CiNsO

Läste en blogg i dag. En känslig och mycket bra skriven blogg.
En tjej som lurar sig själv till att tro att hon har det bra, när verkligheten egentligen är så mycket hemskare än så och allt bäddar för att hon skall bli sårad, på ett mycket hemskare sätt än man blir sårad av sin partner.

Det drar mig även tillbaka till den hemska tid när han hade en annan.
Från dag 1 visste jag att det var något fel. Från dag 1 fick jag känslan om att något ändrats, något har skett.
Och jag hade rätt.
Varje gång jag fick känslan, så visste jag att något hänt. Jag visste att hans svar och överdrivna lojalitet var falsk, men jag ville inte erkänna det. Jag ville inte se även om jag hade alla bevis framför mig.
Men innerst inne så ville jag bara sitta i ett hörn, blunda och låtsas som att det händer inte mig.
Vi har ett ärligt förhållande och är båda enorma motståndare till allt vad otrohet heter... så det händer inte mig. Det händer inte oss. Han skulle aldrig kunna skada mig eller våran dotter på det sättet....

Jag var gravid med vårt andra barn. Vår son.

Jag hade alltid sagt, att om jag någonsin blir bedragen så är det finito direkt. Avslutat kapitel.
Men otrohet är inte så svart på vitt som man kan tro när man inte utsatts för det.
Att bli bedragen gör att man som person trycks ner i en tillvaro utan verklighet.
Den person man en gång var, existerar aldrig mer.
Den man älskar ser man gå till en annan famn, och man sitter ensam kvar med kniven i hjärtat. Allt det vi kämpat för är bortkastat och det går inte att föra en vettig konversation med honom så länge den tredje parten är inblandad.

Vad hade hon trott?
Att han skulle lämna mig och sin dotter för att börja om på ny kula med henne?
Borde inte den tid som gick fått henne att inse att de kommer aldrig bli dem.
Han kommer alltid ha en dotter även om han lämnar mig.
Han kommer alltid ha en historik om "otrohet" även om han skulle finna en annan....
Trodde hon på fullaste allvar att jag skulle ge upp det jag kämpat så mycket för? Att jag, utan fight om vår kärlek - som jag visste fanns där - skulle lämna över honom till ngn annan....
Hon visste inget om mig.... Inget om den person hon blandat sig in i.....

Vid konfrontationer henne och mig emellan, så totalförnekade hon och kontrade med att polisanmäla mig för ofredande. Polisanmäla mig, för att jag ringde upp henne och frågade vad fan det var som pågick efter det att hon sekunder innan skickat sms till min man.

Vid otrohet är det den som lever i ett förhållande som bär skuld.
I många fall vet inte ens älskarinnan om förhållandet, även hon blir bedragen.

Men i de flesta fall är det faktum att hon är en älskarinna inte dolt.
Hon är inte passiv i förhållandet. Hon är lika delaktig som den som bedrar, för tillsammans bygger de upp en lögn för omgivningen... en lögn som de tror att de ska kunna leva med, en fantasi som aldrig kommer besannas utan bara förstöra för alla parter inblandade.
I många fall är älskarinnan enbart en fas... en trasa som snabbt kan slängas bort om det löser sig i förhållandet.
En fantasi som inte håller när verkligheten kommer i kapp.

En fantasi med samma sårbarhet som partnern, men som lämnas ensam kvar utan tröst av någon...

Jag kommer aldrig förstå otrohet. Jag kommer aldrig ha medlidande för "älskarinnor".
Jag skulle med glädje håna dem för deras inbillade viktighet, då de är lika utbytbara som disktrasor.

Även om vi gått vidare, och lämnat det som en gång var bakom oss. Så kommer jag aldrig någonsin förlåta det som skedde.
Aldrig förlåta behandlingen och att han bedrog mig.

Men, som jag hörde på radion igår, livet är som i en bil.... det är meningen att man ska köra framåt, med vetskapen om att man kan backa om det behövs... men det är inte det som är meningen.
Framrutan är stor, och backspegeln väldigt liten. Den finns där... men den är liten.

Jag lever med min make idag. Vi är lyckliga. Och jag skulle med glädje kämpa hårt för honom igen.
Varför?
Jag är drottningen i min värld, och jag tar det jag vill ha.
Ingen ska ta det från mig, ingen!

And don´t you pity me! Jag lever och jag är stark, trots mina värderingar.