landat..... ?

Njae, det återstår att se...

Försöker hålla koll på saker och ting, typ sömn vore ju nice oxå..... funkade...
Tills i morse när jag vaknade av den nya klockan. Dock klarade jag itne av att smälla av den, så jag lappade helt sonika till min käre make istället ... som om han skulle, från andra sidan sängen, fixa det åt mig....

Jag har börjat läsa en bok. Den jag skrev om tidigare.
"konsten att hantera superjobbiga människor"

Min tanke med det hela var att jag, efter att ha läst boken, skulle slippa lägga ner X antal timmar på att gå omkring och störa mig på andra människor. Jag hoppades även kunna lära mig att vara den som hela tiden blir överkörd så fort jag lägger ner min "garde".
Till min stora förvåning, så upptäcker jag redan efter ett par sidor en sak. Hela grejen får mig att se mig omkring och fundera på om lampan ovanför mitt huvud blinkade så högt att alla runt om såg det... men icke.. puh!
Hemligheten (alias upptäckten) är att boken handlar om sådana som mig!!

Sug på den ni!
Jag sitter alltså där i tron om att jag ska lära mig stå ut med folk, men istället kommer jag (om jag inte är ett hopplöst fall) att få lära mig behärska "umgänges konsten".

Jag ser hur mina framtidsplaner; Jag med rullator och käpp vid sidan om. Inte för att kunna gå, utan för att snabbt komma fram och kunna slå till folk med käppen. går i stöpet.

Det var min mening... det var min framtid... nu måste jag tänka om.

Så ... biten att gå omkring och vara en bitch, ser det ut som jag får bita ihop ;-) och lägga energin på att kunna vara artig, utan att bli överkörd av andra.

Hur menar jag då kanske man undrar.
Jo, ett exempel:
Jag går inte överlag runt och beter mig illa mot folk. Den ursäkten klarar jag mig undan med, för det finns ingen som läser mina tankar och jag kan alltid skylla min sura "se under ögonbrynen blick" på att jag börjar bli gammal, därav tyngden i ögonlocken.
Jag kan faktiskt även vara trevlig. Jag är oftast trevlig, om folk är trevliga mot mig. Mitt tålamod däremot, är av helt andra kalibrer och jag har en extremt principfast syn på hur man ska bete sig som folk.
Mina tankar, håller jag oftast för mig själv...
Men OM någon beter sig väldigt illa ... så säger jag det.

I helgen var vi och handlade.
När vi väl kom till kassan stod ett äldre par i den stängda kassan, men då de ändå var framför oss, så anser jag att det är inte mer än rätt att man (vi) frågar om de står i kön, innan vi ställer oss framför dem.
Till svar snäser tanten (bondkärringen jag nämnde i tidigare inlägg):
- Nej, det gör vi inte... vi står ju och tittar på glasögon!!!!
Oki, subba, tänkte jag (och ansåg att hennes man bode gå hem och sätta på henne så hon coolar ner lite) och vi ställer oss framför dem i väntan på vår tur att betala.
När detta par, av opraktiserande sex, väl valt ut sina glasögon... så pressar sig karln (kärringen går ut; kanske skulle onanera på parkeringen och lätta på trycket lite) förbi oss, och betalar glasögonen.

I det här läget blir jag väldigt paff. Vi frågade ju artigt om de stod i kö (och de svarade med en reaktion som fick det att verka som om vi var extremt oartiga) och sedan så tränger han sig före oss iaf!
Jag blir faktiskt så paff att jag itne får fram annat än:
- Jaha, bevisligen stod man visst i kö iaf då!!!!
Resten av dagen gick åt att vara förbannad på mig själv för att jag inte sagt något mer, eller trängt mig före honom i ren princip på att man inte beter sig så.
Efter två timmar får jag dock en tillsägelse, likt ett litet barn, från min käre make... att jag nu måste "lägga ner". och jag inser att jag slösat alldeles för mycket energi på detta.
As usual.

Helst skulle jag vilja reagera som min make, garva åt dem och gå därifrån utan att tänka på det mer.... så jag har lite att lära mig ;-)
(allra helst när jag nu efter 3 dagar skriver om det i min blogg och blir lika förbannad igen. Tillräckligt med energi för att försörja hela väsby... haha)


Men det är så det är för mig. OM jag mot förmodan är artig och tar ner garden, så blir jag överkörd av andra...s å jag beger mig oftast ut med full utrustning och gör allt jag kan för att slippa konversationer helt ;-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0