värkar i magen.....

Tanken var, som tidigare dagar, att det skulle bli lite bakning nu på kvällskvisten.... men jag vete 17 om jag pallar.
FAN!

Possitiva i den annars så mörka tillvaron:
Philippa sparkar
Maken kommer hem och kan assistera mig
Det är helg och maken är hemma i hela två dagar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0