Nu lackar jag ur....

Faaaaan... Alla dessa gulliga bebisar till trots, Morr...  för när de skriker för full hals och föräldrarna envisas med att sitta kvar istället för att bespara alla övrigas öron, och helt sonika ta ungen och gå hem!

Att stå i butiken, fast. Ingen möjlighet att springa åt ett annat håll för att slippa oljudet...
Utanför sitter människor... och äter. Barnet skriker som en stucken gris.
Trött, hungrig... I don´t really give a shit!
Hur kan mamman sitta och äta och låta barnet skrika? Jag tycker inte hon ska ge vika för barnets krav, men hon kan ta ungen och gå hem!

AAAAaaaaaahhhhhhhh!

... så, då har jag avreagerat mig på den saken.
Missförstå mig rätt. Jag tycker visst att barn är... hrm... söta... och gulliga.... Men jag avskyr när föräldrarna envisas med att sitta kvar "in public" bara för att de själva kan stänga av detta fruktansväda oljud!

Varför blev jag upprörd... jo, för att jag står här... med öppningen till butiken precis där denna mamma sitter med sitt skrikande, hysteriska barn.
Jag kan inte stänga dörren. Jag kan inte försvinna för att få tystnad... jag är fast!
Morr!

Woooohooooo! Nu är det snart bara 30 min kvar tills jag slutar.
Vad tror ni, blir det muffins eller ska jag ta och mysa med karln min... Ole dole doff....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0