CiNsO

Idag har solen gassat och värmt denna frusna jord och överallt ser man folk som tar sin kaffe på farstutrappan (skulle jag också göra om jag hade en trappa, kallt att sitta på snön).
Problemet med solen, eller meningen med den kanske man ska säga eftersom det är majoriteten av människorna som styr, är att den tillsammans med pigmenten i huden färgar människor som ugnen färgar kakorna.

På de flesta blir det en jämn fin olivbrun färg som ligger mycket fint och gör att människorna ser friskare och fräschare ut.
Men inte på mig.
Med tiden så har mina pigment samlat sig i klumpar ungefär på samma sätt som celluliterna.
Lite här och lite där, med väldigt stora mellanrum.
Detta har redan börjat hända i mitt ansikte.
Jag har även fått en underbar samling (de måste gömma sig för nederbörd och sökt skydd under näsan) med bruna fina täta fläckar på överläppen.
Så fin att den ser ut som mustasch.

Sol sol... underbara sol....
Nog för att jag är blek på vintern, men jag har iaf EN färg i ansiktet då.