CiNsO

Jag svär, jag ska verkligen göra mitt bästa för att detta inlägg inte ska låta som en klagomur som fått nog.....
Men det kommer inte bli lätt.

Lättare i dag än i går iaf, därför höll jag mig borta från att skriva.

Gårdagen började bra, men slutade mindre bra....
Ryggen/höften värkte så jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
En pulserande smärta som smyger sig på från ingenstans, och sedan efter tabletter och salva, försvinner en stund innan den kommer tillbaka. 
Jag ömsom grät av smärta, och ömsom grät av ilska över att det ska vara så ....
Min tanke, när jag jobbade, var att jag skulle gå en mycket lång promis med dogsen när jag kom hem.
Men att röra sig till köket blev en ansträngningar.
Alltså, ingen promenad i det vackra höstvädret.....

Visst, jag gråter för att det gör så ont.
Men smärtan har jag iaf lärt mig att acceptera att den är där.... eller har jag det?
Jag kan bita ihop, jobba fast jag har ont och låtsas som ingenting. Men mer än det har jag inte kraft till, så när jag kommer hem till min trygga lilla vrå... så rasar hela muren jag byggt upp.
Men det som gör mig så jävla förbannad är att jag måste det.
Att jag måste ha ont!!!
Det är nämligen inget fel på mig.
Läkarna hittar inget.

Jag är en person som älskar att skapa.
Jag är extremt kreativ.
 Men när jag sitter, orörlig i smärta, så jobbar ändå skallen i 220.
Så när jag sedan kan göra ngt, så exploderar jag nästan av lycka just för det faktum att jag kan leva ut det skapande som finns i min skalle.
Men mestadels går den tiden åt till att bita ihop :-(

Jag tecknar, fotar, skapar i alla dess former.... men inte längre. Bara ibland. Händerna klarar inte att hålla en penna den tid det behövs, utan att börja värka... Kameran funkar fortfarande, men jag kan inte utveckla det..... Vad är det för mening att lägga ut pengar på något som jag itne vet hur länge jag kan hålla på med?

Mitt företag gick åt skogen och den utbildningen som jag betalat en massa pengar för, var bortkastad.
Kan inte längre hålla en sax.... Ingen kraft för klippmaskinen.... Inget tålamod för hundarna.

Jag vet att jag gnäller.
Försöker att låta bli.
Men det måste ju finnas något jag kan göra utan att käka en massa tabletter ... iaf för att minska smärtan även om det inte går att ta bort den helt....
Vill så gärna blomma igen, om så bara för en dag.....