Ungefär i samma hastighet...

... som tröttheten rinner från mina ögon, så går det upp för mig att jag faktiskt frivilligt redan har klivit ur sängen, samt att nu får jag inte sova igen förrän till kvällen.
Innan dess är det massor som ska göras.

Tröttheten rinner väldigt sakta från mig... väldigt sakta.... nästan inte alls.
Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att somna om igen.... nu genast.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0