CiNsO

Igår kom en snubbe in.
Äldre variant, men med tanke på min egna ålder så kan han kanske varit ca 10 år äldre än mig.
Mörk. Vackra tindrande ögon och ett fint leende. Ser på avstånd charmig ut....

Han kommer fram och ber om hjälp, varpå jag tar på mig det påklistrade leendet och går emot honom. Han disk fläktar (hatar fläktar, trist) och efter en stund vänder han sig emot mig och ler tyst.
Jag känner igen den där blicken, är det nu jag ska trycka på knappen som gör att jag snabbt kan försvinna.
(Behöver jag säga att Hiro Nakamura i Heroes är min idol... )

- Vad betyder det där tecknet, säger han och drar fingret sakta över min tatuering på armen... samtidigt som han lägger på det leendet som förmodligen charmat fler damer i hans tidigare leverne.
Men inte mig.
Jag äcklas!
Som säljare i butiken får jag inte reagera som jag brukar, även om jag privat hade hållt mig på betydligt längre avstånd än att han överhuvud taget hade KUNNAT vidröra mig.

- Vänskap, svarar jag. Vänder på klacken och styr genast mina steg bort från honom.
Försöker på alla sätt och vis indikera på att han klivit över gränsen för vad min service erbjuder.

Envist fortsätter han:
- Varför valde du det tecknet, vad betyder det för dig?
Vid det här laget har jag lyckats fly in bakom disken, och ser med bedjande ögon på min chef som direkt hajjar min obekväma situation och tar över.
Innan han gör det hinner jag dock vända mig om och fräsa:
- Det är privat!

Jag anser mig ha reagerat väldigt lugnt. Man petar normalt sätt inte på mig, på något sätt alls, om man är en främling. Reaktionen är likt en magnets tentakler... de giftiga.
Jag hugger direkt.

SO
DON´T
U
TOUCH
ME!

Varför måste vissa människor hela tiden söka ... hrm... vad ska jag säga, finner inte ord för det.
Ska det vara så jävla svårt att inte peta på andra hela tiden????