CiNsO

Och vad kallar man det då?
Skulle jag ligga snäppet värre i trötthet än så här, så skulle jag inte kunna hålla mig vaken alls. Det är verkligen på gränsen.
Jag är så trött.
På kvällarna är skallen full och det finns inte utrymme ens för ljud från barnen.
Ljudkänslig, inget tålamod och en stubin som brinner direkt.
Jag känner igen de här tecknen... men jag vet inte hur jag ska hantera det nu.
Jag kommer krasha hårt..... och det är inget jag kan göra åt det.

Försöker ta det lite lugnare, men det är ju ändå saker som måste göras.
Sonen fyller år och jag har inte ens bjudit in folk till hans kalas!
Se på den liksom.
Tanken är släkt på fredag kl 19 och kompisar i bowlinghallen på söndag.
Men jag har inte ringt runt alls.
Kalaset på fredagen måste hållas hemma hos svärmor och svärfar eftersom huset vårt är under upp putsning (av en målare som inte jobbar särskiljt snabbt - men ger man dem fria tyglar på det sättet... ja då blir det så oxå).

En enkel liten fråga raserar hela min planering... inte för att frågan i sig innebär att jag måste ändra om allt... utan för att orden, ljudet gör att jag inte kan koncentrera mig på det jag gör....
Som om jag befinner mig i min egna lilla värld och inte vill att någon knackar på.
Tårarna ligger ständigt under ögonlocket, redo att rycka ut för minsta förändring.

Vad ska jag göra för att hålla mig uppe tills vi flyttar? Tills vi får den harmoni som vi så väl behöver?
Will I manage?