CiNsO

Nu är jag inne i djupa tankar igen.

Jag funderar på hur man påverkas av sin omgivning.
Det är ju ens upplevelser som formar en till den man är.... eller har jag fel?

Är känslor något som man ärver, eller är det något som påverkas?
Hur man känner, hur man funderar, hur man visar sina känslor alt inte visar dem....
Om det är något man ärver, hur fungerar det då?
Hur kan det sinnet vara ngt man ärver? Och hur kan det vara så att man inte ärver det?

Om det har med påverkan att göra, hur skulle man kunna bli påverkad av någon man knappt har träffat under sin uppväxt? Hur kan man bli lik dem, om man sällan träffade dem?

Uppfattningen i hur man ser på en människa, ligger i betraktarens ögon.
Den som ena dagen var din vän och väldigt nära... kan i nästa stund vara allt som du inte är, och allt som du inte står för.
När man dömer någon, bör man vara väldigt noga med att säga hur man uppfattar det.
Det är inte alltid personen mitt emot dig som är den du ser... utan det kan även vara reflektionen av dig själv och ditt egna agerande som gör att du ser det du ser.....
Människan gör alltid det som är lättast. Väljer alltid den - för sig själv - enklaste vägen att hantera saker.

Så även om personen i sig är väldigt lik dig själv, så får dens handlingar - som du ogillar - få dig att se likheten med folk du innerst inte gillar.

Därför får det mig att fundera.
I andras ögon är jag bara lik en person som jag föraktar, och en annan person som i andras ögon aldrig kan göra rätt. Detta får jag höra om och om igen.... så fort jag är av en annan åsikt. Eller så fort jag uttrycker min åsikt på mitt sätt (även om jag försöker forma det väl).
När jag sedan gör ngt de gillar....  så är jag lik dem.

När skall ni inse att jag inte är ett analys projekt? Försök finna er själva istället, och låt mig finna mig själv .....
Jag har växt upp och blivit en egen individ med ärvda sinnen från alla förfäder, och påverkad av allt jag upplevt i mitt liv.
Jag är egen, och inte någon kopia av vare sig den ena eller den andra...... Liksom ni. Driven av mänsklighetens egoism, med en möjlighet att forma min egna framtid.
Egoism, men inte på det sätt ni kopplar det till.... utan drivkraften som får mig att vilja utvecklas, för min egna skull... inte andras.
Den har ett eget namn, och kallas Ambition.

Ge mig gärna råd, men tala inte om för mig hur jag ska göra...... I love u just the way u r.......